Anf. 221 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Kvällen är sen, och som sista talare uppskattar jag självfallet att se ut över en välfylld kammares andra bänkrad. Tack för det, och tack för ert engagemang och er uppmärksamhet!
Vi debatterar alltså det kommande Landsbygdsdepartementets förslag till budget för kommande budgetår. Namnändringen från Jordbruksdepartementet är naturlig och bra. Även Centerpartiet bytte namn en gång i tiden, av en liknande anledning. Både departement och partier utvecklas i takt med verkligheten.
Centerpartiet växte fram på den svenska landsbygden och har en god politik för hela Sverige, där nyckelord som miljö, företagande och tillväxt i hela landet är centrala. Sverige är i dag en aktiv och drivande part för att utveckla EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jordbruksminister Eskil Erlandsson arbetar hårt för att hämta hem till Sverige så mycket som möjligt av både jordbruks-, landsbygds- och miljörelaterade stöd och ersättningar.
Även arbetet med att sänka svenska skatter och avgifter ned till de nivåer som gäller i vår omvärld är betydelsefullt för att öka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, och likaså det pågående regelförenklingsarbetet. Visst finns det alltid mer att göra, och visst är förväntningarna stora, men mycket har faktiskt skett och mer är på gång.
Ändå är det en stor utmaning att kunna vända den svenska livsmedelsproduktionens kräftgång sedan många år till en helt nödvändig ökning. Det är mycket allvarligt att den svenska livsmedelsproduktionen, som är bäst i världen på djuromsorg och miljö, har minskat med en tredjedel på bara några decennier. Detta är inte så väl känt.
Däremot vet vi nog många att den ekologiska produktionen de senaste två decennierna har mångdubblats från en mycket låg nivå till att i dag omfatta ca 5 procent av hela den svenska livsmedelsproduktionen. På till exempel mjölkområdet och vad gäller åkerareal har man nått ännu längre.
Riksdagen har här satt upp mycket precisa mål för ekoproduktionen, bland annat vad gäller andelen ekoareal - 20 procent - och för hur mycket den offentliga sektorn ska inköpa av ekologiska livsmedel - 25 procent. Det är höga mål, och trots betydande volymtillväxt är det en bit kvar. En del mål har dock nåtts, och de jag har nämnt finns kvar men beräknas nås senare än beräknat, enligt utskottets betänkande.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill höja målen och även ekostödet med 10 miljoner kronor, som vi har hört tidigare i dag, trots att det redan är ett av de mest generösa i EU. Man vill också införa en nygammal skatt på handelsgödsel - över 300 miljoner kronor per år - och ytterligare öka djurskyddskontrollerna, höja avgifter med mera.
Den rödgröna oppositionens politik ökar ekoproduktionen ytterligare; det är möjligt. Och självfallet är den värd all respekt och ska ha stöd efter sina miljöfördelar. Det är vi överens om. Men vad händer med den samlade svenska livsmedelsproduktionen?
Här vill regeringen öka konkurrenskraften genom sina olika åtgärder, så att den sedan många år nedåtgående trenden ska kunna brytas och bli till en ökning. Produktionen har sjunkit med en tredjedel, till förfång för både Sveriges öppna landskap, gårdar, förädlingsindustrin och en god djuromsorg och miljö.
Regeringens åtgärder är alltså helt nödvändiga, men vart leder oppositionens förslag? Man vill på fullt allvar försämra lönsamheten i det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, som är bäst i världen. Detta är helt kontraproduktivt. Jag menar att era förslag kommer att minska den svenska jordbruksproduktionen ytterligare och leda till en än större import från jordbruk med sämre djuromsorg och sämre miljöpåverkan.
Om den svenska livsmedelsproduktionen minskar och vi i stället ökar importen från andra länder runt Östersjön, vars jordbruk läcker mer, innebär det att växtnäringsläckaget till Östersjön minskar? Nej, tvärtom, det ökar.
De gröna näringarna, alltså jord- och skogsbruket och trädgårdsnäringen, är näringar med stor betydelse för jobben och ekonomin. De utgör landsbygdens ryggrad och står för en betydande andel av Sveriges bnp, rekreation och miljövärden.
I reda pengar tillför de gröna näringarna Sveriges ekonomi långt över 200 miljarder kronor och har större betydelse än många av landets traditionellt stora industrier. I många kommuner på landsbygden står de gröna näringarna för vart fjärde jobb, och i hälften av landets 290 kommuner är minst 18 procent av sysselsättningen beroende av dem. Det är alltså ett viktigt område vi diskuterar här i kammaren i dag.
Inom jordbruksområdet innehåller den budget som alliansregeringen presenterade i höstas åtskilliga förslag som ska stärka de svenska gröna näringarna. Det mest konkreta exemplet är kanske den 320 miljoner kronor stora satsningen på Matlandet Sverige, som syftar till att skapa fler jobb och högre tillväxt i hela landet. Genom att till exempel förbättra rådgivningen till små livsmedelsföretag och fortsätta nedsättningen av de avgifter som slakterierna betalar för den obligatoriska köttkontrollen möjliggör vi framväxten av nya konkurrenskraftiga livsmedelsföretag.
Svenskt jordbruks konkurrenskraft behöver alltså stärkas, och alliansregeringen med jordbruksministern som banerförare har genomfört en rad åtgärder i denna riktning sedan förra valet. Mer behövs dock. Jordbruksnäringen har självklart huvudansvaret men måste för att kunna vända utvecklingen få full uppbackning från regering och riksdag, från förädlingsindustri och handel, från myndigheter och genom en kvalitetsinriktad offentlig upphandling med mera.
Andelen importerade livsmedel har ökat under en längre period, och i dag importerar vi snart hälften av alla våra livsmedel. Därför välkomnar jag att regeringen har tagit initiativ till en högnivågrupp som analyserar situationen och hur den negativa trenden ska kunna brytas. Det är uppenbart att det för att den ska kunna brytas krävs en kraftsamling från alla goda krafter inom näringen, med stöd från politiken, industrin, handeln, myndigheter och konsumenter.
Inga stenar får lämnas orörda här. Det handlar om fortsatta regelförenklingar, där jordbruksministern ju är drivande. Det handlar om jämbördiga skatter med omvärlden, där regeringen ju har agerat. Det handlar också om en offentlig upphandling som ställer motsvarande djuromsorgs- och miljökrav som ställs på det svenska jordbruket - jordbruksministern jobbar på åt det hållet - och mycket mera.
Matlandet Sverige innehåller som en grundläggande punkt att livsmedelsproduktionens förutsättningar ska stärkas. Det är insiktsfullt och bra, tycker jag, att De rödgröna också inser lägets allvar och ställer sig bakom tankarna på en kraftsamling för att vända livsmedelsproduktionen. Exakt i vilka former detta ska ske och vad det ska kallas är faktiskt mindre intressant. Som landsbygdsministern sade: Det är semantik. Det viktiga är att det sker och att det sker så fort som möjligt.
Matlandet Sverige är i full gång, förstärks och innehåller en livsmedelsstrategi. Högnivågruppen lämnar snart sin rapport. Låt detta viktiga arbete och denna för det svenska jordbruket livsviktiga debatt nu blomma ut i åtgärder som möjliggör för alla de svenska lantbrukare som inget hellre önskar än att kunna investera i ökad produktion att också kunna göra det!
Jordbruksdepartementet var det departement som var mest framgångsrikt i sitt regelförenklingsarbete under förra mandatperioden. Mellan 2006 och 2008 minskade departementet sina kostnader med 33,5 procent vilket innebär en kostnadsminskning från ca 9 miljarder kronor till ca 6 miljarder.
Jag vet att landsbygdsministern har ställt siktet ännu högre den här mandatperioden, och det känns lovande. För att den minskade regelbördan verkligen ska kännas hos den enskilde lantbruksföretagaren krävs dock att också övriga departement arbetar lika målmedvetet inom detta område.
Det finns mycket mer att kommentera på detta stora ansvarsområde som jordbruksutskottet nu diskuterar, men jag stannar här.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)