Fredagen den 21 september 2001

EU-nämndens uppteckningar 2001/02:1

1 §  Ekofin (Informellt möte)

Finansminister Bosse Ringholm

Rapport från ministerrådsmöte den 10 juli 2001

Information och samråd inför informellt ministermöte den 21–23 september 2001

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Jag förklarar EU-nämndens sammanträde öppnat. Samtidigt hälsar jag finansminister Bosse Ringholm med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför det informella Ekofinmötet. Vi ska som vanligt först börja med en rapport från rådsmötet den 10 juli. Varsågod.

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Herr ordförande! Ni har fått en mötesrapport. Jag ska bara tillägga att vi hade en vanlig debatt om det inkommande belgiska ordförandeskapets program. Den diskussionen har ni fått en fyllig redogörelse för.

Sedan hade vi en spontan diskussion om kommissionens skattepolitiska meddelande. Den diskussionen kommer att fortsätta nu i Liège de närmaste dagarna. Det återkommer jag till.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Då går vi in på dagordningen för det informella mötet. Jag lämnar över ordet till dig. Jag tror att du kan dra allt i ett sammanhang.

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag tror att det är enklast, eftersom det är ganska många saker.

Ni har fått en promemoria som redovisar de diskussionsärenden som förväntas komma upp i Liège. Vi ska också börja ett par timmar tidigare i eftermiddag eftersom statscheferna och premiärministrarna ska ha sitt möte under kvällen.

Jag kommer att delta i mötet i Liège tillsammans med riksbankschefen Urban Bäckström. Vi kommer till att börja med fokusera mycket kring det ekonomiska läget. Det har naturligtvis på samma sätt som i vår inhemska debatt sin bakgrund i första hand i terroristattacken i USA i förra veckan, som kommer att ge relief till diskussionen. Vi har redan tidigare haft en osäkerhet om den globala ekonomiska utvecklingen. Den osäkerheten är i allra högsta grad närvarande också efter det som hände förra veckan.

Det är naturligtvis svårt att förutse hur diskussionen blir och vilka effekter det kan komma att få på världsekonomin. Att det påverkar är alla överens om, men det finns rätt skilda uppfattningar mellan analytiker på vilket sätt det kan komma att påverka och vilka slutsatser man ska kunna dra av det för EU-ländernas del.

Vi kommer också att ha en diskussion om budgetutsikterna i EU-länderna. Samtidigt kan vi konstatera att centralbankernas agerande i början på veckan, där de agerade kraftigt för att dämpa osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen, också kommer att speglas i diskussionen.

En viktig fråga som finns med på dagordningen handlar om förberedelserna för introduktionen av sedlar och mynt i euro. Kommissionen har utarbetat en rapport som på ett övergripande sätt beskriver läget i förberedelserna. Det är ett mycket intensivt arbete som nu pågår i alla euroländer som rör frågor om distribution, säkerhet och konsumentintressen. Det är i förgrunden.

Det finns också ett behov att säkerställa att de olika länderna har ett nära informationsutbyte under den period när själva bytet av sedlar och mynt pågår. På basis av diskussionen i Liège kommer sedan Ekofinrådet att skicka en rapport till toppmötet i Gent som underlag för stats- och regeringschefernas diskussion om dessa frågor.

Vid den arbetslunch som vi ska ha har ordförandelandet föreslagit att globaliseringsfrågor ska diskuteras. Belgien tänker sig en bred diskussion där det mesta som rör det internationella finansiella systemets stabilitet kommer att tas upp. Det kommer att handla om hur man kan förebygga och hantera internationella finansiella kriser och inte minst den privata sektorns medverkan i det arbetet.

Det finns en tanke från ordförandelandet att kommissionen skulle kunna få till uppdrag att göra en utredning på området. Min uppfattning är att det har utretts ett stort antal gånger tidigare både på nationell och internationell nivå. Jag är tveksam till om nya utredningar i det här fallet kan tillföra särskilt mycket.

Jag tror att vi för vår del med det uppdrag som riksdagen har gett kommer att kunna ha ett bra material. Det ska bli intressant att se hur många andra länder som gör motsvarande hemarbete. Det är tveksamt om det kan tillföra så mycket nytt i det som kommissionen eventuellt kan göra. Vill kommissionen göra ett sådant arbete har vi självfallet inga invändningar om den kan ha något att belysa. Det viktigaste är att en sådan utredning blir ganska bred och tar upp hela globaliseringsperspektivet.

Under lunchen kommer också kommissionär Schreyer att redovisa de beräkningar som kommissionen nu har gjort av EU-utvidgningens kostnader. Den nederländske finansministern ska också göra ett inlägg där han redovisar slutsatser ur en rapport om utvidgningens kostnader som nyligen publicerats i Nederländerna och som regeringen där ställt sig bakom. Det kommer naturligtvis att bli en diskussion på grundval av materialet.

Vi tycker att det är positivt att kommissionen har gjort beräkningar av utvidgningens kostnader och stöder också till stor del de slutsatser som finns i den nederländska rapporten, som betonar behovet av reformer av den gemensamma jordbruks- och strukturpolitiken.

Det är fyra områden som vi kommer att diskutera när det gäller skatterna. Det är för det första skattepaketet och då i första hand sparande-direktivet. Som ni minns från i våras redogjorde jag för de diskussioner som har varit mellan det svenska ordförandeskapet, kommissionen och vissa angivna tredjeländer när det gäller sparandedirektivet.

Vi avrapporterade det på Ekofin i juni. Då redovisade också Storbritannien och Nederländerna den diskussion som de har haft och sina kontakter med länder som är beroende och associerade territorier. Nu vill det belgiska ordförandeskapet att man ska fortsätta den rapporteringen från Storbritannien och Nederländerna. Därefter har ordförandeskapet meddelat att man avser att be kommissionen att presentera ett förslag till ett mandat att förhandla med tredjeland.

Jag kan också berätta att sedan Ekofinrådets möte i juni finns det en tidtabell för skattepaketet. Enligt den tidtabellen ska Ekofinrådet besluta om ett förhandlingsmandat vid sitt möte i oktober. Vi har ännu inte någon indikation på vad förslaget till förhandlingsmandat kommer att innehålla. Vi får avvakta kommissionens presentation och sedan ta ställning till de olika alternativ som kan finnas. Det är viktigt att planeringen för ett mandat på Ekofinrådets möte i oktober kan hålla så att vi inte missar tidtabellen.

Den andra skattefrågan handlar om reducerade mervärdesskattesatser. Där har ordförandeskapet aviserat att det vill diskutera om reducerade momssatser är ett effektivt instrument för att stimulera efterfrågan inom vissa sektorer.

I den promemoria som gått ut till er nämns särskilt sysselsättnings- och miljöpolitiken, men det är tyvärr ett misstag. Det var en promemoria som vi var tvungna att färdigställa innan vi hade fått ett klart besked från det belgiska ordförandeskapet. Därför är inte avsikten att diskussionen ska handla speciellt om de områdena utan det ska vara en mer allmän diskussion om reducerade skattesatser och hur man kan främja vissa mål inom politiken.

Reducerade skattesatser används i dag framför allt för att främja sociala och kulturella intressen. Som alla vet får medlemsstaterna i dag tillämpa en eller två reducerade mervärdesskattesatser. De får tillämpas på vissa varor och tjänster som särskilt uppräknas. Kommissionen ska regelbundet lämna en rapport till rådet med syftet att granska tillämpningsområdet för de reducerade skattesatserna. Det är med anledning av en sådan kommande rapport som nu det belgiska ordförandelandet vill diskutera den frågan.

Sänkt mervärdesskatt som ett medel att öka sysselsättningen är föremål för en omfattande försöksverksamhet inom EU. De länder som deltar i försöket ska nu i höst presentera en rapport som visar resultatet av försöket. Därefter ska kommissionen göra en övergripande utvärdering och föreslå lämpliga åtgärder. Vi vill självfallet avvakta de rapporterna innan vi gör ytterligare överväganden på EU-nivå.

Min uppfattning är att en utvidgning av tillämpningsområdet för reducerade skattesatser bör ske med stor restriktivitet. Det är osäkert om de sänkta momssatserna är ett effektivt medel för att stimulera önskvärda handlingsmönster. Därför ser vi med spänning fram emot de rapporter vi kommer att få senare under hösten.

Den tredje skattefrågan handlar om energibeskattning. Det är glädjande att diskussionen om energiskattedirektivet nu kan återupptas i rådet genom det svenska ordförandeskapets initiativ. Det var ett försök att få i gång en diskussion genom att ta upp energiskattestrukturen. Det har mötts positivt av alla medlemsstater även om det naturligtvis återstår mycket arbete för detta.

Det belgiska ordförandeskapet har fortsatt arbetet i rådet efter det svenska upplägget. Avsikten är att utröna förutsättningar för att nå en överenskommelse mellan alla 15 medlemsstater. Det är av stort värde och viktigt av såväl miljö- som inremarknadsskäl att nå enighet mellan de 15 medlemsstaterna om ett energiskattedirektiv. Vi stöder självfallet det belgiska ordförandeskapet i dess ansträngningar.

Vi kommer också att få en informell kort muntlig lägesrapport över hur arbetet har fortskridit. En fråga som man särskilt vill belysa från det belgiska ordförandeskapet är medlemsstaternas inställning till en koppling mellan en liberalisering av el- och gasmarknaden inom EU och energiskattedirektivet.

Både energiskattedirektivet och liberaliseringen av el- och gasmarknaden är naturligtvis viktiga frågor. Sverige hyser viss förståelse för de medlemsstater som önskar en koppling mellan frågorna. Det är i och för sig möjligt med en sådan koppling. Men vi ser inte det som något nödvändigt krav. Vi bör kunna nå enighet om energiskattedirektivet oberoende av diskussionen om liberalisering av el- och gasmarknaden.

Den sista skattefrågan är moms på elektronisk handel. Där förhandlade vi under det svenska ordförandeskapet fram en modell för hur moms ska tas ut vid elektronisk leverans av tjänster. Den modellen har accepterats av 14 medlemsstater och kommissionen. Men Storbritannien vill ha en annan lösning. Därför kunde vi inte fatta något beslut på Ekofinmötet i juni.

Nu vill det belgiska ordförandeskapet ta upp frågan på nytt med utgångspunkt från det svenska förslaget för att se om man kan hitta en kompromiss. Vi är självfallet angelägna om att hitta en sådan lösning. Därför är vi från svensk sida öppna för en diskussion om en sådan kompromisslösning på grundval av det förslag som vi ursprungligen hade.

Anf.  5  LARS TOBISSON (m):

Herr ordförande! Det finns mycket att säga om de ämnen som står på listan. Jag ska avstå från att gå in i detaljer utan bara göra några korta kommentarer.

När det gäller den första punkten har det framgått av den allmänna debatt som varit att utsikterna för ekonomin tidigare inte var så ljusa. För min del tror jag att det som har hänt i USA kommer att få en mer dämpande verkan på framför allt konsumenternas vilja att satsa än vad man kanske i första ögonblicket har föreställt sig.

Det är ändå angeläget att man inom EU håller fast vid stabilitets- och tillväxtpakten. Det finns föreskrifter i den om vad som ska hända om man har en kraftig avmattning i ekonomin. Då kan man överskrida de gränser som har satts upp. Det gäller att hålla sig till det och inte göra undantag.

Jag såg att det hade varit en omröstning i Europaparlamentet i något utskott som har hand om detta där man endast med knapp majoritet hade försvarat stabilitets- och tillväxtpaktens lydelse. Det är angeläget att finansministrarna håller i den frågan.

Jag ska sedan hoppa till skattefrågan. Det är ett svårframkomligt område av många skäl och inte bara av det förhållandet att det krävs enhällighet om skatteharmonisering och annat. Vårt synsätt på skattepaketet är känt. Vi tvivlar på att det är framkomligt, eller om man skulle komma fram att det är särskilt effektivt, eftersom man rör sig på områden som inte är så centrala. Det gäller t.ex. beskattningen av avkastningen på banksparande.

Det jag särskilt skulle vilja understryka är att det är angeläget att komma fram till någon enighet om moms på e-handel. Även om man nu skulle kunna få britterna med på noterna är jag rädd för att det kommer att bli väldigt svårt att få en reglering att fungera som innebär att man har mottagarlandets momssats och därmed skilda momssatser mellan EU:s 15 medlemsstater.

Det riktiga borde ha varit att ha en regel som säger att om ett land är mottagarland så skulle det få bestämma momssatsen. Jag är orolig för vad som kommer att hända när man ska tillämpa den lösning som möjligen kan vara på väg framåt om britternas motvilja kan överkommas.

Det jag kanske skulle vilja utveckla mest är det som står under globaliseringen. Var och en vet att det uttrycket är ett täckord för att man ska föra upp frågan om Tobinskatt till debatt. Det var av inrikespolitiska skäl så att finansminister Reynders måste lova att göra på det viset i ordförandelandets regi trots att han för egen del inte tror ett skvatt på möjligheten att genomföra detta eller att det ens har någon positiv effekt.

I Frankrike har Jospin nu inför presidentvalet gått ut och visat förståelse för ATTAC-rörelsens krav på detta område samtidigt som finansminister Fabius alldeles uppenbart är kritisk och emot denna väg. I Tyskland har Schröder, tillsammans med Jospin, rört sig i samma riktning utan att kanske direkt uttala sig till förmån för Tobinskatten. Även här finns ett val i faggorna.

Jag menar att det är en farlig utveckling. Jag ska inte gå in i detalj på Tobinskattens effekter och hur den skulle kunna genomföras. Det har vi gjort tidigare här i riksdagen. Men mycket talar för att ett införande av en sådan omsättningsskatt snarast skulle öka svängningarna på de finansiella marknaderna. Framför allt är invändningen att det inte rimligen går att genomföra eftersom man måste ha en så bred uppslutning och viktiga nyckelländer inte står bakom.

Man kan riskera att hamna i en process där man genom det myckna talet blir utvecklingens fånge. Det var vad som hände här i Sverige när det hade ställts krav på att införa valpskatt och finansminister Feldt till slut inte kunde stå emot utan meddelade en jublande socialdemokratisk partikongress: Nu ska vi införa valpskatten. Nu ska finansvalparna darra framför sina reuterskärmar. Vi vet alla vad det ledde till. Verksamheten flyttade ut ur landet, marknaden dog och man fick slå till reträtt.

Jag skulle vilja föreslå att finansminister Ringholm på den här punkten berättar om finansminister Feldts erfarenheter när vi själva försökte införa ett slags Tobinskatt på nationell nivå i Sverige och därmed säger ifrån. Man bör avstå från att leka med elden, som det faktiskt är fråga om i det här fallet.

Anf.  6  KARIN PILSÄTER (fp):

Det är väldigt många frågor här. Vi hade en stor och lång debatt i går i kammaren. Jag tror säkert att finansministern har tagit till sig de synpunkter kring den globala osäkerheten och konjunkturläget som då kom fram. Jag har förstått det som att vi har samma uppfattning om att det inte går att göra några nya bättre prognoser just i dag än de som fanns tidigare men att man måste ha stor beredskap för att kunna göra omprövningar under tiden som kommer.

Sedan tänkte jag också gå in på globaliseringsfrågan. Det är en väldigt viktig fråga som riskerar att bli mer konkret än vad det kanske är tänkt. På ett sätt får man intrycket av att det är en skenhandling för att gå en viss opinion till mötes men där syftet kanske inte är att uträtta någonting. Men det riskerar att få en mycket konkret effekt genom att det arbete man faktiskt håller på med försinkas.

Syftet ska vara att studera behovet av att stabilisera de finansiella flödena och behovet av att generera mer resurser till de fattigaste länderna. Båda de två sakerna är otroligt viktiga och angelägna. Det pågår inom EU och inom andra internationella samarbeten mycket bra saker för att stabilisera de finansiella marknaderna. Det får nu inte stanna av därför att man sätter i gång ett utredningsarbete som enligt min uppfattning inte kommer att leda till någonting annat än att man eventuellt riskerar att sätta små käppar i hjulet för annat arbete.

Den andra frågan gäller mer resurser till de fattigaste länderna. Jag tror att det är ganska uppenbart för oss i västvärlden, eller borde vara det, att vårt problem inte är brist på skattebaser. Det är skatt på i princip nästan allting här i västvärlden. Problemet är att det finns en väldigt dålig betalningsvilja från de rika länderna.

Att då tro att man kan generera mer u-landsbistånd genom att hitta en hittills oanvänd skattebas är fullkomligt befängt. Det som inte den svenska regeringen, den tyska regeringen eller den danska regeringen vill betala i u-landsbistånd med de befintliga skattebaserna kommer de naturligtvis inte att vilja betala bara därför att de hittar en ny skattebas. Det är helt andra frågor som avgör.

Vad som vore viktigt att finansministrarna diskuterar i det här sammanhanget är hur vi kan snabba på, effektivisera och komma ännu längre i det internationella samarbetet för finansiell stabilitet. Hur kan vi förbättra kvaliteten? Det kan kanske ske genom åternationalisering av EU:s eget bistånd.

Vad kan vi göra för att genomföra det som står här att finansutskottets majoritet tog ställning för, nämligen att finansiera åtgärder mot växande globala utmaningar som miljöproblem och klimatförändringarna? Där finns det förslag. Koldioxidskatt är bra mot klimatförändringar. Det skulle man kunna diskutera bland EU:s finansministrar. Vi vet att man inte vill ta upp den frågan. Men jag tycker att man borde göra det. Framför allt borde man ta tag i jordbruksprotektionismen. Det är det mest konkreta och handfasta som EU:s finansministrar kan göra för att generera mer resurser till de fattigaste länderna.

Utöver det som Lars Tobisson sade här skulle jag verkligen önska att Bosse Ringholm i diskussionen kunde föra fram som Sveriges linje att vi inte ska gå in i återvändsgränder och på stickspår och diskutera frågor som är utredda kors och tvärs. Vi ska inte försöka hitta mål som gör att ett visst medel passar in, utan vi ska hitta medel som passar våra mål. Målen är att stabilisera de finansiella flödena och ge mer resurser till de fattigaste länderna. Då är det andra metoder som är verkningsfulla. De måste man koncentrera sitt arbete på.

Det finns väldigt många skattefrågor. Jag skulle bara vilja påminna om att vi från liberalernas sida hade en annan åsikt om hur man borde lösa e-handelsfrågan. Det är självklart i första hand bra att man över huvud taget kan komma till en överenskommelse. Jag befarar att den inte kommer att bli så effektiv. Men det är i varje fall bättre än ingenting om man kan komma fram till en överenskommelse.

Anf.  7  SIV HOLMA (v):

Jag tänkte ta upp frågan om globaliseringen. Jag delar varken Moderaternas eller Folkpartiets negativa uppfattning om Tobinskatten. Däremot delar jag i och för sig finansministerns ståndpunkt om det belgiska ordförandeskapets ambition om studier osv. Om det kommer till någonting ska det vara brett. I så fall ska även förslaget om en Tobinskatt finnas med i det sammanhanget. Det är inte helt fel. Det skulle vara i paritet med vad riksdagen har sagt i den frågan.

EU-nämndens kansli har tagit upp det i sina kommentarer. Det finns ett referat. Regeringen utarbetar och formulerar en globaliseringsstrategi inom vilken ska finnas såväl förslagen om en Tobinskatt som andra alternativa metoder för att öka stabiliteten i det internationella finansiella systemet. Det handlar om att hantera eller finansiera åtgärder mot växande globala utmaningar som t.ex. miljöproblemen, klimatförändringarna, minskat internationellt utvecklingsbistånd etc. och hur de ska värderas och prioriteras. Den strategin bör sedan bilda grunden för Sveriges agerande i olika internationella församlingar. När man diskuterar globaliseringen finns här en inriktning som man skulle kunna framföra.

Jag skulle i det här sammanhanget vilja få ett förtydligande från finansministern. När vi hade uppe frågan som berör globaliseringsstrategierna fanns det en uppgift om att de partier som ställde sig bakom betänkandet skulle ges påtaglig insyn och påverkansmöjlighet i att vara med och ta fram regeringens globaliseringsstrategi. Jag skulle vilja få ett förtydligande om detta kommer att ske.

Anf.  8  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara göra ett påpekande. Du nämnde här kansliets kommentarer. Det är bara en redovisning av vad som har gjorts i riksdagen tidigare. Det var ett referat av finansutskottets betänkande från i våras.

Anf.  9  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Det här är ett informellt Ekofinmöte och inga beslut ska fattas. Dock tror jag att Ekofinmötet ändå kommer att få väldigt stor betydelse eftersom det inträffar vid den tidpunkt som det faktiskt gör. Osäkerheten i världsekonomin efter de tragiska händelserna i USA kommer att tilldra sig väldigt stor uppmärksamhet. Därför är det oerhört väsentligt vad som kommer ut av mötet.

I själva verket handlar det om en väldigt svår balansgång. Det utkast vi har fått här, eller förslag till inlägg av Bosse Ringholm vid det formella Ekofinmötet den 22 september, har en bra balans. Det som påpekas är att det huvudsakliga riskmomentet ligger i hur hushållssektorn kommer att påverkas.

Det är en balansgång. Det handlar om att utfärda rekommendationer till medlemsstaterna som i förlängningen kan uppfattas som ytterligare signaler till att vara försiktig på hushållssektorn. Det skulle vara intressant att höra finansministerns bedömning av det.

Vi hade i gårdagens debatt en diskussion om hållfastheten i de prog-
noser som ligger till grund för förslaget om statsbudget å ena sidan och å andra sidan de nedåtrisker som finns och vad som måste förändras i de olika medlemsstaternas budgetarbete.

Risken är ganska stor. Vi har haft ett möte med riksbanksfullmäktige här på morgonen. Där var den här frågan också uppe. Den allmänna bedömningen är att nedåtriskerna överväger. Det kommer att behövas ganska stora förändringar.

Jag kan inskränka mig till att ställa frågan till finansministern: Vad väger tyngst i den svenska strategin, att inte genom att utåt redan nu börja ge signaler till medlemsstaterna oroa konsumenterna eller att faktiskt börja förbereda de åtgärder som kommer att behövas?

Anf.  10  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Mitt inlägg handlar om globaliseringsfrågorna. Det planeras nästa år en konferens inom FN om finansiering för utveckling. Det är naturligt att EU och nationerna måste förbereda sig inför en sådan konferens.

Vi påminns dagligen om den stora ekonomiska klyfta vi har i världen. Det är en klyfta som egentligen endast kan överbryggas genom att man får fart på näringslivet och handeln i de fattiga länderna. Samtidigt kan vi konstatera att det finns ett stort hinder för att handeln och näringsverksamhet kan komma i gång. Det saknas en rimlig ekonomisk infrastruktur.

Det saknas i många länder politiska partier och en demokratisk underbyggnad som krävs för att den infrastrukturen ska finnas. För att detta någonsin ska komma till stånd i de länder som behöver det kostar det mycket pengar. Demokrati kostar pengar, och mänskliga rättigheter kostar pengar. Våra biståndspengar går i dag till det. Men de är alldeles för små i sammanhanget. De räcker inte till.

Det är den bilden jag hoppas att regeringen tar med sig i diskussionen vid det här mötet. Det är kanske ett sätt att förbereda sig för FN:s konferens. Det finns behov att hitta möjligheter där västvärlden stöttar de fattigaste länderna så att de kan komma på fötter demokratiskt. Det behövs ekonomiska institutioner så att det går att investera i länderna så att man kan få fart på näringslivet och handeln.

Det finns ett mycket stort behov. Det kommer vi att märka mer av för varje vecka som kommer framöver.

Anf.  11  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det är ganska uppenbart att det belgiska ordförandeskapet tänker diskutera frågan om Tobinskatten, vilket jag tycker är väldigt positivt. Tobinskatten är någonting som måste diskuteras internationellt. Vi hade gärna velat att den svenska regeringen själv lyft upp den frågan till diskussion under det svenska ordförandeskapet.

Leif Pagrotsky brukar säga att det behövs en opinion i de olika länderna för att vi ska kunna lyfta fram frågan om Tobinskatten. Nu verkar den opinionen växa i de olika EU-länderna så att de olika stats- och regeringscheferna ser till att dessa frågor lyfts. Det tycker åtminstone vi är väldigt positivt.

Däremot undrar jag hur finansministern kommer att ställa sig i diskussionen om Tobinskatten och om Tobinskatten t.ex. ska utredas på EU-nivå. Vad kommer finansministern att säga? Jag hoppas att finansministern kommer att stödja ett sådan initiativ.

När det gäller att stabilisera de finansiella marknaderna ser jag inte att den här diskussionen på något sätt skulle ta plats från det arbete som pågår. Det fortsätter i vanlig ordning. Det här är ett komplement till det redan pågående arbetet.

När det gäller frågor om mer resurser till de fattigaste länderna är det förmodligen vissa som vill diskutera frågan om en Tobinskatt som skulle kunna användas till att ge mer resurser till de fattigaste länderna. Men en annan fråga som jag också tycker måste tas upp är skuldfrågan, skuldavskrivningen. Alla EU-länder har ännu inte skrivit av alla skulder för de fattigaste länderna. Det tycker jag är något som finansministern borde ta upp.

En annan fråga som även Karin Pilsäter var inne på, som påverkar de fattigaste länderna väldigt mycket, är frågan om växthuseffekten. Växthuseffekten medför sådana skador på samhällena att fattiga länder faktiskt kan slås sönder väldigt mycket. Det blir väldigt stora kostnader kring följderna av växthuseffekten. Det handlar om allt från ökenspridning till ett mer extremt klimat. Då borde också frågan om hur man kan motverka växthuseffekten diskuteras. Jag tror att det är en av de frågor som påverkar världen allra mest i framtiden. Vi ser hur detta påverkar Sverige och vilka kostnader det har här ­när det gäller översvämningarna i Sundsvall. Vi har råd med det – än så länge. Men det finns andra länder som inte har råd med det. Jag tycker att man borde ta tillfället i akt att diskutera frågan om hur man kan motverka växthuseffekten genom t.ex. en miniminivå på koldioxidskatt på EU-nivå.

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m):

Ordförande! Det är två punkter. Den ena gäller redovisningen av kostnader för de nytillkommande medlemmarna i EU, och det är rätt och riktigt att göra en sådan. Det är dock viktigt tycker jag att man som en parallell till det också redovisar kostnaderna för en icke-utvidgning. Det är ju lätt att sådana här siffror cirkulerar i debatten, och så får man föreställningen att det är dyrt att ta in nya medlemmar. I en budgetmässig del får det naturligtvis konsekvenser, men det är klart att det sett ur hela samlade Europas synpunkt är det icke-utvidgningen som är det dyra. Vi kan ju lätt se de konsekvenser som det skulle föra med sig att inte låta de här länderna komma med i EU. Jag tror att det just för den allmänna debattens skull är viktigt att ha med det perspektivet samtidigt som man presenterar budgetkonsekvenserna för EU självt.

Den andra punkten gäller ytterligare en detalj i fråga om Tobinskatten. Om Tobinskatten ska träffa kapitalrörelser till u-länder får det stora konsekvenser för dem. Jag räknade själv på Vietnam. Med teoretiskt lägsta Tobinskatt, om den var en halv procent, skulle det kosta Vietnam
2 miljarder kronor. Om man samtidigt förutsätter att det inte skulle drabba investeringar, utan de skulle i alla fall komma, skulle det svenska biståndet behöva tiodubblas för att parera ett sådant slag för Vietnam. Det får alltså oerhört stora konsekvenser för u-länder med betydande handel och investeringar.

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Frågan om den internationella konjunkturen diskuterade vi till en del i går, och det har kanske inte hänt så mycket sedan dess. Det finns en betydande osäkerhet om vad som kommer att hända när det gäller den världsekonomiska utvecklingen. Det finns både uppsidor och nedsidor; det finns lite olika bedömningar. Min slutsats är densamma i dag som i går, att det är för tidigt att dra någon bestämd slutsats om utvecklingen.

Jag hör en del av det som sägs i debatten. Jag såg nu på morgonen ett telegram från en av cheferna i Federal Reserve. Han säger så här:

”Effekterna av terrorattentaten mot USA kommer inte leda till stora umbäranden då effekterna kommer att begränsas till några fåtal sektorer.” Det står vidare:

”’Marknaderna kommer att göra ett bra jobb med att omallokera resurser. Ekonomin som helhet kommer inte, och jag tror inte, lida stor nöd. Vi kommer att vara tillbaka på spåret inom kort’, sade han i ett tal.”

Det är hans bedömning. Jag har naturligtvis sett andra bedömningar i motsatt riktning. Men min slutsats är fortfarande att det är alldeles för tidigt att dra slutsatser som kan ändra förutsättningarna för de konjunkturbedömningar som vi har gjort.

Den andra frågan som jag ska beröra, som är mer vittomfattande, gäller det syfte som finns att försöka skapa en större stabilitet på de internationella finansmarknaderna och alla de förslag som finns där, inklusive Tobinskatten. Jag tycker naturligtvis att det viktigaste är att man har målet väldigt klart för sig och inte låter metoderna, vilka metoder det än är, bli det primära. Det är målet som är det viktiga. Sedan ska man pröva alla de vägar som finns.

Jag har uppfattat det som att det uppdrag som riksdagen i våras efter diskussion i finansutskottet gav till regeringen på det här området också har det här breda perspektivet. Och i den mån EU-kommissionen nu ska fortsätta att titta på det här tycker jag att det ska vara ett brett perspektiv. Jag kan säga till Siv Holma och Yvonne Ruwaida att självfallet kommer uppdraget, så som det är formulerat också i riksdagens beslut, att fullföljas när det gäller deltagandet eller medverkan i arbetet med att ta fram det här materialet.

Det finns många aspekter. De här konjunkturutsikterna har naturligtvis sin inverkan på det finansiella systemet. Och de aspekter som Göran Lennmarker tog upp senast när det gäller u-ländernas insatser får ju också vägas in i det här. Jag tycker för egen del att det finns väldigt mycket material kring detta. Det är mer utrymme för en diskussion om vilka slutsatser man kan dra och vad som är politiskt framkomligt, men man kan ju alltid ta fram ännu mer material om så behövs via kommissionen även om jag ser att det kanske mer är en fråga om att hitta minsta gemensamma nämnare bland alla dessa länder som är med.

När det gäller biståndet är det klart, som det sades här, att det också är viktigt att utöver den finansiella stabiliteten försöka åstadkomma ett större bistånd. Sverige är väl det land som har det tredje eller fjärde största biståndet i världen i dagsläget. Det finns många eftersläntare som vi gärna skulle vilja ha med på biståndet, men jag tror inte att det går att gå omvägar för att påverka dem, utan de måste påverkas mer regelmässigt för att kunna åstadkomma större biståndsinsatser till de fattiga länderna.

När det gäller EU-utvidgningen och den diskussionen delar jag Göran Lennmarkers uppfattning att man inte bara ska titta på snäva kostnader. Icke-alternativet, dvs. ingen utvidgning alls, måste alltid vara för handen. Vi har ett intresse av att de budgetmässiga konsekvenserna av utvidgningen, som av samhällsekonomiska och av andra skäl är väldigt viktig, redovisas och att det här kan rymmas inom de ramar som vi har lagt upp för budgeten för de närmaste åren. Sedan får det naturligtvis långsiktigt en stor inverkan på EU:s budget, men det tror jag att vi kan hantera på ett bra sätt i fortsättningen.

Anf.  14  MATS ODELL (kd):

Herr ordförande! Nu säger finansministern att det inte har hänt särskilt mycket sedan i går.

Jag har inte begärt någon ny konjunkturprognos från finansministern, utan det var ju en stillsam fråga om vilken strategi den svenska regeringen och finansministern kommer att ha i de informella samtal som ändå kommer att vara vägledande för utvecklingen framöver när det gäller rekommendationer till medlemsstaterna.

Jag uppskattar den ton som finns i det här utkastet, att man belyser bägge sidorna, men det är ju ändå en viktig principfråga. Ska man diskutera de risker som finns och vad som då behöver åtgärdas, eller ska man prioritera att inte oroa konsumenterna?

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Som svar på det kan jag säga att jag delar Lars Tobissons uppfattning att det är viktigt att de 15 EU-länderna står bakom stabilitets- och tillväxtpakten. Den är ändå grunden för vårt långsiktiga agerande. Sedan finns det anledning att diskutera hur de länder som är mer utsatta, som inte har samma goda förutsättningar i de offentliga finanserna, kan klara betinget när det gäller stabilitets- och tillväxtpakten. Det är ju en stor spridning mellan EU-ländernas ekonomiska situationer, framför allt när det gäller resultaten av deras offentliga finanser.

Vi får inte glömma bort det här långsiktiga målet, även om det kanske inte känns lika angeläget att diskutera det nu. Det långsiktiga målet från Lissabondeklarationen, att Europa ska kunna ta upp konkurrensen med USA till 2010, kräver ett stort mått av insatser från oss alla. Det handlar om strukturinsatser och sådant som måste rulla vidare. Oavsett om det är konjunkturuppgång eller konjunkturnedgång eller hur konjunkturfaserna ser ut måste vi hålla fast vid alla de strukturinsatser som ska göras åren framöver. Det tänker jag också framhålla i debatten i Ekofinkretsen i dag. Vi får inte tappa det långsiktiga målet. Om vi kan ha ett enat uppträdande och det kan påverka, vilket vi får hoppas, framtidstron bland Europas konsumenter har det naturligtvis också en väldigt stor betydelse för att man ska kunna vända utvecklingen.

Anf.  16  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag märkte att ordföranden blev lite upprörd över att jag skulle begära ordet, men jag fick faktiskt inte svar av finansministern på min fråga. Den rörde Tobinskatten.

Jag har ju ställt den här frågan också i andra sammanhang, och jag upplever det som att det är väldigt ofta som finansministern undviker att svara, i alla fall på senare tid. Jag skulle gärna vilja veta hur finansministern kommer att hantera frågan om Tobinskatten när den tas upp under det här informella Ekofinmötet. Kommer Bosse Ringholm inte att säga någonting, eller kommer man att diskutera fördelarna med att en sådan här fråga utreds? Vi har ju från svensk sida ställt oss bakom att man ska utreda frågan om en Tobinskatt, och man ser den som en av många metoder för att öka stabiliteten i det internationella finansiella systemet.

Jag undrar hur finansministern kommer att hantera den frågan.

Anf.  17  ORDFÖRANDEN:

Då ska jag utan upprördhet lämna över ordet till finansministern. Varsågod!

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s):

Jag kan ge samma svar till Yvonne Ruwaida som jag har givit ett antal gånger tidigare. Jag kanske inte upprepar svaret tillräckligt ofta. Men låt gå, jag ska göra det en gång till.

För det första kommer vi att fullfölja den utredning som riksdagen har begärt av regeringen, och jag tycker att det är viktigt att den har det här breda perspektivet. För det andra har vi naturligtvis ingenting emot om kommissionen vill göra en parallell till denna utredning, även om jag tror att den inte kommer att tillföra särskilt mycket. Det är väl samma typ av argument och samma typ av material som vi kommer att ta fram i den svenska. För det tredje tycker jag att det är viktigt att det sker en fokusering på det som är syftet med den här debatten, nämligen att försöka skapa en stabilitet i det internationella finansiella systemet, och att det inte blir medlen som plötsligt tar över hela diskussionen. Då kommer man ju alldeles fel.

Tobinskatten är faktiskt inte det enda medel som ska diskuteras, och de politiska förutsättningarna för ett genomförande av Tobinskatten är inte annorlunda i dag än de var för ett år sedan eller för ett halvår sedan. Det går inte att införa någon ensidig Tobinskatt, varken från något enstaka land eller från EU-kretsen. Det fordras naturligtvis en internationell samstämmighet kring detta, och de förutsättningarna föreligger inte. Därför tycker jag faktiskt att vi ska ägna mycket tid och energi åt att se vad vi hittar för metoder som kan tjäna precis det syfte som jag har nämnt tidigare här, och vi måste vara öppna för en mycket bred sådan globaliseringsdiskussion.

Anf.  19  ORDFÖRANDEN:

Då tackar jag finansministern för medverkan i dag och för den information som vi har fått inför det informella Ekofinmötet. Vi ses så småningom igen för beslutsfattande i nämnden. Tack för det!

2 §  Rättsliga frågor

Justitieminister Thomas Bodström

Rapport från ministerrådsmöte den 28–29 maj 2001 samt extrainkallade ministerrådsmöten den 13 juli och 20 september 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 september 2001

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Då går vi vidare på vår dagordning. Jag hälsar justitieminister Thomas Bodström med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför ministerrådsmötet, som ska äga rum den 27 och 28 september. Men innan dess ska vi som vanligt ha återrapporter från dels ett ministerrådsmöte den 28-29 maj, dels de extrainkallade ministerrådsmötena som hölls den 13 juli och den 20 september. Jag lämnar ordet till dig för en muntlig återrapport från dessa möten. Varsågod!

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Tack så mycket, ordförande! Jag tänkte börja med det som ligger närmast i tiden, nämligen det möte som vi hade i går.

Anledningen var, som ni väl känner till, terrordåden i USA den 11 september. Mötet i går var helt inriktad på åtgärder för att bekämpa den internationella terrorismen. Vi enades kring ett antal slutsatser om polisiärt och rättsligt samarbete mot terrorism, och kommissionen presenterade två nya förslag till rättsakter mot terrorism. Jag tänkte börja med dem.

Förslagen antogs formellt i kommissionskollegiet i onsdags. Det första förslaget till rambeslut syftar till att etablera gemensamma element och en straffrättslig tillnärmning vad avser terroristbrott. Detta instrument följer den vanliga formen för rambeslut och innehåller en lista över olika gärningar, en skyldighet att straffbelägga dem, regler om sanktioners utformning, jurisdiktion och samarbete mellan rättsliga myndigheter.

Vi har naturligtvis inte hunnit göra någon närmare juridisk-teknisk analys av förslagen, men reaktionen så här långt är positiv. Men det krävs självklart en noggrann teknisk analys för att man ska se hur vissa delar låter sig förenas med exempelvis den svenska organisationsfriheten, som ju är grundlagsskyddad.

Det andra förslaget till rambeslut följer delvis ett annorlunda mönster. Det syftar till att skapa ett nytt rättsinstitut, en europeisk häktningsorder. Det kallas arresteringsorder på engelska, men vi vill ju ha häktningsbeslut, eftersom det är ett judiciellt beslut.

Idén till det här förslaget var uppe redan i Tammerfors men har sedan dess legat i träda. Den här häktningsordern är avsedd att kunna användas avseende tre olika typer av brott. Det gäller alltså terrorism och också människohandel och narkotika.

Det här går i stort sett ut på att en häktningsorder, som är beslutad av en medlemsstat, ska erkännas och verkställas av den andra medlemsstaten genom att personen i fråga överlämnas till den medlemsstat som har fattat beslutet. Kontrollen av häktningsordern ska hållas till ett minimum, och möjligheterna att vägra ska vara små. Detta ligger i linje med svenska strävanden, som vi länge har argumenterat för, t.ex. att kravet på dubbel straffbarhet ska avskaffas i det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna.

Och som ni väl känner till kommer vi fr.o.m. den 1 oktober ­– det är egentligen här som det riktigt revolutionerande kommer – att kunna lämna ut även svenska medborgare inom EU. Men kommissionens förslag är ytterligare långtgående på ett annat sätt och måste självklart analyseras närmare innan vi tar ställning.

Det kan behövas begränsningar och rättssäkerhetsgarantier utöver vad som är föreslaget. Vi har precis fått förslaget, men jag tycker nu att grundinställningen är positiv. Det här är ett steg i rätt riktning.

Vi diskuterade också andra åtgärder mot terrorism. En slutsatstext antogs, och alla punkterna gick ut på att öka samarbetet. Det handlar om att se till att det provisoriska Eurojust och polischefsgrupperna snabbt sammankallar möte med antiterroristexperter för att säkerställa en god samordning och utredning när det gäller operativa åtgärder, att Europol får in underrättelsematerial rörande terrorism från medlemsstaterna och att det inrättas ett särskilt antiterroristteam inom Europol. Man ska öka samarbetet mellan underrättelsetjänsterna, snabbt ratificera existerande konventioner om finansiering av terrorism och se till att beslut kan fattas så snart som möjligt om instrumentet om frysning av tillgångar. Den yttre gränskontrollen ska fungera effektivt, och samarbetet med USA ska förbättras, bl.a. genom samarbetsavtal mellan Europol och USA och mellan medlemsstaterna och USA.

Sedan kom det upp en fråga som vi också tryckte på, och den gällde de konventioner som nu finns, bl.a. den som träder i kraft i Sverige den 1 oktober. Den har inte alla länder ratificerat. Sverige och andra länder tog i går upp att man bör kunna göra det så fort som möjligt. Jag tror att förslaget är till början av 2002. Detta ska inte ses som något i stället för det här förslaget från kommissionen, utan det ska ske parallellt. Detta kan man göra nu. Sedan kan man förbättra, och så kan man analysera och se hur långt kommissionens förslag har kommit.

Ordförande! Detta är vad jag tänkte säga om mötet i går. Ska jag stanna där, eller ska jag gå vidare och rapportera om den 13 juli?

Anf.  22  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi stannar till, eftersom det här är väldigt aktuellt, så att vi inte splittrar diskussionen.

Anf.  23  FREDRIK REINFELDT (m):

Detta är som sagt väldigt färskt, och mycket av det som redan har varit på gång inom EU har naturligtvis tidigarelagts nu med tanke på vad som har inträffat, och jag ser väl inga större problem med det som justitieministern här har angett.

En fråga handlar om den straffrättsliga tillnärmningen. Den återkommer också i en senare punkt som gäller en diskussion om hur långt vi ska gå i det hänseendet. Men kan du direkt göra någon bedömning av ifall det skulle skapa några problem för Sverige med de straffrättsliga tillnärmningarna när det gäller de här terroristbrotten, som du nämner?

Sedan hörde jag också att det finns idéer om att kriminalisera medlemskap i vissa terroristorganisationer. Och det är klart att det kan visa sig vara oförenligt med svensk grundlag så som justitieministern nämnde.

När det gäller den europeiska häktningsordern tycker jag att det är intressant att också narkotika kommer med förutom terrorism och människohandel. Det är klart att det väcker frågan om hur justitieministern bedömer att andra länder betraktar detta. Jag kan säga att Sverige faktiskt har ett stort intresse av att få en europeisk häktningsorder just på narkotikaområdet, med tanke på den restriktiva narkotikapolitik som vi för. Men vi är ganska ensamma om den. Därför vore det en stor framgång om man på det här sättet kunde få en tillnärmning till svensk narkotikapolitik i det hänseendet. Det vore intressant att få en kommentar till det också.

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Ordförande! Jag har två frågor i sammanhanget. Den ena gäller den här häktningsordern eller arresteringarna. Var ska rättskipningen ske om man häktar någon eller arresterar någon som planerar en verksamhet på svensk mark som är riktad mot ett annat land inom unionen? Vart utlämnar man det hela? Vilket land är det som ska ta hand om rättegången och rättskipningen? Är det Sverige eller det andra landet?

Sedan har jag en utvidgad fråga. Är det några nya spaningsåtgärder på gång som kan beröra den personliga integriteten? Diskuterar man sådana just nu? Det är naturligtvis ett spaningsarbete som dras i gång som är ganska omfattande.

Anf.  25  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Herr ordförande! Det är naturligtvis bra att EU på olika sätt tar tag i de här frågorna och försöker bli effektivt på det här området. Jag ska egentligen i det här sammanhanget mest markera att jag väl inte är alldeles entusiastisk över ett straffminimum på 20 år, exempelvis, som nämndes i det tal som Vitorino höll inför EU-parlamentet då han applåderades kraftigt. Jag vet inte om det är det ringa brottet eller om det är ett normalbrott som ska ha ett straffminimum på två år. Jag tycker alltså att det ur svensk synpunkt känns något främmande.

Sedan beror det naturligtvis på hur man definierar terroristbrottet och exakt hur man kommer att utforma detta. Det har naturligtvis stor betydelse också för bl.a. det här utlämningsförfarandet, eller rättare sagt häktningsförfarandet, därför att man ska ju också ge upp tanken på dubbel straffbarhet. Det kan finnas skäl att göra det, men om alla har liknande brottsbeskrivningar spelar ju den dubbla straffbarheten ingen roll.

Det är ju knappast staten som beslutar om att arrestera någon med hjälp av den europeiska arresteringsordern, utan det är en åklagarmyndighet eller möjligen en domstol på lokal nivå som gör det. Det tvingar då alla polismyndigheter i hela Europa att efterspana personen i fråga och att överföra honom till den polismyndigheten. Det kommer såvitt jag förstår också att gälla svenska medborgare. Och när jag har läst Vitorinos tal tycker jag spontant att de på ett ganska enkelt sätt kan komma att lämnas över till andra stater för lagföring. Det är ju principiellt en rätt väsentlig förändring i synen på det svenska medborgarskapet.

Jag har naturligtvis stor förståelse för att det finns anledning att vidta alla möjliga åtgärder för att man ska komma till rätta med den internationella terrorismen, men den europeiska häktningsordern gäller ju inte riktigt bara det. Ministern nämnde narkotika, och det kan finnas goda skäl för det, men frågan är naturligtvis vilken väg vi vandrar på det här området. Det rättsliga området är ju ändå lite grann av kärnan i nationalstaten, så jag tycker att man får fundera i några svängar innan man går alltför snabbt fram, även om ändamålet är utomordentligt viktigt och bra.

Jag vill, ordförande, också lägga till en mer politisk aspekt. Även beskrivningen av terrorism kan ha sina problem. Om jag får tala klarspråk så har jag i andra sammanhang, alltså i Europarådssammanhang, diskuterat det här. Och spanjorerna är väldigt pigga på att få med hela Europa på en beskrivning av ett terroristbegrepp som skulle underlätta kampen mot ETA i Spanien. Det är alltså en aspekt som jag tycker att man ska komma ihåg när man diskuterar de här gemensamma åtgärderna.

Anf.  26  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Precis som Göran Magnusson säger är det här en väldigt stor fråga. Det är klart att det inställer sig en hel del frågetecken. Det mesta har man ju läst i tidningarna, t.ex. i DN, om just det här med att EU skärper terroristlagen. Vad jag har förstått är det frågan om 37 punkter. Det är en lång lista. Det är alltså mycket att sätta sig in i. Det är allt från strängare gränskontroll och ökat polisarbete till ett slopat utlämningsförfarande. En gemensam europeisk häktningsorder är en stor sak därför att den sätter utlämningsregler ur spel. Jag hoppas att det blir mer diskussion och att vi får mer information om det här. Det kan jag säga att vi i mitt parti behöver.

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag vill också ta upp frågan om hur man beskriver terrorism. Vilka är skillnaderna, både politiskt och rättsligt, i de olika EU-länderna? Har det gjorts en analys om var man skulle hamna i den diskussionen? Och när det gäller vad man ska straffbelägga och miniminivåer på straff måste man verkligen titta på det i detalj.

Jag undrar lite grann hur man har tänkt förankra alla de här detaljerna i svenska riksdagen. Jag hoppas inte att man prestigemässigt binder upp sig på ministerrådsmötet bara därför att man just nu är väldigt upprörd över det som har hänt i USA och är väldigt bestämd när det gäller att man vill göra insatser mot terrorism. Det är bra att vi ska göra insatser mot terrorism, men jag tror också att vi har väldigt olika traditioner i fråga om hur man jobbar förebyggande och hur man ser på individers rättssäkerhet.

Jag kan bara ta ett exempel på USA:s syn på rättssäkerhet som skiljer sig dramatiskt från den svenska. Jag tänker på alla de här misstänkta personerna som har häktats. Bilder har kablats ut. Och nu visar det sig att de här personerna allihop lever och inte är döda kapare. Det är liksom absurt hur de här bilderna har skapat en inställning. Det gäller även folk som bara hade tagits på tåg. Man tillåter att bilder kablas ut på dessa. Det är en annorlunda syn i USA på människors och individers rättstrygghet, tycker jag.

Det här är väldigt viktigt. Jag skulle vilja att vi verkligen ser till att det här diskuteras i justitieutskottet och senare i EU-nämnden i detalj och att man inte fattar ett beslut som bara förankras väldigt snabbt några dagar före ett ministerrådsmöte utan att riksdagen egentligen har tid att gå igenom de här frågorna. Det är det jag vill betona i den här frågan.

Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill också för Folkpartiets vidkommande framhålla hur viktigt det är att vi inte hamnar snett i de här frågorna, utan att vi får tid att förankra det här och att man också får en acceptans hos medborgare för det. Det är ju väldigt långtgående insatser.

Sedan är det frågan om vilka resurser som man har i varje land att arbeta utifrån, med tanke på de begränsade resurser som polisen redan i dag har för detta. Kommer det kanske att innebära att stora resurser tas från andra områden som det också är angeläget för oss att polisen klarar av? Det här måste få en mycket noggrann förankring och beredning innan vi fattar beslut om det.

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m):

Herr ordförande! Jag har bara en reflexion. När man läser t.ex. punkten 10, om att upprätta en grupp med specialister på terroristbekämpning, är väl problemet att det här borde ha varit gjort för länge sedan. Bekymret är att vi har gått för långsamt fram inom EU på många av de här områdena. Vi borde ha haft ett högre tempo. Det är klart att man kan tycka att det är lite pinsamt att vi inte redan nu har den här typen av samordning i fråga om något som så uppenbart är en gemensam fråga för oss alla. Det är inte en nationell angelägenhet utan en gränsöverskridande angelägenhet.

Om man nu varnar för att den här händelsen skulle kunna leda till att man skyndar på och till att man gör oöverlagda saker så har bekymret i det längre perspektivet varit att vi inte har skyndat på och därmed de facto underlättat för terrorism och för att grova brott ska kunna begås. Jag tycker att det är viktigt att ha det perspektivet i arbetet.

Anf.  30  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! Det har redan nämnts här, men jag vill verkligen understryka att det här alltså är ett förslag till rambeslut som kom i går. Vi ska nu göra en noggrann analys. Det går inte för någon att i dag säga vad det kommer att få för exakt betydelse i Sverige eller i något annat land. Vi kan säga att det här på många sätt är relativt långtgående förändringar. Om det antas kommer det att leda till stora förändringar.

Jag vill börja med Fredrik Reinfeldts frågor om hur man straffrättsligt ser på de förslag som finns. Vi kan konstatera att med den lagstiftning som vi har när det gäller organisationstillhörighet har vi ett annat system med förberedelser, medhjälp och anstiftan. Det går i princip ut på att varje liten delaktighet i ett brott är kriminaliserad. Det är mycket långtgående. Det är den svenska modellen.

Nu kommer man först att analysera hur detta stämmer överens med de förslag som har lagts fram här. Jag är i alla fall positiv till att kunna tro att det kanske inte behövs någon ändring över huvud taget i Sverige. I de förhandlingar som nu kommer att påbörjas kommer man att kunna förankra det här och säga att vi redan har kriminaliserat de här sakerna.

Då kommer vi in på själva straffens längd. Om det är på det sättet att det redan är kriminaliserat tror jag inte att det kommer att bli några som helst problem för Sverige. Alla de här brotten, eller många av dem i alla fall, mord osv., ger livstid i Sverige. Där kommer Sverige inte att ha några problem. Däremot kommer säkert en del andra länder att ha det. Det kan vara något enstaka problem, men huvudfrågan är egentligen hur man definierar de här olika sakerna. Är det på det här sättet med den svenska modellen så tror jag inte att det kommer att bli några problem.

Det här är ett första utkast. Jag tror också att man kanske från kommissionen lägger sig på en hög nivå för att man vet att det finns andra länder, inte i första hand Sverige, som kommer att har svårt med det här och att det kanske kommer att förhandlas ned något. Men min första, preliminära bedömning är att det är det här som är den första frågan att se på: Hur väl stämmer det överens med de redan nu gällande bestämmelserna om medhjälp, förberedelser och anstiftan, vilket alltså ger livstid i fråga om flera av brotten? Då är det inga problem alls.

Fredrik Reinfeldt ställde också en fråga om narkotika. Min uppfattning vad gäller synen på narkotika i Europa har två delar. Dels gäller det konsumtionen av det som man i Europa kallar för lättare narkotika. Där tror jag inte att man kommer att nå en överenskommelse de närmaste hundra åren, för där är skillnaden så total. Det sköts väldigt aktivt både från svenskt håll, alltså i fråga om vår narkotikapolitik, men också från andra håll.

När det gäller den gränsöverskridande, organiserade narkotikahanteringen har man däremot en ganska stor samsyn. Där är det också ett förslag från kommissionen på gång som vi nog kommer att kunna få en ganska bred överenskommelse omkring. Jag tror inte att det bör vara något problem om man håller sig till den del där det finns en stor samsyn.

När det gäller definitionen av terrorism, för att gå över på Yvonne Ruwaidas fråga, rör det sig än så länge i förslaget om brott som uppsåtligen begås av individer eller grupp mot ett eller flera länder, deras institutioner eller befolkning, som injagar skräck och syftar till att allvarligt ändra eller förstöra deras politiska, ekonomiska och sociala strukturer. Sedan kommer det en katalog av olika brott, och det kommer säkert att bli en hel del diskussioner om den. De flesta brott är inget att säga om. Det är mord, kapning, sabotage, skadegörelse osv. Sedan är det stöld och annat. Det kan bli en diskussion. Vi vet inte var det här hamnar, men det är så definitionen är tänkt i förslaget. Vi har som bekant inga terrorismbrott alls i Sverige, utan vi har redan de här brotten. Det får man nu analysera.

Vi kommer självklart att följa den sedvanliga gången. Naturligtvis kommer vi att göra det, med justitieutskottet och även EU-nämnden. Tanken är ju att det ska bli en överenskommelse den 6-7 december. Jag kan säga att det var väldigt mycket diskussioner gällande om man skulle sätta ut ett datum över huvud taget. Vi har alltså fram till dess på oss att diskutera. Med tanke på att det här kom i går vill jag betona att det i alla fall först måste komma analyser av de här förslagen. Eftersom det är stora förändringar är det självklart viktigt att alla får ordentlig information och att vi har ordentliga diskussioner. Det kommer säkert att finnas olika syn i olika partier, och det är förstås en viktig fråga för alla partier.

Holger Gustafsson frågade om spaningsregister. En stor del av det som vi kom överens om i går är en förstärkning av de institutioner som finns i dag. Jag kan personligen tycka att den här långa listan skulle kunna göras betydligt kortare, för egentligen går det bara ut på ökat samarbete och ökad effektivisering av det som redan finns. Sverige har arbetat för ett ökat samarbete i bl.a. Europol. Under det svenska ordförandeskapet inrättades det provisoriska Eurojust. Det här ligger i samma riktning.

Sedan är det ju också fråga om en större effektivisering av de instrument som redan finns. Det gäller bl.a. de spaningsregister som redan finns i Europol, sifferregistret osv. Det är det som det är fråga om, att utnyttja det som finns. Där tycker jag också att det tidigare har funnits en viss brist. Man har inte utnyttjat det här ordentligt. Europol har t.ex. inte varit särskilt effektivt. Många länder lämnar inte information. De tar gärna emot information men är inte särskilt bra på att lämna.

Göran Magnussons frågor kanske jag delvis har besvarat. Jag vill återigen betona att det här med häktningsbeslut bara berör de här tre sakerna i förslaget än så länge. Jag fick flera frågor i går där man jämförde lite grann med den här svenska pojken som sitter i Grekland. Det blir inte alls aktuellt i sådana fall. Jag vill också självklart säga i detta sammanhang att vi måste följa det här hela tiden och noggrant analysera. Vi får absolut inte släppa efter på några rättssäkerhetsgarantier eller något sådant. Där är jag övertygad om att vi alla är helt överens.

Sven-Erik Sjöstrands fråga kanske jag delvis har svarat på. Det här ska ses som en skärpt övervakning vid gränserna för att inte terrorister ska kunna ta sig in och som ett bättre utnyttjande av de kontroller och register som finns. Nu var det bara polisfrågor. Det kommer upp lite andra frågor. Några tog också upp det här med flyktingfrågor lite grann i går. Vår inställning är att det inte ska påverka rätten att få asyl i Sverige. Men att det sker en skärpt bevakning vid de yttre gränserna är ju något som också redan har skett i Sverige. Vi har ju en skärpt bevakning från våra myndigheter.

På Helena Bargholtz frågor om kostnader och sådant, det ligger också i linje med inställningen att man skulle satsa mer på det europeiska samarbetet, vill jag säga att jag tror, det är inte några exakta siffror, att de kostnader vi har till Europol i dag ligger på 6–8 miljoner eller kanske 10 miljoner. Men det är alltså fråga om en budget på ungefär 13 miljarder. Så stor tror jag att polisbudgeten är. Det här är alltså en väldigt liten del. Jag tycker personligen att det här ska kunna bli en större del, för brottsligheten blir alltmer internationell. Det är alltså en oerhört liten del som nu går till det europeiska polissamarbetet.

Vad gäller Göran Lennmarkers fråga delar jag hans uppfattning. Jag tycker också att det har gått lite för långsamt. Under vårt svenska ordförandeskap hade vi på det informella mötet i februari just uppe frågan hur vi ska kunna bli effektivare och göra saker och ting snabbare. Som en allmän reflexion kan jag säga att jag tyckte att det kändes lite annorlunda i går. Det kanske det också gjorde vid mötet den 13 juli. Man talar inte omedelbart om alla problem och hinder. Det tycker jag har varit lite besvärande tidigare, att alla länder omedelbart ska tala om att det här går inte. Nu tar man de här förslagen till sig i en positiv anda.

Det är inget land som omedelbart kan säga att det här kan vi ställa upp på, men nu var det lite annorlunda. Nu tar vi hem det här och gör en analys. Sedan fortsätter vi diskussionerna och så kanske vi kan nå en överenskommelse den 6–7 december. Jag tycker att vårt område, till skillnad från t.ex. handel och andra områden, fortfarande har för mycket barriärer och hinder mellan sig. Det är min uppfattning att vi, med bibehållen rättssäkerhet, ska kunna öka samarbetet mellan poliser och åklagare. Annars tror jag att vi får svårt att bekämpa den alltmer internationella och välorganiserade brottsligheten.

Anf.  31  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Jag siktade in mig på två frågor förut. Jag fick svar på en av dem. Jag vill gärna ha lite synpunkter också på det här om vad som händer med en brottsling som planerar i Sverige mot ett mål i exempelvis Belgien. Vilken myndighet tar hand om den personen? Det vore bra om jag kunde få ett svar på hur det kan tänkas gå till. Jag vill också från partiets sida uttrycka att vi ser väldigt positivt på att man visar handlingskraft här. Vi är glada att också trafficking och narkotikabrott tas med i sammanhanget.

Då måste man också beakta att vi vet att vi har bekymmer på myndighetssidan i många kandidatländer. Det är viktigt att man inte bara ställer juridiska krav utan också inser att det kan komma att kosta en del pengar att ge förutsättningar att bygga upp en myndighetsstruktur som kan hantera de här frågorna. Men i grunden är vi positiva och stöder regeringen i de här aktiviteterna. Jag delar också Göran Lennmarkers syn att det här naturligtvis borde har gjorts för länge sedan, men det hindrar inte att vi kan ta tag i det nu och göra det så effektivt vi kan.

Anf.  32  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det som är tänkt när det gäller det här med häktningsbeslut är att om ett land, t.ex. Belgien, begär det så är det till det landet man ska utlämna. Men det sker alltså på begäran från Belgien. Sedan kan naturligtvis alla brott som vi känner till som begås i Sverige åtgärdas i Sverige. Men tanken är att om Belgien fattar ett beslut om häktning för ett brott ska det lämnas ut till Belgien. Men det ska ske på belgisk begäran.

Anf.  33  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det här var en återrapport. Det var ett mycket aktuellt ärende. Vi kan konstatera att den här frågan nu kommer att analyseras ingående. Det kommer att finnas tid för ordentlig information och ordentligt samråd här i nämnden, men även i justitieutskottet. Jag tror att vi lämnar den här frågan för dagen. Jag tror också att vi rationaliserar de muntliga återrapporterna från de tidigare mötena lite grann. Jag tror inte att du behöver ta upp dem, vi har ju fått skriftliga rapporter redan. Eller är det något särskilt du har att peka på?

Anf.  34  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Nej, inget särskilt.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Då tycker jag att vi lämnar det och går in på dagordningen för sammanträdet den 27–28 september. Vi koncentrerar oss på beslutsärendena där, och det visar sig vara allihop, tror jag. Jag lämnar ordet till dig när det gäller dagordningen. Vi börjar väl med Eurojust om jag inte har sett fel.

Anf.  36  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! Jag tänkte bara kommentera tre punkter på dagordningen och komma med reflexioner omkring dem. Det är Eurojust, Europol och människohandel, men jag besvarar naturligtvis gärna frågor som rör övriga punkter.

Vad gäller Eurojust är det som vi känner till så att det provisoriskt inrättades den 1 mars. Nu är tanken att man ska gå vidare framåt, och vid rådsmötet nästa vecka är det ordförandeskapets avsikt att försöka nå en politisk överenskommelse om de första åtta artiklarna, som innehåller grundläggande bestämmelser om Eurojusts inrättande, sammansättning, mål, behörighet och uppgifter. Det ligger nära ursprunget, där Sverige var en av förslagsställarna. Inriktningen är att Eurojust ska ha en bred behörighet. Det är dock alltid viktigt att nämna att samarbetet helt ska vila på nationell lagstiftning.

Sverige har inga utestående substantiella reservationer vad gäller artiklarna 1 till 8. Vi välkomnar att ordföranden så tidigt som möjligt försöker nå en politisk överenskommelse i fråga om dessa grundläggande artiklar. Det blir en viktig grund för de avslutande förhandlingarna, och i dagsläget verkar det möjligt att beslutet ska kunna antas före årsskiftet. Ska jag stanna där eller ska jag ta Europol och människohandel på en gång?

Anf.  37  ORDFÖRANDEN:

Nej, vi tar det i ordning. Jag lämnar ordet fritt för synpunkter. Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi går vidare. Du nämnde inte särskilt ärende två, om det civila samhällets bidrag. Det är ett ärende som ni kommer att behandla på mötet om jag har förstått det rätt.

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är ett förslag till resolution om det civila samhällets bidrag.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Ja just det, och jag har uppfattat att det är ett beslutsärende. Det är en resolution som ska antas.

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ska jag utveckla det?

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Ja, du kanske kan ta det mycket kort.

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är ett första steg för att främja samarbetet mellan behöriga myndigheter och frivilliga organisationer i varje medlemsstat när det gäller sökande efter sexuellt utnyttjade eller försvunna barn. Det ligger i linje med den belgiska ministerns tidigare arbete, kan man säga.

Anf.  43  FREDRIK REINFELDT (m):

Jag har en mer principiell fråga i den delen. Här anges ingen rättslig grund för detta, vilket annars är den stil vi har när det gäller dessa promemorior. Det kan bero på att det inte finns någon, men det vore intressant att få en kommentar kring det.

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det här är ett samarbete där det i det här läget inte är nödvändigt med en rättslig grund. Det är ett samarbete som varje medlemsstat deltar i. Men det är möjligt att jag missuppfattar din fråga.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Jag vill påpeka att det är ju ingen rättsakt. Det är en resolution. Vad jag förstår stöder regeringen det här förslaget, och det är alltså ståndpunkten. Jag konstaterar att det finns en majoritet för den ståndpunkten. Då går vi vidare. Du skulle ta upp Europol.

Anf.  46  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, Europol har i dag behörighet att ägna sig åt grova, gränsöverskridande brott. Det är bl.a. det som vi nämnde här, narkotikahandel, människohandel och terrorism. Men det finns en del andra brott som inte finns med. Det gäller bl.a. mord. Det finns inte med för Europol i dag.

Utökningen av behörigheten kan ske i två steg. För det första hoppas vi att vi kan enas om att utöka brottslistan på ett sätt som är förutsett i konventionen genom att helt enkelt lägga till ett antal brottstyper som i dag finns på en väntelista i en bilaga till konventionen. Då kommer t.ex. mord, men också många andra allvarliga brott, att omfattas. Här hoppas jag att vi efter diskussionen i nästa vecka kan komma till beslut före årsskiftet.

I en andra etapp bör man sedan gå ifrån sådana här brottslistor och i stället ge Europol en mer generellt formulerad behörighet. Det ska inte krävas en massa formalia för att verksamheten ska kunna anpassas till en brottslighet som förändras. Det kräver att konventionen ändras, och det är också det som vi ska diskutera. Jag tycker själv att det är rätt väg att gå.

Vi ska också diskutera andra behov som kan finnas av att ändra konventionen för att t.ex. möjliggöra inrättande av gemensamma utredningsgrupper, göra det möjligt för Europol att anmoda medlemsstater att inleda undersökningar och säkerställa ett effektivt samarbete med Eurojust. Jag vill understryka att inget av detta på något sätt ger Europol ökade operativa befogenheter. Det handlar bara om att göra Europol effektivare som samordnings- och analysorgan.

Anf.  47  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag skulle bara vilja säga att det nog krävs lite mer information kring det här med Europol. Det är en rätt stor fråga. Det gäller bl.a. det som justitieministern nämner om väntelistan. Det är också fråga om att ge Europol en mer generell behörighet. Det är ganska komplicerade frågor. Vad jag vet är det väl så att det kanske lämnas lite mer information kring den här frågan i nästa vecka.

I mitt parti har vi känt oss lite tveksamma till vissa saker här, men det kanske ordnar upp sig. Vi vet alla att det för att få bukt med den organiserade brottsligheten behövs ett mellanstatligt samarbete. Det behövs t.ex. gemensamma utredningar. Det är nog positivt på sikt för att få bukt med den organiserade brottsligheten. Men vi vill avvakta innan vi tar ställning.

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp):

Det finns ju en del frågetecken när det gäller Europols befogenheter och arbete. En av de saker jag tänkte ta upp här i dag gäller tillgången till information för allmänheten. Det står här under punkt 16 att Europol själva ska anta egna bestämmelser. Jag vet inte om jag anser att det är Europol själva som ska bestämma hur tillgången till information för allmänheten ser ut. Det borde väl ändå vara ministerrådet som avgör detta och inte Europol själva. Jag håller annars med Sven-Erik Sjöstrand om att vi borde få tid att analysera det här bättre och få mer information.

Anf.  49  ORDFÖRANDEN:

Innan jag lämnar ordet till justitieministern vill jag bara påpeka att det här är ett ärende som inte slutligt ska fastställas nu. Det är en pågående förhandling.

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Det är precis som ordföranden säger. Det här är för att vi ska fortsätta denna diskussion. Det är viktigt att vi tar upp detta, för det är en stor fråga för alla invånare i alla länder. Jag tycker att Europol bör kunna användas mer effektivt. Det är en kritik som har riktats mot Europol. Samtidigt ska man komma ihåg att det inte har funnits så länge. Man kan hoppas att det ska bli bättre. Jag är positiv till en utvidgning av Europols mandat men inte av deras befogenheter. De ska få en större plats i kampen mot internationell brottslighet.

Jag vill bara säga till Sven-Erik Sjöstrand att vi självklart kommer att fortsätta de här diskussionerna. Det är det vi gör nu. Och vi är inte heller på något sätt färdiga att fatta ett beslut. Vi är bara positiva till diskussionerna.

Anf.  51  ORDFÖRANDEN:

Då konstaterar jag att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna. Då går vi vidare. Det var människohandel du ville ta upp sedan.

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Ja, det gäller utkast till rambeslut om människohandel. Det är kanske det enskilda brott som diskuterades mest under vårt ordförandeskap. Vi hade ju förhoppningar om att vi skulle kunna nå en politisk överenskommelse om allt till rådsmötet i maj. Vi lyckades sånär som på straffsatserna. Vi fortsatte sedan förhandlingarna även efter vårt möte i maj. Vi fortsatte faktiskt ända fram till sista dagen och kom en bra bit på väg.

Det som skedde i maj var att flera länder initierade en diskussion om vad straffsatser egentligen betyder. Det är ju så att länderna har olika system för hur ett straff ska se ut. Det kan vara villkorlig frigivning eller förmildrande omständigheter. Det kan bli väldigt stora skillnader. En del sade att det inte är så stor mening att ha gemensamma straffsatser om vi inte ser på definitionen av straff.

Vid ordförandeskapets möte i maj var vi överens om detta. Sverige var som ordförandeland mycket noga med att nå den politiska överenskommelsen om att ja, vi fortsätter den här diskussionen om definitioner av straff men det ska inte bli ett hinder när det gäller straffen för människohandel. Sedan blev det vissa diskussioner i juni, när en del länder inte riktigt hade uppfattat det på det här sättet.

De här diskussionerna har fortsatt, och nu har vi alltså förhoppningar om att kunna nå en överenskommelse på den sista delen, om människohandel. Det är i alla fall någonting som vi kommer att trycka på väldigt hårt. Om något land invänder kommer jag att vara väldigt tydlig med att säga att det här var alla länder överens om i maj, att vi skulle komma överens om straffen för människohandel och inte låta några andra diskussioner komma emellan. Nu har vi dessutom haft flera diskussioner om straff i artikel 36 – kommittén och i Coreper, så de diskussionerna har också redan varit.

Jag tycker att det känns väldigt bra om vi nu kan nå fram i den sista delen också. Då har vi en överenskommelse om människohandel. Det tycker jag också är naturligt på det sättet att vi när vi nu fortsätter diskussionen med kandidatländerna i alla fall ser till att vi själva är överens. Det tycker jag faktiskt har varit besvärande tidigare.

Anf.  53  FREDRIK REINFELDT (m):

Justitieministern får ursäkta, men det är ju ingen konst att komma överens när man ingår kompromisser som ser ut som den här gör. Man tillåter ju den här avvikelsen, dvs. man har egentligen inte löst problemet. Man säger att för merparten, som inte har något problem med den här gränsen, gäller denna, men för det lilla medlemsland som skapar stora delar av turbulensen möjliggör man att stå kvar vid sex år.

Men det intressanta är den skrivning som sedan finns om att det här ska syfta till att man, som man säger, ska överväga en höjning. Då är frågan: Överväger medlemsstaten Sverige en höjning? Här kommer ju principfrågan att ställas på sin spets. Har man nu bestämt sig för en kompromiss som medger ett spann så är det ju ingen tillnärmning att tala om egentligen. Men det är klart att om vi genomför en straffskärpning för att närma oss de andra länderna så närmar vi oss inom EU ett system där vi faktiskt också tar konsekvenser av att i det här fallet Sverige har kortare straffpåföljder för de brott som det här handlar om.

Sedan är ju den person som har skrivit den här promemorian redo att bli ambassadör var som helst, för det är en oerhört skicklig diplomat som har undvikit att det ska lysa igenom att det är Sverige som har haft problem i frågan. Det framstår ju som om det är någon helt annan som har bråkat kring detta. Det var för mig obegripligt att detta inte kom att bli någon framgång för det svenska ordförandeskapet eftersom man redan i våras, tycker jag, kunde ha formulerat den kompromiss som här ligger på bordet och som ju som sagt egentligen inte har löst problemet.

Anf.  54  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag är ändå tacksam för att man försöker komma överens i de här frågorna. Vi hade ju en viss diskussion just om innehållet i det som ska bli underlaget för den här överenskommelsen och hur det kommer att stämma med vår nya, kommande lagstiftning när det gäller de här olika typerna av sexualbrott. Där kommer ju trafficking att ingå. Vilka länder är det som är svårast att förhandla med? Det var egentligen den intressanta fråga jag ville ställa.

Anf.  55  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Den här frågan har ju varit uppe tidigare. Det handlar om två helt olika saker, arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering. Då är det viktigt att man tydliggör det här. Det är också lätt att man kommer in på flykting- och asylskäl. Det är viktigt att man håller isär det här och att det kommer att tydliggöras mer.

Anf.  56  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Möjligheten till sex år har alltså tagits bort i förslaget. Det är åtta år som gäller. Jag tror inte att det här kommer att vara några problem. Vi ska inte föregå det arbete som pågår, men om jag ändå ska göra en bedömning tror jag inte att det kommer att bli några problem för svensk del på något sätt. Det var några saker som vi kanske inte riktigt klarade av under vårt ordförandeskap. Vi hade föresatser som alla andra, men vi har fått ett väldigt gott betyg. Det kan ju ändå vara bra för oss alla att känna till. Jag tror att vi har antagit dubbelt så mycket som andra ordförandeskap.

Är det något vi faktiskt kan vara glada och stolta över så är det frågan om människohandel. Det är Sverige som har drivit på den. Nu menar jag inte just våra rådsmöten utan det arbete som har pågått i alla arbetsgrupper. De har alltid, också i fråga om artikel 36 – kommittén och i Coreper, tagit fram människohandel. Det som hände var alltså att det var ett land, och eftersom jag får en direkt fråga kan jag nu säga att det var >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen , som plötsligt inte kändes vid den här överenskommelsen. Men det här är alltså fortsatt från svensk sida. Där kan vi faktiskt ta åt oss en hel del av berömmet för att vi redan nu på det första mötet under det belgiska ordförandeskapet som behandlar andra frågor än Göteborg och USA kan komma överens. Visst kunde saker gjorts bättre, men vad gäller människohandel kan vi faktiskt alla ta åt oss en del av den äran.

Nu svarade jag på frågan. Det var alltså >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen som krånglade. Nu finns det förhoppningar om att de kan vara med på den här. Jag tänker vara väldigt tydligt med att säga att >>> Hemlig enligt 2 kap 1 § sekretesslagen också var ett land som var helt överens om att det inte skulle hindras av en principiell diskussion, som jag i och för sig håller med om är oerhört viktig. Den måste vi på något sätt fortsätta med inom EU. Annars blir det här med gemensamma straff inte särskilt verkningsfullt, alltså om vi har helt olika system. Den diskussionen måste fortsätta, och den kanske vi också kan ta en bra bit på väg.

Anf.  57  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag har en följdfråga. Hur är det med ansökarländerna – framför allt de baltiska staterna? Vi vet att många kommer till Sverige från de baltiska staterna genom människohandel. Blir det stora problem, eller kommer man att kunna lösa det med de staterna också, så att de hakar på dessa regler?

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! De måste uppfylla kraven för att kunna komma med. Det arbetet pågår med olika framgång, men det är självklart att de ska komma med.

Det är också viktigt att komma ihåg, som vi gjorde under vårt ordförandeskap, att man ska se till att vidta åtgärder i dessa länder under förhandlingstiden. Vi får inte vänta och säga att vi får se hur det går när de har kommit med. Det är därför Sverige hade med kandidatländer, och de kommer att finnas med också på detta möte, när vi kommer att diskutera dessa saker. Det är många problem inom just kandidatländerna.

Det sker alltså parallellt, under förhandlingarna. Man undrar också självklart vad som händer när det är dags för inträde.

Anf.  59  ORDFÖRANDEN:

Vi behandlar nu alltså punkten 7a – människohandel. Då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i ärendet.

Sedan har vi 7b, som du inte har kommenterat. Det är åtgärder för att bekämpa sexuell exploatering av barn och barnpornografi.

Anf.  60  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Som svar på Sven-Erik Sjöstrands fråga kan jag säga att det väldigt tydligt ska hållas isär. Det är ingen tvekan om den saken. Vi är helt överens om att det tydligt ska hållas isär.

Jag kan också säga att man ofta från vissa håll när denna fråga kommer upp försöker lägga samman den med frågan om människosmuggling. Då är vi väldigt tydliga när det gäller att hålla isär det.

Anf.  61  INGVAR SVENSSON (kd):

Herr ordförande! Jag har ett par frågor eller påpekanden när det gäller just denna punkt. Det är första gången, tror jag, som nämnden diskuterar denna frågeställning – i alla fall i detta sammanhang.

Sverige är positivt till förslaget till rambeslut. Men i 2b står någonting som jag studsade inför när jag läste, dvs. att det ska vara straffbart att ägna sig åt sexuella aktiviteter med ett barn, och så står det ett ”om”. Det borde väl vara så att vuxnas sexuella aktivitet visavi barn alltid per definition är en kränkning. Det ska inte finnas något ”om” där. Det kan vara bra att ha med i bilden, eftersom jag förstår att man är i början på processen vad gäller rambeslutet. Det tror jag är väldigt viktigt.

Sedan har jag ytterligare en fundering. Jag och även Göran Magnusson satt med i Barnpornografiutredningen en gång i tiden. Vi diskuterade ganska ingående anspelningspornografi. Som jag förstår av texten vill man kriminalisera anspelningspornografi, åtminstone i någon form. Men såvitt jag vet finns det inget stöd i riksdagen för något sådant, bortsett från att Miljöpartiet har krävt det. Det är det enda undantaget.

Jag undrar om ni har varit helt medvetna om den delen.

Anf.  62  FREDRIK REINFELDT (m):

Vi hade som bekant invändningar när denna lagstiftning antogs i riksdagen med hänvisning till effekter för grundlagen. Jag tycker också att det syns när man läser definitionen som är angiven här att det är väldigt svårt att rättsligt få definitionen på plats.

Min markering nu skulle mer gälla att moderaterna i Europaparlamentet när detta antogs angav att man åtminstone ville markera mot ytterligare skärpningar i förhållande till svensk lagstiftning. Ingvar Svensson var inne på det. Vi uppfattar det också som att man skärper 18-årsgränsen i de skrivningar som finns, och det är inte samma skrivning som vi har i den svenska lagstiftningen. Även det tycker vi innebär att man här väljer att gå ännu längre.

Anf.  63  MÄRTA JOHANSSON (s):

Det gäller rådspromemorian och den svenska ståndpunkten, där det står att Sveriges grundinställning är att skyddet för barn mot att utnyttjas för sexuell exploatering bör vara så starkt och heltäckande som möjligt. Men vi tar lite grann tillbaka det i nästa mening, där vi säger att det i första hand bör koncentreras på de mer allvarliga formerna av sexuell exploatering. Är det verkligen nödvändigt att vi påpekar det?

Anf.  64  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

Herr ordförande! Som Ingvar Svensson tog upp är det brottsligt med alla former av sexuella aktiviteter när det gäller barn.

Frågan var om det ska talas om ”allvarliga former”. Detta är en kompromiss som har arbetats fram, och här har det varit väldigt många olika diskussioner. Det är innebörden av detta förslag. Det är på det sätt man har diskuterat det. Man kan säga att hela detta förslag bär väldigt tydliga spår av den kompromiss som har ägt rum.

Anf.  65  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag blir tveksam när jag hör justitieministern. Ska vi verkligen ställa upp på en sådan kompromiss? Det är en fråga som också var uppe i Sexualbrottskommittén. Det finns redovisat där. Det är viktigt att vi inte släpper efter på vår mycket bestämda attityd.

Jag har samma fråga som Ingvar Svensson. Varför ska vi ha med dessa ”om”? Det är väl frågan om att man inte ska ha sexuella aktiviteter med barn.

Anf.  66  ORDFÖRANDEN:

För klarhetens skull kanske justitieministern ska svara på frågan om detta på något sätt skulle urvattna den gällande svenska lagstiftningen på området. Då tror jag att vi förstår detta bättre.

Anf.  67  Justitieminister Thomas BODSTRÖM (s):

Jag missuppfattade vilket ”om” som avsågs. För tydlighetens skull: Är det artikel 2 och definitionerna där som avses?

Låt mig först säga att detta inte på något sätt påverkar svensk lagstiftning. Det är minimiregler som gäller. Vi kommer naturligtvis inte att ändra på något sätt – i varje fall inte den majoritet som finns nu. Detta är minimiregler för att gå vidare. Sedan kan varje land ta ytterligare steg, vilket Sverige kanske gör.

Vad gäller ”om” kan jag säga att det handlar om definitioner av människohandel. Det är tre olika delar. Det första är att tvång, våld eller hot ska brukas. Pengar eller andra former av betalning eller ersättning ska lämnas som betalning. Missbruk av en erkänd ställning av förtroende, makt eller inflytande över barnet ska förekomma. Detta är definitionen av människohandel.

Det har varit många diskussioner om prostitution ska omfattas av människohandel, t.ex. Det är lite på samma sätt som när det gäller konsumtionen av narkotika. Då kommer vi aldrig någonsin att kunna komma överens när det gäller människohandel. Vad är definitionen av det? Där är synen väldigt olika bland de olika länderna.

Det som man kan säga om definitionerna är att det är minimiregler och att det behövs ganska låga nivåer för att man ska nå upp till definitionen av människohandel och för att det ska vara ett brott.

Anf.  68  INGVAR SVENSSON (kd):

Det var inte människohandel vi diskuterade utan sexuella aktiviteter med ett barn, men jag vet inte om det var en missuppfattning från justitieministerns sida.

Vad gäller minimiregler kan jag säga att det står så här: ”Vidare anges att en medlemsstat får göra undantag från straffrättsligt ansvar för barnpornografiska handlingar i följande fall.” Där tar man upp anspelningspornografin, men det gäller bara framställning och innehav för privat bruk. I svensk lagstiftning finns det över huvudtaget inte, såvitt jag kan erinra mig, någon kriminalisering av anspelningspornografi. Det innebär alltså en inskränkning eller skärpning av den nuvarande svenska lagstiftningen.

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s):

De svenska bestämmelserna om barnpornografibrott omfattar alla slags bilder som föreställer ett barn, dvs. även målningar, teckningar och fotomontage.

Anf.  70  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna att sammanfatta detta. Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Anf.  71  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag har en formell fråga. Är detta en beslutspunkt? Nej. Men som jag förstår det verkar det finnas en del frågetecken vid bordet som måste redas ut. Kanske borde då EU-nämnden få ytterligare information om de frågor som vi har ställt här skriftligen.

Anf.  72  ORDFÖRANDEN:

Om jag får leda sammanträdet, Yvonne Ruwaida, kan jag säga att det är på det sättet att vi kommer tillbaka till denna fråga så småningom. Det är en pågående förhandling. Vi har fått en skriftlig dokumentation från regeringen där regeringens ståndpunkt redovisas. Vi har nu fått ytterligare muntlig information, och regeringen har hört synpunkterna runt bordet. Men jag konstaterar ändå att det finns ett stöd för det upplägg som regeringen har redovisat inför de fortsatta förhandlingarna. Vi ska så småningom ta slutlig ställning till ärendet när det kommer så långt fram.

Anf.  73  HELENA BARGHOLTZ (fp):

För att vara formell skulle jag vilja säga att det möjligen finns stöd hos majoriteten för detta. Om man uttrycker det så att det finns ett stöd får man kanske intryck av att allihopa stöder detta. Det säger jag eftersom vi är några som är tveksamma till detta.

Anf.  74  GÖRAN MAGNUSSON (s):

Texten bygger inte på hur man har ordnat det med sexuellt umgänge med barn i de olika länderna – om det är kriminaliserat i sig eller ej – utan det är själva expolateringen mot vinning som tas sikte på. Att det läggs upp på det sättet kan man då acceptera. Det är en framgång om man får en enighet kring detta i sig i EU-kretsen.

Sedan kan jag som, såsom Ingvar Svensson, är utredare av den svenska barnpornografiproblematiken konstatera att sista punkten på s. 3 i promemorian, alltså s. 256, där man skriver bort allt innehav för privat bruk, naturligtvis är en försvagning av hela upplägget sett med svenska ögon. Men det är möjligt att man kan acceptera det ändå därför att det ändå blir en förbättring totalt sett. Innehavet för privat bruk är nästan det avgörande sett ur allmän barnpornografisk synpunkt, för det är det som är kryphålet i hela systemet.

Anf.  75  ORDFÖRANDEN:

Om jag då ska kommentera det som Helena Bargholtz sade kan jag säga att vi i de olika beslutssammanfattningarna här i EU-nämnden har tillämpat en princip: Är det så att jag uppfattar att det finns en majoritet runt bordet som ställer upp bakom regeringens redovisade upplägg kallar jag det för att det finns ett stöd för detta. När vi sedan går in i ett skarpare läge diskuterar vi om det finns en majoritet eller inte.

Om jag upprepar mitt yrkande eller min proposition konstaterar jag att det finns ett stöd för regeringens redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då tror jag att vi är klara med samrådet. Vi tackar justitieministern för samrådet i dag. Vi går snabbt vidare.

3 §  Inrikes frågor

Statsrådet Maj-Inger Klingvall

Rapport från ministerrådsmöte den 28-29 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 och 28 september 2001

Anf.  76  ORDFÖRANDEN:

Då återupptar vi våra överläggningar. Jag hälsar statsrådet Maj-Inger Klingvall välkommen hit. Som vanligt brukar vi få en återrapport – en muntlig sådan – från tidigare ministerrådsmöten. Det var ett sådant den 28–29 maj. Du kanske kort vill återge någonting från det mötet. Vi har redan fått en skriftlig rapport.

Varsågod!

Anf.  77  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Låt mig bara säga att vi efter ganska långa och intensiva förhandlingar kunde nå en politisk överenskommelse omkring tre rättsakter. Det var direktivet om tillfälligt skydd, direktivet om rambeslut om människosmuggling och direktivet om transportörsansvar. Det var naturligtvis viktigt att vi kunde komma så långt när det gäller dessa tre lagförslag.

Jag vill också understryka att jag bedömer överenskommelsen om tillfälligt skydd som ett väldigt viktigt första steg – ett genombrott när det gäller lagstiftningsarbetet på asyl- och migrationsområdet. Det är en första väldigt central byggsten i den gemensamma asylpolitiken.

Vi hade också arbetat rätt intensivt med direktivet om rätten till familjeåterförening, men vi lyckades inte nå fram till en politisk överenskommelse på mötet i maj. Det var vår ambition. Nu kommer direktivet tillbaks. Jag återkommer till det när jag går igenom vad som ska hända nästa vecka.

Vi arrangerade också tre viktiga seminarier under ordförandeskapet som har gett effekter på det fortsatt arbetet. Det är dels seminariet om barn i krig och på flykt, dels det särskilda asylseminariet. Vi hade också ett statistikseminarium. Dessa slutsatser har rapporterats respektive antagits av rådet den 28–29 maj.

Vidare presenterades framstegsrapporten när det gäller högnivågruppens arbete, men också EU:s fördjupade arbete när det gäller de yttre förbindelserna.

Vi fattade, förutom beslut om dessa tre centrala lagförslag, en rad andra beslut. Jag utgår ifrån att ni har fått det skriftligt, och därför behöver jag inte räkna upp dem.

Avslutningsvis tycker jag ändå att det är viktigt att understryka att vi tog flera steg framåt under det svenska ordförandeskapet. Jag skulle också särskilt vilja framhålla de väldigt stora och goda arbetsinsatser som har utförts av en rad tjänstemän på Utrikesdepartementet, men också på svenska delegationen i Bryssel. Det har varit ett målinriktat och engagerat arbete, och det är egenskaper som verkligen har uppskattats hos våra kolleger i medlemsstaterna, men också vid de europeiska institutionerna – framför allt rådssekretariatet och kommissionen men också parlamentet.

Anf.  78  ORDFÖRANDEN:

Då går vi in på det som återstår på dagordningen för nästa veckas möte vad gäller rättsliga och inrikes frågor.

Varsågod!

Anf.  79  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Herr ordförande! Vi har alltså inte så många frågor på dagordningen på detta för min del första möte under det belgiska ordförandeskapet. Vi ska diskutera familjeåterföreningsdirektivet. Vi ska diskutera direktivet om asylprocedurer. Sedan kommer det också att vara en öppen debatt om människohandel. Till den är kandidatländerna också inbjudna.

Vi hade tänkt att också kunna behandla kommissionens rapport när det gäller viseringsfrihet för Rumänien. Coreper har beslutat att frågan ska diskuteras vidare i viseringsarbetsgruppen, men ambitionen är att vi ska kunna fatta beslut under hösten om att medborgare i Rumänien ska få viseringsfrihet från den första januari 2002. Vi tycker att det är viktigt, och vi har från svensk sida inga som helst problem med detta.

Jag tänkte börja med att berätta lite om läget när det gäller familje-
återföreningsdirektivet. Målet för vad som ska kunna åstadkommas på detta rådsmöte liknar väldigt mycket det som vi själva satte upp inför majrådet, nämligen att ha en diskussion om några centrala delar i detta direktiv. Det är ungefär samma bestämmelser som vi tog upp som det belgiska ordförandeskapet tar upp.

Det är dessvärre så att utsikterna för oss att lösa dessa utestående frågor inte är så stora. Jag har tidigare redogjort för arbetssituationen. Den inställning som har dominerat förhandlingarna hittills är att medlemsstaterna i stort sett endast accepterar förslag som inte innebär en förändring av deras egna nuvarande nationella regler. Viljan till harmonisering på detta område är väldigt låg.

Det innebär förstås att allt arbete som är nedlagt när det gäller detta direktiv förmodligen kommer att resultera i ett ganska urvattnat förslag som i väldigt hög grad lämnar öppet för medlemsstaterna att fortsätta att just tillämpa sina egna nationella regler.

Bestämmelserna är numera enbart minimiregler. Vi kan fortsättningsvis välja att ligga kvar på en hög nivå i Sverige. Därför är min ambition att ändå försöka vara konstruktiv och se hur långt vi kan bidra när det gäller att finna kompromisslösningar. Om man ska se det pragmatiskt handlar det även här om ett första steg i en process där vi ändå kan börja närma medlemsstaternas lagstiftningar till varandra.

Upplägget av denna dagordningspunkt är något annorlunda än vad som anges i det skriftliga underlag som ni har fått. Här har ordföranden nu tänkt sig att vi ska utgå från tre centrala frågeställningar. Den första är vilken ställning ogifta par ska ha i förhållande till gifta. Vilken åldersgräns ska gälla för att minderåriga barn ska beviljas återförening? Vilka tidsgränser ska gälla? Det handlar om kontroll av att försörjningen är tryggad, utfärdande av permanent uppehållstillstånd, tillgång till arbetsmarknaden och beviljande av självständigt uppehållstillstånd.

När det gäller den första frågan – vilken ställning ogifta par ska ha i förhållande till gifta – är den svenska uppfattningen naturligtvis att det inte ska göras någon åtskillnad mellan dessa grupper. Vi kommer att markera denna inställning. Vi får se hur långt det räcker. Vi vet att vi har stöd av framför allt två andra medlemsstater. Det är Nederländerna och Finland.

Här är det är minimiregler, så vi kan göra som vi själva vill i Sverige. Min inställning är att vi när det gäller denna fråga inte ska blockera en överenskommelse.

Den andra frågan är däremot betydligt mer principiellt viktig, tycker jag. Där handlar det om vilken åldersgräns som ska gälla för att minderåriga barn ska få återförenas med sina föräldrar. Där är majoriteten överens om att vi ska hålla oss till 18 år. Vi har det som myndighetsålder i Sverige, men naturligtvis handlar det om barnkonventionen, som ju har 18 år som sin gräns.

Här vet vi att det finns åtminstone en medlemsstat, kanske två, som vill göra undantag från huvudregeln och alltså sänka denna gräns. Men här är vår inställning klar. 18-årsgränsen ska gälla för alla situationer. Jag är inte beredd att i första hand tumma på en sådan viktig princip.

Den tredje frågan handlar som jag sade om tidsgränser. Det gäller vilka rättigheter familjemedlemmar ska ha när de väl beviljats återförening och rest in i en medlemsstat eller snarare efter hur lång tid som medlemsstaterna senast ska bevilja dessa rättigheter. Man föreslår att detta ska vara rättigheter som ska ges efter olika lång tid beroende på om det gäller anhöriga som tillhör kärnfamiljen eller om det är andra anhöriga.

I gruppen andra anhöriga kommer släktingar i rakt nedstigande led och myndiga barn men även ogifta par att ingå. I dessa fyra artiklar finns en direkt effekt av uppdelningen mellan gifta och ogifta par.

Vi kommer att markera att differentieringstanken är någonting som vi ogillar. Det görs en åtskillnad i rättighethänseende mellan gifta par å ena sidan och ogifta å den andra. Idén med att dela upp i kategorier har i och för sig i viss mån funnits tidigare, men det är helt klart så att ogifta par med detta får en sämre ställning än gifta.

Samtidigt är det naturligtvis svårt att argumentera övertygande, eftersom det trots allt handlar om minimiregler och vi gör som vi vill i Sverige. Men självklart kommer jag att föra en ingångsdiskussion och markera vår svenska inställning.

Om man sedan tittar på de enskilda artiklarna kan jag säga att jag anser att man kan acceptera förslaget när det gäller artikel 8 och 13, som avser försörjningskrav men också utfärdande av permanent uppehållstillstånd. Artiklarna 14 och 15 kan vi däremot, som de nu är utformade, inte acceptera. De måste båda förses med en tidsgräns.

Artikel 14 gäller tillgången till arbetsmarknad. Enligt det förslag som finns nu ska den medlem ur kärnfamiljen som medges återförening ha tillgång till arbetsmarknaden i samma utsträckning som referenspersonen, men tillgången ska kunna begränsas för de kategorier som inte tillhör kärnfamiljen, dvs. även ogifta par.

Det finns alltså ingen övre tidsgräns för hur länge denna begränsning ska kunna gälla, utan det ska lämnas öppet för medlemsstaterna att avgöra det själva. Här tycker vi definitivt att det ska finnas en tidsgräns. Samtidigt ska vi vara medvetna om att åtminstone ett par medlemsstater kommer att begära att tillgången till arbetsmarknaden ska kunna begränsas även för kärnfamiljen.

Möjligen kommer tidsgränser på upp till 4–5 år att nämnas. Om så skulle bli fallet kommer vi naturligtvis att vända oss emot ett sådant förslag.

Detta är märkligt. En av de viktigaste nycklarna till integration är att ha tillgång till arbetsmarknaden. En annan är naturligtvis de rent ekonomiska aspekterna för den enskilde. För oss är det ändå grundläggande att de personer som kommer hit och återförenas med sina familjer också ska kunna försörja sig själva. Man kan inte heller glömma bort den roll som en svart arbetsmarknad kan spela i en sådan situation, där man inte tillåter de anhöriga att gå ut på arbetsmarknaden.

Den andra artikeln handlar om erhållande av självständigt uppehållstillstånd. Det ska enligt förslaget medlemmar ur kärnfamiljen kunna beviljas efter senast fyra år. Med självständigt uppehållstillstånd menas alltså ett uppehållstillstånd som inte har någon anknytning till referenspersonen.

Men vad gäller de som inte tillhör kärnfamiljen – där har vi på nytt de ogifta paren, om den artikeln blir som den är föreslagen att bli – anges att medlemsstaterna kan bevilja ett icke självständigt uppehållstillstånd. Här gör man inte någon begränsning i tid, och det kan innebära att en ogift partner aldrig får ett självständigt uppehållstillstånd. Vi menar att denna bestämmelse måste förses med en tidsgräns.

Här finns det en risk att ett par medlemsstater framför krav på att även medlemmar ur kärnfamiljen ska ha en begränsning under en längre tid än fyra år. Vi tycker att fyra år är en väldigt lång tid när man tillhör kärnfamiljen och att det verkligen bör utgöra maxtid.

Jag vill avslutningsvis säga att detta direktiv som det ser ut nu kommer att vara föremål för en diskussion på mötet, men inte vidarebehandlas på arbetsgruppsnivå under det belgiska ordförandeskapet. Med detta kan man sluta sig till att vi inte kommer att komma fram till något beslut under detta halvår.

Anf.  80  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Det är bra att statsrådet är upprört över denna konstiga definition och diskussionen kring gifta och ogifta par. En allmän reflexion är att det inte är så alldeles enkelt att fastslå om ett par är gift eller ogift. Måste man ha med sig vigselbevis när man kommer från ett annat land som visar att man är gift med varandra? Hur ska man bevisa detta?

Om man som flykting vet att det hänger på om man är gift eller inte gift med den man som man vill förenas med är det klart att man säger att man är gift. Vi vet att giftermål kan ingås på alla möjliga olika sätt och ha giltighet i det land där det ingås. Det blir väldigt snårigt att reda ut. Det är också skäl till att man inte ska göra denna distinktion.

Det är klart att man kan tolka det som att det finns länder som inte vill ha flyktingar och att de då kan hävda att personer som menar att de är gifta inte är gifta. Detta är också en sak, tycker jag, som man skulle kunna använda som ett argument mot distinktionen mellan gifta och ogifta par.

Sedan utgår jag från att det inte gäller om man gifter sig efter det att man har kommit till det land som man vill bo i, utan man ska vara gift när man kommer till landet. Då kan man tänka sig att den andra parten far tillbaka till det land som han eller hon kommer från.

Dels är detta principiellt fel, dels kommer det, vad jag förstår, att bli svårt att klara ut om man är gift eller ogift.

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Det kan vara svårt att skilja på om man är gift eller ogift, men det går väl ändå att på något sätt bevisa. Men jag vill fråga den svenska regeringen hur man ska kunna veta att ett par som inte är gift är ett par om det inte finns barn i sammanhanget. Räcker det att man när man kommer till gränsen säger att man är ett par och har varit det, eller hur tänker man sig att ett sådant förhållande ska fungera?

Anf.  82  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag tycker också att det är bra att statsrådet kämpar på med det här, för det är ett viktigt direktiv. Vi hade det uppe också i våras. Som ni kommer ihåg lade vi en reservation till protokollet, och vår inställning i Vänsterpartiet står fast. Det gäller speciellt seriositetsprövningen. Men eftersom vi har diskuterat frågan tidigare vill jag inte ta upp den här mer.

Det som statsrådet tar upp när det gäller tidsgräns är väldigt bra och naturligtvis också att man tydliggör diskussionen kring ogifta par. Man kan allmänt säga att det tycks vara rätt svårt att få gehör för positiva och humanitära perspektiv inom EU. Det är synd, därför att det vore väldigt bra för många om nivån höjdes här.

Jag hoppas att vi fortfarande kan hålla rätt så höga nivåer här i Sverige, för det här är trots allt ett minimidirektiv.

Anf.  83  BERIT ANDNOR (s):

Jag vill bara påminna EU-nämnden om att i detta ärende har vi tidigare behandlat ett yttrande från socialförsäkringsutskottet på den punkt som Sven-Erik Sjöstrand just nämnde och som också finns beskrivet i rådspromemorian. Det ska i och för sig inte upp till diskussion den här gången. Men frågan ligger ändå kvar, för det kommer att krävas en ändring i den svenska lagstiftningen om detta direktiv går igenom.

Jag vill bara för ordningens skull poängtera att det, vad jag förstått, är enbart Vänsterpartiet som har en avvikande åsikt i förhållande till övriga politiska partier i Sveriges riksdag i frågan om seriositetsprövningen.

I övrigt när det gäller de punkter som statsrådet har tagit upp vill jag bara uttrycka mitt stöd för uppfattningarna i dessa frågor.

Anf.  84  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag vill bara biträda Berit Andnors beskrivning. Den var lite lustig eftersom det var just Vänsterpartiet och Moderaterna som tog initiativ till utskottsinitiativet om just seriositetsprövningen. Sedan hoppade Vänsterpartiet plötsligt av mot slutet, och det är ägnat att förvåna. Men det är en annan sak.

Vi ställer oss bakom regeringens uppläggning. Vi vill dock markera att giftermål nog är det bästa. Det tycker i alla fall jag. Jag tror att många länder i Centraleuropa och Sydeuropa också anser det, medan vi här i Sverige inte tycks fästa någon större vikt vid giftermålen.

Jag skulle vilja ställa en fråga. I österrikisk press skrevs det i våras att vi tillåter bigami i Sverige. Det var svenska Europaparlamentariker som blev angripna. De ringde då mig och frågade upphetsat: Tillåter vi bigami i Sverige? Nej, inte vad jag vet, sade jag. Men sedan kan man ju se att vi på sätt och vis gör det, eftersom andra och tredje hustrun om hon har barn med mannen kan få stanna i Sverige på grund av anknytning till barnet. I praktiken blir det också bigami i Sverige, eftersom vi inte har giftermål som särskilt stark grund utan tycker att det inte spelar någon roll vilka relationer man har. Därför är det faktiskt så att vi tillåter en ”bakvägenbigami”. Detta har jag förklarat för en österrikisk bekant i Europaparlamentet. Han har förstått det och tror nog kanske att det delvis är samma sak i de andra länderna på det här området. Barnkonventionen måste ju också få spela sin roll.

Anf.  85  YVONNE RUWAIDA (mp):

Även om den här diskussionen visar på att olika samhällen har olika traditioner och olika sätt att förhålla sig, kan det bli en konflikt som kan ta sig lite lustiga uttryck.

Jag tycker att det är bra att alla barn har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige om den ena föräldern befinner sig här. Det är inte på något sätt att försvara bigami, utan det är att försvara barnens rättigheter.

När det gäller det som Helena Bargholtz tog upp vill jag betona att vissa länder inte har någon statlig instans där man skriver ett kontrakt och vet vilka som är gifta. Ett muslimskt äktenskap t.ex. ingås i princip enbart genom ett avtal mellan två personer eller två familjer. Sedan överlämnas guldsmycken till kvinnan, och då är man gift. Det finns inget skriftligt som bevisar att man är gift. I vissa muslimska länder har man infört principen att skriva upp att folk är gifta, men inte i alla. I princip är det tillräckligt. I vissa andra områden måste man t.o.m. visa att man är oskuld för att få gifta sig. Det här varierar regionvis. Men det är inte så enkelt att man alltid kan bevisa att man är gift. I vissa områden har man kanske foton som man kan visa upp, men när man flyr kanske man inte kan ta med sig fotona. När man tar sig till ett annat land kanske man fråntas fotona av en eller annan anledning.

Jag tycker att den svenska principen skyddar mänskliga rättigheter, därför att det är inte alla som kan bevisa att de är gifta. Man ska kunna få stanna även om man är ogift men är tillsammans. Det tycker jag är ganska rimligt. Annars kan vi bli för restriktiva. Just den delen stöder jag alltså.

Anf.  86  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Jag tror inte att vi i Sverige har upplevt det som svårt att ta ställning till om det är par som är gifta. Men jag tror att man i vissa länder kräver vigselbevis som dokumentation. Vi har en tradition av att göra ingående intervjuer. Det ingår i själva utredningsarbetet. En del av intervjuerna görs redan på våra ambassader ute i världen när det gäller just anknytning- och anhöriginvandring. Precis som Helena Bargholtz säger kan man alltså inte komma hit och sedan gifta sig i efterhand. Det godtas inte.

Detta kan vara svaret också på Holger Gustafssons fråga. Det är samma sak när det gäller att bevisa att man är sambo eller har ett seriöst förhållande. Det bygger också på intervjuer på våra ambassader. Det här är helt enkelt en metodutveckling som har skett när det gäller våra svenska förhållanden. Det är kanske inte lika vanligt i en del av EU:s andra medlemsstater att intervjuerna är en del i utredningsarbetet.

Gustaf von Essen var också inne på detta med äktenskap. Vi lägger oss inte i detta med civilstånd. Vi tycker att gifta och ogifta par ska ha samma rättigheter. De diskussioner som vi har fört under lång tid med de andra medlemsstaterna om att ha minimiregler borde kunna innebära att vi skulle kunna komma överens i den här frågan, men det har varit väldigt svårt att komma fram till en gemensam hållning.

Precis som även Yvonne Ruwaida var inne på handlar det här om barnets bästa. Detta med barnets bästa när det finns flera mammor i ett förhållande finns också nämnt i förslaget.

Seriositetsprövningen var Sven-Erik Sjöstrand och Berit Andnor inne på. Den frågan kommer inte upp i det här sammanhanget, men vi känner väl till yttrandet från socialförsäkringsutskottet.

Precis som Sven-Erik Sjöstrand sade arbetar vi på för att åstadkomma så höga miniminivåer som möjligt. I den här frågan ser det i dagsläget ut som att vi kommer att ta ett litet steg, inte alls det stora steg som vi skulle önska. Men jag kommer att använda det här sammanträdet till att fortsätta att driva den svenska linjen.

Anf.  87  ORDFÖRANDEN:

Vi är nu mogna för en sammanfattning. Jag konstaterar då att det finns stöd för regeringens upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Nästa ärende gäller miniminormerna.

Anf.  88  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Förslaget gäller asylprocedurer och vilka miniminormer som ska gälla. Men jag vill först berätta om någonting som jag upplever som väldigt glädjande. Ni har säkert tagit del av medierapporteringen.

I förra veckan fick vi kommissionens lagförslag när det gäller flyktingstatus och alternativa skyddsgrunder – man kan kalla det för skyddsgrundsdirektivet – alltså en harmoniserad tolkning av flyktingbegreppet och de övriga skyddsgrunderna. Det är något som jag ser som en väldigt stor framgång. Vi har ju arbetat väldigt hårt för att få fram ett bra förslag. Om något är en grundsten i den harmoniserade politiken, så är det uttolkningen av Genèvekonventionen.

Det som kommissionären har presenterat är ett samlingsbegrepp. Han talar om international protection. I detta ligger uttolkningen av flyktingkonventionen, men också alternativa skyddsgrunder. I uttolkningen av flyktingkonventionen lägger han in förföljelse av annan än stat, och det är en stor framgång att vi har kommit dithän i det här förslaget. Vi vet att det är åtminstone tre medlemsstater som inte tillämpar detta. I dagens läge är det oerhört viktigt att vi godkänner förföljelse av annan än stat som grund för flyktingstatus.

Han har också lagt in bl.a. frågan om kön och homosexualitet som en del i uttolkningen av flyktingbegreppet, också ett väldigt viktigt och stort steg. Han har också när det gäller skyddsgrunder i övrigt lagt in tortyr och omänsklig behandling.

Det här är ett väldigt bra förslag. Nu gäller det förslaget från kommissionen. Det ska naturligtvis förhandlas. Men att vi ändå har fått ett så här väldigt framtidsinriktat, progressivt förslag känns väldigt positivt. Jag ser naturligtvis fram emot att nu verkligen driva våra svenska hjärtefrågor, som ju är väldigt väl tillgodosedda i det här förslaget.

Detta var bara en liten information till EU-nämnden.

Jag går nu över till rådets direktiv när det gäller asylprocedurer. Det är ett väldigt omfattande förslag som omfattar 46 artiklar. Ordförandeskapet har valt ut tre teman som vi ska diskutera för att ge asylarbetsgruppen riktlinjer för sitt fortsatta arbete. Ni har fått de tre teman, men vad jag har förstått har vi endast fått dem på franska, vilket är beklagligt.

Låt mig bara berätta något om dessa tre teman.

Det första temat rör alltså frågan om grunden för bedömning av om en ansökan ska tas upp till sakprövning och frågan om påskyndat förfarande. Mitt besked till mina kollegor är att den svenska grundinställningen är att alla asylansökningar ska prövas i sak i varje enskilt ärende. Det är nämligen så att det i förslaget föreslås att en ansökan om asyl ska kunna avvisas, alltså utan någon sakprövning, och inte avslås om det för det första finns ett tredjeland som kan betraktas som första asylland, om det för det andra finns ett land som betraktas som ett säkert tredjeland och för det tredje om en ansökan faller in under Dublinkonventionen. Det här är en princip som Sverige inte kan stödja. I Sverige tillämpas denna princip endast i ärenden som rör Dublinkonventionen. Även när direktivet fastställer regler för vilka ansökningar som ska betraktas som uppenbart ogrundade måste, enligt den svenska bedömningen, en sakprövning av asylskälen i varje enskilt ärende vara utgångspunkten.

Naturligtvis kommer jag att deklarera att vi vill arbeta aktivt för att vi ska kunna nå en lösning som är acceptabel för alla medlemsstater. En sådan lösning skulle från ett svenskt perspektiv kunna ha som utgångspunkt att en medlemsstat endast får betrakta en asylansökan som uppenbart ogrundad enligt vissa klart definierade kriterier och att en ansökan då kan handläggas enligt ett påskyndat förfarande.

Det andra temat handlar om överklagandeproceduren. Ordförandeskapet frågar hur många instanser ett asylförfarande ska ha, om det ska bygga på ett administrativt förfarande eller ett domstolsförfarande och om ett överklagande av ett avvisningsbeslut ska medföra uppskov med verkställigheten eller inte.

Det som jag kommer att säga i Bryssel är att det, som ni vet, pågår ett reformarbete i Sverige som avser den svenska process- och instansordningen i både utlännings- och medborgarskapslagstiftningarna. Syftet är att öka säkerheten och legitimiteten i den rättsliga prövningen av främst asylärenden. En central del i detta reformarbete är att införa en tvåpartsprocess med möjligheter till muntliga förhandlingar. Vidare är det väldigt viktigt att vi kan åstadkomma kortare handläggningstider och att det ges prioritet. Ni vet också att vi ännu inte är färdiga med förslaget. Vi har inte tagit någon slutlig ställning.

Kommissionen framhåller i sitt direktivförslag för att skapa gemensamma regler att den viktigaste frågan är att skapa rättssäkerhet för en asylsökande. Kommissionen har inte tagit klar ställning till om ett administrativt förfarande eller ett domstolsförfarande är att föredra eller till om medlemsstaterna ska välja två eller tre instanser.

Självklart är det som är helt centralt i detta harmoniseringsarbete att skapa ökad rättssäkerhet för den asylsökande. Ett effektivt system som medför en snabb och rättssäker handläggning är av central betydelse både för den asylsökande och för medlemsstaterna.

Vidare föreslås att om ett beslut dröjer alltför länge ska en asylsökande kunna begära att en instans hoppas över och få ett beslut från en överprövningsinstans. Det är ett förslag som vi inte kan stödja från svensk sida, därför att vi anser att en prövning av ansökan i samtliga instanser är en väldigt grundläggande princip.

Slutligen har vi även när det gäller verkställande av ett avvisningsbeslut som överklagas en väldigt grundläggande princip, att det ska kunna skjutas upp utom i rena undantagsfall. Dessa undantagsfall ska vara klart angivna i direktivet. Det kan vara att en ansökan ska behandlas med ett s.k. påskyndat förfarande. Men vi bör vara restriktiva när vi beslutar om vilka situationer som ska kunna leda till omedelbar verkställighet.

När det gäller det sista temat frågar ordförandeskapet vilken detalj-nivå det ska vara i direktivet. Då tycker jag att man faktiskt måste ställa sig frågan: Varför förhandlar vi över huvud taget om ett direktiv om miniminormer för asylprocedurer? Jo, men vårt uppdrag är ju enligt både Amsterdamfördraget och Tammerforsslutsatserna att medlemsstaterna ska skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. En viktig del av ett sådant system är att vi kan garantera de asylsökande en rättssäker procedur, så att vi verkligen kan fånga upp de personer som är i behov av internationellt skydd. Om vi ska kunna skapa detta gemensamma system måste vi reglera vissa saker i detalj, inte minst med tanke på att det är länder med olika rättssystem. Alla medlemsstater anser att deras eget system är relativt väl fungerande.

Jag menar att om vi ska hitta fram till gemensamma minimiregler måste vi också reglera vissa saker i detalj. Vad tänker jag då på? Jo, på sådana detaljer som just ska säkra rättssäkerheten: den asylsökandes rätt till information, rätt till tolk och rätt till juridisk hjälp.

Jag tänker inte gå in på fler föreskrifter i detalj. Mitt budskap är att Sverige till stor del stöder kommissionens tanke för att vi ska kunna skapa gemensamma miniminormer för asylprocedurer, men då måste vi också kunna enas om det som vissa medlemsstater anser vara detaljer.

Jag vill till sist också säga att Sverige, Nederländerna och Finland tillställde ordförandeskapet och kommissionen en promemoria den 18 september. Innehållet i promemorian är väldigt viktigt. Det handlar nämligen om behovet av att utsträcka tillämpningsområdet till att också omfatta alternativa skyddsformer, för det gör ju inte förslaget. Det hoppas jag att ni är klara över.

De aktuella förslagen omfattar asylprocedurer, mottagandevillkor för asylsökande och ersättningsinstrumentet för Dublinkonventionen. Vi anser alltså att förslagen också ska omfatta alternativa skyddsformer. Denna fråga har nu förts upp som en ytterligare fråga som ska diskuteras av ministrarna vid rådsmötet.

Frågan om att inkludera alternativa skyddsformer är oerhört viktig av flera skäl, inte minst av rättssäkerhetsskäl men också därför att den handlar om tids- och kostnadseffektivitet.

Jag kan också se detta ur statistisk synvinkel, därför att förra året översteg antalet som beviljades alternativa former av skydd det antal som beviljades flyktingstatus. Det vore, tycker jag, väldigt orimligt om vi antog ett direktivförslag som inte omfattar mer än hälften av dem som beviljas skydd inom unionen.

Anf.  89  ORDFÖRANDEN:

Med all respekt för frågans vikt vet vi ändå att det här är en fortsatt förhandling. Det är en minimilagstiftning som vi talar om. Jag vet också att frågan har behandlats ordentligt i socialförsäkringsutskottet.

Det är nu tre stycken som har begärt ordet. Utrikesministern ska komma hit inför det informella Europeiska rådet, och vi är starkt försenade.

Anf.  90  BIRGITTA CARLSSON (c):

Jag ska fatta mig väldigt kort. I stort delar jag statsrådets åsikt att det ska ske en prövning av varje enskilt ärende. Det är också bra, som det står, att vi så småningom kommer att få en domstolsprocess här i Sverige. Jag kan alltså hålla med i stort.

Anf.  91  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill instämma i det som Birgitta Carlsson tog upp om hur viktigt det är med varje individuell prövning.

Sedan har jag bara en liten fundering kring begreppet säkra länder. Det finns en bilaga med hänvisningar till principer för att fastställa vilka som är säkra länder. En kort fråga: Hur många länder ungefär kan betraktas som säkra länder?

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v):

Jag ska också försöka fatta mig kort.

Vi fick en väldigt fin genomgång av statsrådets medarbetare – Åsa och Eva, tror jag att de heter – i socialförsäkringsutskottet häromdagen. Det här är ju ett väldigt omfattande direktiv. Jag vill trycka lite grann på detta med säkra ursprungsländer. Man talar om en lista. Det är egentligen olyckligt att ha en sådan lista, för allt kan hända och det händer väldigt snabbt. Det finns inga säkra länder.

Frågan om förvarsbeslut är inte så viktig om människor blir avvisade.

Anf.  93  GUSTAF VON ESSEN (m):

Jag inser att ordföranden inte vill att jag ska yttra mig, så jag ställer bara en ordningsfråga: Ska vi ha det på det sättet att vi inte får ställa de frågor som vi egentligen önskar?

Anf.  94  ORDFÖRANDEN:

Jodå, frågorna får naturligtvis ställas. Men vi fick ju klart för oss att det här är en pågående förhandling och att socialförsäkringsutskottet tidigare har fått en uttömmande genomgång av alla detaljer.

Anf.  95  GUSTAF VON ESSEN (m):

Då ska jag be att få säga att efter en sådan bra genomgång kanske man funderar vidare och vill redovisa vissa ställningstaganden, men jag avstår från det.

Anf.  96  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s):

Vi har ingen lista med några säkra länder. De som tillämpar idéerna om säkra länder tänker nog inte på alla 130 länder som har skrivit under Genèvekonventionen utan mer på de näraliggande länderna i EU och, förmodar jag, USA, Kanada och Australien. Men, som sagt, vi anser inte att det ska gå till på det här sättet. Vi vill att det sker en individuell sakprövning av varje asylsökande.

Anf.  97  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns stöd för regeringens här redovisade upplägg inför de fortsatta förhandlingarna i detta ärende.

Då är det inget mer kvar på din lista i dag. Vi tackar för informationen och samrådet i dag.

4 §  Europeiska rådet, extra möte

Utrikesminister Anna Lindh

Information och samråd inför rådets möte den 21 september 2001

Anf.  98  ORDFÖRANDEN:

Vi går nu raskt över till nästa punkt. Vi hälsar utrikesministern välkommen till EU-nämnden. Du ska alltså redovisa inför Europeiska rådets extra möte som börjar i eftermiddag. Jag lämnar över ordet direkt till dig. Varsågod.

Anf.  99  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Europeiska rådet har alltså kallats till ett informellt möte kl. 18 i dag. Efter ett två timmar långt möte beräknar man att ha en gemensam middag.

Nämnden har fått brevet som den belgiske premiärministern Verhofstadt har skickat ut med syftet bakom mötet, som dels är att ge något slags bekräftelse, budskap, både till USA och till andra samarbetspartner till EU om att vi visar en solidaritet med det amerikanska folket, dels att vi avser att föra en europeisk politik mot terrorismen.

Mötet kommer i huvudsak att bli en uppsummering av det som har gjorts under de senaste dagarna. Bl.a. har både Jacques Chirac och Tony Blair haft möten med Georg W. Bush. Trojkan har träffat Colin Powell. Vi har dessutom haft ett antal extra råd.

Jag kan i samband med detta också återrapportera att det extra utrikesministermöte som vi hade förra veckan framför allt var en politisk markering med stöd till USA i kampen mot terrorismen. Det var också ett väldigt starkt betonande av FN:s roll och det positiva i att FN:s säkerhetsråd hade agerat så snabbt och tydligt.

Det har också hållits ett extra justitieministermöte, som jag vet att nämnden precis haft en genomgång med justitieministern om, och ett extra transportministermöte för att diskutera vad man kan göra för säkerheten på transportområdet. Den nya substansen är det som Thomas Bodström har redovisat här tidigare.

Sannolikt kommer någon form av deklaration att antas i kväll, men vi har fortfarande inte sett någon text. Jag tror inte att det substantiellt kommer att innehålla något annat än det som jag nämnde och som man redan har gjort.

Det som också kommer att diskuteras i kväll vid middagen är Mellan-
östern. Det uppkomna läget ledde ju till en upptrappad situation i
Mellanöstern, som vi kunde se förra veckan. Vi har dock fått en ”ta-i-trä”-positiv utveckling de senaste dagarna. Först gick Arafat ut och deklarerade att han fullständigt stöttar kampen mot terrorismen och utlyste vapenvila. Sedan gick Sharon in och sade att han kommer att vilja ha samtal, som han tidigare har avböjt. Tanken är att Arafat och Peres ska träffas nästa vecka. Trojkan kommer inte bara att resa till Mellanöstern nästa vecka på grund av konflikten som sådan utan också till olika länder i regionen.

Det här är naturligtvis en möjlighet att få parterna att sätta sig till förhandlingar. Vår utgångspunkt har varit att Sharon måste sluta att hävda tidsgränsen att det måste gå sju dagar innan man kan inleda fredsförhandlingar. Det har i realiteten inneburit att man har gett varje enskild palestinier en vetorätt mot fredsförhandlingar. Det har inte gått att föra några fredsförhandlingar när man skjuter upp dem varje gång som det begås någon ny våldshandling.

Även om vi självfallet betonar att man ska göra sitt yttersta för att kontrollera att inga nya våldshandlingar och terrorhandlingar sker har vi ändå sagt att det måste komma till stånd förhandlingar mellan israeler och palestinier, och det är Sharons huvudansvar just nu. Det verkar som att detta ges en ny möjlighet, framför allt genom USA:s betydligt aktivare roll.

Anf.  100  YVONNE RUWAIDA (mp):

Jag hoppas också att ni gentemot allmänheten efter detta möte kan markera ett avstånd mot varje form av hets, hot, hatbrott eller diskriminering riktade mot muslimerna.

Jag var väldigt besviken över att statsminister Göran Persson inte ens tog upp den här frågan när han talade om terrordåden, senast nu i regeringsförklaringen. Det är viktigt att man från alla politiska håll väldigt tydligt betonar dessa frågor.

Sedan vill jag uppmana till att man för en diskussion med medierna. Det är mycket i dem som har varit skrämmande. Nu visas det t.ex. bilder på misstänkta kapare och terrorister, men det har visat sig vara personer som inte är misstänkta eller personer som har blivit bestulna på sina pass som har blivit beskyllda för att vara kapare. Denna hets som medierna ägnar sig åt för att lämna så mycket information som möjligt är väldigt farlig. Också här måste man nog från politiskt håll ta upp en diskussion med medierna och mana dem till försiktighet.

Jag hörde i dag om att en sikh i USA har blivit mördad där för att det hade publicerats en bild på en sikh som hade blivit arresterad på grund av misstänkt samröre med terroristerna. Men misstankarna mot den här personen fanns inte kvar i ett senare skede. Polisen hade blivit extra försiktig och arresterat fler människor än normalt. När medierna publicerade den här bilden – Aftonbladet i Sverige, CNN m.fl. – skapar det sådana stämningar. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man motverkar detta.

Muslimerna i Europa känner sig förföljda. De pratar dagligen med alla sina släktingar och vänner om det som händer. Om de känner sig förföljda kan det bli större oro i Mellanöstern. Detta är också avhängigt av vad Bush gör. Så det här är väldigt komplexa frågor. Men om muslimerna känner att staterna i Europa inte accepterar hets, hot och diskriminering mot muslimer efter det som har hänt bidrar det till en ökat stabilitet. Jag vill verkligen betona detta. Jag är ytterst besviken på Göran Persson som jag tycker har misskött den här frågan väsentligt.

När det gäller Mellanöstern och tiden tror jag att Sharon diskuterar om fredssamtal därför att han själv är utsatt för en väldigt stor press från USA. Man vill helt enkelt inte riskera att de muslimska regimerna inte går med i fronten mot terrorism. Här är tidsaspekten jätteviktig. Det måste hända något nu, och då kan det här leda till någonting positivt i Mellanöstern. Men drar det hela ut på tiden kommer situationen att bli densamma som tidigare, om inte värre.

Anf.  101  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Vi har all anledning att följa världsutvecklingen, och det gör vi naturligtvis också. Vi kunde följa Bushs tal i natt. Det har också kommit många andra signaler. Statscheferna är i Bryssel i dag, och utrikesministrarna ska vara där i kväll. Hela världen lever ju i något slags vänteläge just nu där man undrar vilket som blir nästa steg. Det är oerhört viktigt för oss som parlamentariker att få en känsla för vad som blir nästa steg.

Vi vill naturligtvis inte se en upptrappning av våldet. Men när man träffas för att diskutera framtiden kan man behöva fatta beslut om nya steg i kampen mot terrorismen. Det låter lite osannolikt att man bara samlas för att summera det som hänt. Finns det inte mer att säga om kommande steg som vi har anledning att få veta i dag?

Anf.  102  PER WESTERBERG (m):

Ni behöver inte vara oroliga för att jag ska bli utrikespolitiker.

Jag vill säga två saker.

Jag kan förstå diskussionen om muslimer i Europa och publicering av foton. Samtidigt tror jag att det är väldigt viktigt att man för en mycket öppen debatt om detta. Det är det enda som långsiktigt kan lösa det hela och göra att man kommer fram till en riktig slutsats. Öppenheten är bra, men det gäller också att det förs en allsidig debatt.

Den direkta frågan som jag vill ställa till utrikesministern gäller Finansinspektionen. Alla är väl medvetna om att när man skulle angripa den amerikanska maffian var det skattemyndigheten som var det främsta bräckjärnet för att få maffian att torska. Jag tror faktiskt att Finansinspektionen har en mycket stor funktion att fylla här, inte minst genom att den elektroniskt kan följa transaktioner och se om det finns olika typer av spekulationer som har följt i spåren av händelserna i New York.

Jag vill därför fråga utrikesministern: Vad gör man för att följa upp detta ur Finansinspektionens synvinkel?

Anf.  103  LARS OHLY (v):

Jag begärde inte ordet för att opponera mig mot det som utrikesministern sade i den föredömligt korta redovisningen. Däremot vill jag gärna poängtera några saker.

Det är självklart att uttrycka solidaritet med offren för det fruktansvärda attentatet. Det är också självklart att kampen mot terrorism inte kan bedrivas på nationell nivå. Den måste föras internationellt.

Utifrån dessa självklarheter finns det olika vägar att gå. En väg att gå är att uppvärdera FN:s roll. Precis som utrikesministern sade i sin föredragning är det oerhört viktigt att FN:s säkerhetsråd nu snabbt har tagit ställning. Därmed har man givit klara signaler om att FN kan spela en roll.

Det är inte alldeles säkert att FN tillåts att spela den rollen. Något av det viktigaste som Sverige och EU-länderna gemensamt skulle kunna åstadkomma är att visa på vikten av det internationella rättssystemet i kampen mot terrorismen.

Hur går man då till väga för att komma åt de som är skyldiga till dessa dåd? Det rimliga är att man arresterar, fängslar, ställer inför rätta och dömer de som är skyldiga. Inte heller detta är så enkelt. Det finns de som lutar mer åt kollektiva bestraffningar med risk för civila offer, för att våldsspiralen snarare accelererar än bromsas upp. Även där är det viktigt att prestera bevis. Rättssäkerheten måste tryggas på så sätt att de som verkligen får sona för dessa brott också är skyldiga. Och tro mig, alla vill att de skyldiga ska få sona dessa brott.

En sak som man måste hantera på ett seriöst sätt är det som Yvonne Ruwaida tog upp. Det här används av grupper som vill underblåsa hat och rasism. Det är redan ett faktum, det ser vi. Mot det måste vi kraftigt fördöma och motarbeta alla fördomsfulla generaliseringar som leder till hot och hatbrott mot etniska grupper. Jag är övertygad om att vi inte har några som helst skilda uppfattningar därvidlag, men jag ville bara poängtera dessa frågor.

Anf.  104  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Först vill jag säga att vi alltså har ett gemensamt möte i kväll
kl. 18.00 med både regeringschefer och utrikesministrar.

Jag vill börja med det som Yvonne Ruwaida talade om när det gällde hets mot muslimer. Det som vi kan se runtom i världen just nu är naturligtvis väldigt allvarligt. Det var också ett skäl till att Göran Persson träffade det muslimska rådet häromdagen. Han ville markera att sådant här aldrig kan accepteras. Det togs också upp på GAC förra veckan. Det tas upp i princip i alla sammanhang att detta är helt oacceptabelt.

Men man måste också göra detta på ett sätt så att det inte blir kontraproduktivt. Vi kan diskutera vad som är rätt och fel, men jag är övertygad om att om man t.ex. i en regeringsförklaring skriver att det inte får förekomma hets mot muslimer är detta en sådan självklarhet att det finns risk för att det blir kontraproduktivt. Det kan leda åt andra hållet, att man i själva verket pekar ut muslimer på ett sätt som man inte önskar.

Detsamma gäller om man säger att medierna inte får rapportera om de misstänkta för att inte riskera hets mot muslimer. Då skulle man också frångå detta med att medierna rapporterar i alla lägen om vad de vet just för tillfället. Det riskerar också att bli kontraproduktivt.

Vi är helt överens om hur oerhört viktigt detta är, men vi har möjligen lite olika syn på hur man ser till att det inte blir sådana här reaktioner bland allmänheten.

Både Holger Gustafsson och Lars Ohly var inne på vad som kan ske i nästa steg. Man har aldrig rätt att utfärda några kollektiva bestraffningar. Det man har rätt att göra är att försvara sig mot att en motsvarande attack kan ske igen, och det finns ju regler för hur det ska gå till, precis som ni har strukit under. Men det får inte ske på något urskillningslöst sätt så att det drabbar civila, utan det ska ske för att förhindra en ny attack, och helst ska det inte bli några civila offer alls. Man ska verkligen vara försiktig så att man undviker att oskyldiga drabbas så långt som det någonsin är möjligt.

Vad kan då bli nästa steg? Jag menade inte att man bara ska summera det som har hänt. Det som man har diskuterat på mötena hittills, framför allt med justitieministrarna, är just sådant som ska komma, och där vill man också ha regeringschefernas bekräftelse. Det handlar främst om olika insatser för att bekämpa terrorismen. Dessutom går man igenom vad som har hänt i övrigt och vilka kontakter som har förekommit.

Per Westerberg tog upp frågan om Finansinspektionen. Finansinspektionen har fått ett uppdrag att gå igenom vad som har skett under de senaste veckorna, och detta görs också i samverkan med motsvarande organ i andra länder. Eftersom det är en fråga som inte sorterar under mig vet jag inte närmare hur lång tid som man har på sig innan man ska lämna en redovisning. Men detta arbete sattes i gång med stor skyndsamhet här i veckan.

Slutligen vill jag än en gång poängtera vikten av FN:s roll och hela det internationella rättssystemet. Det är ju någonting som alla länder gemensamt poängterar just nu.

Anf.  105  PER WESTERBERG (m):

Mycket kort: Såvitt jag förstår håller Finansinspektionen på att i första hand kartlägga eventuell insiderhandel, om man nu kan kalla det så i samband med en terroristattack. Men det finns ju också fler saker som man kan göra. Man kan framför allt elektroniskt spåra transaktioner. Därmed kan man bidra till kartläggningen på ett sätt som jag tror väldigt många missar. Där har Sverige väldigt speciella förutsättningar att göra sådana saker i och med att vi är mycket framstående på data- och IT-området, i synnerhet när det gäller banksystemet.

Anf.  106  GÖRAN LENNMARKER (m):

Jag har två frågor i anledning av föredragningen.

Om det är privatpersoner som utför terrorism följer det resonemang som just har förts. Men om det är statsorgan som är inblandade, vilket vi ännu inte med säkerhet vet, då blir det väl en annan sak. Då kan det bli fråga om angreppskrig, om jag förstår det hela rätt.

Om en stat skyddar terrorism, är det i så fall ett folkrättsbrott? En stat har skyldighet att se till att angrepp inte utgår från det egna territoriet. Man har skyldighet att kontrollera sitt eget territorium och se till att det inte används för folkrättsbrott.

Det är inte så alldeles okomplicerat. Man kan inte bara ställa någon inför rätta som man gör med privatpersoner. Om statsorgan är inblandade respektive skyddar terrorism, då blir det en helt annan dimension som mera liknar angreppskrig, om jag förstår rätt.

Anf.  107  Utrikesminister ANNA LINDH (s):

Om det är en stat som angriper är folkrätten väldigt klar och tydlig. Då tillämpas alla de regler som gäller mellan stater. Men i det här fallet har FN:s säkerhetsråd i resolution 1368, som antogs förra veckan, gjort klart att detta är ett angrepp, en attack. Man anger inte om det ska kallas för en terrorattack eller för ett krigsangrepp. Definitionerna får folkrätts-juristerna utreda för framtiden. Men man påminner om rätten till självförsvar, man talar om internationellt hot mot fred och säkerhet och man talar om att alla åtgärder ska vidtas för att svara på detta.

Vare sig vi kallar det för terroraktion utförd av individer eller för ett angrepp från en stat är det en attack där man, enligt resolutionen från FN:s säkerhetsråd, har rätt att försvara sig mot nya angrepp. Det är också helt klart att stater inte har rätt att skydda individer som är medskyldiga i det här fallet. Det är helt klart både enligt dagens folkrätt och enligt den resolution som FN har antagit.

Anf.  108  ORDFÖRANDEN:

Tack så mycket. Då har jag ingen ytterligare antecknad. Vi tackar utrikesministern för informationen inför rådsmötet. Vi tar nu en mycket kort paus.

5 §  Konsumentfrågor

Statssekreterare Hans-Eric Holmqvist

Rapport från ministerrådsmöte den 30–31 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 september 2001

Anf.  109  ORDFÖRANDEN:

Vi återupptar våra förhandlingar, och jag hälsar statssekreterare Hans-Eric Holmqvist och hans medarbetare välkomna hit för att föredra de konsumentfrågor som ska upp på inremarknadsrådet m.m. nästa vecka.

Vi brukar börja våra möten med att vi får en muntlig återrapport. Vi har visserligen fått en skriftlig rapport tidigare, men vi ska få en kort muntlig återrapport från ministerrådsmötet den 30–31 maj i år.

Anf.  110  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Rapporten blir relativt kort, eftersom huvuddelen av punkterna återkommer senare. Den första punkt som jag vill beröra från rådsmötet i maj handlar om förslaget om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Där har Sverige arbetat väldigt hårt för att få fram ett kompromissförslag. Vi hade kommit ganska långt. Vi hade löst en stor fråga som hade att göra med graden av harmonisering. Men i slutändan var det så att en blockerande minoritet av medlemsstaterna gick emot förslaget. Egentligen är problemet e-handelsdirektivet, det redan antagna e-handelsdirektivet som träder i kraft vid årsskiftet. Kort kan man säga att det man ville åstadkomma, fastän det sades i andra ord, är att inom det här området avvika från e-handelsdirektivet, alltså sändarlandsprincipen, dvs. att det lands regler där företagen finns ska gälla.

Det var den första punkt som diskuterades. Vi ägnade oss åt den en hel dag utan att kunna lösa problemet.

Det gavs också en rapport från det informella möte som hölls i Lund den 27 och 28 april där konsumentorganisationer i Europa var representerade på ett seminarium dagen innan och lämnade över en skrivelse till ministrarna. Det var första gången som något liknande arrangemang har hållits. Såvitt vi förstår kommer kommande ordförandeland, åtminstone har Belgien gett den signalen, att fortsätta med att ge utrymme för konsumentorganisationerna att direkt presentera olika förslag för ministrarna.

Det som också diskuterades var nya former för marknadsreglering. Här diskuterades väldigt mycket olika synsätt på detta. Vad det handlar är att introducera en europeisk god marknadsföringssed, att hitta andra sätt att reglera som alternativ till lagstiftning. Sverige driver på för att få en diskussion kring detta. Kommissionen informerade om att man avser att lägga fram en grönbok som skulle komma att presenteras senare i år. Den har ännu inte kommit.

En annan punkt var en redovisning av arbetet med revisionen av konsumentkreditdirektivet. Kommissionen presenterade en tidsplan för översynen. Man aviserade en hearing till sommaren. Den har hållits, och man lade fram en del förslag i anslutning till hearingen från kommissionens sida, någon sorts kommunikation om hur man såg på hanteringen av överskuldsättning och liknande.

På dagordningen vid det här mötet fanns en punkt om hur konsumenterna förbereds inför införandet av euron. Det här tänker jag komma tillbaka till. Sverige har gjort en del arbete, som följs upp av belgarna.

Anf.  111  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Då ingen begär ordet går vi in på dagordningen för nästa vecka.

Anf.  112  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Den första punkten handlar om en offentlig debatt om förberedelserna inför införandet av euron. Sverige skickade under ordförandeskapet ut tre frågeställningar till medlemsstaterna som man redovisade inför mötet i maj. Den redovisningen visade också att det fanns skäl att återkomma till ungefär samma frågeställningar men att kräva en lite mera specificerad redovisning från medlemsstaterna och också kräva tydliga planer. Man skulle redovisa planer för hur man ska hantera detta. Det handlar över huvud taget om vilka problem och konkreta svårigheter man kan identifiera när det gäller övergången till euron och vilka specifika åtgärder som har vidtagits för att undvika att priser avrundas uppåt exempelvis, att hjälpa små och medelstora företag att förbereda sig och också vilka konkreta planer som finns för att stå emot eventuella svårigheter kring årsskiftet när det gäller att skydda konsumenterna. Här kommer det att ske en mer specifik redovisning, men huvudsakligen enligt de frågeställningar som vi också tog upp under vårt ordförandeskap.

Vi kommer att göra en redovisning från svensk sida för vad vi gör. Det är en lite annorlunda situation för oss än för andra länder. Vi har sedan 1998 bedrivit informationsverksamhet med att upplysa svenska konsumenter om hur de praktiskt kommer att påverkas. Vi har också som enda EU-land utanför eurosamarbetet skrivit ett särskilt samarbetsavtal med kommissionen om detta.

En av det viktiga frågorna handlar om att komma ihåg att växla in sedlar och mynt som man har hemma i de valutor som fasas ut och också att informera svenska turister om vad som gäller. Efterfrågan på information kommer naturligtvis att öka efter årsskiftet.

Vi har alltså en hel del planer kring detta. Vi kommer att redovisa detta kortfattat vid det här mötet.

Anf.  113  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Det är en offentlig debatt, så det här är en informationspunkt. Ordet är fritt. Då ingen begär ordet kan vi gå vidare.

Anf.  114  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

På nästa punkt kommer vi tillbaka till distansförsäljning av finansiella tjänster. Här är det uppsatt på dagordningen för en politisk överenskommelse. Vi får se om det blir så, det är osäkert. Nu vet alla bakgrunden. Arbetet har hållit på sedan 1998. Vi kom ganska nära att lösa problemet under vårt ordförandeskap men lyckades inte helt.

Vad som har hänt sedan dess är att man har arbetat vidare med det svenska kompromissförslaget inklusive de kompletterande förslag som kommissionen lade fram vid sittande sammanträde i Bryssel senast. Man kan säga att de kompromissförslag som Belgien lägger fram som ordförandeland har mycket nära anknytning till de synpunkter som den blockerande minoriteten förde fram. Texterna är svårtolkade. Det är väldigt svårt att säga något – det pågår en ingående analys av detta – men vår prognos är att det antagligen inte kommer att bli någon politisk överenskommelse vid det här mötet heller. Möjligen kan det bli en fortsatt bekräftelse om att man ska försöka att bli överens. Såvitt vi kan bedöma synes den blockerande minoriteten vara ganska stark. Ska det hända någonting måste den blockerande minoriteten ändra sig. Jag tror inte att majoriteten kommer att ändra sig när det gäller att genomföra det här direktivet.

Anf.  115  PER WESTERBERG (m):

Herr ordförande! Vi har i dag i näringsutskottet aviserat att vi sätter upp på dagordningen den 2 oktober att pröva förutsättningarna för och eventuellt behov av att diskutera konkurrenslagstiftningen med anledning av den uteblivna bankfusionen. Här kommer en del av detta in. Just distansförsäljning av finansiella tjänster är en av delarna för att få relevant marknad som inte är Sverige utan Europa.

Jag skulle vilja fråga: Finns det några av er definierade delar som förhindrar den europeiska relevanta marknaden, förutom de här, som är väldigt viktiga för att vi ska nå de svenska mål som inte missgynnar svenska företag?

Anf.  116  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Jag ska be att få lämna frågan vidare till någon av medarbetarna. Det är alltså fråga om mera problem utöver det som direktivet omfattar för att man skulle kunna få en fungerande europeisk finansmarknad

Anf.  117  Hovrättsassessor HELENA SJÖGREN:

Vad det här direktivet egentligen rör är marknadsföring av finansiella tjänster. Sedan har vi problemet med själva den kontraktuella lagstiftningen, dvs. hur produkterna ska se ut. Där finns också ett visst problem som man ska arbeta med, men direktivet rör alltså marknadsföringsregler för finansiella tjänster. Jag hoppas att det var ett tillräckligt svar.

Anf.  118  PER WESTERBERG (m):

Jag tycker naturligtvis att det är väldigt viktigt med att få ett bra konsumentskydd. Det är av central betydelse för Sverige. Vi skulle naturligtvis gärna se att man gick vidare, och gärna på de kontraktuella delarna också.

Anf.  119  ORDFÖRANDEN:

Vi har haft uppe frågan tidigare i nämnden, och det har funnits majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende. Vi kan i och för sig upprepa den, men vi får avvakta läget. Enligt vad vi nu fick reda på kommer det att bli fortsatta förhandlingar, så att den här frågan dyker upp så småningom igen. Därmed tycker jag att vi kan frångå punkten och gå vidare.

Anf.  120  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Nästa punkt handlar om tjänster i allmänhetens intresse. Det är en information från kommissionen. Den här frågan var uppe under det franska ordförandeskapet. Rådet antog då ett allmänt uttalande om tjänsterna i allmänhetens intresse. I slutsatserna från mötet i Nice uppmanas kommissionen att lägga fram en rapport för Europeiska rådet vid dess möte i december 2001. En av frågeställningarna i sammanhanget är förutsägbarheten och rättssäkerheten vid tillämpningen av konkurrensrätten i samband med tjänster i allmänhetens intresse.

Sverige har i de här sammanhangen betonat behovet av att fortsätta avregleringen av marknaderna men naturligtvis sagt att i lika mån måste konsumentskyddet utvecklas i förhållande till detta. Detta var ungefär vad som fanns med i slutsatserna från Stockholmstoppmötet, där det här också nämndes. Det är den linje som vi fullföljer.

På det här rådsmötet ska kommissionen lämna en rapport om det fortsatta arbetet. Sverige kommer att avvakta den rapporten och inte ta någon ställning i övrigt än att vi har den position som vi redan har intagit.

Anf.  121  LARS TOBISSON (m):

Man ska vara medveten om att det här är ett begrepp som mest härrör från Frankrike och används för att förhindra eller fördröja avregleringar på marknader som el- och gasmarknad. Det var uppenbart under arbetet med stadgan om de grundläggande rättigheterna att hela tillkomsten av paragrafen en gång i Amsterdamfördraget har det här syftet. Man har all anledning från svensk sida att se med skepsis på förslag som kommer fram till att utnyttja det här för att begränsa eller försena avregleringar på olika områden där vi har de s.k. tjänsterna i allmänhetens intresse.

Anf.  122  ORDFÖRANDEN:

Det här är en lägesrapport, så den föranleder inga ytterligare kommentarer. Vi går vidare.

Anf.  123  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Övriga frågor på dagordningen är informationspunkter, och jag tar dem tillsammans. Det är framför allt två saker.

Den ena är konsumenternas skuldsättning, som var aktuell under vårt ordförandeskap och där hearing hölls i somras. Det finns ett dokument från ordförandeskapet som vi håller på att analysera. Vi har precis fått det. Där talas om olika typer av åtgärder, framför allt åtgärder mot överskuldsättning. Jag kan inte säga mer än så just nu. Vi har precis fått dokumentet. Det är ingen beslutspunkt utan en informationspunkt om det fortsatta arbetet.

Den andra punkten är av samma karaktär. Det handlar om olyckor i hemmet. Det finns en rapport från en organisation som sysslar med konsumentskydd mot skador och som har lämnat en rapport kring detta och som ordförandeskapet vill att kommissionen, rådet och medlemsstaterna ska studera för att återkomma till frågan senare. Det kan bli en punkt vid nästa ministerråd.

Anf.  124  GÖRAN LENNMARKER (m):

De här två punkterna är väl typiska nationella frågor. Man får det intrycket att man ibland tar upp frågor mest för att synas ha gjort någonting. Det bör lägga en spärr på så att det inte blir så att man tar upp frågor i EU som definitivt är nationella. Jag tycker att det är viktigt att vi inte får den ordningen. Till sist blir ju ministerrådet något slags avstjälpningsplats där man ska visa politisk handlingskraft och kanske ger ut ett pressmeddelande om att man har tagit upp det trots att det inte är EU-kompetens.

Anf.  125  PER WESTERBERG (m):

Det är egentligen samma sak när det gäller samordning av semesterperioderna. Vad är det för någonting? Det borde snarare vara en individualisering?

Anf.  126  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST:

Den sista kan frågan jag inte alls svara på. Vi har många frågor inom vårt område, men just semesterfrågor har vi inte ansvar för.

Däremot tycker jag att linjen naturligtvis måste vara att man värderar varje förslag för sig och ser hur det kan beröras. När det gäller just överskuldsättning finns ändock en beröringspunkt med det som vi nyss talade om, att skapa en integrerad marknad för finansiella tjänster. Det kan också komma att beröra hur man hanterar de konsumenter som inte har klarat att leva upp till sina förpliktelser. Här finns också problem som kan röra konkurrensen mellan olika företag beroende på vilket regelverk som gäller och att man ska veta som aktör vad det är för regler som gäller i olika länder om man vill låna ut pengar till konsumenter.

Anf.  127  ORDFÖRANDEN:

Vi kan bara konstatera att enligt grundprinciperna i EU är det kommissionen som har något slags initiativrätt, men i praktiken har också medlemsstaterna det via sina regeringar. De kan anhängiggöra ärenden på det sättet, men det ska naturligtvis brukas med förstånd. Men vi känner också till de politiska realiteterna i skilda medlemsländer.

Därmed tackar vi för informationen och samrådet i dag.

6 §  Inre marknad

Statsrådet Leif Pagrotsky

Rapport från ministerrådsmöte den 30–31 maj 2001

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 27 september 2001

Anf.  128  ORDFÖRANDEN:

Jag hälsar statsrådet Leif Pagrotsky med medarbetare välkomna hit för information och samråd inför ministerrådsmötet nästa vecka. Som sig bör ska vi också ha en återrapport från ett tidigare ministerrådsmöte, det som avhölls den 30–31 maj 2001.

Anf.  129  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Låt mig börja med att lämna en kommentar till dagordningen. Sedan vi överlämnade den kommenterade dagordningen till er har det skett några förändringar. Punkten 10, Gemenskapspatent, har ändrats så att det inte längre kommer att bli en diskussion om en gemensam inriktning vid rådsmötet utan bara en lägesrapport som presenteras för oss. Den andra ändring jag vill informera om gäller dagordningspunkten 19 om azofärgämnen. Den är borta från dagordningen, alltså struken.

Till att börja med: Vad gäller det förra rådsmötet vill jag gärna konstatera att vi nådde ganska långt. Vi hade många frågor på inremarknadsområdet i våras. Ni fick en skriftlig rapport från majmötet vid ett sammanträde i juni. Jag vill bara tillägga några småsaker till detta. Det gäller patentfrågan, som vi ju har diskuterat utförligt här i nämnden och som kanske mer intresserar er än en del andra punkter.

Vi jobbade hårt från svensk sida med att kunna ena medlemsländerna bakom en gemensam inriktning för gemenskapspatentet. Vi drev på arbetet utomordentligt intensivt. Rådsarbetsgruppen tvingades av dess hårdföra ordförande att sammanträda en hel dag varje vecka mellan marsmötet och majmötet. Det såg länge ganska tufft ut, men verkligheten blev till slut att vi lyckades komma fram till en gemensam inriktning vid mötet i maj. Den tidtabell som har satts upp och som syftade till att få frågan helt i mål före jul i år har vi hållit under det svenska ordförandeskapet genom att den gemensamma inriktningen kunde antas före sommaruppehållet. Det är vi väldigt nöjda med. Vi har fått kritik i Sverige från olika håll för att vi drev det här arbetet för mesigt. Jag vill gärna ta tillfället i akt här att understryka att det tycker inte vi. Jag har inte tidigare fått någon kritik eller synpunkter från nämnden på att vi skulle ha skött det på ett annat sätt.

En annan fråga gäller livsmedelsmyndigheten och livsmedelslagstiftningen. Vid det förra mötet med inremarknadsrådet lyckades vi lösa ut alla frågor utom en, nämligen den om styrelsens sammansättning. Alla uppgifter som gällde vad myndigheter ska syssla med klarade vi ut. Det var bara den här frågan kvar, och den löstes senare i juni månad i Coreper, där länderna lyckades enas om en kompromiss om hur styrelsen bör se ut. Vad gäller rådsnivån är vi helt färdiga med den frågan, den ligger nu vid parlamentet. Vi får se vad som händer med den, men vi lyckades gå i mål med den frågan under första halvåret.

I övrigt kan vi notera att vi under det senaste rådsmötet nådde fram till en politisk överenskommelse om gemensam ståndpunkt vad gäller livförsäkringsdirektivet, att vi kunde anta fair value-direktivet som handlar om koncernredovisning. Det var viktiga framsteg i den inre marknaden i så måtto att det är initiativ som bidrar till att modernisera reglerna och att göra reglerna tydliga och överskådliga. Det tycker vi är viktigt. Det var roligt för oss att gå i mål med detta.

Anf.  130  ORDFÖRANDEN:

Jag lämnar ordet fritt med anledning av den muntliga återrapporten. Då ingen begär ordet går vi in på nästkommande veckas dagordning.

Anf.  131  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Först vill jag ta upp de beslutspunkter som vi har på rådsmötet i nästa vecka. Det är alltså det första rådsmötet under belgiskt ordförandeskap. Jag tänkte här ta upp dagordningspunkterna nr 12, 16 och 18. Jag tar dem i den ordningen, och därefter har vi några informationspunkter om nämnden är intresserad, närmare bestämt hade jag tänkt ta upp frågorna 7,8 och 9, men det kan vi väl diskutera när vi kommer dit.

Dagordningspunkt 12 gäller ett förslag till förordning om en stadga för Europabolag. Det är en punkt som genom åren har varit uppe många gånger här i EU-nämnden. Det är ingenting mot hur det varit i andra länder. De har hållit på med den här frågan i 30 år. Vi har nöjt oss med 5 ½ år som bekant. Senast den var uppe här var i november förra året när Mona Sahlin berörde frågan. Nu har den kommit så långt att det finns förutsättningar att anta det förordningsförslag som har diskuterats under de här 30 åren. I december år 2000 nådde medlemsstaterna till sist en politisk överenskommelse om såväl en förordning om Europabolag som de direktiv som hör till om arbetstagarinflytande i Europabolagen. Nu har parlamentet yttrat sig, och de har framfört vissa synpunkter på den text som rådet enades om förra året. De här synpunkterna ska nu övervägas inom rådet. Det gäller främst frågan om vilken artikel i fördraget som ska utgöra grunden för förordningen. Det gäller frågan om i vilken mån man på sikt bör införa gemensamma skatteregler för Europabolagen.

Vid inremarknadsrådet ska vi ta ställning till parlamentets ändringsförslag beträffande förordningen. Vi räknar med att det formella antagandet kommer att ske tillsammans med direktivet vid ett möte med arbetsmarknadsrådet i början av oktober, men att det nu när det gäller avgörandet tänks ske vid vårt möte i nästa vecka.

Sveriges inställning bör vara att rådet ska hålla fast vid den rättsliga grund och det beslutsförfarande som man tidigare enades om. När det gäller skattefrågan bör Sverige verka för att den fortfarande hålls utanför förordningen, precis som vi har gjort tidigare. I övriga frågor som vi tycker är av mindre principiell betydelse bör rådet i så stor utsträckning som möjligt kunna gå parlamentet till mötes. Men i fråga om dessa två punkter tycker vi att vi har mindre anledning att kompromissa.

Enligt det beslutsförfarande som rådet anser ska tillämpas föreligger det inte någon skyldighet för oss att beakta parlamentets synpunkter. Men alldeles oavsett hur vi ställer oss till parlamentets olika förslag verkar det nu äntligen efter 30 år att finnas förutsättningar för att anta denna förordning.

Anf.  132  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara ställa en fråga. I våra handlingar stod det att det skulle vara en lägesrapport. Men blir det en beslutspunkt nu på rådsmötet?

Anf.  133  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det formella beslutet kommer att fattas av arbetsmarknadsrådet i oktober. Men vi räknar med att det då blir ett formellt beslut. Den diskussion som vi kommer att föra på basis av lägesrapporten tror vi är det tillfälle när det de facto görs upp hur det kommer att bli. Det är därför som jag tar upp det med er här i dag.

Anf.  134  ORDFÖRANDEN:

Tack för det klarläggandet.

Anf.  135  HELENA BARGHOLTZ (fp):

Jag vill bara tala om att vi från Folkpartiet är emot en sådan här stadga för Europabolag. Jag antar att detta gäller hela den liberala gruppen i EU.

Anf.  136  PER WESTERBERG (m):

Man kan naturligtvis diskutera nyttan av detta. Men när det har kommit så här långt finns det inget skäl att inte driva det hela i hamn. Men jag förstå diskussionen om att man vill hålla skattefrågan utanför stadgan. Men man måste ändå hitta någon form av lösning för att detta ska ha någon betydelse. Vad kommer den svenska ståndpunkten från regeringen att vara i det läget? Ska det vara en europeisk beskattning eller ska man beskattas där man har sitt huvudsäte?

Anf.  137  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Frågan om skatterna har hållits utanför det här. Den dagen som den dyker upp kommer vi att ha en ny beslutsprocess och komma tillbaka till nämnden med det. Vår principiella uppfattning i dessa skattefrågor är väl känd. Vi tycker inte att det behövs några gemensamma regler för det här området. Det bör ligga kvar i hemländerna. Därtill kommer det praktiska argumentet att om man ska blanda in skattereglerna i den här frågan räknar vi med att det skulle ta ytterligare 30 år innan man kommer fram till någonting. Därför är vi ganska nöjda med den utformning som man nu har kommit fram till.

Anf.  138  LARS TOBISSON (m):

Men det här visar också att det rör sig om ett spel för gallerierna. Jag ställde just de frågor som Per Westerberg var inne på till statssekreterare Rekke när han var här tidigare, och han var väldigt stolt över att man var på väg att få fram detta med Europabolagen efter tolv år. Men han medgav att om man inte löser skattefrågan är det ju meningslöst. Då kommer detta inte att få någon praktisk tillämpning. Så jag tycker inte att man bara kan vifta bort det.

Det är ett stort problem. Jag har inte någon riktigt bra lösning. Om man låter skatten i säteslandet vara avgörande kommer alla Europabolag att skriva sig i ett land. Skulle man ha en generell, gemensam skatt får man problem med vår inställning till gemensamma skattebeslut inom EU. Det här vittnar om att hela projektet, som nu har förklarats lyckligen genomfört, har dessa 30 år kvar innan det kan bli någon praktisk tillämpning.

Anf.  139  ORDFÖRANDEN:

Jag tror att vi är mogna för beslut. Jag konstaterar då att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  140  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag över på dagordningspunkt 16. Det gäller en rapport från kommissionen om tillämpningen av den förordning om fri rörlighet för varor som infördes för några år sedan och som gemenligen går under namnet jordgubbsförordningen. Den här gången handlar det inte om sylt utan om fri rörlighet på vägar och broar för transporter av t.ex. jordgubbar.

Som ni kanske kommer ihåg tar den här förordningen sikte på situationen när det gäller att snabbt och kvickt undanröja hinder för den fria varurörligheten, t.ex. när färjelägen eller motorvägar blockeras för kommersiell trafik. Regeringen anser att frågan om säkerställande av varors fria rörlighet är viktig och att effektiviseringar av den här principen behövs och att de är önskvärda. Samtidigt måste vi se till att strejkrätten alltid beaktas i dessa sammanhang.

I Sverige har jordgubbsförordningen aktualiserats i några fall, men erfarenheten är fortfarande mycket begränsad. När nu kommissionen har utvärderat hur informations- och åtgärdsmekanismen fungerar i praktiken i medlemsstaterna är det vår uppfattning – precis den som den uppfattning som andra medlemsländer har kommit fram till – att det inte finns anledning att föreslå någon förändring av förordningen.

Vidare kan vi acceptera de förslag till praktisk förbättring som i stället har lagts fram, t.ex. upprättandet av en handbok, och att information till de ekonomiska aktörer som berörs läggs ut på Internet. De rådsslutsatser som ska antas på mötet tar också upp dessa förslag, men de medför i övrigt ingen förändring alls i själva förordningen.

Anf.  141  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  142  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Då går jag över till ärende nr 18 som gäller en del farliga ämnen.

Vid rådsmötet är det meningen att vi ska komma fram till en politisk överenskommelse som syftar till en gemensam ståndpunkt. Kommissionen har föreslagit förbud mot ett bromerat flamskyddsmedel. Det har ett namn som finns i det skriftliga material som ni har fått, men jag åtar mig inte att uttala det – jag beklagar.

Det bromerade flamskyddsmedlet är långlivat och bioackumulerande. Det har i övrigt sådana egenskaper att det måste förbjudas. Sverige och Danmark tycker att man borde förbjuda också de två andra ämnena i gruppen som saluförs ute på marknaden. Det är också i enlighet med vad parlamentet tycker. Men en majoritet av medlemsländerna tycker att man måste invänta pågående riskutvärderingar för dessa två ämnen innan man kan fatta beslut om ett förbud. Sverige och Danmark tycker alltså att vi har den kunskap som vi behöver för att motivera ett förbud.

Denna riskvärdering kommer inte att vara klar förrän i slutet av året. Kommissionen kommer genom en deklaration att förbinda sig att när man är klar omedelbart behandla frågan om behovet av eventuella riskbegränsningar. Vi kommer inte, som sagt, att motsätta oss att man antar direktivet vid mötet nästa vecka. Men vi kommer att lämna en deklaration som förklarar att vi – alltså Sverige och Danmark – tycker att det finns tillräckligt med kunskap för att förbjuda de två övriga ämnena. Men så långt som att rösta nej och därmed förhindra att förbudet genomförs vill vi inte gå, utan vi stöder förslaget trots att vi tycker att det är otillräckligt.

Anf.  143  MAGGI MIKAELSSON (v):

Jag har ingen annan uppfattning. Det är bara synd att det inte finns ett bredare stöd för införandet av ett förbud.

Det som jag funderar lite grann över är EU:s försiktighetsprincip som ändå är inskriven i fördraget. Varför kan man inte tillämpa den i det här fallet? Precis som Sverige och Danmark anser finns det de facto väldigt starka vetenskapliga belägg för farligheten hos dessa ämnen. Med hänvisning till försiktighetsprincipen borde man då kunna driva frågan lite hårdare.

Anf.  144  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Försiktighetsprincipen och dess tillämpning har ganska nyligen varit uppe till diskussion. Man har diskuterat om man skulle förtydliga principen. Lite av detta framkommer också i det brev som miljöminister Kjell Larsson har skrivit tillsammans med sin danske kollega Svend Auken till miljöministrarna i EU, där man vädjade till övriga medlemsstater att gå med på den linje som Europaparlamentet har angivit.

När det gäller försiktighetsprincipens tillämpning och den faktiska politiska processen ligger riskvärderingen av de ytterligare två bromerade flamskyddsmedlen så pass nära i tiden. Den svenska förhoppningen var att man hade kunnat införa ett förbud nu och senare eventuellt omvärdera förbudet, vilket vore en praktisk tillämpning av försiktighetsprincipen. Men, som sagt, detta har inte vunnit gehör bland övriga medlemsstater och inte heller hos kommissionen.

Sett såväl till den inremarknadsfunktionen som till att det fattas ett beslut i frågan om ganska tydliga deklarationer gör ändå att vi är mycket nöjda med utgångsläget.

Anf.  145  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Har ni fått brevet som Kjell Larsson och Svend Auken har skrivit till sina kolleger?

Anf.  146  ORDFÖRANDEN:

Nej, jag känner i alla fall inte till det. Men det är möjligt att andra har tagit del av det, jag vet inte.

Anf.  147  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Vi ordnar så att ni får ett exemplar.

Anf.  148  ORDFÖRANDEN:

Jag tror ändå att vi är mogna för beslut, och då konstaterar jag att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Anf.  149  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nu är vi klara med de beslutspunkter som ska tas upp, och vi kan gå vidare med några av de övriga punkterna på dagordningen.

Anf.  150  ORDFÖRANDEN:

Jag vill bara sticka emellan där. Jag såg att i början fanns det en del som såg ut som beslutspunkter, men det är de kanske inte. Det gäller turism för alla, kosttillskotten etc. Är det informationspunkter?

Anf.  151  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Kosttillskotten var det som jag hade högst på min lista.

Anf.  152  ORDFÖRANDEN:

Det var ju ordförandeslutsatser som skulle antas, och det gäller den tredje punkten på dagordningen.

Anf.  153  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Kosttillskotten är en beslutspunkt på dagordningen. Vi har tidigare diskuterat den här och kommit fram till de beslut som har behövts, så jag tyckte inte att jag behövde komma tillbaka och besvära nämnden en gång till. Nu tänkte jag lämna lite information om hur processen har fortsatt sedan vi sist diskuterade frågan.

Anf.  154  ORDFÖRANDEN:

Ja, vi kan göra så, men jag tänkte bara att det för klarhets vinnande kan vara bra att upprepa en tidigare ståndpunkt när det nu ska fattas slutligt beslut.

Men turismärendet, är det ordförandeskapets slutsatser som ska antas på mötet? I så fall är det en beslutspunkt.

Anf.  155  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Det är alltså fråga om ordförandeskapets egna slutsatser. Detta är inte någonting som övriga medlemsstater i processuell mening måste ställa sig bakom. Här har vi ett motsvarande upplägg som det svenska ordförandeskapet använde sig av, och det är för att snarare få i gång processen, tack vare att det belgiska ordförandeskapet såg en svårighet att komma fram med rådets slutsatser.

Anf.  156  ORDFÖRANDEN:

Tack för det klarläggandet.

Anf.  157  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Detta med kosttillskotten var uppe på dagordningen också vid det förra rådsmötet i maj, men det ströks i sista stund. Inför mötet i maj hade vi den frågan uppe här. Den diskussion som vi förde då är relevant också för det möte som ska äga rum nu. Men jag vill ändå i korthet kommentera detta.

Vi tycker att det är viktigt att åstadkomma en politisk överenskommelse vid det här mötet eftersom kosttillskott i dag är ett icke harmoniserat område. Vi saknar specifika regler för kosttillskott. En gemensam lagstiftning är viktig såväl för konsumentsäkerheten som för att underlätta handeln inom den inre marknaden.

Vi stöder också tanken på att direktivet ska utökas och att det ska bli möjligt att införa specifika regler också för andra substansgrupper när det vetenskapliga underlaget så tillåter. Det gäller alltså vitamintillskott, vitaminpiller och vilka doser de ska innehålla för att få kallas någonting. Vi hade uppe frågan huruvida citrontillsatser i vissa alkoholhaltiga drycker skulle omfattas av det här kravet – detta sagt bara som en påminnelse om vår tidigare diskussion.

Anf.  158  ORDFÖRANDEN:

Det ska nu fattas beslut om detta. Vi antog en ståndpunkt tidigare. Jag konstaterar att nämnden är beredd att upprepa sin tidigare ståndpunkt, att det finns en majoritet för regeringens position i detta ärende.

Anf.  159  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Nästa punkt är dagordningspunkt 8 om livsmedelslagstiftningen. Jag har tidigare presenterat förslaget vid flera tillfällen här i nämnden. Som jag sade för en stund sedan kunde vi under vår ordförandetid enas om en politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt. Den gemensamma ståndpunkten har fattats med en skriftlig procedur som avslutades den 17 september.

Vid det kommande rådsmötet kommer ordförandelandet att presentera en lägesrapport. Sverige delar ordförandelandets målsättning att vi ska fatta beslut om den viktiga frågan innan året är slut. Det krävs för att vi ska åstadkomma det vi tycker är viktigt, nämligen att myndigheten kan påbörja sitt arbete vid årsskiftet. Vi tror att det ska vara möjligt som det ser ut nu.

Den allmänna livsmedelslagen är lika angelägen. För att den ska kunna träda i kraft så snart som möjligt är det också av den anledningen viktigt att vi kan fatta beslut så fort som möjligt, t.ex. i nästa vecka.

Anf.  160  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Ordet är fritt. Ingen begär ordet. Jag föreslår att vi lämnar den punkten med den information vi har fått. Vi går vidare.

Anf.  161  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Det gäller den gamla kära frågan om genetiskt modifierade livsmedel. Kommissionen enades i juli kring två nya förslag. Det är en förordning om livsmedel och foder som framställs av GMO och en förordning om spårbarhet och märkning av GMO. Dessa förordningar kommer att presenteras av kommissionen vid inremarknadsrådets möte i nästa vecka.

Sveriges position är sedan länge välkänd. När det gäller märkning av produkter framställda med hjälp av GMO arbetar vi för så långtgående regler som möjligt. Samtidigt ska ett sådant system vara praktiskt genomförbart. Vi har ännu inte kunnat studera de båda förslagen i detalj i och med att de precis nyligen har remitterats till berörda aktörer i Sverige. Vi fick dem för kort tid sedan.

Därmed har vi inte fastställt några svenska positioner. Vi får återkomma till EU-nämnden vid ett senare tillfälle. Jag vet att det är en fråga som ligger EU-nämnden varmt om hjärtat. Jag räknar med att vi då får tillfälle att diskutera den i sak. Däremot kan sägas att vi generellt sett välkomnar kommissionens initiativ eftersom båda förslagen går i den riktning som Sverige önskar, dvs. gemensamma regler för hantering och användande av genmodifierade organismer.

Anf.  162  HOLGER GUSTAFSSON (kd):

Herr ordförande! Om jag har förstått det rätt handlar det nu om att man ska godkänna en liten andel GMO-produkter. Man uttrycker det som att 1 % av produkten innehåller icke godkända GMO-rester.

Hur är forskningen och kunskapen på området? Står faran i proportion till volymen? Hur ser kunskapsläget ut? Det måste nästan se ut så eftersom man kan godkänna lite men inte mycket. Kan jag få en förklaring om hur läget är?

Anf.  163  ORDFÖRANDEN:

Vi får höra om det går att svara på det innan kommissionens presentation.

Anf.  164  Departementssekreterare MONIKA SCHERE:

Om jag förstod frågan rätt gällde det frågan om forskning kring GMO. Det är fortfarande lite oklart när det gäller icke godkända organismer. Diskussionen pågår fortfarande inom unionen. I och med att arbetet i rådsarbetsgruppen inte har börjat än vet vi inte om det kommer att accepteras av medlemsstaterna över huvud taget. Jag vet tyvärr inte exakt hur långt man har kommit inom forskningen.

Anf.  165  ORDFÖRANDEN:

Det här är en presentation. Holger Gustafsson får tåla sig lite grann. Det går att få svar på dina frågor så småningom. Vi lämnar den punkten och går vidare.

Anf.  166  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s):

Jag hade inte tänkt att på eget initiativ ta upp några ytterligare frågor.

Anf.  167  ORDFÖRANDEN:

Då får vi höra om det finns andra initiativ längs bordet. Jag lämnar ordet fritt.

Anf.  168  MAGGI MIKAELSSON (v):

Vi har inte hållit på så länge i dag, så jag kan ta en fråga till.

Jag hade en liten fundering under punkten 14 om offentlig upphandling. Där har man förslag på att ersätta tre direktiv med ett direktiv. Det framgår på s. 3 i det utskickade PM:et inför ministerrådet att Sverige har tyckt att man ska ersätta krav på miljöegenskaper med att ta in livscykelperspektivet. Det är väldigt bra. Tyvärr torde det inte gå igenom.

Ett annat viktigt miljökrav när det gäller upphandling gäller transporter. Nu kan jag inte hur direktivet ser ut i dagsläget. Har den frågan varit uppe till diskussion? Finns det någon utvärdering av hur direktivet har fungerat hittills? Hur länge har det varit i kraft? Hur har det slagit?

Har det blivit väldigt många byggföretag i helt andra delar av unionen har lagt fram anbud och fått jobben? Hur slår det mot småföretag? Man kan tänka sig att den typen av direktiv gynnar t.ex. de stora byggföretagen eller andra typer av företag medan Persson och söner kanske har svårt att hinna med att lägga anbud. Det skulle vara bra att få veta lite grann om det.

Anf.  169  Kanslirådet GÖRAN GRÉN:

Just när det gäller arbetet med offentlig upphandling och inte minst sammanläggningen av de olika direktiven vill jag börja med att säga att utgångspunkten för Regeringskansliets arbete med denna fråga är att det är ett konkurrenspolitiskt instrument.

Den frågeställning vi har att bearbeta är hela tiden att se i vilken mån ett konkurrenspolitiskt instrument kan främja inte minst en hållbar utveckling och ett högt miljöskydd. Därför har vi under ganska många års tid haft diskussioner, analyser och utredningar kring frågan om möjligheten att ställa miljökrav i samband med offentlig upphandling.

Den här frågan var en av orsakerna till varför ordförandelandet Sverige hade relativt svårt att komma fram, på grund av att kommissionens tolkningsmeddelande var fördröjt. Nu har det kommit. Vi har nu möjligheter att lämna synpunkter på detta tolkningsmeddelande.

Sverige har dock ansett att tiden nu är mogen att föra fram kraven på livscykelperspektivet, som ni också nämnde, dvs. det som helt och hållet ligger i linje med arbetet med IPP – jag tror att det heter MOP på svenska – med en integrerad produktpolitik. Man ska ta hänsyn till varor och tjänster från vagga till vagga och inte från vagga till grav.

I just detta perspektiv, som vi kallar för IPP, ser vi möjligheten att även inkludera och diskutera frågor som gäller transport. Man måste dock ha klart för sig att vi i transportfrågor kommer direkt in i avvägningen mellan små och medelstora företag och deras behov.

Här finns det naturligtvis en risk att om man kan ställa krav på transporter så har man genast begränsat möjligheterna att konkurrera. Då kommer kanske ortens son eller dotter att ligga närmast till hands. Här görs naturligtvis kontinuerligt en avvägning.

När det i övrigt gäller de små och medelstora företagens del i offentlig upphandling har en av utgångspunkterna för arbetet varit hur man ska förenkla regelverket samtidigt som man sammanlägger det. Här ser vi nu ökade möjligheter med framför allt elektronisk upphandling. En annan intressant diskussion gäller t.ex. nätauktioner, som också kommer upp senare i arbetet. Allting syftar till att öka möjligheterna för små och medelstora företag att delta.

En av de erfarenheter man har fått av existerande direktiv är att de upphandlande enheterna skriver alldeles för långa upphandlingsunderlag vilket gör det extremt komplicerat för framför allt mindre företag att sätta sig in i och delta i upphandlingar. De har inte kapaciteten vare sig administrativt eller kostnadsmässigt att delta, läsa igenom och inkomma med de fullödiga underlag som krävs.

Här kan jag som ett kort tillägg säga att Sverige har gjort ändringar i LOU, lagen om offentlig upphandling, där man tittat till upphandlingar under de s.k. tröskelvärdena. Det är också extremt viktigt för de små och medelstora företagen.

Det vi dock har kunnat konstatera är att IT-användningen kommer att bli väldigt stor för upphandlingar under tröskelvärdena och för att kunna få spridning på dem. Annonseringsplikten har tidigare förelegat för den här typen av upphandlingar. Det är här den stora kadern av upphandlingar de facto finns.

Jag hoppas att svaret var tillfyllest.

Anf.  170  ORDFÖRANDEN:

Tack för det. Är alla nöjda? Därmed tackar jag statsrådet Leif Pagrotsky för medverkan i dag i informationen och samrådet.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin (Informellt möte) 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  4  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 1

Anf.  5  LARS TOBISSON (m) 4

Anf.  6  KARIN PILSÄTER (fp) 6

Anf.  7  SIV HOLMA (v) 7

Anf.  8  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  9  MATS ODELL (kd) 7

Anf.  10  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 8

Anf.  11  YVONNE RUWAIDA (mp) 9

Anf.  12  GÖRAN LENNMARKER (m) 9

Anf.  13  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 10

Anf.  14  MATS ODELL (kd) 11

Anf.  15  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 11

Anf.  16  YVONNE RUWAIDA (mp) 12

Anf.  17  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  18  Finansminister BOSSE RINGHOLM (s) 12

Anf.  19  ORDFÖRANDEN 13

2 §  Rättsliga frågor 14

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  21  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 14

Anf.  22  ORDFÖRANDEN 15

Anf.  23  FREDRIK REINFELDT (m) 15

Anf.  24  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 16

Anf.  25  GÖRAN MAGNUSSON (s) 16

Anf.  26  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 17

Anf.  27  YVONNE RUWAIDA (mp) 17

Anf.  28  HELENA BARGHOLTZ (fp) 18

Anf.  29  GÖRAN LENNMARKER (m) 18

Anf.  30  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 18

Anf.  31  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 21

Anf.  32  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  33  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  34  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 21

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 21

Anf.  36  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  37  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  38  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  40  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 22

Anf.  42  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 22

Anf.  43  FREDRIK REINFELDT (m) 23

Anf.  44  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 23

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 23

Anf.  46  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 23

Anf.  47  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 23

Anf.  48  YVONNE RUWAIDA (mp) 24

Anf.  49  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  50  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 24

Anf.  51  ORDFÖRANDEN 24

Anf.  52  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 24

Anf.  53  FREDRIK REINFELDT (m) 25

Anf.  54  HELENA BARGHOLTZ (fp) 26

Anf.  55  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 26

Anf.  56  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 26

Anf.  57  HELENA BARGHOLTZ (fp) 27

Anf.  58  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 27

Anf.  59  ORDFÖRANDEN 27

Anf.  60  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 27

Anf.  61  INGVAR SVENSSON (kd) 27

Anf.  62  FREDRIK REINFELDT (m) 28

Anf.  63  MÄRTA JOHANSSON (s) 28

Anf.  64  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 28

Anf.  65  HELENA BARGHOLTZ (fp) 28

Anf.  66  ORDFÖRANDEN 28

Anf.  67  Justitieminister Thomas BODSTRÖM (s) 29

Anf.  68  INGVAR SVENSSON (kd) 29

Anf.  69  Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) 29

Anf.  70  ORDFÖRANDEN 29

Anf.  71  YVONNE RUWAIDA (mp) 29

Anf.  72  ORDFÖRANDEN 30

Anf.  73  HELENA BARGHOLTZ (fp) 30

Anf.  74  GÖRAN MAGNUSSON (s) 30

Anf.  75  ORDFÖRANDEN 30

3 §  Inrikes frågor 31

Anf.  76  ORDFÖRANDEN 31

Anf.  77  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 31

Anf.  78  ORDFÖRANDEN 32

Anf.  79  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 32

Anf.  80  HELENA BARGHOLTZ (fp) 34

Anf.  81  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 35

Anf.  82  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 35

Anf.  83  BERIT ANDNOR (s) 35

Anf.  84  GUSTAF VON ESSEN (m) 35

Anf.  85  YVONNE RUWAIDA (mp) 36

Anf.  86  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 36

Anf.  87  ORDFÖRANDEN 37

Anf.  88  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 37

Anf.  89  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  90  BIRGITTA CARLSSON (c) 40

Anf.  91  HELENA BARGHOLTZ (fp) 40

Anf.  92  SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) 40

Anf.  93  GUSTAF VON ESSEN (m) 40

Anf.  94  ORDFÖRANDEN 40

Anf.  95  GUSTAF VON ESSEN (m) 40

Anf.  96  Statsrådet MAJ-INGER KLINGVALL (s) 41

Anf.  97  ORDFÖRANDEN 41

4 §  Europeiska rådet, extra möte 42

Anf.  98  ORDFÖRANDEN 42

Anf.  99  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 42

Anf.  100  YVONNE RUWAIDA (mp) 43

Anf.  101  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 44

Anf.  102  PER WESTERBERG (m) 44

Anf.  103  LARS OHLY (v) 44

Anf.  104  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 45

Anf.  105  PER WESTERBERG (m) 46

Anf.  106  GÖRAN LENNMARKER (m) 46

Anf.  107  Utrikesminister ANNA LINDH (s) 46

Anf.  108  ORDFÖRANDEN 47

5 §  Konsumentfrågor 48

Anf.  109  ORDFÖRANDEN 48

Anf.  110  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 48

Anf.  111  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  112  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 49

Anf.  113  ORDFÖRANDEN 49

Anf.  114  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 49

Anf.  115  PER WESTERBERG (m) 50

Anf.  116  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 50

Anf.  117  Hovrättsassessor HELENA SJÖGREN 50

Anf.  118  PER WESTERBERG (m) 50

Anf.  119  ORDFÖRANDEN 50

Anf.  120  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 51

Anf.  121  LARS TOBISSON (m) 51

Anf.  122  ORDFÖRANDEN 51

Anf.  123  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 51

Anf.  124  GÖRAN LENNMARKER (m) 52

Anf.  125  PER WESTERBERG (m) 52

Anf.  126  Statssekreterare HANS-ERIC HOLMQVIST 52

Anf.  127  ORDFÖRANDEN 52

6 §  Inre marknad 53

Anf.  128  ORDFÖRANDEN 53

Anf.  129  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 53

Anf.  130  ORDFÖRANDEN 54

Anf.  131  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 54

Anf.  132  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  133  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 55

Anf.  134  ORDFÖRANDEN 55

Anf.  135  HELENA BARGHOLTZ (fp) 55

Anf.  136  PER WESTERBERG (m) 55

Anf.  137  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 55

Anf.  138  LARS TOBISSON (m) 55

Anf.  139  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  140  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 56

Anf.  141  ORDFÖRANDEN 56

Anf.  142  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 56

Anf.  143  MAGGI MIKAELSSON (v) 57

Anf.  144  Kanslirådet GÖRAN GRÉN 57

Anf.  145  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 57

Anf.  146  ORDFÖRANDEN 57

Anf.  147  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 58

Anf.  148  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  149  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 58

Anf.  150  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  151  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 58

Anf.  152  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  153  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 58

Anf.  154  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  155  Kanslirådet GÖRAN GRÉN 58

Anf.  156  ORDFÖRANDEN 58

Anf.  157  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 59

Anf.  158  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  159  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 59

Anf.  160  ORDFÖRANDEN 59

Anf.  161  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 59

Anf.  162  HOLGER GUSTAFSSON (kd) 60

Anf.  163  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  164  Departementssekreterare MONIKA SCHERE 60

Anf.  165  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  166  Statsrådet LEIF PAGROTSKY (s) 60

Anf.  167  ORDFÖRANDEN 60

Anf.  168  MAGGI MIKAELSSON (v) 61

Anf.  169  Kanslirådet GÖRAN GRÉN 61

Anf.  170  ORDFÖRANDEN 62

EU-nämndens uppteckningar

I EU-nämndens uppteckningar står det vad som sagts under nämndens sammanträden. Uppteckningarna publiceras ungefär två veckor efter sammanträdet.