Anf. 7 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Det är i en morgontidig plenisal vi står och diskuterar jaktfrågor igen. Många av oss sågs i går i en kanske något mer spetsig debatt som handlade om varg.
Jag skulle vilja inleda, fru talman, med att poängtera att jag också tycker att jakt är viktigt. Jag tror att det kanske var någon som missuppfattade det under gårdagens debatt. Jag anser att det i Sverige är en ganska naturlig form av förvaltande av de stora skogsresurser där djuren är en stor del, och jag tror att alla svenskar känner en naturlig samhörighet här. Är man inte själv jägare känner man jägare, och man vet vad viltvården betyder i Sverige.
Själv är jag inte jägare, men det anser jag att man inte behöver vara för att få diskutera dessa frågor. Det finns dock andra som har andra uppfattningar.
Jakt handlar egentligen om det som har kommit upp i en annan konstellation i svensk politik, nämligen Bamseteoremet: Den som är stor måste också vara väldigt snäll. Människan är i dag stor när hon är ute och klampar i skogen. Särskilt stor är hon när hon håller i vapen eller till och med kan bringa andra djur till döden. Då måste man också vara snäll. Vi måste vara människor när vi sätter upp de jaktregler som gäller i den svenska faunan. Vi ska ha acceptabla former för att människor ska hantera sin omgivning och djur, stora som små, med respekt och på ett ansvarsfullt sätt.
Jag tycker inte om - och Miljöpartiet har länge argumenterat mot - de former av jakt som är extremt plågsamma. Vi ser inte att det är försvarbart att man har former och metoder för jakt som direkt blir en plågsam situation för djuret. Det är naturligtvis plågsamt att dö; det kan det alltid vara. Men vi ska eftersträva metoder som så långt det är möjligt gör också jakten till en försvarbar metod.
Vi har under de senaste åren luckrat upp en del regler. Det har kommit in mer fälljakt, bland annat. Vi vet att vi i dag i allt större utsträckning jagar lokatter, som är ett av Europas sista stora kattdjur, med fällor. Jag tycker att detta är fel.
De här fällorna är enligt mitt synsätt inte en acceptabel form av jakt. Det gör att djuren är extremt stressade under en tid. De kan fastna fel i fällorna och försöker ta sig ut. Det är inte ett acceptabelt sätt.
Det är ett exempel på hur människan måste vara snäll när hon sätter upp jaktregler.
Vi har, fru talman, i det här betänkandet en punkt som diskuterats mycket och där det ser ut som att regeringspartierna kommer att få reservera sig. Det är punkt 4 som handlar om fjälljakten och som jag yrkar bifall till.
Det är för Miljöpartiet en inte helt lätt fråga därför att vi tycker att det var fel från början att öppna upp för småviltsjakten i fjällen. Vi tycker att där, precis som i fråga om övriga jaktregler, gäller principen att man bäst förvaltar, kan och känner sin omgivning om man är i det sammanhanget. Det är på det sättet i grunden ett problem när stockholmare kommer upp i fjällen och jagar i de områdena. Att man öppnade upp för det försämrade för dem som bor där att förvalta småviltet. Det var en ren provokation, måste jag säga, mot den samiska befolkningen och mot andra som bor i de här områdena.
Socialdemokraterna har, fru talman, motionerat om att begränsa för utlänningar tillgång till den här jakten. Vi vet att det är många utlänningar som kommer upp och jagar i fjällen. Jag tycker att det finns mycket logik i att man för människor som inte är bekanta med terrängen och omgivningen måste ha restriktioner i en så känslig fråga som jakt. De måste ha folk med kunskap med sig. Jag tror att det totalt sett gynnar den upplevelse man får av den svenska naturen därför att man får lära sig mer. Vi vet alla som har besökt andra ställen att man kan snåla och inte ta den där guiden när man är i ett unikt naturområde i ett land, men vad mycket man får ut om man har en bra lokal guide. Då ser man mycket mer. Man ser nyanserna i landskapet, man ser nyanserna mellan fåglarna, mellan insekterna, mellan träden och mellan buskarna. Det är ett helt annat sätt att vara inkännande och kunnig när man är ute i natur och terräng.
Det här är en metod som vi behöver tänka på mer när det gäller jakten. Det skulle nog inte skada om även en del stockholmare fick en god guidning när de är uppe i fjällvärlden och härjar. Det säger jag som stockholmare själv som gillar att gå i fjällen.
Jag tror att god kunskap både gynnar oss som människor, vi får lära oss mer och får en större ödmjukhet och respekt inför den natur vi står inför, och kan leda till en bättre jakt.
Fru talman! Jag vill rikta uppmärksamhet på - och jag tror att Jens Holm kommer att instämma i det - det särskilda yttrande som finns på s. 23 i betänkandet om fjälljakten. Vi ser yrkandet i Socialdemokraternas motion, och som vi yrkar bifall till, som ett steg på vägen.
Då kommer jag till invändningarna. Jag måste säga att Helén Pettersson hade en poäng i att det här ändå speglar den debatt vi hade i går om vargjakten. Jag tycker när det gäller Sveriges hantering av EU-frågor att man visst tar till dem av politiska skäl. Vi vet att det finns massor av så kallade juridiska bedömningar av om en tvist går att föra, om man kan vinna eller inte vinna den i EU. Men valet vilka strider man är beredd att ta för sin politik gör man ändå politiskt. Det är väldigt tydligt med den borgerliga regering vi har. Det har varit tydligt med tidigare regeringar också. Det är tydligt i Sverige att det naturligtvis är ett politiskt val man gör. Många gånger tar Sverige för lite strider i viktiga saker. Vi viker ned oss ofta därför att de juridiska bedömningarna går väldigt hårt, särskilt när det gäller frihandelsreglerna. Man anser att i princip inga nationella särbestämmelser kommer att gälla med EU-lagstiftningen. Praxis från EU-domstolen visar dock att det inte alls stämmer. Bra särregler där motiven är till exempel miljö går väldigt ofta igenom i EU-domstolen, mycket oftare än vad de svenska frihandelsjuristerna från alla de fyra konstellationer som Bengt-Anders räknade upp brukar påpeka.
Det är ganska uppenbart att det är ett politiskt val man gör. Jag tycker inte att det är konstigt. Det är bara lite mer ärligt att från den här talarstolen säga vad man tycker om de svenska reglerna, som behandlar stockholmare och Hamburgbor och folk från Rom eller Warszawa på samma sätt när de är i fjällen, och säga att man tycker att vi svenskar i hela landet har en större förståelse och kan gå utan guide i fjällen.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet under punkt 4 och avslag på reservation 1. Jag behöver inte här muntligt yrka bifall till de andra reservationerna, som vi naturligtvis står bakom, utom till reservation 3 under punkt 6 om förbud mot plågsamma jaktformer. Den vill jag särskilt yrka bifall till.