Direktiv om arbete ombord på fiskefartyg

Fakta-PM om EU-förslag 2015/16:FPM93 KOM (2016) 235

KOM (2016) 235

Regeringskansliet

Faktapromemoria 2015/16:FPM93

Direktiv om arbete ombord på 2015/16:FPM93
fiskefartyg  
Näringsdepartementet  
2016-06-01  

Dokumentbeteckning

KOM (2016) 235

Förslag till rådets direktiv om genomförande av avtalet mellan Organisationen för lantbrukskooperativ i EU (Cogeca), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF), och Sammanslutningen för de nationella fiskeriföretagsorganisationerna (Europêche) av den 21 maj 2012, i dess ändrade lydelse av den 8 maj 2013, om genomförandet av Internationella arbetsorganisationens konvention om arbete ombord på fiskefartyg från 2007

Sammanfattning

Kommissionen har presenterat ett direktiv som utgår från ett sektorspartsavtal på EU-nivå rörande ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg och tillhörande rekommendation. Det syftar till att säkerställa att fiskare har anständiga arbetsförhållanden ombord när det gäller minimikrav för arbete ombord, tjänstgöringsförhållanden, bostäder och livsmedel, sjukvård samt hälsoskydd och social trygghet. Direktivet är inte lika omfattande som konventionen är.

Kommissionen uppmanade 2007 arbetsmarknadensparter att undersöka möjligheterna att ta ett gemensamt initiativ för att inom EU främja tillämpningen av bestämmelserna i ILO-konventionen om arbete ombord på fiskefartyg från 2007. Förhandlingarna inleddes under 2009 och resulterade i ett avtal som avser att förbättra arbets- och levnads- och arbetsvillkoren för fiskare som arbetar på fartyg som för en EU-medlemsstats flagg, genom att fastställa samlade bestämmelser om arbetsförhållandena inom havsfisket. Det är således detta avtal som det föreslagna direktivet genomför.

Regeringen är preliminärt positiv till ett EU-rättsligt minimiskydd när det gäller arbetsvillkor ombord på fiskefartyg. Sverige har redan högt uppsatta krav vad gäller arbets- och levnadsvillkor ombord på fartyg och regeringen

anser därför att en harmoniserad minimilagstiftning på EU-nivå skulle bidra till en mer likvärdig konkurrenssituation i unionen.

1 Förslaget

1.1Ärendets bakgrund

ILO inledde 2002 diskussioner på internationell nivå om att färdigställa och uppdatera en rad internationella normer för fiskenäringen för att ge fiskare tillräckligt skydd internationellt. Detta ledde till att konventionen om arbete ombord på fiskefartyg antogs 2007.

Kommissionen inledde 2007 den första samrådsfasen med arbetsmarknadens parter på unionsnivå i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), då parterna uppmanades att undersöka möjligheterna att ta ett gemensamt initiativ för att inom EU främja tillämpningen av bestämmelserna i den aktuella ILO-konventionen om arbete ombord på fiskefartyg från 2007. Organisationen för lantbrukskooperativ i EU (Cogeca), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) och Sammanslutningen för de nationella fiskeriföretagsorganisationerna inom Europeiska unionen (Europêche) inledde förhandlingar under 2009. Ett avtal slöts den 21 maj 2012 och ändrades därefter den 8 maj 2013. Den 10 maj 2013 begärde arbetsmarknadens parter på unionsnivå att kommissionen skulle genomföra deras avtal genom ett beslut av rådet i enlighet med artikel 155.2 i EUF-fördraget.

Syftet med detta förslag är att genomföra det avtal om genomförandet av ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg från 2007 som slutits mellan Cogeca, ETF och Europêche.

Direktivet träder ikraft samma dag som konventionen träder ikraft och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast två år därefter. För att konventionen ska träda ikraft krävs att tio stater ratificerar den. I dagsläget har den ratificerats av åtta stater. Det är endast i de stater som ratificerar konventionen som den kommer att gälla. Sverige har inte ratificerat konventionen. Fastän konventionen, även om den träder ikraft, inte gäller i Sverige måste Sverige genomföra direktivet och avtalet.

1.2Förslagets innehåll

Direktivet omfattar många aspekter av fiskares levnads- och arbetsvillkor. Således finns bestämmelser om minimiålder, läkarundersökning, anställningsavtal, bemanning, arbetstid- och vilotider, besättningslista, hemresa, privata arbetsmarknadstjänster, livsmedel och bostäder, hälso- och sjukvård, skydd vid arbetsskada, hälsa och säkerhet i arbetet.

Vissa artiklar i konventioner ger ett sämre skydd än direktivet och vice versa. Därför har arbetsmarknadens parter på unionsnivå kommit överens om att sammanföra de bestämmelserna som avses.

Direktivets och avtalets definition av fiskare är varje person som är anställd eller sysselsatt eller som arbetar i någon funktion på ett fiskefartyg enligt villkoren i artikel 2, dock inte hamnlotsar och landbaserad personal som utför arbete ombord på fartyg vid kaj. I artikel 2.1 i avtalet föreskrivs att om inte annat föreskrivs i detta avtal är det tillämpligt på a) alla fiskare som arbetar i någon funktion inom ramen för ett anställningskontrakt eller ett anställningsförhållande på alla fiskefartyg som används inom yrkesmässigt fiske, b) alla andra fiskare som befinner sig på samma fartyg som fiskare som avses i led a för att säkerställa skyddet för den allmänna säkerheten och hälsan. Om det således inte finns någon anställd ombord omfattas ingen av fiskarna ombord av direktivet och avtalet.

1.3Gällande svenska regler och förslagets effekt på dessa

Sverige har redan en omfattande lagstiftning avseende sådana villkor som regleras i direktivet. Ett genomförande bedöms därför inte medföra ytterligare stora justeringar. Inte desto mindre gör regeringen, med utgångspunkt i utredningen om ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg (SOU 2011:84), följande bedömning avseende direktivet och avtalet. Nedanstående författningar behöver sannolikt ändras:

Arbetsmiljölagen (1977:1160)

Lagen (1998:958) om vilotid för sjömän

Fartygssäkerhetslagen (2003:364)

Arbetsmiljöförordningen (1977:1166)

Mönstringsförordningen (1984:831)

Fartygssäkerhetsförordningen (2003:438)

1.4Budgetära konsekvenser / Konsekvensanalys

Enligt kommissionen är närmare 90 procent av företagen i havsfiskenäringen inom EU mikroföretag med bara ett fartyg. På grundval av tillgängliga uppgifter kan man anta att en betydande andel av dessa seglas av ägaren eller av en befälhavare med en eller två andra egenföretagare eller anställda ombord. Avtalet gäller inte dessa ägare eftersom de anses vara egenföretagare.

På grund av havsfiskenäringens speciella struktur kommer avtalet huvudsakligen att påverka mikroföretag med anställda och mikroföretag där egenföretagare arbetar tillsammans med anställda. Det är dock inte troligt att deras konkurrensförmåga påverkas negativt jämfört med den nuvarande situationen. Miniminormer på EU-nivå kommer att bidra till lika villkor och därför förbättra konkurrenssituationen.

Kommissionens uppfattning är att förslaget inte påverkar unionens budget.

Konsekvenser för myndigheter

Ett genomförande av direktivet i svensk rätt medför inte några skyldigheter för i första hand myndigheterna. Det är dock troligt att direktivet kommer att följas upp med andra EU-regelverk vari medlemsstaterna åläggs vissa skyldigheter med anledning av direktivet.

Det nu föreslagna direktivets genomförande kommer enligt regeringens bedömning att medföra viss regelgivning på myndighetsnivå vilket kommer att åligga Transportstyrelsen som regelgivande myndighet på transportområdet. Kostnaden för sådan verksamhet faller inte inom myndighetens avgiftssystem utan utgångspunkten är att eventuella ökade kostnader ska finansieras inom befintlig budgetram.

För de fall ansökningar om säkerhetsbesättning (se nästa underrubrik) blir aktuella har Transportstyrelsen att pröva dessa mot avgift.

Konsekvenser för svensk fiskerinäring

Antalet personer med fiskelicens för yrkesmässigt fiske i havet var 1 298 år 2015. Den totala sysselsättningen var dock högre eftersom alla som arbetar ombord på fiskefartyg inte har licens. Efter ändringar i fiskelagen 2014 kan även juridiska personer beviljas fiskelicens, och 2015 hade 18 juridiska personer fiskelicens. Fartygens längd varierar mellan 5 meter och 50 meter. År 2015 fanns det 1 316 fartyg i den svenska fiskeflottan. Endast ca 40 av dessa fartyg hade en längd om 24 meter eller mer vilket innebär att majoriteten av fartygen, dvs. 1 276 hade en längd därunder.

Utredningen ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg (SOU 2011:84) gjorde en konsekvensutredning avseende konventionens bestämmelser. Utredningen var under 2011 i kontakt med bl.a. Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR), Handelsanställdas A-kassa, Statistiska centralbyrån, Skatteverket och Försäkringskassan för att få fram hur stor del av fiskarna som var anställda. Någon säker uppgift var inte möjlig att få fram. Enligt SFR:s uppfattning var det endast ett fåtal fiskare som var anställda, främst på stora fiskefartyg som ägdes av aktiebolag med många delägare. Enligt uppgifter från fiskerinäringen har antalet anställda ombord ökat i samband med att fisket har gått mot att bli mer storskaligt. I det pelagiska fisket är det mellan sju och elva anställda ombord.

I utredningen konstaterades också att konventionen är anpassad för fiske som bedrivs med främst stora fartyg sysselsatta med havsfiske under lång sammanhängande tid. Den är därmed inte anpassad efter den svenska fiskerinäringens förutsättningar. Samma resonemang kan göra sig gällande avseende direktivet och avtalet som ålägger fiskefartygens ägare eller befälhavare vissa skyldigheter. Så som angetts ovan uppfyller Sverige redan

flertalet av bestämmelserna, men på några områden tillkommer ytterligare skyldigheter. Det handlar bland annat om krav på säkerhetsbesättning, vilotider och bostäder ombord.

Fastställande av säkerhetsbesättning

Direktivet och avtalet ställer krav på fastställande av säkerhetsbesättning för fiskefartyg med en längd om 24 meter eller mer. Enligt nu gällande regler uppställs krav om säkerhetsbesättning för fiskefartyg när de har en största längd om minst 50 meter eller en maskinstyrka om lägst 3 000 kW. För övriga fiskefartyg är Transportstyrelsens bemanningsföreskrifter tillämpliga. Då i princip samtliga fiskefartyg i Sverige har en längd under 50 meter innebär avtalets krav en ny skyldighet och kostnad för fiskefartygsägarna. De exakta kostnaderna för detta är inte möjligt att beräkna men antalet ombordvarande kan därför komma att öka. Uppskattningsvis är det ca 40 fiskefartyg som kommer att beröras av kravet om fastställande av säkerhetsbesättning. Vid prövning av en ansökan om fastställande av säkerhetsbesättning tas en avgift om 5000 kronor ut av Transportstyrelsen.

Vilotider

I direktivet och avtalet uppställs detaljerade krav om vilotid för fiskare. I svensk rätt finns redan i stort sett motsvarande krav för anställda ombord på fiskefartyg. Däremot saknas bestämmelser om vilotid för personer som utför arbete ombord på fiskefartyg utan att vara anställda. För att överensstämma med direktivet och avtalet bör därför en sådan bestämmelse införas. Eftersom den stora merparten av fiskarna på svenska fiskefartyg inte är anställda utan egenföretagare utvidgas därmed vilotidskraven till att omfatta många fler. Regeringen sätter stort värde på säkerhetsaspekten, men konstaterar samtidigt att kraven kan innebära en ekonomisk belastning på fartygen. Den ekonomiska belastningen är inte möjlig att närmare beräkna.

Bostäder ombord

Nuvarande svenska bestämmelser om bostäder ombord på fartyg omfattar endast ombordanställda. I likhet med vilotidsbestämmelserna bör således denna reglering utökas till att omfatta även andra fiskare.

2 Ståndpunkter

2.1Preliminär svensk ståndpunkt

Regeringen är preliminärt positiv till ett EU-rättsligt minimiskydd när det gäller arbetsvillkor ombord på fiskefartyg. Sverige har redan högt uppsatta krav vad gäller arbets- och levnadsvillkor ombord på fartyg och regeringen

anser därför att en harmoniserad minimilagstiftning på EU-nivå skulle bidra till en mer likvärdig konkurrenssituation i unionen.

2.2Medlemsstaternas ståndpunkter

Medlemsstaternas ståndpunkter är ännu inte kända.

2.3Institutionernas ståndpunkter

Institutionernas ståndpunkter är ännu inte kända.

2.4Remissinstansernas ståndpunkter

Ärendet har inte remitterats.

3 Förslagets förutsättningar

3.1Rättslig grund och beslutsförfarande

Enligt artikel 155(2) i Fördraget om Europeiska Unionens funktionssätt (FEUF) ska avtal som ingås på unionsnivå genomföras i frågor som omfattas av artikel 153, på gemensam begäran av de undertecknande parterna genom ett beslut av rådet på förslag av kommissionen. Europaparlamentet ska informeras.

3.2Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen

Subsidiaritetsprincipen

Enligt kommissionen bygger det föreslagna direktivet på befintliga internationella och EU-omfattande normer och den specifika arbetsmiljön inom näringen har beaktats. Genom direktivet kommer anständiga levnads- och arbetsvillkor på samma nivå och lika konkurrensvillkor mellan EU:s medlemsstater att säkerställas, eftersom normerna i ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg från 2007 kommer att införas samtidigt och införlivas på ett enhetligt sätt i alla EU:s medlemsstater. Fiskarna kommer då att få samma situation som övriga sjöanställda.

Regeringen har, som nämnts, konstaterat att Sverige uppfyller den stora merparten av direktivets och avtalets bestämmelser. Regeringen ifrågasätter dock inte att målet med direktivet kan uppnås i större utsträckning inom hela unionen om frågorna regleras på unionsnivå.

Proportionalitetsprincipen

Det föreslagna direktivet uppfyller proportionalitetskravet eftersom det innebär ett steg framåt mot de uppsatta målen om att förbättra arbetstagarnas

levnads- och arbetsvillkor och ett mer enhetligt regelverk med miniminormer. Det handlar endast om att införliva uppdaterade normer från ILO:s konvention om arbete ombord på fiskefartyg från 2007 i EU:s lagstiftning. Detta bygger på ett avtal mellan företrädare för arbetsgivare och arbetstagare i näringen.

EU-medlemsstaterna kommer att kunna välja att behålla eller införa normer som är mer fördelaktiga för arbetstagarna och ha flexibiliteten att ta hänsyn till landets speciella situation. Således lämnar förslaget utrymme för flexibilitet när det gäller valet av konkreta genomförandeåtgärder.

Regeringens uppfattning är att de åtgärder som direktivet ålägger medlemsstaterna inte går utöver vad som kan anses nödvändigt för att nå målen i fördragen inom hela unionen. För det fall direktivet följs av ytterligare till konventionen knutna åtgärder kan emellertid bedömning bli en annan.

4 Övrigt

4.1Fortsatt behandling av ärendet

Frågan väntas behandlas på rådet för sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor (EPSCO) den 16 juni 2016.

4.2Fackuttryck/termer