Anf. 115 Richard Jomshof (Sd)
Fru talman! Antalet elever som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg har blivit allt fler, vilket naturligtvis sätter stor press på såväl gymnasieskolan som hela det svenska samhället.
I juni 2009 meddelade Skolinspektionen att hälften av gymnasieeleverna inte får godkänt i alla kurser och att så många som en tredjedel inte når tillräckliga resultat för att studera vidare på högskolan - en tredjedel!
Vad gör vi då för att våra elever ska kunna ta sig igenom gymnasieskolan utan att tappa lusten? Att det finns många tappade lustar på vägen vet jag. Hur gör vi för att våra ungdomar ska ta sig igenom gymnasieskolan och erhålla fullständiga betyg och därigenom finna sin väg in i yrkeslivet?
Att inte agera i en situation som denna skulle inte vara något annat än ett oerhört svek mot våra ungdomar men också mot hela det svenska samhället. Vi behöver inte gå tillbaka många årtionden för att hamna i en tid då möjligheten att etablera sig på svensk arbetsmarknad var helt annorlunda än i dag. Man kunde till och med lämna skolan i förtid och ändå hitta sin plats på arbetsmarknaden och därmed också i samhället. Så är det inte längre. Konkurrensen på arbetsmarknaden är i dag stor, oerhört stor, och det krävs en genomförd gymnasieutbildning för att över huvud taget kunna erhålla ett arbete. Det finns undantag, men så är situationen.
Fru talman! Jag tror att den nya gymnasiereformen kommer att lösa en del av problemen som vi har med avhopp från gymnasieskolan men också problemen med ofullständiga betyg.
Jag har träffat många ungdomar som inte vill studera vidare efter gymnasieskolan. De har inte sett någon mening med att läsa de högskoleförberedande ämnena. De har velat få en yrkesutbildning och sedan hitta sin väg in i arbetslivet. De har efterlyst en yrkesinriktad gymnasieutbildning som ger det som de vill ha, inget annat.
De åren som vi inte har haft den situationen har det lett till det som jag sade, tappade lustar. Jag känner till många elever i min hemkommun som har lämnat skolan därför att de har känt att pressen har varit för stor. De har inte känt att skolan har gett dem det som de vill ha.
Därför välkomnar vi systemet med en tydligare uppdelning mellan dels yrkesinriktade dels studieförberedande program. Jag tror att det är helt rätt väg att gå. Men, och det finns ett stort men i sammanhanget, ett sådant system kräver naturligtvis också att man senare i livet ska kunna ångra sig. Man ska kunna välja en ny yrkeskarriär, och för att kunna göra det krävs det att man får möjlighet att läsa upp betyg och att läsa de ämnen som man tidigare har missat. Det är en förutsättning, annars är risken att det nya systemet får en ganska segregerande effekt.
En person som i sin ungdom valde att läsa ett yrkesförberedande program, och kanske till och med var mycket nöjd med det och jobbade i ett yrke i flera år, kanske senare i livet kommer till insikt om att han eller hon vill läsa vidare. Då måste man kunna göra det, och för att göra det krävs ett väl utbyggt komvux. Det är min bestämda uppfattning.
I min egen hemkommun Karlskrona har jag mött flera företrädare, tyvärr, för Alliansen som genom åren inte alls har förstått vikten av komvux, som tycks tro att komvux bara är ett sätt att läsa upp några betyg eller att det är dit man går för att lära sig ett nytt språk eller någonting. De har inte riktigt förstått vikten av komvux och den roll som komvux kan spela och måste spela för Sverige.
Komvux kan vara ett redskap och ska vara ett redskap som hjälper oss att ge oss den arbetskraft vi behöver. Vi har en enormt stor arbetslöshet samtidigt som vi har företag som inte hittar den arbetskraft de behöver. Det är ett enormt misslyckande. Komvux är viktigt.
Vad som däremot gläder mig är att under det här halvåret i riksdagen har jag mött flera alliansföreträdare som förstår vikten av komvux. Jag tycker mig se en förändring av attityden till komvux, och det är bra.
Fru talman! Jag tror att många av de reformer som är på väg att genomföras i gymnasieskolan kommer att leda till en stor förändring. Jag tycker att de är bra. Jag har redan berört den tydliga uppdelningen mellan de olika programmen, men det finns så klart också mycket annat. Vi har ju här tidigare debatterat alltifrån det nya betygssystemet till införandet av lärarlegitimation. Det finns mycket.
Men - och nu kommer jag tillbaka till någonting som vi har diskuterat här tidigare - för att verkligen komma till rätta med problemen i svensk gymnasieskola måste vi komma till rätta med problemen i svensk grundskola, för om inte grundskolan klarar av att leva upp till sitt uppdrag, vilket den inte alltid gör, kommer inte heller gymnasieskolan att kunna fungera.
Vi ser i dag att en allt större andel elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg, och så hamnar de rakt i knäet på gymnasieskolan. Det är inte bra. Jag tror att IV-programmet, eller vad det förberedande programmet nu kallas, under flera år till och med har varit det största programmet. Ni får gärna rätta mig om jag har fel. Det är ju ett enormt misslyckande. Det kostar tid och det kostar pengar. Så kan vi inte ha det.
Fru talman! Jag står fast vid att problemen i svensk skola inte kommer att kunna åtgärdas om vi inte samtidigt åtgärdar de grundläggande problem som finns i det svenska samhället. Det är ju inte de enskilda elevernas fel att de blir svikna eller att de lämnar grundskolan med ofullständiga betyg. Egentligen är det vårt fel. Det är politikernas fel. Det är samhällets fel.
Skolan är en spegelbild av vuxenvärlden. Vi kommer inte ifrån det. Den är en spegelbild av samhället. Och har samhället stora problem är det klart att det också kommer att synas i skolan.
Vi kunde nyligen höra hur en skola i Angered i Göteborg, Lövgärdesskolan, fick stänga tillfälligt - jag vet inte om den fortfarande är stängd - som en direkt följd av den totala anarkism som uppenbarligen råder på skolan. Elever och skolpersonal har enligt uppgift varit utsatta för trakasserier, hot och våld. Det berättas om sexuella trakasserier, stenkastning, knivhot, sparkar och slag. Man redde inte ut situationen och fick stänga skolan. Och det är inte första gången det här händer. Det har hänt tidigare. Det var inte många år sedan som en av skolorna i Malmö fick stänga av samma anledning.
Det är väl klart att om eleverna går i en sådan skola, hur ska de då kunna göra bra ifrån sig? Hur ska skolan kunna ge eleverna det som de behöver och det som de förtjänar? Detta är ett samhällsproblem, och detta samhällsproblem måste åtgärdas.
Andelen elever som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg blir allt fler. Samtidigt ökar skillnaderna mellan infödda elever och elever med utländsk bakgrund. Det är klart att det också är ett problem. Det är ett enormt problem.
Jag står fast vid att Alliansen har gjort och är på väg mot att göra mycket gott för svensk skola. Jag är glad för att vi har fått en alliansregering, för när ni har lagt fram era förslag om skolan har man märkt att också De rödgröna, i varje fall Socialdemokraterna, har valt att ändra en del av sin politik. Till och med inom S har man kunnat höra kritik mot den flumpolitik man själv tidigare har drivit. Det är bra. Det är mycket gott på gång. Jag tror också att det kommer att leda till en hel del förändringar.
Men jag står också fast vid att detta inte kommer att räcka. Om vi inte åtgärdar samhällsproblemen kommer det att bli mer eller mindre omöjligt att göra något åt de problem svensk skola brottas med. Där hävdar jag att Sverigedemokraterna än så länge är ensamma, och det beklagar jag.