Anf. 95 Betty Malmberg (M)
Fru talman! För någon månad sedan var jag på ett seminarium som ordnades av Stiftelsen för Strategisk Forskning. Seminariet kallades "Svensk forskning - näst bäst i klassen?" Syftet var att diskutera vad som måste göras för att Sverige inte ska tappa mark när det gäller forskning och innovation. Det var idel kända frågor som dryftades: globaliseringen, hur Sverige ska bli duktigare på att nyttiggöra forskning och behovet av karriärvägar för unga forskare.
Men det som väckte mest uppmärksamhet på seminariet var när ett av undervisningsråden från Skolverket beskrev resultaten från de senaste PISA-mätningarna. Han berättade om svenska elevers bristande kunskap på områden som läsförståelse och räkning, och det fick en märkbar effekt. Då det var dags att summera dagen tackade stiftelsens styrelseordförande honom för att han hade hjälpt seminariedeltagarna att se sanningen i vitögat.
Även om kopplingen mellan kunskapsläget i svensk skola och avancerad forskning inte är så direkt och omedelbar är den det i högsta grad indirekt. Tjejen som i dag går i första klass och tycker matte är blä måste kunna motiveras under skolåren framöver, så att hon om 18 år kanske har upptäckt tjusningen med och sin egen fallenhet för ämnet - och sin egen nyfikenhet, kanske att få forska om fraktaler.
Hela utbildningskedjan måste hänga ihop! Vi får inga forskare utan en god grundutbildning. Det var den sanningen som deltagarna såg.
Då vi debatterar forskningsfrågor här i riksdagen lyfts det ofta fram hur betydelsefull forskningen är för Sveriges ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft. Det är vi, precis som Thomas Strand sade, tack och lov överens om.
Men i debatten lyfter vi sedan upp andra exempel - det handlar om medicin och om framsteg inom teknik och naturvetenskap och sådana frågeställningar. Deras betydelse kan inte nog uppskattas och har rent historiskt betytt otroligt mycket för vårt land och gör det också framgent. Men ett område vi sällan nämner är skolforskningen. Det är märkligt, för det är egentligen just den som är den första länken i kedjan till en positiv tillväxt för Sverige och för samhället.
I den nya skollagen, som börjar gälla den 1 juli, slås det fast att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det borde vara självklart, men så är det inte och så har det inte varit. Tvärtom anser jag och många med mig att utvecklingen i skolan traditionellt sett har styrts av ideologier snarare än forskningsresultat. Men det håller inte för framtiden.
Nu kan vi dess värre konstatera att den forskning som Sverige har på skolområdet är otillfredsställande. Det råder kanske ingen brist på forskning, men få avhandlingar är inriktade på att hitta metoder som främjar elevernas inlärning eller utveckling.
När Knut Sundell, docent i psykologi, tidigare i år kartlade över 1 400 avhandlingar inom sju till skolan närliggande discipliner fann han att när det gällde pedagogik var det bara 6 procent av uppsatserna som hade fokus på metoder för att förbättra inlärning. Däremot fanns det gott om avhandlingar som tog upp alltifrån rektorns roll på 1900-talet till hur skolan skulle kunna bidra till att göra svenska elever mer demokratiska.
Sundell fann också att den svenska skolforskningen ytterst sällan citerades internationellt. Under nioårsperioden 2000- 2009 skedde det sju gånger! Internationell publicering är viktig eftersom det är ett sätt för att kollegialt granska vad forskningen innehåller. Det är en viktig kvalitetsfaktor.
Nu har Thomas Strand nämnt att utskottet har ansett det viktigt med skolforskningen. Regeringen har redan sett den här sanningen i vitögat och vidtagit åtgärder. Men jag tycker att det är väldigt märkligt att inte mer har gjorts under alla decennier som oppositionen har styrt vårt land.
Strand uppmanade regeringen att återkomma med förslag. Det kan vi göra redan i dag. En hel del är nämligen på gång. Det handlar bland annat om den kraftiga ökningen av medel för forskning som gjordes redan 2009. Det gynnar naturligtvis också den utbildningsvetenskapliga forskningen. Redan 2008 såg Alliansen också till att starta fler forskarskolor för att lärare och sedermera också förskollärare skulle kunna få en chans att få en koppling till forskarvärlden. Forskande lärare och förskollärare kan hjälpa till att bygga broar till högskolan samtidigt som det öppnar en ny karriärväg inom läraryrket som kanske också kan vara attraktiv för att locka nya studenter.
Att få fler lektorer i skolan är en viktig ambition. En annan åtgärd som är på gång är den utvärderingsfunktion som vi har varslat om, som ska komma i början av nästa år, 2012. Det handlar om att framvaska evidensbaserade studier inom pedagogik och utbildning. Ett liknande syfte finns när nu Vetenskapsrådet får en något förändrad instruktion, där man säger att den utbildningsvetenskapliga forskningen inte bara ska vara strikt kopplad till lärarutbildningen, utan den ska faktiskt också kunna öppna för andra vetenskapliga discipliner som kan bidra med viktig kunskap till förskolans och utbildningsvetenskapens utveckling. Det är bra, för det händer mycket på det här området. Forskning på tvären kan ta ett helhetsgrepp på kunskap om hjärnan, skolan, informations- och kommunikationsteknik och kreativitet. Det här är något som ni också kan komma att få höra om ni kommer på ett seminarium som vi moderater ordnar i riksdagen den 10 maj.
Fru talman! Det har nyligen presenterats en vårproposition. Också i den fanns aptitretare med anspelning på forskningsområdet. Det ska bli lättare att förstå vilka som kan räkna med att få expertskatt. Det gör det lättare att kunna rekrytera utländska forskare och andra talanger till Sverige.
Dessutom vill Alliansen möjliggöra för fler att bidra med att skänka pengar för att få ytterligare forskning gjord i Sverige. Man kommer att se över företagens avdragsrätt för utgifter för forskning och utveckling. Man kommer också att se till hur privatpersoner faktiskt kan finnas med och bidra till ny forskning. Och det kommer att tas upp i den forskningspolitiska propositionen, som kommer hösten 2012.
Det här är ytterligare välkomna åtgärder som har varit efterfrågade i många år. Och i vårpropositionen får vi alltså en föraning om att något äntligen ska ske.
Vad är då oppositionens budskap? Thomas Strand har redogjort för några punkter, men jag vill personligen hävda att jag tycker att det är tunt, och jag tycker att det är splittrat. Det är många fina ord, men det är svårt att läsa ut var idéerna finns, var visionerna finns och var resurserna finns för att säkra en kvalitativ forskning i Sverige. Jag hoppas att vi kan återkomma till det i replikskiftet.
Fru talman! På det här seminariet, som jag nämnde i början, framträdde också utrikesminister Carl Bildt i inspelad form. Han tillfrågades om globaliseringen och hur han bedömde att Kina skulle påverka Sveriges konkurrenssituation i världen. Han uttryckte något mycket klokt, tycker jag. Han sade att Kina visserligen kan satsa mycket pengar men att forskning och innovation produceras bäst i fria miljöer. Ett land med mycket pengar men utan fri tillgång till exempelvis Skype och Google blir begränsat.
Nu har vi i Sverige den fria miljön, och under alliansregeringen har det skett stora ekonomiska satsningar på forskningen. Låt oss därför se till att vi inte bara blir näst bäst utan att vi blir bäst i klassen på forskning inom allt från medicin till lärande!
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jan Ericson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M), Emil Källström (C) och Yvonne Andersson (KD).