Ett europeiskt medborgarinitiativ

Fru talman! I samband med att Lissabonfördraget började gälla den 1 december 2009 blev det också möjligt för medborgare i EU att ta initiativ till frågor som man tycker bör behandlas där. Detta utlåtande handlar om de regler och villkor som ska gälla för att ett sådant initiativ ska ses som giltigt. Precis som när initiativ till folkomröstningar tas i svenska kommuner behövs ett regelverk för att säkerställa att det finns en verklig opinion bakom förslaget och att frågan väcks i rätt organ och på rätt nivå. Utskottet är överens om förutsättningarna. Därför tänker jag inte gå in på detaljer här i kammaren. Jag vill i stället uppehålla mig vid några viktiga principiella funderingar. För det första: När möjligheten finns gäller det att ha ett regelverk som inte försvårar eller i värsta fall förhindrar folkligt förankrade initiativ. Men det är lika viktigt att regelverket inte är så slappt att extrema minoriteter gång på gång kan driva fram initiativ utan någon möjlighet att få dem tillgodosedda. Det krävs därför en noggrann avvägning av regleringen. För det andra: Det är positivt att det i och med möjligheten till medborgarinitiativ kommer att finnas en kanal för att på gräsrotsnivå påverka EU. Mycket av kritiken mot EU har handlat om att det är för slutet och inåtvänt utan riktiga påverkansmöjligheter för vanliga medborgare. Nu ska inte betydelsen av medborgarinitiativ överskattas, men varje steg i riktning mot att öppna upp processen och EU:s beslutsvägar och att öka inflytandet och möjligheterna för vanliga människor att påverka måste ses positivt. För det tredje: Hur kommer det då att se ut i praktiken? Själv kan jag tänka mig att det kommer att startas en hel del kampanjer från olika intresseorganisationer för att påverka kommissionen i viss riktning. Olika etniska och religiösa grupperingar finns säkert bland dessa, men för egen del tänker jag mest på hur arbetstagarorganisationerna i Europa kommer att agera. Här öppnas till exempel en klar möjlighet för Europafacket att påverka kommissionen i en mer arbetstagarvänlig riktning. Fru talman! Med dessa funderingar yrkar jag bifall till utskottets utlåtande.

Fru talman! Som föregående talare nämnde förändras EU:s institutioner på en rad punkter genom Lissabonfördraget. Delar av rättssamrådet blir överstatliga, nya politiska poster inrättas, och de nationella parlamenten får nya verktyg för att bedöma vilka lagar som verkligen hör hemma på EU-nivå. En mindre välkänd förändring är att varje medborgare får ett verktyg för direktdemokratisk påverkan, det så kallade europeiska medborgarinitiativet. Medborgarinitiativet ger enligt Lissabonfördraget en miljon medborgare, spridda över ett antal medlemsländer, rätten att lägga fram lagförslag till kommissionen. Sveriges riksdag har som en av flera institutioner blivit ombedd att ge sina synpunkter på hur reglerna för europeiska medborgarinitiativ ska utformas i detalj. Att det krävs en miljon underskrifter är givet, men hur många av EU:s medlemsländer måste undertecknarna representera? Hur lång tid har den som organiserar ett sådant här medborgarinitiativ på sig att samla in alla underskrifter? Vem ska kontrollera att underskrifterna är genuina, och vilka förpliktelser har EU-kommissionen när ett medborgarinitiativ väl lämnas in? Just nu pågår en process för att besvara alla de här frågorna och ytterligare frågor som berör bland annat krav på öppen redovisning av hur ett medborgarinitiativ finansieras. Det är som en del i den processen som Sveriges riksdag ska uttala sig. Det utlåtande från konstitutionsutskottet som riksdagens beslut grundar sig på betonar att regelverket för medborgarinitiativ ska vara enkelt och medföra så lite byråkrati som möjligt, dels för att byråkrati kostar pengar, dels - och framför allt - för att byråkratiska regelverk inte ska få stå i vägen för de medborgare som vill utnyttja detta demokratiska verktyg. Medborgarinitiativ kan jämföras med de medborgarförslag som redan i dag kan läggas i två tredjedelar av Sveriges kommuner och i en tredjedel av landstingen. Den som väcker ett medborgarförslag har inte rätt att få sin idé genomförd men däremot en rätt att få sitt förslag behandlat i kommunfullmäktige eller i en relevant nämnd eller styrelse. På samma sätt ger det europeiska medborgarinitiativet rätten att lägga fram ett förslag för EU-kommissionen, och det är kommissionen som bestämmer huruvida förslaget ska gå vidare i processen. Riksdagen uttalar med det här utlåtandet att den som tar ett medborgarinitiativ ska ha rätt till en granskning och ett besked inom sex månader. Av beskedet ska det framgå hur kommissionen avser att gå vidare i arbetet. Ett möjligt besked är naturligtvis att kommissionen inte alls tänker gå vidare med förslaget, men då bör det också krävas en noggrann motivering till att förslaget läggs åt sidan. Slutligen vill jag påpeka att det direktdemokratiska inflytande som medborgarinitiativet ger är ganska begränsat. En miljon medborgare kan inte kräva att en viss lag införs, och en miljon medborgare kan inte heller kräva att det genomförs en folkomröstning. Det finns också tydliga begränsningar av vilka ämnen som får tas upp. Ett medborgarinitiativ är en uppmaning till kommissionen att vidta en viss åtgärd, och de konkreta förslagen måste rymmas inom de befogenheter som kommissionen har. Du kan inte genom ett medborgarinitiativ föreslå EU-lagstiftning på ett område som tillhör enskilda medlemsländer, regioner eller kommuner. Medborgarinitiativ som handlar om exempelvis nivån på inkomstskatter, stadsbyggnadsregler eller inrättandet av nya busslinjer blir helt enkelt inte giltiga. Det beslut som riksdagen fattar nu blir ett av flera bidrag i EU-kommissionens arbete med att utforma det här regelverket. I den fortsatta processen kommer regeringen att förhandla för Sveriges del, och i varje steg ska ståndpunkterna också förankras i riksdagen. Med detta vill jag yrka bifall till utlåtandet.