Ett ramverk för klimat och energi för perioden från 2020 till 2030

Fakta-PM om EU-förslag 2013/14:FPM56 : KOM (2014) 15 slutlig, KOM (2014) 20 slutlig

KOM (2014) 15 slutlig, KOM (2014) 20 slutlig

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2013/14:FPM56

Ett ramverk för klimat och energi för2013/14:FPM56 perioden från 2020 till 2030

Miljödepartementet, Näringsdepartementet

2014-02-25

Dokumentbeteckning

KOM (2014) 15 slutlig

En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020 till 2030

KOM (2014) 20 slutlig

Förslag till beslut rörande etablerandet och funktionen av en stabilitetsreserv för gemenskapens system för handel med utsläppsrätter, revidering av direktiv 2003/87/EC

Sammanfattning

Den 22 januari 2014 presenterade kommissionen ett samlat paket där bland annat ett meddelande om ett ramverk för klimat- och energipolitiken och ett förslag till beslut om reform av EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) ingår. I paketet finns även ett meddelande och rekommendationer om miljöaspekterna av utvinning av icke-konventionella fossila bränslen, samt ett meddelande om energipriser- och kostnader. Bakgrunden till förslaget är det mål som Europeiska rådet beslutat om att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050 jämfört med 1990 i samband med nödvändiga utsläppsminskningar av de industrialiserade länderna som grupp. Minskningarna är enligt IPCC nödvändiga för att den genomsnittliga globala uppvärmningen ska kunna hållas under två grader Celsius.

Meddelandet innehåller förslag till en målstruktur för klimat- och energipolitiken till 2030. Kommissionens förslag omfattar ett klimatmål om 40 procent för EU-interna utsläppsminskningar och ett bindande mål på EU- nivå för förnybar energi om minst 27 procent till 2030. Inga nya mål för energieffektivisering föreslås, utan kommissionen aviserar att den avser att återkomma till frågan efter avslutad översyn av energieffektiviseringsdirektivet senare i år. Kommissionen föreslår också indikatorer för konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Ramverket ska

enligt förslaget följas upp med nationella planer för konkurrenskraftig, säker och hållbar energi.

I samband med ramverket presenterades också ett förslag till beslut om förändringar av EU:s direktiv för handel med utsläppsrätter. Kommissionen föreslår införandet av en stabilitetsreserv som reglerar mängden auktionerade utsläppsrätter varje år beroende på befintligt utbud av utsläppsrätter och föreslås träda ikraft i den fjärde handelsperioden d.v.s. från och med 2021.

Regeringen ställer sig bakom EU-kommissionens förslag på 40% utsläppsminskning inom EU förutsatt att detta bördefördelas mellan medlemsländerna på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen kan därutöver tänka sig ytterligare 10% utsläppsminskning i form av internationella krediter förutsatt att andra utvecklade länder tar sin del av bördan i de internationella förhandlingarna. Regeringen stödjer ett mål på minst 27% förnybart inom EU som inte bördefördelas mellan medlemsländer och EU- kommissionens förslag att återkomma till energieffektivisering efter översynen av energieffektiviseringsdirektivet senare i år. Regeringen anser vidare att förslag som stärker EU ETS bör behandlas med prioritet och vill se konkreta förslag för att stärka handelssystemet och dess prissignal i närtid. Regeringen granskar fortfarande kommissionens förslag på stabilitetsreserv.

1 Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

Europeiska rådet beslutade i december 2008 om ett klimat- och

energipaket till år 2020. Det innehöll mål till 2020 i form av 20 procent minskning av utsläppen av växthusgaser, 20 procent förnybar energi av energianvändningen, 20 procent ökad energieffektivisering och 10 procent förnybar energi inom transportsektorn. Europeiska rådet har beslutat om ett mål för EU att minska utsläppen av växthusgaser med 80-95 procent till 2050 i samband med de enligt FN:s vetenskapliga klimatpanel (IPCC) nödvändiga utsläppsminskningar från de industrialiserade länderna som grupp, för att kunna hålla den globala temperaturökningen under två grader Celsius. Europeiska rådet har också konstaterat att en genomgripande förändring av energisystemen krävs för att målet ska kunna uppnås.

Under 2011 presenterade kommissionen tre färdplaner för hur klimat-, energi- och transportpolitiken bör bidra till att nå 2050-målet: 1)”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (2010/11:FPM116); 2) ”Färdplan för ett gemensamt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem” (2010/11:FPM103); 3) ”Energifärdplan 2050” (2011/12:FPM95).

I november 2012 presenterade kommissionen en rapport om EU:s system för handel med utsläppsrätter som uppskattade att det 2013 fanns ett överskott på cirka 2 miljarder ton utsläppsrätter och att överskottet förväntades växa till

cirka 2,6 miljarder ton till 2020. Kommissionen föreslog att skjuta på auktioneringen av 900 miljoner ton utsläppsrätter från 2014-2016 till 2019- 2020 för att på kort sikt hantera en del av överskottet (s.k. backloading). Kommissionen pekade också på att även mer långsiktiga strukturella åtgärder behövdes. Förslaget om ”backloading” antogs av rådet och Europaparlamentet i december 2013.

Den 27 mars 2013 presenterade kommissionen en grönbok om ett klimat och energiramverk till 2030 med utgångspunkt i det gällande klimat- och energipaketet för 2020 samt i beaktande av viktiga förändringar som inträffat sedan paketet beslutades, färdplanerna och EU:s långsiktiga klimatmål till 2050 (2012/13:FPM110). Grönboken välkomnades på Europeiska rådet i maj 2013 som beslutade att återkomma till en diskussion om policyalternativ på Europeiska rådet i mars 2014 efter det att kommissionen presenterat konkreta förslag.

Den 22 januari 2014 presenterade kommissionen ett paket där bland annat ett meddelande om ett ramverk för klimat- och energipolitiken för perioden från 2020 till 2030 och ett förslag till beslut om en stabilitetsreserv för EU ETS ingår.

Paketet innehåller även ett meddelande från kommissionen om okonventionella fossila energiresurser, samt ett meddelande om energipriser och kostnader. Dessa behandlas inte i denna faktapromemoria utan i särskild ordning.

1.2Förslagets innehåll

Kommissionen konstaterar att EU är på väg att nå målen om minskade växthusgasutsläpp och förnybar energi till 2020 och att målen har spelat en nyckelroll för att driva utvecklingen. Kommissionen pekar dock på att mycket har förändrats sedan det förra ramverket beslutades 2008, såsom den ekonomiska och finansiella krisen, ökande efterfrågan på energi, höga priser på fossil energi, de låga priserna på utsläppsrätter i EU ETS och minskade kostnader för förnybar energiteknik.

1.2.1 Huvudsakliga element i ramverket

-Mål för minskade utsläpp av växthusgaser

Kommissionen föreslår ett mål om en 40 procentig minskning av utsläppen av växthusgaser inom EU till 2030 jämfört med 1990. Kommissionen noterar att de åtgärder och styrmedel som redan är på plats för att nå utsläppsmålet till 2020 kommer att fortsätta ha effekt efter 2020 och tillsammans troligen bidra till en utsläppsminskning på 32 procent till 2030.

Kommissionen föreslår att målet fördelas så att utsläppen inom den handlande sektorn, EU ETS, ska minska med 43 procent och utsläppen i den icke-handlande sektorn med 30 procent till 2030 jämfört med år 2005. Minskningen i den handlande sektorn uppnås genom en skärpt årlig minskning av utsläppstaket (den s.k. linjära faktorn) till 2,2 procent efter 2020. Detta kan jämföras med den nuvarande minskningstakten på 1,74 procent årligen. Åtagandet i den icke-handlande sektorn kommer att fördelas mellan medlemsstaterna på basis av förslag som kommissionen planerar presentera i ett senare skede. Kommissionen konstaterar att en fördelning mellan medlemsstater bör ske på ett sätt som adresserar relevanta fördelningsaspekter samtidigt som det säkerställer den inre marknadens funktion. Nuvarande fördelning mellan medlemsstaterna baseras på BNP/capita men tar även viss hänsyn till tidigt vidtagna åtgärder.

Kommissionen visar också på olika sätt att inkludera kolflöden från skog och markanvändning. Kommissionen menar att ytterligare analyser krävs kring formerna för hur dessa flöden ska inkluderas, antingen som en del i den befintliga icke-handlande sektorn, eller som en separat sektor inklusive specifika åtaganden på MS-nivå.

Kommissionens meddelande innehåller inget förslag om konditionalitet för ett högre utsläppsåtagande gentemot utvecklingen i de internationella klimatförhandlingarna utan kommissionen konstaterar att EU bör vara redo att vidta ytterligare åtgärder och att ett högre åtagande för EU i de internationella förhandlingarna kan balanseras med t.ex. investeringar i internationella utsläppsminskningsenheter.

-Mål för förnybar energi på EU-nivå

Kommissionen konstaterar att ett mål om 40 procent minskade växthusgasutsläpp till 2030 främjar utvecklingen av förnybar energi i EU till en nivå på nära 27 procent. Kommissionen föreslår därför ett bindande mål på EU-nivå om minst 27 procent förnybar energi som inte bördefördelas på medlemsstaterna utan som ska uppfyllas genom åtaganden som beslutas av medlemsstaterna själva. Dessa åtaganden bör enligt kommissionen vägledas av behovet att gemensamt nå EU-målet för 2030 och medlemsstaternas mål för förnybar energi för 2020. Dessa åtaganden för 2030 kommer att följas upp genom nationella planer (se nedan), som, om nödvändigt, kommer att kompletteras med ytterligare EU-åtgärder och instrument för att garantera att EU-målet nås.

Kommissionen föreslår inga nya mål för förnybar energi i transportsektorn. Kommissionen menar dock att flera alternativa förnybara drivmedel och policyåtgärder, som bygger på vitboken för transportsektorn, behövs för att möta utmaningen i transportsektorn till 2030.

Kommissionen betonar att den ökade flexibiliteten för medlemsstaterna att ställa om sina energisystem måste kombineras med ett ökat fokus på att färdigställa den inre marknaden för energi. Kommissionen betonar kostnadseffektiva stödsystem för förnybar energi, överensstämmelse med statsstödsregelverket och vikten av att undvika marknadsstörande åtgärder. Vidare betonar kommissionen vikten av energiinfrastruktur.

Kommissionen anser att en förbättrad politik för biomassa är nödvändig för att garantera en resurseffektiv och hållbar användning av biomassa som tillåter rättvis konkurrens mellan olika användningsområden.

-Energieffektivisering

Målet om 20 procent energieffektivisering till 2020 har bland annat genomförts genom energieffektiviseringsdirektivet (2010/11:FPM141). I mitten av 2014 avser kommissionen utvärdera energieffektiviseringsdirektivet och måluppfyllelsen till 2020. Kommissionen menar att utvärderingen är nödvändig för att fastställa framtida ambitioner för energieffektivisering och nödvändiga åtgärder för att leverera dessa.

Utvärderingen kommer att bygga på de analyser som gjorts inom ramen för det aktuella meddelandet och de mål som föreslås för minskade klimatutsläpp och förnybar energi till 2030. Kommissionen anser att energieffektivisering ska komplettera utvecklingen av förnybar energi och inkluderas i medlemsstaternas nationella planer för att minska växthusgasutsläppen (se nedan). Kommissionen menar att planerna också bör identifiera nationella åtgärder för att förbättra energieffektiviteten. Kommissionen konstaterar att ett mål om minskade växthusgasutsläpp om 40 procent kräver en ökad nivå av energieffektivisering till ungefär 25 procent till 2030.

-Reform av EU:s system för handel med utsläppsrätter

Kommissionen har i samband med sitt meddelande om ett ramverk för EU:s klimat och energipolitik till 2030 även presenterat ett förslag för att förändra EU ETS genom att införa en stabilitetsreserv för utsläppsrätter. År 2012 publicerade kommissionen en rapport om utsläppsmarknadens funktion

tillsammans med flera alternativ för att åtgärda det ackumulerade överskottet av utsläppsrätter i systemet. Överskottet beror på minskad ekonomisk aktivitet till följd av den ekonomiska krisen, tillgången till internationella utsläppsminskningsenheter och, enligt kommissionen till mindre grad, interaktion med andra styrmedel på klimat och energiområdet. År 2012 publicerade kommissionen också ett förslag om att skjuta på auktioneringen av 900 miljoner utsläppsrätter från 2014-2016 till 2019-2020 för att på kort sikt hantera en del av överskottet (s.k. backloading). Förslaget antogs av rådet och Europaparlamentet i december 2013.

Kommissionen konstaterar att även om backloading är ett steg framåt så kommer överskottet av utsläppsrätter att bestå bortom 2020 och därmed också i den fjärde handelsperioden om inte ytterligare åtgärder vidtas för att stärka EU ETS. Detta hotar att äventyra handelssystemets roll som teknikneutralt, kostnadseffektivt och EU-gemensamt styrmedel för investering i teknik med låga utsläpp. I konsultationen som följde kommissionens grönbok fanns en bred samsyn om att EU ETS ska förbli det viktigaste styrmedlet mot ett samhälle med låga utsläpp av växthusgaser. För att EU ETS ska kunna leverera kostnadseffektiva investeringar i teknik med låga utsläpp krävs åtgärder som gör systemet mer robust. Kommissionens förslag är att införa en stabilitetsreserv av utsläppsrätter inom handelssystemet från år 2021 som ska stabilisera tillgången på utsläppsrätter i systemet för att förhindra att stora överskott eller underskott uppstår och därmed förhindra stora prisvariationer. Kommissionen anser att det är det bästa sättet att göra systemet mer robust.

Införandet av en stabilitetsreserv innebär att det totala antalet utsläppsrätter på marknaden ska beräknas och publiceras av kommissionen varje år. Baserat på denna beräkning flyttas utsläppsrätter till eller ifrån reserven. Den första beräkningen av utbudet ska publiceras i maj 2017 för att kunna ge en transparent bild över överskottets utveckling under den tredje handelsperioden innan marknadsstabilitetsreserven ska träda i kraft.

Kommissionen konstaterar att då stabilitetsreserven träder i kraft först år 2021 kommer särskilda villkor att bli nödvändiga för att hantera en eventuell utbudstopp av utsläppsrätter i samband med återföring av utsläppsrätter, som nu är borttagna från marknaden (backloading) eller på grund av andra effekter som kan uppkomma i övergången mellan utsläppsperioder.

-Garantera konkurrens på integrerade marknader

Kommissionen menar att en konkurrenskraftig och integrerad inre marknad för energi är nödvändig för att uppnå klimat och energipolitiska mål på ett kostnadseffektivt sätt. Kommissionen konstaterar att den inre marknaden är ett viktigt verktyg för att stabilisera energipriserna. Vidare anser kommissionen att konsumentens ställning på energimarknaderna behöver stärkas.

-Konkurrenskraftig energi för alla konsumenter till rimliga priser

Kommissionen konstaterar att energi är viktigt för medlemsstaternas konkurrenskraft då det påverkar produktionskostnader och hushållens köpkraft. Kommissionen konstaterar vidare att de senaste årens utveckling på de internationella energimarknaderna har inneburit att skillnaderna i energipriser mellan EU och flera större ekonomier har ökat.

Kommissionens analyser (2013/14:FPM55) visar dock att effekten av relativt högre energipriser och kostnader för koldioxid (genom utsläppsrättshandelssystemet) har haft liten påverkan på EU:s relativa konkurrenskraft. Kommissionen konstaterar att nuvarande politik för att hindra koldioxidläckage har varit framgångsrik. Kommissionen menar också att mycket talar för att energikostnaderna inom EU kommer att fortsätta stiga med anledning av behovet att ersätta åldrande infrastruktur inom EU, stigande priser för fossil energi, genomförandet av klimat- och energipolitiken och ett framtida högre pris för koldioxidutsläpp.

Kommissionen föreslår därför att nu gällande politik för de sektorer som löper störst risk för koldioxidläckage ska gälla till slutet av handelsfas tre. Kommissionen menar att så länge inte andra större ekonomier gör jämförbara ansträngningar kommer en liknande politik att behövas även efter 2020 för att garantera den europeiska energiintensiva industrins konkurrenskraft.

-Främja försörjningstrygghet

Enligt prognoser från det internationella energiorganet IEA kommer EU att öka sitt beroende av importerad olja och gas. Kommissionen menar att detta ökar EU:s sårbarhet för prischocker och leveransstörningar.

Kommissionen menar att flera typer av åtgärder behövs för att öka försörjningstryggheten. Kommissionen anser att ytterligare produktion av inhemsk energi är nödvändig. Dessutom menar kommissionen att EU behöver diversifiera energiförsörjningen både i fråga om länder och tillförselvägar. Konkurrensen på energimarknaderna behöver också öka liksom utvecklingen av energiinfrasturktur. Slutligen menar kommissionen att ytterligare åtgärder krävs för att förbättra energiintensiteten i ekonomin genom energieffektivisering.

1.2.2- Europeisk styrning för ramverket till 2030

Kommissionen anser att medlemsstaterna behöver flexibilitet i genomförandet av klimat och energipolitiken och att det finns ett behov av att strömlinjeforma de idag separata processerna för rapportering av förnybar energi, energieffektivisering och minskade växthusgasutsläpp efter 2020. Kommissionen menar att de uppsatta målen för 2030 ska uppnås genom en blandning av åtgärder på EU-nivå och på nationell nivå som ska beskrivas i nationella planer. Dessa planer ska bland annat garantera att EU:s målsättningar nås. Enligt kommissionen bör planerna ange hur inhemska målsättningar för bl.a. utsläpp av växthusgaser i den icke-handlande sektorn, förnybar energi, energieffektivisering, energiförsörjningstrygghet, forskning och utveckling nås, samt andra viktiga val gällande t ex kärnkraft, skiffergas samt koldioxidavskiljning och -lagring.

Kommissionen ser framför sig en iterativ process som leds av kommissionen som utvärderar medlemsstaternas planer och vid behov utfärdar rekommendationer. Kommissionen avser att ta fram detaljerade riktlinjer för hur styrningsprocessen väntas fungera och innehållet de nationella planerna.

Kommissionen föreslår vidare att ramverket kompletteras med ett antal indikatorer för försörjningstrygghet och konkurrenskraft. De ska användas för att mäta utvecklingen över tid och belysa effekter av olika policyåtgärder. De indikatorer som föreslås omfattar, skillnader i energipris mellan EU och större handelspartners, diversifiering av energitillförseln och andel inhemsk energiproduktion av energimixen, smarta nät och mätare och sammalänkningar mellan medlemsstaterna, konkurrens och marknadsintegration samt teknologisk innovation. Kommissionen kommer att regelbundet lägga fram rapporter och vid behov kompletterande åtgärder angående indikatorerna.

1.2.3- Kompletterande politik

Kommissionen går igenom ett antal politikområden där klimat och energipolitiken måste utvecklas till 2030.

Utsläppen i transportsektorn måste enligt kommissionens vitbok om transporter minska med 60 procent till 2050 jämfört med 1990. Mellan 1990 och 2007 har utsläppen ökat med 33 procent men sedan minskat något. Kommissionen menar dock att ytterligare utsläppsminskningar från transportsektorn kräver en gradvis omställning av hela transportsystemet.

Jordbrukssektorn samt skog och markanvändning kan både släppa ut och lagra växthusgaser. Kommissionen konstaterar att dessa utsläpp och upptag av växthusgaser idag hanteras på olika sätt i EU:s klimatpolitik. Metan och lustgas från denna sektor hanteras inom beslutet för ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna från 2008 medan koldioxidutsläpp från markanvändning i denna sektor inte ingår även om den kan användas av medlemsländerna för att uppnå åtaganden enlig Kyotoprotokollet.

Kommissionen anser att sådana utsläpp och upptag ska inkluderas i ett mål om minskade växthusgasutsläpp till 2030, se avsnitt 1.2.1 ovan.

Växthusgasutsläppen från energiintensiv och koldioxidintensiv industri måste minska avsevärt för att EU:s långsiktiga mål om minskade växthusgasutsläpp ska kunna nås. Eftersom utsläpp från vissa industriprocesser inte går att undvika med dagens teknik menar kommissionen att avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) kan vara den enda möjliga alternativet för att minska utsläppen från dessa processer även på lång sikt. Kommissionen menar också att CCS kan vara en teknologi för fossilbaserad elproduktion som kan ge baskraft och balanskapacitet i ett energisystem med en ökad andel variabel förnybar elproduktion.

Kommissionen menar att EU behöver öka ansträngningarna för forskning och utveckling för att stödja klimat- och energipolitiken efter 2020. Kommissionen anser att detta bör bygga på befintlig politik och att tankearbetet bör påbörjas om hur politiken bör utformas och vilka prioriteringarna bör vara.

1.2.4- Internationell bakgrund

Kommissionen menar att utformningen av ett ramverk för klimat och energipolitiken till 2030 måste ta hänsyn till den internationella utvecklingen. Kommissionen konstaterar att de internationella energimarknaderna genomgår en förändring och att den globala efterfrågan på energi kommer att fortsätta öka. Kommissionen påpekar att över hundra länder inklusive flera stora ekonomier, som tillsammans står för 80 procent av de globala utsläppen har förbundit sig till specifika åtaganden. Kommissionen anser dock att klimatåtagandena är fragmenterade och anpassade efter särskilda ekonomiska omständigheter. Samtidigt noterar kommissionen att Kina, tillsammans med EU, är den största investeraren i förnybar energi, att USA har minskat sina utsläpp i enlighet med sina målsättningar att reducera utsläppen med 17 procent till 2020, och att Brasilien har gjort framsteg att bromsa avskogningen.

Även om EU för närvarande leder den globala utvecklingen för tekniker med låga utsläpp så har andra stora ekonomier identifierat det som ett strategiskt intresse att konkurrera med. En förnyad ambition inom klimat- och energiområdet kommer att möjliggöra för EU att behålla sitt försprång i dessa snabbt växande marknader.

Kommissionen konstaterar att även om besluten från FN:s klimatkonventions partskonferenser i Köpenhamn och Cancún, 2009 respektive 2010, innebär betydande åtaganden så är de långt ifrån tillräckliga för att begränsa den globala uppvärmningen under två grader Celsius. En ny rättsligt bindande global klimatöverenskommelse som inkluderar alla parter och som ska gälla efter 2020 ska beslutas vid det tjugoförsta partsmötet under

klimatkonventionen i Paris 2015. Enligt beslut vid det nittonde partsmötet uppmanas parterna att lägga fram förslag till åtaganden för framtida utsläppsminskningar senast under första kvartalet 2015. Kommissionen konstaterar att EU måste vara redo att bidra. Slutligen konstaterar kommissionen att ett ökat globalt agerande också är gynnsamt för europeisk konkurrenskraft.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Kommissionens meddelande om ett 2030 ramverk innehåller inga lagförslag. Därför är det i dagsläget inte möjligt att analysera konsekvenserna för svensk rätt.

-Förändring av EU:s system för handel med utsläppsrätter

Förslaget om att införa en marknadsstabilitetsreserv påverkar inte svensk lagstiftning. Eventuella ändringar i auktionskalendern föranleder inte heller separata ändringar i svensk lagstiftning då EU:s auktionsförordning (1031/2010) gäller som svensk rätt.

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Regeringen har gett uppdrag till Naturvårdsverket, Konjunkturinstitutet och Statens energimyndighet att ta fram konsekvensanalyser av ett Klimat- och energiramverk. Uppdragen ska redovisas den 15 oktober 2014.

I kommissionens konsekvensanalys har ett referensscenario tagits fram för utvecklingen till år 2030. Ett antal andra scenarier med olika målstruktur och mål för växthusgasutsläpp, förnybar energi och energieffektivisering jämförs med referensscenariot i termer av ekonomisk utveckling, utsläpp av växthusgaser, energisystemkostnad samt ett antal andra kvantifierade variabler. Enligt kommissionens analys skulle en kostnadseffektiv fördelning av ett utsläppsminskningsmål på 40 procent och ett mål på förnybar energi på 27 procent ge en effekt på EU-nivå-0,45 procent av BNP år 2030, en siffra som inte inkluderar vissa effekter som exempelvis minskade luftföroreningar. Kommissionen redovisar inte hur denna minskade BNP fördelar sig på medlemsstaterna. En kostnadseffektiv fördelning av ett utsläppsminskningsmål, i enlighet med kommissionens beräkningar resulterar i att utsläppsminskningarna relativt sett blir stora i de mindre rika medlemsländerna och de skulle därför få störst negativ påverkan på sin BNP- utveckling. Effekten på Sverige skulle i detta scenario troligtvis bli mindre än snittet för EU. Skulle utsläppsminskningarna fördelas mindre kostnadseffektivt skulle effekten på EU som helhet bli större.

Effekten på BNP beror också på hur åtgärder för utsläppsminskningar genomförs, t.ex. kan möjlighetenen att föra över utsläppsutrymme mellan medlemstaterna bidra till ett mer kostnadseffektivt genomförande eller att samarbeta om utveckling av förnybar energi där kostnaden är lägst. Införandet av en stabilitetsreserv kan få en begränsad påverkan på statens intäkter från auktionering av utsläppsrätter. Auktionsintäkterna kan komma att ändras över tiden med kommissionens förslag och eventuellt även påverkas nivåmässigt. Beräkningar av auktionsintäkter för framtida år kan också bli svårare och mindre förutsebart i och med att antalet utsläppsrätter som ska auktioneras ut kan justeras från år till år beroende på överskottets storlek. Samtidigt är syftet med förslaget att skapa en mer förutsägbar marknad för utsläppsrätter med en stabilare prisnivå. De budgetära konsekvenserna för Sverige av förslaget jämfört med ett oförändrat handelssystem bedöms därför sammantaget som små.

Enskilda och företag kan påverkas av förslaget genom effekten på priset på utsläppsrätter och sekundära effekter på särskilt el- och bränslepriser.

2 Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen välkomnar EU-kommissionens förslag på samlat ramverk för klimat- och energipolitiken för 2030, men anser att ambitionsnivån behöver höjas. EU behöver befästa sitt ledarskap och agera kraftfullt och konstruktivt för att åstadkomma en global klimatöverenskommelse vid klimatkonferensen i Paris 2015.

Regeringen ställer sig bakom EU-kommissionens förslag på 40% utsläppsminskning inom EU förutsatt att detta bördefördelas mellan medlemsländerna på ett kostnadseffektivt sätt. Hur bördefördelningen sker får stor påverkan på varje MS andel av utsläppsminskningen. Regeringen kan därutöver tänka sig ytterligare 10% utsläppsminskning i form av internationella krediter förutsatt att andra utvecklade länder tar sin del av bördan i de internationella förhandlingarna. Utsläppsmålet är överordnat förnybartmålet eftersom det viktigaste är att utsläppen minskar.

Regeringen stödjer ett mål på minst 27% förnybart inom EU som inte bördefördelas mellan medlemsländer. I och med att detta mål inte bördefördelas blir de nationella målsättningarna mycket viktiga. Förnybartmålet ska uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringens syn på 27%-målet kan komma att ses över i ljuset av kostnads- och teknikutveckling. Syftet med förnybartmålet är att fasa ut fossila bränslen.

Regeringen stödjer EU-kommissionens förslag att återkomma till energieffektivisering efter översynen av energieffektiviseringsdirektivet senare i år.

Regeringen anser att fullbordandet av den inre marknaden är en förutsättning för konkurrenskraftiga energimarknader inom EU. En inre marknad är också en förutsättning för kostnadseffektivt uppfyllande av mål. Den fortsatta utbyggnaden av förnybar energi bör ske med största möjliga kostnadseffektivitet i utformning av styrmedel. Ramverket bör även stimulera till samarbete mellan medlemsstater. Regeringen anser vidare att bioenergi kan spela en viktig roll för EU:s klimat och energipolitik till 2030 och avser att delta aktivt i diskussionerna om EU:s framtida politik för biomassa.

Regeringen anser att upptag och utsläpp av växthusgaser från skog och markanvändning bör tas till vara som en del av klimatpolitiken. Upptag och utsläpp av växthusgaser från skog och markanvändningen behöver dock hanteras med hänsyn till de stora osäkerheter som finns i beräkningarna av växthusgasflöden. Skogens centrala roll för produktion av hållbar bioenergi och klimatsmarta material, biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samt skogens långsiktiga produktionshorisont måste också beaktas.

Regeringen ser vissa fördelar med förslagen på indikatorer och välkomnar att de inte uttrycks som bindande mål. Dessa indikatorer måste dock analyseras.

Regeringens ambition är att Europeiska rådet i mars tar ställning till inriktningen för EU:s långsiktiga klimat- och energipolitik så att industri och samhället i stort får långsiktiga förutsättningar samt ger EU tydlighet inför klimattoppmötet i september.

-Reform av EU:s system för handel med utsläppsrätter

Regeringens övergripande ståndpunkt är att EU:s handelssystem för utsläppsrätter (EU ETS) ska utvecklas på ett sätt som säkerställer och främjar dess roll i den europeiska klimatpolitiken. Dagens styrsignal inom EU ETS är för svag för att driva fram de investeringar som är nödvändiga. Regeringen välkomnar därför förslag till utveckling av EU ETS. Förslag som stärker EU ETS bör behandlas med prioritet.

Regeringen vill betona att ambitionsnivån för minskning av EU:s samlade utsläpp av växthusgaser är en avgörande faktor för hur handelssystemet fungerar. En hög ambitionsnivå för utsläppsminskningar för EU till 2030 är en grundförutsättning för att stärka handelssystemet. Regeringen granskar fortfarande kommissionens förslag på stabilitetsreserv.

Regeringen noterar att överskottet är fortsatt stort i EU ETS och att kommissionens förslag enbart avser tiden efter 2020. Regeringen vill därför även se konkreta förslag till utveckling av EU ETS innan 2020 för att stärka handelssystemet och dess prissignal, förslag som skulle kunna vara aktuella är en tidigare höjning av den linjära faktorn eller en annullering av utsläppsrätter s.k. set-aside.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaternas ställningstaganden till kommissionens förslag är ännu inte kända i detalj. Vissa medlemsländer tydliggjorde sina övergripande ståndpunkter inför det att kommissionen presenterade sina förslag. Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Irland, Portugal, Tyskland och Österrike skrev i december 2013 ett brev till EU-kommissionen med stöd för ett bindande mål för förnybar energi i 2030-ramverket. Under januari skrev Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Italien och Spanien ett brev till kommissionen där de bad kommissionen lägga ett förslag som innehåller ett EU-internt klimatmål om minst 40%. I ett gemensamt uttalande från februari 2014 ställer sig Tjeckien, Rumänien, Ungern, Polen, Slovakien och Bulgarien gemensamt bakom ett EU-internt mål på en ”realistisk” nivå i ljuset av de internationella klimatförhandlingarna och motsätter sig rättsligt bindande målsättningar för förnybar energi och energieffektivisering.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Europaparlamentet antog den 5 februari 2014 en initiativrapport vilken utgör Europaparlamentets inspel till framtagandet av ett ramverk för klimat- och energipolitiken till år 2030. I initiativrapporten tar Europaparlamentet ställning för tre bindande mål: för minskning av växthusgasutsläpp på 40 procent, förnybar energi på 30 procent samt energieffektivisering på 40.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Ett remissmöte genomfördes den 20 februari 2014.

3 Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Artiklarna 191 och 194 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller dokument (2014) 15 slutlig.

Artikel 192(1) vad gäller dokument (2014) 20slutlig.

-Förändring av EU:s system för handel med utsläppsrätter

Förslag till att införa en marknadsstabilitetsreserv innebär en ändring av handelsdirektivet (2003/87/EG) vilket hanteras enligt ordinarie lagstiftningsförfarandet. Fördragsgrund är artikel 192(1) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Förslaget innebär att handelsdirektivet (2003/87/EG) skulle ändras genom ett beslut istället för ett direktiv. Regeringen avser att ställa frågor om anledningen till att kommissionen valt beslutsformen i detta fall.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Klimatförändringarna är ett gränsöverskridande problem och därför är koordinering av klimatpolitiken nödvändig, både på global nivå och på EU- nivå. De åtgärder som vidtas för EU:s klimat och energipolitik till 2030 att möta klimatförändringarna har ofta en europeisk dimension och påverkan på den inre marknaden. Inom energiområdet är medlemsstaterna mer och mer beroende av varandra för att åstadkomma ett säkert, hållbart och konkurrenskraftigt energisystem.

Meddelandet innehåller inga konkreta åtgärds-/lagstiftningsförslag som kan bedömas enligt subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen.

-Förändring av EU:s system för handel med utsläppsrätter

Kommissionen pekar på att EU ETS är ett europeiskt styrmedel med harmoniserade tilldelningsregler vilka endast kan ändras på kommissionens initiativ.

Förslaget syftar till att stärka handelssystemets långsiktiga effektivitet samt att minska överskottet av utsläppsrätter som kommer att finnas på marknaden vid övergången till den fjärde handelsperioden. Föreslagen åtgärd står därmed i proportion till syftet.

Regeringen har ingen invändning mot förslaget på basis av subsidiaritets- eller proportionalitetsprincipen.

4 Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Meddelandet kommer att diskuteras vid miljörådet och TTE-rådet (energi) den 3 respektive 4 mars 2014. En behandling av Europeiska rådet äger rum den 20-21 mars 2014. Behandlingen i rådet och Europeiska rådet kan komma att fortsätta därefter.

4.2Fackuttryck/termer

Backloading

Som en kortsiktig lösning föreslog kommissionen att skjuta på auktioneringen av 900 miljoner ton utsläppsrätter från 2014-2016 till 2019- 2020 för att snabbt och på kort sikt hantera en del av överskottet av utsläppsrätter som finns på utsläppsmarknaden.

EU ETS En förkortning för EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Fakta-PM om EU-förslag

En faktapromemoria, fakta-PM, är en redogörelse från regeringen till riksdagen om ett förslag från EU-kommissionen. Där framgår vad förslaget går ut på, hur det kan påverka svenska regler och vad regeringen anser om förslaget.