Anf. 208 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Jag står bakom de reservationer som lagts fram av oss socialdemokrater, men för tids vinnande yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 8 samt bifall till reservation 7.
Kontrollen av livsmedel är en absolut nödvändighet för att säkerställa god kvalitet, ge konsumenterna den allra bästa vägledningen kring att välja bra och hälsoriktig mat och gagna tydliga spelregler och riktlinjer för primärproducenterna, livsmedelsindustrin och livsmedelshandlarna. Sverige har traditionellt en bra livsmedelskontroll, men inget är ju så bra så att det inte går att utveckla.
Diskussionen kring transfetter har pågått i många år. Alla vet att transfetterna tillhör de "onda" fetterna i likhet med mättade fetter som höjer LDL-kolesterolvärdet och ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Under senare år har användningen av transfetter minskat i Sverige, men det är ändå en viktig beståndsdel i till exempel snabbmat, pajer och piroger. Hälften av transfetterna är industriellt producerade, hälften kommer naturligt från mejeriprodukter och kött.
I Danmark infördes 2004 regler som innebär att högst 2 procent av den totala mängden fett i ett livsmedel får vara industriellt framställt transfett. Man har också genomfört en studie i Danmark avseende mängden transfett i olika livsmedel och jämfört bland annat med Sverige. Studien har presenterats i The New England Journal of Medicine.
I studien framkommer det till exempel att en svensk som äter en portion pommes frites och friterade kycklingbitar och några kex och popcorn får i sig nästan 10 gram transfetter. Det är definitivt ett problem, eftersom redan vid 5 grams intag ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar med 25 procent.
I Danmark har livsmedelsindustrin och snabbmatskedjorna anpassat sig till lagen. I Sverige har industrin delvis förändrat produktionen sedan den senaste heta debatten om transfetter i Sverige.
Men det räcker inte. Vi har svårt att kontrollera vad som säljs i livsmedelsaffärer och även på vanliga restauranger. Det handlar om information till konsumenter men också utbildning för inköpare och producenter. Island har också infört liknande regler som i Danmark.
Det finns två fettproducenter som fått EU-kommissionen att hävda att lagen i Danmark är ett handelshinder, men Danmark har inte böjt sig för detta krav. Det är ett tydligt dilemma, men för oss socialdemokrater är det viktigt att vi gör att allt för att värna hälsan. Det måste gå att finna lösningar som inte blir handelsstörande. Därför bifaller vi utskottets förslag om att skapa liknande regler som i Danmark.
Ur ett hälsoperspektiv är det viktigt att konsumenterna får tydliga och enkla råd kring konsumtionen och intaget av transfetter. Vi vet att de "onda" fetterna ökar risken för höjda kolesterolvärden. Med detta sagt vet vi också att risken för hjärt- och kärlsjukdomar ökar.
Av den totala kostnaden för hjärt-kärlsjukdomar i EU utgörs 62 procent av sjukvårdskostnader, 21 procent av produktivitetsförluster och 17 procent av informell vård av människor med hjärt- och kärlsjukdomar.
Transfetter och mättade fetter bör därför intas med måtta. Det är också viktigt att i ett tidigt skede i livet lära sig äta andra jämförbara produkter som innehåller omättade fetter för att grundlägga ett förhoppningsvis livslångt ätbeteende som minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar.
Det handlar också om att utveckla myndighetskontrollen. Livsmedelsverket har en viktig roll avseende hälsoeffekter, och det har även Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.
Vi politiker måste bidra med våra bedömningar, inte minst avseende det förebyggande arbetet kring hälso- och kostvanor. I ett samhälle där klyftorna fortsätter att öka, där skillnaden mellan de som har mycket ökar till dem som saknar reella möjligheter att göra alternativa, nyttiga inköp av livsmedel bör märkning och informationsinsatser vara väldigt tydliga.
Det är bra att livsmedelsindustrin tar egna initiativ till förbättringar, men det räcker inte. Vi måste ha tydligare direktiv och lagstiftning inom EU, med tanke på att Sverige är så beroende av livsmedelsimport.
Fru talman! Riktig konsumentmakt handlar om att kunna göra vettiga val, med små risker att bli lurade eller partiellt desinformerade. Livsmedelshandlarna har också ett stort ansvar att förmedla och kvalitetssäkra god och säker livsmedelsinformation, dels för att minimera riskerna för att dåliga produkter, som delvis kan vara hälsofarliga, ska komma ut på marknaden, dels för att ställa krav på leverantörerna av livsmedel så att produkterna håller den standard och kvalitet som utlovas i förpackningsinformationen.
I sviterna av dioxinskandalen i Tyskland framstår den svenska regeringens försvar av frivillig ursprungsmärkning av fryst och färskt kött från får, get, gris och fjäderfä som ytterst märklig och verklighetsfrämmande. Vi socialdemokrater har under en lång tid krävt att det ska vara en obligatorisk ursprungsmärkning. Det finns många skäl för detta. Konsumenterna får tydligare möjligheter att välja bra produkter i livsmedelsdiskarna. Spårbarheten gör att till exempel de svenska bönderna får betydande konkurrensfördelar eftersom den svenska djurhållningen håller en hög nivå och Sverige ligger långt framme både avseende främjande av en hållbar ekologisk produktion och utvecklandet av biologisk mångfald.
I en debattartikel i Expressen den 23 februari hävdar landsbygdsminister Eskil Erlandsson att den svenska regeringen anser att obligatorisk ursprungsmärkning är mycket bra, men landsbygdsministern talar emot den hållning som regeringen lyckades få igenom i EU-nämnden tillsammans med Sverigedemokraterna den 3 december 2010. Regeringen ställde sig bakom kommissionens rapport om obligatorisk ursprungsmärkning, men samtidigt lämnade regeringen in en deklaration där den faktiskt förespråkade frivillig märkning.
Den här ambivalenta hållningen visar också att regeringen är splittrad. Regeringen förespråkar frivillighet för livsmedelsindustrin och att handlarna i princip få fria händer att utforma ett eget märkningssystem. Här har vi sett att det inte fungerar. Det finns exempel på fusk, ibland omedvetet, oftast i syftet att vilseleda konsumenterna. Vi minns historierna med bästföredatum på köttfärs för några år sedan. Det hade kanske mindre med ursprungsmärkning att göra, men det var en tydlig indikator på att det kvarstår mycket kunskap och vägledning innan branschen är fullt ut mogen att ta det ansvaret.
Fru talman! Så länge det finns kryphål kommer konsumenterna att vara utsatta för onödiga risker. De flesta företagen är seriösa och tar konsumentinformationen på stort allvar, men tyvärr finns det några få oseriösa som sätter lönsamhet och vinstuttag före konsumentnytta och god kvalitet.
Mycket av resonemanget bottnar i kunskapsöverföring och etiska värderingar. Jag är övertygad om att primärproducenter, livsmedelsföretagare och livsmedelshandlare i grunden vill göra rätt för sig, att det finns en genuin vilja att agera sjyst gentemot konsumenterna. Men denna vilja måste också kanaliseras och utväxlas i samordnad handling som med varsam men fast hand styrs av ett gemensamt och transparent regelverk för ursprungsmärkning. Här har vi politiker i Sverige och på EU-nivå ett mycket stort ansvar att hantera frågorna på ett vettigt och värdigt sätt. Jag tror att alla förväntar sig bra och tydlig konsumentinformation. Med denna ansats är det högst rimligt med politiska beslut och riktlinjer som följs av samtliga EU-länder.
Regeringen önskar frivillighet samtidigt som flera branschorganisationer vädjar om obligatorisk ursprungsmärkning. Jag är säker på att det inom regeringen finns olika krafter. Några vill ha en totalt marknadsreglerad jordbruks- och livsmedelssektor, andra önskar en modell som utvecklar stödsystemen och lyssnar till branschorganisationerna. Det gör att den svenska regeringens hållning blir därefter, varken framåt eller bakåt, bara på stället marsch. Min vädjan till regeringen är att våga vara modig och marschera framåt för primärproducenternas, livsmedelsföretagens, livsmedelshandlarnas och sist men inte minst konsumenternas skull.
Fru talman! Jag vidhåller mina angivna tidigare yrkanden.
(Applåder)
I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Jan-Olof Larsson, Helén Pettersson i Umeå och Suzanne Svensson (alla S) samt Jens Holm (V).