Djurskydd

Anf. 57 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Moderaternas reservation 6 om regler för viss djurhållning.

Djurskydd

I denna tid känns det lite konstigt att stå här och tala om något annat än den kris som följer med covid-19. Men vi vet alla att andra frågor inte stannar upp, och det är också därför vi står här i riksdagens kammare.

Jag vill passa på att ge en eloge till alla de människor som arbetar inom hälso- och sjukvård, transport, polis, räddningstjänst med flera. Det finns inte ord för hur uppskattat ert arbete är. Man kan inte stänga ned allt i samhället, utan det måste fortsätta fungera så gott det går. Människors personliga engagemang handlar nu om att hjälpas åt, och det civila samhället är viktigare än någonsin. Jag vet att jag ställer mig frågan: Finns det något jag kan göra för att hjälpa någon annan? Det kan vara att handla en kasse mat och hänga den på en dörr.

Jag går nu vidare till frågan om djurskydd. Alla djur som hålls av människor omfattas av djurskyddslagstiftningen, som ska verka förebyggande. Målet är att djuren ska ha det bra och kunna bete sig naturligt. I djurskyddslagen står det också att handlingar som innebär fysiskt och psykiskt lidande för djuren är förbjudna. Att djuren ska ha det bra förutsätter tydlig och ansvarsfull lagstiftning och regelverk där skydd och förebyggande insatser regleras, men va¨gen dit kan variera. Fru talman! Vi vet att detta är ett brett område där det finns flera olika frågor som vi behöver bearbeta och förändra, nu och i framtiden.

Sveriges krav i fråga om djurskydd tillhör världens högst ställda. Detta är vi stolta över. Det goda djurskyddet innebär att våra djur är friskare och får avsevärt mindre antibiotika jämfört med djuren i andra länder. Detta är viktigt. Överkonsumtion av antibiotika innebär en risk för att det bildas multiresistenta bakterier som kan överföras till oss människor. Det europeiska smittskyddsinstitutet bedömer att hela 25 000 dödsfall per år bara inom EU beror på sådana bakterier. Moderaterna välkomnar därför EU:s nya förordning om veterinärmedicinska läkemedel, som striktare reglerar användningen av antibiotika till djur.

Nu gäller det givetvis att samtliga länder inom unionen lever upp till minskad antibiotikaanvändning och att undantag för behandling inte blir regel, som är fallet i många medlemsstater. Ett sådant förfarande bidrar inte bara till antibiotikaresistensen utan snedvrider dessutom konkurrensen i unionen. Därför är det viktigt att lagen följs upp och utvärderas systematiskt. Detta är en fråga som påverkar oss här i Sverige och som det är viktigt att regeringen driver i EU.

Jag skulle också vilja nämna något kring forskning med djurfria metoder, fru talman. År 2010 antog Europaparlamentet det så kallade djurförsöksdirektivet. Syftet med direktivet är att de försök som i dag görs på levande djur, i antingen vetenskapliga eller utbildningsmässiga sammanhang, ska ersättas med djurfria metoder där så är möjligt.

Nederländerna har antagit en strategi för detta. Det innebär att de fram till 2025 ska ha fasat ut många av djurförsöken samt ha antagit olika handlingsplaner för att minska djurförsök inom bland annat grundforskning. Nederländernas initiativ är mycket intressant ur olika aspekter, såsom etik, effektivitet och ekonomi.

Det är också högst rimligt eftersom det i dag finns alternativa sätt att utveckla nya läkemedel, som är mer effektiva och dessutom kan korta processerna för framtagande av desamma. Det kan vara via studier på levande celler i provrör eller genom beräkningsmodeller i datorn.

Detta innebär att fler sjuka får hjälp snabbare och till en avsevärt lägre kostnad för läkemedelsutveckling. Vi vet att det krävs mer forskning på detta område, som är oerhört viktigt, särskilt i tider som dessa när vi behöver läkemedel.

Fru talman! Jag skulle vidare vilja nämna något om djurskydd inom EU och djurtransporter. Nyligen presenterade Europeiska revisionsrätten en rapport i vilken de har granskat hur EU:s strategi för djurskydd fungerar, eller snarare hur den inte fungerar. De fann nämligen till exempel att de flesta grisar i andra EU-länder blir av med sin knorr, trots att det är förbjudet. Vidare är det vanligt att transporterna av djur överskrider de satta tidsgränserna, vilket är oacceptabelt. Då detta offentliggjordes uppmanade Europaparlamentet EU-kommissionen att bli tuffare och straffa de medlemsländer som inte har implementerat lagarna på rätt sätt eller som inte följer upp att de efterlevs genom god tillsyn.

Vi i Moderaterna anser att detta är frågor i vilka Sverige ska vara så aktivt som möjligt, inte bara för svenska lantbruksdjur utan för att alla kossor, grisar och höns inom EU ska få ökat skydd. Detta är något som skulle förbättra situationen också för svenska djurbönder. Här finns en tydlig koppling. Med tanke på de höga krav vi ställer på våra djurs välmående finns det en risk att kostnaderna för att efterleva våra lagar är mycket högre än hos andra länder utan att lantbruket kan ta betalt för det. Detta kan innebära att produkterna ersätts med importerat kött. Det är en utveckling som vi dessvärre har sett på andra områden och som vi måste motarbeta. Redan i dag är varannan tugga kött vi äter importerad från djur som har levt under betydligt sämre förhållanden än våra svenska.

Sedan vill jag nämna något om en fråga som är oerhört viktig för att våra djur ska kunna leva tryggt och må bra här i Sverige. Det gäller våra husdjur och våra djur som hålls inom lantbruk. Jag pratar om djursjukvård.

Allt fler ser sina husdjur som en familjemedlem - det är ett faktum. Om husdjuren blir sjuka vill man ha tillgång till snabb hjälp, men i dag kan de geografiska avstånden till djursjukhus vara mycket långa. Under sommartid stänger dessutom flertalet djursjukhus ned sin jourverksamhet på grund av bristen på veterinärer och djursjukvårdare. Detta innebär att våra husdjur riskerar onödigt lidande och i allra värsta fall avlider därför att de inte får behandling i tid.

Husdjur och lantbruk med djurhållning ska få den djursjukvård som behövs. När det gäller kompetensförsörjningen för svensk djursjukvård råder en kraftig obalans där bristen på veterinärer, djursjukskötare och djurvårdare är stor. Samtidigt är det många som vill utbilda sig, och söktrycket på utbildningsplatserna är stort. Sveriges lantbruksuniversitet, som är den enda utbildningsanordnaren, har ungefär 15 sökande per plats. Vi moderater anser att antalet utbildningsplatser för veterinärprogrammet och djursjukskötarprogrammet behöver utökas radikalt för att tillgodose att djursjukvården säkerställs.

Förutom detta behöver kvaliteten på gymnasieutbildningen till djursjukvårdare höjas. Djurvårdare är en yrkeskategori som motsvarar undersköterskor inom sjukvården för människor, men trots att djurvårdarnas utbildning är lika omfattande som undersköterskornas så är deras befogenheter mycket begränsade. Det är rimligt att de får samma befogenheter.

Det finns mycket man kan säga om djurskydd, och för mig personligen är detta är ett oerhört viktigt område där jag ser att vi kan göra mycket mer för att skydda våra djur på bästa sätt.

I dessa tider vill jag avsluta med att säga: Ta hand om er själva och även andra som kan ha behov av hjälp i dessa svåra tider!

Anf. 58 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! I en tid som denna är det lätt att tänka på hur skört vårt samhälle är, hur viktigt vårt lantbruk är, hur viktiga våra bönder är för vår självförsörjning och hur viktigt det är att kvaliteten på våra livsmedel är god.

Det är klart att man som svensk är stolt över vår djurhållning, där vi har jämförbart friska djur och låg antibiotikaanvändning. Detta är något som vi såklart hade önskat vore fallet i fler länder, både för djurens skull, för livsmedelskvaliteten och för konkurrenskraften.

Fru talman! På grund av att bönder i andra länder har lägre djurskyddskrav kan de sälja sina produkter till ett lägre pris. Är det verkligen rättvist att svenska bönder ska ha konkurrensnackdelar för att de har en god djurhållning? Jag tycker inte det. Självfallet ska den svenska djurhållningen fortsätta att vara god, men för att svenska bönder inte ska missgynnas på EU:s inre marknad är det viktigt att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU. Där vore det bra om den svenska djurskyddslagen tjänar som en vägledning.

Jag vill därför, även om vi står bakom alla våra reservationer och de yrkanden som behandlats förenklat, yrka bifall till reservation 1 i betänkandet.

När jag ändå är inne på EU vill jag passa på att ta upp den fruktansvärda slakt där djur som fortfarande är vid medvetande tillåts plågas genom att få sina halsar uppskurna. De lever och är fullt medvetna, panikslagna och försöker ta sig loss från det som håller dem fast samtidigt som blodet rinner ur deras kroppar. Är det denna typ av livsmedel vi vill ha i Sverige? För faktum kvarstår att även om det är förbjudet att genomföra obedövad slakt i Sverige så görs det fortfarande undantag i EU, och detta kött importerar vi sedan in i landet, både till butiker och till det offentliga. Borde inte de animalier som vi importerar också vara producerade i enlighet med de krav som vi ställer på våra egna bönder?

Många konsumenter i Sverige äter i dag, utan att de vet om det, kött som kommer från djur som har kosher- eller halalslaktats. Detta tycker inte vi är rätt, utan vi vill att kött som säljs i Sverige ska ha producerats på ett sätt som lever upp till den svenska djurskyddslagen. Men till dess vill vi åtminstone se en tydlig märkning av de produkter som säljs där djur slaktats utan bedövning så att konsumenterna i alla fall får lov att göra ett aktivt val själva. Vi vill se detta i Sverige, och vi vill att regeringen ska verka för att så också ska ske i hela EU.

Fru talman! Betänkandet om djurskydd tas i regel bara upp en gång om året i kammaren, så därför vill jag ta tillfället i akt att prata lite om den vedervärdiga behandling som många djur utsatts för och som uppmärksammades i somras. Det handlar om de katter, igelkottar, harar med mera som utsattes för plågsamma handlingar där de blev spetsade, använda som fotbollar, fick öronen avklippta eller ögonen utpetade eller på andra sätt stympades.

Att detta är något som försiggår i Sverige i nutid är givetvis något som vi ser allvarligt på, och jag vill poängtera att vi genom vår lagstiftning måste vara mycket tydliga med att signalera att det inte är så vi behandlar djur här, oavsett om det är ens eget djur, någon annans djur eller ett vilt djur. Vi är ett land där vi är måna om våra djur, och därför måste vi ha en brottsrubricering angående grovt djurplågeri där fängelse finns med på straffskalan. Om inte vi signalerar att vi tar allvarligt på detta riskerar dessa vedervärdiga handlingar att fortsätta.

Om vi arbetar för en nationellt hårdare lagstiftning mot dem som skadar djur och samtidigt verkar för att EU ska få en bättre djurskyddslagstiftning är vi i alla fall en bit på vägen, för djur förtjänar inte att plågas, inte av religiösa skäl och absolut inte för nöjes skull.

Anf. 59 Ulrika Heie (C)

Fru talman! Djurskydd är en fråga som engagerar oss centerpartister runt om i hela landet. Därför har vi många reservationer som vi givetvis står bakom. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4 om antibiotikafrågor - punkt 2.

Fru talman! Som svensk landsbygdsbo måste jag säga att jag är oerhört stolt över våra gröna näringar i Sverige. Svenskt jordbruk står för god djuromsorg, säker mat, öppna landskap, miljöhänsyn och många gröna jobb. Jordbruket spelar också en viktig roll i omställningen till ett hållbart samhälle. Och svenskt jordbruk är bäst i världen till exempel när det gäller låg antibiotikaanvändning, liten förekomst av salmonella och god omsorg om djuren. För att vi ska kunna upprätthålla dessa höga krav i ett internationellt perspektiv måste svenskt jordbruk också ha rätt förutsättningar.

Fru talman! Det är tuffa tider nu på många olika sätt. Om jag lite vårdslöst kallar det för coronatider är det också en tid när inte minst livsmedelsförsörjningen och behovet av en stark livsmedelskedja från jord till bord i många olika situationer verkligen har uppmärksammats, inte minst i händelse av kriser av olika slag. För att det ska vara möjligt för människor att ha mätta magar, välsmakande måltider med mera är själva grunden för vår så kallade primärproduktion bonden ute på gården. En hållbar produktion av både mat och dryck är en försäkring för att klara stora påfrestningar i en alltmer orolig tid. Det är också en färdväg för minskad klimatpåverkan och en investering i jobb.

I reklamfilmer av olika slag ser man ofta den fantastiska möjligheten som bonden har att leva i samklang med årstidernas växlingar, från vårbruk via sommar när allt växer, till höstbruk när det ska skördas. Men det finns också andra bilder, ganska tuffa bilder. Sommartorkan för några år sedan ställde många företagare under mycket svår press. När det handlar om myndighetskontakter är de många, regelverken är snåriga och handläggningstiderna är ofta långa. Det ger en helt annan bild än den som jag beskrev tidigare om den mer blommande delen. Därför har vi från Centerpartiet föreslagit satsningar på modernisering, förenkling och digitalisering av tillståndsprocesser samt arbetet med "En dörr in" och så vidare.

Fru talman! Den nationella livsmedelsstrategin var ett mycket viktigt steg för att öka svensk livsmedelsproduktion och stärka svenska livsmedelsföretag, från jord till bord. För att ta till vara på den fulla potentialen som matland måste fokus vara att skapa en innovativ, hållbar och lönsam livsmedelskedja. Alla företag, från lantbruk till besöksnäring, måste ha konkurrenskraftiga villkor. Där ser vi hur den pågående krisen nu påverkar hela kedjan, alla olika delar av dessa företag, på många olika sätt. Där får vi på olika sätt bidra med att fundera ut vilka regelförenklingar som skulle göras under denna tid. Vilka åtgärder och insatser behövs från myndigheternas sida men givetvis också från oss som enskilda personer?

Från Centerpartiet har vi en lång motion på detta område. I dag ska vi egentligen bara debattera djurskydd. Men jag vill ändå inledningsvis måla med lite större penseldrag. Men självklart ska jag koncentrera mig på de re reservationer som vi har i detta betänkande.

Först och främst anser vi att det krävs en harmonisering av djurskyddslagstiftningen inom EU, precis som en del tidigare talare har varit inne på. För att konkurrenskraften för de gröna näringarna ska bli bättre krävs det rimliga spelregler inom hela Europa. Därför bör målet vara en gemensam generell djurskyddslagstiftning på EU-nivå som omfattar alla djurslag och ser till att det EU-gemensamma djurskyddet lyfts till minst svensk nivå. Det gör att alla konsumenter kan lita på den mat som vi konsumerar och som har producerats i EU:s olika länder. För visst är det så att olika delar av vår världsdel, men också hela jordklotet, bistår med olika jordbruksprodukter? Och det finns en glädje och vinst i att få äta det närodlade men ibland också få unna sig någonting lite mer exotiskt och importerat. Vi önskar också att våra livsmedelsföretag ska kunna ägna sig en hel del åt att exportera säkra livsmedel till andra länder.

Den reservation som jag yrkade bifall till handlar om antibiotikafrågor. Antibiotikaresistens är ett av de största globala hoten mot vår hälsa. Många år av stor användning av antibiotika i såväl sjukvård som djuruppfödning har lett till en situation där antibiotikan kan vara på väg att förlora sin kraft. Det grundläggande problemet är att antibiotika förskrivs alltför generöst, inte minst inom djurhållningen. Resistenta bakterier kan spridas mellan människor och djur för att sedan spridas i miljön eller via livsmedel. Med en ökad resistens kan det bli svårare, eller rent av omöjligt, att behandla sjukdomar som vi i dag tar för givet att vi lätt ska kunna bli av med.

För att motarbeta utvecklingen av antibiotikaresistens och spridning av resistenta bakterier krävs det arbete på alla nivåer - lokalt, regionalt, nationellt, inom EU och globalt. Det krävs engagemang och samverkan från alla aktörer. Och eftersom antibiotikaresistens sprids bland människor och djur krävs insatser inom såväl sjukvården som djurhållningen. Vi behöver verkligen arbeta på ett globalt plan för att motverka antibiotikaresistens.

Ytterligare en del som vi vill lyfta fram handlar om organisationen av djurskyddskontrollen. Många animalieproducenter i Sverige uppger att de känner en oro i kontakten med länsstyrelsens djurskyddskontroller. Förutom att enskilda tjänstemän har stor påverkan på enskilda företag finns det också stora variationer mellan länen i bedömningar vid kontroller. Med ett mer målstyrt regelverk blir det än viktigare med kontrollanter som har kunskap om och erfarenheter av lantbrukets djur för att kunna göra kloka avvägningar där både djurägare och kontrollant kan känna ömsesidig respekt och trygghet. Regeringen bör därför titta på fördelar och nackdelar med att samla djurskyddskontrollen i en egen organisation för att säkerställa rättssäkra och likvärdiga kontroller i hela landet.

Syftet och målet med svensk djurskyddslagstiftning bör vara att djuren ska må bra och leva hälsosamt. Syftet kan, som vi alla vet, uppnås på olika sätt. Det är därför som vi vill se mer resultatstyrda regler som säkerställer djurskyddet, även om vägen dit kan variera. Ett exempel på detta kan vara Jordbruksverkets moderniserade regler när det gäller beteskrav från 2016 för att öka just flexibiliteten. Det var välkommet, men nu är det också viktigt att följa upp resultatet för att se på vilket sätt det skulle kunna överföras också till andra delar. Det handlar både om djurens välbefinnande och om hur lagstiftningen påverkar böndernas konkurrenskraft och lönsamhet.

Fru talman! Jag ska lyfta fram en sista punkt. I och med tillkomsten av EU:s nya djurhälsoförordning finns det en uppenbar risk att Sverige förlorar rätten att ha särskilda införselregler för levande djur. Vid EU-inträdet fick vi ett undantag som tyvärr inte var permanent. Jag ska inte gå in på detaljerna, men utan möjlighet att begära provtagning försvåras allvarligt möjligheterna att bevara Sveriges goda djurhälsoläge. Sverige behöver därför fortsätta att verka kraftfullt för rätten att ställa krav på provtagning av levande djur i syfte att stoppa smittor från att komma in i landet.

Fru talman! I den kris som vi nu befinner oss ser jag stora utmaningar för det kommande vårbruket och möjligheter att kompetensförsörja de gröna näringarna som nu går in i högsäsong. Här måste vi alla på olika sätt, men inte minst regeringen, verkligen göra allt vi kan för att underlätta för hela livsmedelskedjan att verka fullt ut. Vi såg för ett par år sedan hur torkan påverkade och var en stor påfrestning. Det kommer nu också coronakrisen att vara i betydligt större omfattning. Det är en kris för hela samhället, och det är extremt viktigt att vården fungerar. Men i det lite längre perspektivet är också livsmedelsförsörjningen en av de mest kritiska delarna att säkra.

Anf. 60 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6.

Jag vill börja mitt anförande med att rikta mig till alla Sveriges jordbrukare. Tack för att ni gör det viktiga arbetet med att producera mat till oss konsumenter! Utan ert slit skulle det inte finnas mat på vårt bord. Utan bönder, ingen mat. Tack så mycket!

Att vår självförsörjning av livsmedel är på bottennivåer har jag talat om förut här i kammaren, senast förra veckan. Det tål dock att upprepas. Vi är faktiskt bara självförsörjande på vetemjöl, socker och morötter, så en god morotskaka kan vi göra. Det är otroligt att vi måste upprepa detta. Vi är inne i en kris för vårt land. Hyllorna för vissa livsmedel står tomma i matbutikerna.

Jag tror att det är många som nu börjar att fundera på begreppet just in time och på att detta kanske inte alltid fungerar. Att tro att det reder sig, som vi säger i Ödeshög, duger inte heller, utan vi som land måste öka vår självförsörjning av livsmedel. Det är ett absolut måste, menar vi kristdemokrater.

Då måste vi se till att jordbrukare inte slutar, som det är i dag. Mellan fyra och fem mjölkbönder slutar varje vecka. Varför? Jo, lönsamheten är för dålig. Lönsamheten och konkurrenskraften är de absolut viktigaste frågorna för landets jordbrukare. Här har regeringen och dess samarbetspartier ett stort ansvar för att ta fram förslag som gör skillnad på gårdsnivå.

Fru talman! När andra länder har enorma bekymmer med att bönder överanvänder antibiotika i djurhållningen finns inte detta bekymmer hos oss. Tvärtom - Sveriges bönder är världsledande när det gäller att använda minst antibiotika. Stort tack för det! Sveriges bönder har visat att det går att radikalt minska antibiotikan i djurhållningen. Det är nu ett måste med en harmonisering inom EU, så att Sveriges sätt att handskas med antibiotika blir EU:s riktlinje för att minska de enorma bekymren med resistenta bakterier.

Fru talman! Jag träffar många bönder runt om i Sverige. Många av dem säger att vi har de tuffaste djurreglerna i världen, och att det är bra, men att detta inte märks när det gäller att få betalt för deras produkter. Det har de helt rätt i. Våra bönder ska konkurrera med bönderna i resten av EU, som har helt andra krav och förutsättningar, exempelvis när det gäller dieselskatten. Vi har en miljöbalk i Sverige som säger att jordbruket är miljöfarlig verksamhet.

Ett annat exempel är mjölkproduktionen. Här har Sverige som enda land i EU ett beteskrav. Stallarna i dag ser inte ut som ladugårdarna gjorde när lagen kom till för över 30 år sedan. Konkurrenskraftsutredaren Denneberg fastslog att detta är något som bör ses över. Till exempel får inte våra svenska mjölkbönder ersättning som mjölkbönderna i resten av EU just eftersom vi har ställt sådana krav på dem.

Vi i Kristdemokraterna tycker att det ska tillsättas en utredning för att se över beteslagstiftningen och dess påverkan på djurens välbefinnande och svenska mjölkbönders konkurrenskraft.

Anf. 61 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Jag är glad att vi har denna debatt i dag och att vi har tid att tala om detta ordentligt.

Det här är ju en debatt om djurskydd. Det finns mycket att säga, inte minst i dessa dagar då allas tankar egentligen bara kretsar kring corona. Det är det vi tänker på. Vi tänker på hur vi själva, våra nära och kära och samhället ska klara sig från denna pandemi, som nu även har drabbat vårt land.

Coronakrisen är en kris för mänskligheten och en kris för ekonomin, men den är också en kris för djurskyddet. Det var nämligen på grund av ett dåligt djurskydd som coronaepidemin från början kom till. Det är viktigt att komma ihåg att detta i grunden handlar om djurskydd.

Eftersom denna fråga är så aktuell är jag väldigt glad att vi har denna debatt i dag. Låt oss tala om detta, och låt oss tala om hur vi kan se till att det här inte händer igen. Låt oss tala om hur vi kan se till att denna typ av pandemier, eller andra livsfarliga sjukdomar, inte kommer att spridas och hota mänsklighetens överlevnad på sikt.

Om man i dag frågar WHO, eller för delen FN, vilka som är de stora farorna för mänskligheten på sikt får man givetvis svaret att det är klimatförändringarna som är det överskuggande och det som alla är oroliga för. Man får också höra om förlusten av biologisk mångfald. Men därefter kommer antibiotikaresistens, som kan skapa ännu värre pandemier än den vi ser just nu. Jag återkommer till antibiotikaresistensen.

Den coronaepidemi vi ser sägs, i alla fall enligt de forskningsresultat som finns än så länge, komma från en djurmarknad i Wuhan. Detta känner alla till. Det som är viktigt att komma ihåg att tala om är att det hela förmodligen kom från fladdermöss, enligt vad de forskare och läkare som har tittat på detta har kunnat se. Spillning från fladdermöss kom ned på det lilla söta djuret myrkott, som fanns på djurmarknaden. Från myrkotten spred det sig på något sätt till människan, och därefter spreds det från människa till människa.

Wuhans djurmarknad hade knappast något gott djurskydd. Där stod det öppna burar, och det var småfåglar och fladdermöss uppe i taken. Spillningen kom ned och spreds bland alla möjliga djur, både exotiska djur som tas från världens alla hörn till denna typ av marknad och vanliga, domesticerade djur som grisar och kycklingar. Här blandades alla möjliga bakterier och virus på ett väldigt oansvarigt sätt.

I grunden är det så att om Wuhans djurmarknad - och för den delen andra djurmarknader och annan djurhantering i världen - hade haft ett gott djurskydd hade vi förmodligen inte haft den pandemi som vi nu står inför.

Det är viktigt att riksdagen diskuterar detta även efter den debatt vi har just nu. Nu är det såklart det svenska djurskyddet vi talar om, men dessa saker hör ihop. Världen är globaliserad. Hade detta hänt för 100 år sedan - eller om det till exempel hade gällt spanska sjukan - hade det inte alls spridits på samma sätt, men i dag sprids det inom bara några dagar. Från Wuhan, som är en väldigt stor och internationell stad, spreds det snabbt ut i Kina och därefter i världen.

Låt oss komma ihåg detta, och låt oss därför också se vår roll i det hela. Vad kan Sveriges roll vara i detta? Denna coronaepidemi ska vi såklart hantera just nu, men vad kan vår roll vara för att hantera detta på sikt?

Antibiotikaanvändningen är en sakfråga som jag tycker att vi ska tala om, liksom hur vi kan ha ett bättre djurskydd för att visa vägen.

Vi hörde nyss Kristdemokraternas företrädare tala om att Sverige har världens bästa djurskydd och att vi är bäst på att inte använda så mycket antibiotika. Det är fel, och det är lite farligt att måla upp en bild av att vi i Sverige är bäst.

Vi i Sverige är duktiga, och vi ska vara stolta över mycket av det arbete vi gör. Vi har fantastiska bönder. Jag är själv delvis uppväxt på en mjölkgård och vet precis hur det går till. Men det finns också många exempel som inte är så goda; vi har också saker som vi kan göra bättre.

Det finns ett land som har bättre djurskydd och som använder mycket mindre antibiotika än Sverige. Det landet är Norge - inte långt härifrån. Det är enkelt att se vad Norge har gjort som är bättre och vilka lagar de har för att skydda djuren, inte minst mot lidande, som är starkare och som gör att de inte behöver använda antibiotika på samma sätt. Det finns mycket att lära - låt oss också titta på detta framöver!

Jag tycker såklart att det är viktigt att tala om de problem som finns, men det är också viktigt att tala om lösningarna. I grunden är givetvis lösningen för att minska pandemier - och för den delen för att skapa en bättre djurvälfärd - att stärka djurskyddet. Detta har även flera företrädare som har talat före mig i dag lyft fram goda exempel på.

Vi behöver stärka djurvälfärden genom en bättre lagstiftning. Vi behöver se till att vi har friskare djur. Vi kanske också behöver se till att den djurindustri som vi har i Sverige inte är en industri på det sätt som vi ser i dag. I dag är djuren produkter som kommer in i och ut ur fabriker - inte djur som får leva därför att de är djur. När vi behandlar djur på det sätt som sker i industriell skala skapas det såklart en djurvälfärd som inte är så god, och risken är också stor att det uppstår olika sjukdomar.

Ett sätt för offentligheten att komma till rätta med denna typ av saker och få ett bättre djurskydd är offentlig upphandling. Detta brukar nämnas som en lösning på mycket här i kammaren, men offentlig upphandling är ett jättebra sätt. Vi gör upphandlingar för hundratals miljarder i Sverige. Reglerna för dessa upphandlingar - framför allt när det handlar om livsmedel - skulle såklart kunna vara striktare just i fråga om djurskydd, inte minst när det gäller regler om antibiotika.

Av dem som i dag vågar sig till affären, vilket man nog ska göra - man ska inte ha en allmänt jättestor rädsla i Sverige just nu - är det inte alls omöjligt att många väljer att äta en halloumisallad i kväll. Halloumi har ju varit väldigt uppmärksammat, för mycket halloumi kommer från Cypern. På Cypern använder man 40 gånger mer antibiotika till djur än vad vi gör här i Sverige.

Antibiotikaresistensen i djurhållningen på till exempel Cypern sprids på grund av de multiresistenta bakterierna och virusen och är livsfarlig på sikt. Det var en talare som här för en stund sedan nämnde att ungefär 25 000 personer redan nu dör varje år i EU på grund av multiresistenta bakterier. Det är klart att det här är någonting som är väldigt farligt för oss och som vi måste ta på största allvar. Man kan ha upphandlingskrav på sig själv när man går i affären, men de behövs framför allt också i det offentliga.

Vad kan vi mer göra? Vi bör ha strikta importregler när det gäller djurprodukter även från länder utanför EU. Det är otroligt viktigt. Det finns mycket kött från hela världen som inte minst som konsumeras på restauranger men även säljs i affärer. Köttet kommer från länder där man använder antibiotika nästan som mat för djuren för att förebygga att de blir sjuka. Men man ger det inte till djuren när de blivit sjuka, utan man förebygger och i princip matar dem med antibiotika. Det är så oansvarigt i denna tid när vi ser vad det kan innebära. Det är oansvarigt mot djuren, men det är också oansvarigt mot mänskligheten.

Vad ska vi mer göra? Det är flera som har nämnt att vi ska ha en hårdare lagstiftning i EU. Jag delar den uppfattningen. Det är viktigt att vi harmoniserar lagstiftningen i EU så att vi höjer ribban, inte så att vi i Sverige ska sänka ribban, som det har blivit på vissa sakområden. Vi måste höja resten av EU-ländernas djurskyddsstandard till den svenska. Det tycker jag är helt rätt väg, så låt oss verka för detta tillsammans.

Jag vill återkomma till antibiotikan igen. Det är viktigt att få med rätt siffror. Ungefär två tredjedelar, 66,67 procent, av all antibiotika som används i världen ges till djur. Det är klart att det inte är seriöst av oss människor.

I Sverige använder vi 16 procent av antibiotikan till djuren och 84 procent till människorna, så vi är ju otroligt mycket bättre än övriga världen. Men vi använder ändå ganska mycket antibiotika till djuren, och det är därför att vi har en djurindustri. Det är inte som på gården där jag själv delvis växte upp, med ett trettiotal djur, några höns, någon sugga och lite andra djur, som man tog hand om på ett värdigt sätt. I dag har vi i stället fabriker med tiotusentals kycklingar och hundratals eller tusentals grisar. Många av dem lever utan att ens se dagens ljus förrän den dagen de transporteras från fabriken till slakteriet. Det är klart att ur ett mänskligt perspektiv är inte den typen av industri särskilt god.

Vi måste lära oss av detta. Vi måste också verka för ett ännu bättre djurskydd och en ännu bättre djurindustri, om man nu ska kalla det för det. Jag tycker att det är bättre att kalla det för jordbruk, och det kanske är det vi borde återgå till.

Det är så mycket som jag vill prata om här i dag. Det fantastiska är att jag har anmält ett antal minuter och kommer att fortsätta prata en stund till, för jag tycker att det här är så pass viktiga frågor, inte minst i dag med tanke på corona, att vi verkligen ska prata om dem här.

Också i förra årets djurskyddsdebatt hade jag äran att företräda mitt parti här i talarstolen. Den stora skiljelinjen i debatten förra året var i frågan om förprövning av djurstallar. Det är en fråga som jag gärna vill återkomma till och som nu är nog så aktuell.

Jag tycker att det är beklämmande att i tider när vi ser att djurskydd är viktigare än någonsin för att undvika pandemier och antibiotikaresistens har vi partier i Sveriges riksdag - förra året fick de majoritet i Sveriges riksdag - som har linjen att man ska försämra djurskyddet. Jag skäms som förtroendevald över att vi har det så här i Sveriges riksdag. Några som var banerförare för detta var de borgerliga partierna ihop med Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna och Moderaterna var kanske de som var starkast företrädare för att vi inte längre skulle ha förprövning av djurstallar.

Vad är då förprövning av djurstallar? Som jag sagt tidigare har vi i Sverige i mångt och mycket en djurindustri. Det är inte jordbruk i den form som man ser i reklamen med Bregottfabriken, där korna går glada ute, utan vi har faktiskt en djurindustri där oerhört många djur är inne, framför allt grisar och höns, i princip från det att de föds tills de dör.

Förprövning av djurstallar innebär att innan man ska bygga de här djurindustrierna eller mindre djurstallar ska man konsultera länsstyrelsen. Länsstyrelsen har då information om vilka bestämmelser och lagar som gäller, så att man kan bygga djurstallar som är så kallat humana och där djuren inte behöver fara illa. Djurvälfärden ska vara så god som möjligt utifrån de regler som finns i Sverige i dag. Det är ett väldigt bra sätt vi har i Sverige.

LRF har gjort reklam för detta i Europa och sagt att Sverige är ett gott exempel. Efter debatten och beslutet mot förprövning av djurstallar förra året gick LRF ut nationellt i Sverige och sa: Vi är inte alls emot förprövning av djurstallar. Vi tycker inte att det är ett problem. Det är klart att man kan titta på hur man kan vara mer flexibel och kanske göra systemet bättre. Men att ta bort förprövning av djurstallar var inte någonting som LRF förespråkade.

Borgerliga partier har dock självpåtaget drivit att man ska ta bort förprövningen av djurstallar. Bland dem som uttalar sig om förprövningen tycker jag att Sveriges Veterinärförbund är intressant att lyssna på. I samband med debatten förra året gjorde de ett uttalande om förprövning av djurstallar under rubriken "Behåll kravet på förprövning av djurstallar". De skrev: "Djurskyddslagstiftningen ska förebygga djurskyddsproblem, skydda våra djur och främja en god djurvälfärd. Förprövningen är en granskning av djurstallar redan på ritningsstadiet. Förprövningen är en viktig del för att uppfylla den svenska djurskyddslagstiftningen eftersom den förebygger miljö- och inhysningsbetingade sjukdomar och skador hos lantbrukets djur, istället för att djuren ska behöva lida eller behandlas i efterhand."

Sveriges veterinärer tycker självklart också att förprövningar är en väldigt bra sak. Ändå blev det ett politiskt spel kring detta, där några partier ville verka vara för regelförenklingar. Men det här kan på sikt orsaka både ekonomisk skada för Sveriges jordbrukare och inte minst lidande bland våra djur.

Jag tycker att det är ynkligt av de borgerliga partierna. Jag tycker att de ska skämmas och att de ska dra tillbaka beslutet. De borde också ha skrivit om detta i år.

Detta var förra årets debatt. Jag ville faktiskt lyfta fram den igen, för den här frågan är fortfarande levande. Jag tycker att man som borgerlig politiker ska vara så pass hyfsad i debatten att man kan be om ursäkt och ändra sig när man har gjort fel.

I debatten i år är det återigen framför allt Kristdemokraterna som är banerförare för att försämra djurskyddet - det hörde vi i debatten här precis innan. Det handlar om beteskravet för nötkreatur, inte minst kor. I Sverige har vi en fantastisk sak som jag tycker att jordbrukare, andra som jobbar i jordbrukssektorn och vi politiker ska vara stolta över, nämligen ett beteskrav som innebär att nötkreatur har möjlighet att gå ute på sommaren. De har möjlighet att beta och följa de naturliga beteenden de har som djur. Det står också i vår djurskyddslagstiftning att djuren ska ha möjlighet att leva enligt sina naturliga beteenden.

Beteskravet är som sagt något som många andra länder ser upp till. De ser Sverige som ett föregångsexempel. Arla slår sig för bröstet och gör reklamfilmer för att visa hur fint det är att vara djur och inte behöva bo inne i ett djurstall hela livet som nötkreatur, utan att nötkreaturen faktiskt får komma ut och beta och må bra. Det är bra för deras klövar. Det är bra för deras juver. Det är bra för deras välmående generellt. Inte minst är det psykiskt bra för dem att de får leva enligt sitt naturliga beteende.

Kristdemokraterna är för tillfället mest högljudda, men även Moderaterna vill ta bort beteskravet för nötkreatur. Om man tar bort beteskravet skulle det innebära en möjlighet att stalla in våra kor under hela deras liv, även de som ger oss mjölk, och till exempel tjurar och andra djur som ger oss kött. Det som har varit det goda exemplet i Sverige är just att vi inte har haft det på det sättet.

Nu driver Kristdemokraterna det här. De slår sig för bröstet, tycker att det är en bra sak och att man på något sätt gör Sveriges lantbrukare en tjänst.

Enligt forskningen finns det ingenting som säger att det skulle vara bra för djuren. Det finns ingenting som säger att det skulle vara bra för Sveriges konkurrenskraft. Det finns ingenting som säger att det skulle vara bra för att minska sjukdomar eller antibiotikaanvändning. Det finns massor med forskning som säger tvärtom; det kommer att vara skadligt för våra lantbrukare, och det kommer att vara skadligt för djuren.

Jag vill gärna höra vad Kristdemokraterna och Magnus Oscarsson säger om det. Det är nämligen av stor vikt.

Det finns mycket mer att säga om djurskyddslagstiftningen. Vi har många djur i det här landet som lever okej liv. Men vi har också många djur i det här landet som lever liv som knappt kan kallas liv. Det är djur som föds upp bara för att slaktas, djur som inte får se ljus och djur som på många sätt lever ovärdiga liv.

Jag tycker att vi ska fortsätta den här debatten. I mitt parti funderar vi mycket på de här frågorna, inte minst inför vår egen partikongress och egentligen inför varje nytt riksdagsår. Det är viktiga frågor. Och på grund av det som har hänt med corona är frågorna viktigare än någonsin.

Låt oss fortsätta debatten. Nu ser jag fram emot att höra Kristdemokraternas kommentarer.

I detta anförande instämde Malin Larsson, Markus Selin och Hanna Westerén (alla S).

Anf. 62 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Som av en händelse talade Magnus Manhammar om mig. Då tänker jag att jag tar till orda. Men redan innan ledamoten nämnde mitt namn tänkte jag faktiskt fråga ledamoten om några saker. Ledamoten talade i ungefär 17 minuter om olika saker, och en sak som är intressant för min del är det här med lönsamhet i jordbruket. Hur ser ledamoten på det?

Som jag talade om i mitt anförande ser vi nu att Sverige inte är speciellt bra på att vara självförsörjande på livsmedel. Det ligger på under 50 procent. Och precis som jag var inne på är vi självförsörjande på vetemjöl, socker och morötter. Jag menar att vi inte kan ha det på det sättet.

Vi har en dålig självförsörjningsgrad. Vi jobbar för att den ska öka i vårt land. Då vill jag fråga ledamoten hur han ser på detta. Vi vet att mjölkgård efter mjölkgård läggs ned. I dag slutar som sagt fyra fem mjölkbönder varje vecka på grund av att lönsamheten är för dålig.

Hur ser ledamoten på detta? Hur ska vi öka vår lönsamhet och konkurrenskraft? Om vi över huvud taget är ute i vårt land och lyssnar på våra mjölkbönder och bönder hör vi att det primära är att lönsamheten måste öka och att konkurrenskraften måste stärkas. Vad säger ledamoten om det?

Anf. 63 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Tack för frågan, Magnus Oscarsson!

Lönsamheten är såklart viktig. Jag tror att det är viktigt för lönsamheten i svenskt jordbruk att vi har så god kvalitet som möjligt på våra produkter och så god djurvälfärd som möjligt. Det är på det sättet vi kan konkurrera. Det kommer nog också att vara stor efterfrågan på det i världen, inte minst efter den kris vi ser nu. Det är viktigt med goda livsmedel som inte bidrar till sämre djurskydd eller för den delen sämre hälsa, för vare sig djur eller människor.

Jag vill gärna återgå till det som den här debatten handlar om. Det är inte lönsamhet utan just djurskydd. Den kristdemokratiske ledamoten nämnde knappt djurskydd i sitt anförande och inte heller i frågan till mig nu. I stället handlar det om lönsamhet. Det är kanske ganska talande för hur Kristdemokraterna ser på frågan. Men lönsamhet handlar också om god djurvälfärd.

Frågan som jag ställde och som jag vill få svar på från Kristdemokraterna handlade om beteskravet för nötkreatur, våra mjölkkor, för att de ska få gå ute på somrarna, precis som vi ser i reklamen om Bregottfabriken. Vi hoppas att det ska kunna fortsätta vara verklighet och inte förbjudas, vilket Kristdemokraterna vill.

Det finns en del undersökningar. Inte minst har en professor och veterinär som heter Ingvar Ekesbo, som är en av de kunnigaste på området, gått igenom all relevant forskning på området och skrivit en rapport om hur det ser ut med beteskravet: Är det bra för lönsamheten? Är det bra för djuren?

Jag kan återkomma till vad han har sagt i nästa replik. Jag har en del av hans rapport i min padda. Det finns egentligen ingenting som talar för att det skulle bli bättre av att ta bort beteskravet och göra det sämre för våra nötkreatur och mjölkkor. Allting talar för att beteskravet gör det bättre för dem.

Mitt enkla svar är att lönsamheten blir bättre genom att vi har bättre djurvälfärd och jobbar på med goda villkor.

Anf. 64 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag vill tacka Magnus Manhammar.

Magnus nämnde i en punkt i sin inledning att jag far med osanning när det gäller antibiotika. Det vill jag bemöta.

Jag sa att vi är världsledande. Det betyder att vi är bland de bästa. Vi är topp tre i världen. Du nämnde Norge, men du glömde Island, Magnus Manhammar. De är faktiskt bäst i världen. Men i EU är Sverige bäst. Det vill jag få fram.

Att jag skulle fara med osanning är ganska starka ord, Magnus Manhammar. Jag hör dessutom inte något svar på min fråga, utan du talar bara allmänt om hur det ser ut.

Frågan är om Magnus Manhammar har besökt mjölkgårdar på sista tiden. Det är viktigt att vi ledamöter är ute och besöker olika verksamheter. För oss som sitter i miljö- och jordbruksutskottet är en viktig del att besöka gårdarna. Jag kanske besöker helt andra ställen än Magnus Manhammar, men när jag är ute märker jag att bönderna säger att när korna går ut mår de i vissa sammanhang sämre. Det är faktiskt på det sättet. De är vana vid att få ett visst foder. När de går ut minskas det, och de mår delvis sämre.

Det är alltså inte som det var förr, när Astrid Lindgren skrev Emil i Lönneberga. Det är en helt annan tid. Vi har nya stallar, och korna väljer kanske själva att vara inne. Därför tycker jag att det är bra att tillsätta en utredning för att se över vad som är rätt eller inte.

Anf. 65 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Jag tackar för svaret från den kristdemokratiske ledamoten.

Jag är givetvis ute och besöker mjölkgårdar och andra lantbruk och har gjort det även i närtid. Jag har alltså ganska bra koll på det, utifrån min egen uppväxt och hur det ser ut nu för tiden. Jag har för den delen även flera vänner som är lantbrukare.

Om vi nu ska se till lönsamhet, vad som är viktigt för djuren och om de mår bra eller inte av att vara ute är det viktigare att vi lyssnar till dem som verkligen vet än att någon ledamot är ute och tittar. Är det kanske Sveriges veterinärer som vet? Är det den allmänna forskningen? Eller är det SLU?

Som jag nämnde tidigare har Ingvar Ekesbo, som är både veterinär och professor i djurvälfärd, gått igenom all väsentlig litteratur och forskning som finns om inte minst beteskravet. Jag tänker läsa ett citat där han beskriver att just att komma ut på bete är bättre för djurens välbefinnande och inte sämre, vilket den kristdemokratiske ledamoten sa.

"Jag har dammsugit den internationella litteraturen för att hitta beräkningar på dels sjukdomsfrekvenser på stall och bete, dels ekonomiska beräkningar för kostnader för olika sjukdomar. Det handlar om att kor som går på bete till exempel får färre inflammationer i sina juver, färre skadade spenar och att det är färre som dör i förtid. Dessutom blir kor på bete mer fertila. Och friska kor är en lönsam affär. Bonden tjänar åtminstone 3000 kronor per ko och år genom att ha dem på bete. Resultatet går stick i stäv med Jordbruksverkets rapport som kom förra året. Där har man räknat fram att betet kostar bonden 1000 kronor per år men har i de beräkningarna inte alls tagit hänsyn till kornas hälsa."

Korna mår alltså bättre av att vara ute på bete, inte av att stängas in i ett stall året runt.

Anf. 66 Joar Forssell (L)

Herr talman! Jag vill så här i slutet av debatten tacka för en god debatt. Det är roligt att höra att alla i miljö- och jordbruksutskottet, oavsett partifärg, är engagerade i frågan om ett kraftfullt djurskydd.

Jag vill också passa på att, som andra ledamöter redan har gjort före mig, herr talman, rikta ett tack till den vårdpersonal och dem som nu kämpar i den kris som Sverige och världen utsätts för genom coronautbrottet. Jag riktar mig även till de äldre som tvingas hålla sig isolerade i sina hem för att inte bli smittade liksom till småföretagare som går på knäna då människor inte vågar besöka restauranger eller liknande.

Jag vill dock inte bara rikta ett tack i mitt inlägg, herr talman. Jag vill också rikta kritik. Det är inte kritik mot fladdermusen eller myrkotten, utan jag vill rikta kritik mot Kina. Hela världen - inte bara Sveriges riksdag - ser och förstår att det är den kinesiska staten och ingen annan som bär ansvar för att de småföretagare som går på knäna kanske inte får ekonomin att gå ihop. Den bär ansvar för att de äldre tvingas sitta isolerade, rädda för den farsot som sprids över världen. Den bär även ansvar för att vårt sjukvårdssystem är överbelastat och för att människor är sjuka och dör. Det är den kinesiska staten och dess brist på regleringar vad gäller djurskydd och djurhållning som bär ansvar för den farsot som sprider sig över världen, ingen annan.

Herr talman! Det kan inte vara en bättre tid än nu att ha en diskussion om djurskydd, vilket tidigare har påpekats i debatten. Vi ser hur ett bristande djurskydd kan leda till saker som exempelvis corona liksom nya bakterier, virus och andra sjukdomar som sprids och kraftfullt slår mot hela vår värld. Hur väl man tar hand om sina djur är ett mått på hur civiliserat ett samhälle är. Hur man ser till att djur mår bra och inte blir sjuka och hur man ser till att det finns en livsmedelsförsörjning som är etiskt rimlig är mått på hur långt man har kommit i sin civilisatoriska utveckling och hur långt man som samhälle har utvecklats.

I betänkandet finns ett antal frågor som jag lägger särskild vikt vid.

Först och främst har vi själva djurskyddet. Vi i Liberalerna vill se fler och tuffare kontroller. Vi vill ha ett hårdare regelverk på EU-nivå. Det behövs för att vi konsumenter ska kunna känna oss trygga. När vi köper en vara som är tillverkad under ett regelverk som ska garantera ett gott djurskydd ska vi kunna veta att djurskyddet verkligen är gott. För det behövs kontroller, annars får vi inte den konsumentmakt och den marknadsdrivna utveckling för att få exempelvis bättre kött som vi så gärna vill ha.

Jag vill även säga något om djurförsök. Det lidande som djur utsätts för i många av de djurförsök som utförs är oerhört problematiskt. Om det är ett mått på civilisation hur väl man tar hand om sina djur är det också ett ganska bra mått på ocivilisation om man misshandlar eller på andra sätt plågar sina djur under onödiga djurförsök.

Jag är liberal, herr talman, och är därför hoppfull. Jag tror på utvecklingen, och jag ser att världen är på väg att bli bättre. Men det krävs också politiska muskler, inte bara regler som styr upp och ser till att vi sprider regler som försvårar för djurförsök eller inför restriktioner om när och under vilka former man får göra djurförsök. Det behövs också forskning och teknikutveckling.

Detta vill jag säga något om. Just nu befinner sig världen i ett viktigt skifte. Forskare från bland annat Sverige har kommit långt i den teknik som kallas människa på chip. Det är en teknik där man kan imitera mänskliga organ i små datachip. På så sätt kan man i vissa fall rationalisera bort djur för att ta fram ny medicin och i stället pröva fram den på datorer. Detta är helt fantastiskt.

Det är fantastiskt hur världen blir bättre. För det krävs inte bara regleringar utan också investeringar i forskning och teknikutveckling för att detta ska fortgå.

Just i dessa tider behöver man kanske inte tänka på antibiotikaresistens för att ligga sömnlös. Det räcker med den farsot - det virus - vi har. Men antibiotikaresistensen, som hotar att slå ut mänsklighetens skydd mot bakterier, är ett otroligt allvarligt problem. Vi i Sverige har kommit långt, och vi är duktiga. Det finns kanske de som är duktigare än vi, och det finns garanterat de som är mindre duktiga än vi. Men från politiskt håll behöver vi såklart göra mer. Det behövs tuffare regler och inte bara på EU-nivå utan i hela världen. Vi behöver lägga press på andra länder att ha bättre regelverk, ha fler kontroller och använda mindre antibiotika.

Även i detta sammanhang vill jag dock säga något som är väldigt positivt och glädjande. Jag tycker nämligen att vi i tider som dessa också behöver våga ha framtidstro och ta oss ur dysterheten. Vi kan göra det med lite fantasi och hopp, som exemplet med människa på chip visar när det gäller djurförsök. Ganska nyligen har man för första gången använt AI, artificiell intelligens, för att hitta ett nytt antibiotikum. Det heter halicin. Forskare på MIT i USA har med AI hittat ett antibiotikum som vi tidigare inte har haft. Detta är fantastiskt.

Om vi i världen satsar på forskning och utveckling kommer vi att få se mer av detta. Vi kommer då att kunna värja oss mot en del av den antibiotikaresistens som uppstår när man inte har ett bra djurskydd. Men då krävs att vi sprider bra regler för djurskydd i världen, samtidigt som vi satsar på forskning och utveckling, så att de antibiotika vi får fram inte direkt blir verkningslösa för att de pumpas ut i exempelvis djurbruket.

Herr talman! På grund av coronaviruset befinner vi oss i dystra tider. Vi förstår att utbrottet blev möjligt på grund av att den kinesiska staten hade ett bristfälligt regelverk för djurskydd och djurhållning. Men det finns hopp. Om vi satsar på forskning och utveckling och ser till att sprida ett kraftfullt regelverk så att fler länder har tuffa kontroller kommer det att ordna sig. Världen kommer återigen att utvecklas åt rätt håll. Vi kommer att bli mer civiliserade. Vi kommer att få ett ökat välstånd. Vi kommer att kunna dricka ett glas mjölk och käka vårt kött. Vi kommer att kunna ha husdjur även i framtiden.

(Applåder)

Anf. 67 Mats Berglund (MP)

Herr talman! Jag vill som många andra har gjort tidigare i debatten rikta ett stort tack till de många inom bland annat vården men även inom andra samhällssektorer som tar ett ansvar i den kris som vi nu befinner oss i. Det är fint att se hur samhället snabbt ställer om och anpassar sig. Det är fint att se att vi tar ett gemensamt ansvar för att samhällets funktioner ska fortsätta att fungera.

Även här i riksdagen anpassar vi oss. Det är med anledning av detta som jag nu ersätter Elisabeth Falkhaven, som skulle ha talat för Miljöpartiets räkning i denna debatt om djurskydd.

Jag kommer helt och hållet att tala om motion 2857 som handlar om behovet av en översyn av den etiska prövningen av djurförsök och har lämnats in av Elisabeth Falkhaven med flera i Miljöpartiet. Bakom "med flera" döljer sig bland annat mitt eget namn.

Vi behöver en omfattande översyn av hur den etiska prövningen av djurskydd fungerar. Denna översyn bör lämna förslag på vilka åtgärder som behöver vidtas för att den etiska prövningen ska bli ändamålsenlig och rättssäker.

Vi menar att det nuvarande systemet inte uppfyller det EU-direktiv från 2010 som finns på området och faktiskt inte heller uppfyller svensk lag. Då pratar vi framför allt om djurskyddslagstiftningen. Att det finns behov av åtgärder menar vi borde vara uppenbart.

Herr talman! Utskottet konstaterar i sitt svar på motionen att det finns ett omfattande och detaljerat regelverk och bestämmelser som bland annat rör frågan om huruvida djurförsök ska tillåtas och hur dessa försök ska bedrivas. Ja, det är naturligtvis helt rätt och riktigt. Vi vet det. Samtidigt vet vi att det har gjorts flera studier som pekar på tydliga brister, och det är de bristerna som vi vill ska åtgärdas. Jag kommer att nämna några exempel, men det finns fler.

I dagsläget är det endast de som har ansökt om tillstånd att bedriva djurförsök som har rätt att överklaga beslut i de djurförsöksetiska nämnderna. Det innebär att det bara är avslag som kommer att överklagas, aldrig givna tillstånd att bedriva forskning och försök på djur. Det är framför allt förvaltningslagen som pekar på det.

Om vi kan få till en översyn vill vi att det ska utredas vilka möjligheter att överklaga det ska och kan finnas för till exempel enskilda ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna. De skulle kunna lyfta fram exempelvis att de anser sig ha blivit förbisedda under mötet, att tillräcklig information för beslutsfattande saknats eller att risk för jäv inte beaktats. Ledamöterna har som reglerna ser ut i dag inte någon partsställning, vilket krävs för att överklaga.

Sedan har vi försöksdjuren själva, som rimligtvis borde vara att anse som intressemässig motpart till de ansökande forskarna. De representeras inte heller som part med rätt att överklaga - i så fall naturligtvis via någon form av ombud.

Ett annat exempel är att lagen kräver att nämnden ska kunna bedöma försökets betydelse och förvärvade nytta. Försöket får till exempel inte vara ett onödigt upprepande av tidigare gjorda försök. Ett försök får inte utföras om det är möjligt att uppnå motsvarande kunskap med alternativa metoder, utan djur. Den här delen i lagen förutsätter att det är möjligt för en lekman i en sådan här nämnd att förstå vad försöket går ut på, men också att ha en historik kring liknande försök eller forskning. Sedan har vi det glidande begreppet "nytta", som ska kunna vägas mot det förväntade lidandet.

För att kunna ta ställning till allt detta är det oerhört viktigt att varje djur kan följas genom hela djurförsöksprocessen och att det är tydligt vilket syftet med försöket är, vilka procedurerna, substanserna eller vad det nu kan vara är och varför de ska testas. Det här handlar inte bara om läkemedel, utan ofta om kemikalier, kosmetikaprodukter och materialtyper.

Vi har sett ganska många exempel på att ansökningarna inte håller den kvaliteten. Vi behöver alltså se över hur ansökningar som inte håller kvaliteten ska hanteras men också om det finns behov av åtgärder gällande förordningar och lagstiftning.

Lagstiftningen och regleringen på området, även på EU-nivå och internationell nivå i övrigt, utgår från det vi kallar för 3R - refine, reduce, replace - det vill säga att minska djurens lidande, minska antalet djurförsök och ersätta dem med andra metoder. Forskarledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna kan i bästa fall veta till exempel vilka andra djurmetoder som kan gå att använda för de två första av dessa r, refine och reduce. Men för det tredje, replace, att ersätta med andra metoder utan djur, blir det svårare. Kunskaperna för det saknas. Underlagen i ansökningarna blir knapphändiga. Detta gäller för forskare. För lekmän är det naturligtvis ännu svårare. Det här visar på problem som uppstår när det inte finns krav på 3R-kompetens i nämnderna. Lagen och utgångspunkten för de tre r:en kan då helt enkelt inte uppfyllas.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare finns det gott om stöd i forskningen för det som vi anför i motionen. Jag ska nämna några exempel.

En studie från 2018 av Tjärnström med flera visar att det med det nuvarande arbetssättet och med sammansättningen i de djurförsöksetiska nämnderna i nuläget saknas nödvändiga förutsättningar för en fullständig, opartisk och jämlik etisk granskning.

Per-Anders Svärd, som är universitetslektor i Örebro, skriver i en rapport bland annat att vissa ansökningar inte ger tillräcklig information för att man ska kunna göra en etisk bedömning.

Helena Röcklinsberg, som är docent vid SLU, visar i en sammanfattande syntes av flera studier att systemet inte riktigt fungerar. Hon pekar på ett par saker. Det blir en för smal cost-benefit-analys. Man vilar mer på potentiella fördelar för människan än på djurens lidande. Det tas nästan aldrig hänsyn till replacement, det vill säga det tredje r som jag nämnde tidigare.

Herr talman! I det EU-direktiv från 2010 som jag tidigare nämnde står det uttryckligen att medlemsländerna ska sträva efter att minska djurförsök. Det är alltså det som är den styrande anledningen till att en etisk prövning av varje djurförsök ska göras. Om den etiska prövningen inte fungerar som den ska utan riskerar att systematiskt döma till fördel för de ansökande forskarna och till nackdel för djuren - då har vi som land brutit mot legalitetsprincipen.

Djurskydd

Det är svårt att göra rättvisande analyser av till exempel det här med nytta kontra lidande, inte minst med de ofta otillräckliga underlagen i ansökningarna och den bristande sakkompetensen i nämnderna. Hur ska vi då i Sverige tillse att vi följer de direktiv, lagar och regler som gäller djurförsök? För oss som har skrivit den här motionen kvarstår frågan, eftersom vi anser att det är tydligt bevisat att det sätt vi i dag gör det på har alltför stora brister. Dessa behöver åtgärdas. Antingen gör vi om systemet helt eller så krävs det stora förändringar i de djurförsöksetiska nämndernas sammansättning och arbetssätt.

Slutsatsen av mitt relativt långa inlägg är att Sverige skyndsamt behöver ta fram en nationell strategi och en handlingsplan för hur vi ska arbeta med att fasa ut djurförsöken, så att vi följer EU-direktivet. I den handlingsplanen behöver vi bland annat en gemensam nationell policy för hur vi ska arbeta för att göra rättvisande cost-benefit-analyser. De ska göras på samma sätt i alla nämnder.

Herr talman! Vi har internationella exempel att utgå från. Till exempel följer de djurförsöksetiska nämnderna i Nederländerna en tydlig mall. Om arbetet ska göras inom ramen för de djurförsöksetiska nämnderna måste nämnderna ha ledamöter med oberoende veterinärmedicinsk kompetens, etologisk kompetens, etisk kompetens och kompetens om 3R och djurförsöksfria metoder. De forskare som ska bedöma försöken ska själva vara bekanta med djurfria metoder. Djuren ska också ha en röst. Det är viktigt. Då måste djurskyddsorganisationerna få en möjlighet att överklaga besluten.

Jag vill också påpeka att vi står på forskningens sida. Det är viktigt att ta fram metoder som inte bygger på djur. Andra metoder för att testa läkemedel, kemikalier och plaster är ofta, vilket också har nämnts tidigare i den här debatten, både snabbare och framför allt billigare än när djur måste användas. Låt oss arbeta för att få fram sådana metoder!

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Jag ser fram emot att riksdagen och regeringen tar tag i de här frågorna. De har väntat alltför länge, och djuren har väntat alltför länge.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Vattenvård