Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kommunala frågor

Betänkande 2010/11:FiU30

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 mars 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Kommunala frågor(pdf, 168 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2010/11:30 Kommunala frågor

Beslut

Nej till motioner om kommunala frågor (FiU30)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om kommunala frågor. Motionerna handlar om en resultatutjämningsfond eller balansfond för kommunerna, det kommunala skatteutjämningssystemet, avknoppning av kommunal verksamhet, privatiseringarnas samhällsekonomiska konsekvenser, vinstutdelning i offentligt finansierade välfärdsverksamheter, momskompensation till friskolor, avgiftsbeläggning av myndighetsutövning och om sommarjobb för gymnasieelever.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 13

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-01-25
Justering: 2011-02-08
Trycklov till Gotab och webb: 2011-02-22
Trycklov: 2011-02-22
Reservationer: 3
Betänkande 2010/11:FiU30

Alla beredningar i utskottet

2011-01-25

Nej till motioner om kommunala frågor (FiU30)

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om kommunala frågor. Motionerna handlar om en resultatutjämningsfond eller balansfond för kommunerna, det kommunala skatteutjämningssystemet, avknoppning av kommunal verksamhet, privatiseringarnas samhällsekonomiska konsekvenser, vinstutdelning i offentligt finansierade välfärdsverksamheter, momskompensation till friskolor, avgiftsbeläggning av myndighetsutövning och om sommarjobb för gymnasieelever.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-03-02
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:FiU30, Kommunala frågor

Debatt om förslag 2010/11:FiU30

Webb-tv: Kommunala frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jennie Nilsson (S)
Anf. 81 Jennie Nilsson (S)
Fru talman! I detta betänkande behandlas motioner om kommunala frågor från den allmänna motionstiden 2010. Vi socialdemokrater har valt att yrka bifall till en motion om vinstutdelning i offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Det är en fråga som är ständigt aktuell och som har stor betydelse för våra barns rätt till en bra undervisning, våra gamlas rätt till en bra äldrevård och den sjukes rätt till bästa möjliga sjukvård. Det här är en fråga som ytterst kokar ned i om det är rätt och rimligt att skattepengar avsedda för skola, vård och omsorg i stället ska användas till vinstutdelning åt privata ägare. När jag läser den borgerliga utskottsmajoritetens svar på frågan kan jag konstatera att man inte har några problem med att verksamhet i stället blir vinst. Man tycker att vinst är bra, och man tror att dåliga och oseriösa verksamheter per automatik inte blir långlivade eftersom marknaden förväntas reglera sig själv. Det kan tyckas vara naivt, och det är något som utbildningsminister Björklund också medger för de borgerligas räkning efter att medierna i flera veckor har rapporterat om allvarliga missförhållanden och stora vinster i flera friskolor. Han har tydligen kommit till insikt om att vinst går före kvalitet, om jag får tro en artikel i Dagens Industri. Det är också cyniskt och provocerande att man utifrån marknadsekonomiska teorier är beredd att låta barn, gamla och sjuka betala priset i väntan på den självreglering som ska ske när varan eller tjänsten inte håller måttet. Det är någons utbildning, vård eller omsorgsbehov som blir lidande när vinstintresset tillåts vara viktigare än kvaliteten. Jag tror att det är en klen tröst för den som är drabbad att marknaden kommer att reglera sig själv och att just den här skolan eller den här vårdgivaren kommer att ersättas av någon annan som kanske, eller kanske inte, är bättre. Fru talman! För att vara övertydlig vill jag betona att det inte är friskolor eller privata vårdgivare i sig som är problemet. Många av dem gör ett fantastiskt arbete och är bra komplement till det gemensamma. Men det är viktigt att deras verksamheter bedrivs på samma villkor och med samma kvalitetskrav som kommunalt driven eller landstingsdriven verksamhet. Att Jan Björklund nu sent omsider har förstått att det finns brister i lagstiftningen om friskolorna som gör det möjligt att plocka ut vinst på bekostnad av kvalitet är givetvis glädjande. Frågan är bara vad han tänker göra åt det. Än så länge har vi inte sett några konkreta förslag, mer än att man ska tillsätta en parlamentarisk utredning. Det är något som säkert är bra men som inte leder till en förändring i närtid. Den ska dessutom bara titta på friskolorna, vilket inte rymmer hela problembilden. Det är fortfarande ytterst oklart om Björklunds nya insikter delas av resten av den moderatledda regeringen. Sträcker sig insikterna till att också omfatta problemet med vinst på bekostnad av kvalitet i vård- och omsorgsverksamheten? Fru talman! För oss socialdemokrater är välfärdsområdet inte en marknad där privata vinstintressen ska vara styrande. Erfarenheter från andra länder visar att sådana system är dyra, orättvisa och ineffektiva. När vinstintresset får styra är risken uppenbar att människor delas upp i mer respektive mindre lönsamma patienter och i mer eller mindre önskvärda elever. Dessutom ökar risken för att den som kan betala för sig får bättre tillgång till tjänster än den som är resurssvag. Det finns stötande exempel på omfattande vinstuttag från en offentligt finansierad välfärdsverksamhet som har skett till priset av dumpad kvalitet eller uppsagd personal. Det här visar att den politiska kvalitetskontrollen i dag inte fungerar, och det vill vi socialdemokrater ändra på. Vi vill se högre kvalitetskrav för alla utförare inom den offentligt finansierade välfärden, liksom att medborgarna ges rätt till god insyn i all verksamhet - offentlig och privat. Vi vill se goda anställningsvillkor med kollektivavtal, meddelarskydd för personalen och deltagande i gemensamma utvärderingar och kvalitetsregister. Det borde vara en självklarhet. Fru talman! Vi yrkar bifall till reservation 3. (Applåder)
Johnny Skalin (Sd)
Anf. 82 Johnny Skalin (Sd)
Fru talman! Vetskapen om att skattebetalarnas pengar används på det mest resurseffektiva och ansvarsfulla sättet är för oss sverigedemokrater det mest centrala. Därför har vi också en pragmatisk syn på ägande och utövande. Vi tycker med andra ord att det viktiga inte är vem som utövar eller äger en verksamhet utan att skattebetalarna i stället får ut mesta möjliga samhällsservice per insatt skattekrona. Det innebär per definition att en verksamhet antingen drivs mer effektivt till samma kostnad eller med samma effektivitet men billigare. Effektiviteten är emellertid oftast enklare att räkna ut inom den privata näringen än inom den offentliga sektorn. Dels är det enklare att räkna ut produktiviteten inom till exempel en tillverkningsindustri än vad det är att räkna ut produktiviteten eller effektiviseringspotentialen inom serviceyrken som i skola, vård eller omsorg, dels eftersom jämförande och återkommande analyser av privatiseringarna av offentliga verksamheter är så ovanligt förekommande. Eftersom hela syftet med att konkurrensutsätta offentliga verksamheter torde vara att öka effektiviseringen och användningen av skattebetalarnas pengar borde sådana rapporter vara av ett allmänt och återkommande intresse, och då särskilt för dem som förvaltar väljarnas förtroende. Därför stöder vi Vänsterpartiets motion Fi213. Till skillnad från Vänsterpartiet underlåter emellertid Sverigedemokraterna, innan en ordentlig översyn gjorts, att dra några slutsatser om hur dagens system fungerar rent generellt eller vilka incitament eventuella enskilda näringsidkare kan ha. Jag yrkar därför bifall till vår motivreservation i ärendet FiU30.
Ulla Andersson (V)
Anf. 83 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Vi har läst många arga kommentarer om hur energibranschen skor sig på kundernas elbehov denna vinter, och kommentarerna kommer självklart med all rätt. Näringsministern har varit mäkta upprörd. Men de facto är det så att den privatiserade omsorgen, det vill säga handikapp- och äldreomsorgen, ger mer än dubbelt så hög avkastning på det egna kapitalet som elsektorn. Men inget politiskt parti, mer än Vänsterpartiet, verkar bli upprört över att våra skattepengar som ska gå till välfärd, i det här fallet omsorg om äldre och personer med funktionsnedsättning, i stället går till enorma vinster. Det är tydligen skillnad i värde på elkunder och äldre eller personer med funktionsnedsättning. Vänsterpartiet vill belysa konsekvenserna av de stora samhällsförändringar som privatiseringarna har orsakat och har motionerat om att tillsätta en kommission med uppdrag att utreda de samhällsekonomiska och sociala konsekvenserna. Vårdföretagarnas vd säger: "Min bestämda uppfattning är att det kommer gå väldigt fort. Åtminstone hälften av all vård kommer att drivas privat om fyra år." Och Nutek och Almega säger: "Koncentrationen mot större företag kan ses som ett uttryck för en mognadsprocess." Så kan man faktiskt säga om att riskkapitalbolag tar över alltmer av den offentligt finansierade välfärden. Antalet personer som arbetar i vård, skola och omsorg i privata företag har nästan fördubblats sedan år 2000. Inom utbildningssektorn har utbetalningarna till antalet privata så kallade friskolor ökat med 65 procent på fem år. En marknad för välfärd har skapats där vi har blivit kunder i vår egen välfärd i stället för att det är en rättighet. Men den fria marknaden är inte överförbar till svensk offentlig sektor, eftersom företagen inte själva finansierar sin produktion och eftersom vi vill att behoven ska styra och inte efterfrågan. Företagen behöver inte ens finna någon avsättning för sina tjänster, det vill säga leta efter kunder. Skatten bekostar både produktionen av vårdtjänster och konsumtionen av samma tjänster. Teorin bakom privatiseringarna är att de ska skapa besparingar som är större än de samordningsvinster som går förlorade när större offentliga verksamheter splittras upp på flera privata utförare. Den sämre kostnadseffektiviteten i system med exempelvis vinstdriven vård beror till viss del på den byråkrati som följer av ökad konkurrens och privatisering. Det handlar i huvudsak om minskade stordriftsfördelar och att flera aktörer i vården tvingar fram omfattande regelverk och tillsynskostnader. I ett system där privata företag bedriver vård för offentliga medel måste skattepengarna även räcka till den svällande byråkratin, till ständiga omförhandlingar och komplicerade vårdavtal, till vinst åt vårdbolagen och till marknadsföring. Men eftersom uppemot 90 procent av kostnaderna i de verksamheter som privatiserats består av löner, det vill säga löner som bekostas av skattemedel, är det därmed personalen som måste effektiviseras. Personalkostnaderna sänks genom att de privata företagen omvandlar fasta tjänster till timanställningar, förlänger arbetstiden, sänker jourersättningen eller sänker lönerna. Låt mig ta två exempel, det ena från Frösunda som ägs av ett riskkapitalbolag och som arbetar med personlig assistans. De sade upp alla personliga assistenter på Södermalm. De fick i sin tur i stället söka timanställning och fick utöka sin arbetstid kraftigt för att nå samma lön som de hade tidigare. I Gävle har Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och borgarna privatiserat över hälften av gruppbostäderna för personer med utvecklingsstörning. Där måste de anställda som jobbar natt jobba 30 procent mer för att få ut samma lön, det vill säga att det som tidigare var en heltid är numera 130 procent. Det här är nog inte bra för någon, utom för bolaget som får en större vinst. Överskott uppstår genom till exempel sämre arbetsvillkor. Men eftersom det privata företaget inte har satsat några pengar alls utan allt är finansierat av skatter, består detta överskott av skattepengar som avsatts till vård men som inte används till vård. Någon vinst i ekonomisk mening är det alltså inte fråga om, utan endast skattemedel som inte utnyttjas till det som de faktiskt är avsedda för, det vill säga vår gemensamma välfärd. Det finns en rad starka skäl för att dra slutsatsen att både den samhällsekonomiska effektiviteten och arbetsförhållandena i de svenska välfärdsverksamheterna har försämrats av utförsäljningarna. Ett uppenbart problem är att vinstdrivande företag använder skattemedel till vinst i stället för till verksamhet. Det handlar om stora summor som läcker ut i privata vinster i stället för att användas till att hålla en hög kvalitet i välfärden. Privata företag inom vård, skola och omsorg tog emot 83 miljarder kronor i skattefinansierade utgifter under 2008, enligt Statistiska centralbyrån. De 15 största privata aktörerna inom vården och skolan gjorde en vinst på över 2 miljarder kronor med svenska skattemedel under 2009, enligt en granskning av journalisten Kent Werne. I många fall handlar det om att verksamheter som gått med överskott sedan sålts ut billigt och att pengarna nu i stället tillfaller privata ägare. Ökända exempel på detta är hemtjänsterna i Rågsved och Hagsätra här i Stockholm som såldes för 70 000 kronor, trots att de gick med överskott på 2-3 miljoner om året. Men de flesta av de större aktörerna ägs av riskkapitalbolag, vilket skapar särskilda problem. Till exempel uppskattade Skatteverket nyligen att riskkapitalbolagen genom internlån orsakar ett skattebortfall på ungefär 10 miljarder kronor årligen. 10 miljarder kronor årligen av dina och mina skattepengar försnillas. Den sortens avancerad skatteplanering har gett dem ett extra övertag när verksamheter i Sverige säljs ut till högstbjudande. Vinsten skickas som koncernbidrag till moderbolaget, och dotterbolaget betalar ingen skatt. Moderbolagets kostnader för så kallade aktieägarlån och banklån raderar resultatet av skatten. Till exempel har Capio och Attendo nolltaxerat i fyra år. Reavinsten försvinner utomlands i något skatteparadis och används till nya uppköp av till exempel offentlig verksamhet. Riskkapitalbolag är ett växande fenomen med ca 2 500 miljarder dollar och äger tiotusentals företag i olika branscher. Affärsidén är att köpa upp och förvalta företag genom en kombination av fondkapital och stora lån. De ägs och drivs av ett fåtal personer, så kallade managers, med mycket begränsad insyn och slutna kretsar, och de utnyttjar skatteparadis och låglöneländer. Det är detta som Almega och Nutek anser vara tecken på en mogen bransch - eller som Financial Times uttrycker det: "Vården är en attraktiv sektor för riskkapitalet, då den förväntas vara immun mot konjunktursvängningar." Vi behöver ju utbildning, omsorg och vård oavsett konjunkturläge. Det är inte undra på att det blir brist på riskkapital i andra branscher när riskkapitalmarknaden har hittat en totalt riskfri bransch med skyhög avkastning. Ett nytt Sverige växer fram där riskkapitalbolag skär guld med täljkniv - eller rättare sagt skär våra skattepengar med guldkniv. Alltmer av den offentliga välfärden drivs av riskkapitalbolag. Inom handikappomsorgen dominerar fyra stora aktörer. Alla är riskkapitalbolag. Inom de så kallade friskolorna är fem av de sex största aktörerna riskkapitalbolag, och inom vård- och omsorgssektorn ser det lika illa ut. Medan vinsterna totalt i näringslivet minskade mellan 2007 och 2008 ökade vinsterna inom vård, skola och omsorg. Det är intressant att läsa statistik, eller hur? Statistiska centralbyrån är en guldgruva för många av oss. Där kan man se hur avkastningen ser ut på eget kapital i olika branscher. I den stora bankbranschen, finanssektorn, som finansministern är så upprörd över är avkastningen på eget kapital ungefär 20 procent. Det är ingenting jämfört med utbildningssektorn, vårdsektorn eller äldreomsorgen. I elsektorn, som jag tidigare tog upp och som alla är så upprörda och arga på, är avkastningen på eget kapital 15 procent. Genomsnittet i välfärdssektorn är 25 procent. Omsorgen sätter rekord med 33 procent. Vinsterna 2008 motsvarar ca 17 000 sjuksköterskor eller drygt 20 000 vårdbiträden. Fråga skattebetalarna vad de tycker att deras pengar ska användas till! Är det till sjuksköterskor, vårdbiträden, lärare och personliga assistenter eller till vinster i riskkapitalbolag? Jag tror att svaret blir rätt entydigt. Det är tråkigt att ingen vill undersöka eller ta reda på vad detta innebär för kvaliteten i välfärden, för demokratin eller för det vi verkar vara överens om, nämligen att behoven ska styra och inte efterfrågan och plånboken. Oavsett vilka motiv man har för sin privatiseringsiver, ideologiska eller andra, borde man ändå tycka att det vore värt att undersöka. Man har ett ansvar för de beslut man fattar och för att ta reda på vilka konsekvenser de faktiskt får. Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation och hoppas att fler i framtiden vill ta reda på vad deras politiska beslut får för konsekvenser.
Göran Pettersson (M)
Anf. 84 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Betänkandet behandlar 13 olika motioner. Det stora flertalet av dessa motioner har avstyrkts av ett enigt utskott, oftast med hänvisning till två pågående utredningar - den ena gällande det kommunala balanskravet och den andra gällande kommunal skatteutjämning. Jag tänker uppehålla mig vid de motioner där vi är oeniga, vilket också är vad denna debatt har handlat om så här långt. Kärnpunkten där det skiljer sig mellan majoriteten och dem som motionerat är vinst i välfärdssektorn. När man tittar på denna fråga måste man se lite långsiktigt. Vad står välfärdssektorn inför för utmaningar? Sveriges Kommuner och Landsting gjorde i bred politisk enighet en utredning där man tittade på finansieringen av välfärdssektorn 20 år framåt i tiden. I utredningen konstaterade man att om vi fortsätter i tangentens riktning och bara gör en trendframskridning skulle välfärden om 20 år kosta motsvarande 13 skattekronor mer i kommunalskatt. Den breda parlamentariska gruppen var överens om att det inte var lösningen, utan man såg framför sig att man skulle behöva vidta många olika åtgärder. Det här skulle jag vilja koppla till vinst i välfärdssektorn. Ska vi kunna slå vakt om den gemensamt finansierade välfärden är det viktigt att vi har en utveckling inom denna sektor. Ser vi på samhället i övrigt har utvecklingen mycket drivits av två saker. Det ena är konkurrens, och det andra är vinstintresse. Dessa två saker tillsammans har lett till att det har funnits en innovation i samhället; man har gjort saker på nya sätt, effektiviserat och levererat en kvalitet som har varit efterfrågad. Jag ska ta upp en sektor som är nödvändig för samhället, nämligen livsmedelsdistribution. Utan livsmedelsdistribution blir det nöd och elände i landet. Men livsmedelsdistributionen sköts inte av stat, kommun och landsting utan i privat regi med vinstintresse. Det har skett en enorm förändring på 50 år. För 50 år sedan stod en handlare bakom en disk. Man sade vad man skulle ha till handlaren, han plockade ned varorna i en påse och man betalade. I dag sker livsmedelsdistributionen helt annorlunda med en helt annan produktivitet. Utvecklingen har skett samtidigt som de som har drivit verksamheten haft ett uttalat vinstintresse. De har varit ute efter vinst och gjort stora vinster, men arbetssättet har också förändrats. Det innebär inte att det levereras en sämre kvalitet i dag. Vi som varit med om båda handlarformerna tycker nog att den kvalitet som erbjuds i dag är mycket högre. Det är ett mycket större utbud till ett relativt sett mycket lägre pris. I dag går vi själva runt med våra vagnar och plockar i varor. Vi kanske till och med skannar varorna själva och betalar direkt i kassan. Det är därför viktigt att större delar i välfärdssektorn öppnas för den innovationskraft som konkurrens, öppenhet och vinstintresse innebär. En stor majoritet i kammaren ansluter sig i de flesta frågor till tron på marknadsekonomin. När det gäller välfärdssektorn kommer vi in på ett nytt område, och då blir det kanske lite skrämmande och farligt. Det lyfts ofta fram delar där detta inte har fungerat och någon har misskött sig. Dessa exempel får dock inte göra att vi slutar att utveckla oss mot ökad konkurrens, ökad valfrihet och ökad effektivitet. När det offentliga beställer varor och tjänster är det viktigt att man är noga. Jag håller fullständigt med dem som har gjort inlägg tidigare om att man måste vara noga med att följa upp kvaliteten. Det har i många upphandlingar blivit alldeles för mycket fokus på priset. Det offentliga måste bli mycket duktigare på att ställa krav på mer än bara priset och framför allt på att följa upp kvaliteten. Den långsiktiga lösningen på välfärdssektorns utmaningar är inte att bekämpa vinsten. Det är inte vinsten som är problemet, det är bristen på kvalitet eller fokuseringen på priset. Det är med mer konkurrens, mer öppenhet och en skickligare upphandlingsorganisation hos det offentliga vi möter framtidens utmaningar inom välfärdssektorn, inte genom att ängsligt bekämpa vinstdrivande företag.
Ulla Andersson (V)
Anf. 85 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Göran Pettersson säger i sitt anförande att den skiljande punkten är frågan om vinst. Jag skulle vilja lägga till en del. Det är både demokratifrågor och kvalitetsfrågor, och det handlar om vilken syn vi har på hur våra gemensamma skattepengar ska användas. För Moderaterna är det här slöseriet helt okej. Skatteverket har räknat ut att 10 miljarder kronor dras undan från den skattefinansierade verksamheten. Det är alltså 10 miljarder kronor av dina och mina skattepengar som går till uppköp av andra kommunala offentliga verksamheter eller av privata bolag inom välfärdsverksamheten. Det är så det går till, Göran Pettersson. Pengarna används framför allt till att köpa upp och lägga under sig en större del av marknaden. Det är därför vi ser den här totala dominansen av riskkapitalbolag. Inom handikappomsorgen är fyra av fyra stora aktörer riskkapitalbolag - alla registrerade i skatteparadis. Inom friskolan är det fem av sex. Inom vård- och omsorgssektorn är det tre av fyra. Det är en total dominans av riskkapitalbolag där det inte finns någon insyn och där skatteplaneringen är långt driven. Göran Pettersson tycker att vi ska lägga mer krut på upphandlingar och kontroll. Hur mycket kontroll behövs av Stockholms läns landstings 4 000 privata avtal? Hur många kontrollanter tycker du att vi ska lägga skattepengar på? Det vore bra att veta. Är det en för varje vårdcentral, eller kanske två? Hur många ska man ha för förskolorna? Är det där vi ska lägga våra skattepengar? Vi ska finansiera verksamheten, vi ska finansiera vinsterna och vi ska finansiera kontrollen och inte ens veta om vi får den kvalitet medborgarna är värda.
Göran Pettersson (M)
Anf. 86 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Uppföljningen av kvaliteten i verksamheten är helt central. Den är central oavsett om verksamheten sker i enskild eller kommunal regi. Det är det som kommunerna, landstingen och i vissa fall staten måste bli mycket duktigare på. Vid upphandlingar fokuserar man ibland bara på priset. Man måste också fokusera på kvaliteten. En kvalitetsuppföljning är värdefull för verksamheten oavsett om den drivs av vinstintresse eller inte. När det gäller olika bolagsformer vill jag säga att konkurrens är viktig. Det är viktigt att man har konkurrens på likvärdiga villkor. Om det i vår skattelagstiftning finns sådant som gör att konkurrensen snedvrids är det viktigt att vi ser över skattelagstiftningen så att den är neutral. Jag känner inte till de fall du lyfter om upp skatteparadis, men vi kan konstatera att det har skett många förändringar och en samordning av skattelagstiftningen efter den finansiella krisen. Vi kanske till och med tycker lika när det gäller att det är viktigt med likvärdighet i beskattningen så att bolag kan tävla på likvärdiga villkor oavsett var de är registrerade.
Ulla Andersson (V)
Anf. 87 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Man kan ju tycka att en moderat borde anse att företagen åtminstone ska finansiera sin egen verksamhet. Moderaterna tycker tydligen att det är helt okej att ha en helt bidragsfinansierad verksamhet. Det är nämligen vad det är. Det är dina och mina skattepengar som bekostar verksamheten, det vill säga produktionen av tjänsterna. Företagen finansierar ju inte sin egen verksamhet. Till och med uppköpen sker med dina och mina skattepengar. Det är inte alls konkurrens på lika villkor. Vem som helst borde bli oroad av att vi har en oligopolistisk struktur inom välfärdssektorn. Jag tycker att det är bedrövligt att en moderat kan försvara att företag ska kunna finansiera sin verksamhet med skattepengar. Göran Pettersson talade tidigare om innovation. Skolverket har konstaterat att det inte har blivit någon ökad pedagogisk mångfald av den så kallade friskolereformen. Man kan snarare se en enfald eftersom det även där handlar om stora riskkapitalbolag. Vi kan titta på hur det ser ut bland de anställda. I de två största skolkoncernerna ligger lärartätheten på 4,6 lärare på 100 elever. På nästa nivå är det 5,4. I kommunerna har man 8,2 lärare på 100 elever. Det är där man tar ut sina vinster. Det försvarar Göran Pettersson. Han tycker att det är helt okej. Han pratar om effektiviseringar som har gjorts. På bekostnad av vem? Vi ser tydligt att det är på bekostnad av elevernas skolresultat, men också på bekostnad av de anställdas arbetsvillkor. Jag tog tidigare upp att man numera måste jobba 130 procent för att få ut en lön på 100 procent. Göran Pettersson borde ta något ansvar för de politiska beslut han har fattat och en vilja att ta reda på vad detta innebär i verkligheten och inte gömma sig bakom skygglappar och säga att han inte ens vet att det är riskkapitalbolag som driver de här verksamheterna. Det kan nog vem som helst läsa sig till.
Göran Pettersson (M)
Anf. 88 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Om staten köper bilar till polisen betalas bilarna med skattepengar. Om man efter upphandling köpte dem från till exempel Volvo finansieras Volvo, med Ulla Anderssons sätt att resonera, med bidrag eftersom det är skattepengar som används för att köpa bilarna. Jag tror inte att många håller med om det betraktelsesättet. När man för över samma betraktelsesätt på tjänster nickar några bifall när Ulla Andersson säger att om man beställer tjänster från ett privat företag lever det bolaget på bidrag. Vi måste nog ha en mycket öppnare syn på beställningar och på vad man köper. När det gäller varor råder det ganska stor enighet. Det kanske finns några längst ut på vänsterkanten i det här parlamentet som inte tycker att det offentliga kan göra upphandlingar, utan att man ska ha egna fabriker som tillverkar varorna. När det gäller tjänster går det alldeles snett. Vi har olika ideologi och vi har lite olika bakgrund. Det kanske är nyttigt. Jag tycker att det är bra att inte alla tycker lika. Det brukar vara farligt när alla tycker lika. Ulla Andersson och jag tycker olika på några punkter, en av dem är tron på konkurrensen. Jag tror att konkurrens är bra och viktig. Jag tror att konkurrens leder till samhällets utveckling. Till syvende och sist gynnar det dem som ska använda tjänsterna om det finns en hård och fungerande konkurrens. Vi som beställer tjänster måste vara noga med att det inte bara är konkurrens om priset utan att vi också följer upp kvaliteten.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 89 Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Jag vill kommentera den beskrivning av privatisering som Göran Pettersson gjorde när han jämförde upphandling av tjänster med att handla på Konsum. Han sade att den utveckling som har skett har varit positiv, att vinst inte behöver vara något problem och att detaljhandeln har haft en viss utveckling. För mig är det stötande att jämföra upphandling av en hjärtoperation, en höftled eller en demensvårdsplats med att gå med kundvagnen på Konsum och plocka morötter och broccoli. Det visar att vi har olika syn på vad frågan egentligen handlar om. Det är ju inte huruvida man gör vinst eller inte och huruvida man effektiviserar eller inte som är det stora problemet. Det är vilka krav vi som politiker i Sveriges riksdag ställer på att vinsten används för att återinvestera i och utveckla vår gemensamma välfärd. Det är här som vi anser att regeringen kraftigt brister. Vi anser att man har skygglappar när man inte ser problemet med de pengar som vi gemensamt har avsatt för att använda till skola, vård och omsorg. Vi har ganska god acceptans i Sverige för att betala skatt när pengarna används till sådant som är vårt gemensamma. När man inte ser problemet med att det i stället blir vinstuttag tror jag att vi har ett problem, och då riskerar den utveckling som Göran Pettersson antagligen eftersträvar, nämligen legitimiteten och acceptansen för det skattefinansierade systemet, att gå förlorad.
Göran Pettersson (M)
Anf. 90 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Jag tror att det är två olika perspektiv. Vi fokuserar på olika saker. När jag lyssnar på Socialdemokraterna här hör jag att ni fokuserar på resursförbrukningen. Det är resursförbrukningen som är det viktiga. Jag tror att det är en farlig väg, och jag tror att den leder er fel. I stället är det viktiga att fokusera på det som levereras till skattebetalarna i form av välfärdstjänster - kvaliteten och mängden i välfärdstjänsterna. Det blir alltid svårigheter när man jämför med varor eftersom välfärdstjänster är delvis någonting annat. Men en bil blir inte bättre för att den tar längre tid att skruva ihop. Fokuseringen på resursförbrukningen leder er fel. Men ni har rört er en lång väg. Jag är därför hoppfull. Trenden är mycket positiv. Vi är oeniga i dag, men om vi - Gud förbjude, höll jag på att säga - står här om 20 år och debatterar samma ämne tror jag att vi kommer att ha sett en fortsatt förflyttning från er sida till att mer fokusera på levererad kvalitet och mängd. Det är först då som vi kan möta de stora utmaningar som finns framöver i välfärdssektorn. Om välfärdssektorn inte gör på något annat sätt i morgon än vad den gör i dag kommer samhället att ha mycket svårt att bära kostnaderna och leverera den kvalitet som vi båda troligtvis vill ha.
Jennie Nilsson (S)
Anf. 91 Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Om vi står här om 20 år - Gud förbjude - tror och hoppas jag att det snarare är Moderaterna som har fått förflytta sig i sin syn på detta. Jag tror det utifrån att detta ytterst handlar om legitimitet. Jag kan också konstatera att det finns en oerhörd övertro på att allt som är privat eller möjligtvis vinstdrivet per automatik skulle bli billigare och bättre. Det finns ingen entydig forskning eller entydiga resultat som visar att så skulle vara fallet. Om vi gör internationella jämförelser är kommunal eller landstingsdriven sjukvård, skola och omsorg i Sverige inte dyrare eller sämre. Man har gjort rapporter och forskningsstudier både inom EU och inom Sverige på detta område som visar att det snarare är tvärtom. Man får stora svinn i verksamheten när pengarna går till annat än det som var tänkt. Jag vill också kommentera att Göran Pettersson i sitt inlägg pratade om att detta någonstans handlar om valfrihet. Jag tror att det är här det ligger. Problemet för mig och för många i vårt land är att vi har lite olika syn på vad valfrihet egentligen är. För många människor tror jag inte att valfrihet handlar om vem som är huvudman för den tjänst eller verksamhet som man ska köpa. Jag tror att det är här som man från borgerligheten går fel. Snarare handlar det nog om att när man är gammal och behöver äldreomsorg och hemtjänst vill man kanske välja vad man vill göra med den tiden. En solig dag som i dag vill man kanske välja en promenad i stället för att få städat. När man inte längre kan läsa böcker själv kanske man vill att någon läser för en. Jag tror att människor vill välja till eller från menyn och vara säkra på att kvaliteten är bra oavsett hur de väljer. De bryr sig nog ganska lite om vem som faktiskt gör detta. Till syvende och sist kokar detta ned i att detta inte handlar om valfrihet. Det handlar inte om privat eller offentligt. Det handlar om att säkerställa att våra skattepengar används så effektivt som möjligt till det som det är tänkt.
Göran Pettersson (M)
Anf. 92 Göran Pettersson (M)
Fru talman! Det låter nästan som om detta kommer att sluta med att vi är eniga. Jag tror att det råder bred enighet om att vi ska ha en gemensamt finansierad välfärd. Jag håller fullständigt med om att det för skattebetalarna eller för dem som brukar dessa tjänster - patienterna och barnen i skolan - är helt oviktigt vem som äger skolan eller sjukhuset. Det tror jag är en underordnad fråga. Det viktiga är vilken kvalitet man får, vilket bemötande man får och hur skolan eller sjukhuset fungerar. Kommer jag in till sjukhuset med en inflammerad blindtarm har jag mycket svårt att tro att min första fråga skulle vara: Vem är huvudman för detta sjukhus, och vem äger det? Det är i stället det bemötande som man får och den kvalitet som levereras som är det viktiga. Sedan är det mycket viktigt för dem som är satta att utveckla välfärdssektorn i kommuner och landsting att ställa rätt krav. Det gäller oavsett om verksamheten sker i egen regi eller i privat regi. Det är viktigt att man ser till att det finns en konkurrens mellan verksamheterna så att de sporras att utvecklas och därigenom leverera mer för samma skattepengar. Skattepengar som slösas bort är nämligen de sämsta skattekronorna. Verksamheten ska drivas så att den utvecklas. Men då kommer jag till det ord som en del tycker är hemskt. Nu tror jag inte att alla socialdemokrater tycker det men kanske de flesta vänsterpartister, och det ordet är konkurrens. Det är konkurrens som har fört detta samhälle framåt, och den kommer förhoppningsvis att fortsatt göra det även inom välfärdssektorn.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 93 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! I början och i mitten av 1980-talet inträffade några saker i Sverige. Någonting som hette Pysslingen öppnades. Ännu värre blev det när någonting som heter Cityakuten öppnades av en entreprenör som heter Joakim Santesson. Det visade sig att det var möjligt att bota snuva i en helt privat verksamhet. Man behövde inte gå till en landstingsinstitution. Det sände en chockvåg genom hela det offentliga Sverige att det fanns andra möjligheter att bedriva sådan verksamhet. Verksamheten var visserligen skattefinansierad, men man kunde driva den utanför den kommunala eller den landstingskommunala räjongen. Vi är där nu. När jag lyssnar på denna debatt om vinster tycks det vara på det sättet att särskilt Ulla Andersson inte har läst sin Gustav Möller ordentligt. Gustav Möller sade att varje krona som inte är rätt använd är en stöld från folket. Det kan säkert vara många som är bekymrade över att det är en så otrolig lönsamhet i en del privata verksamheter. Det förstår jag. Men det stora problemet är ett annat, nämligen att vi har för dålig verksamhet inom den offentliga sektorn. Det är det som är problemet. Det är det, Ulla Andersson, som gör att det kan bli så stora vinster, alltså att verksamheten inom den offentliga sektorn inte är tillräckligt bra. Detta får effekter också på vanliga människors sätt att välja. Vi har problem till exempel i sjukvården i Stockholms län. Jag medger detta. Vad består de huvudsakliga problemen i? Det är att S:t Eriks ögonsjukhus kortar köerna så att folk med starr och annat får detta åtgärdat mycket fort. Jag har aldrig hört en patient klaga på detta. Sophiahemmet, som är en annan privat institution eller stiftelse, klagar på detta. De är nästan utslagna på detta område. Vi har ett annat problem, nämligen S:t Görans sjukhus som ägs av en stor riskkapitalist. Det är ett jätteproblem att så många människor väljer att gå till S:t Görans sjukhus. Det är det som är problemet. Varför går de inte till Karolinska Universitetssjukhuset, till Danderyds sjukhus eller till Södersjukhuset? De väljer medvetet detta för att de vet att de får bra vård. Jag säger inte att detta är det enda problemet, men detta säger någonting om vart man ska rikta blicken. Man kan inte bara, som Ulla Andersson gör, rikta blicken mot vinsterna, utan man måste fråga sig varför folk väljer som de gör och helt enkelt väljer bort. Detta är det fundamentala problemet just nu. Den offentliga sektorn måste bli bättre på att tillfredsställa människornas behov av vård och så vidare. Så är det! Det är naturligtvis riktigt att det, ungefär som när vi hade övervinster inom skogsindustrin, är mycket bekymmersamt med de vinstmarginaler som finns i vården. Sådant sticker i ögonen på folk. Men man kan inte, som Ulla Andersson gör, hela tiden skjuta på pianisten. Man måste också rannsaka sig själv och se vem som är kompositören. Tyvärr är det i stor utsträckning så att vi politiker inte har gett riktlinjer om att det är nödvändigt att få fram en bättre vård så att fler väljer den offentliga vården. Fru talman! Avslutningsvis: Ännu en gång är det så när vi debatterar ekonomiska frågor att sverigedemokrater här läser upp sina anföranden. Sedan försvinner de. Det parti som i flera år gång efter annan önskat få debattera med andra partier - det är tredje gången under detta riksmöte som jag säger det från denna talarstol - är alltså inte närvarande, så det går inte att debattera med dem. Vi som i mycket hög grad har ett ansvar för den offentliga sektorn måste fundera på vad Gustav Möller uttalat. Hur använder vi varje krona inom den offentliga sektorn? Vi får, som sagt, sluta skjuta på pianisten. I stället ska vi fundera på vem som är kompositören.
Ulla Andersson (V)
Anf. 94 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Bättre kvalitet får man bland annat genom fler anställda inom vård, skola och omsorg. Men i stället ser vi nu en helt annan utveckling. Vi ser allt större barngrupper i förskola och skolbarnomsorg och också ett allt högre tempo inom äldreomsorgen. En av orsakerna till detta är att vi i stället för att lägga pengar på välfärdsverksamheterna låter pengarna gå till vinster. Just av den anledningen är det väl också en stöld från svenska folket. Om 10 miljarder kom in i skattepengar och om 9 miljarder i vinst i stället användes till välfärden skulle kvaliteten därmed väsentligt öka. Det är nu ett oerhört slöseri med skattepengar. Ca 20 miljarder, Gunnar Andrén, av de pengar som du och jag lägger till vård, skola och omsorg går i stället framför allt till riskkapitalbolag. 20 miljarder kronor, Gunnar Andrén, motsvarar rätt många anställda - brutto till exempel 20 000 lärare. Det skulle behövas. Det är bara att se hur det ser ut. På 100 elever har Kunskapsskolan 4,6 lärare och Vittra 5,4 lärare. De privata aktiebolagen ligger mycket långt under den kommunala skolan. Visst finns det mycket att göra när det gäller att förbättra kvaliteten inom den offentliga välfärden. Men det blir inte bättre av att pengar som skulle kunna gå till kvalitetsförbättringar i stället går till privata vinster. Det är helt horribelt att äldreomsorgen har dubbelt så hög avkastning på eget kapital än elsektorn har. Många av dina kolleger är mäkta upprörda över elsektorns hantering av kundernas pengar. Men jag hör inte att någon är upprörd över hanteringen av skattebetalarnas pengar när äldreomsorgen har 33 procents avkastning jämfört med elsektorns 15 procent. Snacka om att slösa med skattebetalarnas pengar, Gunnar Andrén!
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 95 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Någonting som är väldigt bekymmersamt är att en sådan som Ulla Andersson är en så fruktansvärt stor kommunalkramare. I går kunde vi se på nyheterna att en privat förskola stängts därför att den inte hållit en bra kvalitet. Det är väldigt bra - lite grann är detta också ett svar till Jennie Nilsson - att åtgärder vidtas när kvaliteten är för dålig. Jag håller med om att det kanske behövs ytterligare åtgärder. Jag tror inte att vi skapat det perfekta samhället, utan det behöver säkert utvecklas mer. I Kävlinge har en annan skola stängts. Jag tror att skälet också där var dålig kvalitet. Vi måste upprätthålla kvaliteten. Men Ulla Andersson fortsätter som vore det perfekt inom den offentliga sektorn. Hela tiden skjuter hon på pianisten, på den som gör vinster. Också jag är bekymrad över de stora vinsterna, för sådant sticker, som sagt, i ögonen på folk. Men lösningen finns inte i att vidta åtgärder mot vinsterna, utan lösningen ligger hela tiden i att den offentliga sektorns egen verksamhet måste bli bättre såväl pedagogiskt i skolan som kvalitetsmässigt i äldrevården och så vidare. Fler lärare behöver kunna anställas. Det går inte att bara skjuta in sig på ägarformen. Att göra det är, vill jag påstå, detsamma som en återvändsgränd. Våra gamla kommer inte att vara glada över att det - om Ulla Andersson får bestämma - inte finns någon valfrihet. Det är bra att det finns sådant som Pysslingen, Cityakuten etcetera.
Ulla Andersson (V)
Anf. 96 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Pysslingen ägs också, Gunnar Andrén, av ett riskkapitalbolag. Jag vet inte var mångfalden finns när det är en total dominans av riskkapitalbolag. Var ligger då mångfalden och valfriheten? Kan du ge mig ett svar på den frågan? Det är inte fråga om pedagogisk mångfald; det har Skolverket slagit fast. Det enda man har rätt att välja är hos vilket bolag man ska ha sitt barn till exempel. Man ser på det barnet som Göran Pettersson, som tidigare här jämförde med Volvobilar. Men att rycka upp sitt barn ur en skola är någonting väldigt stort, likaså att ta bort sitt barn från en förskola eller sin sjuka mor från ett äldreboende. Det är inte så vi ska behandla våra medborgare. Vi måste ta ansvar för att varje skattekrona som tas ut går till vad den är avsedd för, det vill säga till vård, skola och omsorg. Vet du, Gunnar Andrén, att varenda skattebetalare i det här landet betalar 1 500 kronor som går till vinst inom sjukvården - pengar som i stället skulle ha gått till sjukvård? Anders Borg är mäkta förbannad - ursäkta uttrycket, fru talman - över bankernas totala brist på ansvar. Bankerna har 20 procents avkastning på eget kapital. Det är mindre än vad den privata utbildningssektorn, den privata sjukvården och den privata äldreomsorgen har. Detta gäller alltså en verksamhet finansierad med dina och mina skattepengar, Gunnar Andrén! 20 miljarder handlar det alltså om. Gunnar Andrén kunde i stället, om han skulle vilja det, sänka skatter. Det vore väl bättre än att pengarna går till ett riskkapitalbolag i något skatteparadis. Jag skulle använda pengarna till 20 000 fler sjuksköterskor, lärare, vårdbiträden eller personliga assistenter. Nu under debatten har jag fått ett mejl från en kvinna som skriver: Kontrollera de här bolagen! De utnyttjar oss anställda totalt. Vi ses som en förbrukningsvara. Hon nämnde ett antal riskkapitalbolag.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 97 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Ideologiskt har Ulla Andersson och jag olika syn. Jag sätter hela tiden patienten respektive eleven i centrum. De pengar som också jag tycker att vi ska ta ur den offentliga kassan, från våra skatter, till detta måste vi utnyttja på allra bästa sätt. Det gör vi, menar jag, genom att öka kvaliteten framför allt inom den offentliga sektorn. Men Ulla Andersson vill inte riktigt se att huvudproblemet är att vi tyvärr inte haft den pedagogiska utveckling till exempel inom skolan som gjort att många föräldrar valt andra skolor. Det vi nu gör med skolan sätter sig naturligtvis först i de stora städerna, men det kommer sedan också på andra håll. Det är väldigt viktigt att vi har olika former av pedagogisk utveckling. Ulla Andersson gör gällande att det inte finns någon pedagogisk utveckling i de andra skolorna i Sverige, men så är det inte; det vet vi. Fru talman! Allra sist vill jag ta upp en sak som Ulla Andersson bortser från i det här sammanhanget, nämligen människors valfrihet. Man har möjlighet att välja något annat än den landstingskommunala verksamheten eller den rent kommunala verksamheten. Det är bra att det finns konkurrens, men valfriheten är det stora. Jag känner inte till att någon någonsin har klagat på att de har blivit behandlade på S:t Eriks Ögonsjukhus. Det är bättre att bli behandlad där än att stå i kö. Jag är helt övertygad om det. Man måste vara lite klarsynt ibland, fru talman.
Per Åsling (C)
Anf. 98 Per Åsling (C)
Fru talman! Det svenska välfärdssamhället är i stor utsträckning ett kommunalt välfärdssamhälle. I stort sett all den välfärd vi förväntar oss finansieras och produceras i kommunal regi. Det må vara i den egna kommunen eller i landstinget. Vård, skola och omsorg beslutas och betalas på kommunal nivå. Det är en enkel och självklar utgångspunkt, men det är också ett perspektiv som ställer krav på det lokala politiska ledarskapet och på förmågan att tillvarata medborgarnas intressen. Det ställer också krav på den nationella politiken att skapa både förutsättningar och utrymme för de lokala och regionala företrädarna att axla detta ansvar. Med den här utgångspunkten skulle jag vilja göra tre iakttagelser med anledning av det betänkande vi debatterar här i dag. Den första och mest centrala handlar om det kommunala självstyret. Det är inte bara en grundläggande och omistlig del i det svenska folkstyret, utan det är också en samhällsorganisation som har de bästa förutsättningarna att svara upp mot medborgarnas behov och önskemål. Det är där, i kommunen, man ser behoven och känner prioriteringarna. Det är där möjligheten till ett reellt ansvarsutkrävande finns. Jag dristar mig till att säga att den närheten och den lokala förankringen kommer att bli allt viktigare i det moderna, globala och uppkopplade samhället. Fru talman! Min andra iakttagelse är att ett verkligt självstyre kräver reella resurser att axla det fulla ansvaret. Det leder mig till två slutsatser om den kommunala ekonomin. Den första är att staten inte kan vältra över kostnader på kommunerna utan att samtidigt ta ansvar. Den så kallade finansieringsprincipen måste upprätthållas. Man kan tycka att det är ett onödigt påpekande under en period då den kommunala sektorn går med överskott och behovet av statliga åtgärder minskar, men faktum är att det är just då som det är lättast att vältra över kostnader då den kommunala ekonomin likväl står stark. Jag kan konstatera att det är i dag vi måste värna den finansieringsprincip som skyddar den kommunala ekonomin i morgon. Den andra slutsatsen är att det finns ett behov av ett starkt och rättvist system för skatteutjämning. Prioriteringarna må vara olika och önskemålen må skilja sig åt, men den grundläggande rätten till en fungerande skola, vård och omsorg är densamma för alla medborgare, oavsett var i landet man bor. För att klara dessa grundläggande åtaganden behövs ett robust skatteutjämningssystem som skapar likvärdiga förutsättningar att upprätthålla välfärden i landets alla delar. Dessutom, och det förtjänar att upprepas, är en rättvis och fungerande utjämning ett avgörande inslag i en politik för tillväxt och utveckling i hela landet. En fungerande kommunal service är en förutsättning för det lokala näringslivets styrka och förmåga att växa. Att urholka utjämningen innebär i förlängningen ett allt större beroende av statliga bidrag och stöd även i kommuner med de rätta förutsättningarna att uppnå tillväxt. Fru talman! Min tredje iakttagelse handlar om debatten om vinster inom välfärdssektorn. Oavsett om driften sker i offentlig eller privat regi måste mål och kriterier för verksamheten tydliggöras. Det är oacceptabelt om utdelning sker på bekostnad av verksamheten. Det finns inte plats för sådan kortsiktighet och girighet, men det är inget argument mot överskott som sådant. Precis som varje kommunpolitiker vet måste även offentlig verksamhet generera ett överskott för att möjliggöra investeringar och amorteringar. I den privata sektorn tillfaller delar av överskottet aktieägarna som avkastning på det kapital de satt in i verksamheten. I den offentliga sektorn kan motsvarande pengar falla ut som räntor till långivare eller så måste pengar för investeringar tas fram genom att andra investeringar prioriteras bort. Det finns inga enkla genvägar. Fru talman! De flesta torde vara överens om att välfärden ska vara offentligt finansierad och offentligt reglerad. Acceptansen för att delar utförs i privat regi är också stor. Det är inte heller kontroversiellt att konstatera att de privata alternativen i många fall bidragit till såväl högre kvalitet som högre effektivitet också i den kommunala verksamheten. Det har också bidragit till att bredda arbetsmarknaden, främst inom många kvinnodominerade yrken. Att visa samsyn kring de privata alternativens betydelse, styrformerna och välfärdens finansiering är att skapa de stabila förutsättningar som såväl kommuner som företag behöver för att planera och utföra välfärdsuppdraget på bästa sätt. Fru talman! Ett starkt kommunalt självstyre, rättvisa förutsättningar att upprätthålla välfärden och en förnuftig hållning till olika verksamheters utövande är alla delar i ett modernt, lokalt anpassat välfärdssamhälle. Det är också inriktningen i det betänkande som vi i dag debatterar. Mot den bakgrunden vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Ulla Andersson (V)
Anf. 99 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Per Åsling pratar om närheten och den lokala förankringen som central inför framtiden. Det håller jag med om. Han pratar också om vikten av att staten inte övervältrar kostnaderna för olika verksamheter på kommunerna, men det är precis det som den här regeringen har gjort. Det vet Per Åsling mycket väl. Det statliga ansvaret för infrastrukturinvesteringar har överförts till kommunerna, och det är någonting som Per Åsling tyvärr har ställt sig bakom, vilket är mycket beklagligt. Nu tvingas kommunerna finansiera statliga vägar i stället för att till exempel bygga ut förskolor eller förbättra kvaliteten i äldreomsorgen. Per Åsling pratar också om att mål och kriterier behöver tydliggöras så att inte utdelning sker på bekostnad av kvaliteten i verksamheten. Jag tror faktiskt inte att Per Åsling vet riktigt hur ett riskkapitalbolag fungerar. Det är inte så att det har en stor utdelning. Hela tricket går ut på att föra över pengar mellan olika bolag inom den här fonden för att undvika skatt och för att använda de pengarna för att köpa upp en än större verksamhet. Sedan, när man har lyckats bygga det här stora bolaget, styckar man upp det och säljer ut det. Jag vet inte heller hur du ska fastställa kvaliteten. Är 4,6 lärare på 100 elever ett bra kvalitetsmått? Ni är ute på väldigt farliga vatten, menar jag. Det här är en konstgjord marknad, Per Åsling. Skattepengar betalar både kundernas förbrukning och produktionen. Det är en totalt konstgjord marknad. Du säger att det här har lett till högre kvalitet. Jag vill säga att du inte har något bevis för det över huvud taget. Det finns ingen forskning som belägger det. Ta upp den i så fall! Presentera den här och nu! Det finns snarare många rapporter om hur arbetsvillkoren har försämrats för de kvinnor du tar upp, hur antalet anställda har minskat, hur de får jobba längre tider för sämre löner och har sämre jourersättningar, sämre ob-ersättningar och så vidare. Per Åsling, var finns den forskning du hänvisar till? Jag skulle vilja ta del av den.
Per Åsling (C)
Anf. 100 Per Åsling (C)
Fru talman! Jag tycker att du, Ulla Andersson, bör lyssna på den socialdemokratiska debattören här. Jag tycker att Jennie Nilsson väldigt distinkt formulerade vad det är frågan om. Det är frågan om att nyttja skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Det handlar om att uppnå bra kvalitet i verksamheter som finansieras med offentliga medel antingen det är skola, vård eller omsorg. För att uppnå en bra fungerande offentligt finansierad välfärdssektor är det viktigt att politiken ställer tydliga mål och sätter upp kriterier. Det är också viktigt att verksamheten bedrivs med effektivitet. Det är dessutom viktigt att det finns en långsiktighet i den offentligt finansierade verksamheten, att den tillhandahålls lika för alla och att den finansieras solidariskt. Därför tycker jag att det är angeläget att vi är öppna för förändringar och för att även andra aktörer än de offentliga ska finnas med som utövare. Jag tror också att det finns ett mycket stort intresse från samhällsmedborgare att om det passar ha en annan utförare av välfärdstjänsterna än vad det offentliga kan tillhandahålla.
Ulla Andersson (V)
Anf. 101 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Nysvenska - enfald har numera blivit mångfald. Det är ju nästan enbart riskkapitalbolag som bedriver de här verksamheterna, och ändå försöker ni låtsas som om det vore någon form av mångfald. Jag får inte ihop detta. Du har inte heller presenterat en enda forskningsrapport. Jag tror inte att du har någon. Ni påstår gärna att det här har lett till ökad kvalitet och mångfald, men de underlag som finns visar på motsatsen. Det finns en stor utredning från Stockholm som visar att man i den privata äldreomsorgen har mindre valfrihet än den kommunala. De anställda har sämre arbetsvillkor, det är färre anställda och det är mycket mer stressande att arbeta där. Du begär till och med hjälp av Socialdemokraterna, Per Åsling, för att klara dig ur den här debatten. Du talar om att skattepengarna ska användas på bästa sätt. Innebär 33 procents avkastning på äldreomsorgen att pengarna används på bästa sätt? Näringsministern är mäkta upprörd över elbolagens avkastning på 15 procent, men du tycker tydligen att det här är bästa sättet att använda våra skattepengar på - 33 procents avkastning på eget kapital. Det är inte att undra på att miljöteknikbranschen har svårt att hitta riskkapital när man har hela välfärdsverksamheten där man kan skära guld - skattepengar - med kniv. Varför skulle man vilja gå in i något så riskabelt som miljöteknik, där man kanske inte får utdelning för förrän om flera år, när man kan finnas här? Det ges till och med en rekommendation i Financial Times att ge sig in i den svenska välfärdsbranschen. Tycker du att detta är att använda skattebetalarnas pengar på bästa sätt? Ta nu fram den där forskningsrapporten som du hänvisar till som säger att det har blivit bättre kvalitet. Jag skulle vilja se den.
Per Åsling (C)
Anf. 102 Per Åsling (C)
Fru talman! Ulla Andersson, jag betackar mig för att du lägger ord i min mun. Jag tycker att det är viktigt att skattebetalarnas pengar används på bästa sätt och att vi upprätthåller en hög kvalitet i de verksamheter som finansieras med offentliga medel, skattepengar. Det är uppenbart - det tål att sägas härifrån - att det finns behov av att göra förändringar. Därför talar jag om att de fel och brister som finns i den vård, omsorg och utbildning som bedrivs med offentliga medel och som vi i den dagliga debatten ser exempel på rättas till. Det är också därför som regeringen har tagit initiativ till den utredning som nu kommer att se över vinstutdelningen. Det är bra och nödvändigt. Min poäng, Ulla Andersson, är att vi genom att skapa en pluralism bland utövarna kan låta människor ha rätt att välja och också på så sätt, genom att nyttja skattepengarna på ett effektivt sätt, skapa resurser för större satsningar och nya satsningar inom Välfärdssverige. Det är ett av de viktigaste uppdrag vi som företrädare i Sveriges riksdag har att jobba med.
Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Anf. 103 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Det har varit mycket diskussioner om stora bolag i den här debatten om kommunerna. Jag tänkte visa på ett annat Sverige. Två kvinnor som arbetar med sjukhusanknuten hemsjukvård vid ett relativt stort sjukhus i Skåne bestämmer sig för att lämna sin arbetsplats, där de har hyfsad lön men känner att de kommer alldeles för långt från besluten. De tar över ett äldreboende som har gått ganska dåligt. De vänder trenden och det blir väldigt lyckat. Folk står nästan i kö för att bo där. De fortsätter sedan och utökar sin verksamhet och startar en vårdcentral, dörr i dörr med den lokala, regionstyrda vårdcentralen. Detta resulterar i att det blir konkurrens. Beteende ändrar sig, och det finns numera öppettider på kvällarna på både den kommunala vårdcentralen och den andra. De etablerar nu en ny vårdcentral i en annan kommun. Jag tänker på ett klipp på Youtube med Mr Bean. Där går han in på en vårdcentral och talar med dem i kassan för att beställa tid, och de säger att han måste ringa in för att beställa tid. Då går han utanför dörren och ringer. Det finns en hel del som borde fungera i den kommunala och regionala landstingsstyrda vården men som inte gör det. Skolan har också varit på tapeten. Man talar om antalet anställda. Ulla Andersson nämnde 4,6 anställda på 100 elever. Men frågan är: Mår de elever som går där dåligt? Hur är deras resultat jämfört med andra elever? När det gäller förskolor drivs mycket av kooperativ och småföreningar. Det är inte bara de storskaliga bolagen. När det gäller friskolor är det att rycka upp barn från skolor som är det jobbiga. Det kanske är så att folk rycker upp sina barn även från kommunala skolor. Simon och Jesper, som på fredagarna spelar Yatzy i stället för att läsa matematik, kanske vill ha en annan framtid och andra möjligheter, liksom Martin, som har stått tre år i kö i väntan på en remiss för att få ändra ett märke på ryggen som han har blivit mobbad för. Det finns många olika berättelser i Sverige, och jag tycker att de förtjänar att nämnas. (Applåder)
Ulla Andersson (V)
Anf. 104 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Det handlar om att ta politiskt ansvar och att styra och driva på utvecklingen i de offentliga verksamheterna. Det kan man göra genom att ställa krav, följa upp, tillföra resurser eller kompetensutveckling och genom att ta vara på de anställdas kompetens och ge delaktighet. Tydligen har inte det borgerliga styret i Region Skåne lyckats med det eftersom du hänvisar till privata alternativ, och det beklagar jag. Självklart finns det privata alternativ som fungerar väl. Jag har inte sagt något annat. Det jag ifrågasätter är ett system som bygger på att verksamheten ska finansieras med skattepengar i bägge ändar. Vi betalar först produktionen, och vi betalar sedan de så kallade kundernas köp av den produktionen. Det är en helt konstgjord marknad. Det kan nog ingen moderat förneka. Jag ifrågasätter ett system som ger rekordhög avkastning på eget insatt kapital. Jag ifrågasätter ett system där mina och dina skattepengar går till vinst i stället för att korta vårdköer, ge fler lärare i skolan eller att se till att de boende i äldreomsorgen får fler anställda och därmed mer social omsorg. Det är det systemet jag ifrågasätter. Ni tycker tydligen att det är okej att slänga ut 18-20 miljarder i onödan av våra skattepengar till vinster. Det tycker inte jag. Jag vill använda de pengarna till sjuksköterskor, löner, kompetensutveckling och förbättrade arbetsvillkor. Det är både skattebetalarna och de som är i behov av vård, skola och omsorg värda. Det är vad jag debatterar här i dag. Det hade jag hoppats att en moderat kunde ha förstått. Men det är tyvärr inte så.
Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Anf. 105 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Man kan hoppas från båda sidor att människor kan förstå vad det handlar om. Det är tragiskt att man en gång i tiden har fått sätta i gång det här arbetet. Men jag tycker att det är bra att människor får valfrihet. Ulla Andersson återkommer till vinsterna hela tiden. Jag vill fråga dig: Vart gick vinsterna innan? Hur mycket spill och slöseri finns i de verksamheter som drivs på ett annat sätt? Jag är inte för att det finns människor som utnyttjar system. Det ska man titta över. Men samtidigt kan jag tycka att det positivt att människor får en vinst och att de som ska ha servicen samtidigt får en kvalitet för pengarna. Det är min stora sak.
Ulla Andersson (V)
Anf. 106 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag trodde att skattepengar skulle gå till det de är avsedda för. Du tycker att det är helt okej att vi slungar ut 18-20 miljarder till annat än vad de är avsedda för, det vill säga till barns utveckling, äldreomsorg och sjukas vård. I en offentligt driven verksamhet kan vi byta erfarenheter med varandra och tipsa varandra om hur man kan göra saker och ting bättre. Det kan man inte i ett privat aktiebolags verksamhet. Det är en affärshemlighet. Därmed blir det inte heller någon spridning av de goda idéerna och de goda erfarenheterna. Det är vad man ska göra sin vinst på. Vore det inte bättre att vi tog till vara alla de goda idéerna och spred dem mellan de olika verksamheterna och lärde av varandra? I stället väljer ni ett system som bygger på affärshemligheter och att vi får en helt oligopolistisk verksamhet som totalt styrs av riskkapitalbolag. Det måste ni våga se. Ni måste också våga ta ansvar och se vad det faktiskt innebär. Är det okej att vi skickar våra skattepengar till Jersey eller till någon annan kanalö till några ägare vi inte ens vet vilka de är och som är väldigt svåra att ställa till ansvar? Är det okej? Jag tycker inte det. Jag vill att våra äldre, de sjuka och barnen ska få det allra bästa av verksamheten. Jag vill ta ansvar för det. Jag vill inte gömma mig och i stället hänvisa alla till någon form av privata riskkapitalbolag. Det finns ett politiskt ansvar i detta. Det är att förbättra kvaliteten, ta vara på varje skattekrona och se till att de går till fler anställda, kompetensutveckling och bättre arbetsvillkor. Det gynnar alla i hela landet och sammanhållningen i samhället. I stället har vi skatteundandraganden, vinster och uppköp av verksamhet efter verksamhet finansierad med dina och mina skattepengar.
Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Anf. 107 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Jag börjar där Ulla Andersson slutade. Den bästa skolan, den bästa vården och den bästa äldreomsorgen är målet för oss allihop. Det handlar om kvalitet och att använda skattemedel på ett bra sätt. Du koncentrerar dig hela tiden på att tala om dessa bolag. Det finns många kvinnor och för den delen också män som inom den offentliga vården inte har fått sina idéer tillgodosedda. De har jättebra tankar och idéer. Jag vill att alla dessa människor ska kunna blomstra så att de kan driva verksamheter som är långt bättre än vad vi politiker många gånger har kunnat åstadkomma. Där ligger mitt fokus. Vi gör vad vi kan för att förhindra det som inte är bra. Det är målsättningen. Vi ska satsa på det som är positivt och förändra det som inte fungerar. Det är vad jag kämpar för.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-03-02
Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 6, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. En resultatutjämningsfond eller balansfond för kommunerna

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:K230 av Roger Haddad (FP) och
      2010/11:Fi237 av Jan Ericson (M).
    2. Det kommunala skatteutjämningssystemet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Fi235 av Malin Löfsjögård m.fl. (M) och
      2010/11:N323 av Kent Persson m.fl. (V) yrkande 15.
    3. Avknoppning av kommunal verksamhet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Fi204 av Mats Gerdau och Cecilia Widegren (båda M) och
      2010/11:Fi227 av Fredrik Schulte (M).
    4. Privatiseringarnas samhällsekonomiska konsekvenser

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Fi213 av Lars Ohly m.fl. (V).
      • Reservation 1 (SD)
      • Reservation 2 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S99049
      M98009
      MP22012
      FP21012
      C19013
      SD11801
      KD16003
      V00154
      Totalt276182233
      Ledamöternas röster
    5. Vinstutdelning i offentligt finansierade välfärdsverksamheter

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Fi211 av Carina Hägg (S) yrkandena 1 och 2,
      2010/11:Fi243 av Lennart Axelsson (S) och
      2010/11:Fi258 av Sven-Erik Österberg m.fl. (S).
      • Reservation 3 (S)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S010408
      M101006
      MP21103
      FP22002
      C20003
      SD19001
      KD18001
      V00163
      Totalt2011051627
      Ledamöternas röster
    6. Momskompensation till friskolor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Fi234 av Malin Löfsjögård och Jessica Rosencrantz (båda M).
    7. Avgiftsbeläggning av myndighetsutövning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Fi236 av Jan Ericson (M).
    8. Sommarjobb för gymnasieelever

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Fi221 av Elin Lundgren (S).