Anf. 68 Abir Al-Sahlani (C)
Fru talman! I går vid midnatt landade jag på Arlanda. Jag hoppade in i en taxi för att åka hem. Jag och taxiföraren började prata lite grann om mitt arbete och om hans arbete. Jag berättade om den debatt vi i dag har. Jag sade: I morgon bitti ska jag i kammaren prata om vår föreslagna strategi. Han bad mig berätta lite grann om vad den innehåller.
Med stolthet kunde jag säga att alla vi i utskottet är för den föreslagna strategin, även om vi kanske vill gå olika långt i olika frågor. Men vi vill ha en sammanhållen strategi där man inte bara tittar på olika företeelser separat, som isolerade öar. Vi vill ha ett helhetsgrepp. Vi vill titta på barnens situation och på föräldrarnas situation, och vi vill att vården ska utgå från människan.
Taxichauffören bad mig hälsa till alla er som finns här i dag. Han tyckte att frågan är väldigt viktig. Han hade förlorat en av sina bröder till drogerna. Brodern har inte dött men sitter i fängelse, för efter att ha sysslat med langning började han även använda droger. Det ledde till olika typer av brott. Jag ska alltså hälsa till er från taxichauffören. Jag känner att jag inte kan svika mitt löfte till honom om att hälsa till er.
Vi i Centerpartiet välkomnar den samlade strategin för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken - en kraftsamling för ett fortsatt långsiktigt och uthålligt arbete där människan, vare sig det är ett barn, en kvinna eller en man - eller en hel familj - står i centrum och där olika fenomen inte ses som isolerade företeelser utan där orsak och verkan ses i en sammanhållen kontext med utgångspunkt i människan.
Strategin innehåller tydliga prioriteringar för olika områden och anger de ekonomiska ramarna för regeringens satsning för hela mandatperioden.
Strategin innehåller sju mål. Syftet är att minska tillgången till ANDT, till att barn skyddas mot skadliga effekter av alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak, till att färre påbörjar och att färre utvecklar ett missbruk och till att missbruksvården är mer tillgänglig oavsett var i landet man bor.
ANDT-strategin bygger på visionen om ett samhälle där alla människor ska kunna växa upp och leva utan risk att skadas på grund av eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak. Men, fru talman, som jag ser detta räcker det inte med enbart lagstiftning.
Den största tillgång som samhället har är människan, och den största tillgång som var och en av oss människor har är en annan människa. Vi har alldeles för länge förlitat oss enbart på de statliga strukturerna i tron att staten kan sköta våra problem och hitta de bästa lösningarna.
Jag påstår att vi nog har glömt varandra. Vi har glömt att se varandra. Det kan ingen lagstiftning ändra på. Men jag hoppas att vi politiker samt det civila samhällets organisationer och engagerade eldsjälar kan peka på detta och lyfta fram det i vårt samhälle, i samarbete med varandra.
Det är viktigt att fortsätta med den samlade strategin, tycker vi i Centerpartiet. Ett samlat förhållningssätt - med människan och familjen först - är avgörande då mycket av problemens uppkomst och lösningarna på problemen är beroende av varandra.
Vi ser ett alarmerande samband mellan socialt utanförskap, skolfrånvaro och, framför allt, narkotikamissbruk. Det är av stor vikt att det nya utanförskapet bland ungdomar omedelbart uppmärksammas och kan stävjas.
Utanförskapet är allvarligt bland barn till missbrukare som inte själva kan ta sig ur sin situation och som inte alltid ens kan begripa den. Dessa barn behöver uppmärksammas, men inte bara av socialen. Alla har vi ett ansvar. Det civila samhället, frivilligorganisationerna, skolan och medborgarna - vanliga människor som vi alla - har ett ansvar gentemot dessa barn. Vi måste våga se dem, och vi måste våga handla när de far illa. Skolan är en oerhört viktig aktör.
Sedan många år tillbaka har antalet barn och ungdomar som växer upp i missbrukarhem uppskattats till 200 000. Folkhälsominister Maria Larsson har ställt frågan till Folkhälsoinstitutet om det fortfarande är ungefär 200 000 eller om antalet har minskat eller ökat. Ministern fick svaret att det är ca 385 000 barn som växer upp i riskbruksmiljöer. Så mycket som vart femte barn växer alltså upp i dessa miljöer. Naturligtvis är risken väldigt stor att de här barnen far illa.
För att fler barn och unga ska skyddas från missbruk är det nödvändigt att vi blir bättre på att samordna, följa upp och ha ett kunskapsutbyte. Uppdraget till Folkhälsoinstitutet att kartlägga vad som lokalt görs för barn i missbrukarmiljöer blir ett viktigt kunskapsunderlag för vårt framtida arbete.
Arbetet med elevhälsa, med att lära elever vad droger gör med ens kropp och knopp, samt arbetet mot mobbning och utanförskap och samarbetet mellan polis, socialtjänst, familj och skola blir väldigt viktigt. Vi vet att det finns ett starkt samband mellan kriminalitet och droger. Ett brott som aldrig begås är det bästa brottet om man säger så.
Sista året på gymnasiet gjorde jag ett arbete som handlade om olika droger, om vad droger gör med kropp och hjärna. Jag hävdar med bestämdhet att just det arbetet sista gymnasieåret är den främsta orsaken till att jag i dag, många år efteråt, inte ens är nyfiken på att använda droger.
Kunskap och förebyggande arbete är oerhört viktigt när det gäller att stärka barn och ungdomar i att säga nej till droger, tobak och alkohol. Det förebyggande arbetet är synnerligen viktigt.
Den person som har gjort livsval som lett henne eller honom fel kan få hjälp med att ta sig vidare var i landet han eller hon än befinner sig. Varje individ behöver hjälp på olika sätt. Missbruksvården ser olika ut. Eftersom varje människa är en komplex varelse bör även vården av henne eller honom vara mångfacetterad. Det måste finnas en individuellt anpassad vård att tillgå för var och en av dem som behöver det. Det ska vara svårt att börja och lätt att sluta med ett missbruk.
Samhället kan, och ska, göra mycket. Men individens ansvar får aldrig glömmas bort. Vi har alla ett ansvar att reflektera över förhållandet mellan bruk och missbruk.
Som vuxna är vi ständigt förebilder för det uppväxande släktet, och som vuxna kan vi föregå med gott exempel och verka för en sund inställning till alkohol och tobak.
Vi kan se till att årets stora högtider som jul, nyår, påsk och midsommar inte får katastrofala följder. I det här sammanhanget kan man gärna använda uttrycket: allt börjar hos dig. Vi har alla ett gemensamt ansvar och kan inte bara lämna över viktiga frågor att lösas av en annan människa eller institution.
Samordningen och samverkan mellan de hälsofrämjande, förebyggande, brottsbekämpande, behandlande och rehabiliterande områdena ska förstärkas. Det är oerhört viktiga aspekter som denna unika strategi tar upp. Den nuvarande nationella och regionala sektorsövergripande strukturen kvarstår och kompletteras med en tydlig struktur för uppföljning och utvärdering. Det är oerhört viktigt för alla våra reformer och strategier att det finns en utvärdering som påpekar vad vi har gjort och vad som inte har gjorts.
Ansvaret för genomförandet av strategin vilar på regeringen tillsammans med polis och tull, andra myndigheter och självklart kommunerna. Men de viktigaste drogförebyggarna är faktiskt föräldrarna, och de idéburna organisationerna är helt ovärderliga för arbetet på alla nivåer. Så välkommen, du också! Alla kan bidra, och när alla är med och bidrar kan vi nå framgång. Därför yrkar Centerpartiet bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)