Anf. 178 Åsa Romson (Mp)
Fru talman! Sverige är ett skogsland. Skogen betyder oerhört mycket för oss som bor här. Det handlar så klart om timmer, bränsle och papper. Men skogen är också själva huset för den biologiska mångfalden i vårt land. Det gäller viltet vi jagar, bären vi plockar, fågeln som vi skådar och luften som vi andas, i djupskogen och myren, i boklunden och vid åkerkanten, också i skogsdungen runt hörnet där vi bor. Där finns skogen. Och jag tror att skogen finns i hjärtat hos de flesta som bor här i landet. För både oss stadsbor och landsbygdsbor har skogen en stor betydelse i praktiken och för vårt mentala välbefinnande.
Som stigfinnare och som utövare av skogssporten orientering har jag sett många olika skogar i Sverige. Även om man på kartan räknar Sverige till det boreala bältet i världen måste man väl säga att vi också har en mångfald i skogen och att det är väldigt bra.
Men, fru talman, skogspolitiken borde vara lika mycket omdebatterad i den här kammaren som finanspolitiken just därför att den har de här värdena och den här basen, både för svensk ekonomi och för svenskt välbefinnande. Det är en viktig del av vårt kapital, och det är en viktig del av våra barns framtid i det här landet.
Tyvärr har vi senaste åren med en borgerlig regering fått se en väldigt snäv syn på skogens tjänster. Produktionsmålet är nu i praktiken överordnat målet om skogens miljönytta. Förra mandatperioden stärktes incitamenten för kortsiktig produktionsnytta för skogen, medan skyddet för en långsiktig miljönytta sköts på framtiden och ett evigt miljömålsberedande som regeringen nu pysslar med.
Miljöpartiet anser att miljönyttan i dag är eftersatt i skogspolitiken vilket vi påtalat i en motion med flera att-satser som vi behandlar här i kväll men som utskottets majoritet har beslutat att avslå.
Vi ser hur brukningsmetoderna i skogsbruket inte når upp till moderna miljökrav som man i dag skulle ställa på en sådan omfattande industri, får man väl ändå kalla det. När det gäller skogsbrukets påverkan på miljön, vilken är stor, ställer vi i dag inte alls samma krav som vi gör inom andra sektorer.
Det storskaliga kalhyggesskogsbruket fortsätter att skövla värdefulla naturmiljöer i Sveriges land. Förvaltningsmetoder som starkare väger in biologisk mångfald som rekreation och andra ekosystemtjänster är fortfarande ovanliga i Sverige. Det här menar jag är starkt eftersatt. Det är en skogspolitik som snarare blickar bakåt mot 60- och 70-talet, inte framåt mot ett framtida miljövänliga och förvaltande skogsbruk, där vi kan se att vi ska ha ut mycket mer än timmer, bränsle och papper ur Sveriges skogar.
Hyggesfria metoder blir med regeringens skogspolitik till och med stoppade av skogsvårdslagens regler. Att maximera uttaget av timmer är linjen i svenskt skogsbruk på samma sätt som att maximera avkastningen är linjen vid vilken plantage i Västindien som helst. Vi får en monokultur i det svenska skogslandskapet, och det, fru talman, är inget annat än ett stort bekymmer för en framtid där vi behöver allt annat än en monokultur. Vi behöver en heterokultur, en mångfald i skogen för att dess värden ska överleva för våra barn i framtiden.
Miljöpartiet vill vända denna linje. Vi vill ha en framtidsinriktad skogspolitik. Vi vill att man sätter upp långsiktiga mål och ser att uttaget av timmer bara är en av flera viktiga tjänster. Vi pekar i vår motion på att utvecklingen av hyggesfria metoder kan vara ett sätt, men även det avslås av utskottets majoritet.
Fru talman! Den här motionen och förslagen som Miljöpartiet lägger fram när det gäller skogspolitiken tar också upp den viktiga aspekten av att vi i dag skyddar skog för den biologiska mångfalden. Det gör vi i särskilda områden i särskilda reservat. Takten och målen för skydd av skogen har vi tidigare haft i miljömålssystemet. Det fanns ett delmål om 400 000 hektar till 2010, och vi kan debattera här i kammaren huruvida det uppfylldes eller inte - vi har lite olika sätt att räkna.
Men, fru talman, det som är viktigt här i kväll är att få höra av regeringspartiernas företrädare vad de anser att målet är just nu. Nu är nämligen miljömålssystemet i ett limbo, där ni tycker att delmålet för 2010 är uppfyllt. Hur som helst är det 2011 nu, och i dag finns inget nytt mål. Det finns inget etappmål. Det finns inget delmål. Det finns i bästa fall en strategi för att räkna fram nya förslag.
Fru talman! Det fanns dock ett förslag från Miljömålsrådet redan från tidigare år. Miljöpartiet undrar varför man inte tar det som underlag för nya målsättningar. Det vi ser hända i länsstyrelserna och från skogsmyndigheten är att det i de län där man har uppfyllt sina mål på det regionala planet inte finns några nya pengar till att skydda värdefulla naturområden i skogen. Man får inte mer pengar, för det finns inget nytt mål att jobba mot. Det är resultat av majoritetens miljömålspolitik, och, fru talman, det är inget annat än att sätta upp hinder och stopp och att rasera en tidigare viktig utbyggd infrastruktur på det miljöpolitiska området.
Avslutningsvis vill jag också prata om de viktiga hänsyn som finns och som också Helén Pettersson tog upp när det gäller att vi när det gäller avverkningar av skog inte ens når upp till minimikravet i den skogsvårdslag vi har. En fjärdedel, har man rapporterat tidigare, uppfyller inte kravet. Vi ser nya siffror från förra året som säger att det handlade om nästan en tredjedel av avverkningarna.
Trots det sitter utskottsmajoriteten och anser att den inslagna vägen att bara ha frivillighet i det här systemet är bra och räcker till. Men de föreslår inga åtgärder för att komma till rätta med de dåliga resultaten, det vill säga att man inte uppfyller minimikraven. Man säger att det är svårt att precisera minimikraven på ett sådant sätt att det blir rättssäkert, men, fru talman, jag skulle vilja fråga: Vilken miljöpåverkande verksamhet i Sverige skulle
inte
få krav på sig att rätta in sig i ledet när man uppvisar dåliga resultat som innebär att man bryter mot minimireglerna i en så stor andel av fallen som en fjärdedel eller till och med en tredjedel som 2010?
I valrörelsen uppmärksammade jag att det fanns borgerliga partier som faktiskt svarade ja på frågan från Naturskyddsföreningen, när de frågade om man ville införa sanktionsavgifter. Jag noterar dock att utskottets majoritet fortsätter att avslå ett förslag om att ens upprätthålla det minimikrav som finns i skogsvårdslagens regler.
Fru talman! Miljöpartiet står naturligtvis bakom samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2, Hyggesfritt skogsbruk.
I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).