Anf. 14 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Civilutskottets betänkande 8 om leksakers säkerhet innebär att en lag från 1992 ersätts med ny lagstiftning. Motivet till den nya lagstiftningen är att regeringen därmed genomför ett EU-direktiv från 2009. Det kan säkert finnas många motiv till att se över en nästan 20 år gammal lagstiftning, och särskilt när det gäller leksaker har väldigt mycket förändrats som bör föranleda nya bestämmelser.
Begreppet leksak syftar på en produkt som utformats med avsikt att barn under 14 år ska känna ett intresse för att använda produkten. Sedan kanske inte allt det som barn under 14 år gör med prylar kan kallas för lek.
Alla riksdagsledamöter har kanske inte haft förmånen att kunna studera barns lek. Det är ganska intressant, kan jag berätta. Man skulle kunna formulera sig så att det förmodligen inte finns någon gräns för uppfinningsrikedomen över hur så kallade leksaker kan användas och behandlas. I den följdmotion som Miljöpartiet skrivit på regeringens proposition radar vi upp ett stort antal exempel på hur oförutsägbar användningen av leksaker kan vara. Vi vuxna kommer nog aldrig att sluta förvånas över hur leksaker kan användas när barnen själva får bestämma.
När man lagstiftar om leksaker och om leksakers säkerhet menar vi därför att det är viktigt att beakta den verklighet som leksakerna utsätts för och inte begränsa lagstiftningen till att reglera det bruk som vuxenvärden kan föreställa sig. En säker leksak måste verkligen vara säker ur alla tänkbara perspektiv.
Fru talman! Varje år tillverkas i världen ca 250 miljoner ton plaster. Många av dem är så kallade mjuka plaster, konstruerade på ett sätt som gör att de lätt släpper ifrån sig olika molekyler i materialet. Många leksaker tillverkas av just sådana plaster. En viktig fråga blir därför de så kallade CMR-ämnena. Det handlar om kemikalier som är cancerogena, mutagena eller reproduktionsstörande.
Miljöpartiet anser att sådana ämnen inte ska få förekomma i leksaker. Vi har föreslagit ett totalförbud mot CMR-ämnen i leksaker. Den gräns på 0,1 procent som regeringen föreslår, och som finns i direktivet, anser vi inte är tillfredsställande just när det gäller leksaker. Regeringen hänvisar till att direktivet i fråga är ett fullharmoniseringsdirektiv och att Sverige därför inte får införa strängare bestämmelser och på så vis försvåra leksakernas fria rörlighet inom EU.
Kemikalieinspektionen har emellertid i sitt remissyttrande anfört att det inte är självklart att det inte vore möjligt att med hänvisning till miljöhänsyn, i stället för säkerhet, implementera direktivet på ett sätt som skulle innebära att man kunde införa strängare krav vad gäller CMR-ämnen. Regeringen har, enligt propositionen, inte utrett möjligheterna att antingen direkt i den svenska lagstiftningen eller via ett agerande på EU-nivå få till en skärpning som skulle innebära ett totalförbud mot CMR-ämnen.
Vi miljöpartister är självklart besvikna över att regeringen inte använt tiden från juni 2009 - det handlar om nästan två år - till att bereda detta och försöka bearbeta problemet mer systematiskt för att nå ett sådant förbud. Vi menar att det avslöjar ett ointresse för barns säkerhet från regeringens sida.
Tyvärr är det lika illa med allergiframkallande och hormonstörande ämnen. Inte heller där innebär den nya lagstiftningen en tillfredställande reglering. Ohälsa kopplat till olämpliga kemikalier i leksaker är ett växande problem som vi menar att regeringen borde ta på större allvar.
Varningstexter, fru talman, är en mycket viktig del av säkerheten för alla typer av konsumentprodukter. Även om de små barnen inte själva kan läsa varningstexterna måste vi utgå från att alla vuxna och inte minst barnens föräldrar är intresserade av varningstexter och skötselråd för att på så vis kunna minimera riskerna för barnen.
Även om regeringen utgår från att varningstexter på leksaker som säljs för bruk i Sverige förses med varningstexter på svenska kan vi från Miljöpartiets sida inte ta lika lättvindigt på frågan som regeringen gör. Vi menar att det är mycket tydligt i direktivet att länderna kan föreskriva vilka språk varningstexter ska skrivas på, och då menar vi att Sverige bör använda den möjligheten.
Direktivet ger faktiskt utrymme för att det enskilda medlemslandet kan föreskriva att konsumenten har rätt att få varningstexter översatta till det språk som konsumenten behärskar: urdu, persiska, spanska eller franska - eller varför inte punktskrift, för den som har de behoven? De synskadade utgör en stor grupp i vårt samhälle. Vi miljöpartister är ganska förvånade över att regeringen inte tagit till vara möjligheten att lagstifta så att de synskadade får samma tillgång som seende till den information som varningstexter på leksaker innebär.
I huvudsak innehåller de föreslagna lagändringarna många välkomna förstärkningar av skyddet för barn när det gäller risker med leksaker, så några kanske tycker att vi ägnar oss åt detaljer som är av mindre vikt. Men då ska man komma ihåg att barn är känsligare och mer utsatta än vuxna och att leksaker har en tendens att gå i arv och därmed finnas i barns vardag under väldigt många år. Det innebär att man måste tänka långsiktigt och ha skarpa regler.
Om vi hade en mer fri riksdag, där den symboliska maktkampen mellan regeringen och oppositionen inte var så tyngd av det jag tycker är ganska osmaklig prestige är jag rätt övertygad om att det skulle vara möjligt att få en enig riksdag att ställa sig bakom en reservation som den som har nr 2 i detta betänkande.
Ingen riksdagsledamot kan ju rimligen anse att regeringen
inte
ska arbeta vidare med att inom EU försöka föra frågan framåt, så att vi med tiden helt kan fasa ut cancerogena, mutagena, reproduktionsstörande, hormonstörande och allergiframkallande kemikalier från produkter som direkt vänder sig till barn. Ingen riksdagsledamot kan motsätta sig det. Jag har till och med, fru talman, svårt att tänka mig att det skulle finnas en regering i vårt land, oavsett partisammansättning, som anser att skadliga kemikalier ska få finnas i leksaker.
För varje regering som menar allvar med att arbeta för en säkrare barnmiljö borde det vara ett drömläge att när man har samtal på EU-nivå kunna hänvisa till en enig riksdag på hemmaplan som ställer krav på förbud mot skadliga kemikalier i produkter avsedda för barn.
Varför väljer då Socialdemokraterna, Moderaterna och de övriga högerpartierna att försvåra för regeringen att driva den här frågan inom EU genom att inte ställa upp på reservation nr 2? Ett avslag är ju en signal som tolkas: Regeringen har inget tryck hemifrån - så kan det tolkas. Det riskerar att försvaga den regering som verkligen skulle vilja försöka verka för ett förbud mot skadliga kemikalier i leksaker. Vem vill bidra till det? Ingen, såvitt jag förstår. Ställ därför upp på reservation nr 2!
Fru talman! Självklart står Miljöpartiet bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinnande så yrkar jag bifall enbart till reservation nr 2. Den ledamot som röstar nej till en sådan uppmaning åt vår regering kan rimligen sedan inte gå hem och se sina barn eller barnbarn i ögonen. Därför, fru talman, utgår jag från att just den reservationen får ett helhjärtat stöd härifrån kammaren när det blir dags att votera.
Slutligen vill jag än en gång påminna kammaren om att det är hög tid att riksdagen ser till att bygget av dubbelspåret mellan Falun och Borlänge startar.