Svenskt deltagande i Europeiska unionens militära insats i Tchad och Centralafrikanska republiken

Fru talman! Sveriges riksdag har i dag att fatta ett beslut om att sända en militär styrka till Tchad och Centralafrikanska republiken. Till skillnad från hur det är i många andra europeiska länder är det här i Sverige den svenska riksdagen som har att fatta det avgörande beslutet när vi sänder trupp utomlands enligt artiklarna 6 och 7 i FN-stadgan. Det är oerhört positivt att Sverige har en sådan ordning att det är Sveriges riksdag som ska fatta de besluten. Den insats som vi nu diskuterar kommer att ledas av Europeiska unionen, men den baseras på ett mandat som FN:s säkerhetsråd gav den 25 september där man helt enkelt bemyndigade Europeiska unionen att ta ansvar för den här insatsen. Vi fattade för någon vecka sedan beslut här i kammaren om en insats i Darfur. Den skulle ledas av Afrikanska unionen men också under ett mandat från Förenta nationerna. Det här visar på hur utvecklingen i de fredsbevarande operationerna har utvecklats. Det är inte längre bara FN som leder insatserna. Det är FN som beslutar, men insatserna kan genomföras av Europeiska unionen, av Nato eller av Afrikanska unionen. Tchadinsatsen kommer att ledas av Europeiska unionen. Sverige kommer att delta med 200 soldater, ett skyttekompani. Efter det att betänkandet hade justerats i det sammansatta utskottet fick vi reda på att ett mindre antal soldater kommer att skickas lite tidigare till insatsområdet för att underlätta deployeringen av skyttekompaniet. Det är därför möjligt att antalet soldater under några korta tidsintervall kommer att överstiga de 200 soldater som är grundmandatet för insatsen. Insatsen är på många sätt ett föredöme. Vi socialdemokrater och en stor majoritet i Sveriges riksdag har ju velat att Europeiska unionen ska utveckla en civil och militär kapacitet som ska kunna ställas till FN:s förfogande. Den här insatsen är föredömlig på det sättet. Den ska riktas till Tchad och Centralafrikanska republiken för att skydda flyktingar. Det finns en halv miljon flyktingar i området, och de flesta har kommit från Darfurregionen. Insatsen är till för att lugna ned och skapa stabilitet i området, något som kan ha bäring på en lösning av konflikten i Darfur men som också kan hjälpa flyktingarna att återvända. Det är en utmärkt insats som Europeiska unionen är beredd att göra och, som sagt, under ett FN-mandat. Insatsen är under sex månader, som sagt, så det är en ganska kort insatstid. Efter tolv månader är det tänkt att FN själva ska ha ansvar för insatsen, så Europeiska unionen hjälper till att fylla en lucka tills Förenta nationerna själva klarar att göra insatsen. Också det är väldigt positivt. När vi fattar de här besluten tycker jag att det alltid är viktigt att vi i riksdagen skänker en tacksamhetens tanke till alla de kvinnor och män som är beredda att ställa upp i fredsbevarande och internationella insatser, för som vi vet av tragisk erfarenhet är inte de här insatserna riskfria. Vi har sett tragiska förluster av människoliv. Och jag vill betona att vi är tacksamma och stolta över de kvinnor och män som är beredda att göra en insats för fred och säkerhet i världen. Vi är också medvetna om riskerna. Utskottet har vid alla samtal och diskussioner med Försvarsmakten, Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet påtalat just detta. Vi har i mängder av frågor till Försvarsmakten tagit reda på hur säkerhetsläget ser ut, hur evakueringskedjor ser ut, hur transporter och annat ser ut, och vi har fått svar som vi tycker är tillfyllest. Vi anser att man ger bästa möjliga villkor för de soldater som vi skickar ut i de här insatserna, och det är vi tacksamma för. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Fru talman! Jag kan i mångt och mycket instämma i den bakgrundsbeskrivning och den beskrivning av ärendet som Urban Ahlin gjorde alldeles nyss. Glädjande nog finns det en bred, faktiskt total, enighet i denna riksdag om att den här mycket viktiga insatsen ska genomföras. Ärendet i sig har, som Urban var inne på, sin bakgrund i den mångåriga konflikt som har lett till en mycket svår humanitär situation med runt en halv miljon människor på flykt i Tchad och Centralafrikanska republiken. Av dessa beräknas ungefär hälften ha flytt från den närliggande och svårt krigshärjade Darfurprovinsen i västra Sudan. Det är mot denna bakgrund som denna riksdag nu, i bred enighet som sagt, beslutar att ge regeringen detta mandat att ställa svensk trupp till förfogande för en militär FN-insats i Tchad och Centralafrikanska republiken. Redan för ett par veckor sedan fattade vi ett liknande beslut om att ställa trupp till förfogande i Darfurprovinsen i Sudan. Den insats som nu sker i Tchad och Centralafrikanska republiken är ett viktigt komplement i ett område som haft en av världens allvarligaste och mest våldsamma konflikter. Därför är det en oerhört efterlängtad, välkommen och viktig insats som har sin grund i ett FN-mandat från september. Syftet med FN-mandatet är, som Urban också nämnde, att förbättra säkerheten och därigenom göra det möjligt för flyktingar och internflyktingar att frivilligt återvända hem på ett tryggt och säkert sätt i syfte att bygga en bättre framtid där. Genom resolutionen fick EU i uppdrag att sätta samman en styrka och med FN-stadgans starkast möjliga mandat, ett kapitel 7-mandat, göra en insats som innebär att man har alla nödvändiga medel till sitt förfogande för att fullgöra uppgiften, inklusive användningen av våld som går utöver självförsvaret. EU-styrkan beräknas uppgå till ungefär 4 000 man. Sverige beräknas bidra med ungefär 200 personer under en sex månader lång insats. Den insatsen beräknas vara fullt verksam och på plats i mars 2008. För att klara oförutsedda förstärknings- och evakueringsbehov sätts dock ett tak på insatsen om högst 490 personer. Det är, som sagt, glädjande med en bred enighet. Jag vill dock nämna att Socialdemokraterna i sin motion skissat på en något annorlunda modell för hur riksdagens mandat till regeringen ska formuleras. Det är ingen helt ny men likväl en mycket viktig fråga. Utskottet vill i likhet med Socialdemokraternas motion betona vikten av att tydliggöra riksdagens roll och säkra riksdagens inflytande vid beslut om svenska militära insatser utomlands även i fall då oförutsedda förstärknings- och evakueringsinsatser krävs. Denna fråga kommer därför att återkomma i samband med att riksdagen framöver behandlar frågan om en nationell strategi för svenskt deltagande i internationell freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Det beslut som riksdagen nu har att fatta medför ett betydande ansvar. Vi vet sedan tidigare att den här typen av uppdrag kan medföra skador och i värsta fall förlust av människoliv. Jag vill därför uttrycka vår allra största tacksamhet till alla de män och kvinnor som kommer att bidra till denna viktiga insats. Vi är väldigt, väldigt stolta över er. Jag vill nämna, vilket också Urban var inne på, att vi ställt en mängd frågor om hur Försvarsmakten avser att klara både sjukvården och säkerheten på plats, och vi är tillfredsställda med de svar som Försvarsmakten kunnat ge. Vår förhoppning är därför, fru talman, att Sverige genom vårt deltagande i denna insats bidrar till att säkra fred och säkerhet i ett av världens mest konfliktdrabbade områden. Denna insats är samtidigt en förutsättning för att få till stånd en effektiv humanitär biståndsinsats i såväl Tchad som Centralafrikanska republiken. Därför vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Situationen i Sudan, Tchad och Centralafrikanska republiken är egentligen en provkarta på vår tids konfliktorsaker och säkerhetskonsekvenser. Det som händer i det området har tydliga kopplingar till den skärpta konkurrensen om energitillgångar. En annan del av konflikterna handlar om att klimatförändringar tränger undan folkgrupper. Arabiska etniska minoriteter söker sig söderut för att hitta det gräs som inte växer i öknen. Det är också tydligt hur en konflikt i Darfur spiller över på flera andra länder. En kvarts miljon människor har sökt sig till grannländerna och blåser i sin tur med sin närvaro nytt liv i gamla konflikter i dessa länder. Att förebygga och motverka konflikter kräver i dag en bred uppsättning verktyg - diplomati, bistånd, stärkande av rättssäkerhet, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Ofta krävs också militära och polisiära insatser som skapar säkerhet både för de människor som är konfliktens offer och för dem som ska hjälpa. Fru talman! Det är svårt att i riksdagens kammare i Stockholm ge en rättvis bild av lidandet i Tchads och Centralafrikanska republikens flyktingläger. Där förekommer grymheter som vi inte riktigt kan ta till oss och som drabbar långt fler än vi förmår att förstå. Därför är jag i likhet med tidigare talare stolt över att Sverige vill bidra till säkerheten. Jag är stolt och tacksam över de svenska soldater som är beredda att sätta sin egen säkerhet på spel för andras. Min tacksamhet kan också utsträckas till alla de anhöriga som nu under en tid kommer att behöva avstå från umgänget med sina nära och kära. Det är också en prövning. Under föredragningar i utskottet har vi fått besked om att en fungerande sjukvårdskedja är en förutsättning för att denna insats över huvud taget ska komma till stånd. Det betyder inte bara att man ska ha kvalificerade sjukvårdsresurser i operationsområdet, utan det ställer också krav på att vi snabbt kan få sjuka och skadade soldater till dessa resurser. Den nya regeringen har planer på att öka Sveriges förmåga att bidra till fred och säkerhet ute i världen. För att åstadkomma detta förs mer och mer av Försvarsmaktens resurser över till den internationella verksamheten. Det är bra. I rådande omvärldsläge kan våra soldater göra mycket liten nytta hemma i Sverige, men i Afrika kan de innebära en avgörande skillnad. Emellertid måste vi fundera över hur vi använder resurserna för våra insatser. Det som nu planeras i Tchad och Centralafrikanska republiken är en insats som ska pågå under sex månaders tid. Av erfarenhet vet vi att kostnaderna för att etablera och avetablera i operationsområdena är mycket höga. När dessa kostnader slås ut på mycket korta insatstider blir resursanvändningen inte särskilt effektiv. Det innebär inte att vi ska avstå från att hjälpa till, men jag tycker att detta förhållande ändå bör föranleda regeringen och riksdagens ledamöter att på ett tidigt plan fundera över hur Sveriges långsiktiga engagemang i regionen ska se ut. En sak är alldeles säker: Efter sex månader kommer behoven av säkerhet och återuppbyggnad fortfarande att kvarstå. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Barn, ungdomar, föräldrar och äldre, ja, hela det civila samhället i Centralafrikanska republiken och Tchad lider mycket svårt under krigets härjningar. Det handlar för de allra flesta om att överleva för dagen. FN uppmanar med stöd av FN-stadgans kapitel 7 EU att organisera en militär fredsinsats i området. Det bör vara, och är, en självklarhet att Sverige ska ställa upp då människor lider av krigets fasor. Riksdagen ställer upp, och vi är eniga i denna fråga. Det känns väldigt, väldigt bra. Det har sagts tidigare, och jag vill understryka det, att vi är stolta över de kvinnor och män som tar ansvar och deltar i denna mission. Nu vill jag uppmana den svenska militären och dess ledning att vidta alla de åtgärder som kan erfordras för att garantera våra utsändas personliga säkerhet. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet UFöU2.

Fru talman! Mot bakgrund av de förfärande övergrepp som drabbat civila, inte minst kvinnor och barn, i Tchad och Centralafrikanska republiken liksom i Darfurprovinsen i västra Sudan anser Vänsterpartiet, liksom övriga partier, att det är rimligt att Sverige ska medverka till och delta i den planerade insatsen i Tchad. Insatsen har bemyndigats genom antagandet av säkerhetsrådets resolution 1778 och genom att EU i denna resolution uppdragits att bidra med en militär styrka. Insatsen som helhet har således ett mandat i enlighet med rådande internationell rätt och den legitimitet som ett beslut i FN ger. Vänsterpartiet vill, liksom utskottet, understryka vikten av att det internationella samfundets humanitära biståndsinsatser i de bägge länderna, det bristande säkerhetsläget till trots, verkligen når fram till de människor som är i behov av hjälp. En effektiv humanitär biståndsinsats i såväl Centralafrikanska republiken som Tchad förutsätter att det generella säkerhetsläget i de bägge länderna förbättras väsentligt. Vi delar säkerhetsrådets uppfattning att en multidimensionell närvaro med inslag av väpnade förband är en nödvändig säkerhetshöjande åtgärd. I detta sammanhang är det emellertid viktigt att, som Vänsterpartiet yrkar i en motion, betona att det finns en skiljelinje mellan militära insatser och biståndsinsatser. Det får aldrig vara så att befolkningen, stridande parter eller regeringar ska kunna förväxla ett humanitärt bistånd eller en hjälpinsats med en militär insats. Den militära styrkan ska vara opartisk mellan de stridande och dess uppgift ska vara att säkra att insatsen har som mål att få till stånd en fungerande fredsprocess i länder präglade av svåra våldshandlingar och stridigheter. Den svenska insatsstyrkans neutralitet måste vara oavvislig. Det finns en allvarlig problematik i att gamla kolonialmakter från Europa ska ingå i stridande styrkor i sina forna lydstater eftersom de av historiska skäl är en del av problematiken och nu ska agera fredsframtvingande med vapen i hand. Detta är en situation som EU måste ta på största allvar. Där tror jag att Sverige som inte haft kolonier skulle kunna bidra med diplomati och en konstruktiv diskussion om hur man ska kunna lösa problem i framtiden. Men det är inte bara en nackdel. Det kan även vara så att en djup kunskap om landets problematik kan vara en väg till konstruktivt fredsarbete, kompromisser och medling mellan stridande parter. Vänsterpartiet har även påtalat att insatsen aktivt ska verka för att säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är en del av det fredsfrämjande arbetet. Vi tycker att det är bra att den svenska personalen har den utbildning som behövs i resolution 1325 och frågor rörande barnsoldater. Men det är lika viktigt att hela styrkan, på förhoppningsvis 4 000 kvinnor och män, delar och arbetar med denna värdegrund. Vi är väl medvetna om att hotbilden för den svenska personalen kan komma att vara svår. Därför är det viktigt att göra hot- och riskanalyser för de insatser som utförs. Försvarsmakten bör vidta nödvändiga åtgärder med ledning av dessa bedömningar. I detta ingår naturligtvis tillgång till adekvat sjukvård med bra utrustning och tillgång till snabba transporter med exempelvis helikoptrar. Vänsterpartiet ställer sig även bakom den insats på ca 30 soldater som är tänkt att sättas in innan huvudstyrkan ska på plats. Fru talman! De kvinnor och män som nu är beredda att genomföra detta uppdrag är, precis som andra har sagt, väl värda all uppskattning och heder för sin insats för att undsätta människor som befinner sig i en svår situation. Vi i riksdagen är beredda att ta vårt ansvar för att ge dem så bra förutsättningar som möjligt. Det är viktigt med en stor öppenhet och dialog med såväl Försvarsmakten som regeringen för att säkerheten ska bli optimal för vår svenska insatsstyrka i Tchad och Centralafrikanska republiken. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Det kanske är dumt och sorgligt att på något sätt kasta en skugga över den stora enighet som finns i utskottet kring detta viktiga projekt. Emellertid reagerade jag när Gunilla Wahlén sade att det för Vänsterpartiet är väldigt viktigt att det finns en tydlig skiljelinje mellan bistånd å ena sidan och militära insatser å andra sidan. Det har säkert inte undgått Gunilla Wahlén att den operationsmiljö som insatserna görs i blir alltmer komplicerad. I väldigt många operationer i dag är det en förutsättning för att bistånd över huvud taget ska kunna distribueras i regioner som Darfur eller i Afghanistan att det också finns en säkerhet på plats. Vi gör nu insatser och stabiliseringsoperationer där utgångspunkten just är att det ska finnas en samverkan mellan säkerhet och utveckling hela tiden. Min fråga till Gunilla Wahlén är: Vad gör vi om det i ett operationsområde som till exempel detta i Tchad är så att biståndsinsatserna kräver att det också finns ett element av säkerhet på plats? Hur ska vi göra då? Ska vi då avstå från det? Är det vad Gunilla Wahlén menar?

Fru talman! Jag delar helt och hållet Allan Widmans syn att det behövs säkerhet för att det ska komma fram humanitära insatser. I det här läget är det helt nödvändigt. Det är därför vi tycker att det är rimligt och riktigt att skicka de här soldaterna. Deras uppgift är att se till att det blir säkerhet i flyktingområdena och att mattransporter kommer fram. Men det betyder inte att vi med militära medel skickar mat. Biståndsinsatsen kommer andra vägen. Precis som Allan Widman sade i sitt anförande är det viktiga vad som händer sedan. Det är viktigt att vi får en biståndsinsats som kan följa när säkerhetsläget är klart och ge den sjukvård, den mat och den trygghet som människor behöver. Skulle det bli konflikt igen skickar man in militärer som stöder biståndet. En sak är militära insatser, och en annan sak är att se till att människor får läkemedel och mat. Det är inte soldaterna som ska komma med läkemedel och mat. Men de ska naturligtvis samverka på plats eller i att man åker ned och soldaterna ger klartecken och säger: Nu kan vi garantera att människorna får mat och försörjning under trygga förhållanden.

Fru talman! Det är klart att om Gunilla Wahlén framför sig ser en sådan samverkan på plats mellan militär personal och biståndspersonal med målet att skapa både säkerhet och utveckling förstår jag att hon menar någonting annat när hon säger att det ska vara en tydlig skiljelinje mellan de två sakerna. Jag tycker inte heller att militären ska distribuera bistånd. Jag vågar påstå att svensk militär inte har några som helst ambitioner i det avseendet. Jag tror inte att verkligheten är så enkel att man skapar säkerhet, sedan åker militären hem, därefter ska det ges bistånd, och om det "skorpar till sig" igen ska militären komma tillbaka. I många av operationsområdena måste det under mycket lång tid på plats ske en samverkan mellan den militära insatsen och biståndsinsatsen. Det är någonting som vi får förhålla oss till. Så ser verkligheten ut. Jag uppfattar att Gunilla Wahlén nu har fått tillfälle att förtydliga att båda elementen behöver vara på plats och samverka för att vi ska kunna möta de stora utmaningar och problem som finns i regioner av den här typen.

Fru talman! Självklart måste vi samverka. Det är ingen mening om vi ser till att skapa fred och sedan bara lämnar dessa människor åt sitt öde att själva klara sig och ta sig tillbaka hem och inte ger dem några förutsättningar att göra det. Det skapar en grogrund för att det blåser upp strider igen. Självklart måste man säkra både-och. Men det får aldrig bli så som man har hört talas om i andra exempel. Vi vet att Sverige aldrig har gjort det och aldrig tänker ställa upp på det. Det är att man säger: Vi ger mat om ni gör det här eller det här. Det får inte uppfattas av befolkningen som att det blandas ihop. Jag ville markera i mitt tal att man inte ska göra det och att vi inte kommer att använda reguljära biståndsmedel som vi har i en annan påse till en sådan här insats.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till regeringens förslag. Miljöpartiet ställer sig positivt till att skicka svensk trupp till Tchad och Centralafrikanska republiken. Vi anser att situationen i regionen är så akut att det tyvärr inledningsvis krävs militära medel för att skapa fred och säkerhet. Beslutet att skicka trupp till regionen är inte helt problemfritt. Det finns betydande risker med denna operation som inte får negligeras. När vi skickar svensk trupp till Tchad och Centralafrikanska republiken ska vi vara medvetna om att det är en mycket globalpolitiskt het zon vi kommer till. Tchad har betydande oljefyndigheter som hittills till största delen är oexploaterade. Oljefyndigheter har skapat och kommer fortsättningsvis att skapa spänningar i området. Världsbanken och USA kom efter många år och långa diskussioner överens med regeringen i Tchad om att huvuddelen av oljeinkomsterna skulle gå till fattigdomsbekämpning och till hälsovårdsprogram och inte till maktelitens fickor. Oljepengarna har trots detta gått till olika gerillor som bland annat bekämpar den sudanesiska regimen. Sudan har å andra sidan beväpnat den tchadiska gerillarörelsen med vapen från Kina, samma gerilla som förra året hotade att störta den tchadiska regimen. Den 25 oktober i år slöts ett fredsfördrag med fyra Sudanstödda rebellgrupper, så det finns tecken på en politisk stabilisering. En annan parameter som gör att det är oroligt i området är att Kina konkurrerar med USA och Europa på hela den afrikanska kontinenten om energitillgångar och råvaror till industrin. Kina ställer, till skillnad från västvärlden, inga krav på demokrati eller mänskliga rättigheter för att göra affärer med länderna i Afrika. Kampen om energiresurserna hårdnar alltså i regionen. Det här ger en liten inblick i hur komplex situationen är i området och det är denna verklighet vi ska ha i minnet när vi skickar ned svensk trupp för att hjälpa till i denna del av världen. När FN i september beslutade att skicka trupper till regionen för att förhindra fortsatt folkmord i Darfur och de ca 500 000 Darfurflyktingar som finns bland annat i Tchad och Centralafrikanska republiken var det en självklarhet för Miljöpartiet att Sverige ska vara med och bidra till stabilitet i området och hjälpa utsatta människor. I och med att FN kommer att skicka trupp till området kommer den internationella militära närvaron att innebära att kampen om energitillgångarna kommer att ta fart i en del av världen som tidigare varit för osäker för oljebolagen att utvinna olja från. Sverige får inte bli en del av en europeisk nykolonial expeditionskår för att stärka naturresurser för multinationella företag. Jag tror inte heller att det blir så. Sveriges uppdrag är att främja fred, säkerhet, utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna i regionen. Frankrike har som den forna kolonialmakten en lång historia i regionen. Frankrike har flera gånger agerat stöd till den nuvarande regimen i Tchad, senast 2006 när en Sudanstödd gerillagrupp hotade huvudstaden. Därför är det viktigt att EU-styrkan under inga omständigheter får uppfattas som en partsaktör i denna konflikt. Risken är annars stor att styrkan kommer i konflikt med några av de många olika rebellstyrkor som finns i regionen. Denna operation är ovanligt riskfylld eftersom Tchads regering aldrig har haft kontroll över säkerheten i landets östra delar där det förekommer etniska oroligheter. Risken är alltså stor att den EU-styrka som den svenska insatsstyrkan kommer att ingå i och som till hälften kommer att bestå av franska grupper kan komma att få sin neutralitet ifrågasatt på grund av Frankrikes historia som kolonialmakt i regionen. Ett annat problem som några ledamöter har tagit upp och som utskottet har fått ta del av är att helikoptrarna inte kommer att finnas till hands till hundra procent när våra soldater kommer ut. Miljöpartiet förutsätter ändå att samtliga helikoptrar och en acceptabel sjukvård finns på plats innan vi sätter vår fot i området. Vi vill påpeka att militära insatser inte får ses som Sveriges största bidrag i området utan vi anser att tonvikten ska ligga på utvecklingsarbete i den här delen av regionen. I konflikthärdar generellt sett är behovet av biståndshjälp större än behovet av militär hjälp. Det är inte för att vi vill förringa den militära hjälpen, men de facto är det så att i den akuta situation som till exempel Tchad och Centralafrika genomlever är det de mest basala behoven för befolkningen och för flyktingarna som är viktigast att tillgodose. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga något om 1325. Jag vill påpeka vikten av att även denna operation aktivt arbetar med FN:s och säkerhetsrådets resolution 1325, om kvinnor, fred och säkerhet. Sverige har som ett av få länder tagit fram en handlingsplan för att genomföra resolutionen. Men varken EU som organ eller majoriteten av dess medlemsländer har någon väl formulerad plan för att stärka kvinnors deltagande i fredsprocesser eller öka skyddet för utsatta kvinnor i konflikter. Jag hoppas att regeringen visar framfötterna här. Jag vill också tacka de kvinnor och män som kommer att verka i det här området och vara med och skapa den fred som vi alla önskar.

Fru talman! Jag yrkar naturligtvis också bifall till förslaget i betänkandet om de 200 personer som ska åka till Tchad. Jag instämmer med de föregående talarna med Urban Ahlin i spetsen. Det här är ett farligt uppdrag. Det gäller humanitärt med tanke på vad vi har hört om de organisationer som egentligen behöver verka i landet och som vi ska försöka ge möjlighet att få vara där, men också säkerhetsmässigt. Jag instämmer i Allan Widmans ord om att sjukvårdsorganisationen ska vara väl fungerande. På alla frågor som vi har ställt till alla som vi har träffat har vi fått svaret: Ja, det är bra organisation. Vi får luta oss mot det. Det var inte det jag tänkte prata om. Jag vill prata om ett par resolutioner. Jag vet att vi alla är iakttagna av många anhöriga som ställer frågor. Jag ska försöka beröra några av dem också. Den första resolutionen är naturligtvis 1325. Det är jätteviktigt. Jag har inte sett något från regeringen om att man kommer att lägga vikt vid detta. Jag vill citera Karl Engelbrektsson, chefen för Nordic Battle Group. Jag har läst i en bok, snarare än en tidning, vad han ansåg om 1325. Han säger ungefär så här: För att bygga stabilitet i ett område är det viktigt att förstå vilken roll kvinnor intar. Kvinnor skaffar mat och vatten. Det är därför där man ska patrullera. Det är en taktisk bedömning och det är att ge ett fungerande vardagsliv. Männen står alltså för de våldsamma handlingarna medan kvinnorna i regel löser de vardagliga samhällsfunktionerna, till exempel försörjning. Våld mot kvinnor är väldigt effektivt för ett militärt mål. Det här våldet bryter ned samhällsstrukturer och begränsar förmågan till stabilitet. Vi vet att man tidigare har fått ha en gender adviser med i styrkan. Jag hoppas att det blir så även denna gång. Jag tror att Sverige måste vara föregångsland i detta. Vi måste driva de frågorna. Den andra resolutionen som jag också vill nämna är 1612. Det är också säkerhetsrådets resolution. Den handlar till stor del om barnsoldater. Vi tror att man där nere kommer att möta också barnsoldater. Då gäller det att vara förberedd. Jag vet att vi har gjort bra ifrån oss i Colombia. Där tror man sig ha tagit hand om ungefär 2 000 barnsoldater som man antingen har sett till inte har blivit rekryterade eller som man har rehabiliterat tillbaka till ett värdigt liv. Det handlar om små pojkar i regel som har gett sig ut på så farliga uppdrag. De förstår förmodligen inte ens vad det innebär. Det här är två viktiga resolutioner. Sedan har vi frågan om vad vi ska göra i Afrika. Den har jag fått från anhöriga som förmodligen är oroliga för att deras män och kvinnor ska åka just till Afrika som ligger så långt bort, och vi i Sverige kan väl klara oss själva. Vi gör skillnad. Regeringen där nere har samma önskan som vi i Sverige. De vill ha bra skolor. De vill ha vägar och sjukhus precis som vi. Vi gör skillnad genom att vara där. I min del av landet, Gävleborg, tar vi emot mängder av flyktingar just nu. På gatorna hemma i Söderhamn möter man alla möjliga människor med hur spännande och otäck bakgrund som helst. Dem får vi bli vänner med. De kan berätta hur det är. Det känns inte alltid rätt när vi lyssnar på deras historier. Vi kanske hade kunnat göra mer i deras länder. De känner att de egentligen vill stanna där de är, där de har sina vänner och släktingar och sina familjer. Därför måste vi hjälpa till på plats. Om det är oroligt i Afrika kommer de till oss. Jag har numera vänner från många av länderna i Afrika - inte från Tchad än så länge, men det kanske kommer. De berättar hur det är i deras länder och vad som är viktigt. Jag önskar att det blev fred där och att de som vill kan välja att återvända. Jag ringde till chefen för Berga i går, det vill säga chefen för dem som är på väg ned, och frågade: Hur är det? Känner du dig nöjd? Har du fått det du vill i material, utbildning och kompetens? Är det någonting som fattas? Tycker du att jag ska säga något särskilt i kammaren? Han sade att han kände sig nöjd och kände stor tillförsikt till det som han hade fått när det gällde både utbildning och material. Jag hoppas att de här killarna och tjejerna får ett bra liv där nere. Jag är övertygad om att de kommer att göra ett bra jobb. Han sade: Vi har fått bästa tänkbara förberedelser för vad vi kan tro kommer att hända där. Med det vill jag också önska dem lycka till. Kamrater där ute, känn verkligen att vi tänker på er! Vi kommer att följa med er hela vägen i våra tankar.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för min sena ankomst. Riksdagen beslutade nyligen att Sverige ska kunna delta i FN:s och Afrikanska unionens oerhört viktiga insats för fred och säkerhet i Darfurregionen i Sudan. Striderna, övergreppen, dödandet och befolkningens lidanden har där kostat flera hundratusen människor livet, och många fler har drivits på flykt. Vi vet ännu inte om och när våra soldater kan resa dit. Sudans regering har hela tiden bromsat och krånglat för att minska och villkora insatsen på olika sätt, och gör så fortfarande. Därför är det mycket viktigt med ett fast och konsekvent agerande från FN och berörda länder så att befolkningen i området snarast kan få hjälp. I dag ska riksdagen i glädjande bred enighet besluta om att Sverige ska delta med ett skyttekompani om 200 soldater i Europeiska unionens militära skyddsinsats i Tchad och Centralafrikanska republiken. Det har sagts många bra saker här i dag, och vi i Centerpartiet välkomnar verkligen den här enigheten. Det här handlar om två av världens absolut fattigaste länder, nr 171 och 172 av världens totalt uppenbarligen 177 länder. Men inte nog med att länderna är fattiga, utan de plågas dessutom av mycket svåra lidanden genom det tillstånd som råder med inbördes strider, rebellgrupper och banditer. Det är långvariga konflikter som ligger bakom. Även flyktingströmmarna och sambanden med Darfurregionen har ju bäring på situationen i Tchad och Centralafrika. Skyddsbehoven är mycket stora, och EU:s insats är mycket angelägen. Ännu är inte allt klart i alla delar, men genom dagens beslut kommer Sverige att stå fullt berett att agera. Inom kort kan förhoppningsvis specialförband från oss börja förberedelserna för huvudstyrkans ankomst. Utskottet understryker vikten av att det internationella samfundets, inklusive Sveriges, biståndsinsatser verkligen når fram till människor i behov av hjälp i området. Just därför måste säkerhetsläget snarast förbättras genom EU:s militära insats. De svenska soldater, män och kvinnor, som skickas ut är alltså högst 200 personer. Vid ett eventuellt behov av förstärkning, vid till exempel en evakuering, kan de komma att omfatta upp till 490 personer. Låt oss verkligen tro att detta inte ska behöva bli aktuellt. Utskottet kommer, som sagt, i ett senare betänkande att återkomma till hur sådana här tillfälliga förstärkningsinsatser bäst kan preciseras av riksdagen. Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.