Anf. 4 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets gemensamma reservation. Jag kan helt och fullt instämma i vad både Lennart Axelsson och Agneta Luttropp har sagt tidigare.
Vi har i dag en debatt om vad som hänt efter regeringens utförsäljning av Apoteket som vi ägde gemensamt. Den bygger på Riksrevisionens redogörelse men har även fått input från den hearing för cirka en månad sedan som vi hade i socialutskottet.
Riksrevisionen lyfter fram flera viktiga frågor när de tar upp vad som borde ha gjorts bättre och vad som borde tas tag i inför framtiden. Till exempel har man inte samlat in tillräckligt med grundläggande fakta för att kunna utvärdera reformen ordentligt. Det är bra att ha i minnet när sedan utvärderingarna kommer. Man pekar på att det behövs en effektivare tillstånds- och tillsynsorganisation samt att det är dags att ordentligt ta tag i frågan om apotek i glesbygden och apoteksombudens roll. De är säkrade för tre år, och vi får väl se om vi kan få några besked från regeringspartierna om vad som kommer att hända framöver.
Som Lennart Axelsson sade pekar Riksrevisionen också på handelsmarginalen, det som man alltså bygger in för att det ska vara lönsamt att starta privata apotek. Hur ska det se ut i framtiden för att både vara transparent och för att vi inte i onödan ska satsa skattepengar på en tillgänglighet som egentligen inte behövs eller satsa så att priserna kommer att öka?
Den borgerliga utförsäljningen av Apoteket var en rent ideologisk fråga. Det fanns ingen stor debatt i samhället om att Apoteket inte fungerade - inga protestmöten, inget folkligt tryck att sälja ut vårt gemensamma Apoteket AB. Tvärtom hade vi ett av världens mest patientsäkra och kostnadseffektiva läkemedelssystem. Apoteket var populärt. Den rapport som Konsumentverket gjorde kort före avregleringen visade att svenska folket gillade sitt apotek. 92 procent ansåg att Apoteket sköttes bra eller mycket bra. Nio av tio ansåg att närheten till Apoteket var bra, och 80 procent var nöjda med öppettiderna.
De argument man utåt hört från regeringen har handlat om att öka tillgängligheten och servicen. Nu pekas det på att det tillkommit 200 nya apotek och ökade öppettider. Om det var det man verkligen ville hade det varit både enklare och billigare att ge det statligt ägda Apoteket direktiv om att starta fler apotek än shoppar och öka öppettiderna. Det var dock inte det som det egentligen handlade om utan om att skapa en marknad.
Jag tycker att Lennart Axelsson på ett bra sätt beskrev att läkemedel inte är en marknadsvara. Vad du ska ha för receptbelagda mediciner bestäms av läkaren och betalas till stor del av staten. Patientsäkerheten och att du får din medicin enkelt och säkert är de allra viktigaste frågorna. De är en del av hela hälso- och sjukvården, och därför är det bra med ett kostnadseffektivt system. Nej, det handlade egentligen om att skapa en marknad för apotekskedjor och enskilda personer som ville starta privata apotek. Det var grunden till utförsäljningen.
Jag kan inte låta bli att citera PRO:s representant Sten Broström som vid socialutskottets hearing sade följande: "Man har sagt att vi fått 200 nya apotek och det är riktigt. Förtätningen är viktig. Sedan kan man fråga sig om personer som bor runt Liljeholmstorget blivit lyckligare och friskare av att nu ha tre apotek istället för ett."
Tillgängligheten handlar, precis som sagts här tidigare, om mycket mer än antalet apotek.
Apoteken har en skyldighet att se till att kunden får sitt läkemedel inom 24 timmar efter att det efterfrågats. Undersökningar gjorda i början av 2011 visar att inget av de sju största apoteksföretagen klarar 24-timmarsregeln vid alla tillfällen. Det ska kunna finnas undantag vid beaktansvärda skäl, men vilka dessa skäl är har ännu inte prövats.
Det handlar om att medicinen verkligen finns på apoteket när man kommer dit. Nu råkar människor ut för att medicinen inte finns när de kommer till ett apotek, och av konkurrensskäl kan personalen inte längre titta efter vilket som är det närmaste apoteket där medicinen finns. Eftersom lagerhållningen dessutom har minskat när många fler apotek ska dela på kunderna blir det allt vanligare att medicinerna inte finns. Man hänvisar till en branschöverenskommelse.
Det var intressant att höra Farmaciförbundets ordförande Carina Jansson berätta från verkligheten. Hon sade bland annat: "Nu finns branschöverenskommelsen om att vi ska höra av oss till närliggande apotek. Det är inte så lätt alla gånger när det är otroligt många kunder som står och väntar. Vi ska lämna vår kund och gå till en telefon och försöka ringa upp det andra apoteket. Förmodligen har även det apoteket väldigt många kunder och har inte möjlighet att svara just då. Det är tyvärr alltså lite si och så med branschöverenskommelsen."
Det som då händer är att människor tvingas komma tillbaka till apoteket senare eller kuska runt och leta efter rätt medicin på något annat av de apotek som finns. Detta ställer till problem för många. Det tror jag att vi alla förstår. Det gäller inte minst äldre människor som kanske anlitar färdtjänst eller behöver ha någon som följer med till apoteket. Men det rör även många andra.
Riksförbundet för Social och Mental Hälsa lyfter fram hur det till exempel kan kännas för någon med en psykisk funktionsnedsättning, sjukdom, att gå in på ett apotek och hämta sin medicin. På grund av sjukdomen tycker man att det är jobbigt att springa runt och leta. Då är det lätt hänt att man i stället avstår, och det förstår nog alla vad det kan innebära. Är det verkligen bättre tillgänglighet?
Åter till Pensionärernas Riksorganisation, som sade så här:
"Vi har en annan fråga som uppmärksammats av våra medlemmar. Det gäller delbetalningen, alltså möjligheten till kredit och att dela upp inköpsbelopp på en längre period. Det innebär att vi när vi nu använder oss av flera apotekskedjor också får en räkning från varje kedja när vi gör våra inköp och har fått krediten accepterad. Det kan också ställa till besvär för de äldre. Man får flera räkningar på läkemedel. Det kan vara svårt att betala rätt. Man kanske betalar en och tror att man gjort rätt för sig, när man ska betala alla tre eller två eller hur många det nu kan vara. Man tycker att detta borde ses över. Det måste väl ändå uppfattas som en försämring mot det som var tidigare.
Vad värre är, skulle jag vilja säga, är själva kreditprövningen. Jag fick ett samtal häromdagen från en medlem som hade drabbats. Man hade icke beviljat kredit från ett apotek därför att vederbörande ansågs ha för låg pension. Det måste väl ändå vara därför vi har infört ett kreditsystem, för att de som har låga inkomster eller låga pensioner ska få möjlighet till uppdelning av läkemedelskostnader över ett år? Det är alltför många i dag som beroende på sin inkomst inte kan hämta ut de läkemedel som är förskrivna. Man får en underbehandling av läkemedel som är lika allvarlig som den överförskrivning som finns inom läkemedelsvärlden."
Jag vill återigen ställa frågan: Är detta bättre tillgänglighet för människor med dålig ekonomi och låga inkomster?
PRO hade också fått signaler från sina medlemmar om att de fick mindre hjälp och service när det gäller utlämning av receptbelagda läkemedel. De funderade på om det kunde bero på stress hos personalen eller på att det är färre anställda.
Svaret gavs av både Farmaciförbundet och Sveriges Apoteksförening: Vi har fler apotek, men det är något färre anställda på varje apotek. Farmaciförbundets medlemmar, de som jobbar ute på golvet på apoteket och lämnar ut recepten, upplever väldigt tydligt att det är mer stress och press och mer tryck på försäljningsresultat. De upplever också att de får mindre tid till kompetensutveckling och att följa upp och sätta sig in i nya läkemedel.
Återigen ställer jag frågan: Ger detta bättre service och ökad patientsäkerhet?
Om vi utgår från att tillgänglighet inte bara handlar om antalet apotek utan om att enkelt få tag på den medicin man ska ha, att få den medicin man behöver även när man har dålig ekonomi och att få de råd man behöver när man får läkemedlen, skulle jag vilja ställa frågan till er alla från de borgerliga partier som har drivit igenom utförsäljningen: Anser ni att tillgängligheten har ökat, och vad vill ni göra åt de brister som lyftes fram på den hearing vi hade?