Anf. 28 Emil Källström (C)
Herr talman! Adnan Dibrani inledde det förra området vi debatterade med en hänvisning till sportens värld. Jag kan väl kontra med att skylla eventuella kommande tungvrickningar eller tankevurpor på att det går väldigt dåligt för Modo Hockey i kvalserien. En stor del av mina tankar går till detta lag som nu har tre matcher på sig att ta sig upp på elitserieplats igen. Just nu ser det inte så bra ut. Det var dock inte därför jag kom hit.
En välutbildad befolkning har varit, är och kommer givetvis att vara en vital faktor för Sveriges utveckling. Det är särskilt tillämpbart på högre utbildning, som är en mycket viktig del i detta. Det är dessutom ett väldigt intressant politikområde att fördjupa sig i. Själv fick jag helt nya incitament att göra just det i samband med valet och dess efterspel, när det gällde fördelning av utskottsplatser och ansvarsområden.
Politik är, tack och lov, mycket mer än vad som händer här på Helgeandsholmen. Själv försöker jag utnyttja detta faktum så mycket som möjligt. Jag och andra centerpartister är nu i veckorna ute och hälsar på hos olika lärosäten, universitet och högskolor för att lära oss mer och för att utveckla politiken på området.
Ett av dessa besök skulle jag vilja dela med mig av. Jag var i Växjö - det är för övrigt samma ort som Modo Hockey var och fick spö i går - och Kalmar och besökte det nya, sammanslagna Linnéuniversitetet. Det är ett exempel på hur bra det kan bli när samarbeten får växa fram underifrån och till slut till och med utvecklas från samarbete till sammanslagning.
Linnéuniversitetet kallar sig det entreprenöriella universitetet och sätter en ära i att ha ett välutvecklat samarbete med näringslivet och samhället i regionen. Ett exempel på detta är framgångsrika inkubatorer för nya företag i Växjö, Kalmar och Oskarshamn. Ett annat är ett samarbete med Ikea, gemensamt finansierat och inriktat på bryggan mellan de hårda produktionsvillkoren, alltså hur man förbättrar produktion av möbler, och de mjuka värdena, det vill säga hur man uppfattar sin levnadsmiljö och sina möbler. Man kallar det alltså "bryggan", för det är en brygga mellan de två.
Detta kan stå som ett bra exempel på hur ett lärosäte med sina utbildningar och inte minst sina studenter är en motor för nytänkande och regional tillväxt. Det är givetvis till nytta för hela Sverige, eftersom Sveriges tillväxt ju är summan av regionernas. Detta goda exempel på samarbete och utnyttjande av lokala och regionala förutsättningar är ett bra argument för varför våra lärosäten förtjänar större självständighet och varför autonomitetsreformen är så bra och bör byggas vidare på.
Riktigt politiskt mod är nämligen ibland, kanske till och med ofta, att
inte
göra saker. Det är med högre utbildning som med alla andra politikområden lockande att möta problematiken med specialdesignade ovanifrånregleringar, eftersom man vill visa att man gör någonting. Menar vi allvar med resan mot autonomi, innebär det dock också att vi hela tiden måste ställa oss frågan: Måste vi reglera just detta i riksdagen? Eller tror vi på att lärosätena kanske själva löser problem som uppkommer om vi ger dem möjligheter och befogenheter?
En annan aspekt på det underifrånperspektiv som präglar autonomireformen är behovet av att tillhandahålla studenterna effektiva och transparenta utvärderingar och rankningar av
våra lärosäten. Jag tycker att man som blivande student självklart ska kunna göra ett så upplyst val som möjligt av var man ska tillbringa ett antal år av sitt liv. Här behöver vi nog fundera ytterligare på åtgärder och verktyg för att tillhandahålla så bra information som möjligt.
Även om det viktigaste kanske är att man går rätt utbildning är det även viktigt att man blir klar i rimlig tid. Vi brukar prata om genomströmning. Det florerar många förslag i debatten om hur man ska förbättra genomströmningen i högskolan. Det talas om examensbonusar och att justera studiestödssystemen på olika sätt.
Här skulle jag vilja lyfta fram det förslag vi i betänkandet visserligen avfärdar för stunden. Jag tror att man skulle kunna titta på idén om ett treterminssystem med fräscha ögon och se om vi kanske kan jobba med detta på försök i de lärosäten som vill. En så pass stor förändring måste dock vara förankrad hos lärosätena och även hos de studenter som ska testa detta treterminssystem.
Förankring hos studenter är viktigt inte bara i detta, i dagsläget hypotetiska, scenario utan i alla frågor. Jag har själv studerat på högskola - studerar, till och med, lite vid sidan om - med ett väldigt bra och stort studentinflytande genom en duktig och engagerad kår. 2011 är det första året som varit ett helt år med slopat kårobligatorium.
Det är bra att vi intresserat följer detta, och det är bra att Högskoleverket följer vad det får för konsekvenser. Jag tror att det blir väldigt bra. Jag tror att det finns ett värde för dem som nu är förtroendevalda och dem som jobbar på kårerna i att veta att medlemmarna är med därför att de vill. De är med därför att de ser ett mervärde i kårernas verksamhet när det gäller både påverkan och sociala verksamheter. Det finns ett värde i detta till skillnad mot när man har en konstant klump av medlemmar som är med därför att de måste. Det är en stor och viktig principiell skillnad. Jag tror att det kommer att spegla sig i bättre kårer som gör det som studenterna verkligen efterfrågar.
Jag övergår nu från kårerna till Storuman. Storuman är en kommun med drygt 6 000 invånare. Inom några år kommer man att behöva anställa mellan 500 och 1 000 kvalificerade personer - civilingenjörer, processoperatörer och många andra - som ska bemanna de nya gruvor och vindkraftsanläggningar som projekteras. Det ser likadant ut runt om i landet, inte minst i Norrlands inland.
För att möta detta är det viktigt att vi är på tå och flexibla när det gäller matchningen mellan akademi och arbetsmarknad och att vi hela tiden är beredda att omvärdera vilka kompetenser vi ska utbilda och var vi ska göra det. Det allra viktigaste är givetvis vad våra studenter efterfrågar och vilka möjligheter våra lärosäten har.
Ett annat exempel jag vill lyfta fram när det gäller flexibiliteten är en av de centermotioner vi behandlar i betänkandet. Den handlar om läkarutbildningen. Där finns all anledning att i framtiden vara öppen för en ytterligare utökning av utbildningsplatserna, givetvis med bibehållen kvalitet.
När vi diskuterade detta budgetområde före jul citerade jag rapparen Timbaland, fast på svenska. Jag sade att vi är på rätt spår och på väg åt rätt håll när det gäller politiken för högre utbildning i Sverige. Detta citat står jag fast vid. Vi gör bra saker. Vi har konstaterat här i dag att vi har bland den bästa politiken i världen för högre utbildning. Den kan till och med bli ännu lite bättre med en fortsatt alliansregering.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ulrika Carlsson i Skövde (C), Jan Ericson och Camilla Waltersson Grönvall (båda M) samt Yvonne Andersson (KD).