Anf. 12 Tina Acketoft (Fp)
Fru talman! Man kan inte tro det när man hört de tidigare talarna, Camilla Waltersson Grönvall undantagen naturligtvis, men den svenska förskolan är faktiskt i topp när det gäller vad brukare i Sverige tycker om den svenska sociala omsorgen. Förskolan ligger i topp. Vi är erkända för den goda kvalitet vi håller, och både i Sverige och internationellt är vi respekterade för detta. Det ska man ha i bakhuvudet, även om inget är så bra att det inte kan bli bättre, och det har hela tiden varit den här regeringens och allianspartiernas strävan.
År 2009 omfattade förskolan drygt 86 procent av alla 1-5-åringar eller drygt 466 000 barn. Från den 1 juli i år utökas den allmänna förskolan till att gälla alla barn redan från tre års ålder. Då ska man komma ihåg att för tio år sedan var det bara 64 procent av barnen som gick i förskolan.
Förskolan har tidigare varit en del av familjepolitiken. Tidigare skulle barn tas om hand så att kvinnor kunde komma ut i förvärvsarbetet. Det var alltså en otroligt viktig jämställdhetspolitisk insats. Under de här tio åren har förskolan gått från att vara ett omhändertagande till att vara ett första led i skolformen.
År 1998 fick den också en läroplan just för att markera att vi tycker att det är så viktigt att barn redan från början ska kunna leka in ett lärande. Förskolan har nämligen en nyckelroll. Den är oändligt viktig. Den är viktig för alla barn - för mina barn, för Camillas barn, för barn som kommer från andra länder och för barn som kommer från icke-studiemotiverade hem.
Förskolan ska vara en brygga. Det är den första delen i vårt jämlikhetsarbete för att hålla ihop Sverige. Undersökningar visar också mycket riktigt att elever som har gått i förskolan har bättre skolresultat i längden än dem som inte gjort det.
Nu är det dags för nästa steg, fru talman. Den 1 juli 2011 blir det kickoff för den nya förskolan, där ännu mer betydelse läggs vid den pedagogiska delen och där vi kombinerar omsorg och lek med lärande. Förskolan integreras i skollagen och bildar nu en egen skolform med gemensamt mål med de övriga skolformerna.
Till detta kommer den nya förskollärarutbildningen, en förnyad läroplan där förskollärarnas pedagogiska ansvar och mål för barnens språkliga och matematiska utveckling skrivs in.
Detta tillsammans med fortsatta satsningar på förskollärarnas kompetensutveckling genom Förskollärarlyftet och de i veckan aviserade 251 miljoner till forskarskolor där lärare och förskollärare kan utbilda sig till lektorer, ser jag som ett tydligt tecken på att allianspartierna inser betydelsen och vikten av förskolan och att vi agerar.
Det går inte att bygga torn som når till himmelen om man inte har en rejäl grund att stå på. Vi behöver knyta forskningen till förskolan. Det har varit ett konstigt tänkande tidigare; man tyckte att de minsta barnen kunde undervisas av vem som helst. Så är det inte. Det är klart att de minsta barnen måste undervisas av de mest kompetenta lärarna.
Men det samlade greppet om förskolan, fru talman, blir inte mer än en papperstiger eller en vacker debatt i den här kammaren om inte kommunerna och huvudmännen inom förskolan tar sitt ansvar.
Vi har alla i denna kammare ett extra stort ansvar att inse att det inte bara är att forma en skolpolitik som ser till alla barns och elevers betydelse och att predika alla goda ting här utan faktiskt också se till att våra kommunkolleger ute i landet genomför dessa praktiska förändringar.
Skolan är i dag en kommunal angelägenhet, och med det kommer också en kommunal skyldighet. Använd lärarlyftet! Se till att förskolecheferna tar del av befattningsutbildningarna! Skapa möjligheter för lektorstjänster ute i verksamheten! Lev upp till skollagens krav om att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen har en bra skolmiljö! Lev upp till skollagens intentioner! Se till att skollagens skrivning om modersmålsstöd fullföljs så att barnen får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Jag frånsäger mig absolut inte ansvaret som folkpartistisk riksdagsledamot - jag har ett gigantiskt ansvar här - men verksamheten sker till syvende och sist ute i kommunerna.
Till sist, fru talman, vore jag inte jag om jag inte fick lov att poängtera vikten av jämställdhetsarbete i förskolan. Ska vi någonsin få fria, jämställda individer i det här landet måste det medvetna arbetet börja redan i förskolan. Regeringens storsatsning på jämställdhet i skolan med bland annat fortbildningsinsatser för lärare för att motverka traditionella könsroller är ett viktigt steg, men det behövs mer.
Delegationen för jämställdhet i skolan, som redovisade sitt slutbetänkande den 10 januari, tror jag att det var, skriver det väldigt bra:
"Jämställdhet uppnås inte en gång för alla - lika lite i skolan som i samhället i övrigt. Jämställdheten måste ständigt diskuteras, vinnas på nytt och omsättas i skolans vardagliga praktik."
Det är så, fru talman, att en alltför stor del av det jämställdhetsarbete som bedrivs i skolan fortfarande är projektbaserat och ad hoc-baserat. Det bygger på eldsjälsprincipen i stället för att på allvar integreras i det dagliga skolarbetet. Ska vi förändra någonting måste jämställdhetsarbetet i skolan bedrivas genom metodiskt och systematiskt arbete, genom jämställdhetsintegrering och genom att
ledningen
ger sitt odelade stöd till arbetet.
Fru talman! Förskolan är det första viktiga ledet i ett livslångt lärande. Jag vet att jämställdhetsministern, tillika biträdande utbildningsministern Nyamko Sabuni delar min övertygelse när det gäller vikten av ett jämställt samhälle. Det borgar för att Jämställdhetsdelegationens arbete inte bara blir en papperstiger utan att det kommer ut i verksamheten.
Med det yrkar jag bifall till tillkännagivandet att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om arbetsmiljön för barn och elever i förskolor och på fritidshem. I övrigt yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Camilla Waltersson Grönvall (M).