TTE (energi), RådsPM Infrastrukturförordning, dp. 7a

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2012/13:2B5F95

Rådspromemoria

2012-11-20

Näringsdepartementet

Energi

Rådets möte TTE (energi) den 3 december 2012

Dagordningspunkt 7(a)

Övriga frågor

Informationspunkt.

Rubrik:

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG

- Information från ordförandeskapet

Dokument:

16130/12 ENER 460 CADREFIN 468 CODEC 2645

Tidigare dokument:

Fakta-PM Näringsdepartementet 2011/12:FPM33 Förordning om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden:

Den 18 november 2011, den 10 februari och den 8 juni 2012.

Bakgrund

Kommissionen antog den 19 oktober 2011 förslag till förordning om energiinfrastruktur. Förslaget är nära sammankopplat med förslaget att inrätta Fonden för ett sammanlänkat Europa (KOM (2011) 665).

Den 10 november 2010 presenterade kommissionen meddelandet ”Energi 2020” (KOM (2010) 639) med ett förslag till ny övergripande energipolitisk strategi och handlingsplan för åren fram till 2020. En av fem prioriteringar i den föreslagna strategin handlar om betydelsen av större och snabbare investeringar i europeisk energiinfrastruktur. Meddelandet om prioriteringar för EU:s energiinfrastruktur för 2020 och framåt (KOM (2010) 677) presenterades den 17 november 2010 och utvecklar förslagen om infrastruktur i meddelandet ”Energi 2020”. Rådet har utifrån dessa meddelanden antagit slutsatser både vid Europeiska rådets möte den 4 februari 2011 och vid energirådsmötet den 27 februari 2011 som ligger till grund för rubricerat förslag till förordning.

Förhandlingarna om förordningen är nu inne i ett slutskede och i samband med TTE-rådet den 3 december förväntas ordförandeskapet informera om att en överenskommelse har nåtts. Ordförandeskapets ambition är att avsluta förhandlingarna med Europaparlamentet den 27 november.

Regeringen har i förhandlingarna om förordningen verkat för att kriterierna som ligger till grund för vilka projekt som prioriteras tydligare ska styra mot energi- och klimatmål till 2020 och 2050. Trots att Sverige varit ganska ensamt om hållbarhetsperspektivet kan det konstateras att kriterierna i nuläget ligger i linje med prioriteringarna för energipolitiken, dvs. konkurrenskraft, försörjningstrygghet och hållbarhet. Regeringen har också drivit och fått gehör för en bestämmelse om att förordningen senast 2017 ska utvärderas med avseende på hur effektivt den bidrar till att uppfylla långsiktiga mål på bla. klimat- och energiområdet.

En annan viktig fråga för regeringen har varit organisationen av tillståndsgivningen. I förhandlingarna har Europaparlamentet främst uttryckt att tillståndsgivningen i medlemsstaterna behöver snabbas upp. Europaparlamentet önskar en mer likformig process med högre grad av detaljstyrning jämfört med kommissionens förslag och rådet ståndpunkt.

Regeringen har drivit och fått gehör för skrivningar som ger medlemsstaterna ökad flexibilitet i organisationen av tillståndsgivningen och som garanterar att besluten i tillståndsprocessen kan fattas på samma sätt som idag. Regeringen har lagt stor vikt vid att dessa bestämmelser kvarstår i de fortsatta förhandlingarna. Som ett resultat av detta har regeringen även kunnat stödja att en tidsgräns för tillståndsgivningen sätts inom vilken beslut ska fattas i första instans.

Svenska ståndpunkter i förhandlingarna framgår av Fakta-PM Näringsdepartementet 2011/12:FPM33.

Rättslig grund och beslutsförfarande

Förslaget till förordning grundar sig på artikel 172 om transeuropeiska nät i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt enligt vilken rättsakten antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet (kvalificerad majoritet) där Europaparlamentet är medbeslutande.

Svensk ståndpunkt

Regeringen kan ta del av informationen från ordförandeskapet.

Europaparlamentets inställning

António Fernando Correia De Campos (S&D-PL) har utsett till Europaparlamentets rapportör.

Europaparlamentet anser att förordningen bör ges ett större fokus på uppfyllande av EU:s mål. Europaparlamentet ser därmed att den europeiska tillsynsmyndigheten ACER (Agency for the Cooperation of Energy Regulators) bör ges en central roll i förordningen.

Europaparlamentet anser att tillståndsgivningen i medlemsstaterna behöver snabbas upp och önskar en mer likformig process med högre grad av detaljstyrning och mindre inslag av flexibilitet jämfört med kommissionens förslag.

Förslaget

Uppskattning av investeringsbehov

Kommissionen har uppskattat att energiinfrastrukturinvesteringar på 200 miljarder euro behövs fram till 2020 för att klara EU:s energi- och klimatmål. Utav detta är bedömningen att cirka två tredjedelar behöver gå till investeringar i transmissionsnät för el och cirka en tredjedel till pipelines för gas. Kommissionen menar att marknaden ska stå för merparten av investeringarna men anser samtidigt att alla investeringar inte kommer att bli av utan ytterligare EU-gemensamma åtgärder, särskilt i efterdyningarna av den ekonomiska krisen. Kommissionen har tidigare bedömt att marknaden med dagens regelverk kommer att kunna leverera investeringar motsvarande 100 miljarder euro. Det därmed identifierade investeringsgapet på 100 miljarder euro ska med hjälp av förslaget till förordning avhjälpas med snabbare tillståndsprocesser och ett stabilare ramverk för finansiering.

Förslag på infrastrukturprioriteringar

I förslaget till förordning fastställs tolv infrastrukturprioriteringar som behöver implementeras fram till 2020 för att uppnå uppsatta energi- och klimatmål. Prioriteringarna är tolv till antalet och omfattar geografiska korridorer och mer generella områden. Fyra utav korridorerna tillhör elsektorn, fyra gassektorn och en korridor gäller olja. Förutom dessa nio geografiska korridorer prioriteras även tre horisontella områden vilka innefattar smarta elnät, s.k. ”motorvägar för el” samt gränsöverskridande nät för koldioxidtransport för lagring från anläggningar med koldioxidavskiljning.

Projekturval

Utifrån ovan angivna prioriteringar ska kommissionen senast den 31 juli 2013 och därefter vartannat år fastställa en lista på projekt av gemensamt intresse (PCI) som omfattar hela unionen. För att ett projekt ska kvalificera sig till denna lista ska ett antal kriterier vara uppfyllda, bland annat att två medlemsländer berörs av projektet och att projektet uppvisar att dess nyttovärden överstiger kostnaderna.

För de projekt som godkänns som PCI ska sedan ett antal föreslagna åtgärder tillämpas för att underlätta deras genomförande.

Förslag till åtgärder för att få prioriterad infrastruktur på plats

Kommissionen vill för de prioriterade projekten (PCI) snabba på tillståndsprocesser. För att åstadkomma detta inrättas i varje medlemsstat en myndighet som projekt av europeiskt intresse kan vända sig till. Myndigheten föreslås samordna hela tillståndsförfarandet för varje projekt. Kommissionen föreslår även att införa en tidsgräns på tre år för hur lång tid tillståndsprövningen får ta (ev. överklaganden exkluderade).

Kommissionen menar att även om tillståndsfrågorna blir lösta kommer vissa projekt ändå ha svårt med finansiering. Det gäller framförallt projekt med icke-kommersiella positiva externaliteter för en region eller EU som helhet och projekt med höga risker p.g.a. ny teknik. Finansiering av projekt via nätavgifter (principen om att användaren betalar) ska vara regel även i framtiden, men kommissionen menar att detta inte räcker till. Därför föreslås att nationella tillsynsmyndigheter ska ges möjlighet att ge ekonomiska incitament till sådana projekt. I förslaget föreslås riktlinjer för hur kostnader och nyttor ska fördelas mellan medlemsstater vid gränsöverskridande projekt där nyttan av investeringen i ett land hamnar i ett annat land än det land som betalar för investeringen. Dessutom vill kommissionen stärka samarbetet med internationella finansinstitut och med stöd av den nya Fonden för ett sammanlänkat Europa, CEF (Connecting Europe Facility) ska möjligheter förbättras till marknadsbaserade finansiella instrument. De prioriterade projekten (exklusive oljeprojekt) kan i vissa fall, då särskilda kriterier är uppfyllda, erhålla direktstöd från EU genom CEF-fonden. I CEF-fonden föreslås att 9,1 miljarder euro ska allokeras till energisektorn.

Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa

Det är framförallt de delar av förordningen som avser tillståndsgivningen (kapitel 3) som får effekt på svenska regler. I dessa delar kommer det under alla förhållanden att krävas kompletterande bestämmelser, i form av förordning. Regeringen avvaktar förordningens slutliga utformning och kommer att utföra ytterligare analyser innan behovet av kompletterande bestämmelser i lagform kan bedömas.

Ekonomiska konsekvenser

Förslaget ska ses som del av ett paket tillsammans med förslaget att inrätta Fonden för ett sammanlänkat Europa, som i sin tur är del av kommissionens förslag till flerårig budgetram för perioden 2014-2020. Sammanlagt föreslås att 9, 1 miljarder euro genom fonden för ett sammanlänkat Europa allokeras för satsningar inom energiinfrastruktur perioden 2014-2020. För närmare beskrivning av fonden hänvisas till Faktapromemoria (2011/12:FPM55).

Kommissionens förslag till flerårig budgetram för 2014-2020 (KOM (2011) 500) innebär en ökning av utgiftsvolymen med cirka 7 procent jämfört med innevarande budgetram. Med kommissionens förslag riskerar den svenska EU-avgiften att öka med i storleksordningen 10 miljarder kronor per år. Cirka 5 miljarder kronor är en direkt effekt av den ökade åtagandenivån och de minskade rabatterna, resterande del är en effekt av lågt genomförande och utestående åtaganden från den innevarande budgetramen.

De direkta konsekvenserna av förslaget har liten ekonomisk påverkan på Sverige, åtminstone på kort sikt, eftersom bedömningen är att Sverige har få projekt av gemensamt intresse de närmaste åren.