Anf. 20 Christoffer Järkeborn (M)
Fru talman! Det vi debatterar i dag är ett förslag till ny lag om europeiska företagsråd. Den nya lagen innehåller vissa förändringar. Bland annat är det vissa begrepp som förtydligas. Vi kan också se vissa nya bestämmelser när det gäller förhandlingar och när man ska inrätta ett europeiskt företagsråd. Det finns även nya bestämmelser när det gäller arbetstagarrepresentanternas rätt till utbildning.
Men det är inte så stora materiella förändringar i den nya lagen jämfört med den lag som gäller från slutet av 90-talet. Min uppfattning är att den här typen av regler egentligen borde regleras av arbetsmarknadens parter. Jag tycker inte att det här är frågor som borde ligga på EU-nivå, och jag är i grunden skeptisk till den här typen av direktiv från EU.
Jag tycker att det finns en fara i att EU blandar sig i mer och mer av det som jag menar att vi borde bestämma själva här i Sverige. Jag tycker att vi ska vara stolta över den svenska modell som har varit bra för Sverige. Det finns en fara i att alltid ropa på mer lagstiftning och samtidigt säga att man står upp för den svenska modellen.
Vi har en viktig tradition i Sverige som innebär att parterna ska ha frihet att själva på bästa, på det mest effektiva och på det mest rättvisa sättet hitta de bästa lösningarna.
Samtidigt ser vi att världen förändras, och vi ser också att allt fler bolag får internationell karaktär. Jag kan då se vissa behov av europeiska företagsråd, och jag tror att den här typen av regler ibland kan vara nödvändiga, bara man har ett sunt kritiskt förhållningssätt till den här typen av EU-direktiv.
Om man har stora skillnader mellan länderna kan det skapa oklarheter i företag som har verksamhet i många länder, och jag tycker att det finns en rad förbättringar i den lag vi har att debattera i dag jämfört med lagen från 90-talet.
I den nya lagen stärker vi arbetstagarnas rättigheter. Vi förbättrar rättssäkerheten, och vi löser också en del praktiska tillämpningsproblem.
Man kunde välja att införa direktivet antingen i form av avtal mellan parterna eller genom lag. Regeringen har efter samråd med arbetsmarknadens parter gjort bedömningen att det inte var lämpligt att implementera eller genomföra direktivet via avtal och att man därför var tvungen att gå fram med en ny lag.
Jag tycker att det hade varit bättre om man hade kunnat lösa detta via avtal och att vi inte i dag hade behövt gå fram med en ny lag för att uppfylla direktivet, men jag tror att regeringen har gjort en riktig bedömning, och jag litar på den bedömning som regeringen gjort, att man är tvungen att i dag gå fram med en lag.
Det är också så, och det tycker jag är viktigt att poängtera, att reglerna som gäller europeiska företagsråd är regler som är dispositiva i förhållande till kollektivavtal. Det innebär att man i stället fullt ut kan låta kollektivavtal gälla under vissa förutsättningar. Det gäller att kollektivavtalet inte innebär mindre förmånliga regler än det som är reglerat i lagen. Men det är också viktigt för Sveriges vidkommande att vi slår vakt om och upprätthåller möjligheten att låta kollektivavtal ha företräde, och det är därför jag är positiv till att de här reglerna är just dispositiva.
Reglerna i den nya lagen omfattar också samma företag som den gamla lagen. Det är dels gemenskapsföretag som har minst 1 000 arbetstagare i EES-stater, varav minst 150 arbetstagare i var och en av minst två EES-stater, och det är också företagsgrupper med ungefär samma kriterier.
Fru talman! Som jag sade inledningsvis är det inte väldigt stora materiella förändringar, utan i själva verket är det små förbättringar som stärker arbetstagarnas rättigheter. Det är någonting positivt.
Jag vill dock lyfta upp två förslag som jag tycker är särskilt bra i den nya lagen. Det första är att man i den nya lagen skriver in att företagen är skyldiga att ge arbetstagarrepresentanterna utbildning. Det tycker jag är bra. Man kan behöva kunskap inom ekonomi, juridik och en rad andra områden. Det är bra att det blir tydligt att det är företagen som är skyldiga att se till att man får den utbildning som krävs för att man ska kunna göra ett bra jobb.
En annan viktig nyhet i lagförslaget är att arbetstagarnas förhandlingsdelegation har rätt till sammanträde enskilt, både före och efter varje möte. Man har också rätt till tolkar, och man har rätt att kalla in experter för att kunna göra en så bra bedömning som möjligt.
Dessa två nya förslag stärker arbetstagarnas rättigheter att kunna göra ett bra arbete och kunna skapa sig inflytande.
I lagen poängteras också företagens stora ansvar. Det står i den nya lagen, liksom i den gamla, att det är företagssidan som aktivt ska verka för att inrätta europeiska företagsråd, och om man inte gör det inom de tidsramar som är uppställda kan företaget blir skadeståndsskyldigt.
Det är också så att 100 arbetstagare kan ta initiativ till och begära den här typen av förhandlingar.
Det är bra att man i lagen understryker att företagen har ett stort ansvar och att man också ger arbetstagarna en möjlighet till initiativ.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga följande. Allt fler företag har en gränsöverskridande karaktär. Det är därför rimligt att vi har en lag som reglerar europeiska företagsråd. Men det är oerhört viktigt att vi kan göra nationella anpassningar till hur vår arbetsmarknad ser ut. Det är viktigt att vi värnar den svenska modellen och att vi då gör klokast i att lägga oss på lägstanivån.
När jag läser Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation blir jag lite oroad. Ni brukar ofta säga att ni värnar den svenska modellen. Men så fort det kommer en möjlighet att gå in med lagstiftning ska man lagstifta mer och mer. Enligt den svenska modellen är det arbetstagarna och arbetsgivarna som ska komma överens i denna typ av frågor. Det är beklämmande att oppositionen nu är ute på en väg där man kräver alltmer lagstiftning på detta område.
Den nya lagen är välbalanserad. Den stärker arbetstagarnas möjligheter till insyn, och den sätter också ett starkt krav på företagen. Men det är också bra att den är dispositiv till förmån för kollektivavtalen och att vi kan anpassa den utifrån de villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden. Jag tycker att det är helt korrekt och rimligt att vi lägger oss på miniminivån i direktivet. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
I detta anförande instämde Katarina Brännström, Lotta Olsson, Jenny Petersson och Maria Plass (alla M).