Riksdagens arbetsformer m.m.

Betänkande 2010/11:KU19

Riksdagens arbetsformer m.m. (pdf, 135 kB)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 29 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2010. Motionerna gäller bl.a. begränsningar av det antal motioner som en riksdagsledamot får väcka, avskaffande av den allmänna motionstiden, riksdagsledamöternas tjänsteresor, teckentolkning vid riksdagens frågestunder, riksdagsledamöternas placering i kammaren, öppna sammanträden i utskotten och EU-nämnden, riksdagsledamöternas möjlighet till ledighet från uppdraget, avskaffande av extraarvoden för uppdrag inom riksdagen, införande av ett framtidsutskott i riksdagen, solpaneler på riksdagens tak, en rökfri arbetsmiljö och alkoholfri representation i riksdagen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. I betänkandet finns två reservationer (MP och V).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Motionsrätten

Riksdagen

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendet är avslutat

Händelser

Under beredning: 2011-01-18 Justering: 2011-02-01 Trycklov till Gotab och webb: 2011-02-07 Trycklov: 2011-02-07 Bordläggning 1: 2011-02-11 Bordläggning 2: 2011-02-15 Behandling: 2011-02-16 Avgörande: 2011-03-02 Beslut: 2011-03-02

Betänkanden och utlåtanden

Betänkanden innehåller riksdagsutskottens förslag till riksdagsbeslut i olika ärenden. Utskotten lämnar utlåtanden över olika EU-förslag.

Debatt (9 anföranden)

Riksdagens arbetsformer m.m.

4 augusti 2022
Debatt om förslag 2010/11:19

Dokument från debatten

2011-03-02

Protokoll för debatten

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 141 Peter Eriksson (Mp)

Herr talman, ledamöter, åhörare i bänkarna här! I kväll kommer vi att diskutera två betänkanden från konstitutionsutskottet. Det första betänkandet handlar om riksdagens arbetsformer. I betänkandet behandlas ett antal motioner där ledamöterna har skrivit om hur vi själva organiserar vårt arbete. Bland annat har, tror jag, andre vice talmannen själv skrivit någon motion. Jag tänker ganska kort ta upp tre frågor. En av dem gäller den allmänna motionstiden. För den som inte känner till det kan jag berätta att vi har den något udda situationen här i riksdagen att riksdagsledamöterna under två veckor varje år får skriva förslag om vad de vill. Under övriga året har regeringen i praktiken ensamrätt på att lägga fram förslag. Om detta finns det ett antal motioner. Man vill till exempel under hela året ha fri motionsrätt för ledamöterna. Jag och Miljöpartiet tror att det på flera sätt skulle kunna vara bra. Det skulle ge motionsskrivandet en större aktualitet. Kanske skulle det bli mer genomarbetade motioner. Som det är i dag blir det en stor arbetstopp för många ledamöter och tjänstemän under veckorna med motionsrätt. Kanske skulle det också bli färre upprepningar. Bland oss ledamöter av Sveriges riksdag finns det av någon märklig anledning en tendens att varje år under motionsperioden på hösten skriva samma motioner som föregående år. Det kan hända att det med en ändring skulle bli lite färre sådana. I kommuner och landsting har man ordnat detta på annat sätt. I Finland har man till exempel gått över till att ha fri motionsrätt året runt. Det har visat sig att det därmed blir färre motioner, så det finns en del fördelar med det. Just nu pågår en utredning om hur vi organiserar arbetet här i riksdagen. Vi låter väl den få jobba färdigt innan vi kräver förändringar. Den andra, väldigt spännande, frågan gäller ledamöternas arvoden. Det finns motioner om förändringar, om att vi här i riksdagen ska besluta om storleken på våra arvoden - detta i stället för att som nu ha en fristående nämnd som avgör de här frågorna. Jag tycker att det är väldigt trevligt och skönt att det finns en fristående nämnd så att jag slipper fatta beslut om hur höga mina arvoden ska vara. Mot den bakgrunden föreslår vi i konstitutionsutskottet totalt sett inte en förändring på området. Vänsterpartiet har reserverat sig på den punkten. Den tredje frågan gäller öppna sammanträden. Riksdagens utskott har som huvudregel slutna sammanträden. Det finns både fördelar och nackdelar med det. En erfarenhet från EU-parlamentet är att det har fungerat ganska bra med öppna sammanträden. Vi brukar annars kritisera EU för att vara en mer sluten organisation, men i det här fallet är utskottsarbetet i EU-parlamentet öppnare och mer lättillgängligt för människor så att de kan ta del av vad som sägs, av hur förhandlingar går till och sådant. Det finns en del problem med att övergå till öppna sammanträden som huvudregel. Man kan till exempel fråga sig om våra sammanträdesrum räcker till. Kanske blir det stora kostnader för att ordna säkerheten. Därför kommer jag och Vänsterpartiets ledamot här fram till att vi föreslår att man gör en utredning om hur vi skulle kunna gå över till öppna sammanträden som huvudregel och att man reder ut de mer praktiska frågorna för att se om detta kan vara en möjlig väg framöver. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 2.

Mia Sydow Mölleby (V)

Anf. 142 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Det är sant som Peter säger att vi har en annan uppfattning när det gäller arvodesfrågan, men det vi framför allt lyfter upp är nivån på arvodet. Vi fokuserar inte på var beslut om arvodet tas. Vår uppfattning är att uppdraget i riksdagen förstås är det finaste uppdrag man kan få som politiskt intresserad. Det är ett tufft arbete, och det kräver väldigt mycket. Det är helt klart mer än 40-timmarsvecka, och det bör vara väl arvoderat - också för att möjliggöra för alla lämpliga att kandidera. Vår uppfattning är dock också att det har dragit i väg och blivit alltför högt. Vi tycker att det är rimligt att knyta arvodet till prisbasbeloppet, och vi tycker att man borde se över möjligheten att göra det. Vi anser också att det uppdrag vi har är tillräckligt arvoderat för att vi ska kunna ha samma arvode. Olika tilläggsuppdrag bör hanteras genom att gruppen ser till att avlasta den ledamot som har ett speciellt uppdrag från andra uppgifter. Man ska inte ha tilläggsarvode för extra uppgifter inom riksdagens arbete. Med detta vill jag yrka bifall till reservation nr 1.

Ann-Britt Åsebol (M)

Anf. 143 Ann-Britt Åsebol (M)

Herr talman! I konstitutionsutskottets betänkande nr 19 behandlas ett antal motioner kring riksdagens arbetsformer, och jag skulle här vilja göra några reflexioner kring en del av dem. Motionerna behandlar alltifrån ledamöters rätt att väcka motioner till placering i kammaren, frågestunder, öppna sammanträden, möjlighet till ledighet, tjänsteresor och införande av solpaneler. Det är alltså en vidsträckt uppsjö av olika slags motioner. Man kan fundera på om dessa motioner inte var så bra, då inte en enda av dem har bifallits. Man kan även göra reflexionen som säkert många motionärer före mig har gjort, nämligen: Varför är det så? Varför skriver vi ledamöter så många motioner som ändå aldrig bifalls? Är det för att vi vid årets slut, då många av oss blir granskade av lokalmedierna där hemma, ska kunna visa att vi har varit flitiga motionärer? Är det ett tecken på att vi tagit vårt uppdrag på fullt allvar? Man måste också fråga sig om det inte finns bättre sätt att visa sitt engagemang för uppdraget än att skriva motioner som redan har blivit skrivna vid tidigare riksmöten och även då avslagits. Ett sätt kanske kan vara att begränsa antalet motioner per ledamot eller att avskaffa den allmänna motionstiden. Fast strider å andra sidan inte detta mot de demokratiska principerna i vårt land, där vi är så måna om att slå fast att vi får lägga fram förslag, yttra oss och tycka i olika frågor? Herr talman! Redan vid riksmötet 2005/06 slog betänkandet Riksdagen i en ny tid fast att det stora antalet motioner tog en alltför stor del av utskottens tid i anspråk. En frivillighet bland oss ledamöter skulle vara att föredra. Man skulle också kunna tänka sig att ha ytterligare ett alternativ till förfogande utöver att motioner bifalls eller avslås. Vi som har varit aktiva i kommun- eller landstingspolitiken är inte främmande för denna hantering. Det kan ibland kännas betydligt bättre att få en motion besvarad än att få den avslagen. Man skulle också kunna tänka sig att det i samband med att motionen avslås skulle kunna göras en skrivning om ifall förslagen vidarebefordrats för kännedom till eventuell utredning i något departement. EUMOT-utredningen har arbetat sedan 2009 och nu lagt fram ett förslag kring utskottens arbetssituation för att se om utskotten kan få nya eller utökade arbetsuppgifter. Vi moderater har i princip samma inställning som utskottet redan tidigare har gett uttryck för, det vill säga att den allmänna motionstiden bör finnas kvar för att på detta sätt ge utskotten en överblick av arbetsbelastningen under året. Vi anser också att den förenklade motionshanteringen gärna får utvidgas på det sätt som utredningen föreslår för att kunna effektivisera beredningen av motionerna, vilket sparar tid och minskar arbetsbelastningen för utskotten. Man bör gärna fundera över olika tillvägagångssätt för att undvika att motioner som berör ärenden utanför riksdagens kompetensområde utarbetas och behandlas. Ett par andra motioner tar upp frågorna kring ledamöternas arbetssituation vad gäller kortare ledigheter och resor. Det är visserligen av största vikt att poängtera att ledamoten fått sitt uppdrag av väljarna vid val och att detta ska respekteras. Det kan dock finnas situationer under en mandatperiod, som ändå är fyra år lång, där saker händer i ledamotens privata liv som kan medföra att en tjänstledighet under en längre tid kan behövas. Man får ändå utgå ifrån att ledamöter tar sitt uppdrag seriöst och endast i undantagsfall begär tjänstledighet. Då det finns ett fungerande ersättarsystem skulle arbetet i riksdagen inte påverkas av en eventuell ledighet. Vad gäller resor mellan våra grannländer behövs talmannens beviljande att utföra sådant. Detta kan ibland upplevas som byråkratiskt för dem som bor i gränstrakterna mellan våra nordiska länder. Denna fråga har tidigare behandlats i utskottet men inte vunnit utskottets gillande, och så inte heller denna gång. Men här kanske man måste göra förenklingar i framtiden då vi gärna ser olika slags utbyten mellan våra länder. Det är glädjande att se att motioner kring IT-utvecklingen redan har vunnit gehör i och med att försök inletts med att testa ny teknik för ledamöter. Det är likaså glädjande att diskussioner kring framtidsforskning kommer att behandlas i respektive utskott och inte i ett särskilt framtidsutskott, vilket på försök infördes i Finland under 90-talet. Utskotten bör själva se till att få en fördjupning inom sina respektive sakområden. Det är viktigt att vi diskuterar framtids- och forskningsfrågor såväl i det reguljära utskottsarbetet som på särskilda seminarier för att bredda vår kunskap och kompetens så att vi kan ta beslut på ett tillfredsställande sätt. Herr talman! Med dessa reflexioner vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Tuve Skånberg (Kd)

Anf. 144 Tuve Skånberg (Kd)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Det får den lite märkliga konsekvensen att jag yrkar avslag på min egen motion, som finns med i detta betänkande. Det kan möjligen vara viktigt för både åhörare och andra riksdagsledamöter att ägna en tanke åt varför man gör det. Det hänger ihop med att vi i riksdagen bara har möjlighet att antingen bifalla eller avslå en motion. Vi har inte - åtminstone inte ännu - möjligheten att besvara. Jag motionerade, när det gavs möjlighet, om att riksdagens representation ska vara alkoholfri. Det motiverade jag med att detta är vår arbetsplats, och detta är vår arbetstid. Det finns inga andra arbetsplatser där man dricker samtidigt som man utövar ett ansvarsfullt arbete. Ett annat skäl är att flera av riksdagsledamöterna utsätts för faror. Alkoholen är ju nästan oöverträffad när det gäller att koppla av kl. 23, men det är en avkoppling som har en besk eftersmak. Det går en gång, det går två, kanske tio gånger, men i längden är det farligt att koppla av med alkohol. Många av våra kolleger har eller har haft det problemet att det är en risk att man dricker för mycket. Därför motionerade jag om att vår representation ska vara alkoholfri av omsorg om kolleger och oss själva men också därför att det är orimligt att vi på skattebetalarnas bekostnad och på vår arbetstid skulle dricka alkohol. Detta ställde sig inte utskottet bakom, som ställer sig bakom få motioner. Däremot, och det kan vara värt att notera och det är därför jag lyfter upp det, säger utskottet följande: "Utskottet vill på nytt framhålla vikten av en restriktiv alkoholkonsumtion vid representation inom riksdagen och av att det, i de fall alkohol serveras, alltid finns alkoholfria alternativ av god kvalitet. Utskottet vidhåller dock uppfattningen att det inte behövs något tillkännagivande." Det här, herr talman, är så långt som en enskild riksdagsledamot kan komma med ett motionsyttrande. Jag är nöjd, uppenbarligen är utskottet också det. Det är de signaler som behövs för att skydda oss själva och våra kolleger och tala om för allmänheten att de inte behöver vara oroliga för att vi dricker på deras bekostnad. Det handlar i så fall symboliskt om ett glas vin när det skulle vara olämpligt. Det känns skönt att kunna stå för detta. Det är roligt för den som väljer ett alkoholfritt alternativ att det dessutom ska vara av god kvalitet. Det är alltså inte Ramlösa och juice som bjuds den som är lite tveksam utan någonting som skulle kunna bedömas vara av samma kvalitet som till exempel vin, avalkoholiserat vin eller liknande. Det känns bra. Det blir ett alternativ som gör att det är hemskt mycket lättare att säga: Tack, jag kör. Tack, det är så sent på kvällen, jag tror jag tar ett glas alkoholfritt. Fast jag får avslag på motionen känner jag mig i dag som om jag firar. Det är inte ofta vi faller framåt, som vi ibland säger. Den här gången gör jag det. Det kommer dessutom, herr talman, om jag tillåts få nämna om det, i ett justerat betänkande KU23 att sägas till inte bara riksdagen utan även stat och kommun att stat och kommun bör visa stor återhållsamhet i alkoholservering vid offentlig representation och att utskottet utgår från att så sker utan att riksdagen tar något initiativ i saken. Men mer om den saken senare.

Maria Abrahamsson (M)

Anf. 145 Maria Abrahamsson (M)

Herr talman! I min värld hänger förtroende väldigt mycket ihop med öppenhet och ärlighet. Är man i förtroendebranschen, som vi politiker är, och vill bli invald eller återvald i en politisk församling ska man öppet redovisa för väljarna vad man har för planer för framtiden, till exempel att man tänker ta ett sabbatsår under mandatperioden. Om väljarna i full vetskap om detta ändå väljer att rösta på sin kandidat bör det vara en fråga mellan väljarna och politikern, det vill säga inget som riksdagen ska lägga sig i. Det var nog nästan ett helt år kvar till valet 2010 när jag första gången hörde talas om att den socialdemokratiska riksdagsledamoten Thomas Bodström av privata skäl skulle lämna Sverige efter valet för ett efterlängtat äventyr med familjen i USA. Han planerade att var borta ett halvår, resten av familjen ett år. I god tid före valet deklarerade alltså Bodström sin avsikt att tillfälligt lämna politiken när valet var över. Man kan ha olika uppfattningar om det lämpliga i detta. Ändå fick Bodström sina väljares förtroende i form av en ansenlig mängd personkryss, 16 807! Men alla dessa kryss var inte värda ett smack när riksdagen förvägrade Bodström den ledighet som hans väljare var beredda att acceptera. Att väljarnas önskemål väger så lätt när det uppstår ett skarpt politiskt läge är ett problem från demokratisk synpunkt, menar jag. Visst, riktlinjer är riktlinjer tills de ändras, och det fick även den tidigare justitieministern finna sig i. Herr talman! Jag förstår att riksdagen hade svårt att göra undantag, särskilt för just Bodström, även om den möjligheten formellt sett hade funnits. Men Bodströms avsked från riksdagen sätter fingret på något viktigt: behovet av att se över riksdagens regler för tjänstledighet och det av minst tre skäl. För det första vittnar dagens regelverk om förakt för väljarna som vill se just sin favorit med fel och förtjänster invald i riksdagen. Praktiskt nog finns det redan ett väl fungerande ersättarsystem för ledamöter som är borta en längre tid, så det stör på inget sätt själva riksdagsarbetet att en vikarie hoppar in och tjänstgör. För det andra kan man fråga sig varför man i riksdagen utan vidare får tjänstledigt i egenskap av småbarnsförälder, medan det nästan är stört omöjligt att temporärt få vara borta av något annat behjärtansvärt skäl. För mig känns det som ett utslag av förmynderi att ledamöterna inte är betrodda att själva, och med ansvar inför sina väljare, bedöma vad som är ett giltigt skäl för ledighet. För det tredje har partierna så länge jag kan minnas varit överens från höger till vänster om att politiken rent generellt behöver vitaliseras för att locka till sig nya förmågor från alla möjliga håll i samhället. Tänk efter! Vad skulle få bättre snurr på politiken och tillföra mer friskt syre till partierna, riksdagen och andra politiska församlingar än att ordinarie ledamöter, som har en tendens att växa fast på sina positioner, får en möjlighet att under ett halvår eller så ta ledigt för studier, resor, eller förkovran i sin livserfarenhet, eller när livet vänds upp och ned kunna vara hemma och ta hand om sjuka anhöriga eller vänner? Allt samtidigt som deras ersättare skulle få en chans att pröva sina krafter och ta ansvar för politiken. Själv har jag svårt att tänka mig en mer effektiv metod om man vill öka genomströmningen av nya politiker av alla åldrar, olika ursprung och kön. Ledighet för barntillsyn i all ära, men det finns även andra livsval och ledighetsprioriteringar som är värda respekt. Herr talman! Avslutningsvis konstaterar jag att konstitutionsutskottet avstyrker min motion i ämnet. Samtidigt är jag övertygad om att det inte är sista gången som detta spörsmål tas upp här i kammaren. Jag är en envis opinionsbildare, och det är min förhoppning att vi i god tid före nästa riksdagsval får se en för demokratin mer lyckad lösning av frågan.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 146 Peter Eriksson (Mp)

Herr talman! Maria Abrahamsson tar upp en intressant fråga. Jag tycker att fallet Thomas Bodström är pregnant; det är ett problematiskt beslut som har tagits. Det tycker jag också. Men när Maria sedan går över till den mer generella frågan är jag inte med längre. Skulle man göra den ändringen att man införde den typ av friår som Maria Abrahamsson är inne på för valda politiker bör man ha synen att det är partierna som väljs in och att det här med personval är någonting som är helt underordnat. Det är inte så Moderaterna brukar resonera. Det är inte den riktning vi går i. Vi går mer och mer mot ett personval, och det handlar om ett personligt förtroende. Det känns som en betydande risk att ha ett system där det är ganska enkelt att ta tjänstledigt efter det att man blivit invald i riksdagen med sitt namn. Man har lyft upp sitt parti och kommit in i riksdagen på grund av det, och sedan tar man tjänstledigt. Det visar inte på respekt gentemot väljarna. Jag tror inte att väljarna generellt sett skulle tycka att det var ett bra sätt att hantera det förtroendet. Jag tror att vi behöver ha ett system där de invalda får välja: antingen är man kvar i riksdagen om man blir invald, eller får man sluta. Så finns det undantag, men sådana ska vi göra så lite som möjligt.

Maria Abrahamsson (M)

Anf. 147 Maria Abrahamsson (M)

Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att säga att är man i förtroendebranschen får man vara tydlig inför väljarna före valet med hur man tänker planera sitt liv, om man tänker eller vill ha tjänstledigt och så vidare. Det som jag tycker att Peter Eriksson helt missar är att vi politiker får vårt mandat av väljarna i samband med val. Och det är väljarna i nästa val som sedan värderar och bedömer om de vill ha kvar oss. Har vi då misskött oss på ett sätt som du tecknar lär vi inte bli omvalda. Och jag tycker att vi ska överlåta till väljarna att fatta det beslutet och inte att riksdagen ska göra det.

Peter Eriksson (Mp)

Anf. 148 Peter Eriksson (Mp)

Herr talman! Jag tycker precis det motsatta, att det är Maria Abrahamsson som inte ser det här ur ett väljarperspektiv. Det kan ju mycket väl vara så att man bara ställer upp en gång. Som känd och respekterad person ställer man upp en gång för ett parti, partiet klarar fyraprocentsgränsen och sedan hoppar man av och ställer sedan inte upp någon mer gång. Det var viktigt för det partiet den gången, men väljarna kan man knappast säga att man har respekterat. Om man skapar ett system där det blir naturligt, vanligt och rimligt att man tar ledigt eller hoppar av ledamotskapet efter det att man har blivit invald, då tror jag att man skapar ett system med minskat förtroende för väljarna och att man skadar demokratin som helhet.

Maria Abrahamsson (M)

Anf. 149 Maria Abrahamsson (M)

Herr talman! Den risken kan väl delvis finnas, och det är därför jag tycker att den här frågan är så viktig att diskutera och gärna gör det under mandatperioden. Peter Eriksson missar en annan viktig del, och det är att genom att lyfta på sig själv, försvinna ut och skaffa nya erfarenheter under en begränsad tid som är längre än en månad, kanske ett halvår, ger ledamoten faktiskt utrymme för någon ersättare att komma in och testa politiken: Är det här någonting för mig? Som du själv vet är alla partier intresserade av att locka nya krafter till sina partier. Jag tycker att det här är ett ypperligt tillfälle att göra det.

Riksdagens arbetsformer m.m.

Betänkande 2010/11:KU19

Händelser

Betänkanden och utlåtanden

Riksdagens arbetsformer m.m.

Dokument från debatten

Protokoll för debatten

Anf. 141 Peter Eriksson (Mp)

Anf. 142 Mia Sydow Mölleby (V)

Anf. 143 Ann-Britt Åsebol (M)

Anf. 144 Tuve Skånberg (Kd)

Anf. 145 Maria Abrahamsson (M)

Anf. 146 Peter Eriksson (Mp)

Anf. 147 Maria Abrahamsson (M)

Anf. 148 Peter Eriksson (Mp)

Anf. 149 Maria Abrahamsson (M)

Våra andra webbplatser

Följ Sveriges riksdag

Följ talman Andreas Norlén

Prenumerera