Anf. 76 Jens Holm (V)
Herr talman! Det är ett viktigt betänkande som vi debatterar just nu - enligt mig ett av de viktigaste som vi har att ta ställning till det här året. Det handlar om hur miljontals djur som föds upp, transporteras och slaktas i Sverige ska behandlas.
Det har sagts tidigare att vi har världens bästa djurskyddslagstiftning i Sverige, och jag instämmer i att den svenska djurskyddslagen på det stora hela är bra. Men annars tycker jag inte att vi har särskilt mycket att slå oss för bröstet för, inte i Sverige och inte i något annat industrialiserat land i världen heller. Det är samma slags industrialiserade, storskaliga och profitmaximerande industri - uppfödning, transport och slakt av djur - i Sverige som i resten av den industrialiserade världen.
Och hur skulle det egentligen kunna se annorlunda ut? Vi pratar om 80 miljoner kycklingar som slaktas varje år. Vi pratar om 8 miljoner hönor, 3 miljoner grisar, nästan 2 miljoner nötkreatur och 1 miljon minkar. Det skulle vara helt omöjligt att låta alla dessa djur gå utomhus och bete sig naturligt. Ändå kräver vår djurskyddslag att djuren ska ha rätt till ett naturligt beteende.
Vi politiker har alltså ganska mycket att göra här, både vad gäller att stärka lagar och förordning och att se till att tillämpningen, hur det fungerar i praktiken, förbättras avsevärt.
Vi kan ta kycklingarna i Sverige som exempel. För knappt hundra år sedan växte en nyfödd kyckling till ungefär 1 ½ kilos vikt på ungefär 120 dagar. I dag går det i den industrialiserade formen av broileruppfödning i Sverige på 35 dagar. Det är ungefär tre gånger snabbare i dag än för knappt hundra år sedan.
Det är klart att kycklingen är den som betalar priset för detta. Det gör ont för kycklingen att nästan äta ihjäl sig. I de hangarer där kycklingarna föds upp, där det finns kanske 10 000-20 000 kycklingar och 25 kycklingar på varje kvadratmeter, får de äta så gott som hela tiden. De växer för fort. De får skelettskador. Hos en del kycklingar går benen av. Deras hjärtan hinner ofta inte med att pumpa ut tillräckligt med blod när de omsätter så otroligt mycket energi. Man går dagligen och plockar bort kycklingar som fått skador eller som helt enkelt kollapsar på golvet i svenska kycklinganläggningar.
Transporten av kycklingarna och det stora antalet djur som dör när man trycker ned dem i lådor där de inte ens kan vända sig ska vi inte tala om. Man staplar upp dem på lastbilar. Kycklingar som är längst in kan dö av värmeslag för att det blir så många djur. Kycklingar som är längst ut kan dö av kylan för att det blir för kallt längst ut på kanten vid transporten.
Jag har själv varit på ett ganska stort antal kycklinguppfödningar i Sverige. Jag har sett detta med egna ögon. Jag har sett hur man plockar bort döda och skadade kycklingar därför att de helt enkelt inte klarar av den här formen av uppfödning eller transport.
Trots detta slår vi oss ofta för bröstet i Sverige för att vi har världens bästa djurskydd. För drygt ett år sedan kom rapporten
Världens bästa djurskydd?
från Sveriges största djurrättsorganisation. Den rapporten konstaterar att under de senaste åren, om vi nu ska göra lite partipolitik av de här otroligt viktiga etiska frågorna, har det inte gått framåt för djuren utan bakåt. Djuren har fått det ännu sämre sedan 2006, då den borgerliga regeringen tog över.
Den borgerliga regeringen var snabb med att inte implementera det rödgröna förslaget om att förbjuda pälsdjursuppfödning. Den borgerliga regeringen avskaffade sommaren 2007 Djurskyddsmyndigheten, en helt unik myndighet som hade inrättats som den första i världen just för att vi skulle få ett bättre skydd av djuren, till exempel genom att koordinera och hjälpa till vid djurskyddskontroller och se till att lagar och regler följs. Detta tog den borgerliga regeringen bort.
Man har omorganiserat djurskyddskontrollerna, så i dag görs bara hälften så många djurskyddskontroller som gjordes innan den så kallade reformen. Vi skulle behöva göra minst dubbelt så många. Listan kan göras ganska lång över det borgerliga sveket mot djuren.
Ändå är jag i alla fall lite glad att vi i det här betänkandet föreslår tre modesta steg framåt för djuren. Vi förbjuder sex med djur, alltså tidelag. Vi är alla överens om att det ska förbjudas, och det är bra.
Vi riktar också en skarp uppmaning till regeringen att man ska driva på för kortare djurtransporter inom EU, att man ska driva på för större ytor för djuren och att man ska satsa på mobila slakterier. Jag hoppas verkligen att det går igenom och att de borgerliga partierna inte lyckas stoppa det.
Vi får också förhoppningsvis ett förbud mot kastrering av grisar utan bedövning. Även det är en landvinning för djuren.
Jag skulle bara vilja nämna kastreringen utan bedövning, eftersom politiker på den borgerliga sidan har tagit upp det i ett antal anföranden. Det handlar alltså om 4 000 galtar - hangrisar - som kastreras utan bedövning varje dag. Det är 1 ½ miljon grisar per år. Man plockar upp grisarna och skär upp deras testiklar med ett knivliknande föremål helt utan bedövning. Känn efter själva, ni som kan, hur det skulle kännas! Det är ett fasansfullt ingrepp som jag faktiskt inte förstår hur vi tidigare har kunnat tillåta här i Sverige.
I andra länder vaccinerar man mot galtdoften, för den doften vill inte konsumenterna ha. Nya Zeeland, Australien, Schweiz och Nederländerna är på gång med en så kallad immunovaccinering. I Norge har man helt och hållet förbjudit kastrering utan bedövning. I Storbritannien och Irland kastrerar man inte heller utan bedövning.
I går kunde vi se ett inslag på nyheterna med flera bönder i Sverige. De vill inte kastrera, och det är också min erfarenhet när jag pratar med bönder. Men de säger att slakterierna kräver att de kastrerar. Då vore väl en lag en väldigt bra hjälp för alla dessa bönder som inte vill kastrera. Med en lag i ryggen blir det inget snack om saken, och det blir ingen otillbörlig konkurrens heller så att vissa bönder börjar använda immunovaccinering eller bedövning medan andra fortsätter som förut.
Med en bestämmelse mot att man inte får kastrera utan bedövning slipper vi det problemet.
Djurskyddskontroller har nämnts tidigare. Jag skulle vilja säga till Åsa Coenraads, Anita Brodén, Per Åsling och ni som försvarar den nuvarande ordningen: Begär gärna replik på mitt anförande så att vi kan diskutera det här mer!
Antalet djurskyddskontroller har precis som Sara Karlsson konstaterade gått ned från 23 000 år 2008, det var innan omorganiseringen, till 12 800 i fjol, efter omorganiseringen. Antalet kontrollanter runt om på länsstyrelserna har rasat med ungefär 20 procent. År 2008 fanns det totalt 183 kontrollanter. Nu finns det 160 kontrollanter. Några särskilda län som jag har kollat upp är Västra Götaland som har gått från 32 till 22, Kalmar som har gått från 10 till 6 och Jönköping som har gått från 9 till 6 kontrollanter som ska se till att djurskyddslagen och förordningar följs.
Ett viktigt skäl till det här är att den borgerliga regeringen har avskaffat möjligheten att ta ut en kontrollavgift då kontrollanterna är ute. Den kontrollavgift som fanns tidigare gjorde att systemet i alla fall delvis var självfinansierande.
Jag vill också nämna pälsdjursuppfödningen. Det handlar om en miljon minkar som varje år försmäktar på svenska pälsfarmer och som också slaktas på ett brutalt sätt. Det är en verksamhet som har kritiserats gång efter gång av Lantbruksuniversitetet och Jordbruksverket. Den statliga pälsdjursutredningen gav, som det har konstaterats här, den svenska pälsindustrin till i fjol att se till att komma till rätta med de omfattande djurskyddsproblemen och problemen med de stereotypa beteendena. Ingenting har hänt.
Nu är det dags för handling. Det är därför vi rödgröna vill ställa krav på att de här djuren ska ha rätt till ett naturligt beteende. De ska kunna röra sig. De ska kunna klättra. De ska kunna utföra sitt jaktbeteende. De ska kunna röra sig i vatten, som de kan göra i naturen.
Jag tycker att det är tragiskt att de borgerliga återigen sviker djuren och inte backar upp minkarna. De tycker att dagens ordning, där en miljon minkar plågas på svenska farmer, tydligen är helt okej i stället för att vi faktiskt kan se till att djurskyddslagens krav på naturligt beteende är det som ska gälla.
Jag har en del andra saker som jag gärna också skulle vilja ta upp, men jag hinner inte riktigt det utan för tids vinnande vill jag bara passa på att yrka bifall till reservation 3 som handlar om att vi rödgröna vill ha ett förbud mot djur på cirkus.