Kommunala och regionala frågor

Betänkande 2010/11:KU24

Kommunala och regionala frågor (pdf, 276 kB)

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 33 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2010 i kommunala och regionala frågor. Motionerna gäller valkretsindelningen och proportionaliteten i kommunvalen, kommunalt partistöd, kommunala uppdrag, förtroendevaldas villkor, kommunal kompetens och samverkan, kommunala budgetfrågor, oberoende kommunal revision, regionala frågor samt delaktighet.

Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn när det gäller verkställighet av beslut samt sanktioner.

Utskottet avstyrker samtliga motioner

I betänkandet finns två reservationer (S, MP, respektive M, FP, C, KD).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Valkretsindelningen och proportionaliteten i val till kommunfullmäktige

Riksdagen avslår

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendet är avslutat

Händelser

Under beredning: 2011-01-18 Justering: 2011-02-01 Trycklov: 2011-02-07 Trycklov till Gotab och webb: 2011-02-08 Bordläggning 1: 2011-02-11 Bordläggning 2: 2011-02-15 Behandling: 2011-02-16 Utfärdande av riksdagsskrivelse: 2011-03-02 Avgörande: 2011-03-02 Beslut: 2011-03-02

Betänkanden och utlåtanden

Betänkanden innehåller riksdagsutskottens förslag till riksdagsbeslut i olika ärenden. Utskotten lämnar utlåtanden över olika EU-förslag.

Debatt (9 anföranden)

Kommunala och regionala frågor

4 augusti 2022
Debatt om förslag 2010/11:24

Dokument från debatten

2011-03-02

Protokoll för debatten

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 150 Peter Eriksson (Mp)

Herr talman! Det här betänkandet handlar om kommunala och regionala frågor. Konstitutionsutskottet behandlar också här ett antal motioner. Vi föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen. I övrigt avslår majoriteten motionerna. Justitieombudsmannen har vid flera tillfällen riktat kritik mot enskilda kommuner och kommunstyrelser för att man verkställt beslut innan de vunnit laga kraft och inte heller rättat sig efter domstolsbeslut om upphävning av besluten. Det har gjorts en del mindre ändringar 2002 för att sanktioner i vissa fall ska kunna utdömas mot kommuner eller politiker, men JO visar att det fortfarande finns allvarliga brister i vårt juridiska system. Det är inte bra för efterlevnaden av våra gemensamma lagar att kommunerna kan bryta mot lagen utan att det är möjligt att utdöma någon form av sanktioner. KU menar att en skärpning av lagen i det fallet är nödvändigt. Vi föreslår därför att riksdagen ska tillkännage för regeringen att det finns ett behov av en översyn av regelverket som begränsar möjligheterna till verkställighet innan beslutet vunnit laga kraft liksom en översyn av sanktionsmöjligheterna gentemot kommunerna. En annan fråga i betänkandet gäller kommunala bolag. De senaste åren har det funnits en ganska stark kritik mot Sveriges kommuner från småföretagarhåll. Kritiken har ofta varit befogad, menar jag, och handlar om att kommuner bedriver verksamhet som konkurrerar med privata företag inom områden där man inte borde verka. Det är naturligtvis inte bra när kommunala verksamheter slår ut lokala företag genom att verka med subventioner och priser som inte går att konkurrera med. Kommunerna ska inte heller bedriva verksamheter inom alla möjliga områden där privata företag gör det lika bra. Regeringen har skärpt regelverket. Men det finns också en annan sida av saken. Kommunerna bedriver viktiga samhällsnyttiga verksamheter, och gör det ibland i konkurrens med andra. Det kan handla om bostäder, det kan handla om energiproduktion och en del annat. När det gäller energi har kommunerna en viktig roll att spela i energisystemet. Många är de som har ångrat sig djupt för att de för några år sedan sålde ut många kommunala energibolag. I dag ser vi hur konkurrensen inom energimarknaden inte fungerar på ett bra sätt. Vinsterna är ofta enorma, men till mycket liten del går de tillbaka till konsumenterna eller ens till Sverige. Men de kommunala bolagen får tyvärr inte spela på samma villkor som de statliga eller de privata bolagen. Det är särskilt olyckligt i ett läge där vi behöver alla krafter för att utöka satsningarna på förnybar energiproduktion och omställning från fossilbaserad energi. Det är till och med så att andra länders kommunala energiföretag kan verka i Sverige med bättre villkor än svenska. Därför har nu till exempel ett finskt bolag, ägt av enskilda kommuner, stämt det kommunala Skellefteå Kraft för att de tillverkar träpellets i Sverige. Det kan bli så att finska kommunala företag kan producera och sälja träpellets i Sverige men inte svenska - detta trots att pellets är en viktig del i projekt där man gör både el, fjärrvärme och pellets i kombinat för att få så stor effektivitet som möjligt. Ett annat sådant exempel finns i Linköping. Där har Tekniska Verken satsat stora summor och många års arbete på att utveckla den miljövänliga biogastekniken för att få ett klimatbra fordonsbränsle. Man har lyckats. Det kommer i dag människor från hela världen för att lära sig. Men kommunallagen begränsar möjligheterna för företaget att använda sitt kunnande för att få en snabb satsning i Sverige. Statliga företag kan köpa verksamheter i hela världen, men kommunala får inte producera eller sälja biogas några mil bort - detta trots att marknaden ropar efter mer biogas. Det finns redan i dag ett antal undantag från de så kallade lokaliserings- och självkostnadsprinciperna, som det i grunden handlar om i kommunallagen. Här ingår elproduktion, fjärrvärme och naturgas, som alltså har lyfts ut och där man kan konkurrera på lika villkor. Det är dags, tycker jag, att utöka det här till hela energiområdet. Varför ska vi fortsätta att diskriminera de kommunala företagen och bolagen när de behövs för att stärka konkurrensen och få fart på omställningen inom energiområdet? Sverige har allt att vinna på att inte hämma kreativiteten och teknikutvecklingen i de kommunala energibolagen, som jag ser det. I KU har vi av någon oklar anledning inte lyckats övertyga de borgerliga och Sverigedemokraterna. Men jag vill vädja till er här i kammaren att tänka om. Det kan väl inte vara riksdagens uppgift att sätta upp snubbeltråd för en bättre energimarknad. Jag yrkar bifall till utskottets förslag förutom i den här frågan, som innebär att den här gången yrkar jag bifall också till reservation nr 1.

Peter Hultqvist (S)

Anf. 151 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag vill först instämma i det som Peter Eriksson har sagt när det gäller återgång av upphävda beslut, det tillkännagivande som utskottet vill göra. Vi är överens om det mesta i betänkande KU24. Jag vill därför koncentrera mig på reservationen under punkt 6, kommunal kompetens, som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet står bakom. De kommunala energibolagen spelar en mycket viktig roll när det gäller att hitta nya tekniker, energisparande och ett progressivt sätt att hantera klimatfrågorna. Att åstadkomma resultat som minskar utsläpp i mark, vatten och luft är en oerhört viktig politisk utmaning. Möjligheten att åstadkomma tydliga resultat i kampen mot växthuseffekten handlar om vår generations förmåga att skapa ett hållbart samhälle för kommande generationer. Här har de kommunala energibolagen en mycket viktig roll att spela. Man jobbar över ett fält som handlar om fjärrvärme, tillvaratagande av spillvärme, drift av olika typer av kraftverk, samverkan mellan energibolag och näringsliv. Man jobbar med avfallsförbränning, skapandet av infrastruktur som bredbandsutbyggnad, biogasintroduktion och mikroproduktion av el. Det finns många framgångsrika kommunala energibolag i vårt land som samverkar mellan politik, forskning, entreprenörskap och näringsliv. De är i ordets bästa mening i regel företag som jobbar i allmännyttans och samhällsutvecklingens tjänst. Bakgrunden till det kommunala ägandet är dels behovet av kontroll, dels möjligheten att påverka samhällsutvecklingen på ett sådant sätt så att det gagnar kommuninvånarna. I samband med avregleringen av elmarknaden valde tyvärr många kommuner att sälja sina energibolag. Det fick till resultat att Eon, Fortum och Vattenfall blev ännu större aktörer på marknaden. I dag äger de 90 procent av landets energiproduktion. Det har inte vitaliserat den så kallade marknaden. Däremot har vi återkommande debatter om så kallade oligopolliknande förhållanden. Vi har alltså en tilltagande ägarkoncentration, och det bidrar inte till att stärka medborgar- och konsumentperspektivet. Därför är det viktigt att bidra till att stärka de kommunala bolagens och energibolagens arbete. De måste utgå från förhållandet att energisystemet och dess uppbyggnad följer helt andra gränser än den nuvarande kommunindelningen. Det leder också till en osäkerhet om hur de kommunala bolagen bäst får verka. Därför finns det anledning att se över både den gällande kommunallagen och konkurrenslagstiftningen. Att verka över kommun- och länsgränser utan att behöva ifrågasättas skulle vara en välbehövlig modernisering som också skulle bidra till ett framgångsrikare arbete för en bättre miljö och mot klimathot. Vi kan också konstatera att många av våra kommunala energibolag betraktas med spänning och stort intresse från utlandet. Svenska lösningar när det gäller miljöfrågor, vatten och avlopp, energisparande, avfallsförbränning och ny teknik är sådant som betraktas med mycket stort intresse. Därför måste lagstiftningen moderniseras så att kommunala bolag kan verka även utomlands på samma villkor som statliga och privata företag. Det finns redan i dag, bland annat via Sida, internationella projekt där kommunala energibolag bidrar och jobbar i spetsen. Det är en verksamhet som bidrar till mycket viktig kompetensutveckling i de kommunala bolagen. Att jobba internationellt stärker bolagen, bidrar till att öka personalens kunnande och sporrar teknikutvecklingen och tankarna i dessa bolag. Vi tycker att det är av största vikt att regeringen snabbt tillsätter en utredning som syftar till att ge de kommunala bolagen möjlighet att verka på likvärdiga villkor som privata och statliga bolag. Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Mia Sydow Mölleby (V)

Anf. 152 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Jag kommer att uppehålla mig vid samma ämnen som de två föregående talarna. Vi är helt överens i dessa frågor. Jag börjar där Peter Eriksson slutade. Vi hör ofta diskussioner om hur bra det är med konkurrens och att det är viktigt med många aktörer. Men när det gäller kommunala bolags möjlighet att agera gäller inte konkurrensen längre; då är det bara dåligt. Det är märkligt. Jag kan inte riktigt förstå det. Jag tycker att det är bra om kommuner och kommunala bolag har möjlighet att ta ett ansvar för utveckling, har möjlighet att arbeta för en bättre miljö och har möjlighet att ta ansvar för medborgarna i sitt område och i Sverige. Jag kan inte förstå varför man anser att kommunala bolag ska ha helt andra villkor än statliga och privata bolag. Med det yrkar jag bifall till reservation 1. Jag är i lite samma situation som Tuve Skånberg. Jag är ganska glad för att det blir avslag på en motion och nöjd med beslutet. Jag tycker att tillkännagivandet angående möjligheterna att upphäva beslut och eventuellt införa sanktioner när kommuner agerar och till exempel säljer ut gemensamma egendom utan att avvakta att beslutet vunnit laga kraft är bra. Vi har haft flera uppmärksammade fall de senaste åren. Det är bra att man ser över detta. Det går förstås inte bara att säga att man ska återta, men det är ett problem att man agerar innan beslutet har vunnit laga kraft och att det per definition inte går att korrigera, även om besluten har varit felaktiga. Det är viktigt att man hittar olika sätt för att underlätta för alla att följa lagen. Det ska vara enkelt att göra rätt från början, och det är bra att se över detta. Jag yrkar som sagt bifall till reservation 1. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Cecilia Brinck (M)

Anf. 153 Cecilia Brinck (M)

Herr talman! Jag tänker också uppehålla mig vid diskussionen om kommunalt företagande. Den motion som konstitutionsutskottet har behandlat har en hel del viktiga och bra poänger. Det finns ett tydligt behov av ökad konkurrens av flera aktörer och därmed ökad medborgarnytta. Vi tycker att det är positivt och lovar gott för framtiden att även miljöpartister lyfter fram den sortens tankar. Vi är också helt inne på uppfattningen att det är viktigt med gröna alternativ. Det är viktigt med hållbar utveckling. Vi gillar också tanken på mångfald på energimarknaden så att konsumenterna erbjuds fler alternativ än vad som är fallet i dag. Det är förutsättningen för att både marknad och konsumenter ska klara omställningen till en grön och hållbar utveckling. Vi har förespråkat sådana här tankar både före och efter valet 2010, vill jag påpeka. Vi menar att det gröna folkhemmet måste vara färgblint och att miljö- och klimatfrämjande åtgärder måste gå före partipolitiska hänsyn. Det finns dock problem med diskussionen så som den förs i motionen. Motionärerna framför vikten av likvärdiga villkor för offentligägda och privata bolag, framför allt med tanke på energi- och miljöbranschen. Det är dock ingen alldeles lyckad eller oproblematisk tanke att ge kommunala bolag samma villkor som de privata företagen har. De kommunala bolagen har nämligen förutsättningar och fördelar som privata företag saknar, inte minst när det gäller möjligheterna till förlusttäckning. Det är lätt att driva företag när man gör det med någon annans pengar i ryggen. Det är pengar som dessutom inte tar slut lika lätt. Vi vet ju alla att skattebetalarnas plånbok i princip är hur stor som helst. När kapitalbehov uppstår har de kommunala bolagen helt andra möjligheter att skaffa mer kapital och öka sina krediter än vad privata företag har. Det finns dessutom andra sätt som kommuner kan hjälpa och bistå sina kommunalt ägda energiföretag. Man kan underlätta etablering, man kan utöka sitt engagemang som kund och man kan främja olika typer av lokal företagssamverkan. I motionen diskuteras också lokaliserings- och självkostnadsprinciperna som är ett bärande fundament i avgränsningen av de svenska kommunernas möjlighet att agera. Motionärerna vill förändra de här två principerna, men vi menar att lokaliseringsprincipen är bra och rimlig. Det ligger i sakens natur att kommuner och landsting och deras verksamhet ska befinna sig och vara till för de människor som finns inom kommunens geografiska område, för kommuninvånarna. Att använda kommuninvånarnas pengar på företagande utanför kommunens gränser faller utanför lokaliseringsprincipen, och vi tycker att det ska förbli så. Det finns dessutom möjlighet att göra avsteg från dessa principer, vilket också nämns i betänkandet. I ellagen finns till exempel en möjlighet för kommunala företag att bedriva produktion och handel med el samt därtill hörande verksamhet. I fjärrvärmelagen finns det undantag från självkostnads- och lokaliseringsprinciperna för kommunala företag som bedriver fjärrvärmeverksamhet. I naturgaslagen finns möjlighet till undantag från lokaliseringsprincipen, dels när det gäller handel med naturgas och därmed sammanhängande verksamhet, dels vid överföring av naturgas. En utredning kommer att presentera ett betänkande senast den 1 mars i år. I direktiven påpekas att viss kommunal näringsverksamhet som baseras på självkostnadsprincipen kan leda till konkurrensproblem. Utredningen undersöker om det för dessa fall är möjligt att utforma något slags undantag från självkostnadsprincipen. Dessutom har utredaren i uppdrag att utreda behovet av en eventuell konsekvensändring i förbudet mot att bedriva verksamhet i vinstsyfte. Utredningen ska som sagt vara klar den 1 mars. Därför menar vi att det är rimligt att invänta de förslag och rekommendationer som utredaren kommer med. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 154 Peter Eriksson (Mp)

Herr talman! Det är en knepig logik i det resonemang som Cecilia Brinck för. Hon erkänner att vi har en del undantag. Det finns ett undantag för elproduktion, ett undantag för naturgas och ett undantag för fjärrvärme. Varför ska det inte finnas ett undantag för biogas men ett för naturgas? Varför kan man inte producera pellets men fjärrvärme när det är mycket effektivare att göra både och? Varför kan man inte producera både el, pellets och fjärrvärme? Det är ingen rimlig logik i att detaljreglera. Det vore rimligare att ha ett undantag för energimarknaden och låta de kommunala bolagen få leva och utveckla sin kreativitet och bidra till samhället och konkurrensen. Det är ju en stor samhällsfråga att vi har bristande konkurrens på energimarknaden i Sverige.

Cecilia Brinck (M)

Anf. 155 Cecilia Brinck (M)

Herr talman! Som jag sade är det fundamentala skillnader mellan offentligt företagande och privat, inte minst när det gäller möjligheterna till förlusttäckning. De skillnaderna finns i hög grad på energimarknaden. Var går gränsen? Hur kan man utforma en lagstiftning som ger möjlighet för kommunala energibolag att agera utöver de gränser som kommunallagen i dag medger - det är ju det som är bekymret - men inte för andra? Varför ska man göra det? Vad händer när det kommunala bredbandsbolaget - det finns många sådana i landet - plötsligt vill utöka sitt verksamhetsfält till kommunen bredvid eller kommunen bortom kommunen bredvid? Det blir otroligt svåra gränsdragningsproblem. De undantag som finns i lagstiftningen i dag är inte oproblematiska. Det finns situationer där de mer eller mindre uppenbart kommer i konflikt med framför allt lokaliseringsprincipen i kommunallagen. Det får man hantera inom ramen för den rättsordning som finns. Det har man lyckats göra hittills. Vi tycker att det är vettigt att invänta vad utredaren kommer fram till. Om vi måste titta på lagstiftningen efter det får vi naturligtvis göra det.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 156 Peter Eriksson (Mp)

Herr talman! Det blir en ganska absurd situation i verkligheten med den typen av praxis. Vi ser det till exempel när det gäller Skellefteå kraft. Finska företag som ägs av kommunerna kan bedriva verksamhet i Sverige, men kanske inte svenska kommunala företag. Utländska kommunala företag ses som privata när de agerar i Sverige, medan svenska kommunala företag inte får bedriva verksamhet vare sig i andra länder eller i Sverige inom vissa energiområden. Det blir så konstiga effekter av det här detaljreglerandet.

Cecilia Brinck (M)

Anf. 157 Cecilia Brinck (M)

Herr talman! Jag har svårt att se kommunallagens regler om kommunernas ansvarsområde och kompetens som onödig detaljreglering. Fundamentet för det kommunala självstyret är att kommunernas uppgifter är tydliga och avgränsade. Om kommunerna eller landstingen träder utanför den maktsfär som är fastlagd i kommunallagen inträder vissa sanktioner som rättssystemet står till tjänst med. Det är möjligt att man i Finland har en annan syn på detta. Jag känner inte till den finska lagstiftningen när det gäller kommuners självstyre, men så mycket vet jag som att den kommunala verksamheten är finansierad på ett helt annat sätt i Finland än i Sverige. Det finns andra stora skillnader också. Det kan vi inte påverka i den här kammaren. Jag tror att det är viktigt att vi försvarar det kommunala självstyret och att vi ser till att gränserna upprätthålls och är så tydliga som möjligt.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 158 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Det sägs att riksdagsledamöter på väg till riksmötena under Karl XI:s tid i slutet av 1600-talet möttes av devisen: Vad göras skall är allaredan gjort. I herredagsmän reser icke så fort. Jag kom att tänka på det när jag läste det här betänkandet om kommunala och regionala frågor. Jag ska uppehålla mig vid en enda punkt, nämligen valkretsindelningen och proportionaliteten i val till kommunfullmäktige. Det synes mig vara en av de konstitutionella frågor som inte väcker allmänhetens intresse att döma av hur många som nu sitter på läktaren. Flera av oss har väckt motioner i den här frågan. De besvaras med att utskottet säger att regeringen avser att tillsätta en utredning och att man avstyrker motionerna. Det är naturligtvis resultatet som är det viktigaste. Om kammarens ärade ledamöter lovar att inte berätta det för någon kan jag säga att jag har väckt den här motionen vid några tillfällen tidigare. Den har rönt samma oblida öde då, nämligen ett avstyrkande. Likväl är det en definitionsfråga om det är bifall till eller avslag på motionen. I själva verket tillsätter regeringen en utredning. Det är just det som är syftet med motionen. Det kommer att registreras som avslag, men i själva verket är det ett bifall. Det är det viktiga. De som har varit med om att få sina röster räknade på ett sådant sätt att de inte får någon inverkan på kommunfullmäktigevalen är glada över att man ser över detta och öppnar för möjligheten till ett utjämningsmandat. Nu ser vi vikten av att varje röst räknas på ett korrekt sätt. Häromdagen togs det upp i Valprövningsnämnden att en enda röst i Stentorps valdistrikt i Skövde avgjorde om det skulle bli omval eller inte i hela västra Götalands valkrets. Herr talman! Det är viktigt att se till att varje röst är viktig. Det gäller att få god proportionalitet. Det här är inte enda gången som det blir avslag på motioner som i praktiken blir bifallna. Under det förra riksmötet var jag med om dessa två beslut: Vi avslog en motion om att införa skattefri el i hamnar. När regeringen kom med samma förslag godkände samma riksmöte det - ett avslogs och ett bifölls. Det viktiga var att det gick igenom. Jag ska berätta en anekdot. Jag har vid åtskilliga tillfällen aktualiserat frågan om tonnageskatt. Jag fick ett herostratiskt ryktbart svar av dåvarande finansministern Bosse Ringholm som förklarade att detta var något som absolut inte ingick i det svenska skattesystemet och aldrig skulle kunna tänkas. Nu är det högsta mode. Jag förväntar mig att den nuvarande regeringen så småningom ska kunna omsätta detta som en gång inte var möjligt att över huvud taget tänka sig i Sverige. Det står nu bland annat Socialdemokraterna bakom. Det tycker jag är bra. Det visar att man ska vara försiktig med att avvisa under den allmänna motionstiden. Tiden kan göra att motioner som en gång var inaktuella blir bra genomförda.

Kommunala och regionala frågor

Betänkande 2010/11:KU24

Händelser

Betänkanden och utlåtanden

Kommunala och regionala frågor

Dokument från debatten

Protokoll för debatten

Anf. 150 Peter Eriksson (Mp)

Anf. 151 Peter Hultqvist (S)

Anf. 152 Mia Sydow Mölleby (V)

Anf. 153 Cecilia Brinck (M)

Anf. 154 Peter Eriksson (Mp)

Anf. 155 Cecilia Brinck (M)

Anf. 156 Peter Eriksson (Mp)

Anf. 157 Cecilia Brinck (M)

Anf. 158 Gunnar Andrén (Fp)

Våra andra webbplatser

Följ Sveriges riksdag

Följ talman Andreas Norlén

Prenumerera