Avfall och kretslopp

Anf. 114 Maria Strömkvist (S)

Herr talman! Vi ska nu debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande Avfall och kretslopp. Det är ett motionsbetänkande från allmänna motionstiden som behandlar materialåtervinning, källsortering, sanering av förorenad mark och ett antal andra viktiga frågor. Betänkandet innehåller en reservation från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, nr 9, vilken jag yrkar bifall till. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Vi socialdemokrater vill ha ett hållbart samhälle där våra resurser utnyttjas klokt. Avfallshierarkin är ett politiskt medel för att nå det målet. Den innebär att vi i första hand ska minska avfallet, i andra hand återvinna det och först i tredje hand förbränna det för energiutvinning. Sverige var tidigt ute med sortering och stopp för deponier. Ett producentansvar gör att förpackningar av papper, glas, plast och metall återvinns. Många kommuner samlar också in kompost och rötar biogas. Vi energiåtervinner i dag det avfall som inte materialåtervinns, och mycket lite avfall läggs i dag på deponi. Men trots framgången går ungefär 30-40 procent av soppåsens innehåll fortfarande att återvinna.

Vi kan också se att Sverige tappat fart vad gäller återvinning. Vårt arbete med att minska avfallet och öka återvinningen har avstannat, medan andra länder fortsätter att utveckla sig. Här vill vi socialdemokrater se en förändring. Vi menar att Sverige ska fortsätta att vara i framkant när det gäller att ta reda på det vi lämnar efter oss.

I det nuvarande systemet ansvarar producenterna genom sina egna bolag för insamling och återvinning av förpackningar. Kommunerna ansvarar för resten genom avgiftsfinansierad insamling. Syftet med det systemet var att minska mängden förpackningar. Nu blev det inte så. I stället växer sopberget. Många svenska kommuner menar att kostnaderna vältras över på andra parter. De anser att 1 ½ miljard kronor av insamlingskostnaden för förpackningar belastar kommuner och bostadsrättsföreningar i stället för de producenter som enligt lag borde betala. För hushållen är det ofta svårt att förstå vad som lyder under producentansvaret och vad kommunen ska samla in. Ju enklare vi gör det för hushållen, desto större blir insamlingsmängden, tror vi.

Herr talman! Avfallsutredningen, som den förra regeringen tillsatte, lämnade förslag på ett nytt system där kommunerna mot ekonomisk ersättning tar över ansvaret för insamlingen av hushållens förpackningar och tidningar och sedan lämnar över dem till förpackningsföretagen. Andra verksamheter blir själva ansvariga för allt sitt avfall, enligt förslaget. Förslaget är, vad vi hittills kunnat bedöma, en väl avvägd kompromiss mellan olika intressen och en god grund för ett fortsatt förbättringsarbete. Vi socialdemokrater ser gärna att kommunerna i fortsättningen tar ansvar för insamlingen av allt det återvinningsbara avfallet från hushållen, detta med ett bibehållet producentansvar där förpackningsindustrin fortsätter att bära sin del av kostnaden. En ökad materialåtervinning är helt enkelt nödvändig för Sverige.

Ett annat område är matavfall. I dag kastas mycket mat som vi i stället skulle kunna konsumera. Detta måste vi naturligtvis jobba med. Vi måste minska matsvinnet. En kartläggning av mängden matavfall i Sverige 2012 visar att det uppkommer ungefär 1,2 miljoner ton matavfall per år i hela kedjan. Då är inte jordbrukssektorn inkluderad. Hushållen svarar för den absolut största delen, i storleksordningen 770 000 ton. Det motsvarar ca 80 kilo per person och år. Kartläggningen har gjorts av Smed och inkluderar inte mat och dryck som hälls ut i avloppet. En studie av det flytande matavfallet visar att svenska hushåll häller ut ca 224 000 ton mat och dryck via avloppet under ett år. Det motsvarar ca 26 kilo per person.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Produktionen av den mängd mat som slängs varje år motsvarar utsläpp på omkring 2 miljoner ton koldioxid. Det motsvarar ca 3 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige.

30 procent av allt frukt och grönt når aldrig slutkonsumenterna i butiken. Det produceras så mycket mat att inte en enda person skulle behöva gå hungrig. Ändå är var åttonde person undernärd. Dessa fakta borde få oss att tänka till i förväg. Vi importerar hälften av våra livsmedel till Sverige, samtidigt som det kastas bort väldigt mycket mat. Tänk om bara 1 procent av denna import hamnade i länder där det råder ständig hunger i stället för att vi i slutändan kastar eller kasserar denna mat! Här måste vi politiker våga spänna bågen och lyfta fram tydliga politiska mål.

Herr talman! En annan fråga som jag tänkte beröra gäller sanering av mark. Sanering och återställande av förorenad mark är något ytterst angeläget och efterfrågat runt om i hela landet, inte minst för att kunna fortsätta att utveckla områden i hållbar riktning för framtiden. Vi anser att det är mycket viktigt att svara med höjda ambitioner och förstärkning av arbetet med sanering av förorenad mark där det inte finns andra intressenter eller ansvariga som kan eller ska betala för saneringen. Den budget som de borgerliga partierna med stöd av Sverigedemokraterna röstade igenom för 2015 gav tyvärr ingen hjälp på den vägen, då den avvisade föreslagna höjda resurser för sanering av förorenad mark. Syftet med efterbehandling av förorenade områden är att långsiktigt minska riskerna för människors hälsa och miljön.

Det statliga bidraget för sanering och efterbehandling av förorenade områden är till för åtgärder där det inte finns någon annan ansvarig som kan betala hela eller delar av insatsen. Det statligt finansierade efterbehandlingsarbetet är därför en viktig del av arbetet för att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Naturvårdsverket har tagit fram en nationell plan för efterbehandling av förorenade områden. Planen är ett verktyg för att se till att efterbehandlingsåtgärder kommer till stånd vid de mest prioriterade förorenade områdena. Vi anser i likhet med vad som anges i den nationella planen att bidragen ska gå dit där de gör mest miljönytta. Samtidigt ska prioriteringen möjliggöra en fortsatt teknikutveckling och därmed främja en ökad åtgärdstakt.

Avslutningsvis vill jag säga att vi står inför stora utmaningar. Det räcker inte med att vi skapar rätt tekniskt system för insamlandet och återvinnandet av vårt avfall och våra sopor. Det handlar om att upprätthålla ambitiösa återvinningsmål. Det handlar om tydliga mål för hur vi ska minska konsumtionen av varor. Det handlar om att vi måste skapa möjlighet till kretsloppstänkande och materialåtervinning inom alla områden. Det handlar helt enkelt om att skapa en hållbar utveckling inom planetens gränser - ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Det är vår tids ödesfråga.

(Applåder)

Anf. 115 Gunilla Nordgren (M)

Herr talman! Vi har i dag att behandla betänkande MJU8 som behandlar motioner väckta under den allmänna motionstiden om avfall och kretslopp. Det är viktiga frågor. Vi behandlar 37 motionsyrkanden, och det finns två tillkännagivanden. Alliansen har en reservation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Målet är att så mycket som möjligt av avfallet ska kunna återvinnas. Då finns flera viktiga avgörande faktorer. Bättre insamling och mer återvinning leder ju också till att fler miljöfarliga ämnen tas om hand och på så sätt fasas ur kretsloppet. Därför bör och måste det bli enklare för hushållen att lämna in och sortera avfall - förutom matavfall även andra produkter som textilier och elektronik med mera.

Det pågår, som vi har hört tidigare, ett arbete för att få en giftfri vardag. Kemikalieinspektionen lämnade i februari 2015 en slutredovisning av det uppdrag man hade fått från förra regeringen där farliga ämnen var en del. Den nya regeringen har lämnat in ett nytt uppdrag till Kemikalieinspektionen att vidareutveckla handlingsplanen för en giftfri vardag, och det tycker jag är mycket bra. Det bör absolut bli enklare för hushåll att lämna in textilier och kläder. Bättre insamling och mer återvinning leder till att fler ämnen fasas ut ur kretsloppet.

Herr talman! Det pågår ett arbete med en nationell avfallsplan. Naturvårdsverket har arbetat med denna plan och hur vi ska kunna nå ett mer resurseffektivt samhälle - allt i enlighet med EU:s avfallsdirektiv. En av åtgärderna är att Naturvårdsverket ska ta fram nya styrmedel som ska medverka till att minska mängden avfall och farliga ämnen i material och produkter.

EU-kommissionen har arbetat några år med att få fram en revidering av direktivet om avfall. Dock blev vi nyligen varse att i kommissionens arbetsprogram för 2015 ska detta avfallsförslag dras tillbaka och ersättas med ett nytt och mer heltäckande förslag.

Det är tråkigt att man resonerar så inom EU eftersom detta kommer att innebära förskjutningar i beslutsprocessen. Om detta är vi eniga i utskottet. Jag är orolig för att ambitionsnivån snarare kommer att sänkas än höjas i förhållande till det förslag som förelåg. Det är i dag mycket stora skillnader mellan länderna i EU vad avser hur långt de har kommit med avfallshantering, sortering och återvinning med mera. Sverige ligger i framkant, och det är bra. Det ska vi fortsätta med. Förslaget som drogs tillbaka innehöll högre mål för återvinning, deponeringsförbud för återvinningsbart och biologiskt nedbrytbart avfall samt åtgärder för att minska matsvinnet.

Jag har besökt ett antal avfallsanläggningar i flera länder Europa i egenskap av styrelseledamot i det skånska avfallsbolaget Sysav. Under dessa år besökte vi olika avfallsanläggningar i Österrike, Tyskland, England, Schweiz och inte minst Italien. En del anläggningar var bra och effektiva med en låg deponeringsprocent, men vissa andra var rent ut sagt förskräckliga. De hade bara en gemensam nämnare, nämligen att alla luktade illa.

Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottet stöder den tidigare kommissionens förslag och att förslaget inte bör dras tillbaka.

När det gäller insamling av förpackningar och tidningar beslutade den förra regeringen i augusti 2014 att producentansvaret och insamlingsansvaret för returpapper och tidningar ska behållas - och kompletteras med en ny ordning med ett tydligare ansvar och med höjda mål vad avser materialåtervinning. Det ska också bli lättare för hushållen att sortera ut sitt förpackningsavfall.

Herr talman! Nu har den nya regeringen aviserat att man anser att insamlingsansvaret bör samlas hos kommunerna, det vill säga flytta ansvaret till kommunerna. Regeringen avser därför att se över förutsättningarna för hur denna förändring kan genomföras på det mest effektiva sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Jag har inte lyckats hitta någon ytterligare information eller tidsplan för hur detta arbete ska bedrivas. Det är väl känt att det arbetas med frågan, men inte mer än så. Detta är olyckligt eftersom kommunerna i dag svävar i ovisshet om hur reglerna ska bli framöver och framför allt när det kan komma förändringar. Det är många kommuner som i dagsläget planerar för bättre insamlingssystem och som ska gå ut på nya upphandlingar. Det kan bli flera kommuner som nödgas gå ut på korta avtal eftersom de inte vet när en ny förordning på detta område kommer.

Herr talman! Nedskräpningen i våra hav är ett stort miljöproblem som verkligen måste tas på allvar. Nedskräpningen är omfattande och ger stora skador på djur och människor och sprider farliga ämnen i miljön. Miljö- och jordbruksutskottet har tidigare framfört att denna negativa utveckling måste hejdas. Det är viktigt att använda bra teknik och förhindra att mikroskräp når haven.

Det är glädjande att utskottet genom ett tillkännagivande framför att kretsloppsarbetet behöver förstärkas för att stoppa denna negativa trend. Utskottet framför nu att Sverige även i fortsättningen bör vara drivande i EU, i regionala och i internationella sammanhang vad gäller marint avfall inklusive mikroplaster så att spridningen minskar och på sikt försvinner.

Herr talman! Jag går över till att diskutera efterbehandling av förorenade områden. Jag välkomnar att Naturvårdsverket i sitt regleringsbrev för 2015 har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för och om möjligt föreslå nya finansieringsformer för kostnadseffektiv efterbehandling av förorenade områden där den ansvarige saknar betalningsförmåga för just en efterbehandling. Huvudregeln är naturligtvis att den som förorenat också ska stå för kostnaden för att sanera, men det finns tyvärr exempel på att den ansvarige saknar betalningsförmåga.

Att sanera områden anser utskottet är en mycket angelägen fråga, och framför allt gäller detta de områden som är värdefulla för bostadsbyggande. Bostadsbyggande bör vara en styrande faktor vid sidan om miljöhänsyn vid prioritering av sanering av mark.

Jag välkomnar att utskottet delar min syn, därmed tillstyrker en motion i frågan och har ett tillkännagivande i frågan.

Herr talman! Vi står bakom våra moderata motioner, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation nr 1.

Anf. 116 Maria Strömkvist (S)

Herr talman! Runt om i Sverige finns en stor mängd förorenad mark. Det handlar om platser där det tidigare har legat industrier som har orsakat att gifter har kommit ut i marken, ofta på grund av den tidens okunskap om miljöproblem.

En inventering som länsstyrelsen i mitt hemlän nyligen gjort visar att det finns ca 1 900 potentiellt förorenade områden bara i Dalarna. Av dessa är 19 i högsta och farligaste riskklassen. Dessa tomter utgör en hälsofara för människor som bor i närheten. Det kan också finnas risk att dricksvatten förgiftas.

Det finns i dag i Sverige en bra bild av var de förorenade markerna finns och vad som ska göras. Länsstyrelserna och Naturvårdsverket har inventerat alla. Det finns drygt tusen områden i Sverige som bedöms ha den högsta riskklassen. När läget sammanfattades av Naturvårdsverket förra våren konstaterade verket att det behövs mer pengar till sanering av mark i statens budget. Verket skrev till regeringen och begärde mer pengar i budgeten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Därför föreslog den socialdemokratiskt ledda regeringen en kraftig ökning av anslaget för jobben och för att skydda människors hälsa. Det är en självklar prioritering, tyckte vi. Men det menade inte de borgerliga partierna, som med stöd från Sverigedemokraterna röstade nej till ökningen. Därför undrar jag, herr talman, hur Gunilla Nordgren motiverar det minskade anslaget.

Anf. 117 Gunilla Nordgren (M)

Herr talman! Vi kan komma in på budgetfrågor och tala om nedsättning av sociala avgifter för ungdomar och allt möjligt som diskuteras i betänkandet och har diskuterats i samband med andra betänkanden under dagen. Anledningen till att vi har lite mindre pengar i vissa anslag är att vi inte höjer skatter och annat i vår budget. Det är den som gäller.

Nu har snart halva året gått, och det hade varit prydligt om ni, om vi nu är så överens som det verkar, hade skrivit in frågan om anslaget i reservationen och inte bara hänvisat till er budgetproposition.

Vi är överens, och vi vill trycka på att mark är värdefull för bostadsbyggande. Det vet vi alla, och det kanske vi inte ska diskutera i dag, men ett ökat bostadsbyggande är prioriterat.

Anf. 118 Maria Strömkvist (S)

Herr talman! Svaret uteblev, vilket jag förstår, för hur ska Gunilla Nordgren kunna motivera ett minskat anslag till detta viktiga?

Herr talman! Jag väljer att inte ställa samma fråga igen utan undrar i stället om Gunilla Nordgren kan förklara varför det majoritetsförslag som nu finns i betänkandet är så klokt.

Varför ska vi använda skattepengar till sanering där det redan finns en intressent och där den förorenade markens marknadsvärde med råge täcker saneringskostnaden?

Anf. 119 Gunilla Nordgren (M)

Herr talman! Jo, jag försökte svara att vi har mindre pengar i vissa anslag därför att vi inte gör indragningar eller höjer sociala avgifter för ungdomar. Det är anledningen till att det skiljer mellan kontona i våra budgetförslag. Vi har mindre ibland, och ni har mer ibland. Dessutom kan man inte prioritera allt, för då går inte ekonomin ihop. Det kan vi diskutera en annan dag.

När det inte finns någon som kan betala menar Maria att den som ska exploatera de här områdena ska betala. Då tror jag inte att de här områdena kommer att bli sanerade.

Det är därför vi vill hitta en finansieringsform för mark där det inte finns någon människa eller något företag som kan betala. Då går staten in och sanerar området så att det kan bebyggas för det allmännas bästa.

(forts. § 13)

Anf. 120 Martin Kinnunen (SD)

Avfall och kretslopp

Herr talman! Vi debatterar nu miljö- och jordbruksutskottets betänkande om avfall och kretslopp.

Till att börja med ska vi komma ihåg att Sverige ligger i framkant på området - samtidigt som Europa som helhet fortfarande lägger närmare hälften av avfallet på deponi lägger vi i Sverige väldigt lite på deponi. Vi har all anledning att vara stolta, men det finns ändå mycket att förbättra. Vi har även mycket att lära andra.

Det finns ett antal aspekter värda att lyfta fram vad gäller avfall. Den allra första är förstås människors hälsa. Att rena avlopp handlar i första hand om att undvika spridning av skadliga mikroorganismer. I områden där avloppshanteringen havererar ser vi att mag- och tarmsjukdomar sprids som en löpeld, och när sopor inte hanteras korrekt sprids skadedjur. Det får sjukdomar och stora kostnader som följd.

En annan aspekt är den rent estetiska: Sopor på gatorna ser inte fint ut. Det är ett tecken på förfall, och det luktar illa. Så ser det ut på många ställen i vår omvärld, i Europa och ibland även i Sverige. Vi ska inte glömma bort att också vi kan ha sådana problem ibland.

En tredje aspekt rör miljö och ekologi. Vi vet att fel ämne på fel plats i fel koncentration orsakar skador på växt- och djurliv, och ibland också på oss människor. Skadorna kan vara oerhört allvarliga. Vissa ämnen fungerar även som näringsämnen åt växtlighet och kan orsaka övergödning och syrebrist.

En fjärde aspekt rör ekonomi och resursutnyttjande. Ofta är det ekonomiskt sunt att återanvända material eller förbränna sopor, för att på vis återvinna en del av energin.

Vi har alltså ett antal mycket goda skäl att uppmärksamma och prioritera avfalls- och kretsloppsfrågor. Samtidigt är vi i Sverigedemokraterna något avvaktande inför den ideologiska dimension som vissa vill tillmäta kretsloppstänkandet, herr talman. Vi bryter vissa råvaror, och om det uppstår en brist ökar priset - vilket ökar incitamenten att återvinna eller på annat sätt hushålla med resurserna. Skulle något ämne bli för dyrt att utvinna ersätts det med någonting annat, för marknadsekonomin är fantastisk.

Samtidigt behövs naturligtvis styrmedel och ett bra politiskt ramverk för att det ska fungera. Nu deponerar vi ytterst lite avfall i Sverige - vad jag förstår är det bara någon procent - och vi ser egentligen inga ideologiska skäl att försöka utradera detta fullständigt. Saken är nämligen den att det kanske kostar betydligt mer än det smakar. Vi vänder oss således emot att höja avgifterna på området, vilket skulle kunna leda fram till illegal deponering eller att avfall flyttar någon annanstans och orsakar större skador i vår miljö och natur.

Kretsloppstänkandet kan för övrigt hamna i konflikt med andra miljöhänsyn. Ett exempel på detta är spridandet av slam från reningsverk på åkrar där vi producerar livsmedel. Tanken är fullt förståelig ur ett kretsloppsperspektiv, men slammet innehåller oönskade ämnen - till exempel kadmium och andra tungmetaller - som kan påverka människors hälsa negativt. Tänk också på att ju mer vi sluter flödena, desto större blir problemen med ackumulering av oönskade ämnen.

Här ser vi alltså att kretsloppstänkandet måste få stå tillbaka för ett försiktighetstänkande vad gäller människors hälsa. Därför yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 5, herr talman.

Vi bör också inse att vi som politiker inte bör reglera varje enskild detalj i människors vardag. Vi vill till exempel se över reglerna för destruktion av avfall från vilt. Vi ser inte att dessa regler har någon avgörande roll vare sig ur hälsosynpunkt eller ur estetisk, ekologisk och ekonomisk synpunkt. Vi anser att det krångel det innebär att frakta slaktkroppar i förhållandevis liten volym flera mil inte uppvägs av någon motsvarande miljönytta. Att ett vilt djur tillåts multna i naturen kan inte vara något annat än högst normalt och naturligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det är också ett problem att vi i dag har en lagstiftning på detta område som människor inte kan förstå eller ens respektera. Slaktavfall kommer att fortsätta att grävas ned. Därför yrkar jag bifall till reservation 6.

Vi drar oss till minnes att i princip allt omkring oss förr eller senare ska kasseras och därmed omfattas av avfallshantering. Det gäller även våra vindkraftverk. Beräkningar visar att kostnaden för att montera ned ett uttjänt vindkraftverk kan uppgå till omkring 700 000 kronor.

Kommunerna får i dag inte kräva några garantier för att den som uppför ett vindkraftverk verkligen också finansierar skrotningen när det blir dags. Därför blir det problematiskt när vindkraftverkets ekonomiska eller tekniska livslängd har uppnåtts och vindkraftsbolaget kanske har fått ekonomiska bekymmer, vilket inte alls är osannolikt utan har inträffat. Det är därmed angeläget att ansvarsförhållandet redan nu utreds, och av den anledningen yrkar jag bifall till reservation 10.

I detta anförande instämde Anders Forsberg (SD).

Anf. 121 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Om alla världens människor levde som vi svenskar skulle det behövas nästan tre jordklot till. Det är skrämmande att våra ekologiska fotavtryck är så enorma, och vår konsumtion och vårt sätt att hantera jordens resurser måste ändra riktning. Vi måste både konsumera mer hållbart och ta hand om vårt avfall på ett hållbart sätt.

Ett sätt att göra det är att göra det lättare för hushållen att sortera, så att det som ska återvinnas hamnar i rätt fraktion. Matavfallet ska slängas i rätt tunna, och det som är en restprodukt och ska brännas ska läggas i en liten hög för sig. I dag är det i många kommuner för krångligt. Det är för många aktörer och för få återvinningsstationer.

Regeringens beslut att kommunerna ska få ansvaret för insamlandet av avfallet är nödvändigt för att få en bättre ordning. Det kommer både att underlätta för hushållen och minska mängden som måste brännas.

Herr talman! Det handlar inte bara om det svenska avfallet. Även avfall i andra länder måste hanteras hållbart. I dag finns det kommuner i Sverige som arbetar med att få sina invånare att sortera avfall samtidigt som kommunen importerar sämre sorterat avfall för att använda som bränsle i sina sopförbränningsanläggningar.

Sedan alliansregeringen avskaffade avfallsförbränningsskatten har importen av avfall till Sverige ökat. Enligt Naturvårdsverkets statistik mer än fördubblades importen av avfall till Sverige mellan åren 2009 och 2013, och ökningen fortsätter. I första hand kommer avfallet från Norge och Storbritannien.

I går träffade jag två företrädare för Avfall Norge. De var djupt oroade över att hälften av det norska hushållsavfallet i dag exporteras till svenska förbränningsanläggningar - detta trots att det finns kapacitet i de elva norska anläggningar som 70 norska kommuner har investerat i. Men de 340 andra norska kommunerna väljer att i stället köra sitt avfall med långtradare till Sverige för att de får rabatt här. Samtidigt får de norska anläggningarna eldas med olja och sopor från Storbritannien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det är självklart inte hållbart. Det avfall som vi importerar från Norge är dessutom sämre sorterat än det som tas om hand lokalt i Norge.

Enligt EU:s närhetsprincip ska avfallet tas om hand lokalt för att undvika onödiga transporter och stimulera bättre sortering och lokal utveckling av fjärrvärme.

Detta är något som Sverige och svenska kommuner måste arbeta för. Det är inte hållbart att svenska kommuner bygger nya förbränningsanläggningar med planer att under lång tid framåt få elda dem med avfall som borde tas om hand lokalt i andra länder.

Ett steg för att vända denna utveckling är att återinföra förbränningsskatten.

Herr talman! Vi konsumerar kläder som aldrig förr. Enligt Naturvårdsverket har vår klädkonsumtion ökat med 40 procent det senaste decenniet. Kläder är billigt i dag, helt enkelt för att de som tillverkar våra tyger och syr och färgar våra kläder alltför ofta har dåligt betalt och arbetar i dåliga och farliga miljöer med giftiga kemikalier. Det är ett problem som är värt en egen debatt.

Men en del av detta problem hör till dagens debatt. Bara 20 procent av klädberget återanvänds, och endast en liten del går till materialåtervinning. Det mesta bränns upp, och de farliga kemikalierna sprids med vinden och vattnet ut i vår livsmiljö.

Det är, precis som C, V och FP framhåller i sin reservation, viktigt att återvinna mer textil. Det är ju också något som den tidigare regeringen gav Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram förslag för, och senast den 30 september nästa år ska det uppdraget redovisas.

Nuvarande regering har gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att utveckla förslag till åtgärder för att minska riskerna med farliga ämnena i textil. Det är ett uppdrag som ska redovisas den 1 december i år.

Med dessa båda underlag kan vi sedan fatta beslut.

Jag tycker det är bra att vi är flera partier som tar frågan om textiliernas miljöpåverkan på stort allvar.

Det är också glädjande, herr talman, att vi har ett utskott som gemensamt vill rikta ett tillkännagivande till regeringen om att snabba på arbetet med att minska förekomsten av marint skräp och mikroplaster i våra vattenområden. Självklart vill Miljöpartiet yrka bifall till det tillkännagivandet. Vi ställer oss också bakom betänkandet som helhet - med ett undantag, vilket jag återkommer till.

Herr talman! Vi slänger kläderna i soporna. Där slänger vi också maten. Att vi slänger så mycket mat är ett annat viktigt problem att komma till rätta med. Förra veckan hade vi livsmedelsdebatt i kammaren. Jag talade då om vikten av att vår produktion av mat måste bli hållbar. Även där måste kretsloppen slutas, kemikalieanvändningen minska och den ekologiska matproduktionen öka.

Jag fick då mothugg av några alliansföreträdare som menade att med Miljöpartiets jordbrukspolitik skulle maten inte komma att räcka i framtiden. Vi skulle få leva på luft, sas det.

Det är självklart nys. Ett sätt att se till att maten används bättre är att äta den i stället för att slänga den. Vi kan läsa i dagens betänkande att kanske så mycket som en tredjedel av den mat vi köper hamnar i soptunnan i stället för i våra magar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det är självklart helt ohållbart, och det är bra att Moderaterna har uppmärksammat detta i en motion. Det är också bra att Livsmedelsverket och andra myndigheter redan jobbar med att minska matsvinnet i hela livsmedelskedjan, bland annat genom informationskampanjer.

Herr talman! En vardag fri från gifter är en av regeringens huvudprioriteringar i miljöpolitiken. Försiktighetsprincipen och principen att förorenare betalar ska vara grunden. Den som skitar ned ska också betala för städningen. Det är en bra princip.

Men det finns också många förorenade områden i vårt land där det inte går att hitta någon ansvarig. Det kan handla om gamla sågverk, gruvor, glasbruk, hamnar och bangårdar. Det är områden fyllda med gifter, tungmetaller och farliga kemikalier.

Tillräckligt med pengar för att sanera dessa tickande miljöbomber har i årtionden saknats i statsbudgeten. Därför ville regeringen skjuta till 170 miljoner kronor till anslaget sanering och återställning av förorenade områden i höstens budgetproposition. Det skulle ha inneburit en ökning med 40 procent jämfört med förra årets anslag.

Men den här viktiga satsningen tog Centerpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Sverigedemokraterna bort när de röstade igenom alliansbudgeten. De minskade till och med anslaget med 13 miljoner.

Herr talman! Trots detta har vi i dagens betänkande en centerpartistisk reservation där Centerpartiet föreslår att "det ska finnas tillräckligt med resurser för att sanera områden och vattentäkter som påverkats av oaktsam användning av farliga kemikalier".

Detta blir i mina öron märkligt när man samtidigt dragit ned anslaget trots att behovet är så eftersatt.

Än märkligare och skrämmande är det, herr talman, att Lena Ek tillsammans med sina allianskamrater vill använda de pengar som finns i budgeten till att sanera områden i attraktiva områden för bostadsbyggande. I det tillkännagivande som Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna har drivit igenom vill denna utskottsmajoritet att planerat bostadsbyggande ska vara en styrande faktor vid prioritering av områden för sanering av mark.

Detta är för mig som landsbygdsbo en skrämmande tanke. I mina trakter byggs det få bostäder, helt enkelt för att vi inte har samma inflyttning som Stockholmsområdet och andra städer. Men vi drabbas lika hårt av kemikaliebomberna som finns i våra gamla sågverk, bangårdar, tvätterier och så vidare.

Med Alliansens förslag skulle alltså städerna få en gräddfil och ytterligare subventioner i form av statsbidrag till sanering av mark - mark som av Naturvårdsverket inte hamnat högst på prioriteringslistan.

Det ska bli intressant att höra hur Lena Ek har tänkt när hon yrkar bifall till ett sådant förslag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 9, som vi har gemensamt med S och V. Där slår vi fast att vi i likhet med vad som anges i Naturvårdsverkets nationella plan anser att bidragen ska gå dit där de gör mest miljönytta.

Anf. 122 Gunilla Nordgren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Herr talman! I mitt anförande tog jag upp att länder har kommit olika långt när det gäller avfallsförbränning. Det jag sett med egna ögon.

Avfall är konjunkturberoende, vilket gör att det importeras. Det är riktigt att importen har ökat och att det är mycket från Norge. Det beror på att kapaciteten är högre än utbudet efter 2009, då lågkonjunkturen slog till.

Min fråga är: Vill Miljöpartiet förbjuda import? Jag anser nämligen att miljö är så globalt att även om avfallet är sämre sorterat i Norge är det bättre att det tas om hand än att man gör på ett sämre sätt. Då, för några år sedan, hade Norge nämligen inte kapacitet att ta hand om allt sitt avfall.

Anf. 123 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Jag tackar Gunilla Nordgren för frågan. Jag tycker att frågan om hur sopor transporteras över våra gränser är väldigt intressant.

När det gäller Norge stämmer det att man inte haft möjlighet att ta hand om alla sina sopor, men i dag har man det. Det avfall som kommer till Sverige är inte lika väl sorterat som det som man tar hand om i Norge. Det är rätt självklart att det blir så. När man sorterar avfallet lokalt och man har regler för hur det ska sorteras blir det bättre sorterat.

Vi kan ta exemplet Storbritannien. Där måste man ha ett tillstånd när man exporterar sopor. De ska vara väl sorterade. I Storbritannien har man inga sopförbränningsanläggningar ännu, men man håller på att bygga sådana. Man ser det som en tillfällig lösning att man exporterar sina sopor till Sverige och Norge.

Ett annat exempel på ett land där man faktiskt har förbjudit export av sopor är Danmark. Där har man tolkat EU:s närhetsprincip på så vis att man inte ska exportera sina sopor utan ta hand om dem lokalt.

Nu håller man på att titta på närhetsprincipen i Norge. Kanske kommer Norge att förbjuda export av sina sopor därför att man ser att man kan ta hand om dem själv.

Jag kan tycka att vi i Sverige i stället skulle importera sopor från andra länder som inte kan ta hand om sitt avfall. Storbritannien kan kännas okej. Polen är ett annat exempel. Där hamnar jättemycket på deponi i dag. Om vi på något sätt, med vårt handlande, kan underlätta en bra avfallssortering och uppbyggande av anläggningar i Polen vore det en väldigt stor miljönytta.

Anf. 124 Gunilla Nordgren (M)

Herr talman! Jag fick inte riktigt svar på om Miljöpartiet är berett att i lag förbjuda import.

Jag var på en anläggning i London, och det var det värsta jag har sett. Man tog returpapper och tidningar och drog ut det, och så småningom kom det ut i stora balar. Jag ställde frågan: Vad gör man nu med det här? De svarade: Vi exporterar till Indien. Så går det till.

England har massor kvar att göra. De deponerar en massa i land filling med mera. Jag är inte säker på att det skulle bli bättre om vi förbjöd import från till exempel England. Men jag tycker att vi är bra; vi deponerar under 2 procent på de flesta anläggningar. Vi tar hand om väldigt mycket.

Vi har ett jordklot. Miljöpolitik är globalt, och det är jordklotet som tjänar på detta. När hårt sammanpressade balar med tidningar och returpapper sätts på en båt till Indien blir man olycklig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Detta var 2012, och det hette "tillfälligt". Fabriken var helt nybyggd - den gamla hade fått flytta på sig för OS - men jag är inte riktigt säker på att jag litar på det. Därför tycker jag att det är intressant om Miljöpartiet i lag vill förbjuda all import av sopor från andra länder.

Anf. 125 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Ursäkta att jag inte svarade på frågan - jag blev så engagerad. Miljöpartiet vill självfallet inte förbjuda import av sopor och avfall.

Vi ser däremot att vi behöver se över avgifterna i Sverige och inte lämna rabatt på avfall som kan tas om hand lokalt. Anledningen till att Norge exporterar avfall till oss i dag är ju att det är mycket billigare för de norska kommunerna att skicka avfallet till förbränning i Sverige. De får en rabatt eftersom vi har en överkapacitet på ca 2 miljoner ton i våra anläggningar. Det är utöver vad vi själva har avfall till.

Detta är inte i enlighet med EU:s närhetsprincip. Storbritannien men även Sverige har faktiskt att acceptera den principen. Jag tycker att den är bra, men vi måste också införa den i våra styrmedel och vår lagstiftning.

Danmark har valt att förbjuda export av sitt avfall. Att andra länder gör så kan vara ett sätt. Jag ser detta som ett stort problem. Jag tror att fler saker måste till och att avfallsförbränningsskatten är en del i att få en bättre lösning för hela Europa och i slutändan för hela världen.

Anf. 126 Lena Ek (C)

Herr talman, ärade ledamöter, ärade åhörare! Människor som dag efter dag, år efter år källsorterar avfall och lämnar till återvinning är riktiga miljöhjältar.

För att klara resursanvändningen inom det som kallas planetens gränser krävs en cirkulär ekonomi och att vi använder våra resurser effektivt.

Sverige har sedan producentansvaret infördes under ansvarig minister Olof Johansson på tidigt 90-tal kontinuerligt förbättrat systemen för avfallshantering och återvinning. Men det finns mer att göra.

Det var mot den bakgrunden som alliansregeringen i augusti förra året fattade ett samlat beslut om en ny förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning men också om skärpningar av producentansvaret för förpackningar (2014:1073), skärpning av producentansvar för returpapper (2014:1074) samt ändringar i miljötillsynsförordningen (2011:13) och avfallsförordningen (2011:927) för att skapa ett nytt system med tillstånd, övervakning av att producentansvaret sköts och en klagomöjlighet för missnöjda kommuner.

Det samlade syftet med avfallspaketet var att utveckla nya system för producenternas ansvar för förpackningar och returpapper, som ska leda till tydligt enklare och bättre insamling, ökad materialåtervinning och förbättrad tillsyn.

Målen för återvinning höjdes, och tillståndsplikt för insamlingssystem infördes - allt detta med konsumenternas bästa för ögonen. Det ska vara enklast, billigast och roligast att vara miljövänlig, och det ska fungera i hela landet.

Herr talman! Producentansvaret har blivit en hörnsten i svensk miljöpolitik, och därför förstärktes och förtydligades producentansvaret. Den som sätter en produkt på marknaden ska också ha ansvar för att samla in resterna. Övergripande fungerar detta rätt väl. Tydligheten i att utpekade producenter också har ett ansvar tror jag är viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

I de fall insamlingen inte fungerar får Naturvårdsverket en tillståndsgivande roll för de nationella insamlingssystemen liksom ett övergripande tillsynsuppdrag. Det innebär också möjligheter att ingripa i enskilda fall där insamlingen inte fungerar bra.

Men vi behöver gå vidare med att utveckla producentansvar för fler sektorer. Naturvårdsverket fick därför samtidigt ett uppdrag att utveckla ett förslag om hantering av textilier. I uppdraget ingår att ge förslag på hur materialåtervinning och återanvändning ska kunna ökas samt bidra till giftfria kretslopp.

Alliansregeringens avfallspaket ger högre återvinningsgrad och förenklar för kommuner och konsumenter. Men för att nå full potential krävs att redan innovativa system behålls och vidareutvecklas samtidigt som de lokala lösningar som inte ger tillfredsställande resultat kan förbättras till glädje för den enskilde medborgaren och för miljön.

När regeringen nu meddelat att man tänker gå ifrån nuvarande mångfaldsmodell och förbereda en förändring som skulle innebära att insamlingsansvaret samlas hos kommunerna läggs, bara genom förändringsbeskedet, en död hand över hela sektorn. Ni ska veta att frågan har diskuterats i ett stort antal utredningar under mycket lång tid utan att man har kunnat komma fram till en lösning.

Framgångsrika och uppskattade innovativa företag ser nu med stor oro på den osäkerhet som genom detta skapats av regeringen. Det innebär i sin tur att bra projekt riskerar att avbrytas och att ett stort antal kommunala avtal ska omförhandlas. I stället för att ta steg framåt mot kretsloppssamhället och en cirkulär ekonomi sätter vänstermajoriteten hela branschen i gungning.

På samma sätt vill nu majoriteten lämna Centerpartiets yrkande om producentansvar för textilier utan åtgärd.

Det används väldigt mycket kemikalier för att tillverka textilier. Bly förekommer när textilier färgas. Ftalater används i tryck på tröjor. Formaldehyd ska motverka att textilier skrynklas eller krymper. Listan kan göras lång över ämnen som kan orsaka allt från cancer till hudirritation och allergier. Många av dessa ämnen påverkar också vår fortplantningsförmåga.

Kemikalierna medför inte bara risker för konsumenterna och miljön, utan de som arbetar med textiltillverkning och de som hanterar mycket textil i sitt arbete är också utsatta. Kasserade textilier som slängs i soporna bidrar till att farliga kemikalier sprids.

Ur svenskt perspektiv kan vi gå före när det gäller avfallshanteringen. För att undvika att kemikalier kommer ut i kretsloppen är det viktigt att kläder och andra textilier som kasserats kan tas emot på ett miljömässigt riktigt sätt. Många företag inom textilbranschen är väl medvetna om problemet och efterfrågar tydliga politiska riktlinjer.

Herr talman! Ett producentansvar för textilier bör införas. Ambitionen bör vara att ett sådant producentansvar introduceras också i övriga EUländer. Det tycker vi borde ges regeringen till känna. Mycket av alliansregeringens initiativ på detta område ligger kvar. Men när majoriteten väljer att lämna detta yrkande utan åtgärd gör man ett misstag. Här hade vi kunnat ta rejäla kliv framåt, till nytta för människor i Sverige och i olika producentländer och till nytta för miljön. Jag beklagar att man har valt att inte göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

På två områden har Alliansens förslag vunnit majoritet, och det blir alltså tillkännagivanden till regeringen både vad avser marin nedskräpning och vad avser prioritering av områden för sanering av mark där bostadsbyggande planeras.

Problemet med marin nedskräpning är accelererande. Synligt skräp fastnar i stora strömvirvlar i våra stora hav och skapar enorma föroreningsproblem. Kretsloppsarbetet och avfallshanteringen behöver stärkas. Detta gäller även i Sverige, trots att avfall hanteras så att bara 0,7 procent av hushållsavfallet hamnar på deponi.

Det kan jämföras med situationen i södra EU, där avfallsberg flyttas runt och nedskräpningen är stor. I ett jämförbart land som Nya Zeeland deponeras 97 procent av avfallet. I många av världens megastäder finns knappt någon organiserad avfallshantering alls. De problemen blir synliga även i Sverige genom att skräp flyter i land på den svenska västkusten.

På senare tid har problemet med mikroplaster från nedskräpning uppmärksammats. Fossilplaster bryts inte ned eller bryts ned mycket långsamt, och mikroskopiska kulor blir kvar i ekosystemen. De samlas i fiskar och i krävan på fåglar och orsakar slutligen en plågsam svältdöd. Undersökningar som har gjorts i Nordsjön visar att mer än 90 procent av fåglarna har plast i krävan.

Användningen av mikroplaster i kosmetika måste också åtgärdas. Det är vidare viktigt att det blir lätt att vara miljövänlig i båtlivet och att det finns god avfallshantering finns längs våra kuster. Mikroplaster drar dessutom till sig miljögifter, som några kanske vet, vilket förvärrar problemen.

Marin nedskräpning är en global utmaning. Sverige måste därför även i fortsättningen vara drivande inom EU och globalt. Arbetet för att minska förekomsten av marint skräp och mikroplaster i våra vattenområden behöver stärkas.

Detta bör ges regeringen till känna. Jag är väldigt glad att utskottets majoritet tillstyrker Centerns motion 2541 yrkande 2, som bygger på Alliansens avfallspaket från augusti.

Slutligen, herr talman: Sanering av förorenad mark är viktig för människors hälsa och för miljön. Naturvårdsverket har i uppgift att tillsammans med länsstyrelserna finna och kategorisera områden som förorenats och som innebär allvarlig fara för människor och miljö i riskklass 1, potentiellt farliga områdena i riskklass 2 och övriga i riskklass 3.

Det är bra att regeringen har gett flera uppdrag på det här området. Vi i Alliansen har dock uppmärksammat att ett annat viktigt intresse, nämligen bostadsbyggandet, ibland förbises. Vi har bostadsbrist i många kommuner i Sverige. Det kan därför finnas tillfällen när sanering av ett förorenat område behöver prioriteras upp i åtgärdslistan på grund av planerat bostadsbyggande på markområdet. Det är därför bra att detta ges regeringen till känna genom betänkandet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 från Alliansen, som handlar om slutna kretslopp, producentansvar, återvinning med mera och noterar att det blir ett tillkännagivande om nedskräpning och marint avfall, liksom om prioritering av områden för sanering av mark.

Anf. 127 Stina Bergström (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Herr talman! När det gäller sanering av mark och vattentäkter som är förorenade har Naturvårdsverket en plan för vilka projekt som är prioriterade. Det finns alltså en lista på vilka områden som är de mest farliga, och det finns också en plan för hur man ska beta av de områdena när man sanerar. I listan finns ett tusental områden som är bland de högst rankade, där vi har de största miljöbomberna.

För att kunna beta av listan i snabbare takt ville vi anslå mer pengar. Det har jag pratat om i mitt anförande. Jag noterade att Lena Ek inte yrkade bifall till den reservation där också Centern tycker att vi behöver mer pengar till detta.

Det skulle vara intressant att höra hur Centerpartiet resonerar. I höstas skar man ned anslaget. Man tog inte bara bort den extra satsning på 170 miljoner som vår regering ville göra, vilket skulle innebära 40 procents ökning, utan man skar ned ytterligare 13 miljoner.

Jag förstår inte heller riktigt detta med bostadsbyggandet. Jag vill alltså ha reda på lite mer om hur man tänker att man ska prioritera. Om man till exempel ska bygga bostäder här i Stockholm på någon mark, ska det i prioriteringslistan gå före de farliga områden som jag har hemma i min kommun?

Anf. 128 Lena Ek (C)

Herr talman! Först och främst vill jag säga att Stina Bergström och jag har diskuterat budgetfrågor tidigare. Jag vill återupprepa vad jag sa då. Vi tycker inte att det är bra - i ett läge med hög ungdomsarbetslöshet och stora integrationsproblem - att av 23-24 miljarder, som ni har sagt att ni vill använda för olika ändamål, plocka ut 17 miljarder genom höjda arbetsgivaravgifter för ungdomar. Vi tycker faktiskt att det är ganska förskräckligt ur social synvinkel.

Detta är jobb som finns över hela landet. I Östergötland är det drygt 25 000 ungdomar som skulle beröras. Vi gick i stället in med ett förslag om att dra ned arbetsgivaravgiften för unga under 25 år. Det innebär att ni - om och när era förslag kommer tillbaka till riksdagens kammare och regeringen följer det Stina Bergström säger - kommer att tredubbla arbetsgivaravgiften för unga människor, i ett sådant här läge. Jag tycker att det är oerhört ansvarslöst.

För mig handlar hållbar utveckling om miljö, ekonomi och sociala faktorer. Jag är jättebesviken över att Miljöpartiet struntar i de sociala aspekterna av ungdomars arbetslöshet. Det är svaret på det.

När ni gör på det viset innebär det att ni har mer pengar att lägga på olika budgetområden, inklusive detta. Men vi från Alliansens sida är mycket bestämda på att hållbar utveckling också handlar om sociala frågor, social trygghet och ungdomars möjlighet att bli anställda och få sina första jobb. Det gällde budgethanteringen.

Sanering av de olika områdena får jag återkomma till i nästa replik.

Anf. 129 Stina Bergström (MP)

Herr talman! Jag vet att vi diskuterade den här frågan i december, jag och Lena Ek. Men nu blir det än märkligare i mitt huvud. I höstas ville nämligen regeringen anslå mer pengar till att sanera förorenade områden. Centerpartiet sa nej. Men nu, i det här betänkandet, vill man ge ett uppdrag till regeringen. Man säger att det ska finnas tillräckligt med resurser för att sanera områden och vattentäkter som påverkats av oaktsam användning av farliga kemikalier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det var precis det vi ville göra i höstas, och det var den satsningen som Centerpartiet var med och strök. Det blir väldigt inkonsekvent i mitt huvud.

Jag återgår till min andra fråga som gäller bostadsbyggande kontra miljönytta. Jag hörde att Lena Ek var på gång att börja svara på frågan. Därför får väl jag utveckla hur jag tänker att man ska göra.

Prioriteringsordningen handlar om att man ska ta de värsta områdena, som drabbar oss värst och där det är störst risk, i början. De områdena ska man ta i början, säger Naturvårdsverket. Men om det finns ett attraktivt område längre ned på listan där man vill bygga bostäder vill Alliansen lyfta upp det, även om det inte gör samma miljönytta.

Jag tänker också så här: Om någon vill bygga bostäder i ett attraktivt område finns det intressenter som är beredda att vara med och betala för saneringen av marken. När det gäller andra marker, i landsbygdskommuner, finns det däremot inte intresse av att bygga bostäder, och det finns inte intressenter som är beredda att betala för detta.

Det ska bli intressant att höra hur Lena Ek får ihop det här med Centerpartiets landsbygdspolitik.

Anf. 130 Lena Ek (C)

Fru talman! Systemet med sanering av förorenade områden fungerar så att Naturvårdsverket har kategoriserat tre grupper. Inom grupperna förhandlar man med dem som ska ta kostnadsansvaret, om det finns sådana, med kommuner, med länsstyrelser och med andra intressenter. I sista hand kan man använda en pott statliga pengar.

Det här jobbet pågår hela tiden, och det går framåt i ganska rask takt. Det innebär att vi mycket väl kan lägga till, i de regler som gäller för Naturvårdsverket, att det också ska tas hänsyn till att man till exempel behöver sanera områden där det har funnits växthus och som man inte kan bygga bostäder på - men planeringen är klar, och det är en bostadsbrist.

Det här gäller ett exempel: Visby, alldeles utanför muren. Där har det varit växthus. Där behöver man plocka bort en meter jord. Och det kan vara bra att samla ihop intressenterna och göra det.

Det är svaret på frågan varför vi tycker att det är vettigt att ta in bostadsbyggande.

Bostadsbrist finns i hela landet. Det drabbar mest unga människor. Här är alltså den andra punkten där Miljöpartiet ger sig på unga människor. Förra gången handlade det om att vara utan arbete, och nu handlar det om att vara utan bostad.

Det är också så att det som vi säger i Centerpartiets yrkande, i vår motion, på det här området handlar om resurser. Och det är inte bara finansiella bidrag, utan det är ett mycket bredare angreppssätt.

De gånger som vi i Sverige inte har kunnat använda de anslag som har funnits, utan det har blivit pengar över på det här kontot, har det handlat om människor med utbildning, planering av områden och kommunal planering, till exempel. Det har man inte hunnit med. Det handlar alltså om att ha ett bredare perspektiv på detta. Det finns ingen motsats mellan det och det som vi säger när det gäller vår gemensamma alliansbudget, som jag har redogjort för.

Anf. 131 Jens Holm (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Fru talman! Vi producerar mer sopor än någonsin. Varje svensk skapar ungefär 450 kilo sopor varje år. Lägg 450 kilo sopor ute på vägen eller utanför gården! Då ser ni att det blir en ganska rejäl hög. Och det är bara för en enda person.

Det har ökat med 50 procent de senaste 20 åren.

I betänkandet har vi en hel del bra förslag på hur vi ska kunna hantera avfallsberget på ett bättre sätt i framtiden. Men vi får aldrig glömma roten till problemet. Det är masskonsumtionssamhället. Vi konsumerar mer och mer. Vi reparerar allt mindre. Vi återvinner inte så mycket som vi borde göra. Vi lever på ett sätt som är helt ohållbart.

Jag tycker att Stina Bergström från Miljöpartiet tog upp en väldigt viktig aspekt på avfallsimporten till Sverige. Det är helt ohållbart att vi importerar enormt stora mängder avfall till Sverige som sedan bara bränns upp här. Självklart måste avfall i alla länder hanteras så nära källan som möjligt.

Jag noterar också det som de borgerliga partierna tar upp i reservation nr 1, där man pratar om avfallsinhämtning från våra hushåll. Jag vet inte hur många här som brukar göra så här: Man tar en påse med papperskartonger och en annan påse med metallburkar, och sedan försöker man få med sig en tredje påse med glasflaskor och grejer. Sedan kånkar man iväg med detta till de gröna igloor som finns lite här och där. När man kommer fram till dem är det smutsigt och överfullt. Där kan man inte göra sig av med tidningarna och förpackningarna. Man får helt enkelt kånka vidare ända tills man kan lämna detta någonstans.

Samtidigt har vi den kommunala insamlingen av vårt avfall. Det är väldigt effektivt. Kommunen eller den entreprenör som kommunen uppdrar arbetet åt samlar in avfallet precis utanför dörren åt oss.

Vi har haft en avfallsutredning som landat i slutsatsen att våra kommuner borde få det samlade ansvaret för allt avfall från våra hushåll. Det gäller då inte bara en del av det, utan även förpackningar och tidningar borde samlas in av våra kommuner, helt enkelt därför att det är det mest rationella och effektiva sättet. Jag tycker att det är märkligt att de borgerliga partierna inte vill detta. Det verkar som att de tycker att det viktigaste är att vi ska ha en marknad för det här. Det handlar inte om att det ska bli bättre för miljön och inte om att vi ska få en effektivare avfallsinsamling utan om att vi ska skapa marknader. Det tycker jag är ett väldigt märkligt resonemang.

Om jag har fel får man gärna begära replik och förklara vad man menar i reservation nr 1.

Sedan måste jag säga till Lena Ek, Centerpartiet och alla de andra borgerliga partierna: Det är väldigt märkligt med marksaneringen. Vi har, som alla vet, ungefär 80 000 områden i vårt land som är förorenade. Ungefär 1 000 av dem är så förorenade att det är akut. De behöver väldigt brådskande åtgärder. De är så kallade riskklass 1-områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Då säger de borgerliga partierna - och det har de tyvärr fått igenom i betänkandet - att man ska prioritera bostadsbyggande när man gör marksanering. Då har jag en konkret fråga till samtliga borgerliga partier. Till exempel Lena Ek kanske kan svara på detta.

Låt oss säga att en kommun vill sanera mark för att man vill bygga en skola eller en förskola där - man tycker att det är prioriterat. Men med er skrivning blir det så att man måste prioritera just bostadsbyggande. Det är därför man ska sanera den marken.

Det tycker jag blir ett väldigt märkligt resonemang.

Sedan kan vi lägga på att de borgerliga partierna år efter år har dragit ned budgeten för marksanering. I den budget som gick igenom, när de borgerliga partierna fick stöd av Sverigedemokraterna, var det nästan 200 miljoner kronor mindre till marksanering än det som var föreslaget av S, MP och V. Det är någonting som inte känns riktigt trovärdigt i detta värnande om marksanering. Jag tror ändå att det är genuint från de borgerliga partierna. Men man landar helt enkelt fel.

Sedan skulle jag vilja ta upp frågan om kläder och textilier. Det är en del av det masskonsumtionssamhälle som vi lever i. Det är väldigt få som lagar det lilla hålet som kanske blir på knäet på barnens byxor. De flesta köper nya kläder när de gamla går sönder lite grann eller när man har tröttnat på dem. Det har lett till att vi svenskar slänger ungefär 8 kilo kläder varje år. Det handlar om tiotusentals ton kläder i hela Sverige varje år. Det är textilier och fibrer som skulle kunna återvinnas och återanvändas på något vis.

Vi är några partier som vill att det ska finnas ett producentansvar för textilier för att vi ska kunna se till att våra textilier återanvänds och inte slängs och bränns upp. Jag noterar att det pågår ett utredningsarbete. Jag skulle önska att det arbetet gick lite fortare. Framför allt skulle jag önska att vi kunde vara överens redan här och nu om att vi behöver ett producentansvar för textilier, för det här har redan utretts. Vi borde egentligen kunna fatta beslut om det redan här och nu.

Fru talman! Jag står bakom samtliga reservationer från Vänsterpartiet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 9 från S, V och MP.

Anf. 132 Lars Tysklind (FP)

Fru talman! Då har vi kommit över till avfall och kretslopp. Jag pratade tidigare i dag om att allting hamnar i vattnet förr eller senare. Jag kanske kommer in på det i den här debatten också.

Avfallshierarkin har tagits upp här. Den är naturligtvis grundläggande. Det är vi nog helt överens om. Att vi ska ta till vara soporna i ett kretslopp är vi också överens om. Det är klart att soporna är ett problem. Nu nämndes marknad här förut nästan som ett skällsord, men det kanske är så att även soporna kan bli en resurs i vissa sammanhang. Det kan man väl se i vissa pappersbruk och så om inte annat.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet förutom utskottets ställningstaganden under punkterna 1 och 2 samt till reservation 1. Jag står naturligtvis också bakom reservation 2, där Folkpartiet är med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Det handlar återigen om motioner från den allmänna motionstiden. Jag kan börja med att lyfta de två tämligen viktiga tillkännagivandena till regeringen. I det ena skriver ett enigt utskott att regeringen ska ta initiativ till att utreda regelverk som gör att nedskräpning och spridning av mikroplaster minskar och på sikt upphör. Det är naturligtvis ett oerhört viktigt och tydligt ställningstagande från riksdagens och utskottets sida. Tillkännagivandet om bostadsbyggande återkommer jag till, men jag tycker att det blivit om inte förvanskat så i alla fall lite överdramatiserat i diskussionen.

Sedan har Folkpartiet och övriga allianspartier ett förslag till ytterligare ett tillkännagivande. Det handlar om att hushållen ska ha tillgång till enkla och tydliga insamlingssystem och om att det sammanhållna producentansvaret bör bevaras. Jag vet inte var motsatsförhållandet ligger där heller. Detta är det mångfaldssystem som vi har i dag.

En fråga som jag personligen tycker är intressant är matsvinnet. Nu pågår det en del arbete kring det. En uppgift som jag tror är helt sann är att en tredjedel av det som köps slängs. Människor i gemen är ganska omedvetna om detta. Det visar att det finns en del informationsbrister i detta system.

Fru talman! Jag tänkte återgå till det marina temat, som vi har haft tidigare i dag. Då gäller det naturligtvis nedskräpning och marint avfall. Man kan väl generellt säga att nedskräpningen på land och i havet bekämpas dels med lagar och regler, dels väldigt mycket med attityder. Men när det gäller just marint avfall kan man väl konstatera att det internationella inslaget är väldigt stort. Därför måste det internationella arbetet prioriteras. Marint skräp är också prioriterat i EU:s havsmiljödirektiv. Sverige jobbar aktivt med frågan inom både Ospar och Helcom för att skapa regionala åtgärdsplaner som ska minska skräpet i havet.

Det uppenbara och för ögat synliga är det skräp som hamnar på våra stränder. Det är dessutom oestetiskt och ett problem för det rörliga friluftslivet, den biologiska mångfalden, djurlivet och så vidare. Men något som jag kan tycka är ganska mycket mer skrämmande är mikroskräpet, främst mikroplastartiklarna. Det här har uppmärksammats alltmer under senare år. Det är ingenting som vi har diskuterat jättelänge.

Det finns två källor till detta. Den första källan är avloppen. Det finns mikropartiklar som passerar reningsverken. Det kan vara på grund av att man tvättar en fleecetröja eller någonting annat. Partiklarna försvinner ut genom avloppet. Den andra källan är det plastskräp som ligger och bryts ned på våra stränder och sedermera sköljs ut i havet igen. Det är också en viktig del.

Hur som helst hamnar dessa partiklar i ekosystemet på ett eller annat sätt. Partiklarna kan vara giftiga i sig. De kan också binda miljögifter som gör dem giftiga. I båda fallen skadas de djur som sedan tar upp partiklarna i sina system. Indirekt finns även en risk för människan när partiklarna lagras upp i systemen och hamnar i den fisk som vi kanske äter sedermera. Det är viktigt att vi nu gör det här tillkännagivandet. Det är mycket svårt att överblicka konsekvenserna av detta på sikt.

När det gäller det synliga skräpet vill jag uppmärksamma kammaren på att Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket bedömer att det finns behov av att finna olika finansieringsformer för omhändertagandet av marint skräp på våra stränder. Det kom en rapport om det i april 2013. Det har bedrivits en del projekt kring detta, bland annat Ren kust, där elva kommuner längs Bohuskusten jobbade med frågan. Erfarenheterna därifrån börjar man nu ta till vara. Som sagt är det bra att vi gör detta tillkännagivande i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Man kan inom parentes säga att den frustration som finns i kommunerna naturligtvis bygger på att man känner att det inte är kommunens invånare som skräpar ned på stränderna. Jag kan dra en parallell - den kanske haltar något, men ändå: Längs våra riksvägar städar Trafikverket. Man anser inte att det skräp som hamnar längs Europavägar och riksvägar är lokalt producerat. Denna princip måste lätt kunna överföras även till stränderna. Det mesta är inte lokalt producerat skräp där heller.

Fru talman! Jag ska ta upp ytterligare ett havsproblem, nämligen de fartygsvrak som finns längs våra kuster och är potentiella miljörisker. Här har pågått ett grundläggande och systematiskt arbete som inleddes av alliansregeringen 2007, då Statskontoret fick i uppdrag att titta på ansvarsförhållanden när det gäller vrak och ägarlösa båtar. Detta har sedan följts av ytterligare utredningar.

En viktig målsättning har varit att identifiera de vrak som verkligen är tickande miljöbomber och lägga fokus på dem. Jag kan väl tycka att den här processen kunde ha gått något fortare. Men å andra sidan gör den mängd fartygsvrak som finns längs våra kuster att man måste göra en tydlig prioritering och lägga resurserna på rätt vrak i rätt ordning, så att säga. Man kan inte börja sanera planlöst. Det finns faktiskt många vrak som man inte ska röra över huvud taget.

Fru talman! Då kommer vi till detta med förorenad mark och förorenade områden. Där finns det ett tillkännagivande. Något som har tagits upp av en del talare innan är det här med att ta in bostadsbyggandet som en faktor. Men i de resonemang som förts tidigare i talarstolen tycker jag på något vis att man missat huvudgrejen. Det är klart att alltihop i botten bygger på en riskklassning gällande riskerna för människors hälsa och naturligtvis riskerna för miljön. Det är utgångspunkten. Sedan kan man klassa in det i olika typer av risker. Det finns riskklass 1 och riskklass 2, och det är drygt 1 000 i båda klasserna. Naturligtvis bör alla dessa saneras på sikt.

Men det går inte att blunda för att det finns ytterligare angelägna samhällsfrågor. En av dem är bostadsbristen. Om det nu finns områden som är klassade i riskklass 2 kan man kombinera miljönytta med att man tar in bostadsbyggande som en styrande faktor i prioriteringen. Jag kan inte se några motsatsförhållanden i det som målats upp här.

Här handlar det också om att sanera mark i rätt ordning och att det sedan blir dubbel nytta av marken. Precis som vi har skrivit bör det vara en styrande faktor i prioriteringen. Men om det är fråga om mycket förorenade områden som utgör en stor fara för människors hälsa och för miljön går naturligtvis de områdena alltid före. Bostadsbyggande kan aldrig prioritera bort ett sådant område.

(Applåder)

Anf. 133 Jens Holm (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Fru talman! Det finns ett tillkännagivande i betänkandet som handlar om att bostadsbyggande ska vara en styrande faktor vid prioritering av sanering av förorenad mark. Ingen av oss är emot bostadsbyggande i sig. Lars Tysklind säger att han inte ser en motsättning, men prioriteringen har hittills varit att sanera marken, göra den ren, oavsett syftet med marken. Som det har sagts tidigare kan det finnas tunga finansiärer som är beredda att bygga och som kan gå in och sanera mark själva. Jag förstår inte varför man tar in frågan om bostadsbyggande över huvud taget.

Jag har en fråga till Lars Tysklind. Är inte miljönyttan, att göra marken ren, det viktigaste?

Jag har ännu en fråga. Vi vet att med den budget som de borgerliga partierna med stöd av Sverigedemokraterna röstade igenom får detta viktiga område, sanering av förorenad mark, som finns i utgiftsområde 20, 183 miljoner kronor mindre med den borgerliga budgeten. Om området är så prioriterat, Lars Tysklind, varför drar ni ned på området? Varför skjuter ni inte till mer pengar?

Med den investeringstakt ni har i er borgerliga budget, vet Lars Tysklind vilket år de så kallade riskklass 1-områdena kommer att vara helt sanerade? Det finns en prognos utifrån er budget.

Anf. 134 Lars Tysklind (FP)

Fru talman! Jag kan direkt säga att jag inte kan svara på den sista frågan. Den får Jens Holm inget svar på.

Sedan var det frågan om prioritering av anslagen. Jag kan bara hänvisa till det resonemang som Lena Ek förde. Jag känner inte att jag behöver ta upp det igen. Jag tyckte att det var oerhört tydligt att det är klart att man måste prioritera inom de ramar man tycker är rimliga.

Jag har i de tidigare diskussionerna i dag sagt att det är fråga om en avvägning att samhället på lång sikt ska kunna skapa resurser för de åtgärder som samhället behöver vidta. Jag tycker nog att vi har diskuterat frågan noga, och jag har ingen annan uppfattning än Lena Ek i den frågan.

Sedan har vi frågan om att det inte skulle råda något motsatsförhållande. Det är precis som Jens Holm säger, nämligen att huvudsyftet är att göra marken ren. Men om det finns en prioriteringsordning som innebär att det kan bli dubbel nytta genom att marken både blir ren och kan användas till bostadsbyggande är det inte konstigt. Det blir dubbel nytta av prioriteringen.

Grunden är, precis som Jens Holm säger, att göra marken ren. Att kombinera miljönytta med möjlighet till bostadsbyggande kan inte heller vara fel.

Anf. 135 Jens Holm (V)

Fru talman! Skälet till att jag frågar är att det självklart finns ett stort ansvar om det kommer in ett tillkännagivande i ett betänkande som röstas igenom i kammaren. Om man skriver in att bostadsbyggande ska vara en styrande faktor vid prioritering av förorenad mark då jämställer man bostadsbyggande med just att göra marken ren. Det är det som jag tycker blir helt fel ingång.

För varje gång jag lyssnar på er borgerliga företrädare när ni försöker förklara blir jag inte klokare på vad ni egentligen är ute efter. Varje gång vi frågar er säger ni att det primära syftet är att rena marken. Då kan vi väl ha det kvar precis som det har varit? Det har varit syftet hela tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avfall och kretslopp

Jag kan berätta för Lars Tysklind och alla som lyssnar på debatten att i Naturvårdsverkets rapport Förslag till etappmål för efterbehandling av förorenade områden går man igenom de 1 300 så kallade riskklass 1-områdena. Det är alltså fråga om mycket akut förorenade områden i Sverige. Naturvårdsverket säger att med nuvarande investeringstakt kommer dessa områden att vara sanerade till 2079. Prognosen har gjorts på den borgerliga budgeten.

År 2079 är långt fram i tiden. Jag vet inte om jag ens lever då. Det är därför vi behöver mer pengar på området, och det är därför det är så olyckligt att de borgerliga partierna med stöd av Sverigedemokraterna röstade igenom en budget som drar ned på investeringarna med 180 miljoner kronor redan år ett.

Tycker Lars Tysklind att det känns bra att de 1 300 absolut värst förorenade områdena som är i behov av sanering inte blir rena förrän år 2079?

Anf. 136 Lars Tysklind (FP)

Fru talman! Det är naturligtvis alldeles för lång tid. Jag tror att det kommer att krävas pengar i framtiden, och det kommer att krävas kontinuerligt med pengar utifrån de prioriteringar som görs.

Jag är helt övertygad om att vi även kommer att få en utveckling av nya metoder som gör att det på det sättet kommer att bli billigare att sanera områdena. Över tid bör de naturligtvis saneras.

Låt oss återgå till frågan om bostadsbyggandet. Jag vet inte om det har varit otydligt. Av betänkandet framgår att det föreslås att bostadsbyggandet vid sidan om miljönyttan bör vara en styrande faktor. Miljönyttan går ju först. Om man kan kombinera det med att skapa områden för bostadsbyggande lär det vara bra.

Jens Holm kan väl ändå hålla med om att bostadsbristen också är en angelägen samhällsfråga att få bukt med i Sverige.

Anf. 137 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Vi diskuterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU8 Avfall och kretslopp. Jag vill som siste talare i debatten passa på att berätta något riktigt positivt och bra, nämligen att materialåtervinningen i Sverige har tredubblats sedan 1990. Det har betytt mycket för miljön. Enligt en beräkning har det bidragit till att våra utsläpp av växthusgaser är runt 10 procent lägre per år än vad de annars hade varit, vilket är positivt.

Det vi kallar producentansvar infördes 1994. Alliansen höjde under sin tid i regeringen målet för återvinning och insamling. Så sent som i augusti skärpte vi kraven på producenterna och införde vad som kallas odelat producentansvar. Sverige borde fortsätta på den inslagna vägen.

Fru talman! Nu aviserar regeringen att den hellre vill ha kommunen som huvudansvarig. Jag tror inte att det är helt lyckat. Principen bör även fortsättningsvis vara att den som smutsar ned också är den som betalar.

Visst bör samarbetet med kommunerna stärkas, även deras inflytande. Men om man gör kommunerna ansvariga kan det innebära att vi går från det överblickbara system som finns i dag till runt 290 olika system. Det gynnar knappast överskådligheten eller begripligheten. Framför allt gynnar det inte långsiktigheten. Vi i Alliansen bedömer att det är just de långsiktiga spelreglerna som är av avgörande betydelse för innovation och investeringar.

Avfall och kretslopp

Med nuvarande system finns runt 50 000 civilrättsliga avtal mellan fastighetsägare och entreprenörer, enligt utredningen från 2012. Jag ber er notera att det är fråga om kommunala bolag med vinstintresse.

Jag har väldigt svårt att se att de potentiella förtjänster som regeringen tycker sig se vid horisonten ens tillnärmelsevis uppväger de stora risker som en förändring av det nuvarande systemet innebär.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 mars.)