Förenklingar i anläggningslagen

Anf. 35 Caroline Szyber (KD)

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet Förenklingar i anläggningslagen. Syftet är att göra handläggningen av vissa ärenden enklare och rätten till ersättning mer enhetlig. Bland annat införs en ny ersättningsgrund i fall där en gemensamhetsanläggning eller vägupplåtelse begränsas eller upphävs. En sådan rätt till ersättning finns i dag i flera liknande situationer.

Kristdemokraterna tycker att förslagen om rätten till ersättning mellan fastighetsägare i frågor som rör gemensamhetsanläggningar, till exempel olika former av samfälligheter som förvaltar en väg, gemensamt bredbandsfiber, ett dikningsföretag eller en yta för rekreation och lek, är bra. Däremot betonar vi vikten av att formerna för ersättning vid överdrivet och tillfälligt slitage på enskild eller samfälld väg, eller andra former av markintrång, kan regleras med kostnadsersättningar åt båda hållen.

Större delen av propositionen går i rätt riktning, och vi ställer oss bakom den. Men jag är ändå lite tveksam till att regeringen gör genomgripande förändringar av anläggningslagen och ledningsrättslagen baserat på en 13 år gammal utredning och en 10 år gammal lagrådsremiss. Många av de förslag som remissinstanserna yttrat sig över är sådant som inte införs med denna proposition. Vi menar att remissinstanserna inte har beretts tillfälle att ta del av förslagen och reagera. Det blev delvis tydligt när utskottet bjöd in företrädare för Lantmäteriet och Riksantikvarieämbetet att svara på frågor. Fortfarande finns fler frågor än svar. Så kan man sammanfatta det besöket.

Kristdemokraterna understryker äganderättens betydelse för fastighetsägare, näringsidkare och verksamhetsutövare oavsett om den är affärsmässig eller sker på ideell basis inom en kommun eller ett av länsstyrelsen instiftat kulturreservat.

Inrättandet av såväl natur- som kulturreservat innebär en inskränkning av äganderätten för markägaren. Den som besitter en fastighet genom arrende eller annan upplåtelseform fråntas möjligheten att bruka densamma. Ett kulturreservat är i regel tänkt att drivas vidare av en näringsidkare eller en förening i syfte att bevara och visa upp reservatet för besökare. Instiftaren, kommunen eller staten genom länsstyrelsen, upprättar i samråd med fastighetsägaren ett skötselavtal och andra överenskommelser. I det avtalet ingår inte rätten att företräda fastighetsägaren. Ägaren eller brukaren av marken bör ges möjlighet att företräda ett kulturreservat - detta eftersom kulturreservat normalt inrättas för att värna miljöer där det redan tidigare bedrivits någon form av verksamhet. Det är alltså skillnad på natur- och kulturreservat, och vi vill att regeringen noga följer upp hur fastighetsägare och brukare påverkas av lagändringarna i fråga om kulturreservat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Kristdemokraterna och övriga Alliansen anser att regeringen bör återkomma med förslag om hur fastighetsägare och brukare kan ges rätt att företräda kulturreservat i frågor som gäller gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen.

Jag avslutar därför med att yrka bifall till reservation 1.

Anf. 36 Ewa Thalén Finné (M)

Fru talman! Precis som Caroline Szyber var inne på är det nu fråga om ett lagförslag om förenklingar i anläggningslagen. Spontant handlar det om en lag som ska förenklas och tydliggöras. Många delar av lagstiftningsförslaget har vi absolut inga problem med. Det är bra för rättssäkerheten att grundlägga att samma sorts bedömningar ska göras. Det är mycket bra att ersättningsnivåerna blir tydligare. De bitarna är vi helt överens om i kammaren.

Det som vi från moderat håll hakade upp oss lite på gäller frågan om kulturreservat. Kulturreservat skiljer sig från till exempel naturreservat i så måtto att ett kulturreservat är mark som brukas och ska fortsätta att brukas. Självklart kan det behöva inrättas gemensamhetsanläggningar som går igenom ett kulturreservat där markägaren är en av dem som har gagn av anläggningen, men det vi vänder oss emot är att beslutanderätten tas bort från dem som äger eller brukar marken i kulturreservatet. Nu finns det inte så många kulturreservat i Sverige. Generellt sett när kulturreservat inrättas sker det i brett samförstånd. Naturligtvis blir ett kulturreservat oerhört dåligt om den som brukar marken är helt emot inrättandet av kulturreservatet.

Det kan vara så att det inte blir några problem utan att beslutsfattaren över kulturreservatet, det vill säga länsstyrelse eller kommun, för en öppen och bra dialog med brukaren av kulturreservatet. Men det är ingen självklarhet. Det är detta vi är bekymrade över, och det är en fråga som Riksantikvarieämbetet har lyft fram - även om det är många år sedan - som problematisk.

Moderaternas förhoppning är att regeringen tar frågan på största allvar, att man följer upp och ser till att fortsätta att ha den goda dialog som är grunden för en god skötsel av ett kulturreservat. Om de delarna missas är risken att brukarna av kulturreservatet försvinner. Då försvinner grunden för kulturreservatet.

Det här är vårt medskick, och vi reserverar oss för att frågorna ska uppmärksammas. Med det yrkar också jag bifall till reservation nr 1.

Anf. 37 Ola Johansson (C)

Fru talman! Förenklingar är alltid välkomna, speciellt om det är sådant som förenklar för den enskilde. Förenklingar kan ibland också syfta till att underlätta för kommuner, rättsväsen och myndigheter. Inte sällan händer det då att det är den enskilde som får betala priset med ökat krångel genom att den byråkratiska bördan likt en Ikea-anvisning lyfts över på henne eller att förenklingen består i att göra honom rättslös.

I det här fallet handlar det om förenklingar i anläggningslagen baserade på en 13 år gammal rapport från Lantmäteriet. Rapporten remissbehandlades för tio år sedan, och då fanns en mängd andra mer kontroversiella förslag än de som här förs fram till beslut. Det är viktigt att betona.

Fru talman! Cajsa Warg sa en gång att man tager vad man haver. Det var säkert något som kännetecknade ett knapert hushåll i mitten av 1700-talet, då hon skrev sina berömda kokböcker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Här i propositionen har vi ett hopkok av ingredienser som känns nästan lika ålderstigna som Cajsa Wargs recept. Har man inte - som tv-kockarna gör - förberett saker och ting i förväg får man antingen vänta på att degen ska jäsa eller plocka fram något gammalt ur frysen med frysbränna, obegripligt innehåll och otydlig datering för att snabbvärma i mikron. Sedan får man se vad det blir.

Fru talman! Att hantera lagstiftning på det sättet är vanskligt.

Ni hör här hur långt mina hushållskunskaper sträcker sig! Men allvarligt talat - det finns anledning att kritisera regeringen för att den inte djupare har låtit analysera och förankra de förslag som här förs fram hos dem som en gång deltog med liv och lust i remissarbetet med Lantmäteriets aktuella rapport. En del av förslagen har dukats fram här på bordet.

Fru talman! Det har inte varit enkelt för mig, som vill lära mig mer om ärendet, att hitta någon som jobbar kvar på de aktuella myndigheterna och organisationerna och som kan svara för vad de en gång skrev och tyckte. Representanter för Riksförbundet Enskilda Vägar, LRF och andra representanter för de parter som berörs av denna snabbmix har varit svåra att få tag i. Det hade varit snyggare om vi kunnat ta del av färska synpunkter, mer än vad representanterna för Lantmäteriet och Riksantikvarieämbetet försökte berätta för oss i utskottet när vi kallade dit dem, om skälen till att de är kritiska mot att verksamhetsutövaren i ett kulturreservat enligt förslaget fråntas rätten att företräda sig själv.

Centerpartiet värnar äganderätten för fastighetsägare, näringsidkare och verksamhetsutövare oavsett om verksamheten är affärsmässig eller sker på ideell basis inom ett av kommunen eller länsstyrelsen instiftat kulturreservat. Ett kulturreservat har ofta sin grund i att en pågående verksamhet ska kunna drivas av den näringsidkare eller den förening som finns på plats i syfte att bevara reservatet och visa upp det för besökare.

Det finns ett fyrtiotal kulturreservat, har jag läst mig till. Ett av dem finns i min hembygd: Äskhults gamla by i Kungsbacka. Den är unik i sitt slag genom att den ålderdomliga bebyggelsen aldrig flyttades ut från bykärnan i samband med laga skifte på 1800-talet. Syftet med det här kulturreservatet är att bevara, återskapa och levandegöra kulturmiljön - med bebyggelse, bytomt, inägor och utmark - så som den såg ut före den agrara revolutionen på 1800-talet, när människor massutvandrade från Sverige till Amerika för att de svalt.

Reservatet ägs och förvaltas sedan lång tid av någonting som heter Västkuststiftelsen men kommer efter att det här beslutet har fattats att företrädas enbart av Länsstyrelsen i Halland. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte, men jag tror inte att vare sig Västkuststiftelsen eller någon annan av de verksamhetsutövare som finns i byn är medvetna om vad som är på väg att hända när de här konfiskatoriska lagarna träder i kraft.

Vi i Centerpartiet har i vår egen motion ett yrkande som innebär att den delen av lagstiftningen utgår. Jag skulle önska att det var fler som genast ville stoppa denna inskränkning av äganderätten. Jag hoppas nu att vi får ett bredare stöd för allianspartiernas gemensamma reservation 1 i form av ett tillkännagivande och att det länder den nuvarande och den kommande regeringen till eftertanke. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Fru talman! Vi i Centerpartiet har i vår följdmotion valt att lyfta fram ett regelförenklingsförslag som vi motionerat om under den allmänna motionstiden 2014 och 2015. Det handlar om att förenkla beräkning och fastställande av andelstalen i exempelvis en vägsamfällighet genom att göra som man sedan lång tid gör i Finland: låta samfällighetsföreningen själv besluta om hur andelarna ska fördelas och omfördelas, själv föra register över detta och anlita Lantmäteriet endast när det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

En vägsamfällighet, som det talas om i den här förenklingslagen, behöver inte bara vara en grusväg på landsbygden. Det kan lika gärna vara gator, trottoarer, torg, parker och lekplatser i ett normalstort samhälle där kommunen har överlåtit åt en förening att ta ansvar för driften med bidrag från kommunen själv och från Trafikverket. En sådan förening kan ha flera tusen andelsägare och ett vittgående ansvar för samhällets infrastruktur och rekreation. Någon sa att i en amerikansk småstad skulle en person som i Sverige är vägsamfällighetsordförande kunna tituleras borgmästare eftersom det är ett sådant vittgående ansvar man har.

Riksförbundet Enskilda Vägar beräknar att det finns mellan 15 000 och 20 000 samfällighetsföreningar med otidsenliga andelstal som har behov av att ompröva sina gemensamhetsanläggningar och få aktuella andelstal. Om alla dessa föreningar samtidigt skulle ansöka om lantmäteriförrättning skulle uppemot 100 lantmätare behöva arbeta heltid i tio år för att komma i kapp med dessa omprövningar.

Fru talman! För att många av de välkomna regelförenklingar som föreslås i den aktuella propositionen ska ha verklig effekt borde regeringen ta till sig vad som sägs i Centerpartiets motion om att förenkla för fastighetsägare, boenden och föreningar och ge dem rätten att själva ta ansvar för den gemensamma anläggningen.

Jag noterar att det nämns i den aktuella promemorian, den färska promemorian från Lantmäteriet, att det här är någonting som man tittar på. Tyvärr har det inte föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Jag yrkar därför bifall till Centerpartiets reservation 3, och jag hoppas att regeringen tittar på det här.

Anf. 38 Nina Lundström (FP)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2 men står självfallet bakom alla våra reservationer och vårt särskilda yttrande.

Bara några ord om kulturreservatet och det särskilda yttrandet. Jag kommer därefter att fokusera på anläggningslagens betydelse för hållbar samhällsutveckling och hållbara transporter för gångtrafikanter och cyklister.

Mycket har redan sagts om kulturreservatet. Precis som övriga talare vill jag bara uppmärksamma att regeringen noga bör följa upp hur fastighetsägare och brukare påverkas av lagändringarna i fråga om kulturreservat. Jag vill också uppmärksamma att Folkpartiet har ett särskilt yttrande som rör ägarlägenheter med anledning av att den lagstiftningen kom 2009 och att det här förslaget bereddes 2005.

Fru talman! Frågor av stor vikt saknas i denna proposition från regeringen. Vad är det som saknas?

Många som vill anlägga cykelstråk, tror på cykling och vill se mer av hållbara transporter vet att det kan vara problematiskt att anlägga stråk. Vad är det för vardag som cyklister möter? Jo, stråk upphör eller saknas helt. Det hämmar cyklingen i sig. Det hämmar pendlingen men även potentialen för turism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Några aktörer skrev ett debattinlägg om läget för drygt ett par år sedan. Arbetet med att komma i fatt Europas cykelturistländer pågår. Sverige behöver bygga ut ett antal leder av stort intresse, men problem med markåtkomst riskerar att försena och fördyra projekten. Svårigheterna att få tillgång till mark för felande länkar bottnar i att cykelväg enligt väglagen inte betraktas som väg. Debattörerna hänvisar till Lantmäteriets rapport från 2002 samt två utredningar.

Ja, kunskap finns hos ansvarig myndighet, Lantmäteriet. Därutöver har utredningar påtalat bristen i lagstiftningen. Men bristen på lagstiftning har också uppmärksammats av riksdagsledamöter. Motionsyrkanden har hanterats av trafikutskottet.

Svaret på motionsförslag om behovet av ändringar i anläggningslagen var att propositionen är framlagd, och därmed saknas anledning till åtgärd. I detta fall hamnade beredningen av motionerna i trafikutskottet. I riksdagsarbetet är därmed frågan om behovet av ändringar i anläggningslagen väl känd.

Vari består bristerna i lagstiftningen? När det gäller att bygga vägar för biltrafik finns lagstiftning som stöder utbyggnad. Men gång- och cykelvägar kan inte anordnas inom ramen för väglagen om de saknar samband med allmän väg. Det gör att gång- och cykelvägar är svårare att anordna än vanliga vägar.

Lantmäteriet föreslog i sin tidigare nämnda rapport Översyn av anläggningslagen att det införs en möjlighet i anläggningslagen att upplåta en rätt för en kommun att bland annat anordna gång- och cykelvägar samt att en kommun ska kunna delta i gemensamhetsanläggningar. Båda förslagen tillstyrktes av flera remissinstanser.

Lantmäteriets förslag blev enligt Folkpartiets uppfattning för brett. Man nämnde också skoterleder. Vi i Folkpartiet ställer oss bakom den del som rör Lantmäteriets förslag när det gäller upplåtelse av en rätt för en kommun att anordna gång- och cykelvägar och kommunalt deltagande i gemensamhetsanläggningar. Vi kommenterar även i motionen att vårt förslag inte omfattar skoterleder. Det är något som Lantmäteriet självt har kommenterat. Man exkluderar skoterleder i sitt pm från 2014.

Två utredningar har ställt sig bakom Lantmäteriets förslag om gång- och cykelleder: Ökad och säkrare cykling - en översyn av regler ur ett cyklingsperspektiv, den så kallade Cyklingsutredningen från 2012, och Fossilfrihet på väg från 2013.

Cyklingsutredningen påtalade att behovet av att anlägga cykelvägar har ökat sedan Lantmäteriet kom med sin rapport år 2002. Behoven är så tungt vägande ur allmän synpunkt att enskilda bör få tåla intrång i sina markägarintressen. Utredaren gjorde därför bedömningen att Lantmäteriets förslag borde genomföras i den del det avser kommuners rätt att anordna cykelvägar och att det även borde övervägas att staten får motsvarande rättighet.

I sitt remissvar på Cyklingsutredningen år 2013 angav Lantmäteriet att myndigheten inte hade ändrat uppfattning i fråga om behovet av en utvidgad rätt för bland annat kommuner att anordna gång- och cykelvägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Vad ansåg man då i utredningen Fossilfrihet på väg? Låt mig citera: "Cykelvägar kan anläggas inom ramen för väglagen om de är att betrakta som del av väganordningar. Däremot kan en cykelled inte anläggas enligt väglagen om den helt saknar samband med allmän väg. För närvarande saknas således ett planinstrument för genomförande av cykelleder där ny mark måste tas i anspråk. Regelverket för cykling har nyligen utretts i cyklingsutredningen (2012), som rekommenderar genomförande av en tidigare föreslagen ändring i anläggningslagen som skulle ge kommuner möjlighet att anlägga sammanhängande vandrings- och cykelleder." Även denna utredning tillstyrker detta förslag.

Regeringen har trots detta, trots den egna myndighetens förslag och trots två utredningar, valt att inte gå vidare med förslagen.

Folkpartiets reservation handlar om att det är angeläget att regeringen snarast återkommer med förslag om att i anläggningslagen möjliggöra upplåtelse av en rätt för en kommun att nyttja en fastighet för att anordna eller använda gång- och cykelvägar samt kommunalt deltagande i en gemensamhetsanläggning.

Jag vill återigen påminna om motionerna från allmänna motionstiden. Kunskap finns även bland riksdagsledamöterna om de svårigheter som finns vid anläggandet av cykelvägar.

Fru talman! Frågan jag vill ställa till regeringspartierna, som lagt fram propositionen, är varför förslag saknas. Varför har ni inte tagit med Lantmäteriets och de två utredningarnas förslag gällande gång- och cykelstråk?

Lantmäteriet vidhöll sin uppfattning även när utskottet hade besök av Lantmäteriet i beredningen av propositionen. I betänkandet anger ni nu att beredning pågår. Vad menas med detta? Jag har uppfattat att det inte kommer att komma ytterligare förslag.

Lantmäteriets rapport är från år 2002. Lagrådsremissen togs fram av den dåvarande socialdemokratiska regeringen år 2005. Det är tio år sedan.

I våras fattade riksdagen beslut om ett tillkännagivande till regeringen om en nationell cykelstrategi. Svaret på detta tillkännagivande blev en proposition utan åtgärder för att underlätta infrastruktur för gång- och cykeltrafikanter. Vad i denna proposition var så brådskande att man inte kunde arbeta in förslagen om förbättringar när det gäller gång- och cykelstråk? Processen väcker många frågor.

Det är välkänt att förslag lagts i riksdagen om ändringar i anläggningslagen. Byggandet av hållbara samhällen behöver omfatta gång- och cykeltrafikanter. Det är också en viktig del i att utveckla besöksnäringen, cykelturismen. De som arbetar med dessa turiststråk för cykling på många håll i Sverige ser också problemen med lagstiftningen.

En av de stora utmaningarna just nu är att ställa om samhället till transporter som är långsiktigt hållbara. Cyklingen som hållbart transportmedel väcker alltmer intresse, men det finns mycket kvar att göra.

Att underlätta för cyklister är inte bara en kommunal planeringsfråga. Lagstiftningen som påverkar kommunernas möjligheter beslutas av Sveriges riksdag, av oss här som röstar i dag.

Fru talman! Cykling borde uppmuntras. Varje cyklist är en person mindre i bil och kollektivtrafik. Cykling bidrar till folkhälsan.

Cyklister möter många hinder. Cykelstråk tar slut. Vägvisning saknas. Arbetsfordon står parkerade på cykelstråk. Bilister har också utmaningar, men vägar tar sällan slut eller saknas helt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

I dag finns lagstiftning som gör det möjligt att få tillgång till mark för att bygga motorvägar och spår. Är det inte märkligt att liknande möjlighet saknas för gång- och cykelstråk? Dagens lagändringar i anläggningslagen, utan åtgärder för gång- och cykelvägar, börjar gälla den 1 juli 2015. Tänk vilken möjlighet vi hade kunnat skapa i år för just gång- och cykelvägar!

Framgångsrika länder som Danmark har en mycket tydlig strategi för att möjliggöra cykling. Det behövs infrastruktur.

I dag tar vi i Folkpartiet vårt ansvar för att bidra till beslut som skapar förutsättningar för gående och cyklister genom vår reservation, för ett mer hållbart samhälle med fler hållbara transporter samt bättre förutsättningar för att utveckla cykling för alla, även besökare och besöksnäringen.

Ja, det finns många hinder och svårigheter, men trots detta vill jag avslutningsvis ändå säga att cykling är roligt. Men för att man ska kunna cykla behövs det bättre förutsättningar. Bifall till Folkpartiets reservation!

Anf. 39 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater står bakom civilutskottets betänkande CU12, och jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Vi stöder regeringens lagförslag. Det är bra att rätten till ersättning blir mer enhetlig och att handläggningen av ärenden om gemensamhetsanläggningar och enskilda vägar blir mer rationell.

Vidare föreslås att ett kulturreservat ska jämställas med en fastighet vid tillämpningen av anläggningslagen, under samma förutsättningar som gäller för ett naturreservat. I sådant fall ska det vid tillämpning av lagen företrädas av den som har beslutat om reservatet, det vill säga länsstyrelsen eller kommunen.

Några remissinstanser, bland annat Riksantikvarieämbetet, har väckt frågan att det kan finnas situationer då i stället ägaren eller brukaren bör ges möjlighet att företräda ett kulturreservat. Vi socialdemokrater stöder det regeringen anför, alltså att det i första hand är de fastigheter som omfattas av reservatet som bör anslutas till en gemensamhetsanläggning eller ges någon rättighet enligt lagen. Fastigheterna företräds då av sina ägare, och i de fall där det finns behov kan beslutsfattaren, i form av länsstyrelsen eller kommunen, ge förvaltaren fullmakt att representera reservatet. Därför yrkar jag avslag på reservation 1.

Jag yrkar även avslag på reservation 2 av Folkpartiet, då frågan redan är föremål för beredning inom Regeringskansliet i betänkandet Fossilfrihet på väg, vilket också står i utlåtandet. Jag kanske kommer att få frågor och kan då återkomma till detta. Vad gäller reservation 3 av Centern yrkar jag även där avslag, då det i Lantmäteriets promemoria Ändringar i anläggningslagen framgår att det finns stora möjligheter för sakägare och samfällighetsföreningar att träffa överenskommelser om bland annat ändrade andelstal. Lantmäteriet och Riksförbundet Enskilda Vägar har också arbetat med att ta fram en arbetsmodell för omprövning vid otvistiga vägförrättningar.

Med detta vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 40 Nina Lundström (FP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Fru talman! Min fråga till Leif Nysmed är: Varför saknas det förslag som skulle kunna underlätta anläggandet av gång- och cykelstråk?

Anf. 41 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Jag ställer mig frågan varför det har saknats i åtta år, Nina Lundström. Ni hade ju ett förslag och en tanke redan för åtta år sedan.

Vi har nyligen tillträtt, och vi har tagit fram förslag som vi tyckte var enkla att få fram och få avgöranden om. Vi har naturligtvis för avsikt att komma vidare med dessa frågor.

Många gånger delar jag din åsikt, Nina Lundström, att vi måste underlätta framtagandet av cykelvägar. Jag är villig att diskutera hur vi kan göra det. Men jag ställer mig frågan: Vad har hänt under åtta år?

Anf. 42 Nina Lundström (FP)

Fru talman! Jag kan konstatera att det är väldigt lätt att skylla ifrån sig och fråga vad som hände för åtta år sedan.

När det gäller de utredningar - Cyklingsutredningen och den andra utredningen - som har kommit den senaste tiden och som har beretts är det Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har lagt fram förslaget. Det är ni som har lagt fram propositionen för Sveriges riksdag. Där saknas ett viktigt förslag.

Jag tycker att regeringen, som har lagt fram propositionen, och de partier som stöder regeringen ska förklara varför de inte är beredda att göra nya överväganden. Det går alldeles utmärkt för Leif Nysmed och alla som representerar regeringspartierna och som tycker att förslaget är bra att rösta ja till Folkpartiets reservation i eftermiddag kl. 16. Vi har ett tillkännagivande om att återkomma snarast med ett förslag och komplettera.

Min fråga till Leif Nysmed är: Kommer du och övriga socialdemokrater att rösta ja till Folkpartiets reservation? Den möjligheten finns.

Jag tycker att det är viktigt att vi gör något konkret väldigt snabbt. Det är viktigt för hållbara transporter att vi stöttar cyklismen. För mig är det obegripligt att man skyller ifrån sig på en regering som inte längre har makten.

Ni har möjlighet att göra något här, Leif Nysmed. Jag vill veta vad ni kommer att göra. Första steget är om ni kommer att rösta ja till Folkpartiets reservation i eftermiddag.

Anf. 43 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Jag kommer inte att rösta ja till Folkpartiets motion i eftermiddag, Nina Lundström. Det gjorde jag klart i talarstolen bakom mig när jag yrkade avslag på motionen.

Däremot bereds frågan, och jag tycker att det är viktigt att fortsätta att jobba med den. Jag skyller inte på vad ni gjorde för åtta år sedan, utan jag frågade vad ni gjort under åtta år och vad Folkpartiet gjort för att frågan ska komma framåt, exempelvis genom gemensamhetsanläggningar för kommuner för framtagande och sådana saker.

Röstade inte ni ned ett sådant förslag? Eller lade ni kanske aldrig fram något förra året?

Anf. 44 Emma Hult (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Fru talman! Vi är här i dag för att debattera en proposition om förenklingar i anläggningslagen.

Som tidigare nämnts är syftet att göra rätten till ersättning mer enhetlig och även göra handläggningen av ärenden mer rationell. Ändringarna gör att ersättningssystemet blir mer rättvist och lättare att förstå och tillämpa.

Regeringen föreslår att handläggningen enligt anläggningslagen i vissa avseenden ska förenklas. Regeringen föreslår vidare att ett kulturreservat ska jämställas med en fastighet vid tillämpning av anläggningslagen. Ett natur- eller kulturreservat ska vid tillämpning av lagen företrädas av den som har beslutat om reservatet, det vill säga länsstyrelsen eller kommunen, om inte undantag görs - det anges också i lagtexten.

Ett kulturreservat bildas för att skydda och bevara sammansatta landskap där marker, byggnader, anläggningar, spår eller lämningar tillsammans utgör värdefulla kulturhistoriska helhetsmiljöer. Gemensamt för de områden som väljs ut för att förvaltas som kulturreservat är att de på skilda sätt präglats av äldre tiders markanvändning och resursutnyttjande.

Det är en målsättning med kulturreservaten att inte lösa in marken till staten utan i stället verka för att miljöerna bibehålls i befintlig ägoform, vilken kan ses som en del av det kulturhistoriska värdet. Beslut om inrättande av kulturreservat fattas i samförstånd med dem som är berörda. Markägare som "drabbas" av begränsat förfogande över området till följd av att ett kulturreservat bildas har rätt till ekonomisk kompensation.

Eftersom det redan tidigare har varit möjligt för naturreservat, där tidigare även skydd av kulturpräglade landskap ingick, att ingå i samma bestämmelser som gäller för fastigheter i anläggningslagen är det logiskt att även dagens kulturreservat ska kunna omfattas av samma regelverk. Det blir mer enhetligt.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna 1, 2 och 3.

Anf. 45 Nina Lundström (FP)

Fru talman! Jag kommer att ställa samma fråga till Emma Hult.

Jag vet att många i Miljöpartiet också både är engagerade i cykling och är cyklister. När förslaget nu har lagts fram och beredning har skett - det var 2005, då Miljöpartiet inte satt i regeringsställning - tycker jag att det är viktigt att höra hur Miljöpartiet har resonerat.

När man lägger fram en proposition med en beredning till riksdagen har man att förhålla sig till det. Jag vill därför fråga Emma Hult: Varför saknas förslaget om att genom anläggningslagen skapa möjligheter att anlägga cykel- och gångstråk? Vad är Miljöpartiets förslag för att hitta åtgärder för detta?

Den lagstiftningsförändring som vi behandlar nu kommer att börja gälla den 1 juli 2015. Jag såg framför mig att vi, när en proposition väl kommer, ska kunna vara på banan snabbt och kunna anlägga de stråk som finns. Det finns många aktörer där ute som jobbar med frågorna, och därför är besvikelsen extra stor.

Lantmäteriet var med på mötet i riksdagens civilutskott för att vi skulle diskutera deras ståndpunkter. De vidhåller sin uppfattning att lagstiftningen skulle kunna underlätta för att anlägga stråken. Jag vill höra hur Miljöpartiet resonerar här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Den andra frågan är: Vad kommer ni att göra hädanefter för att det ska bli en bättre möjlighet för cyklister att få sina stråk?

Anf. 46 Emma Hult (MP)

Fru talman! Det är underbart att höra Nina Lundströms entusiasm för cykel och cykelfrågor. Den delar vi; jag tycker också att det är oerhört viktigt.

Precis som du sa, Nina Lundström, bereddes lagrådsremissen 2005. Sedan dess har inte Miljöpartiet styrt, och vi har heller inte haft möjlighet att påverka de beslut som har fattats. Det är tråkigt att det inte har hänt någonting sedan 2005.

Nu vill jag avvakta och vänta in framför allt det tillkännagivande om en nationell cykelstrategi som riksdagen enhälligt antog för några veckor sedan. Jag hoppas att svar på frågorna ska ingå i den. Vi behöver göra något.

För mig är det spännande att Nina Lundström som folkpartist vill göra större inskränkningar på den privat ägda marken. Om ett möjliggörande av cykel och gång också möjliggör att vi förbättrar för klimatet är jag positivt inställd till ett fortsatt samarbete så att vi hittar fler vägar att göra det enklare att cykla.

Anf. 47 Nina Lundström (FP)

Fru talman! En del av dilemmat med att skapa åtgärder för cykling är att det inte ses som ett transportslag. Jag tycker att det är alldeles utomordentligt att trafikutskottet och riksdagen ställde sig bakom det tillkännagivande som handlar om att man ska ta fram en strategi.

Jag kan berätta för Emma Hult att jag under de år jag har suttit i riksdagen har lagt fram många cykelmotioner om hur man kan skapa bättre förutsättningar. I Folkpartiets motion trycker vi verkligen på dessa frågor. Men vi gör ju ingen åtskillnad. Likaväl som vi har lagstiftning som möjliggör anläggandet av vägar, motorvägar och spår tycker vi, i och med att vi ser cyklingen som ett transportslag, att även cykelstråken ska ges likvärdiga möjligheter.

Vi är väldigt noga med att det också ska finnas äganderättsliga perspektiv när man viktar markägarintressen. Detta är komplicerade frågor.

Antingen ser man cykling som en möjlighet och en hållbar transportform eller så gör man det inte. Det som förvånar mig här, med tanke på att det hade kommit ett tillkännagivande om en nationell strategi, är att man ändå väljer att skynda fram med ett förslag som togs fram för tio år sedan.

Jag och många andra som är engagerade i frågorna trodde att utredningarna, Lantmäteriets arbete och tillkännagivandet skulle beredas och tas med i någon proposition. Det förvånar mig att processen ser ut som den gör, att man skyndar fram med ett gammalt förslag och inte har beaktat allt som hänt efter 2005.

Min fråga till Emma Hult är: När kommer det ett förslag som gör det möjligt att använda anläggningslagen för att kunna anlägga de här cykel- och gångstråken? Det var bråttom att möjliggöra andra åtgärder. Kan det inte få vara lika bråttom att stödja cyklingen?

Anf. 48 Emma Hult (MP)

Fru talman! Frågan om när kan jag givetvis inte ge ett exakt svar på. Men jag hoppas att det ska ske inom en rimlig framtid. Det är en viktig åtgärd så att vi kan ställa om från fossildrivna färdmedel och använda cykeln som transportmedel. Det finns många länder runt omkring som är duktiga på cykling, betydligt duktigare än vi är i Sverige. Man skyller ofta på att det blåser eller är kuperat. Men det är bara svepskäl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Jag tror att vi står ganska nära varandra i de här frågorna egentligen. Det är härligt. Och jag vet att du, Nina Lundström, lade fram många motioner i frågorna under förra mandatperioden. Det är tråkigt att du inte har fått gehör.

Jag hoppas att vi ska kunna titta på det här tillsammans eftersom det behövs förändringar för att möjliggöra så att fler kan cykla och ta sig fram på andra sätt än med fossildrivna fordon. Cykling som ett hållbart transportmedel är en oerhört viktig fråga för att vi ska kunna ställa om till ett klimatsmartare samhälle.

Anf. 49 Ola Johansson (C)

Fru talman! Replikskiftet mellan Nina Lundström och Emma Hult beskriver väl vad som händer när man tar fram gammal skåpmat, blåser av frysbrännan och försöker sätta in maten i ugnen.

Det finns en massa saker som man skulle kunna ta bort eller ta med, överväga och analysera lite mer. Jag tror att det är ett stort misstag. Men jag kan såklart också förstå desperationen när de rödgröna ska presentera gemensam politik och det inte finns mycket annat att komma överens om än gamla utredningar, gjorda för drygt tio år sedan.

Jag vill betona effekten av regeringens lite konfiskatoriska inställning när det gäller kulturreservats verksamhetsutövares möjlighet att påverka. Emma Hult säger att det finns ersättningsmodeller när en verksamhetsutövare så att säga drabbas. Men då är det redan för sent. När verksamhetsutövaren drabbas beror det på att länsstyrelsen eller kommunen, instiftaren, har tagit över ansvaret och beslutanderätten och kört över verksamhetsutövaren.

Varför tror Emma Hult att länsstyrelsen eller kommunen skulle dela med sig av och delegera rätten att företräda reservatet till den som driver verksamheten, om det skulle råda olika uppfattningar om vad man vill åstadkomma inom kulturreservatet?

Anf. 50 Emma Hult (MP)

Fru talman! Jag skulle varken säga att vi är desperata eller att någon ska köra över någon. Det är ord som är lite märkliga.

Det står så här i förslaget till lagtext: "Ingenting hindrar att beslutsfattaren vid behov ger förvaltaren fullmakt att representera reservatet vid t.ex. en anläggningsförrättning." Jag tror att det handlar om en dialog.

Jag vet inte vilken relation du har till kulturreservatet i din hembygd, Ola Johansson, eller om ni har haft problematik kring det. Men om man går in med inställningen att någon ska köra över någon annan är det nog något annat som är problematiskt.

Jag tror att det handlar om en dialog och att vi ska förvalta de fina kulturminnen som vi har för att de ska finnas kvar. Då är det bra med ett gemensamt ansvar.

Anf. 51 Ola Johansson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förenklingar i anläggningslagen

Fru talman! I det aktuella kulturreservatet, Äskhults gamla by, bedrivs åkerbruk enligt ålderdomliga metoder. Man plöjer med hästar, man sår och man odlar ekologiska produkter som någon sedan får ansvar för att sälja.

Jag ska inte säga att det här kommer att ställa till särskilda problem för just det kulturreservatet. Men det är ett generellt problem att våra 40 kulturreservat så brutalt fråntas rätten att företrädas av sina verksamhetsutövare.

När vi diskuterade det här i civilutskottet var det tydligt att det är stor skillnad på ett naturreservat och ett kulturreservat. Ett naturreservat är ett större markområde, en biotop, som behöver skyddas och samtidigt göras tillgänglig för människor som ska besöka denna. Det är en annan typ av verksamhet än ett kulturreservat är. Det är anmärkningsvärt att Emma Hult inte känner till skillnaden mellan ett naturreservat och ett kulturreservat avseende de verksamheter som bedrivs där.

Anf. 52 Emma Hult (MP)

Fru talman! Jag har koll på skillnaden mellan ett naturreservat och ett kulturreservat.

Som jag nämnde i mitt anförande ingick kulturreservatet i naturreservatet med ett kulturpräglat skydd innan man införde möjligheten till kulturreservat 1999. Där gäller samma rättigheter som för naturreservat. Och jag känner inte till att det har funnits några problem där.

Nu kom det några starka ord till: "brutalt fråntas". Som jag sa tidigare står det att man i samråd kan ge fullmakt till den som förvaltar kulturreservatet, och därmed också äger marken, att företräda frågorna i de här ärendena.

Jag tycker inte att det här är en proposition som ger upphov till så starka ord som "köra över", "desperation" och "brutalt". Om du inte hade några exempel på att du är orolig för det, Ola Johansson, hoppas jag att lagförändringen snarare ska säkerställa och hjälpa till, där det behövs, så att vi tillsammans kan bevara de här värdena.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)