Genomförande av direktivet om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd

Herr talman! Vi ska nu debattera socialförsäkringsutskottets betänkande 14 som bygger på regeringens proposition 153 Genomförande av direktivet om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd . Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation. Som jag nämnde i den förra debatten, som avslutades alldeles nyss och som handlade om migration och asylpolitik, har regeringen sedan nyår producerat en hel del propositioner och skrivelser där man konsekvent försvarar och utökar en redan ansvarslös invandringspolitik. Den proposition som behandlas i betänkandet är en av dessa propositioner. De ekonomiska konsekvenserna av propositionen bedömer regeringen som mycket små, och det är tänkt att de ska rymmas inom befintliga anslag. Det är ganska lätt att säga eftersom anslagen hela tiden höjs, vilket vi också var inne på under den förra debatten. Sverigedemokraterna är det enda parti som har valt att följdmotionera i ärendet och över huvud taget yttra sig. Den proposition vi har behandlat syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om ett enda ansökningsförfarande för kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare vad gäller uppehålls- och arbetstillstånd. I sådana här debatter har jag på sistone sagt att regeringen medvetet misstolkar direktiv och nyttjar dem i syfte att ytterligare öppna våra gränser, och det här är inget undantag. Jag ska ta några exempel. Enligt direktivet ska en ansökan ha behandlats inom fyra månader. Det är bra att ansökningar behandlas skyndsamt, både för individerna och för samhället, men det förutsätter också ett skyndsamt agerande från bägge håll. Regeringen skriver ingenting om någon specifik tidsgräns för kompletteringar i de fall ansökan är ofullständig, och här borde det specificeras att individen har två veckor på sig att åtgärda felen eller bristerna i ansökan. Sedan är det också så att direktivet är mycket tydligt med att Migrationsverket ska meddela beslut inom fyra månader. Om det inte sker - exempelvis om ansökan är ofullständig och individen inte hinner inkomma med kompletteringar inom utsatt tid - bör beslutet i normalfallet bli avslag. Det ger även Migrationsverket en värdefull möjlighet att redan på förhand, till exempel på sin hemsida i samband med beräknade kötider, meddela att tillstånd för närvarande inte kan beviljas på grund av för långa väntetider. Utöver det medger direktivet en rad undantag, inte minst vad gäller tillgången till våra sociala trygghetssystem. I vanlig ordning har dock regeringen frångått dessa undantag och föreslår tvärtom att det nuvarande kravet på bosättningstid i Sverige vid beräkning av försäkringstid tas bort för dem som inte hade fyllt 18 år vid försäkringsfallets inträffande. Det riskerar att i ännu högre grad anstränga våra socialförsäkringar, som vi gemensamt ska finansiera. Att regeringen inte alls nämner vad det kan komma att få för konsekvenser, eller ens tycks ha utrett frågan närmare, är tämligen oansvarigt. Vidare ger direktivet möjlighet att begränsa tredjelandsmedborgares tillgång till bostäder, vilket regeringen inte heller har gjort. Det torde vara en självklarhet att de som kommer hit för att arbeta redan har tillgodosett sitt bostadsbehov. För att de inte ska belasta bostadsmarknaden ytterligare föreslår vi dessutom att tillgången till de kommunala bostadsköerna ska begränsas till dem som innehar medborgarskap. År 2012 stod hela 400 000 personer i kö bara i Stockholms stads bostadsförmedling, och i Stockholm är nu väntetiden i genomsnitt sju år. Den siffran kan man anta kommer att fortsätta höjas så länge regeringen fortsätter att fylla på med utländska bostadssökande. Allt detta till trots finns en annan viktig aspekt jag skulle vilja belysa, och det är ansökningsavgifterna. Enligt regeringen föreligger inga skäl till att dessa ska ändras. I dag ligger de på 2 000 kronor i ursprunglig ansökningsavgift, samt 1 000 kronor vid en förlängning. Enligt direktivets artikel 10 ska dessa bygga på principen att avgifter ska motsvara de tjänster som faktiskt tillhandahålls för handläggning av ansökningar och utfärdande av tillstånd. Enligt Migrationsverkets årsredovisning för 2012 har styckkostnaden per avgjort ärende i kategorin arbete, besök och bostad ökat till ca 2 800 kronor, vilket alltså är mer än regeringens nivå på 2 000 kronor. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen själv inte anser att avgifterna bör höjas. Samma år hade Migrationsverket ca 3 700 anställda, till en lönekostnad av hela 1,8 miljarder. Det är en definitionsfråga vad som ska utgöra grunden för avgiftsnivån - endast det praktiska arbetet, eller även de kostnader som föreligger för att hålla Migrationsverket öppet? Jag anser att de som inte kommer hit av flyktingskäl bör vara med och i högre grad finansiera den myndighet som finns till för dem själva. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett justerat förslag på avgiftsnivå.

Herr talman! Vi har nu en debatt om ett EU-direktiv som i stort ligger i linje med den svenska migrationspolitiken. Mycket kan vi konstatera redan är verklighet i den politik och de rutiner som råder kring uppehållstillstånd och arbetstillstånd i vårt land, samtidigt som betänkandet på några punkter leder till vissa förbättringar för arbetstagare från andra delar av världen. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Sverige och Europa vinner på öppenhet. En mångfald på arbetsmarknaden är positivt, och ett fritt ekonomiskt utbyte mellan länder ger fler jobb. Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med låga löner, och här måste politiken vara tydlig - svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Jag sade det i den förra debatten, och jag säger det igen: För mig som socialdemokrat är det viktigt att de som bygger det här landet ska ha sjysta villkor oavsett om de är födda och lever här eller om de är tillresta för att hjälpa oss att bygga Sverige starkare. Direktivet är viktigt i sig, men utmaningarna handlar framför allt om att säkerställa ordning och reda på arbetsmarknaden. Genom uppluckringar i anställningsskyddet, en hög arbetslöshet och en regering som har stått passiv har löner och villkor pressats tillbaka och hårdnat. Nu krävs det krafttag för att vända utvecklingen, och vi har levererat ett tiopunktsprogram. I föregående debatt berörde vi det på några områden. Svenska kollektivavtal ska gälla som löne- och anställningsvillkor. Det ska inte spela någon roll från vilket land man kommer eller var arbetsgivaren är registrerad. Det är viktigt för mig att de som kommer hit som arbetskraftsinvandrare har sjysta villkor, och lika viktigt är det att seriösa företag inte utsätts för illojal konkurrens. Det är viktigt att arbetstillstånden görs bindande, och de debatterna kommer vi tillbaka till. Slutligen måste jag ändå ställa mig frågande till David Lång och hans motion med anledning av betänkandet. Menar du, David Lång, att det är en seriös ståndpunkt att människor som har fått uppehållstillstånd och lever i detta land sedan flera år tillbaka, men ännu inte formellt beviljats medborgarskap, inte ska få stå i bostadskö? Vad sägs om att leverera en politik för mer byggande? Vem mer ska inte få stå i bostadskön när bostäderna inte räcker till? På samma sätt undrar jag över det här med handläggningstider. Långa handläggningstider är ett problem, men att inte få sitt ärende prövat - är det en modell vi ska plocka in även när det handlar om CSN eller olika förmåner och bidrag inom Försäkringskassans område? På vilka andra områden tycker ni att synen på bostadspolitik eller handläggningstider ska gälla? Eller är det här en linje som bara på ännu ett område pekar på att ni ser människor som vi och de? (Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkande SfU14 och avslag på motionen. Nu blir det ännu enklare att komma till Sverige för att arbeta, med ett kombinerat arbets- och uppehållstillstånd och lika behandling i alla lägen för svenska medborgare i fråga om social trygghet. Bland annat görs en förändring i socialförsäkringsbalken om att det inte längre ska krävas viss bosättningstid i Sverige för rätt till sjuk- och aktivitetsersättning. Det är att förenkla inresan för arbetstagare från tredjeland, och det är vad vi ska ta ställning till i dag. Det är ännu ett steg mot den fria rörligheten som är en av grundstenarna inom EU. Vi vet vid det här laget att all invandring ökar tillväxten i mottagarlandet men också i ursprungslandet. Ekonomisk utveckling och migration är sammanlänkade med varandra. Därför är det viktigt att den tredjelandsmedborgare som kommer hit för att arbeta ska känna samma sociala trygghet som svenskar gör. Det är ett av många sätt att få människor att känna sig välkomna hit. Utvecklingen i världen och i Sverige går framåt, och att kunna arbeta ett tag i ett land för att kanske söka nytt jobb i ett annat land är positivt för alla parter. För att det ska fungera ska det vara enkelt och tryggt att resa in hit till Sverige. I dag är nästan var sjätte person som arbetar i Sverige utrikes född. Cirka 70 000 utrikes födda driver företag, och de sysselsätter i runda tal 700 000 människor. Det finns ett parti, nämligen Sverigedemokraterna, som inte tycker att det här är bra. De ser inga fördelar med detta för Sverige och hör inte heller vad arbetsgivare säger om möjligheten att rekrytera arbetskraft från tredjeland. De säger: Nej, nej, nej eller så lite som möjligt, om vi måste. Sverigedemokraterna har inte förstått att världen i dag är både liten och stor och att Sverige är en del av Europa, likväl som Europa är en del av världen. Sverigedemokraterna är ett parti som vill stänga våra fönster och våra dörrar mot omvärlden och kanske låsa dem ordentligt också. I bästa fall kan man kanske tänka sig att glänta på dörren, om man nu måste. Ett sådant land vill inte jag leva i. Jag vill leva i ett öppet, välkomnande, tolerant och nyfiket land där nya intryck och nya idéer tas emot välvilligt. Då växer vi som människor och Sverige som land. Så vill jag att mitt Sverige ska vara. (Applåder)

Herr talman! Vi debatterar nu alltså regeringens proposition om hur Europaparlamentets och rådets direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta i en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat ska genomföras. Propositionen är överenskommen med Miljöpartiet de gröna, och direktivet syftar till att förenkla och harmonisera de regler som för närvarande gäller i medlemsstaterna för ansökan om tillstånd att resa in i och vistas i EU för att arbeta. I Sverige tillämpas redan i dag ett ansökningsförfarande för uppehållstillstånd och arbetstillstånd som motsvarar direktivets bestämmelser. Att ansökan ska ske i ett enda ansökningsförfarande och att beslut ska fattas i en enda administrativ handling som omfattar både arbetstillstånd och uppehållstillstånd, ett kombinerat tillstånd, är alltså uppfyllt redan i dag genom gällande ordning. Direktivets krav på en fyramånadersfrist vid handläggning av ansökan om uppehållstillstånd för arbete kommer att ställa ökade krav på Migrationsverket att utveckla rutiner för handläggningen av dessa ärenden. I propositionen görs bedömningen att större delen av direktivets bestämmelser motsvaras av den ordning som i dag gäller vid ansökan och att de nya bestämmelserna därför kommer att kunna genomföras utan problem. För att uppfylla direktivets krav på likabehandling med svenska medborgare i frågan om social trygghet föreslås dock en ändring i socialförsäkringsbalken. Förslaget innebär att det inte längre ska krävas viss bosättningstid i Sverige för personer som inte är svenska medborgare vid beräkning av försäkringstid för rätt till sjuk- och aktivitetsersättning i form av garantiersättning för dem vars försäkringsfall inträffat före det år de fyllde 18. Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen.

Herr talman! Även jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionen. Jag instämmer med företrädarna för Moderaterna och Miljöpartiet som på ett mycket bra sätt har beskrivit det förslag vi lägger fram. Herr talman! Jag skulle vilja att vi fördjupar oss lite i det som finns med i Sverigedemokraternas reservation, för det är väldigt typiskt för Sverigedemokraterna. På punkt efter punkt försöker de göra skillnad på vi och det som de har definierat som dem. Inte minst tydligt blir det i förslaget som säger att du inte ska inte ha rätt att stå i bostadskö, inte ens om du lever och bor här och har gjort det under väldigt lång tid. Det finns nämligen människor i vårt land som har bott här under större delen av sitt liv men som ändå inte är svenska medborgare, och de ska inte ens ha rätt att ställa sig i bostadskö. Och det skulle vara lösningen på bostadsbristen! Kristdemokraterna, som nu har förmånen att leda bostadspolitiken, jobbar på att få upp byggandet och se till att vi får fler bostäder, för det är fler bostäder vi behöver för att fler ska kunna få en bostad. Och det är fler jobb vi behöver för att fler ska kunna få ett jobb. Vi är på god väg på båda dessa områden, men det är klart att efter många decenniers eftersatt arbete finns det en hel del att göra. Sverigedemokraterna kommer i stället gång på gång till samma lösning, att det är invandrarna som ska bort. Man hamnar lätt i tankarna på fem myror är fler än fyra elefanter. Här är det fyra stycken och en måste hela tiden bort, och för Sverigedemokraternas del är det alltid invandrarna som ska bort, oavsett orsaken till att de har kommit hit och oavsett deras rätt till sina mänskliga rättigheter. Senast i går hörde vi Sverigedemokraternas partiledare i SVT:s Aktuellt stå och säga: Jo, men det är för att vi vill hjälpa så mycket mer, och vi vill att människor ska bli hjälpta på plats. Och så hänvisar man till att man i sin budget har lagt till 1 miljard till UNHCR. Men man berättar inte att man på utgiftsområde 8, migrationsfrågor i stort, i stort sett har halverat budgeten. Man hänvisar till att man vill ha mer bistånd, men i Sverigedemokraternas budget har man ju tagit bort i stort sett en tredjedel av biståndet, och det är bara för år ett. I budgeten på migrationsområdet för år två vill man att biståndet ska sänkas från det som är regeringens förslag, 9 ½ miljard, till 2 miljarder. Då är det klart att effekten blir att på fyra månader kommer Migrationsverket inte att hinna göra några prövningar därför att de blir så överbelastade, och då får alla automatiskt avslag. I likhet med Maria Ferm ställer jag mig frågan: Ska det vara lösningen också på andra områden? Om myndigheter får så lite resurser att de inte klarar av att hålla vettiga tider, ja då får alla människor avslag på allting. Har du stått i vårdkö i mer än fyra månader, ja då slipper vi ge dig vård. Det är Sverigedemokraternas lösning. Det är inte att värna alla människors lika värde. Jag yrkar återigen bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) Härmed var överläggningen avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)