Anf. 156 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Sverige är i många avseenden ett rikt land med en hög välfärd. Före påsk träffade jag kolleger vid en EU-utskottsordförandeträff i Budapest, och det blir så tydligt i samtalen. Vi har sjunkande arbetslöshetssiffror, en mycket god ekonomi och ett rejält reformutrymme. Så ser det verkligen inte ut överallt. Men ödmjukhet ska råda. Situationen kan förändras. Vi lever i en globalt skakig ekonomi.
Hur är det med problemen då? Jo, de finns även hos oss. Vissa har svårt att få jobb. Det finns barn som far illa. Vi har hemlöshet, missbruk, utslagning och alltför många som tvingas stå med mössan i hand och leva på bidrag. Ja, listan kan göras lång, och så ska vi inte ha det i välfärdslandet Sverige år 2011.
För mig och Centerpartiet är det viktigt att se den enskilda, unika människan, hennes möjligheter, förutsättningar och behov. Därför ska vi låta människor växa, uppmuntra entreprenörskap och viljan att bidra, minska bidragsberoenden och låta människor få bestämma mer över sina egna liv.
Lika viktigt är det att samhället erbjuder trygghet, stöd och insatser när - inte om utan när - vi har behov av det. Barnfamiljers ekonomi är ansträngd. Det måste förbättras. Barnfattigdomen har halverats sedan Göran Perssons tid, men den har som sagt ökat en aning de senaste åren. Det är inte bra. Det måste åtgärdas.
Vi ska målmedvetet arbeta för att få människor i jobb, skapa framtidstro, självbestämmande och delaktighet. Maskorna i skyddsnätet måste tätas.
Politiken på alla nivåer måste lyssna bättre på socialtjänsten. Jag vill medverka till en offensivare socialtjänst som kommer in tidigare i samhällsplaneringen och i enskilda ärenden.
Herr talman! Dagens socialtjänstbetänkande behandlar många viktiga motioner. Avslag blir det sannolikt på grund av att så mycket redan är på gång. Det finns också mycket bra att ta fasta på i det fortsatta arbetet.
Jag väljer att kommentera några områden speciellt.
Det första och grundläggande är kvalitet i socialtjänsten. Efter mångårigt arbete både som administratör och som förtroendevald inom vård-, omsorgs- och socialtjänstsektorn måste jag tillstå att det finns en okunskap om vad vi producerat för människor i behov av insatser. Nyttan, värdet och resultatet av och kvaliteten i olika insatser har lindrigt sagt svajat.
Vi behöver forskning för bra beslutsunderlag och ökad kunskap för att utveckla verksamheten och för att den ska vara effektiv och av hög kvalitet. Skattebetalarna har rätt att ställa krav. De som genomgår missbruksbehandling eller ett föräldrastödsprogram har rätt att begära metoder som fungerar. Personalen har rätt att veta att det de gör har stöd i vetenskapen.
Att socialtjänstens kunskapsbas är outvecklad framgår också av utredningen
Evidensbaserad praktik i socialtjänsten
, SOU 2008:18. Här har regeringen inlett ett arbete med Sveriges Kommuner och Landsting för samordnade och långsiktiga insatser för en evidensbaserad praktik i socialtjänsten. Kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser utvecklas och tillsynen har reformerats, allt i syfte att förstärka och säkra socialtjänstens kvalitet.
Behörighetsutredningen
, som bland annat föreslår ett kompetenslyft inom socialtjänsten, är också viktig i sammanhanget.
Vi står i något av en brytningstid. Vi behöver tänka nytt, tänka annorlunda och anpassa verktygen efter verkligheten. För att klara det behöver vi mer kunskap om hur saker och ting fungerar. Vi behöver veta vilka metoder som är bra och effektiva och vilka som är dåliga och dyra.
Jag tycker alliansregeringen har gjort mycket mer än någon tidigare regering för att ta tag i dessa för socialtjänsten så grundläggande frågor. Det görs också viktiga insatser i regionala forskningsmiljöer. Själv har jag mycket positiva erfarenheter från Dalarnas forskningsråd.
I en reservation tar oppositionen upp att det behöver göras mer. Jag redovisar vad vi gör. Jag redovisar planerna. Ni säger att det behöver göras mer. Jag förväntar att ni i replikskiften också konkretiserar något av det ni vill göra.
Det andra området handlar om hemlöshet och barnvräkningar. Alla har rätt till ett ordnat boende. Det är till och med grundlagsskyddat i vårt land. Ansvaret är kommunernas, men vi måste alla hjälpas åt för att få en bättre tingens ordning.
Problemen med hemlöshet kvarstår, men ett omfattande arbete bedrivs för att begränsa hemlösheten. För första gången införde alliansregeringen i februari 2007 en strategi för att komma åt problemen med hemlösheten. Det handlar om en nationell styrgrupp. Arbete görs framför allt av Socialstyrelsen och Kronofogdemyndigheten. Öppna jämförelser om hemlöshet ska tas fram. Socialstyrelsen har jobbat fram vräkningsförebyggande åtgärder. Det pågår intressanta projekt, bland annat Bostad först med mera, runt om i landet. Det finns också avsatt medel i budgeten för att bekämpa hemlösheten.
Vi från Centerpartiet vill också att bostadsbidrag i högre grad ska kunna gå direkt till hyresvärden. Det kan ske i dag om synnerliga skäl finns. Det finns all anledning att liberalisera den delen och ge kommunerna kunskap om att de faktiskt kan göra det redan i dag. Kronofogdens statistik visar att antalet barn som vräkts har minskat sedan mätningarna började, men som har nämnts ökade antalet under 2010 med 2 procent, och det är inte acceptabelt. Det ska finnas en nollvision. Det är vår bestämda vilja och det vi jobbar för.
Herr talman! Ingenting gör så ont och ingenting är så fel som när man får rapporter om hur det brister i omhändertagandet av barn och ungdomar som har det svårt. Socialutskottets seminarium tillsammans med Barnombudsmannen har redan omnämnts, och det finns fler rapporter. Det finns mycket att göra i bemötande- och kvalitetsfrågor. Behoven att sätta in åtgärder tidigt är tydliga.
För mig och Centerpartiet är genomförandet av Barnskyddsutredningens förslag högprioriterat, och jag vet att det också är det för mina alliansvänner. Jag utgår från att höstens budget beaktar detta så att varje barn som omhändertas får en egen socialsekreterare som ska besöka barnet minst fyra gånger per år. Socionomexamen ska krävas inom den sociala barn- och ungdomsvården och på längre sikt ska det även ställas krav på specialistkompetens. Socialnämndens ansvar att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden ska lagfästas.
Nyligen presenterades den så kallade vanvårdsutredningen,
Barnen som samhället svek
, SOU 2011:9. Här har utredaren lyssnat på många som varit utsatta för vanvård och har också förslag i tre delar. För det första ett erkännande och en ursäkt, för det andra en ekonomisk ersättning och för det tredje ett långsiktigt program för att det inte ska inträffa igen. Jag anser att det vore ett nytt svek att inte genomföra Upprättelseutredningens förslag.
Slutligen, herr talman, vill jag säga att våld, oavsett om det är psykiskt eller psykiskt, aldrig kan accepteras utan ska målmedvetet bekämpas. Vad ger en människa rätt att skada en annan människa och kränka hennes integritet? Inget, absolut inget!
Jag var ordförande i det sammansatta justitie- och socialutskottet som för cirka tre år sedan behandlade handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Den omfattar 56 konkreta åtgärder, vilket är en bra satsning - en uppfattning som delas av bland annat Brottförebyggande rådet. Men det behövs nya satsningar, och från Centerpartiet har vi föreslagit en ny handlingsplan på det området.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.