Mineralpolitik

Anf. 12 Josef Fransson (SD)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi betänkande nr 14 om mineralpolitik. Betänkandet behandlar frågeställningar som på olika sätt berör gruvnäringens förutsättningar i Sverige. Jag yrkar inledningsvis bifall till Sverigedemokraternas reservation, nr 3.

Herr ålderspresident! Den svenska gruvnäringen har långa anor och är alltjämt en mycket betydelsefull arbetsgivare i vissa regioner. Med Sveriges rikliga tillgångar på mineraler har också en lång rad andra företag kunnat växa fram som förädlar mineralerna till diverse produkter.

Både gruvnäringen och industrin kopplad till mineralråvarorna har under årtionden svarat för ett ansenligt tillskott till statskassan och bidragit till en betydande export till gagn för den svenska ekonomin.

Sverigedemokraterna ser att det finns förutsättningar att utveckla mineralpolitiken på ett för medborgarna gynnsamt sätt. Vi menar att för den långsiktiga tillväxten, inte minst när det gäller just gruvnäringen, är det helt centralt att bygga ut och utveckla infrastrukturen så att människor och varor kan transporteras utanför storstäderna.

På samma sätt är det av central vikt att upprätthålla en stabil energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraternas reservationer i betänkandet innehåller ett antal förslag för att förändra mineralpolitiken. Bland annat föreslår vi en reformering av mineralersättningen så att staten ska ta ut en betydligt större del av mineralernas värde. Vi föreslår 5 procent i stället för dagens 2 promille.

Vi menar att de mineraler som finns i marken är svenska folkets tillgångar. Det är dessutom en resurs som bara kan utnyttjas en enda gång. Från vår sida handlar det inte om att maximera skatteintäkterna för att sedan se dem slukas av det svarta hålet utan om att använda pengarna för att kunna föra en mer aktiv gruvpolitik och till exempel finansiera viktiga infrastruktursatsningar till gagn för både landsbygd och industri.

Vi menar också att det finns en brist i dagens lagstiftning vad gäller efterbehandling av områden som har förorenats eller vanställts på något sätt av gruvindustrin. I dag kan gruvbolag i vissa specifika fall dumpa en stor del av kostnaden för återställning av mark på skattebetalarna genom att sätta bolag i konkurs. Vi anser därför att gruvbolagen redan innan ett bearbetningstillstånd beviljas ska vara tvungna att deponera tillräckliga resurser så att återställning och sanering kan säkerställas.

Herr ålderspresident! Gruvnäringen är en basnäring i Sverige och, som jag redan varit inne på, en starkt bidragande faktor till att Sverige kunnat gå från ett fattigt jordbrukssamhälle till ett av världens mest framgångsrika industriländer.

Under 2000-talet växte exportvärdet av malm, metall och metallprodukter kraftigt. Men under den ekonomiska krisen 2008-09 bröts den positiva trenden av en kraftig nedgång. Det kan vi fortfarande se spår av i en ganska knagglig återhämtning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vi ska dock ha klart för oss att sektorn står för väl över 10 procent av den samlade varuexporten och därmed ger ett signifikant bidrag till svensk bnp. Arbetstillfällena utgör också en helt avgörande faktor i många kommuner utanför storstäderna.

Oroande är dock att många ledande politiker släppt fokus från upprätthållandet av en stark basindustri. I mitt förra anförande i denna talarstol citerade jag förre statsministern Fredrik Reinfeldt när han blottade en negligerande syn på svensk industri. Han är dock långt ifrån ensam.

Den tidigare näringsministern Maud Olofsson var också en politiker som i stor utsträckning gjorde sig känd för att vilja premiera just tjänstesektorn. Hon gjorde sig samtidigt känd för att under den ekonomiska krisen gå i verbalt krig med stora delar av tillverkningsindustrin, vilket sände ut signaler om att man från regeringen inte såg industrin som särskilt viktig eller prioriterad.

Med Centerpartiet i spetsen förde man också en energipolitik som gick på rak kollisionskurs med industrins intresse och i förlängningen också medborgarnas intresse. Det var en olycklig paradgren från Centerpartiet som den nytillträdda regeringen nu förvaltar med oförminskad takt. Inte minst gäller det de nya ambitionshöjningarna för subventionerade elproduktionsanläggningar som marknaden inte på något sätt efterfrågar och som på sikt äventyrar både leveranssäkerhet och prisnivåer.

Frågan är om den nya regeringen har vare sig vilja eller förmåga att vända skutan för industrin. Man klär sin politik i industrivänliga ordalag med sin industrikansler och sitt innovationsråd, men i vårpropositionen saknas näringslivsvänliga satsningar i princip helt. Man ger några tiotals miljoner här och ett par hundra miljoner där, men med andra handen återtar man det mångdubbla i form av höjda skatter med tiotals miljarder kronor. Om man menar allvar med att man vill föra en tillväxtvänlig politik måste man självfallet återföra detta genom andra - och förhoppningsvis bättre - satsningar till gagn för näringslivet.

Summa summarum: Den förra regeringen förde i mångt och mycket en industrifientlig politik och satsade sitt reformutrymme på just tjänstesektorn. Den nya regeringen gör stora återställningar av detta men utan några alternativa satsningar på näringslivet. När det gäller det ensidiga fokuset på tjänstesektorn menar jag dock att dags att tänka om.

Någon gång i historien kom man på att man kunde framställa metaller för att göra starkare och bättre redskap för till exempel jakt och jordbearbetning. Man får förmoda att detta revolutionerade produktiviteten och således friställde många jägare och bönder som kunde ägna sig åt andra arbetsuppgifter i de tidiga samhällena, med ekonomisk tillväxt som följd.

Samhällen har sedan växt fram, och allteftersom teknik och kunskap har förfinats har man kunnat öka sin produktivitet och brutit ny mark i nya yrken till gagn för samhällets medborgare. I dag har vi kommit så långt i utvecklingen att det är väldigt få som jobbar i de ursprungliga yrken som fanns i Sverige för bara 100 år sedan.

Många av de yrken som täcker upp för de första, tidiga stegen på Maslows behovstrappa, som olika former av råvaruframställning och förädling, kan i dag utföras av ett relativt fåtal i och med maskinernas intåg. Detta har således friställt en hel massa människor som kan ägna sig åt andra typer av yrken, inte minst olika tjänster som gör tillvaron trevligare för oss alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Någonstans här blev det dock kortslutning hos vissa, menar jag. Man fick för sig att eftersom diagrammen visade att allt fler jobbade i tjänstesektorn och allt färre i industrin var det ett tecken på att den industriella eran var över i Sverige. Men den nya tjänstesektorn är blott glasyren på kakan. Man kan inte ta bort basnäringarna och tro att man kan skapa ett värde genom att bara byta tjänster med varandra. Det räcker inte att person A flippar några hamburgare till person B, som i sin tur klipper person A. Okej, nu raljerar jag lite, men jag tycker ändå att det är anmärkningsvärt att detta tankemönster har fått ett sådant genomslag i en stolt industrination som Sverige. Både i ord och handling har man inte minst från den förra regeringen visat att man anser att det är tjänstesektorn som är framtiden och att industrin är på väg ut i periferin.

Herr ålderspresident! Från Sverigedemokraternas sida ser vi förutsättningar för en industriell renässans. Med rätt politik kan vi återta delar av bas- och tillverkningsindustrin och styra om investeringarna till Sverige.

Jag har i mitt förra anförande i denna talarstol tagit upp just detta. Vi kan inte längre räkna med att vi kan behålla saker som konstruktion, design och produktutveckling när produktionen försvinner till låglöneländer. I stället ser man hur dessa länder tar över alltmer av denna typ av industrinära tjänster.

För att behålla och stärka svensk konkurrenskraft krävs reformvilja på flera områden, inte minst vad gäller utbildning, infrastruktur och energipolitik. Och det är någonting som jag menar att Sverigedemokraterna har.

I detta anförande instämde Johan Nissinen (SD).

Anf. 13 Helena Lindahl (C)

Herr ålderspresident! Åhörare! Sverige är ett gruv- och mineralland som har stora tillgångar på malm och mineral, som har brutits i Sverige i över 1 000 år. Tillgången på malmen och mineralerna har i mångt och mycket bidragit till det välstånd som vi har i dag. Mycket av de moderna och tekniska produkter som vi använder är beroende av tillgången på malm och mineral.

Sverige är Europas största producent av järnmalm. År 2013 stod vi för över 90 procent av EU:s totala järnmalmsproduktion. När det gäller koppar står vi för 10 procent, guld och zink en fjärdedel och silver 17 procent.

I Norrbotten, Västerbotten och Bergslagen, på landsbygden, jobbar i dag tusentals människor med att utvinna järnmalm och mineraler som sedan används för att konstruera broar, elbilar, järnvägsräls, vindkraftverk och byggnader. Förutom att vi bidrar till att förse omvärlden med allt detta bidrar vi till att skapa många arbetstillfällen, och det i bygder som ofta har det tufft med tillgången på jobb.

Vi ska komma ihåg att många människor runt om i världen i dag reser sig ur fattigdom. Det gör att vi ser att fler hem byggs, att allt fler har råd med en mobiltelefon och att infrastrukturen byggs ut. I och med att det här händer ökar även efterfrågan på just malm och mineraler.

Herr ålderspresident! Olika undersökningar och analyser visar att behovet av de här råvarorna bara kommer att öka de kommande åren. Då krävs det att omvärlden blir ännu bättre på återvinning, men det kommer inte att räcka fullt ut eftersom efterfrågan kommer att bli så stor. Därför kommer vi att behöva bryta mer metaller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sverige är rikt på många av de metaller och de mineraler som efterfrågas och kommer att få en stor roll i utvecklingen. Till skillnad från många andra länder har vi en stabil demokratisk grund att stå på, och dessutom har vi en av världens tuffaste miljölagstiftningar. Det gör att vi kan utvinna metallerna och mineralerna på ett hållbart sätt.

Men det finns också utmaningar. Självklart påverkar gruvbrytning miljön. Landskapsbilden förändras, och människor blir oroliga över vad som händer med deras mark eller renbetesområde. Jag har stor förståelse för detta. Därför är jag glad att Sverige, som jag sa tidigare, har en av världens tuffaste miljölagstiftningar. Dessutom har ändringar nyligen gjorts i minerallagen som gör att markägare och andra berörda, till exempel samebyar, kan komma tidigare in i processen och redan i prospekteringsskedet göra sin röst hörd.

Herr ålderspresident! Ett vanligt påstående är att gruvnäringen inte bidrar till statskassan och att gruvnäringen därför måste beskattas hårdare. Det är en sanning med modifikation, skulle jag vilja säga. År 2011 fick staten in drygt 12 miljarder på gruvorna via utdelning, skatter och avgifter. Dessutom betalar de som arbetar i gruvorna kommunalskatt som i sin tur bidrar till utveckling av kommunerna. Det ger även upphov till jobb för underentreprenörer. Det är också viktigt att ta i beaktande att gruvorna ger arbetstillfällen i områden som många gånger har tuffa utmaningar när det gäller just möjligheter till jobb.

Vi ska komma ihåg att gruvverksamhet är en kapitalkrävande verksamhet. Om vi skulle införa en gruvskatt skulle det påverka investeringarna och antalet arbetstillfällen, särskilt nu när det är lågkonjunktur i världen och när metaller och mineraler har ett ganska lågt pris jämfört med tidigare. En gruvskatt skulle i det läget vara negativt för jobben.

Det finns flera partier i Sveriges riksdag som vill höja skatten avsevärt. Jag måste fråga: Hur tänker ni då? Visst, jag kan hålla med om att ersättningen till framför allt markägare är låg. Men om man gör som Vänsterpartiet - i alla fall före valet - och aviserar skatter på 10 procent och Miljöpartiet på 5 procent till något slags fondering tror jag inte att ni förstår konsekvenserna fullt ut när det gäller arbetsmarknaden.

Det finns flera länder som har en högre mineralersättning än Sverige. Men att göra jämförelser rakt av är att jämföra äpplen och päron. I Sverige har vi valt linjen att ha extremt höga miljökrav och krav på fonderade medel för återställning. Det kostar, och det är bra. I andra länder har man i princip obefintlig miljölagstiftning, vilket lägger ansvaret på staten. Det kräver en högre skatt på företagen. I mina ögon är lönsamma företag och en skarp miljölagstiftning bättre än skitig miljö och låga krav.

Herr ålderspresident! Regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet har aviserat att de i riksdagen kommer att rösta nej till ett förslag om att förbjuda uranbrytning - detta trots att de tyckte att det var en bra idé för ett år sedan. Nu anser de att det inte ens är intressant att bifalla min och Centerpartiets motion om att utreda ett förbud. De tycker inte heller att det är värt att låta kommunerna få vetorätt när det gäller prospektering av uran i alunskiffer, där uran är särskilt frekvent förekommande.

Nu backar Miljöpartiet till och med från sitt valmanifest där de var tydliga med att de ville stoppa uranbrytning. När vi nu ser att den förnybara energin byggs ut i allt snabbare takt, mycket tack vare Centerpartiet, gör vi bedömningen att ett 100 procent förnybart samhälle kommer allt närmare. Då minskar också behovet av uran eftersom kärnkraften fasas ut. Ett politiskt parti måste ständigt gå framåt och utvecklas, och därför vill vi med vår motion markera att vi inte tycker att uran har en plats i den framtid vi vill se - ett samhälle utan kärnkraft och uran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Detta är dessvärre något som inte längre verkar vara lika tydligt hos Miljöpartiet och Socialdemokraterna. I stället hänvisar man till en överenskommelse i regeringen. Det man kommer överens om kring ett kaffebord har dock föga betydelse i jämförelse med ett beslut om svensk lagstiftning, inte minst när Åsa Romson själv säger att hon inte vet om den interna överenskommelsen leder till just lagstiftning.

Jag kan bara konstatera att Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill få folk att tro att deras interna överenskommelse står över svensk lag och att de försöker göra sitt bästa för att få ett brutet vallöfte att framstå som någonting positivt. Att enbart säga att den rödgröna regeringen är emot uranbrytning väger nämligen väldigt lätt när man samtidigt aktivt röstar mot förbättringar i riksdagens kammare.

Centerpartiet och Alliansen vill se en aktiv gruvnäring i Sverige. Samtidigt är villkoret att det ska ske i samklang med både miljö och omgivande näringar. Gruvbrytning innebär ett stort och i vissa delar oåterkalleligt ingrepp i vår natur. Det i sig medför ett stort ansvar för gruv- och mineralnäringen. Därför är det bra att Sverige har en av världens strängaste miljölagstiftningar, och det ska vi fortsätta att ha.

Anf. 14 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! De regionala skillnaderna i Sverige har ökat på ett alarmerande sätt. Livsvillkoren på landsbygden har försämrats, och det blir allt svårare att bo och verka där. Jag och Vänsterpartiet anser därför att vi behöver en politik för att hela Sverige ska leva.

I vår strategi bygger detta på en levande landsbygd, vilket vi beskriver i vår landsbygdsmotion. Det bygger på en ökad samverkan, ökat regionalt inflytande och ett tydligt ansvar från statens sida att se till att samhällsservicen fungerar så att de lokala krafterna, både regionalt och lokalt, tas till vara. En bland flera frågor som Vänsterpartiet lyfter fram i sin landsbygdsmotion gäller gruvnäringen. Genom att skapa nya gruvetableringar skapar vi också framtidstro i de regioner som tidigare drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning.

Samtidigt har gruvbrytning stor påverkan på miljö och omgivning, och nya exploateringar ställs många gånger mot andra legitima intressen. Det ställer stora krav på gruvnäringen när det gäller att använda miljövänlig teknik och ta ansvar för det lokala och regionala samhället. Det innebär också att stora krav ska ställas på de tillståndsgivande myndigheterna. Minerallagen är ett centralt styrmedel i dessa sammanhang, och enligt min uppfattning är denna lag exceptionellt förmånlig för gruv- och prospekteringsbolag samtidigt som den inte på ett godtagbart sätt värnar det som påverkas negativt av verksamheten.

Jag anser därför att både människor och miljö som påverkas av gruvindustrin måste ges ett större inflytande över processen. Enligt min och Vänsterpartiets uppfattning bör fastighetsägare och innehavare av särskilda rätter, till exempel en sameby, som berörs av en ansökan eller ett undersökningstillstånd alltid ges rätten att yttra sig. Vänsterpartiet anser inte heller att Bergsstaten ska kunna bevilja undersökningstillstånd i områden som klassas som naturreservat, Natura 2000-område eller världsarvsområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Precis före mitt anförande hörde vi Helena Lindahl tala om uranbrytning, och jag kan bara instämma i det Helena Lindahl sa. Jag tycker att uranbrytning ska förbjudas i Sverige, och det har jag Vänsterpartiet bakom mig i. Centerpartiets motion är bra. Den är viktig och lyfter en viktig fråga om hur lagstiftningen bör utredas, med innebörden att vi ska ha förbud mot uranbrytning i Sverige. Precis som Helena Lindahl var inne på har uran nämligen ingen plats i vårt framtida samhälle. Därför kommer Vänsterpartiet att i dag rösta för bifall till Centerpartiets reservation nr 4, som innebär att vi försöker sätta stopp för uranbrytning i Sverige.

Herr ålderspresident! Jag är också kritisk till mineralersättningen, som är mycket liten i en internationell jämförelse. Enligt Världsbanken har Sverige den lägsta beskattningen av samtliga gruvländer i världen. Därför anser jag att riksdagen bör uppmana regeringen att tillsätta en utredning för att se över regelverket rörande gruvnäringen, inklusive frågan om mineralersättningen.

Utredningens syfte måste vara att skapa en långsiktigt hållbar näring som samtidigt främjar utvecklingen på landsbygden. Då behöver vi särskilt beakta hur en reformerad mineralersättning skulle kunna se ut och hur det ska komma de berörda bygderna till del. Vi behöver inte ställa upp exakt hur mycket pengar vi ska ta, men det handlar ändå om att på ett tydligt sätt hitta långsiktiga framtida lösningar för både gruvnäringen och den omgivande landsbygden.

Herr ålderspresident! Hoten mot klimatet måste tas på största allvar. Vänsterpartiet anser att det krävs politisk handlingskraft om Sverige ska vara ett föregångsland i klimatomställningen - handlingskraft baserad på en tydlig målsättning om att ställa om energisystemet till helt förnybara energikällor. Denna grundläggande hållning är oförenlig med prospektering för utvinning av fossila bränslen i Sverige.

För att Sverige ska ha en konsekvent linje i klimatfrågan bör det enligt mig och Vänsterpartiet därför införas ett förbud mot utvinning av fossil energi i Sverige. Med det föreslagna förbudet skulle Sverige sätta kampen mot klimatförändringar före kortsiktiga ekonomiska intressen, och på så sätt motiveras ett beslut. Själva utvinningen av fossila bränslen har stor negativ påverkan. I avvaktan på ett nationellt utvinningsförbud tycker jag dock att det som ett alternativ kan komma på plats en kommunal vetorätt mot utvinning.

Med det sagt vill jag yrka bifall till vår reservation nr 2 och till Centerpartiets reservation nr 4 i betänkandet, herr ålderspresident.

Anf. 15 Helena Lindahl (C)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets motion när det gäller uranbrytning, vilket jag inte gjorde i talarstolen. Jag glömde bort det, och det ber jag om ursäkt för. Nu har jag dock gjort det.

Till Vänsterpartiet och Håkan Svenneling vill jag säga att vi tackar för att ni stöttar oss när det gäller uranfrågan. Det är en viktig motion, och jag kan bara beklaga att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte stöttar oss. Jag tror att Vänsterpartiet också förstår att interna överenskommelser har svårt att överträffa svensk lagstiftning när det väl gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag har dock en fråga. Före valet talade ni i Vänsterpartiet om att ni ville ha 10 procent i gruvskatt. Er partiledare kommer ju från Västerbotten, och jag hade nöjet att möta honom i en del olika sammanhang där han sa att den 10-procentiga gruvskatten är viktig. Men nu kan man i betänkandet läsa att ni vill göra en utredning om mineralersättningen. Hur kan det komma sig att ni inte vidhåller det ni hade som en av era paradfrågor före valet, nämligen 10-procentig gruvskatt? Varför har ni så fundamentalt ändrat er? Jag funderar på hur ni tänker där.

Anf. 16 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Det är helt riktigt som Helena Lindahl säger; Vänsterpartiet tycker att en 10-procentig ersättning vore en rimlig nivå. Jag tror att man ska ha klart för sig att det vi tar upp ur jorden genom gruvbrytning aldrig kommer tillbaka. Det är ju inte som skogsbruket där vi tar ned ett träd, och så kan det komma upp ett nytt. Det är den stora skillnaden mellan mineralpolitik och skogspolitik.

Vi behöver ha ett annat tänk. Vi behöver förstå att vi tar ut ett värde från vår jord och från kommande generationer som annars skulle kunna ta del av det värdet. Och vi behöver ta till vara värdet i så stor utsträckning som möjligt och låta det återgå till de platser där man tar ut det exakta värdet, i stället för att det ska hamna enbart hos stora gruvbolag och stora gruvindustrier. De har många gånger ganska ful skatteplanering och skriver sig i skatteparadis. Därför är det viktigt att ha en tydlig princip om att värdet ska återgå till de lokala byarna och områdena där man har gruvbrytning.

Det är också viktigt att förstå att politik handlar om att förändra. Vi kommer inte att nå särskilt stora resultat i den här kammaren om vi säger "Vi måste ha exakt 10 procent. Det har vi bestämt i den högsta av klokskap." Vi kan i stället säga att vi ska titta på det här med mineralavgiften och fundera på varför Sverige har den lägsta mineralersättningen av alla länder i hela världen enligt Världsbanken. Vi måste ta en diskussion i Sverige om hur vi ska kunna höja ersättningen så att ett bra värde kan gå tillbaka till de lokala samhällena.

Det är där den stora skillnaden mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet ligger. Ni i Centerpartiet säger att ni vill värna landsbygden, men ni har inga resurser till att värna den. Vi säger att om man tar ut mineraler ur marken ska värdet återföras till landsbygden. Då får vi också en bättre landsbygdspolitik. På det sättet tycker Vänsterpartiet att det vore klokt om vi i utskottet i stället kommer överens om att se över de mineralavgifter som vi tar ut i Sverige.

Anf. 17 Helena Lindahl (C)

Herr ålderspresident! Jag vill tacka för svaret.

Jag kan dela tanken att landsbygden producerar väldigt mycket som kommer hela Sverige till gagn. Det borde man kanske kunna se tydligare resultat av när det gäller investeringar i exempelvis infrastruktur. I norra Sverige skulle till exempel en norrbotniabana vara värdefull, kanske inte bara den lilla sträckan mellan Umeå och Dåvamyrans industriområde som vi eventuellt kommer att få om fyra år - om det vill sig väl. Vi vill ha en norrbotniabana inom 400 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Problemet med Vänsterpartiets tänk när det gäller gruvskatten är att det är väldigt kapitalkrävande att gå från prospektering till gruva, och i slutändan är det inte särskilt många som bryter mineraler eftersom det krävs en lång process och mycket pengar. Med tanke på de lågkonjunkturer som kommer allt tätare, globalt sett, är jag rädd att en skatt på 10 procent skulle innebära att fler skulle gå i konkurs och att allt färre skulle våga satsa, vilket skulle påverka antalet arbetstillfällen. Och om det är något som vi behöver i norra Sverige så är det arbetstillfällen.

Jag bor på landsbygden i Västerbotten. Visserligen bor jag vid kusten, men eftersom jag reser mycket i mitt län och även i Norrbotten tycker jag ändå att jag har ganska god kännedom om möjligheterna och utmaningarna. Och jag kan säga att en gruvskatt på 10 procent definitivt inte skulle gynna norra Sveriges inland när det gäller arbetstillfällen i gruvnäringen, snarare tvärtom.

Anf. 18 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Man ska ha klart för sig att gruvnäringen fortfarande är en lönsam business. Man kan fortfarande tjäna väldigt mycket pengar inom gruvindustrin. Om inte vi som politiker ser det värde som gruvindustrin tar ur vår mark samtidigt som industrin inte återför något till dem som drabbas, klarar vi inte heller av att hålla ihop Sverige som land och att hålla ihop den politik som vi för.

Jag tror att vi behöver lagstiftning i Sverige som skyddar miljön och som skyddar människorna men som också gör det möjligt att leva och bo på landsbygden. Det vi ska söka är inte hur många fler gruvbolag som helst utan seriösa bolag som vill driva gruvverksamhet i Sverige under lång tid. Om man är långsiktig är en gruvskatt inget problem. Det är något som man räknar med i sin långsiktiga kalkyl.

Vi ser dock någon sorts Klondikestämning på en del håll. Nu har det varit lite lågkonjunktur, men ibland dyker det upp sådana Klondikestämningar. Då dras även de oseriösa aktörerna dit. Det är inte bra. Därför behöver vi i Sverige ligga i framkant, både när det gäller miljölagstiftning och skatter för att kunna återföra till den lokala befolkningen.

Anf. 19 Hanna Westerén (S)

Herr ålderspresident! Anledningen till att jag i dag har förmånen att företräda utskottsmajoriteten i näringsutskottet är det betänkande rörande mineralpolitik som har blivit svaret på inkomna motioner på området.

Jag kommer själv från Gotland, ett i många sammanhang ganska litet län men som i gruvtermer faktiskt står för betydande värden. Min bakgrund har inte gjort det mindre spännande att fokusera på mineralpolitik inför dagens debatt.

På mineralpolitikens område är det tydligt att Sverige både har varit och är ett land med höga ambitioner när det gäller tillväxt och sysselsättning i branscherna i fråga men också i termer av hållbara näringar över tid. Sveriges gruv- och mineralpolitiska historia går långt tillbaka i tiden, vilket inte minst blir synligt av det faktum att Bergsstaten är en av de äldsta statliga verksamheterna i Sverige.

Sverige är en allt annat än obetydlig aktör på den europeiska gruvarenan. Till exempel svarar LKAB, vilket tidigare har nämnts, för ca 90 procent av den europeiska järnmalmsproduktionen. Under 2013 sysselsattes närmare 7 000 personer i branschen. Och den siffran inkluderar inte ens alla underentreprenadsanställda. Precis bakom oss ligger rekordår i termer av bruten vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

I slutet av februari kom också beskedet om att regeringen stöder ansökan om medel för Norrbotniabanan. Och när vårbudgeten presenterades återfanns 620 miljoner kronor till järnvägsunderhåll i år och 1,24 miljarder kronor åren därefter fram till 2018. Det är satsningar som i allra högsta grad bidrar till att stärka till exempel den näring som vi debatterar i dag. Det är satsningar som får Sverige att rulla och som gör att Sverige håller ihop bättre. Det bör inte råda några som helst tvivel om att det handlar om en för Sverige mycket viktig näring.

Syftet med den mineralstrategi som antogs i februari 2013 var att Sverige, genom att ta till vara sina styrkeområden, skulle fortsätta utvecklas som EU:s ledande gruvnation. Ambitionerna för Sveriges gruvor både var och är således höga. Arbete pågår också på majoriteten av de punkter som mineralstrategin innehåller. Men det finns ännu en del kvar att göra, till exempel utvärderingen av satsningen på kortare ledtider vid miljötillståndsprövning. Vi har säkert alla med oss exempel där tidsutdräkten har varit allt annat än tillfredsställande. Det finns alltså alltid utrymme för förbättring. Syftet med förbättringen är att bibehålla Sveriges position. Och tillväxt, hållbara villkor och innovation också på det här området är möjliga att förena för framgång.

Jag vill understryka att det finns lovvärda initiativ i flera av de motioner som i dag är föremål för debatt. Det finns en vilja att ta gemensamt ansvar, att ta till vara avkastningen på fyndigheterna bättre liksom en ambition att Sverige ska vara en föregångare i omställningen till ett mer hållbart samhälle. I flera fall är det dock motioner som rör sådant som redan är sjösatt eller där utfästelser redan har gjorts med sikte på just det som motionären föreslår.

Efter att ha väntat länge och väl - oklart på vad - sjösatte faktiskt den förra, borgerliga, regeringen en mineralstrategi. Även om det ibland kan kännas som att månader utgör evigheter är det de facto inte länge sedan det skedde. Mineralstrategin var för övrigt något som Socialdemokraterna hade efterfrågat länge och i konsekvensens namn också välkomnade när den väl blev ett faktum. Att sjösätta ytterligare åtgärder, redan innan somliga punkter ens har återrapporterats, känns lite brådstörtat i en fråga som kräver hållbarhet, långsiktighet och väl övervägda beslut.

Jag vill i sammanhanget påminna om regeringspartiernas överenskommelse, långt mer än en kaffebordsöverenskommelse, om mineralpolitiken. Och för att inget tvivel ska råda hos svenska folket om vad som gäller vill jag citera överenskommelsen: "Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin, som är viktig för Sverige. Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skärpas. Turistnäringens och andra lokala näringars intresse ska beaktas. En analys av framkomliga vägar ska göras inom Regeringskansliet. Sverige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas."

Herr ålderspresident! Det verkar finnas all anledning att särskilt påminna om den allra sista meningen i citatet: "Sverige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas." För de av oss som någon gång sysslat med till exempel offentlig upphandling på någon nivå, är det mycket tydligt vilken enorm skillnad det är mellan just "bör" och "ska" i det svenska språket. I överenskommelsen mellan regeringspartierna står det "ska". Det innebär att det inte blir någon utvinning av vare sig uran, olja eller gas så länge Miljöpartiet och Socialdemokraterna sitter vid makten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

De fyndigheter som finns i Sverige ska berika dem som bor här, vilket de också gör. Samtidigt som gruvnäringen medför välstånd och tillväxt är det en bransch som måste utvecklas genom noggranna överväganden och med hänsyn till eventuella motstående intressen. Den tidigare nämnda mineralstrategin berör också motstående intressen, en del är påbörjat, annat är ännu kommande. Flera är de platser i Sverige där tillgången på arbetstillfällen skulle ha blivit rejält begränsad om det inte vore för att fyndigheter togs om hand och omvandlades till beståndsdelar i bostäder och fordon, offentliga byggnader och reningsprodukter i till exempel livsmedelsindustrin.

Sverige är och fortsätter vara rikt genom att många är i arbete och bidrar till tillväxt och till vår gemensamma välfärd. Att genom radikalt höjda avgifter genast få gruvbolagen att bidra mer till uppbyggnaden av vårt land låter måhända sympatiskt, men det finns ingen som helst anledning att föregripa den översyn av mineralavgiften som regeringen har aviserat. Det är således inte heller otänkbart att gruvbolagen i en nära framtid i något större utsträckning än i nuläget betalar för de fyndigheter som man drar nytta av.

En fyndighet som man inte heller framdeles kommer att kunna dra nytta av i Sverige är gas och olja - eller för den delen uran. I sammanhanget vill jag än en gång påminna om att Sverige har strikta miljöbestämmelser, vilket har nämnts tidigare. Jag vill också påminna om att detta förankras i den överenskommelse som finns mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är väldigt tydligt i överenskommelsen att utvinning av olja, gas och uran inte kommer att medges i Sverige med Miljöpartiet och Socialdemokraterna vid makten.

Just nu är det trendigt med verbet hedra. Det här är ännu ett exempel på en överenskommelse som jag och det parti jag företräder, Socialdemokraterna, har för avsikt att hedra.

Herr ålderspresident! Avslutningsvis vill jag lyfta fram omsorgen om de platser där gruvdriften sker. Den förra borgerliga regeringen uppmärksammade i den flera gånger nämnda mineralstrategin såväl markanspråk som samhällsutmaningar i termer av behov av infrastruktur och offentlig service. En följd av det uppmärksammandet är till exempel en handbok till kommuner som står inför gruvetableringar. Jag ser fram emot att få ta del av gruvsamordnarens erfarenheter och förslag för en fortsatt fungerande samexistens mellan gruvnäringen, naturmiljön och lokalsamhället.

De aktuella expansioner som Sverige står inför i till exempel Kiruna och Malmberget ställer stora krav på involverade aktörer. Näringsutskottet har helt följdriktigt med tanke på LKAB:s ägarförhållande höga förväntningar på det sociala ansvar bolaget kommer att axla med stöd av de riktlinjer som styr verksamheten.

En gruvexpansion kan medföra olägenheter för den enskilde, därom råder inget tvivel. Att ändra minerallagen i syfte att värna den enskildes rätt bedömer utskottet däremot, med stöd i en rapport från Kungliga Tekniska högskolan, inte som rätt väg att gå. Ersättningsreglerna i expropriationslagen däremot skulle kunna justeras i syfte att minska påfrestningen för den enskilde i samband med gruvexpansion. Motioner med det syftet kommer att behandlas av civilutskottet under nästa riksmöte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Med det anförda yrkar jag avslag på samtliga reservationer på det mineralpolitiska området och bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Till sist vill jag också uttrycka stolthet över Sverige och på det sätt vi gemensamt värnar om varandra, men också om hållbara förutsättningar för tillväxt och utveckling. Ett Sverige som håller ihop är målet, så också på mineralpolitikens område.

(Applåder)

Anf. 20 Helena Lindahl (C)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att hälsa Hanna Westerén välkommen till talarstolen. Som jag har noterat är det ditt första anförande och replikskifte. Jag kommer ihåg mitt första replikskifte mot Krister Örnfjäder från Socialdemokraterna. Jag tyckte han var lika lång som bred. Han var riktigt skrämmande, men jag överlevde. Du gjorde det här väldigt bra, och jag hoppas att jag inte är lika skrämmande.

Nåväl, Hanna Westerén säger att det är ett löfte från Socialdemokraterna att man inte ska bryta uran i Sverige. Då är min fråga: Hur mycket är det egentligen värt? Före valet lovade ni väljarna att ni inte skulle röra ROT, ni skulle inte höja bensinskatten och ni lovade att satsa på näringslivet. Men dessa löften bröt ni ganska raskt efter att ni kom till makten. Hur ska vi kunna lita på er nu?

Jag kan konstatera att Socialdemokraterna helt går ifrån det som ni tidigare har sagt här i kammaren, nämligen att ni vill förbjuda uranbrytning. I dag vill ni inte ens bifalla Centerpartiets motion om att utreda ett förbud. I stället hänvisar ni till något slags intern överenskommelse i regeringen om att ni inte ska öppna upp för utvinning av uran.

Sedan tycker ni inte heller att det behövs något kommunalt veto när det gäller prospektering av alunskiffer. Samtidigt säger miljöminister Åsa Romson att hon inte vet om den interna överenskommelsen ens leder till någon lagstiftning.

Så min fråga är då: Hur kan en så kallad intern överenskommelse stå över svensk lagstiftning?

Anf. 21 Hanna Westerén (S)

Herr ålderspresident! Till att börja med vill jag tacka för det varma välkomnandet. Det är otroligt roligt att ha förmånen att företräda Socialdemokraterna i riksdagen.

Det är ett löfte från Socialdemokraterna att inte bryta uran. Det är en överenskommelse med Miljöpartiet som jag känner mig mycket trygg med.

Jag vill också bemöta det som Helena Lindahl säger om näringslivspolitik. Jag tycker att den går väl hand i hand med regeringens ja till Norrbotniabanan, satsningen på järnvägsunderhållet och ett fortsatt arbete med hållbara förutsättningar för gruvnäringen. Jag tror att det är möjligt att förena tillväxt med ansvar.

Anf. 22 Helena Lindahl (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Jag tycker egentligen inte att jag fick svar på frågan över huvud taget.

Ni beskattar näringslivet med 27 miljarder samtidigt som ni tillför exportsatsningar med 200-300 miljoner kronor per år mandatperioden ut. Jag skulle inte vilja kalla det en storsatsning på näringslivet när man beskattar näringslivet med 27 000 miljoner.

Nåväl, jag ger Hanna Westerén en ytterligare möjlighet att svara på frågan. Hur kan en så kallad intern överenskommelse inom regeringen stå över svensk lagstiftning när det gäller uranbrytning?

Anf. 23 Hanna Westerén (S)

Herr ålderspresident! Jag var lite tveksam om jag verkligen skulle ta upp det här, men jag måste ändå göra det. Jag tycker att det är märkligt att Helena Lindahl har ett sådant högt tonläge. Hon ingår i Centerpartiet. Centerpartiet satt i regeringen i åtta år och presenterade inte ens i närheten av en överenskommelse om att inte utvinna uran, olja eller gas.

När det gäller näringslivssatsningar tror jag att framtiden kommer att utvisa att Socialdemokraterna och Miljöpartiet är nog så näringslivsvänliga och främjar tillväxt, också med ett ansvarsfullt förbud mot uran, som vi är helt överens om.

(Applåder)

Anf. 24 Cecilie Tenfjord-Toftby (M)

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna och samtliga motioner.

Sverige är i dag ett välmående land. Det är ett välstånd som är byggt på de resurser som finns i skogen, i marken, i våra älvar och i industrin som förädlar det vi höstar in från naturen.

De flesta är fortfarande överens om att dessa naturtillgångar är värda att ta vara på. Det finns få politiker i dag som skulle föreslå att vi försvårar eller förbjuder de näringar som har placerat Sverige i den absoluta välfärdsligan i världen.

Och världen håller på att förändras, i de flesta fall till det bättre. Tidigare fattiga länder klättrar ur fattigdom och mot ett samhälle som har råd med och vill investera i infrastruktur, i modern teknik och i ny hållbar energiproduktion. Gemensamt för utvecklingen är att den kräver stora volymer råvaror, råvaror som Sverige har. Inom EU står Sverige för 90 procent av järnmalmen. Vi har blymalm, zink, silver och koppar.

Ett långsiktigt utnyttjande av markens råvaror kräver att vi vårdar och skyddar vår miljö. Sverige har därför en av världens hårdaste miljölagstiftningar. Det är en lagstiftning som ska se till att resultatet av gruvdriften blir en tillgång och inte förstör förutsättningarna för oss som bor här, för naturen eller för andra näringar. En välskött gruvindustri främjar tillväxt och välstånd. Motsatsen leder till något helt annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr ålderspresident! År 2013 enades alliansregeringen om en mineralstrategi som inte bara ska säkra gruvornas framtid utan även se att gruvindustrin kan samexistera med övriga samhället. Strategin identifierar fem strategiska områden för en långsiktig och hållbar mineralanvändning. En åtgärdsplan på totalt 19 åtgärder föreslås för att nå målen. I betänkandet hänvisar regeringen till de åtgärder som alliansregeringen föreslagit. Några åtgärder är genomförda, andra pågår eller är på gång.

Åtgärder som föreslås är bland annat en kartläggning och analys av utvinnings- och återvinningspotentialen för svenska metall- och mineraltillgångar, kartläggning av Sveriges styrkeområden och utmaningar inom gruv- och mineralforskningen och ett nationellt mineralforum för att främja dialog, kunskapsutbyte och samordning.

Genomlysningen, som mineralstrategin gör, är en förutsättning för en fortsatt framgångsrik gruvnäring i Sverige och inte minst för möjligheterna för en levande landsbygd. Det är där gruvindustrin finns, inte i storstadsregionerna. När vi talar om nationella tillväxtmotorer är det nästan utan undantag Stockholmsregionen, och ibland Göteborg och Malmö, som lyfts fram. Ett mått på hur lyckad en region är kan målas i bnp per capita, nämligen hur mycket varje enskild individ tjänar. Då vinner Stockholm nästan alltid.

Men undantag finns, och det undantaget heter Norrbotten. De år då gruvnäringen går som bäst är det Norrbotten som är Sveriges tillväxtmotor mätt i bnp per capita. Det om något borde säga allt om betydelsen av den svenska gruvnäringen för den svenska ekonomin och för det svenska välståndet.

Herr ålderspresident! När hjulen snurrar och efterfrågan ökar är det lätt att bli fartblind och bara köra på. Det är i de fallen som världens kanske strängaste miljölagstiftning kommer till sin rätt. Miljöbalken säkrar att gruvdriften kan utföras med minimal påverkan på miljön runt omkring. Den ställer krav på driften inte bara när det går bra, utan kräver även att det finns medel den dag gruvan avvecklas, antingen frivilligt eller om det mot förmodan skulle ända i en konkurs. Tydliga regler krävs. Det gynnar både bolagen själva och det övriga samhället och säkrar en levande gruvnäring i Sverige.

De flesta inser värdet av denna viktiga industri, och inte många för fram förslag om avveckling. Men vi hör ibland röster som säger att gruvindustrin bör begränsas, att den bör ge vika till förmån för andra intressen. Från Miljöpartiet och Vänsterpartiet hördes rätt högljudda krav förra mandatperioden, lite mer lågmälda i dag. De vill se en begränsning av gruvinvesteringarna i Sverige.

Världen utvecklas, människor får det bättre, broar byggs, mobiltelefoner och mobilnät breder ut sig. För utvecklingen krävs mineraler, mineraler som förvisso också finns i andra delar av världen men i länder som mycket sällan kan uppvisa den tuffa miljölagstiftning som vi har i Sverige.

Jag tror inte att vare sig miljöpartister eller vänsterpartister egentligen har något emot att världens länder klättrar på välfärdsskalan eller att de människor som bor i dessa länder får tillgång till infrastruktur och mobiltelefoner. Min undran blir då: Är det inte bättre att vi har en gruvindustri i Sverige som regleras av en tydlig och stark lagstiftning, än att brytningen sker i länder med mycket sämre kontroll, där både människor och miljö skadas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Vad gruvnäringen egentligen tillför lokalmiljön är en fråga som ofta diskuteras. I den svenska minerallagstiftningen sätts ersättningen till staten och markägaren till 2 promille av värdet på de mineraler som omfattas av koncessionen och som har brutits under året. Under valrörelsen lyftes frågan fram, och bland annat Vänsterpartiet krävde en höjning av avgiften till 10 procent. Motiveringen var att gruvorna bara kostar lokalsamhället och inte tillför någonting. Samtidigt säger Vänsterpartiet i en av sina reservationer i dagens betänkande att "genom nya gruvetableringar skapas framtidstro i regioner som tidigare har drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning".

Gruvnäringen skapar alltså det som kanske är viktigast av allt för en levande landsbygd, arbetstillfällen. Det gäller inte bara arbetstillfällen i gruvan utan också i livsmedelsaffären och på hotellet. Det byggs vägar och infrastrukturen förbättras. Det ska dessutom erinras att de bolag som verkar här betalar bolagsskatt och att krav på fondering för avveckling och återställning finns i miljöbalken och är en förutsättning för att få tillstånd.

Gruvnäringen i Sverige är en del av vår framgång och tillväxt, och just nu har vi 17 gruvor i drift.

Men konjunkturläget är osäkert. För några få år sedan talades det om en gruvboom i Sverige. Sedan stannade tillväxten i Kina av, och det drabbade även oss. De stora, etablerade bolagen överlever, men även de bromsar sina satsningar och investeringar. Nyetablerade mindre bolag, som fortfarande inte har samlat på sig en kapitalreserv, märker av konjunkturnedgångar mycket hårdare.

Senaste konkursen gäller Northland Resources, som alla hade skyhöga förväntningar på. I mitten av januari 2013 besökte Stefan Löfven gruvbolaget och var närmast lyrisk över det han såg. Det luktar pengar, sa Stefan Löfven under gruvbesöket, enligt ett videoklipp på Northland Resources hemsida. Nu visade det sig att det inte alls var så glamoröst i gruvindustrin. En vecka senare kom det fram att bolaget var i akut kapitalnöd, och i dag är bolaget satt i konkurs.

LKAB kommer på grund av de låga järnmalmspriserna att minska sin personalstyrka med 400 anställda. Senast i går varslades 100 av deras tjänstemän. Man skär inte guld med täljkniv. Man gräver fram det med blod, svett och tårar och en gedigen portion kapital.

Herr ålderspresident! Det finns stora vinster att göra i gruvindustrin både för bolagen och inte minst för Sverige som land. Men det finns också stora risker, risker för miljön och för samhällen som först satsar och därefter upplever att jobben flyttar därifrån.

Vår uppgift från riksdagens sida blir att minimera riskerna och ge bra förutsättningar. Det gör vi genom en sträng och nödvändig miljö- och minerallagstiftning. Det gör vi genom att ha ett näringslivsklimat i Sverige som inte skattar ihjäl sina företag vare sig det gäller kilometerskatt eller populistiska förslag på extrema mineralbeskattningar. Vi gör det med bra handelsavtal och en regering som förstår näringslivets utmaningar. Det senaste saknar vi just nu.

Anmärkningsvärt i dagens betänkande är att Vänsterpartiet inte längre står bakom sitt krav på en 10-procentig gruvskatt. De kanske har insett att kravet de drev i valrörelsen på sikt leder till färre företag och arbetstillfällen där de behövs som mest, på vår svenska landsbygd. Det leder till minskad export, till lägre skatteinkomster och därmed till mindre pengar till vår sjukvård, våra skolor, vår äldreomsorg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det är gruvorna, det är skogen och det är vattnet som har lagt grunden för vår svenska framgångssaga. Därefter har många andra näringar vuxit fram - fordonsindustri, mobiltelefoni, kemiindustri och stålverk. Den gemensamma nämnaren för alla dem är den nära kopplingen till våra naturresurser. Vi vill ha kvar dessa företag. Vi moderater vill därför ha en politik som gynnar hela samhället. När Stefan Löfven talar om en återindustrialisering säger vi att vi inte vill börja om från noll. Vi vill utveckla och bygga på landet. Sverige är bra, men vi vill så mycket mer med vårt land.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Helena Lindahl (C) och Said Abdu (FP).

Anf. 25 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Jag ska vara tydlig, Cecilie Tenfjord-Toftby. Vi i Vänsterpartiet står kvar vid vårt ställningstagande att 10 procent är en rimlig nivå på det man borde kunna beskatta gruvbolagen med. Man tar någonting ur jorden, och det kommer för alltid att försvinna efter att det utvunnits.

För mig blir det tydligt att Moderaterna saknar en landsbygdspolitik när till och med den moderata talespersonen i landsbygdsfrågor erkänner att Moderaterna saknat det. Man tillsätter en arbetsgrupp för hela Sverige.

Då hamnar ni i ett väldigt tydligt läge. Moderaterna ser inte hela Sverige. Man ser industrier och företagare. Man ser hela tiden med oro på svenskt företagande. Men man glömmer alltid människorna. Man glömmer alltid dem som bor bredvid gruvan och dem som bor på landsbygden. Man prioriterar alltid de rika i storstäderna. Det blev väldigt tydligt i höstas när vi röstade om budgeten. Då satsades 1 miljard kronor från landsbygden rakt in i Stockholms rika förorter.

Är det rimligt att man ska kunna mineralprospektera i naturreservat och Natura 2000- och världsarvsområden, Cecilie Tenfjord-Toftby? Är det rimligt att vi tillåter att man prospekterar i till exempel Nikkaluokta, som är ingången till Kebnekaisemassivet? Vi har en enorm turistnäring där, och våra svenska fjäll tas till vara på ett bra sätt för allmänheten. I det området funderar man på att prospektera för en gruva, vilket skulle förstöra hela den entrén.

Som jag uppfattar det är detta inget problem i Moderaternas värld. I min värld är det dock väldigt allvarligt om vi förstör vår fina fjällmiljö eller andra viktiga naturvärden i Sverige bara för att vi ser till företagens intresse. Vi borde se både till miljön och till människan.

Anf. 26 Cecilie Tenfjord-Toftby (M)

Herr ålderspresident! Nu har jag tyvärr inte miljöbalken och dess lagstiftning framför mig. Men jag kan informera ledamoten om att miljöbalken i dag ställer mycket hårda krav på gruvdrift i våra naturområden. Det är näst intill omöjligt att få tillstånd till gruvdrift, och det är jag väldigt glad för. Jag är mycket stolt över vår svenska miljölagstiftning. När det gäller prospektering är också kraven väldigt höga. Jag är inte alls orolig för att man ska förstöra vår fantastiska svenska vackra natur, som jag självklart vill se bevarad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

När Vänsterpartiet pratar om att vi inte skulle värna om människor på landsbygden vill jag säga att människor på landsbygden inte vill bo i ett museum. Människor på landsbygden vill bo och arbeta där de är. Den svenska gruvdriften är i dag en förutsättning för utveckling i många samhällen, speciellt i Norrland, och för att människor ska kunna stanna kvar.

Gruvan i Kiruna är kanske ett av de nyaste eller bästa exemplen på att någonting händer. Man har genom en lång process kommit överens med dem som bor där om att gruvan ska utvecklas, staden byggas och stora resurser satsas. Det är en förutsättning för att man ska kunna ha kvar gruvdriften. Det är en förutsättning för att människor ska stanna kvar på landsbygden.

Att skatta ihjäl företag leder inte till jobb. När Vänsterpartiet säger att det finns stora pengar i gruvbolagen hoppas jag att ni också kommer ihåg den senaste konkursen, LKAB:s uppsägningar och deras varsel av ytterligare 300 människor, som nu troligtvis blir utan jobb. Hur hade det sett ut om de dessutom hade haft en 10-procentig mineralskatt ovanpå det? Hur många hade då blivit av med sina arbeten på den svenska landsbygden?

Anf. 27 Håkan Svenneling (V)

Herr ålderspresident! Den moderata ledamoten lyfter två väldigt intressanta exempel, som båda är värda att stanna upp vid. Det är dels Kiruna, dels Pajala.

Är det någonstans denna debatt förs på ett tydligt sätt är det i Kiruna. Kirunaborna ser varje dag vilka stora fyndigheter som plockas ut ur gruvan. De ser hur LKAB ändå är ett välmående och fungerande företag, trots att man går in i en lågkonjunktur och tvingas till uppsägningar.

Men samtidigt ser de att en stad behöver flyttas. Det hus man äger köps bara till marknadsvärdet, inte för den totala kostnad som man själv som privatperson kommer att behöva ha för flytten. Man ser alltså hur företagets vinster blir en kostnad för den enskilde. Det gör att den här debatten är högst levande i Kiruna, och där kan man verkligen se skillnaden när företagens intressen ställs mot människornas.

Det andra exempel som Cecilie Tenfjord-Toftby lyfter fram är Pajalagruvan. Där måste man verkligen säga att de uppgifter som kom förra veckan gällande regeringens inblandning i tillstånden för gruvan är väldigt intressanta. Cecilie Tenfjord-Toftby står nu här och säger att miljölagens krav är mycket hårda. Men vi har haft en regering som misstänks ha blandat sig i en tillståndsprocess och sett till att Northlandgruvan i Pajala skulle komma på plats så snabbt som möjligt. Man har rundat miljölagstiftningen, trots att det funnits stora krav både från länsstyrelsens miljöenhet och från andra tillståndsgivare.

Nu ser man de miljöskadliga effekterna till exempel i form av att grundvattennivån sjunkit i en av de angränsande myrarna. Ska vi verkligen hantera miljölagstiftningen på det sättet att vi inte ens följer miljöbalkens tillståndsgivning utan rundar den för att det är viktigt för företagens intressen?

Anf. 28 Cecilie Tenfjord-Toftby (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr ålderspresident! Lagar ska följas. Jag förstår också på repliken från Håkan Svenneling att det egentligen inte är lagstiftningen i sig som han är orolig för, utan att man inte alltid följer lagen. Om det nu skulle visa sig att lagen inte följs ska de som brutit mot den straffas. Så är det. Moderaterna har ingen annan åsikt. Jag har själv följt debatten i medierna, och jag blev orolig när landshövdingen i Norrbotten kommenterade just det här. Om det visar sig att något har skett som bryter mot den svenska miljölagstiftningen måste det fram i ljuset och straffas, och jag hoppas verkligen att det i så fall sker. Ingen, varken en privatperson eller ett bolag, ska bryta mot den svenska lagstiftningen.

Vår svenska miljölagstiftning är faktiskt förutsättningen för att vi även i framtiden ska ha en levande gruvnäring i Sverige. Börjar man nagga miljölagstiftningen i kanterna kommer det på sikt även att drabba gruvnäringen, och det hoppas jag att både de som företräder näringen och de som företräder myndigheterna förstår. På det sättet gör man sig själv en björntjänst. Man gynnar ingen - inte bolagen, inte miljön, inte människorna som bor där. Där har jag ingen annan åsikt än Håkan Svenneling.

Jag tror på den svenska lagstiftningen, och jag tror på den svenska gruvnäringen. Men jag skulle vilja att den nuvarande rödgröna regeringen med Vänsterpartiet som samarbetspartner ser till att bolagen i Sverige inte skattas ihjäl och ser till att vi har ett näringslivsklimat som gynnar arbetstillfällen. Man måste inse att gruvnäringen är en förutsättning för arbetstillfällen och välmående på Sveriges landsbygd, kanske speciellt i den norra delen av vårt land.

Anf. 29 Annika Lillemets (MP)

Herr ålderspresident! Vi är beroende av metaller för att vårt moderna samhälle ska fungera. Men metaller är ändliga resurser, och gruvdrift medför omfattande miljöproblem och konflikter med andra näringar och intressen. Det gäller alltså att hushålla klokt med våra metaller. Detta vill jag passa på att fördjupa mig i.

Nils Johansson, forskare på avdelningen för industriell miljöteknik vid Linköpings universitet, har i sin forskning visat på att det finns en enorm potential för återvinning av metaller. Han har funnit att bara hälften av de metaller som brutits ur jordskorpan är i användning i dag, medan resten finns på deponier, i gruvindustrins slagghögar, i gamla datorer och vitvaror med mera. Hans forskarkollega Björn Wallsten har undersökt vad som finns under våra städer. Där ligger stora mängder metaller till ingen nytta i form av nedlagd infrastruktur, såsom gamla elnät och kablar, rester från nedlagda spårvagnslinjer, gamla fjärrvärmerör, stadsgasledningar med mera.

Gamla elektronikprylar innehåller bland annat sällsynta jordartsmetaller, såsom koppar, silver, palladium och kobolt. Tillsammans har vi en enorm gruva i våra egna byrålådor. Ett exempel: Svenskarna har ungefär 25 miljoner gamla mobiltelefoner hemma. Genom att återvinna dessa telefoner skulle vi kunna få tillbaka många sällsynta metaller och minska behovet av att plocka upp nytt, med allt vad det innebär av energiåtgång, växthusgasutsläpp, spridning av miljögifter och förorenande av vatten. Framtidens gruvor finns i våra hem och under våra fötter, skulle man faktiskt med ganska stort fog kunna säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det är väldigt viktigt att vi som lever i rika länder minskar vårt ekologiska fotavtryck. Om alla konsumerade som svenskar skulle vi behöva tre fyra jordklot i stället för det enda vi har. Därtill är konsumtionen väldigt ojämnt fördelad. Vi har alltför många fattiga även i vårt rika land. Saker måste produceras så att de håller länge och så att de kan återvinnas på ett enkelt och säkert sätt.

Det ska vara enkelt och lönsamt att reparera och återvinna, inte minst metaller. S och MP uttrycker i regeringsöverenskommelsen att vi ska minska avfallet, öka återvinningen och göra det lönsamt att återvinna. Det är alldeles utmärkt. Men än så länge är fokus på nybrytning av metaller medan alltför lite återvinns. Nils Johansson, forskaren jag nämnde förut, har undersökt hur det kan komma sig.

Han konstaterar att de ekonomiska styrsystemen i Sverige missgynnar återvinning och kraftigt subventionerar nybrytning. Det handlar om sådant som att återvinningsföretagen får betala 435 kronor per ton för de rester som måste deponeras sedan metallen tagits till vara medan gruvorna är helt befriade från deponiskatt. Vidare har gruvsektorn lägre koldioxid- och energiskatt än återvinningssektorn, och de statliga anslagen till gruvrelaterad forskning är avsevärt högre än till forskning om återvinning. Prospekterare får också statligt stöd av Mineralinformationskontoret.

Enligt Johansson motsvarar dessa stöd ett värde på över 30 miljarder kronor per år. Därtill kommer ytterligare politiskt stöd till gruvsektorn i form av till exempel infrastruktur för miljardbelopp. Detta trots att, enligt Johansson, återvinningssektorn tycks skapa ett högre ekonomiskt värde per producerat ton än gruvsektorn om alla aspekter tas med.

Även SGU, Sveriges geologiska undersökning, pekar på detta. I den kartläggning och analys som myndigheten gjorde i samråd med Naturvårdsverket av utvinnings- och återvinningspotentialen för Sveriges mineraltillgångar, som redovisades i en rapport i december 2014, framgår att det behövs fördjupad kunskap om miljöpåverkan av de olika försörjningsalternativen och om återvinningspotentialer i gruvavfall, deponier och så kallad urban mining, det vill säga att ta upp det som ligger under våra fötter.

Vidare konstaterar utredningen att en ökad återvinning från gruvavfall kan vara aktuellt för så kallade sällsynta jordartsmetaller och fosfor, även om det i dagsläget saknas tekniska lösningar för att utvinna även dessa till konkurrenskraftiga kostnader. Det är kostnaderna som är avgörande.

Det ligger väl i linje med ett annat mål som uttrycks i regeringsöverenskommelsen: Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin. Det är viktigt att se över hur vi kan ställa om de ekonomiska styrsystemen så att återvinning och hushållning med resurser snarare än nybrytning uppmuntras.

Vidare står det i regeringsöverenskommelsen: Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Det står också: Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skärpas. Turistnäringens och andra lokala näringars intresse ska beaktas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Därför ska en analys av framkomliga vägar göras inom Regeringskansliet. Det är ett mycket angeläget arbete. Det är inte hållbart att exploateringsintressen i praktiken får fortsätta att gå före alla andra intressen eller att samhället i alltför hög grad står för notan för de skador som gruvdriften ändå orsakar och efterbehandling.

Skyddet för miljön räcker tyvärr inte i praktiken. Vi behöver gå längre. Det gäller också att hålla i minnet vad gäller andra intressen att till exempel turistindustrin ökar starkt i Sverige i andel av både bnp och sysselsättning medan gruvindustrin förändras så att alltmer kan göras av maskiner och robotar och allt färre mänskliga arbetare behövs.

Gruvdrift är normalt inte förenligt med turism. I attraktiva naturområden får man helt enkelt välja om man vill ha gruvjobb i några decennier. De är per definition begränsade i tiden. När mineralerna är upptagna ur jorden tar jobben slut. Eller så väljer man turism, rennäring, jordbruk och så vidare, som kan ge försörjning till lokal befolkning under många år och under lång tid, helt enkelt ett långsiktigt tänkande.

Det är också enligt min mening alldeles orimligt att våra gemensamma tillgångar i princip skänks bort när gruvbolagen betalar endast 2 promille av värdet av de mineraler de brutit under ett år till fastighetsägare och staten. Den totala mineralersättningen till staten under 2013 var endast 1,7 miljoner. Det är extremt lågt jämfört med andra länder, som har påpekats här.

Det är värt att påminna sig om hur det var i Sverige fram till 1993. Då fanns institutet kronoandel som innebar att i en bearbetningskoncession som beviljats någon annan än staten hade staten rätt till andel med hälften. Dåvarande riksdag fattade beslut om en minst sagt dramatisk förändring från 50 procent till 2 promille varav endast en halv till staten och resten till fastighetsägaren. Det måste till en förändring av detta. Jag ser fram emot den översyn av mineralavgifterna som regeringen avser att göra. Det ska bli mycket intressant.

Herr ålderspresident! Jag har sparat det bästa till sist. Äntligen! Äntligen har Sverige en regering som klart och tydligt säger nej till att öppna för utvinning av uran, olja eller gas. Det är lite patetiskt när Helena Lindahl försöker säga att vi har svikit våra vallöften efter att Centerpartiet har suttit i en alliansregering och röstat nej till veto mot uranprospektering och uranbrytning i åtta år. Det blir lite märkligt.

Vi måste väl ändå låta regeringen återkomma med förslag på exakt hur man vill göra det man har lovat att man ska göra. Det är väl ändå rimligt. Jag känner mig mycket trygg med det. Det är verkligen på tiden att vi har en regering som satt ned foten.

Med allt detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 30 Helena Lindahl (C)

Herr ålderspresident! Politiska partier måste enligt mitt tycke alltid gå framåt och utvecklas, Annika Lillemets. När Centerpartiet satt i regeringen var det ingen hemlighet att Centerpartiet redan då ville förbjuda uranbrytning och gärna också ha ett kommunalt veto för prospektering. Problemet var bara att vi hade tre andra kompisar som inte ville det.

I dag sitter ni i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna. Ni har alla möjligheter att införa ett lagstiftat förbud, men det gör ni inte. Ni skulle till och med få stöd av Vänsterpartiet. Vänsterpartiet säger självt att det nu ska stödja Centerpartiets motion, men det gör inte Miljöpartiet. Miljöpartiet tycker att det räcker med en intern överenskommelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vad händer, Annika Lillemets, om det skulle öppnas för uranbrytning i Sverige? Sådana saker kan förändras över tid. Det kan hända att det blir en annan regeringskonstellation. Vi vet alla hur det är. Byter man partier eller konstellationen i en regering kan det hända väldigt mycket saker.

Ni var under förra mandatperioden väldigt pigga på att införa en lagstiftning. Men det vill ni inte göra i dag. Ingen kan väl inbilla någon att ni inte har svikit ert vallöfte. Det är klart att ni har svikit ert vallöfte. Före valet sa ni att ni ville förbjuda uranbrytning och dessutom införa en kommunal vetorätt mot prospektering efter uran.

I dag säger ni: Vi behöver ingen lagstiftning. I dag säger ni dessutom att det är jättebra att prospektera, eftersom man då får lära sig väldigt mycket. Exakt så står det i betänkandet som ni i dag ska bifalla. Hur kan det komma sig, Annika Lillemets?

Anf. 31 Annika Lillemets (MP)

Herr ålderspresident! Helena Lindahl vränger till verkligheten på ett något märkligt sätt. Vem har sagt att vi inte vill ha lagstiftning? Det har vi inte över huvud taget sagt. Vem har sagt att det inte behövs? Det är Helena Lindahl som säger det.

Jag litar på vår regeringsöverenskommelse. Jag litar på att regeringen kommer att komma tillbaka med förslag på hur vi ska åstadkomma detta oerhört tydliga. Vi ska inte öppna för brytning av uran eller för den delen olja eller fossilgas. Precis så står det i regeringsöverenskommelsen. Möjligen drack man kaffe när man skrev den, men jag tar den på allvar i varje fall. Det är ganska märkligt att förringa den på det sättet.

Självklart kan saker och ting ändras om regeringen inte längre sitter vid makten. Men vi har den regering vi har nu, och jag litar på att den kommer att ta fram förslag till riksdagen. Sedan får vi ta ställning till det, helt enkelt. Det är första gången vi har en regering som faktiskt tar den här frågan på allvar och som kan göra någonting åt den.

Det är väl utmärkt om Centern då kommer att stödja vad som nu kommer att bli lagstiftning eller annat när vi tar beslut här i riksdagen om det. Jag tycker att det är att slå in en öppen dörr nu. Och att påstå att vi skulle ha svikit våra vallöften är befängt. Det är tvärtom. Vi jobbar med dem på riktigt i regeringen.

Anf. 32 Helena Lindahl (C)

Herr ålderspresident! Tack, Annika Lillemets, för svaret! Jag känner mig inte alls betryggad eller nöjd.

Jag tror att det finns människor som i dag sitter och tittar och följer det här som kanske också är väldigt oroliga. Det handlar om boende i Jämtland eller på Skaraborgsslätten som är oroliga: Kommer det att ske någon brytning? Varför kan inte regeringen gå med på att utreda en lagstiftning? Hur kan det komma sig att regeringen tycker att vi inte behöver något kommunalt veto när det gäller prospektering? Gudarna ska veta att prospektering lägger en död hand över bygden.

Då undrar jag: Varför kan inte Miljöpartiet bifalla en motion där man ger kommunerna vetorätt i fråga om prospektering av uran i alunskiffer? I alunskiffer förekommer nämligen rikliga mängder av uran, olja och gas, som säkert Annika Lillemets vet. Jag tycker att det är väldigt underligt. Varför kan man inte bifalla motionen, som helt enkelt säger att vi ger kommunerna vetorätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sedan känner jag mig inte alls speciellt trygg när det gäller lagstiftning. Det var nämligen så att P1 intervjuade mig och även Åsa Romson för ett par veckor sedan. Då frågade man Åsa Romson, som för övrigt också är miljöminister, om den interna överenskommelse som Annika Lillemets hänvisar till. Åsa Romson säger att hon inte vet om överenskommelsen kommer att leda till lagstiftning. Om hon, som är miljöminister, inte ens vet om det här kommer att leda till lagstiftning undrar jag: Vad är det då värt, Annika Lillemets?

Anf. 33 Annika Lillemets (MP)

Herr ålderspresident! Miljöpartiet har alltid varit emot uranbrytning. Därmed följer självklart att vi är emot prospektering. Det gäller även för fossilbränslen. Det har inte på något sätt ändrat sig. Vi har alltid drivit frågan på de sätt som har stått oss till buds i opposition eller nu, för första gången, i regering.

Jag håller med om att det lägger en död hand över bygden. Det håller vi med om. Men där ni har suttit i åtta år och röstat emot er övertygelse har vi nu en regeringsöverenskommelse. Jag tycker att vi måste ge regeringen en chans. Låt regeringen komma med förslag! Jag litar, precis som Hanna Westerén, på det som har överenskommits. Jag tycker att det är ganska märkligt att fästa så lite vikt vid detta.

Ni är mycket välkomna att hjälpa till i arbetet. Vi behöver vara många som ställer oss bakom detta, så att vi verkligen i praktiken får ett stopp för prospektering och annat. Vi håller med om er motion. Men vi tycker helt enkelt att det är att slå in en öppen dörr nu när arbete pågår. Låt regeringen göra sitt jobb och återkomma!

Anf. 34 Said Abdu (FP)

Herr talman! Gruvnäringen är en av vårt lands viktigaste basnäringar. Gruvnäringen genererar viktiga råvaror, skatteintäkter och arbetstillfällen. Modern gruvbrytning har mindre påverkan på miljön än vad äldre brytning hade, tack vare modern teknik. Det är positivt när gamla gruvor återöppnas för att utvinna fyndigheter, tack vare den moderna tekniken, eller när befintliga gruvor utökar sin utvinning på ett mer hållbart sätt.

Men vi vet alla att gruvnäringen också ger upphov till konflikter och djup misstro mellan olika grupper och intressen. Tillväxt och jobb ställs ofta mot miljö och exempelvis rennäring. Det är centralt att vi kan hantera och ta hänsyn till dessa olika intressen.

Den svenska minerallagen är bland de allra hårdaste i världen. Den 1 augusti 2014 skärptes minerallagen ytterligare så att den enskildes ställning vid prospektering har förbättrats. Det har införts hårdare krav på vad en arbetsplan ska innehålla och processen kring denna.

Alliansregeringen tog fram en mineralstrategi som lägger en god grund för hur Sverige ska kunna anta utmaningar och ta till vara de möjligheter som ges för jobb och tillväxt genom att Sverige fortsätter att utvecklas som EU:s ledande gruvnation.

Gruvnäringen står ofta för omfattande ingrepp i naturen och påverkar miljön negativt. Polluter pays-principen, det vill säga att förorenaren betalar, är en liberal grundläggande princip som bör vara ryggraden i alla verksamheter, liksom allemansrättsliga principer. Det är angeläget att ansvariga myndigheter lägger större vikt vid att kontrollera de potentiella mineralföretagens ekonomiska styrka för att bland annat säkerställa företagens möjlighet att ta det fulla ansvaret för den miljöpåverkan som kan komma att ske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Samerna är ett urfolk och en erkänd minoritet. Samhället har ett särskilt ansvar, såväl historiskt som utifrån internationella konventioner, att inte inskränka urfolkens möjligheter att värna sin kultur och fortsätta att utöva renskötsel. Men den samiska kulturen och renskötseln känner sig i dag hotade av exploateringsintressen.

Alliansregeringen genomförde lagändringar för att stärka de samiska intressenas roll i processen kring mineralutvinning. En rätt till översättning av arbetsplanen till finska, meänkieli och samiska har införts, liksom ett krav på att en gällande arbetsplan ska sändas över till kommunen, länsstyrelsen och Sametinget. På så vis stärks rennäringens möjligheter att göra sig gällande i processen.

Vi måste ha stor respekt för de olika intressen som finns i samband med gruvdrift och mineralutvinning. Mycket tid och kraft måste läggas på att hitta fungerande samrådsformer. Förtroende måste byggas, och det görs bland annat genom en god kommunikation mellan de olika aktörerna, det vill säga mellan företag, markägare, kommuner och andra berörda, exempelvis vår ursprungsbefolkning samerna.

I mineralstrategin behandlas just frågor om samråd, och alliansregeringen gav Länsstyrelsen i Norrbottens län uppdraget att ta fram en vägledning för samråd och kommunikation mellan gruv- och rennäringarna. Båda näringarnas branschorganisationer, däribland Svemin, Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget skulle ges möjlighet att delta. Aven andra lokala organ för samer skulle ges goda förutsättningar att delta i arbetet. Uppdraget skulle ha redovisats denna vår, men projektet är tyvärr försenat. Det har varit svårt att finna lämpliga samverkansformer för genomförandet. Det tycker vi är olyckligt. Det är därför av stor vikt att regeringen och dess myndigheter ser till att följa detta arbete framgent. Det kommer vi att göra.

Anf. 35 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Gruvnäringen är nästan den första näringen i vårt land där man kan säga att vi verkligen hade nytta av människor som kom från andra länder.

Vallonerna, som kom till vårt land med ny teknik för både gruv- och skogsnäringarna, bidrog faktiskt till att på ett sätt civilisera vårt land när det gällde just industriell utveckling och inte minst till att skapa en förutsättning för den framgångsrika gruvnäring som vi har haft under lång tid i Sverige.

Det är viktigt att säga att det är en näring som fortfarande skapar arbetstillfällen, men som vi vet har den också haft hårda bakslag under de senaste åren. Det är en näring som kostar mycket pengar. Det krävs stora investeringar, inte minst med tanke på både arbetsmiljö och andra miljöfaktorer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

På ett sätt är det väldigt motsägelsefullt. Man använder gruvnäringen för att framställa miljövänlig teknik, till exempel vindkraftverk, avancerad elektronik och elhybridbilar. För att framställa miljövänlig teknik utvinner man mineraler.

Det säger sig självt att det finns en inbyggd motsättning i detta. Frågan är hur länge till vi ska kunna använda våra bergarter och mineraler på det vis som vi har gjort under så lång tid. Därför ställs det naturligtvis högre krav på återvinning av det som vi redan har tagit ut.

I mineralstrategins uppföljning från december 2014 kan man läsa att det finns en stor potential för att öka återvinningen, inte minst från kommunala deponier och från industriavfallet. Där konstaterar man dock, precis som omnämns i betänkandet, att det är dålig statistik på detta. Det är väldigt svårt att få fram siffror på hur man jobbar med detta över landet. Jag skulle vilja säga direkt till Sveriges Kommuner och Landsting att det är en väldigt viktig uppgift för dem att ta reda på hur man kan använda mineralstrategin ute i kommunerna för att få ut mer sortering och återvinning av det avfall som kommer in.

Jag var i Västerås i fredags och tittade bland annat på det avfall som kommer in från England och hur man tar hand om det. Det är intressant att se att det inte bara är vårt eget avfall och deponier för våra egna hushåll och industrier utan att det också kommer från andra länder. Kanske man skulle vara ännu mer nogsam just då och se till att vi får en så bra sortering och återvinning som möjligt därifrån.

Jag var inne på att gruvnäringen kostar pengar. Det kan man verkligen säga, för det är en viktig del i detta att skapa attraktivitet som gruvland. I mineralstrategin står det om att Tillväxtanalys ska titta på detta för att skapa möjligheter för andra investerare, inte minst utifrån, att satsa riskkapital i den svenska gruvnäringen.

Vad jag kan läsa mig till, och någon annan får gärna säga om jag har fel, är det nog så att Tillväxtanalys ännu inte har kommit igång med det uppdraget. I så fall är det verkligen någonting som vi behöver trycka på för: att få in utländska investerare som är intresserade av svensk gruvnäring och vill utveckla den.

Business Sweden fick i uppdrag att göra en kommunikations- och marknadsföringsplattform för att marknadsföra Sverige som gruvland. Men vad har man att marknadsföra om man inte samtidigt kan säga att det faktiskt går att få ny gruvdrift i Sverige, inte minst med tanke på Northland? Är det verkligen värt att satsa på gruvnäringen i Sverige? Hur ska vi få utländska investerare att tycka att det inte bara är värt att satsa sina pengar, för vi är nog ense allihop om att det kostar hur mycket som helst, utan också att satsa på arbetskraften? Det måste skapas attraktiva samhällen för den arbetskraft som ska komma till Sverige.

Vi vet också att utbildningen av bergsingenjörer och andra professioner inom gruvnäringen behöver ha ytterligare påfyllning av nya människor, både utifrån och i form av utbildning inom Sverige.

Jag bodde själv i Filipstad när jag var yngre. Där utbildar man just bergsingenjörer. Det var en viss status i det, och jag hoppas att det är det fortfarande - att det faktiskt är viktigt att utbilda sig till ett sådant yrke.

Jag var också i Äspölaboratoriet i Oskarshamn häromdagen. Där tittar man på hur man kan skapa en bra slutförvaring för kärnavfall i bergrummet. Förhoppningsvis slutar vi så småningom att använda kärnkraft, men hur lång tid det tar vet vi inte än. Oavsett detta är det viktigt att vi drar nytta av den kunskap inom geologi som finns i Sverige. Vi behöver öka den, vilket också är en viktig del av förslagen i mineralstrategin: att öka geologins synlighet i skolan. Hur ska vi kunna prata om en aktiv gruv- och mineralnäring i Sverige om vi inte har människor som förstår vikten av den?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Detta är någonting som vi ska trycka mer på också när det handlar om utbildning, anser jag. Vi måste intressera barn och ungdomar från början för vad berg, gruvor och mineraler kan bidra med exempelvis när det gäller vilka jobb man kan få i framtiden.

Annika Lillemets var inne på turismen. Det är ju så att turism är en sak och mötesindustri en annan. När det handlar om att mötas för överföring av kunskap mellan människor är det nog så att gruvnäringen har en stor framtid. Det handlar dock inte om gruppresor där man besöker gruvhål, utan det handlar helt enkelt om överföring av forskning och utvecklingskunskap mellan olika länder och olika personer inom professionen. Där tror jag också att vi ska fortsätta uppmuntra dem som jobbar inom näringen för att skapa dessa möten, inte minst för att så småningom locka investerare till Sverige.

Anf. 36 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Gruv- och mineralnäringen är, precis som Hanna Westerén sa i sitt anförande, väldigt viktig för Sverige. Den är viktig för landsbygden, viktig för många orter och län, viktig för sysselsättningen och viktig för Sveriges export, och den har varit och är viktig för utvecklingen av Sverige som industrination.

Sveriges geologiska undersökning, SGU, har av riksdag och regering fått övergripande mål, till exempel i den nyligen antagna mineralstrategin, om att konkurrenskraften ska öka så att Sverige behåller och förstärker sin position som EU:s ledande gruvland.

Sveriges mineraltillgångar ska nyttjas på ett långsiktigt hållbart sätt där ekologiska, sociala och kulturella dimensioner beaktas så att natur och kulturmiljöer bevaras och utvecklas. Jag är glad över att det finns en stor enighet om detta i Sveriges riksdag.

Herr talman! Vi vet att gruv- och mineralnäringen inte är enbart positiv, och i dag vill jag tala om en av dess baksidor som skapat stor oro för oss som bor i mitt hemlän.

I Jämtland har fyra kommuner sin viktigaste vattentäkt i Storsjön. Det gäller Bergs kommun, Åre kommun, där jag bor, Krokoms kommun och Östersunds kommun. I Bergs kommun i den vackra Oviksbygden vid Storsjön har två företag hela tiden velat genomföra uranbrytning. Det handlar om Continental Precious Minerals och Aura Energy. De fyra nämnda kommunerna har politiska fullmäktigebeslut om att inte tillåta uranbrytning, och regionförbundets styrelse i Jämtlands län har också fattat ett likalydande beslut.

Jag och mitt parti, Socialdemokraterna, har varit med om att tända vårdkasar runt Storsjön och demonstrerat mot uranbrytning. Många öppna möten har hållits, och sidor på sociala medier är aktiva. Kommunerna gjorde till och med en gemensam film om vad uranbrytning skulle innebära för Oviksbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det finns en stor majoritet mot uranbrytning i Jämtlands län, och de berörda kommunerna har tydligt deklarerat att det kommunala vetot skulle användas vid behov.

Herr talman! Man kan ifrågasätta varför dessa företag fortsatte sina försök. Min analys är att vi förut hade en regering som inte sa nej. Den före detta statsministern, moderaten Fredrik Reinfeldt, öppnade upp för uranbrytning när han talade i Umeå den 28 september 2009. Detta skapade naturligtvis en stor oro i mitt hemlän, samtidigt som det skapade förhoppningar hos de företag som vill exploatera uranet.

Det har också bidragit till att den utveckling som kunde ha skett inom både de gröna näringarna och besöksnäringen i området helt har uteblivit. Det har varit en dålig miljöpolitik, näringspolitik och landsbygdspolitik att inte säga nej.

Det här är en fråga som är mycket viktig för oss oavsett om vi befinner oss i opposition eller i regeringsställning. Därför är jag i dag glad över att vi har en regering som direkt ingick en överenskommelse om att inte öppna för utvinning av uran.

I överenskommelsen framgår att Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin, som är viktig för Sverige. Vi vill skapa nya modeller för att utveckla samhällets och gruvnäringens ansvar för att finansiera de investeringar som krävs för en miljömässigt hållbar gruvnäring och samhällsutveckling. Miljökraven vid prospektering och provborrning ska skärpas. Turistnäringens och andra lokala näringars intressen ska beaktas. En analys av framkomliga vägar ska göras inom Regeringskansliet. Sverige ska inte öppna för utvinning av uran, olja eller gas.

Nu fortsätter processen i Regeringskansliet så att vi här i Sveriges riksdag till slut får ett förslag att besluta om.

Herr talman! Det är viktigt att vi i Sverige vill utveckla gruv- och mineralnäringen på ett långsiktigt hållbart sätt och att vi behåller och förstärker vår position som EU:s ledande gruvland. Men samtidigt känns det starkt, tryggt och bra att Sverige nu har en regering som tydligt säger nej till utvinning av uran.

Jag står givetvis bakom utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Hanna Westerén (S).

Anf. 37 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Vi delar åsikt i uranfrågan. Däremot ställer jag mig ändå frågande till att ni i dag kommer att rösta nej till Centerpartiets motion. Inte ens er samarbetspartner Vänsterpartiet tycker att den så kallade interna överenskommelsen är nog. Den duger inte. De väljer i stället att rösta på Centerpartiets motion därför att de tycker att svensk lagstiftning rimligtvis måste stå över en intern överenskommelse i regeringen. Det säger sig självt.

Jag har egentligen en annan fråga till Anna-Caren Sätherberg. Prospektering av uran i alunskiffer är en stor fråga. Vi tar upp frågan i vår motion. Vi vill införa ett kommunalt veto.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

I Jämtland, där Anna-Caren Sätherberg bor, på Skaraborgsslätten och andra ställen finns en stor oro över hur prospekteringsbolagen agerar. Prospekteringen lägger en död hand över bygden. Huspriserna sjunker. Man vet inte hur man ska planera för framtiden. Inte heller bönderna är nöjda. Allt detta vet Anna-Caren Sätherberg. Ändå tycker ni inte att det är värt att låta kommunerna få lägga in ett kommunalt veto när det gäller prospektering efter uran i alunskiffer.

I alunskiffer är uran, olja och gas rikligt förekommande. Vad är problemet? Varför röstar ni inte ja?

Anf. 38 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Det är otroligt speciellt att få stå här med Helena Lindahl i dag. Jag bor i den bygd som verkligen är berörd, och Helena Lindahl har så tydligt tagit ställning mot sina före detta kamrater och kan tänka sig att stödja vår regering i frågan.

Det har tagit åtta år, och jag är glad att Helena Lindahl och jag är eniga om att uran inte kan utvinnas. Precis som du säger är det fråga om en dålig miljöpolitik, dålig näringspolitik och dålig landsbygdspolitik.

Det finns en överenskommelse, och det pågår en process. Jag lyssnade på förra årets debatt. Jag ville verkligen höra vad ni sa eftersom jag var mycket orolig i och med att Fredrik Reinfeldt hade öppnat för uranbrytning i er regering. Helena Lindahl sa att när man ingår i en regering förhandlar man, och det kan ta tid. Det jag kan säga i dag är att du måste vara lika glad som jag. Efter åtta år finns en regering som tydligt säger nej i en överenskommelse. Det ska ske en process i Regeringskansliet. Vi kommer att återkomma i frågan. Då är du och jag på samma sida, och Centerpartiet får hålla det vallöfte som man har gett sina välja under åtta år, nämligen att tydligt säga nej till uranutvinning.

Anf. 39 Helena Lindahl (C)

Herr talman! Skillnaden mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet, Anna-Caren Sätherberg, är att när Centerpartiet satt i regeringsställning hade ni inte majoritet för att införa ett förbud mot uranbrytning. I dag sitter ni i regering tillsammans med Miljöpartiet. Även Vänsterpartiet flaggar för att man vill stödja ett lagstiftat förbud mot uranbrytning. Ändå väljer ni att säga nej. Ni hänvisar till den interna överenskommelsen, som betyder föga i jämförelse med svensk lagstiftning.

Vad ska ni förhandla om? Ni var överens om att införa ett förbud mot uranbrytning - i alla fall före valet. Nu säger miljöministern att hon inte vet om det kommer att leda till ett förbud. Det är märkligt. Det är definitivt, Anna-Caren Sätherberg, ett svek mot era väljare.

Jag skulle vilja läsa ur dagens betänkande när det gäller prospektering av uran i alunskiffer. Anna-Caren Sätherberg säger att hon själv kommer från ett län där prospekteringen väcker stor oro, och hon borde därför vara medveten om vad den innebär. Hon borde därför också rösta för Centerpartiets motion om att införa en möjlighet att lägga in ett kommunalt veto mot prospektering av uran i alunskiffer. Men det gör ni inte. I stället säger ni följande:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

"Utskottet anser att den gällande ordningen med en kommunal vetorätt mot brytning av uran är tillräcklig och att undersökning av berggrunden som sker inom ramen för de gällande miljöbestämmelserna i allmänhet bör kunna ses som något positivt. En kommunal vetorätt mot prospektering i enlighet med förslaget i motionen bör således inte införas. Motionen avstyrs i den aktuella delen."

Vad är det, Anna-Caren Sätherberg, om inte ett svek mot era väljare?

Anf. 40 Anna-Caren Sätherberg (S)

Herr talman! Ett svek mot mina väljare, när vi har en regering som ingår en överenskommelse första veckan på jobbet - i alla fall inom en månad? Där står att uran inte ska utvinnas. Det är en av våra viktigaste frågor i Jämtland. Det är en seger, Helena Lindahl.

Av 17 kap. 1 § i miljöbalken framgår det att anläggningar för brytning, bearbetning eller anrikning av uranhaltigt material dessutom ska tillåtlighetsprövas av regeringen. En överenskommelse av en regering, som alltid kan fatta sista beslutet, är viktig i stället för att tillhöra en regering vars statsminister tycker att uranbrytning borde kunna ske i Sverige. Det är skillnaden mellan oss.

Det löfte jag gav till mina väljare stod regeringen direkt upp för.

Att slå in öppna dörrar, Helena Lindahl, är kanske inte så konstruktivt i det här läget. Men det här visar, vilket är positivt, hur eniga vi är i frågan - Helena Lindahl, jag, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De andra står på den andra sidan. Nu kan det äntligen ske något. Det är positivt att vi nu har en regering som har ingått en överenskommelse som så tydligt säger nej. Det betyder mycket i den kommun där jag bor och i det län där jag verkar. Så många av oss kände en djup oro under den förra regeringen.

(Applåder)

Anf. 41 Per Åsling (C)

Herr talman! Vi ska inte ha någon uranbrytning i Jämtland. Vi ska inte ha någon uranbrytning i Sverige. Det borde vi kunna vara överens om.

Centerpartiet har under många år regionalt i Jämtland, lokalt i kommuner och på ett nationellt plan varit emot uranbrytning. Vi tog för länge sedan ställning för en lagstiftning mot uranbrytning och för att det kommunala vetot ska utvidgas så att det också gäller prospekteringstillfället.

I alliansregeringen nådde vi inte ända fram. Det är allmänt känt. Det har inneburit att när frågan har varit uppe till omröstning de senaste åren har jag röstat emot allianslinjen. Jag har röstat med oppositionen. I dag ska vi vid eftermiddagens votering ta ställning för eller emot uranbrytning respektive en lagstiftning.

Det är förvånande vilken vändning den här frågan har tagit. Det är särskilt förvånande att socialdemokrater och miljöpartister nu har skrivit ihop sig med sverigedemokrater och övriga partier. Det är väldigt urvattnat, och det är hur tydligt som helst var de politiska skiljelinjerna går i utskottets betänkande.

Vi säger nej till uranbrytning. Vi säger att vi vill stärka det kommunala vetot så att det ska gälla även vid prospekteringstillfället.

Detta har också socialdemokrater och min före detta riksdagskollega från Jämtland Marie Nordén tydligt deklarerat i den här talarstolen när frågan har varit uppe tidigare år. Jag citerar Marie Nordén:

Mineralpolitik

Frågan är för viktig för att det ska beslutas på kommunal nivå. Just i Jämtland blir det uppenbart att detta inte räcker, då en gruva i en kommun som till exempel Berg kan komma att påverka alla kommuner kring Storsjön.

Så lät det då. Vad är skillnaden nu, Anna-Caren Sätherberg, Hanna Westerén och Annika Lillemets? Ni skriver ju i betänkandet att det är bra som det är, att det kommunala vetot inte ska gälla prospektering, att det är bra att det prospekteras, att det är bra att borriggarna rullar ut i Oviken nu igen och att ett av de utländska bolag som finns på plats börjar provbryta, vilket också är aktuellt.

Ni är svaret skyldiga! Varför ställer ni inte upp för den linje ni förfäktat tidigare? Varför tar ni inte tillfället i akt att skapa en långsiktig tydlighet som innebär att människor boende i dessa bygder vet vad som gäller? Då krävs lagstiftning - det går inte att hänvisa till regeringsöverenskommelser som kan ändras från det ena året till det andra.

Ställ upp för alla människor som nu är oroliga! Ställ upp för jämtar som drabbas och för bygder där investeringsviljan från hushåll och företag avtar på grund av osäkerhet! Nu kan vi rätta till det här.

Jag yrkar bifall till Centerpartiets motion och reservation.

I detta anförande instämde Helena Lindahl (C).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)