Anf. 47 Börje Vestlund (S)
Herr talman! När den borgerliga regeringen tillträdde år 2006 sade Per Westerberg, som då valdes till talman, att han önskade att närvaron av statsråd skulle bli högre under den här tiden än vad den hade varit på den socialdemokratiska tiden. Så har det delvis också blivit, men det gäller definitivt inte vår näringsminister. Hon har faktiskt inte deltagit i en enda debatt om ärenden som hon varit ansvarig för under hela den tid hon har varit näringsminister. Det är ganska svårslaget i denna kammare. Hon har varit med på en debatt, och vid det tillfället var det inte hon som var ansvarigt statsråd, utan det var Cecilia Malmström som var ansvarig.
Vi saknar näringsministern. Uppenbarligen är det näringsministerns uppfattning att vi inte ska ha kammaren som en plats där vi debatterar näringspolitik. Men vi i riksdagen vill naturligtvis diskutera näringspolitik, och därför gör vi det ofta och gärna.
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen. Jag vill också anmäla det särskilda yttrande som vi från S, V och MP har under rubriken
Utgiftsområde 24 Näringsliv
.
Herr talman! Vi socialdemokrater har i grunden en annan syn på näringspolitik och ekonomisk tillväxt än vad regeringen har. Vi har inledningsvis markerat att vi har ett annat övergripande mål, nämligen att främja en hållbar tillväxt och ökad sysselsättning genom insatser för ökad konkurrenskraft och fler växande företag. Vi vill betona att tillväxten inte bara kan skapa förutsättningar för jobb och fler växande företag. För oss rödgröna är även en hållbar tillväxt en grund för vår näringspolitik.
Jag kan bara beklaga att Alliansen har kastat begreppet om en hållbar tillväxt över bord. I EU-dokumenten kring till exempel EU 2020 men även den nya industristrategin betonas att tillväxten måste vara hållbar. I de sammanhangen ställer regeringen gärna upp på detta. Visst är fler jobb och fler växande företag viktiga, men om inte tillväxten är hållbar kommer vi att få en tillväxt som går åt ett håll som jag är inte säker på att hela svenska folket vill ha.
När vi ser ut över Europa kan vi konstatera att i de flesta strategier betonar regeringar att näringspolitiken ska vara hållbar, och den svenska regeringen instämmer. Men på hemmaplan slopade man att tillväxten ska vara hållbar inom näringspolitiken.
Herr talman! Låt mig i detta anförande måla upp hur en ny och tydlig alternativ näringspolitik ska se ut.
I budgetpropositionen tar man sida upp och sida ned fram behovet av att det ska skapas fler och nya företag. Jag ska inte påstå att detta behov inte finns, ur både ett tillväxt- och ett jobbperspektiv. Vi brukar i våra näringspolitiska högtidstal i alla partier hävda att de framtida jobben finns i de små och medelstora företagen. Men problemet, herr talman, är att det saknas nästan helt en politik för hur de små företagen ska bli medelstora och framför allt hur de medelstora företagen ska bli stora företag. Det krävs säkert flera åtgärder, men jag vill särskilt peka på behovet av riskkapital och olika typer av företagsfrämjande, inte minst rådgivning när det kanske framför allt gäller export om hur man ska utveckla företagen.
Herr talman! Vi behöver även fortsättningsvis en stark basindustri. Visserligen ökar tjänsteproduktionen i vårt land med stormsteg. Det blir också svårare att utmåla ett företag som ett renodlat industriföretag eller ett som bara tillverkar produkter. Allt fler stora kända industriföretag har i dag en ganska betydande tjänsteverksamhet, och den växer. Men den rena varuexporten är trots allt 68 procent, och tjänsteexporten är 32 procent. Av dessa 32 procent är det 17 procent som är industrirelaterad. Därmed fortsätter vår industri att vara en viktig del av svenskt näringsliv.
Vi socialdemokrater anser därför att svensk basindustri är viktig. Vi inledde tillsammans med V och MP ett arbete för att skapa det vi kallar branschprogram, vilket innebär att staten tar ett ansvar för att bidra till finansiering av innovation, forskning och utbildning medan företagen bidrar med medel till forskning och att genom att anställa fler i sina företag. Den borgerliga majoriteten valde att avskaffa dessa branschprogram, det var enligt vår uppfattning dumt och korkat. Vi menar därför att man ånyo i en aktiv industripolitik måste ha en triple helix-modell för basindustrin.
Men vi måste också ha en tydlig energipolitik som gynnar svensk industri, inte en energipolitik som just nu handlar väldigt mycket om hur vi ska få en gemensam energimarknad över hela Europa. Vi socialdemokrater vill i första hand se till att vi får en fungerande nordisk energimarknad - den har ju sina brister, som vi känner till - som kan erbjuda den energiintensiva industrin så låga energipriser som möjligt. Detta innebär dock inte att vi inte ska ha ambitioner när det gäller att få ett mer hållbart energisystem eller att vi minskar våra ambitioner när det gäller energieffektivisering.
Herr talman! Det andra benet i näringspolitiken är tjänstesektorn. Ärligt talat, herr talman: Alla partier i denna kammare framhåller hur viktig tjänstesektorn är. Visst har det vidtagits en del åtgärder - en del har vi välkomnat, och andra har vi varit emot. Det har varit RUT- och ROT-avdrag. Man har avreglerat diverse marknader eller offentliga monopol. Man har skapat valsystem inom olika delar av välfärdssektorn.
En del av de här åtgärderna har säkert varit bra, det stora problemet är att det inte tas något helhetsgrepp över hela den privata servicesektorn. De senaste årens näringslivsdebatt har mycket handlat om RUT- och ROT-avdrag, om avregleringar och om valsystem. Nu senast handlade det om en halvering av restaurangmomsen.
I vissa delar har avregleringen fungerat acceptabelt, men i många fall har det uppstått stora problem med allt från besvärliga konkurrensproblem till ekonomisk brottslighet. I vissa fall har stora mängder skattemedel överförts till rena vinster i privata företag.
Oavsett vilka fördelar eller i vissa fall nackdelar detta har inneburit har åtgärderna varit väldigt fragmentiserade och håller inte riktigt ihop. Det är svårt att se en tydlig linje i svensk politik för att utveckla svensk tjänstesektor. Även om Alliansen dragit ned ambitionerna vad gäller industripolitik finns det någonting som i alla fall påminner om industripolitik.
Herr talman! Det behövs en sammanhållen politik för hela den privata tjänstesektorn där hela tjänstesektorns behov vägs in. Det kan vara förändringar i olika typer av regelverk, det kan vara skattefrågor, det kan vara finanspolitiska frågor, det kan vara företagsfrämjande åtgärder, det kan vara forskning, det kan vara utbildning, det kan vara regelverk när det gäller plan- och byggfrågor och det kan vara att anpassa välfärdssystemen så att de bättre står i överensstämmelse med tjänstesektorns villkor. Detta, herr talman, är verklig politik för att skapa en tjänstesektor, inte den politik som ger några skattekronor här, någon mindre avreglering där eller någon mindre åtgärd som gynnar en mycket liten del av tjänstesektorn.
Herr talman! En av de viktigaste åtgärderna när vår näringsminister tillträdde var att hon lovade att man skulle minska kostnaderna för företagens regelbördor. Detta skulle vara avslutat senast den 31 december 2010. Alla är nog överens om att det var ett väl stort beting att klara på denna korta tid, i synnerhet när alliansregeringen var tvungen att byta såväl mätmetoder som kontrollorgan så att det verkliga arbetet inte kom i gång förrän runt 2008-2009.
Nu kan regeringen stolt redovisa att man klarar 4,3 procent av de 25 procenten. Räknar man in den frivilliga revisionsplikten, som formellt inte börjar gälla förrän 2011, är siffran 7,2 procent. Jag vill gratulera till detta. Men det intressanta är att de resterande 17,7 eller 20,7 procenten, beroende på hur man räknar, skulle man uppnå under perioden 2011-2012. Förlåt mig, herr talman, men jag tvivlar på att man uppnår detta beting.
Vi socialdemokrater menar att man omgående måste börja titta på de områden där regelbördan är som störst eller i varje fall kostar mest. Det gäller Justitiedepartementet och Finansdepartementet. Det är riktigt att vi nu även från EU:s sida måste minska företagens regelbörda, men det handlar inte så mycket om det man gör i konkurrenskraftsrådet, ärligt talat, utan beror snarare på det som man på EU-språk brukar benämna Ekofinområdet och RIF-området, det vill säga ekonomi- och finansministrarnas område och justitieministrarnas område. Det är där de gemensamma regelbördorna finns.
Självklart måste man fortsätta arbetet på alla departement, men också på alla andra myndigheter, samtidigt som vi alla måste uppmana såväl EU-kommissionen, EU-parlamentet och EU:s olika rådskonstellationer att minska regelkrånglet för företagen.
Herr talman! Förvaltning och styrning av de statliga företagen ingår i detta betänkande. Näringsutskottet kommer att behandla den årliga skrivelsen om de statliga företagen under våren 2011. Jag vill i det här sammanhanget hänvisa till att vi kommer att utveckla våra ståndpunkter när det gäller de statliga företagen där.
Vidare kommer ledamöterna Carina Adolfsson Elgestam och Ingela Nylund Watz att hålla var sitt inlägg kring handelspolitik och innovations- och besöksnäringspolitik.
Herr talman! De statliga insatserna för kapitalförsörjning för företag är en av de viktigaste frågorna när det gäller hur man kan skapa tillväxt i svenska företag. Till de statliga insatserna kommer i vissa delar av landet också regionala insatser. Tyvärr är bilden av såväl de statliga som de regionala insatserna väldigt fragmentiserade, och det är svårt och komplicerat att få en snabb överblicksbild av hur alla dessa insatser fungerar. Riksrevisionen har delvis kritiserat det svenska systemet för just detta.
Riksdagen behandlade under våren 2010 en proposition som i princip förordade att man måste fortsätta utreda frågan. Om detta var kammaren helt överens. Men låt mig ödmjukt ställa frågan i denna debatt: När kommer man att redovisa resultatet av denna översyn?
Vi vill också påtala det bekymmer som finns mellan såddfinansieringsstadiet på runt 2 miljoner kronor och den nivå där riskkapital går in. Den brukar ligga på runt 20 miljoner kronor.
(Applåder)