Anf. 27 Maria Stenberg (S)
Fru talman! I dag ska kammaren debattera utgiftsområde 13 i budgeten, som handlar om integration och jämställdhet, och jag yrkar redan nu bifall till reservation 1 och 2.
Jag kommer att hålla mig till integrationspolitiken och den politik som vi socialdemokrater står för och vilka lösningar som vi anser det vore bra att kunna genomföra. Jag kommer också, naturligtvis, att göra några jämförelser mellan vår politik och den förda borgerliga politiken.
Att människor flyttar frivilligt eller tvingas fly över landgränser är inget nytt fenomen. Människor har sedan urminnes tider rört på sig av många olika anledningar.
Klart är att alla krig och all fattigdom - men också alla starka önskningar om nya och bättre livsvillkor - genom århundraden har varit drivkraften för människor att röra på sig.
Den största rörligheten över gränserna har vi i vårt närområde. Det gäller både för jobb och när människor tvingas fly för sina liv. Människor som tvingas leva i flyktingläger gör det i sitt närområde, och vi nordbor tar gärna ett jobb i vårt närområde.
Det är viktigt att slå fast att rörlighet hos människor är och har varit bra, och att det har gynnat Sverige som land. Människor som har kommit hit har tagit med sig sin kunskap och nya idéer, mödosamt lärt sig vårt ibland krångliga språk, jobbat hårt, utvecklat kulturlivet och gett oss tillgång till breda nätverk. Vårt lands öppenhet mot invandring och flyktingar måste naturligtvis bestå för utveckling och nya möjligheter. Allt annat vore ett stort misstag, även om vi nu i dagarna känner rädsla. Det känns ändå skönt att konstatera att det finns en samsyn både i samhället och bland alla riksdagspartier, ja, förutom då Sverigedemokraterna, om att invandring har varit bra och gynnsamt för Sverige.
Fru talman! Det är klart att vi kan se att det tar alldeles för lång tid för många nyanlända och andra invandrare att få ett jobb och ett väl fungerande mottagande. För trots borgerlighetens försök att hålla en hög svansföring i arbetsmarknadspolitiken är det bara just en hög svansföring och inget annat. För arbetslösheten bland svenskar födda i andra länder är mycket högre än för inrikes födda, och långtidsarbetslösheten biter sig nu stenhårt fast. Arbetslinjen har missat grovt i många fall, och att inte se att det förekommer diskriminering på svensk arbetsmarknad av många människor med utländsk bakgrund är att vara både blind och döv.
Alla kommuner tar inte emot flyktingar, bristen på bostadsbyggande slår hårt, och skola och förskola måste få tillräckligt med resurser, så att alla barns olika behov blir synliggjorda. En generell välfärdspolitik för framtiden är bra både för infödda svenskar och för nya, blivande svenskar. Skola, vård och omsorg är universella mänskliga behov och har ytterst lite med hudfärg och ursprung att göra.
Vi anser att fler kommuner måste ta och känna ansvar för flyktingmottagandet. Skyldigheten och ansvaret för ensamkommande flyktingbarn måste alla kommuner dela. Ett system som tittar på solidariteten mellan kommuner som är generösa i asylmottagandet jämfört med kommuner som tar emot få asylsökande tycker vi vore viktigt. Kanske ska kommuner som inte bidrar så mycket till asylmottagande i stället bidra ekonomiskt till de kommuner som faktisk är generösa? Det är en rätt spännande tanke, tycker vi.
Fru talman! Klass och kön blir tydliga när man gräver djupare i integrationspolitiken. Borgerlig politik gynnar, som i övrigt, välutbildade och i många fall män. Integrationspolitiken är inget undantag: Gynna dem som redan kan och gör det svårare för dem som kanske har en längre resa att göra! Det är klassisk högerpolitik.
Varför säger jag så? Jo, ett exempel på den sortens politik är bonussystemet inom sfi. Den borgerliga regeringen har ju utformat ett system som innebär att ju bättre förutsättningar du har för att lära ett nytt språk, kanske för att du redan har med dig studievanan hemifrån, desto mer gynnas du genom en extra slant i plånboken. Har du däremot svårare för språkinlärningen, ja, då får plånboken gapa tom.
Borgerliga företrädare vill gärna kalla etableringslotsar för tidernas reform på integrationspolitikens område. Jag hade nog önskat att den borgerliga regeringen först hade utvärderat och kartlagt hur många jobb som övriga coacher förmedlat och skapat. För en knapp vecka sedan kostade visst coacherna 1 miljard, utan att den borgerliga regeringen har en susning om hur väl de pengarna arbetar för de arbetslösa. Systemet bygger ju lite på konceptet att gynna dem som snabbt kan få ett nytt jobb och satsa lite eller intet på dem som kanske behöver flera och mer långsiktiga insatser, till exempel nya utbildningschanser, för att på det sättet ge dem nya möjligheter till att få ett jobb, på en alltmer kunskapsintensiv arbetsmarknad.
Nu är det alltså nyanlända som ska lotsas, "coachas", genom livet, förhoppningsvis till en snabbare arbetsmarknadsetablering än i dag. Individuella etableringsplaner gjorda av Arbetsförmedlingen är bra, men det är klart att vi är många som undrar vad som händer och hur strategin ser ut för vad som ska hända efter de två år som Arbetsförmedlingen har ansvaret för. Vad händer sedan, då? Kommunsverige undrar och tycker nog att det vore klädsamt om den borgerliga regeringen förklarade hur dess genom tidernas största reform är tänkt att fungera när reformens tidsbegränsning på två år har passerat.
Fru talman! Vi rödgröna vet att vi förlorade valet, men i vår budgetmotion har vi valt att lyfta fram behoven av satsningar på kvalitativa insatser i stället för på lotsar. Vi har alltså valt att flytta en del pengar från det här utgiftsområdet till andra utgiftsområden, bland annat utbildningspolitik - ni vet, yrkesutbildningar, bättre kvalitet och mer arbetsmarknadsinriktning på sfi-undervisningen, validering av redan inlärd kunskap och stöd för att starta eget företag och praktik. Det är klassisk arbetsmarknadspolitik som i utvärdering och forskning visar på goda resultat. Det tycker vi vore en bättre väg att gå, och vi röstar därför alltså på vår politik och ingen annans politik.
Jag ska också, helt kort, säga några ord om Sverigedemokraternas reservation, som mest liknar ett virrvarr av allt och ingenting. För min del är det egentligen rätt så ologiskt att försöka debattera integrationspolitik med ett politiskt parti som inte vill ha någon integration - ett parti som dessutom bygger hela sin ekonomiska politik på en 90-procentig minskning av asyl- och anhöriginvandringen. Den ska lösa allt från höjd a-kassa till att det ska forskas mer: Det ska bli mer pengar i plånboken till både pensionärer och alla oss andra, det ska ske förstärkningar i rättsväsendet, och sjukvården ska visst också få mer administrativt stöd. Det är ingen hejd på vad den minskningen ska räcka till!
Men det tydligaste i Sverigedemokraternas särskilda yttrande är ändå deras främlingsfientliga inställning över lag, och deras övertro på enkla lösningar, som faktiskt förslagen i deras ekonomiska politik visar med all tydlighet.
Fru talman! Jag slutar mitt anförande där jag började. Socialdemokraterna anser att människors rörlighet är bra och att det gynnar Sverige. Därför ska vi fortsätta ta emot folk från andra länder. Allt annat vore att göra självmål när vi nu dessutom ser att vi behöver fler människor i jobb för att kunna finansiera välfärden. Vi behöver fler händer i vården, fler som startar eget, fler vuxna på skolorna och många fler som jobbar i tjänstesektorn. Vi behöver alla, och alla arbetade timmar är guld värda.
Men för att de nyanlända snabbt ska hitta sin plats i vårt samhälle är det viktigt att de får ett stöd som utgår från deras individuella förutsättningar. På det sättet kan de vuxna snabbare komma i arbete och få ta del av allt det där goda som ett jobb innebär - arbetskamrater, egen lön att leva av och struktur på vardagen - och snabbare kunna lära sig vårt säkert krångliga språk. Barnen får en bra start i skolan och de lite äldre unga får en rimlig chans att plugga i kapp sina jämnåriga svenska skolkamrater.
Jämlikhet, solidaritet och rättvisa, skatt efter bärkraft och välfärd efter behov - det är klassisk socialdemokratisk välfärdspolitik, kanske mer känd och uttryckt som den svenska välfärdsmodellen. Ett samhälle som bygger på öppenhet och tolerans är det Sverige, som vi socialdemokrater vill fortsätta utveckla och arbeta för.
(Applåder)