Anf. 60 Hans Backman (Fp)
Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 4 av Folkpartiet, Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna. I övriga delar yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill tillsammans med Sverigedemokraterna frångå, som framgått här i talarstolen, den nuvarande begränsningsregeln för ersättning till deltidsarbetslösa. Det är oklart exakt vilken förändring som oppositionspartierna egentligen förordar. Oavsett på vilket sätt man minskar deltidsbegränsningen skulle det medföra betydande utgiftsökningar i statskassan, något dessa partier gemensamt måste finna en finansiering för. I Alliansen vill vi behålla nuvarande begränsningsregel. Att ta bort denna begränsning för deltidsarbetande tror vi kommer att leda till en ytterligare ökning av deltidsanställningar och en försämrad ställning för arbetstagare på arbetsmarknaden. Det är deltidsanställningar man får fast man vill ha heltid.
Låt oss utgå från det mest näraliggande alternativet, en återgång till reglerna för april 2008. Vi noterar att deltidsersättningens andel av kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen är 25 procent. Regeringskansliet respektive riksdagens utredningstjänst, RUT, har för utskottets räkning räknat ut att en återgång till det tidigare regelverket beräknas medföra ökade utgifter för staten i storleksordningen 3 miljarder kronor. Alliansens företrädare i finansutskottet har framfört att ett ansvarsfullt agerande i riksdagen innebär att utskotten under beredningen av olika motionsförslag, även om det bara handlar om tillkännagivanden, nogsamt ska beakta förslagens finansiella effekter innan de tillstyrks. Vi som företräder Alliansen i arbetsmarknadsutskottet anser, liksom alliansföreträdarna i finansutskottet, att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna borde ha redovisat både kostnadsberäkningar och möjliga sätt att finansiera förändringen på innan man tillstyrkte de aktuella motionsyrkandena.
Vi kan konstatera att det varken i motionen eller i utskottets ställningstagande, såsom vi skriver i vår reservation, finns någon uppgift om hur Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna ska utforma ett framtida gemensamt budgetalternativ där denna utgift täcks in. Det är ansvarslöst att på detta sätt forma en utgiftskoalition i flermiljardsklassen utan att ens peka på en tanke på en lämplig finansiering av åtagandet.
Det är beklämmande att utskottsmajoriteten inte har varit beredd att stå för konsekvenserna av sina förslag utan velat undandra finansutskottet de beräkningsunderlag som har tagits fram för arbetsmarknadsutskottets räkning inför finansutskottets beredning. Utskottet var enigt om behovet av att inhämta beräkningsunderlag. Men när båda de inhämtade underlagen visade att en förändring av nuvarande regelverk skulle bli mycket kostsam för skattebetalarna ville inte oppositionspartierna längre att underlagen skulle användas i beredningen. Det är anmärkningsvärt.
Det är också märkligt, herr talman, att oppositionspartierna i sak inte har något gemensamt alternativ till hur reglerna för ersättning till deltidsarbetslösa ska se ut.
Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill avskaffa deltidsbegränsningen helt. Socialdemokraterna ville så sent som inför förra årets budget utöka antalet ersättningsdagar från 75 till 100 för deltidsarbetslösa, men de har inför årets budgetbehandling ändrat sig och vill bara begränsa regelverket. Miljöpartiet motsatte sig 75-dagarsregeln inför dess införande men förordade i höstas bara en översyn.
Det är omlämpligt av oppositionspartierna att kräva en mycket kostsam förändring av regelverket utan att ha någon gemensam uppfattning om vad som bör komma i dess ställe. Olika typer av deltidsbegränsningsregler, bland annat tidsmässiga, har tillkommit under såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar och har varit vanligt förekommande under försäkringens historia. Motivet har varit att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en omställningsförsäkring, inte ett långvarigt försörjningsstöd som dessutom får till följd att arbetsgivare kan låta staten subventionera ofrivilliga deltidsanställningar.
De nuvarande begränsningsreglerna är ett inslag i regeringens arbetslinje, men argumenten att begränsa tiden med deltidsersättning har alltid varit relativt beständiga över tiden oberoende av regering. Vi i Alliansen kan utan svårighet instämma i de uttalanden om vikten av att försäkringen inte ska användas som en deltidsförsörjning som gjordes av de socialdemokratiska regeringarna år 1973, 1987 och 1996. Vid det sistnämnda tillfället anmälde den dåvarande socialdemokratiska regeringen bland annat att man övervägt att ta bort den då gällande deltidsbegränsningen, men att ta bort denna begränsning för deltidsarbetande skulle enligt regeringens bedömning endast leda till en ytterligare ökning av deltidsanställningar och en försämrad ställning för arbetstagare på arbetsmarknaden. Detta alltså sagt av en socialdemokratisk regering.
Herr talman! Ett viktigt led i Folkpartiets och regeringens politik är att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att anställa, och regeringen har genomfört en stor mängd åtgärder för att fler människor ska få arbete och att fler av dem som vill arbeta heltid också ska få möjlighet att göra det. Jobbskatteavdragen gör det till exempel mer lönsamt för kvinnor och män att arbeta. Eftersom kvinnor i större utsträckning än män är låg- och medelinkomsttagare, bland annat beroende på att de oftare arbetar deltid, kan jobbskatteavdragen komma att vara av större relativ betydelse för kvinnor än för män och bidra till ökade ekonomiska drivkrafter för kvinnor att gå från deltids- till heltidsarbete. De deltidsarbetslösas incitament i kombination med att det faktiskt är kostsamt för företagen att byta ut personal med jämna mellanrum bör leda till att företag i högre grad än tidigare kommer att vilja erbjuda heltidsanställning i stället för att anställa nya personer på deltid.
Ofrivilligt deltidsarbete drabbar huvudsakligen kvinnor, ofta kvinnor som är verksamma i den offentliga sektorn. Det är därför angeläget att fler arbetsgivare till exempel inom vård och omsorg i den offentliga sektorn erbjuder bra villkor och fler heltidsanställningar. Alla som vill och kan måste få möjlighet att jobba mer. Jag vill betona arbetsmarknadens parters ansvar i denna fråga. Jag noterar i detta sammanhang att i flera av de kollektivavtal som träffades under 2010 ingår att parterna ska se närmare på just deltidsfrågan.
Herr talman! Jag vill ta upp ett problem med dagens system, och det är personer som vill jobba men tackar nej till erbjudanden om korta anställningar, till exempel endagsvikariat, inom den offentliga sektorn på grund av att sådana anställningar i dag gör att många deltidsstämplingsdagar går åt. Detta problem anser jag att det bör tittas på så att möjliga lösningar kan arbetas fram, för min och regeringens åsikt är att varje möjlighet till arbete är i grunden bra och också ger möjligheter att skapa kontakter som leder till mer arbete. Men att helt ta bort 75-dagarsregeln är inte, som jag ser det, en bra lösning.
Herr talman! Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill tillsammans med Sverigedemokraterna också återinföra den så kallade 100-dagarsregeln. Vi företrädare för allianspartierna vill att denna regel ska kvarstå.
Motivet till att 100-dagarsregeln slopades var just den begränsning av arbetssökandet som regeln kunde leda till. Sannolikheten att en person ska hitta ett arbete minskar ju med tiden för den som är arbetslös. Därför är det viktigt att finna ett arbete så snabbt som möjligt. Och för exempelvis ungdomar kan möjligheten att flytta till en annan ort för att få ett jobb vara både utvecklande och stimulerande. Detta bör därför uppmuntras. Det är väl många av oss som har träffat på ungdomar som har tagit steget och bytt ort och fått ett jobb och som tycker att det är och har varit en positiv upplevelse.
Vi i allianspartierna anser dock, som tidigare nämnts här i talarstolen, att hänsyn ska kunna tas till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra personliga förhållanden. Det är också så sagt att Arbetsförmedlingen ska göra en prövning i varje enskilt fall, och enligt gällande föreskrifter kan en sökande av till exempel familjeskäl begränsa sitt sökområde. Kravet i arbetslöshetsförsäkringen på att byta arbetsuppgifter och arbetsort ställs också, enligt vad som framgår av Riksrevisionens rapport
Omställningskraven i arbetslöshetsförsäkringen
, endast i begränsad omfattning.
Herr talman! Av den promemoria som upprättats i Regeringskansliet på utskottets begäran framgår också att ett återinförande av 100-dagarsregeln kommer att leda till längre arbetslöshetstider, även om det är svårt att beräkna den exakta längden. I promemorian konstateras att alla åtgärder som förlänger arbetslöshetstiden, om än marginellt, innebär betydande utgiftsökningar för staten. I promemorian ges ett exempel: Om återinförandet av 100-dagarsregeln antas höja den genomsnittliga tiden i arbetslöshet med bara en enda ersättningsdag för samtliga som i dag uppgett till Arbetsförmedlingen att de söker arbete utanför den lokala arbetsmarknaden redan från dag ett skulle det innebära en ökning av utgifterna med ca 200 miljoner kronor. Det visar vilka betydande utgiftsökningar som kan antas bli följden av de rödgrönas och Sverigedemokraternas förslag.
Herr talman! Som jag tidigare har sagt anser vi i allianspartierna att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med Sverigedemokraterna borde ha redovisat både kostnadsberäkningar och möjliga sätt att finansiera förändringarna innan man tillstyrkte de aktuella motionsyrkandena.
Herr talman! Just nu växer det fram en mängd nya jobb. Enligt Arbetsförmedlingen uppgick antalet lediga platser som anmäldes till landets arbetsförmedlingar under april 2011 till 62 000, vilket är 14 000 fler än för ett år sedan. Uppgången var särskilt märkbar inom vård- och omsorgsverksamheten och verkstadsindustrin. Det har kommit 120 000 personer fler i arbete på ett år och 33 000 unga fler i arbete på ett år, och 32 000 färre är långtidsarbetslösa. Detta har skett på ett år. Och på sikt, enligt en prognos, kommer 320 000 fler att vara i sysselsättning till år 2015. Så nog har regeringens politik en positiv inverkan på sysselsättning. Bland annat är matchningen väldigt viktig. Därför tycker vi i Alliansen att det är mycket anmärkningsvärt att oppositionen i detta läge vill ta bort en möjlighet att matcha människor, och då inte minst ungdomar, till jobben som nu växer fram.
(Applåder)