Anf. 3 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 om att inkorporera barnkonventionen i svensk rätt.
Vi i Vänsterpartiet ställer oss liksom övriga partier i riksdagen bakom strategin för att stärka barns rättigheter. När jag tar del av den ser jag att det är en utmaning om vi ska leva upp till vad som står i den strategin. Om den tas på allvar kommer den att kunna förbättra barns villkor i Sverige ytterligare.
Första punkten i strategin lyder: "All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med barnkonventionen." Det borde vara en självklarhet. Vi skrev ju under barnkonventionen 1990 och firade 20-årsjubileum förra året.
Men fortfarande lever i Sverige i dag hundratals, ja kanske tusentals, barn utan den lagliga rätt till hälso- och sjukvård som andra barn har - det handlar om de papperslösa barnen - trots att barnkonventionens artikel 24 säger att alla barn har rätt till hälso- och sjukvård. I dag, 21 år efter undertecknandet av barnkonventionen, utreder vi den frågan, det som borde vara en självklar mänsklig rättighet.
I dag hindras somaliska barn från att återförenas med sina föräldrar som har flytt från krigets Somalia och fått uppehållstillstånd i Sverige, eftersom det krävs att de ska ha identitetshandlingar och giltiga pass, något som de inte kan få i krigets Somalia. Hur kan det vara förenligt med barnkonventionen, barnets bästa och barnets rätt att ha kontakt med sina föräldrar?
Det är två skäl till att Vänsterpartiet vill göra barnkonventionen till svensk lag. Det räcker alltså inte med att vi säger att vi ska följa den i vår egen lagstiftning. Vi ser tydliga exempel - det finns många fler än dem jag tagit upp - att detta inte fungerar i verkligheten.
Punkt 8 i strategin lyder: "Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut och prioriteringar som rör barn."
I förra veckan var jag på Barnombudsmannens och SCB:s presentation av
Upp till 18 - fakta om barn och ungdom
. Det var en väldigt intressant förmiddag. Man valde tre teman att inrikta sig på. Ett av dem var större ekonomiska skillnader och växande barngrupper i förskolan och på fritis. Man konstaterade att de ekonomiska skillnaderna mellan barnfamiljer har ökat. Gruppen barn i familjer som lever i ekonomisk utsatthet - man kan ha olika begrepp, men det begrepp som EU använder innebär att man lever på mindre än 60 procent av medianinkomsten - har ökat i Sverige från 10 procent år 2000 till 15 procent år 2008. Det rör sig om 280 000 barn.
Extra allvarligt är att vissa grupper är väldigt utsatta, till exempel barn till ensamstående föräldrar, som ändå kan ha det lite tuffare att få vardagen att gå ihop. Där har den relativa barnfattigdomen ökat från 13,4 procent år 1993 till 22,4 procent år 2007 enligt Socialstyrelsens sociala rapport.
Ekonomisk utsatthet slår mot barn. De utestängs av ekonomiska skäl från att göra sådant som deras kompisar och klasskamrater tar för givet. Det finns inte pengar till sportutrustning, gympadojor eller att gå på bio. Skolutflykten kan bli för dyr, liksom inträdet till simhallen och resan dit. De blir alltså exkluderade eller exkluderar sig själva eller - om man använder barnkonventionens skrivningar - diskrimineras av ekonomiska skäl. Många barn tar också ansvar för familjens egen ekonomi och hittar på skäl för att de inte kan delta i aktiviteter som kostar pengar.
Därför är det bra att barnorganisationerna lyfter fram frågan om barnfattigdom. Rädda Barnen är en av de organisationer som har gjort det mycket tydligt. Rädda Barnen kräver att ett nationellt åtgärdspaket för barns välfärd i den ekonomiska krisens spår genomförs, för att minska barnfattigdom och de ekonomiska klyftorna mellan de fattigaste och de rikaste familjerna.
Det är ett väldigt bra krav. Jag tror att vi partier skiljer oss åt när det gäller hur vi tycker att ekonomiskt utsatta barn ska ha det. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att ett jämlikt samhälle skapar bättre förutsättningar för att barn inte ska utestängas av ekonomiska skäl från sådant som deras kompisar tar för givet.
Den andra delen av den här presentationen förra veckan handlade om att barngrupperna blir allt större. Och vi vet att det är viktigt att varje barn blir sett, bekräftat och kan skapa en egen personlig relation till personalen i förskolan och skolbarnsomsorgen.
Skolverket har rekommenderat högst 15 barn. Det är en rekommendation; det är ingen lagstiftning. Det är bara 37 procent av Sveriges förskolor som klarar detta i dag. 17 procent har mer än 20 barn i barngrupperna.
När det gäller fritidshemmen har det skett en drastisk minskning av antalet personal. Det är många fler barn per personal än vad det var tidigare. Från 1990 till 2009 har det ökat från 8,3 barn till 22,5 barn, enligt Skolinspektionen. Fritidshemmens möjligheter att ge stöd åt varje barn har därmed i stort sett omintetgjorts.
Det här visar hur viktigt det är att, som det står i strategin för barns rättigheter, titta på barns levnadsvillkor och utifrån dem vidta prioriterade åtgärder.
Herr talman! Vänsterpartiet vill göra barnkonventionen till svensk lag. Erfarenheterna från vårt grannland Norge är goda. Alla barnrättsorganisationer driver frågan. Barnombudsmannen är övertygad om att det skulle stärka barnens ställning.
För oss räcker det inte med en kartläggning över hur svensk lagstiftning korresponderar med barnkonventionen. Det finns egentligen en majoritet i riksdagen för att göra barnkonventionen till lag. De rödgröna partierna uttryckte en gemensam viljeinriktning i regeringsplattformen, och vad jag vet har Folkpartiet och KD som partier tagit ställning för detta.
Jag ser alltså ingen anledning att vänta på kartläggningar och annat. Det finns ett starkt underlag för att omedelbart gå till handling och tillsätta en utredning, inte för att se om och väga för- och nackdelar, utan för att se
hur
vi ska göra barnkonventionen till svensk lag.
Jag vill avsluta med den uppmaning som Unicef, FN:s barnorganisation, här i Sverige i den pågående kampanjen om att göra barnkonventionen till svensk lag avslutar alla sina exempel med - det är exempel på att det skulle kunna innebära en förbättring för barnen. Så här säger man:
Om barnkonventionen vore svensk lag skulle beslutsfattare vara tvungna att ta barns rättigheter på allvar. Mer kunskap hos både professionella och privatpersoner leder också till ett ökat civilkurage och en större vilja att agera när barn far illa.