Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Offentlig upphandling

Betänkande 2010/11:FiU29

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
9 mars 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Offentlig upphandling(pdf, 211 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2010/11:29 Offentlig upphandling

Beslut

Nej till motioner om offentlig upphandling (FiU29)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om offentlig upphandling. Orsaken är bland annat att utskottet redan tidigare har tagit ställning i flera av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om hänsyn till miljön, sociala villkor och kollektivavtal vid upphandling, antidiskrimineringsklausuler, lokal upphandling och upphandling av hälso- och sjukvård.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 35

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-02-08
Justering: 2011-02-17
Trycklov till Gotab och webb: 2011-02-28
Trycklov: 2011-02-28
Reservationer: 4
Betänkande 2010/11:FiU29

Alla beredningar i utskottet

2011-02-08

Nej till motioner om offentlig upphandling (FiU29)

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om offentlig upphandling. Orsaken är bland annat att utskottet redan tidigare har tagit ställning i flera av de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om hänsyn till miljön, sociala villkor och kollektivavtal vid upphandling, antidiskrimineringsklausuler, lokal upphandling och upphandling av hälso- och sjukvård.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-03-09
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:FiU29, Offentlig upphandling

Debatt om förslag 2010/11:FiU29

Webb-tv: Offentlig upphandling

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Marie Nordén (S)
Anf. 9 Marie Nordén (S)
Fru talman! I detta betänkande behandlas motioner om lagen om offentlig upphandling från allmänna motionstiden. Varje år köper stat, kommuner och landsting varor och tjänster för ca 500 miljarder kronor. Det är hisnande stora summor vi talar om. Offentliga upphandlare ställer i dag ytterst sällan några kvar på sina leverantörer vad gäller kollektivavtal och efterlevnad av deklarationen om de mänskliga rättigheter eller ILO:s kärnkonventioner. För att utreda frågan om rätten att ställa sociala, etiska och miljömässiga krav, bland annat på kollektivavtal i samband med upphandling, tillsattes Upphandlingsutredningen som kom med sitt slutbetänkande 2006. Där dras slutsatsen att det inte finns några rättsliga hinder i vare sig EU-rätten eller svensk lagstiftning mot att ställa sociala, etiska eller miljömässiga krav, inklusive krav på kollektivavtal, vid offentlig upphandling. Vi anser att frågan är mer politisk än juridisk. Det står riksdagen fritt att ändra lagen om offentlig upphandling så att krav på kollektivavtal kan ställas. Visst borde det vara en självklarhet att stat, kommuner och landsting aktivt deltar i kampen mot social dumpning, utnyttjande av svart arbetskraft och skattefiffel genom att kräva kollektivavtal för att köpa tjänster av privata entreprenörer för skattepengar. Ett slående mantra när vi diskuterar budgetfrågor är att varje skattekrona är viktig och att skattepengarna ska användas seriöst och med ansvar. Fru talman! ILO-konventionen 94 slår fast att offentliga upphandlingar ska innehålla klausuler som garanterar arbetstagare löner, arbetstider och andra villkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma slag i den bransch och i det område där arbetet utförs. En ratificering av konventionen skulle, liksom krav på kollektivavtal vid upphandling, förbättra möjligheterna att motverka social dumpning eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentlig upphandling. En ratificering underlättar därmed upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i Sverige och är samtidigt en garant för konkurrens på lika villkor mellan företagen. Konkurrens på lika villkor är väl någonting som vi alla här i kammaren tycker är viktigt. Därför borde regeringen genomföra de förändringar i lagstiftningen som krävs för att kollektivavtal kan och ska krävas vid all offentlig upphandling. Fru talman! Från att vård och omsorg tidigare i stor utsträckning drivits i kommuner och landsting i egen regi tillkom under 1990-talet ett antal andra utförare. Vi kunde se att marknadslösningar och fri konkurrens om gemensamma medel inte är en garant för god kvalitet och allas rätt till god service utifrån individens behov. Det behöver inte heller ge ett effektivt och rättvist utnyttjande av resurserna. Vi stöder en lagstiftning som möjliggör valfrihetssystem där landsting eller kommuner certifierar de olika utövarna inom hälso- och sjukvården och omsorg samt ställer upp de krav som ställs på verksamheten. Vi anser också att det är viktigt att det är politiker som tar ansvar för verksamheter, för skattepengar och för hur de används. Vi är inte på något sätt emot alternativa utövare. Jag kommer från ett län, Jämtland, där man var först med att se till att det fanns ett kooperativ som fick möjlighet att bedriva äldreomsorg. Vi fick en kooperativ och personalägd hälsocentral långt innan det på andra ställen kom privata hälsocentraler som var finansierade med skattemedel. Vår hälsocentral kom till genom avtal och samtal med personalen och på personalens villkor. Det handlar om att använda resurserna på ett ansvarsfullt sätt och kanske inte släppa in de investmentföretag som tjänar de stora pengarna på de här verksamheterna. Vi anser att det är viktigt att man inte har hälso- och sjukvård i upphandling. Vi anser snarare att det är direkt olämpligt att använda upphandlingsformen i de här verksamheterna. Vi vet att det finns andra sätt att släppa in utövarna. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 10. (Applåder)
Jacob Johnson (V)
Anf. 10 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag tror att yrkandet blev fel. Det gäller reservation 4 under punkt 10. Kampen för kollektivavtal på svenska arbetsplatser handlar om att alla arbetstagare ska behandlas lika. Alla som arbetar i Sverige ska garanteras rimliga löner och arbetsvillkor, oavsett varifrån de kommer. Kollektivavtalens viktigaste funktion är att förhindra underbudskonkurrens. Löntagare ska inte tävla om arbetstillfällen med lägre löner och sämre arbetsvillkor. Seriösa företag ska inte konkurreras ut av oseriösa. Förhandlingsrätten, rätten att fritt teckna kollektivavtal och konflikträtten ska alltid värnas. Det är en förutsättning för att den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna utvecklas och stärkas. Regeringen som tätt som oftast hävdar att den står bakom den svenska kollektivavtalsmodellen borde omedelbart efter EG-domstolens Lavaldom hösten 2007 ha reagerat till försvar för den svenska kollektivavtalsmodellen, men den valde att avstå. Inte heller under det svenska ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2009 lyfte regeringen ett finger för att värna förhandlings- och konflikträtten och rätten att fritt teckna kollektivavtal. I stället valde regeringen att genomdriva anpassningar av den svenska lagstiftningen som på flera punkter går längre i inskränkningen av de fackliga rättigheterna än vad EG-domstolens dom kräver. ILO är FN:s organ för arbetsmarknaden och består av representanter från regeringar, arbetsgivare och fackförbund. ILO har åtta så kallade kärnkonventioner som behandlar de grundläggande spelreglerna på arbetsmarknaden, som förbud mot slav- och barnarbete samt skydd för förenings-, förhandlings- och konflikträtt. Det borde vara självklart att offentliga arbetsgivare i sin upphandling anlitar företag som följer de etablerade spelreglerna på arbetsmarknaden. Vid offentlig upphandling ställs dock alltför sällan krav på kollektivavtal och respekt för de grundläggande mänskliga rättigheter som anges i ILO:s kärnkonventioner. Lagen om offentlig upphandling är bristfällig och borde förändras i syfte att motverka social dumpning och i stället garantera goda löne- och anställningsvillkor hos leverantörer och underleverantörer. Konventionen slår fast att offentliga upphandlingar ska innehålla klausuler som garanterar arbetstagares löner, arbetstider och andra villkor som inte är mindre förmånliga än de som finns i kollektivavtal för arbete av samma slag i den bransch och i det område där arbetet utförs. En ratificering av ILO:s konvention 94 skulle, liksom ett krav på kollektivavtal vid upphandling, förbättra möjligheterna att motverka social dumpning eftersom företag som konkurrerar med hjälp av dåliga villkor för sin personal då utestängs från offentliga upphandlingar. En ratificering underlättar således upprätthållandet av goda löne- och anställningsvillkor i Sverige. Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 1. Fru talman! En jämlik hälso- och sjukvård är en av grundvalarna i den svenska välfärden. Alla människor i Sverige ska ha lika rätt till bra kvalitet och god tillgänglighet till vården oavsett var man bor, vem man är, vad man tjänar eller vilket kön eller vilken religion man tillhör. Det är patienter med störst behov som ska prioriteras först, inte de med störst plånbok. Det krävs ett tydligt politiskt ledarskap för att prioritera vården för de sjukaste och sköraste. Hälso- och sjukvården ska därför styras demokratiskt och finansieras gemensamt och solidariskt. Vi anser att resurserna ska styras dit där behoven är störst. Regeringen har infört ny lagstiftning för valfrihet som innebär valfrihet för vårdföretag. Landstingens möjlighet att säkerställa att alla medborgares vårdbehov kan tillgodoses har starkt begränsats. Vi menar att de gällande lagarna LOV och lagen om vårdval har stora och avgörande brister. Lagarna innebär fri etablering för företag inom välfärdsområdet och hindrar därmed landsting och regioner att utforma och utveckla modeller för en god primärvård utifrån medborgarnas behov. Det kommunala självstyret sätts därmed ur spel. Fri etablering innebär att landsting och regioner blir tvungna att tillåta vårdföretag att etablera sig där de finner det mest lönsamt. Det finns en risk att utbudet av primärvårdsenheter blir lägre i mer kostnadskrävande områden. Det är oacceptabelt att marknadsmekanismer ska sätta spelreglerna för en behovsstyrd verksamhet. Vi avvisar lagstiftning om fri etablering för vårdföretagen. Det är inte rimligt att privata vårdföretag har fri tillgång till skattebetalarnas pengar utan att politiska beslut har fattats. En demokratiskt styrd och solidariskt finansierad vård som ges efter behov är en grundläggande del av den svenska välfärden. Det är viktigt att medborgarna har valmöjlighet. Det är medborgarna som ska ha rätt att välja vårdgivare, inte vårdföretagen som ska få välja patienter. Vi är bekymrade över både etableringsfriheten och den minskade möjligheten för den politiskt valda majoriteten att styra vilka som har möjlighet att etablera sig och var. De valmöjligheter som i realiteten erbjuds medborgarna i stor utsträckning är större aktörer med överordnat vinstintresse. Detta utan att det innebär valfrihet i vårdutbud eller innehåll i verksamheten. Lagen om offentlig upphandling, LOU, bör därför ändras genom att ta bort hälso-, sjukvård och omsorg från det lagen i dag omfattar. Med detta yrkar jag bifall till reservation 4 i betänkandet. Jag vill avslutningsvis, fru talman, göra ett förtydligande vad avser reservation 3 från Socialdemokraterna om fackliga organisationers insyn. På grund av ett missförstånd vid behandlingen i utskottet har det inte framkommit att Vänsterpartiet ställer sig bakom reservationen, vilket vår representant vid utskottsbehandlingen avsåg att göra. Jag framför därför här att också Vänsterpartiet står bakom reservation nr 3, och att vi kommer att rösta för densamma vid beslutet i kammaren om saken blir aktuell, men jag avstår för tids vinnande från att själv att yrka bifall.
Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Anf. 11 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! När vi behandlar detta betänkande och motioner inom området offentlig upphandling pågår en massa aktiviteter på våra myndigheter och i kommuner, landsting och regioner. Tiotusentals upphandlande myndigheter och enheter runt om i Sverige köper varor och tjänster till ett värde som uppskattas till mellan 450 och 535 miljarder kronor per år. Det är, precis som Marie Nordén har talat om för oss, mycket pengar som ska omsättas till goda investeringar i produkter och tjänster för att våra invånare ska få så bra utdelning som möjligt på de skattekronor som kommit in. Bland de motioner som skrivits och sammanställts i detta betänkande finns det krav på svenska produkter och svenska tjänster. Enligt upphandlingens grunder är detta inte tillåtet. Det gäller därför att veta vad man gör när man gör en offentlig upphandling. Det finns fem principer i all offentlig upphandling. Det är följande: Principen om icke-diskriminering innebär att det är förbjudet att direkt eller indirekt diskriminera leverantörer främst på grund av nationalitet. Det finns fler exempel. Sedan har vi principen om likabehandling som innebär att alla leverantörer ska behandlas lika och ges lika förutsättningar. Alla måste exempelvis få samma information vid samma tillfälle. Den tredje principen gäller ömsesidigt erkännande som innebär att intyg och certifikat som ska utfärdas av en medlemsstats behöriga myndigheter ska gälla också i alla andra EU- och EES-länder. Den fjärde principen är proportionalitetsprincipen som innebär att kraven på leverantören och kraven i kravspecifikationen måste ha ett naturligt samband med och stå i rimlig proportion till det som ska upphandlas. Den femte principen gäller transparens och innebär att den upphandlande myndigheten har en skyldighet att skapa öppenhet genom att lämna information om upphandlingen och hur den kommer att genomföras. I grunden är detta mycket bra för vårt land, även om vi kan känna att vi vill stödja den egna verksamheten, kanske speciellt i kristider. Det är en långsiktig förlust för ett land att driva protektionism. Vi i Sverige har en affärsidé som går ut på att vi är ett litet och bra land för god kvalitet som ska exportera våra produkter och tjänster. Det som behöver ske är att de som upphandlar blir duktiga på att precisera vad de vill köpa - användning, funktion och kvalitet. I mina möten och på seminarier om offentlig upphandling och i diskussion med såväl upphandlare som anbudsgivare återkommer ständigt kunskap och förståelse för att kunna göra en bra affär. Alla säger att vi behöver ha duktiga upphandlare, och då är det där som vi ska lägga krutet. Det pågår för tillfället en stor utredning som regeringen har tillsatt och som ska göra en stor inventering i hela Sverige i samtal med upphandlare runt om i vårt avlånga land. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lämnat särskilda yttranden med anledning av detta. De skriver att de har åsikter i frågorna men att de väljer att avvakta denna utredning. Det gläder mig att vi delar denna syn. Det vore olyckligt att förekomma den utredning som nu pågår med skall-krav i stället för bör-krav som nyligen införts och som knappt har börjat verka. Så sent som i det slutbetänkande, SOU 2006:28, som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hänvisar till rekommenderar man införande av bör-krav. Sedan dess har en del vatten runnit under broarna och positioner har flyttats fram inte bara när det gäller bör-krav utan när det gäller hela samhället. Utredningen som ska vara klar sommaren 2012 ska då ha samlat in ett stort underlag om hur offentlig upphandling tillämpas ute i våra kommuner och lansting och vad de ser för hinder och möjligheter. Jag tror att vi kommer att få veta att ambitionen är hög men att det krävs kunskapsspridning inom organisationer om hur affärer låter sig göras och de möjligheter som finns. Då ställs det också stora krav på de befattningar som ska utföra offentlig upphandling. Hur mycket som redan görs och vilka eventuella åtgärder som kommer att behöva göras återstår att se. Fru talman! Det kan lätt glömmas bort att mycket i dag är tillåtet. Många gånger är det i underlagen som det görs fel när man ska upphandla varor och tjänster. Anbudsställaren vill uppnå en viss kvalitet men i stället ställs krav som begränsar, vilket gör att en god tanke leder till en dom i stället. Här finns det mer att göra. Som jag tidigare nämnt ska alla krav som ställs i en upphandling vara möjliga att kontrollera. Det går i dag att ställa såväl miljökrav som andra krav, men det blir fel då upphandlare använder sig av ett utvärderingskriterium som de varken tänkt på eller haft möjlighet att kontrollera. Därför är det oerhört viktigt att inte bara ställa krav utan att ställa rätt krav. Ett krav som den upphandlande myndigheten inte avser eller kan kontrollera kommer att strida mot likabehandlingsprincipen eftersom det inte är förenligt med öppenhet och ett objektivt upphandlingsförfarande. Vilka villkor som får ställas måste avgöras i varje enskilt fall beroende på vad avsikten med upphandlingen är. Det som självklart också är viktigt är att man gör en ordentlig uppföljning i fråga om det som man köper. Det har framförts krav på kollektivavtal och goda villkor för företag, och det är bra. Men jag ser också en annan utveckling som jag inte önskar, och det är att man försämrar för småföretagandet. I dag är det kvinnliga företagandet 10 procent större än 2006. Det är fortfarande en lång bit kvar. Endast 25 procent av landets företagare är kvinnor, och vi vill se många fler. Dessa företagare och många med dem är potentiella säljare till den politiskt styrda organisationen som lyder under offentlig upphandling. När jag då läser motioner som pekar just i riktning mot att det ska vara lättare för småföretagare att medverka vid upphandling förvånas jag över krav på kollektivavtal. I förlängningen stoppar ni därmed alla småföretag, enskilda och familjeföretag från att medverka till att sälja produkter och tjänster till kommuner, myndigheter och regioner. Jag är inte heller beredd att överpröva domar. Kunskap om att ställa rätt frågor vid upphandling och att följa upp de affärer som görs kvalitetsmässigt är för mig ett långt mycket bättre sätt att påverka. I detta betänkande behandlas 34 motioner med den behjärtansvärda ambitionen att uppnå ännu högre mål på olika områden med hjälp av offentlig upphandling. Det gäller dock att inte glömma bort att avsikten och syftet med offentlig upphandling är att säkerställa att upphandlande myndigheter på bästa sätt använder de offentliga medel som finansierar upphandlingar genom att dra nytta av konkurrensen på olika områden. Här har Sverige och svenska företag stora potentialer. Därför är det oerhört viktigt att vi på alla sätt bidrar till att göra den bästa offentliga upphandlingen som finns att göra i stället för att begränsa densamma. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.
Marie Nordén (S)
Anf. 12 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag vill börja med att korrigera mig själv. Vi stöder naturligtvis reservation 4, inte 10, som gäller punkt 10. Ann-Charlotte Hammar Johnsson tar upp några frågor som jag ska säga något om. Jag kan börja med de kvinnliga företagarna. Hon sade att kollektivavtal skulle vara ett hinder för kvinnliga företagare att växa. Då måste jag ställa frågan vad Ann-Charlotte Hammar Johnsson egentligen menar med det. Menar hon på fullt allvar att kvinnliga företagare ska växa, bli mer framgångsrika och öka sin verksamhet genom att ha sämre villkor i sina företag? Moderaterna har ganska länge hävdat att de värnar den svenska modellen. Då undrar vi vari konflikten ligger. Om man värnar om företag och om att de ska konkurrera på samma villkor är det väl viktigt att företagen gör just det och har samma villkor även för sin personal? Ann-Charlotte Hammar Johnsson lyfter även fram att det är viktigt att företag behandlas lika. Varför är det inte lika viktigt att företagarens anställda behandlas lika, så att företagen ges samma villkor att konkurrera både på arbetstagarfronten och på företagarfronten?
Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Anf. 13 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Jag tackar Marie Nordén för frågan. Det är ett sätt att tolka det. Som jag ser det behöver det inte finnas ett likhetstecken mellan att ha ett dåligt företag och att vara företagare. I Sverige finns det i dag många företag, enmansföretag och andra, som inte har kollektivavtal. Då undrar jag om ni vill utestänga dessa företag och tvinga på dem ett kollektivavtal. Det kan vara så att de personer som arbetar i dessa företag har mycket bättre förutsättningar än personer som arbetar i företag som har ett kollektivavtal. Kollektivavtal är ingen förutsättning i sig för att det ska gå bra. Jag undrar också hur ni ser på dessa domar eftersom ni nu kräver kollektivavtal. Spelar det ingen roll att det finns domar på detta område där det sägs att det inte är okej att skriva in kollektivavtal eller svenska villkor? Jag vill ha svar på hur ni har tänkt.
Marie Nordén (S)
Anf. 14 Marie Nordén (S)
Fru talman! Ja, jag menar att man borde kunna ställa krav på samtliga företag att de ska ha kollektivavtal. Jag säger inte att alla företag utan kollektivavtal har dåliga förutsättningar, men kollektivavtalen är hur som helst en garant för att arbetstagarna har bra villkor. Jag tycker fortfarande inte att man å ena sidan kan säga att man värnar den svenska modellen och tycker att den är viktig och att dessutom kollektivavtal är viktiga, och å andra sidan kan säga något annat. Moderaterna, Ann-Charlotte Hammar Johnssons parti, har hävdat ganska länge att det är viktigt att värna om kollektivavtalen. Det gör man bäst genom att ställa krav på kollektivavtal. Det finns faktiskt länder som har gått före och som ställer högre krav vid upphandling. Danmark är ett sådant land som ställer krav på kollektivavtalsliknande förutsättningar när det ska göras offentlig upphandling. Det finns en forskare, en professor, som menar att Sverige inte utnyttjar EU-lagstiftningens möjligheter till skydd för arbetstagaren vid offentlig upphandling. Vi menar därför att man faktiskt inte har prövat möjligheten att ställa just dessa villkor. Men jag vill återigen fråga: Vari ligger problemet att skapa lika villkor för företagarna, inte bara för löntagarna? Det är faktiskt så att företagarna i dag inte konkurrerar på samma villkor. Det handlar inte om att begränsa företagares möjligheter att växa eller att vara framgångsrika, utan det handlar om att ge alla möjlighet att konkurrera på samma villkor. Då undrar jag igen: Vari ligger konflikten? Om man värnar löntagarnas intressen, som Moderaterna säger att de gör, om man värnar kollektivavtalen och om man värnar den fria företagarens möjlighet att konkurrera på samma villkor som andra, vari ligger då konflikten?
Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Anf. 15 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Det finns många sätt att göra saker och ting. Ett sätt känns bra för er. Jag ser ett annat sätt. Jag tycker att offentlig upphandling ska göras där ute. Där man har möjlighet att göra uppföljningar ser jag vikten av att göra bra offentliga upphandlingar och av att man i underlagen kan förenkla och förbättra på ett sådant sätt att tydliga och tuffa krav kan ställas - dock utan att kräva kollektivavtal eller svenska villkor, som ofta framkommer och som gör att det blir domar i fallet. Jag är, som jag tidigare sagt, inte beredd att överpröva domstolsbeslut. Om det blir fel och folk missbrukar system brukar det finnas beivrande av sådant. Då får man se till att följa upp i andra ändan. Så sent som från april förra året finns det en dom från Botkyrka kommun där man brutit mot 1 kap. 9 § lagen om offentlig upphandling. En del av det som där sägs lyder så här: "Enligt gällande rätt är det inte tillåtet att i samband med offentlig upphandling begära att en leverantör är bunden av eller tecknar ett kollektivavtal. Enligt kammarrätten i Stockholm . missgynnar villkor som avser bundenhet till kollektivavtal vissa leverantörer" - exempelvis de småföretag som jag tidigare nämnt, därav min hållning.
Jonas Eriksson (Mp)
Anf. 16 Jonas Eriksson (Mp)
Fru talman! I finansutskottets betänkande 29 behandlas 39 motionsyrkanden om offentlig upphandling - motioner från nästan samtliga partier i riksdagen. Det är uppenbart att frågor om offentlig upphandling berör och engagerar många. Riksdagsledamöter i Miljöpartiet de gröna har väckt flera motioner om hur vi med offentlig upphandling som verktyg vill stärka en positiv miljöutveckling, utveckling av giftfria produkter och teknikutveckling samt verka för en minskad energi- och oljeförbrukning. Den offentliga sektorn är en viktig aktör för att ställa om produktions- och konsumtionsmönster. Det var till exempel den offentliga upphandlingen som på 1980- och 1990-talen bröt mark för den stora minskningen av klorblekta produkter. Vidare vill Miljöpartiet att offentlig upphandling i större utsträckning ska kunna användas för att stödja utvecklingen av social ekonomi och socialt företagande. Det offentliga har ansvar för olika gruppers sysselsättning. Genom offentlig upphandling skulle kommuner i högre grad kunna verka för att ge människor meningsfull sysselsättning. Vi anser att den offentliga upphandlingen kan och bör användas mer aktivt - detta för att uppnå samhälleliga mål. Till viss del är det möjligt redan i dag, men lagstiftningen om offentlig upphandling är dock försiktigt formulerad och har få skall-krav, vilket skapar otydlighet och osäkerhet. Lagstiftningen ligger också efter på en del områden utifrån vad som faktiskt är möjligt inom EU-samarbetet. Ett sådant exempel är direktivet om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon som redan förra året skulle ha varit infört i svensk lag. Det finns således behov av att se över lagstiftningen. I september förra året fick en särskild utredare i uppdrag att utvärdera upphandlingsregelverket ur ett ekonomiskt och samhällspolitiskt perspektiv utreda om upphandlingsreglerna i tillräcklig utsträckning möjliggör för upphandlande myndigheter och enheter att göra goda ekonomiska affärer genom att tillvarata konkurrensen på marknaden och samtidigt använda sin köpkraft till att förbättra miljön och ta sociala och etiska hänsyn. Vi välkomnar utredningen och tycker att den är bra. Med stort intresse väntar vi på utredningens slutbetänkande. I avvaktan på detta avstår vi från att reservera oss mot utskottets ställningstaganden.
Annie Johansson (C)
Anf. 17 Annie Johansson (C)
Fru talman! Marknaden för offentlig upphandling är mycket omfattande. Enbart den offentliga sektorn upphandlar årligen varor och tjänster för i storleksordningen 400-500 miljarder kronor. Det gör att det är väldigt angeläget att kunna garantera likabehandling, icke-diskriminering och en fri och öppen konkurrens. Alla aktörer - små som stora och svenska som utländska - ska kunna delta i upphandlingar på samma villkor. Detta är en helt avgörande princip för oss. På så sätt säkerställs också största möjliga kostnadseffektivitet och samhällsnytta i upphandlingarna. Tillämpningen av lagen om offentlig upphandling måste bli mer smart och småföretagarvänlig. Inledningsvis yrkar jag bifall till finansutskottets förslag i betänkandet. Jag kommer att ta upp tre områden: ILO-konventionen och kollektivavtal, utmaningsrätten samt lokal upphandling enligt lagen om offentlig upphandling. Vänsteroppositionen - Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - driver med kraft kraven på kollektivavtal vid upphandling och ratificering av ILO:s konvention 94 från 1949. Det stora problemet med deras krav är att likabehandling och den fria konkurrensen då helt sätts ur spel. Det vet Socialdemokraterna. De har under sina regeringsinnehav haft 60 år på sig för att införa just ILO 94 från 1949. Men man har sett uppenbara svårigheter med att göra just detta. För egenföretagare och småföretagare, som inte har kollektivavtal, innebär Socialdemokraternas och Vänsterpartiets politik att de utestängs från möjligheterna att inkomma med anbud. Inte minst skulle många företag på landsbygden drabbas oerhört hårt. Centerpartiet vill underlätta för egenföretagare och småföretagare att växa och anställa samt göra det möjligt att driva företag runt om i vårt avlånga land. Här är den offentliga upphandlingen en oerhört viktig marknad även för de egenföretagare som inte är i behov av kollektivavtal. Vänsteroppositionens jobbpolitik skulle slå undan benen för tusentals av dessa företag som vi vet kommer att stå för jobbtillväxten framöver. Det är en egoistisk och tillväxtfientlig politik som långsiktigt kommer att skada Sveriges konkurrenskraft. Vid sidan av dessa grundläggande invändningar för att värna jobb och tillväxt i Sverige tillkommer rättsliga invändningar. Enligt förvaltningsdomstolar anses frågan om krav på kollektivavtal strida mot gemenskapsrätten. Även EU-domstolen har prövat möjligheten till vissa krav på kollektivavtal vid upphandlingar - det så kallade Rüffertmålet - och kommit fram till att sådana krav strider inte bara mot de svenska upphandlingsreglerna, som tidigare sagts, utan också mot gemenskapsrätten. Det råder också en osäkerhet beträffande förhållandet mellan ILO-konventionens regler och EU-rätten. Sammanfattningsvis innebär detta att det är självklart för Centerpartiet att yrka avslag beträffande absoluta krav på kollektivavtal vid upphandling samt ratificering av ILO:s konvention 94. Vi vill nämligen underlätta för småföretag att växa och anställa, garantera likabehandling och icke-diskriminering samt stå upp för rättssäkerheten. Fru talman! Utmaningsrätten är ett sätt för kommuner, landsting och regioner att utsätta sig för nytänkande och entreprenörskap. Företag och organisationer har härigenom möjlighet att visa att de kan göra jobbet bättre, billigare och/eller mer innovativt, till nytta för kommuninvånarna. Den potentiella marknad som kan öppna sig är mycket stor. Enligt Konkurrensverkets bedömningar kan 70-80 procent av all kommunal verksamhet konkurrensutsättas. I dag är endast ungefär 10 procent konkurrensutsatt. Marknadens värde kan uppgå till så mycket som 700-1 000 miljarder kronor årligen. Med andra ord kan stora möjligheter vänta runt hörnet - om kommunerna tar chansen. Hittills har drygt 30 kommuner beslutat om utmaningsrätten. Regeringens valfrihetsreformer, till exempel LOV, har öppnat kommunsektorn för företagare och entreprenörer samt lett till att kvinnor fått fler arbetsgivare att välja bland och underlättat livspusslet för många. Därtill har effektiviteten, kvaliteten och tillgängligheten i välfärden ökat. Centerpartiet vill därför fortsätta att bygga vidare på valfrihetsreformer, till exempel genom att göra LOV obligatorisk i hela landet. Att lagstifta om utmaningsrätt skulle däremot aktualisera komplicerade rättsfrågor och är därför inte realistiskt att genomföra. Icke desto mindre bör kommunerna göras uppmärksamma på de möjligheter som utmaningsrätten innebär så att de kan fatta välgrundade och ekonomiskt rationella beslut för sina egna verksamheter. Utmaningsrätten är en principiellt viktig fråga inte minst eftersom positiva signaler sänds till det befintliga näringslivet. I småföretagen sker ofta en produkt- och tjänsteutveckling som på så sätt kan bli synlig och tillgänglig för kommunen. Fru talman! Jag tror att vi alla kan skriva under på vikten av närproducerad mat, miljöhänsyn och sociala kriterier samt att stat och kommun ska vara ett väldigt gott föredöme. Det är oerhört grundläggande principer för Centerpartiet. Att veta varifrån maten kommer, hur den odlas, vilken kvalitet den har och under vilka förhållanden djuren lever är en trygghet för oss alla. Glädjande nog utgör också den lokalt producerade - och ekologiska - maten en allt större del av våra livsmedelsinköp. Svenskarna har blivit mer kvalitets- och miljömedvetna, vilket naturligtvis är glädjande. Särskilda krav på att varor och tjänster ska produceras lokalt eller enligt svenska normer går dock inte att ställa enligt den lagstiftning som finns. Det skulle strida mot såväl svensk rätt som grundläggande EU-regler och därigenom vara oförenligt med principerna om likabehandling och icke-diskriminering. Alla leverantörer måste behandlas lika och ges samma förutsättningar att lämna ett anbud. Inom ramen för dessa grundläggande principer finns det dock en hel del som kan göras. Exempelvis anser vi i Centerpartiet att den offentliga sektorn bör utarbeta tydliga etiska och miljömässiga styrdokument för sin upphandling. Kommunerna måste också bli bättre på att utnyttja möjligheten att ställa krav som står i proportion till de upphandlade beloppen. I dag är kraven nämligen ofta för strikta även för små upphandlingar, vilket missgynnar mindre, ofta lokala, aktörer. En ökad medvetenhet och kunskap hos kommunernas upphandlare kring hur kraven kan utformas för att ge de lokala producenterna samma förutsättningar som de större är därmed en viktig fråga framöver. I dag deltar bara runt en tredjedel av Sveriges småföretag i offentliga upphandlingar, trots att de är över 99 procent av antalet företag i landet. Det finns stora affärsmöjligheter i offentliga upphandlingar, så fler borde se möjligheter genom en enklare och snabbare administrativ process och genom mindre omfattning av själva upphandlingarna. Det är oerhört viktigt att säkerställa att offentlig upphandling gör det möjligt även för mindre och lokala aktörer att vara med i processen. Här är det framför allt tillämpningen som är i fokus och som kraftigt behöver förbättras. Politiskt ledarskap runt om i Kommunsverige och Myndighetssverige skulle också kunna göra att tillämpningen blev inkluderande för mindre företag och inte exkluderande.
Anders Sellström (Kd)
Anf. 18 Anders Sellström (Kd)
Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. Närproducerat, djurskyddslagar, etik, socialt ansvarstagande, kollektivavtal, miljökrav, lokalt producerat och så vidare - ja, viljan är stor att genom offentlig upphandling uppnå i många fall vällovliga syften. Vi har redan en mängd exempel på förslag till riksdagsbeslut, och i betänkandet kan man läsa ännu fler förslag om hur vi med lagens hjälp kan nå dessa syften. Jag har själv många gånger funderat kring hur vi genom exempelvis den kommunala upphandlingen ger fler aktörer av olika storlek chansen att vara med, hur vi ger ökade möjligheter att ställa relevanta miljökrav på varor och tjänster och hur vi ger producenter av animaliska produkter där djuren har drägligare förhållanden under sin livstid chansen att leverera trots högre kostnader än andra, mindre nogräknade, dito. Samtidigt får vi inte glömma huvudsyftet med all offentlig upphandling. Reglerna ska garantera att alla leverantörer ska kunna konkurrera på lika villkor om att få leverera varor och tjänster till det allmänna. De ska även säkerställa att skattebetalarnas pengar används på det mest effektiva sättet, och de ska förhindra korruption och ensidigt gynnande av vissa. Men samtidigt: Är det inte på tiden att Sveriges offentliga upphandlare ställer rättmätiga etiska krav vid upphandling av exempelvis animaliska produkter? Vad innehåller skoltallriken egentligen? Svenska skolbarn förtjänar att få äta kött där grisen fått bedövning innan slakt. Allt annat borde självklart vara oacceptabelt. På många håll i landet kringgås höga ambitioner för en självklar djurhållning under upphandlingsprocessen. Offentliga upphandlare som ställer miljökrav är hårt ansatta av överklaganden från grossister. Den aktuella tyska köttdumpningen på den svenska marknaden accelererar problemet. Det finns ingen ursäkt för kommuner att huka undan risken för överklagande. När kommunerna har full rätt och fullt stöd av Miljöstyrningsrådet att anlägga en högre ambitionsnivå vill grossisterna fortsatt kunna böka runt bland svaga upphandlingskrav och prisfokuserade förfrågningsunderlag. På det sättet får grossisterna möjlighet att teckna avtal där man fritt kan botanisera bland Europas grisproducenter. Lägst pris vinner alltid under sådana förhållanden. Resultatet är goda marginaler för grossisterna och ett tallriksinnehåll med tvivelaktigt djurskyddsursprung för våra skolbarn. EU-domar har klargjort möjligheten för upphandlande myndigheter att ställa krav på tillverkningsprocessen av en vara. Det ger därmed frihet för en kommun att ställa högre krav på maten till skolbespisningen än vad många gör i dag. EU-lagstiftningen är en bottenplatta varifrån vi kan kräva en försvarbar djurhållning. Svenska grisfarmare är angelägna att möta grundläggande nivåer och ta kostnader för ett djurskydd som man kan tycka är självklart. Att då straffas ut i nästa steg vid offentliga upphandlingar av kommuner och landsting tycker jag rimmar illa. Att grisarna får behålla sin knorr är en självklarhet, anser Kristdemokraterna. Stressade grisar som lever under industriella produktionsförhållanden biter av varandra knorrarna, med infektioner som följd. Det har gjort att man i dessa sammanhang ofta - utan bedövning - klipper av grisarna knorren i samband med födseln. Den enda vettiga ambitionen är att behålla knorren och ha en djurhållning där grisen inte blir stressad. Hälften av Europas producenter bedövar inte inför slakt. Den omfattande slakten utan bedövning är otäcka fakta att presentera men behöver lyftas upp till ljuset. Grisproducenter i en rad EU-länder skaffar sig nationella undantag från EU-lagstiftningen på en rad områden. Regeringen har anslagit pengar till Miljöstyrningsrådet för att anlägga kriterier som är förenliga med EU-lagstiftningen och samtidigt hjälper upphandlande organisationer att ställa upphandlande miljökrav på sitt produktområde. För att ytterligare stärka förutsättningarna att ta hänsyn till etik och miljö utvärderar också regeringen upphandlingsregelverket med Anders Wijkman som särskild utredare. I ljuset av den tyska köttinvasionen vi nu får erfara är det mycket som tyder på att fältet i striden om en moraliskt försvarbar skoltallrik i dag tillhör grossisterna. Kommunerna behöver ta sitt ansvar och sätta ribban betydligt högre. Det går alltså med dagens upphandlingslagstiftning att komma betydligt längre än vad som sker. Frågan är om exempelvis kommunerna i sina upphandlingar vill lägga några kronor extra på mat med högre kvalitet. Vill det offentliga Sverige ta matchen på allvar för att premiera och ställa högre krav på exempelvis grisproducenterna? Möjligheten finns, men frågan är om lokalpolitikerna i detta land vill anta utmaningen.
Monica Green (S)
Anf. 19 Monica Green (S)
Fru talman! Jag vill haka på det sista inlägget. Det gäller hur viktigt det är att vi ställer miljökrav och sociala krav på de inköp vi gör till kommuner och landsting, eftersom kommuner och landsting faktiskt kan gå före och se till att våra svenska grisbönder överlever tillsammans med glada grisar med knorr på svansen. Vi nöjer oss inte med att säga att det finns en lagstiftning och att kommunerna redan kan göra detta. Vi vill skynda på arbetet. Vi tycker att det går alldeles för långsamt, och det är därför vi har skrivit i vårt särskilda yttrande att ribban måste höjas ytterligare så att de upphandlande enheterna är skyldiga att ställa miljökrav och sociala krav. Med den borgerliga regeringen går det nämligen långsamt att titta över detta. Det sägs att Anders Wijkman inte ens har uppdraget att titta på hur man ska kunna snabba på att se till att de här kraven ställs. Om de inte ens har det uppdraget kommer det att ta lång tid, och då säger åtminstone de skaraborgska grisbönderna att vi inte kommer att ha kvar den svenska julskinkan över huvud taget. Här behöver det alltså skyndas på. Vi kan inte nöja oss med att säga att det är kommuners och landstings ansvar. Vi måste som lagstiftare förtydliga lagen så att alla kommuner och landsting går före och köper julskinka och annat från de svenska grisarna, som vi vet har blivit behandlade på ett bra sätt och som inte åkt 200 mil. Man kan ha koldioxidkrav på transporterna. Man kan ha krav på att grisarna ska vara salmonellatestade och blivit behandlade på ett bra sätt. Det är viktigt för den svenska, inhemska, näringen, och därför behöver den borgerliga regeringen skynda på ärendet. Vi nöjer oss inte med att det går så långsamt, för det innebär kris för den svenska grisnäringen.
Annie Johansson (C)
Anf. 20 Annie Johansson (C)
Fru talman! Monica Green tar upp ett oerhört angeläget ämne, att värna svensk livsmedelsproduktion och nu framför allt grisproduktionen med tanke på den kris som grisbönderna befinner sig i. Det är angeläget att vi skapar långsiktiga och gynnsamma villkor för dessa bönder på den svenska landsbygden så att de kan vara med i de offentliga upphandlingarna. Då är det intressant att Monica Greens parti driver krav på kollektivavtal för att man ska få vara med i de offentliga upphandlingarna, kollektivavtal som svenska lantbrukare sällan har eftersom de är enmansföretagare. Monica Green säger att den borgerliga regeringen är så långsam. I den svenska riksdagen driver Socialdemokraterna fortfarande frågan om ILO-konventionen från 1949, trots att man innehaft regeringsmakten i 60 år efter att den tillkom. Tala om långsamhet hos de tidigare socialdemokratiska regeringarna! Nu behöver vi handlingskraft, och den svenska regeringen har därför tillsatt en upphandlingsutredning. Socialdemokraterna har valt att skriva ett särskilt yttrande och inte en reservation eftersom de välkomnar den utredning som tillsatts för att se över upphandlingsreglerna och titta på frågan om miljöhänsyn och sociala hänsyn. Jag tycker att Monica Green far med osanning när hon säger att Socialdemokraterna kräver mer. De vill ju invänta utredningen, ledd av Anders Wijkman, som kommer att presenteras senare och tar upp just dessa frågor. Vad är det Monica Green egentligen menar med långsamhet och att man inte står upp för den utredning som nu är tillsatt?
Monica Green (S)
Anf. 21 Monica Green (S)
Fru talman! Innan jag svarar på det måste jag konstatera den totala okunskap som Annie Johansson innehar när det gäller kollektivavtal. Det är beklagligt att borgerliga ledamöter i Sveriges riksdag, och ledamöter som sitter i finansutskottet, inte har en aning om att kollektivavtal inte behöver tecknas av egenföretagare och företag som inte har anställda. Det är märkligt att vi har sådana företrädare i Sveriges riksdag. Jag beklagar att vi har en sådan okunskap. När det gäller hastigheten och vårt särskilda yttrande säger vi där att ribban måste höjas ytterligare på de upphandlande enheterna. Vi nöjer oss alltså inte med att vänta in utredningen. Om det till och med är så, vilket vi fått höra, att Anders Wijkman enligt direktiven inte ens har att se över hur man tar sociala hänsyn och miljöhänsyn då ligger ett stort ansvar på dem som satt upp direktiven. Låt mig ge ytterligare ett exempel. När vi träffade de förtvivlade grisbönderna i mitt hemlän Skaraborg satt borgerliga ledamöter runt bordet och påstod att vi gemensamt skulle ställa krav på ursprungsmärkning. Dagen efter röstade de borgerliga ledamöterna i Sveriges riksdag mot förslaget om ursprungsmärkning. De ville bara ha ursprungsmärkning på det som EU ställde krav på, nämligen nötkött, inte griskött. På område efter område hindrar ni, Annie Johansson, de svenska grisbönderna att utveckla sin produktion. Det beklagar jag.
Annie Johansson (C)
Anf. 22 Annie Johansson (C)
Fru talman! I detta för de gröna näringarna på landsbygden mycket kritiska läge är det inte symbolpolitiken som är viktig, utan det handlar om att skapa gynnsamma villkor för att stärka den svenska konkurrenskraften inom såväl jordbruket som skogsbruket. Det handlar om att fortsätta att sänka skatter och att fortsätta att regelförenkla. Jag kan konstatera att Eskil Erlandssons landsbygdsdepartement är bäst i klassen och har regelförenklat, särskilt på livsmedelsområdet, med nästan 34 procent under förra mandatperioden. Man måste fortsatt vara bättre på att regelförenkla. Detta gäller många departement, inte minst Finansdepartementet, som har mycket att göra för att förenkla vardagen och administrationen för småföretagare runt om i landet. Det är en ambition som regeringen har och måste fortsätta att arbeta för. Det jag fortfarande hänger fast mig vid gäller kravet på kollektivavtal och ratificeringen av ILO-konventionen. Jag vet att Socialdemokraterna vet att det är stora problem att införa ILO 94. Det är därför man inte införde den under de 60 år man hade regeringsmakten. Jag vet också att det är svårigheter att införa den på grund av både vad förvaltningsdomstolar i Sverige har sagt, att den inte är förenlig med den svenska lagstiftningen, och framför allt på grund av vad EU-domstolen har sagt, att den inte är förenlig med gemenskapsrätten. Det viktigaste nu är inte att snacka symbolpolitik utan att se till att det skapas konkurrenskraftiga regler för att bibehålla svensk livsmedelsproduktion och skapa gynnsamma villkor i den lokala offentliga upphandlingen så att små aktörer i kommunerna inte får benen undanslagna utan kan vara med i matchen och tävla om anbuden.
Monica Green (S)
Anf. 23 Monica Green (S)
Fru talman! Det sista håller jag med Annie Johansson om, att det är viktigt att inte föra symbolpolitik och att vi inte bara ska snacka. Jag upplever det som att det bara är snack från regeringens sida. Ni handlar ju inte, Annie Johansson. Ni ser med öppna ögon på när Sveriges grisbönder lider. De är inte imponerade över ert sätt att arbeta. Även om Annie Johansson är nöjd med hur det går till på Landsbygdsdepartementet är de svenska grisbönderna inte nöjda över huvud taget. De är förtvivlade. De beskriver för oss, gemensamt, att de inte kan fortsätta med sin produktion. Vi kommer att förlora den svenska produktionen helt och hållet. Vi får ingen svensk julskinka. Och då står Annie Johansson och säger att vi inte ska hålla på med symbolpolitik! Är ursprungsmärkning alltså symbolpolitik? Att ställa sociala krav och miljökrav, är det också symbolpolitik? Vi tycker att det är viktigt att flytta fram positionerna. Vi vill rädda den svenska näringen på landsbygden. Ni vill bara snacka och komma med tjusiga ord. Nu gäller det att gå från ord till handling, Annie Johansson. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-03-09
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 7, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Utmaningsrätt

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi203 och 2010/11:Fi255.
    2. Kollektivavtal

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi207, 2010/11:Fi208, 2010/11:Fi254 och 2010/11:A385 yrkande 5.
      • Reservation 1 (S, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S098014
      M100007
      MP20302
      FP21003
      C19004
      SD18002
      KD17002
      V01702
      Totalt195118036
      Ledamöternas röster
    3. Miljöhänsyn

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi209, 2010/11:Fi222, 2010/11:Fi245, 2010/11:MJ296 yrkande 11, 2010/11:MJ433 yrkande 2, 2010/11:MJ449 yrkande 13, 2010/11:N220 yrkande 2, 2010/11:N374 yrkande 3 och 2010/11:N437 yrkandena 3 och 4.
      • Reservation 2 (V)
    4. Mindre företag

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi212, 2010/11:Fi219, 2010/11:Fi241, 2010/11:Fi267 yrkandena 1 och 2, 2010/11:C298 yrkande 3 och 2010/11:N409 yrkande 3.
    5. Djuromsorg

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi220 och 2010/11:Fi223.
    6. Närproducerat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:Fi239, 2010/11:C305 yrkande 2, 2010/11:C311 yrkande 15, 2010/11:MJ226 yrkande 2 och 2010/11:MJ272 yrkandena 2 och 3.
    7. Sociala kriterier

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Fi247.
    8. Beställarkompetens m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Fi252 yrkandena 1 och 2.
    9. Fackliga organisationers insyn

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2010/11:Fi253.
      • Reservation 3 (S)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S098014
      M100007
      MP23002
      FP21003
      C19004
      SD18002
      KD17002
      V01702
      Totalt198115036
      Ledamöternas röster
    10. Hälso- och sjukvården m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2010/11:So481 yrkande 3, 2010/11:So573 yrkande 5, 2010/11:N386 yrkande 4 och 2010/11:N421 yrkande 3.
      • Reservation 4 (S, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S197014
      M100007
      MP23002
      FP21003
      C19004
      SD18002
      KD17002
      V01702
      Totalt199114036
      Ledamöternas röster