Anf. 29 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! I dagens debatt tar vi upp de drygt 100 motionsyrkanden om straffrättsliga frågor som väckts under den allmänna motionstiden 2010. De behandlade yrkandena i justitieutskottets betänkande rör bland annat frågor om brott, straffmätning och påföljder.
Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men här och nu yrkar jag bifall till reservationerna 1, 8 och 12.
Just frågor om brott och straff bottnar i människors utsatthet. Vi vet att kriminaliteten slår många enskildas liv i spillror. Vi vet att människor berörs djupt av konsekvenserna av kriminalitet. Därför är just de rättspolitiska frågorna viktiga men också komplexa. Det handlar om brottet såväl som att brottets orsaker måste bekämpas. Vi socialdemokrater kan aldrig låta debatten enbart handla om hårdare, strängare straff.
I dag ser vi ett Sverige som glider alltmer isär. Vi ser hur klyftorna ökar och hur otryggheten ökar, och ur just ojämlikhet, otrygghet, missbruk och segregation föds många gånger kriminalitet. Därför är för oss socialdemokrater just det förebyggande arbetet A och O. De investeringar som man gör i förebyggande syfte har goda förutsättningar att tjäna in sig själva på mycket kort tid. Men då handlar det om en politik som ser helheten. Givetvis handlar det om den egna familjens möjlighet att agera, men det handlar också om människors grundläggande uppväxtvillkor. Det gäller också krav på lokalsamhället, polis, den enskilde, skolan, socialtjänst, näringsliv, föreningsliv.
Ju fler som engagerar sig i det förebyggande arbetet, desto bättre. Men det behövs också en aktiv politik med insatser mot alkohol och narkotika, åtgärder inom skolan och insatser inom bostads- och arbetsmarknadspolitiken. Det behövs ett starkt välfärdssamhälle. Rättsväsendet är en viktig del av vårt välfärdssamhälle.
Den viktigaste och kanske också den mest grundläggande rättspolitiska frågan är människors tilltro till rättsväsendet, att människor känner att det finns en rättssäkerhet och en rättstrygghet, men också att det finns en effektivitet hos de rättsvårdande myndigheterna. Den som genomför brottet ska snabbt få en reaktion på detta, och straffet ska också förväntas ha en både förebyggande och avskräckande effekt. Just straffen speglar vilka normer och spelregler som finns i vårt samhälle.
Det är också viktigt att vi pratar om brottsoffren. Den som råkar ut för ett inbrott, en stöld, en grov kränkning eller fysiskt våld måste kunna lita på att samhället bryr sig om det lidande, den ilska och den vanmakt som det innebär att bli brottsoffer. Därför behövs det snabbt stöd och möjlighet till upprättelse. Det är avgörande.
Herr talman! Låt mig gå in på några frågor inom det straffrättsliga området. Jag ska då tala om Romstadgan, som väl kanske inte är något som man spontant tänker på när man pratar om straffrättsliga frågor.
I juni 2001 ratificerade Sverige Romstadgan. Sverige har därför en skyldighet att ändra sin nationella lagstiftning, så att det blir möjligt att lagföra personer som är misstänkta för folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser, oavsett var brottet är begånget och oavsett gärningsmannens eller offrets nationalitet. Sverige har ännu ej ändrat sin lagstiftning, och den nuvarande svenska lagstiftningen vad gäller internationella brott är på flera punkter mycket bristfällig. Brott mot mänskligheten finns över huvud taget inte som brottsrubricering i svensk lag.
År 2002 lade den socialdemokratiska regeringen fram ett betänkande med förslag till bland annat ny lag om internationella brott. Sedan dess har inget hänt. Justitiedepartementet arbetar med att ta fram en lagrådsremiss. Hösten 2006 fick vi höra av den moderatledda regeringen att lagrådsremissen skulle komma 2007. Detta löfte har man övergivit. I dagens betänkande står det att förslaget kommer 2012, vilket är tio år efter det att det ursprungliga betänkandet lades fram.
Att det drar ut på tiden är allvarligt. Det kan leda till att svåra brott mot mänskliga rättigheter förblir ostraffade. Sverige kan uppfattas som en fristad för människorättsförbrytare. Dessutom är det pinsamt för Sveriges internationella anseende. Därför måste regeringen omgående återkomma med ett förslag för att implementera Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen genom ny lagstiftning. Det går inte att vänta till 2012.
Herr talman! Så över till en annan reservation. Vi tar oss tillbaka till det centrala rättssamhället och hetslagstiftningen. Det går inte att bortse från sambandet mellan hets och våld. Genom att tillåta att etniska minoriteter och homosexuella utmålas som hotfulla eller mindre värda skapar vi ett samhällsklimat i vilket vissa upplever det som riktigt och rimligt att gå från ord till handling.
Enligt brottsbalkens kap. 29 är det en försvårande omständighet om syftet med ett brott är att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.
Vi vet att diskriminering och ojämlik behandling inte försvinner av sig självt. Vi vet att en lagstiftning som behandlar människor olika ger signaler till medborgarna att det är rätt att också värdera människor olika.
Transpersoner omfattas i dag inte av rättslagstiftningen trots att transpersoner är en av de mest utsatta grupperna i samhället när det gäller diskriminering, hets och hatbrott. Det vill vi socialdemokrater ändra på. Två av våra reservationer tillsammans med V och MP handlar om att transpersoner ska omfattas av hetslagstiftningen. Det handlar om att könsidentitet och könsuttryck ska läggas till i brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § och att straffskärpningsreglerna i 29 kap. vidgas så att det ses som en försvårande omständighet om syftet med ett brott är att kränka en person på grund av personens könsidentitet eller könsuttryck.
Det behöver göras betydligt mer för transpersoners situation. Det handlar bland annat om förändringar i namnlagen och resurser till vård utifrån behov.
Könstillhörighetsutredningen lade fram sitt förslag 2007. Det finns en del i förslaget som man ska vara kritisk mot, till exempel att könskörtlar måste avlägsnas vid ändring av könstillhörighet, men det är viktigt att regeringen kommer fram med ett förslag. Vi behöver modernisera lagstiftningen vad gäller detta. Det är anmärkningsvärt att regeringen sedan 2007 inte visat minsta intresse av att lägga fram några förslag till förändringar i dessa lagstiftningar.
Herr talman! Utsattheten har många ansikten. Vi socialdemokrater anser att de sexuella övergreppen mot flickor och kvinnor är ett av våra största samhällsproblem. I regeringsställning införde vi både en ny lag mot sexköp och lagen mot människohandel. Vi införde ett nytt besöksförbud som gäller i det gemensamma hemmet, och vi utvidgade de brott som ska bedömas som våldtäkt till att omfatta fler situationer. Många ytterligare förändringar gjordes för att stärka flickors och kvinnors integritet och skydd mot brott och utnyttjande. Bland annat införde vi ett särskilt brott om våldtäkt mot barn. Vi anser dock att det inte räcker. Det är ett område som man hela tiden måste titta på.
Efter en mandatperiod som varit tom på väl avvägda och skarpa förslag när det gäller straffrättsliga frågor på detta område måste vi gå vidare. Sverige får inte hamna i ett vakuum när det gäller att värna personers sexuella integritet och brottsoffers säkerhet. Flickor och kvinnor behöver ett bättre skydd mot grova sexuella kränkningar. Därför vill vi att det införs ett nytt brott, synnerligen grov våldtäkt med straffskala sex till tio år.
Vi har också en reservation om straff för köp av sexuella tjänster. Vi anser att dagens straffnivå är för låg om man ser till brottets allvar. Att utnyttja en annan person genom sexköp är helt oacceptabelt, och det måste markeras i lagstiftningen. Vi har därför under några år drivit frågan om att höja straffmaximum för sexköp från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. En utredning är klar, och jag hoppas att den snart ligger på riksdagens bord så att vi får se förslaget och kan höja straffmaximum.
Herr talman! Att alla människor ska kunna känna trygghet i vardagen och slippa känna rädsla för att utsättas för brott är en självklarhet. Vårt öppna samhälle bygger på demokratiska värderingar om lika människovärde och ömsesidig respekt. Därför kan brott aldrig accepteras.
Det måste finnas en helhetssyn när man tittar på de straffrättsliga frågorna. Det saknar vi socialdemokrater i dag. Vi vill se en rättskedja som håller ihop. Vi vill se en polisorganisation som är effektiv. Det går dock inte att ensidigt satsa på polisen, även om vi inte har varit emot denna satsning. En satsning på polisen leder förhoppningsvis till att fler brott utreds och lagförs, och då måste man se till hela rättskedjan, det vill säga åklagare, domstolsväsen och kriminalvård. Det saknar vi i dag när vi tittar på detta. Utan denna helhetssyn får vi ingen rättssäkerhet och rättstrygghet.
Det är viktigt att bekämpa brott men också de sociala orsakerna bakom brotten. En satsning på att förebygga brott är framför allt en satsning på ett starkt välfärdssamhälle.