2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Fru talman! Med anledning av regeringens skrivelse 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll har en rad motioner med anknytning till ämnet behandlats. Det är dessa vi nu debatterar.

Det är en självklar utgångspunkt att utländska medborgare som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska lämna landet. Om det av någon anledning inte är möjligt bör dessa personer hållas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt. Om detta finns en bred majoritet i denna kammare.

Regeringen arbetar även aktivt med att undanröja hinder för verkställighet. Frågan om diplomatiska garantier tas även upp av Utredningen om utlänningsärenden med säkerhetsaspekter i samband med beslut om förvar.

Förutom frågan om verkställighetshinder innefattar utredningen en bred översyn av hur Sverige bättre ska kunna freda sig mot terrorhot. Utredningen har även resulterat i en rad genomgripande förslag till lagändringar. Dessa ska enligt förslaget samlas i en helt ny lag.

I ett stort antal motioner efterfrågas ytterligare åtgärder utöver dem som den nyss nämnda utredningen föreslår. Bland annat efterfrågas ytterligare eller skärpta åtgärder för att skydda samhället mot personer som anses utgöra säkerhetshot, men också åtgärder för att stärka rättssäkerheten för den enskilde. Även en mer allmän översyn av lagen om särskild utlänningskontroll efterfrågas.

Jag kan i detta sammanhang konstatera att utredningens betänkande om ett effektivare regelverk för utlänningsärenden med säkerhetsaspekter nyligen skickats ut på remiss. Det finns därför inte anledning för riksdagen att ta initiativ till en ny utredning innan beredningen av den sittande utredningens förslag är slutförd.

Detta utesluter emellertid inte att ett ytterligare lagstiftningsarbete kan komma att behövas. I denna typ av ärenden är det av särskild vikt att berörda myndigheters synpunkter kommer upp på bordet. Det är möjligt att det kommer in viktiga synpunkter under remitteringen som inte bör förbigås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Att färdigbehandla förevarande lagförslag innan en ny utredning tillsätts är önskvärt för att vi i slutändan ska få en så effektiv, ändamålsenlig och rättssäker lagstiftning som möjligt.

Jag vill med anledning av detta yrka bifall till reservation 5 samt yrka att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Fru talman! Hotet från terrorismen har möjligtvis hamnat i skuggan av den nu rådande coronakrisen. Det innebär emellertid inte att hotet har försvunnit. Det finns kvar och kommer ständigt att visa sig i nya skepnader.

Sverige har sedan ett antal år en förhöjd terrorhotnivå. Enligt Nationellt centrum för terrorhotbedömning finns det individer, både i Sverige och utomlands, som betraktar mål i Sverige som legitima och som har såväl avsikt som förmåga att genomföra attentat.

En viktig del i att kunna freda oss mot nya terrordåd är att säkerställa att personer som är eller kan bli ett säkerhetshot mot Sverige inte lyckas uppehålla sig i landet.

Genom lagen om särskild utlänningskontroll kan Säkerhetspolisen vidta särskilda åtgärder mot personer som bedöms utgöra ett säkerhetshot. Det kan till exempel handla om personer som kan kopplas till säkerhetshotande verksamhet. Ytterst kan personen bli utvisad ur landet.

I det betänkande som debatteras i dag behandlas regeringens skrivelse 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll liksom fyra följdmotioner och ett antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.

I betänkandet har vi moderater tre reservationer. Vi står naturligtvis bakom samtliga, men jag yrkar i dag bifall endast till reservation 2.

Lagen om särskild utlänningskontroll har varit utsatt för hård kritik. Säkerhetspolisen har i en särskild inlaga till regeringen påtalat att lagstiftningen är otydlig, svårtolkad och svårtillämpad.

Lagens brister har också under senare tid blivit tydliga då utländska medborgare, som utgör bedömda säkerhetshot, har försatts på fri fot på grund av att det fanns hinder för att verkställa utvisningarna. Personer som av både regeringen, Säkerhetspolisen och Migrationsverket har bedömts utgöra hot mot Sveriges säkerhet kan alltså i princip röra sig fritt i det svenska samhället.

Det är en mycket olycklig konsekvens som många i Sverige, med all rätt, har reagerat mycket negativt på. En grundläggande uppgift för varje stat är att freda sina egna medborgare.

I samband med den så kallade terroröverenskommelsen 2017 förband sig regeringen att se över lagen om särskild utlänningskontroll. Men det tog regeringen mer än ett år att tillsätta den utredning som var en nödvändig förutsättning för att gå i mål med det.

För drygt en månad sedan överlämnades utredningen Ett effektivare regelverk för utlänningsärenden med säkerhetsaspekter till slut till regeringen. Det tog tre år efter det att regeringen i terroröverenskommelsen lovade att se över lagen.

Fru talman! Moderaternas utgångspunkt är att utländska medborgare som utgör hot mot Sveriges säkerhet ska lämna landet. Om det av olika skäl inte är möjligt behöver dessa personer kunna hållas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt. Det är inte möjligt fullt ut i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Utredningen har gjort en gedigen översyn av lagstiftningen på området och föreslår en helt ny lagstiftning som står på egna ben och inte, som den nuvarande lagen, i dess tillämpningar är beroende av utlänningslagen. Utredningen föreslår också ett antal skärpningar av lagstiftningen.

Det är nu angeläget att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag om de skärpningar som utredningen föreslår. Men det är inte tillräckligt. Utredningen tog nämligen inte sikte på den typ av situationer när utvisningar inte kan verkställas på grund av verkställighetshinder, och det ingick inte heller i utredningens direktiv att komma med sådana förslag.

Utskottet konstaterar i betänkandet att kommittédirektiven till den nyss avslutade utredningen var alltför snäva och att vissa frågor som skapat påtagliga problem därför inte uppmärksammades tillräckligt av utredningen och att regeringen därför skyndsamt behöver tillsätta en ny utredning som ska se över vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att samhället ska kunna skydda sig mot personer som anses utgöra säkerhetshot.

En sådan utredning bör bland annat utreda förutsättningarna att öka möjligheten att hålla personer som bedöms utgöra ett säkerhetshot i förvar med iakttagande av rättsstatliga principer och proportionalitet inom ramen för de internationella konventioner som gäller samt förstärka möjligheterna till övervakning i de fall utvisning inte kan verkställas.

En person som inte kan utvisas eller hållas i förvar åläggs vanligtvis så kallad anmälningsplikt. Det innebär att personen regelbundet behöver anmäla sig hos polisen. Det är då av avgörande betydelse att den person som bedömts utgöra ett säkerhetshot och blivit ålagd anmälningsplikt också följer den. Straffet för brott mot anmälningsplikten bör därför ses över. Vidare bör det vara möjligt att hålla personer som brutit mot anmälningsplikten i förvar i väntan på dom.

Vidare, menar vi moderater, behöver ett system införas så att hinder mot att verkställa utvisningar kan undanröjas genom så kallade diplomatiska garantier. Diplomatiska garantier kan ingås med andra stater i enskilda fall, men det bör även vara möjligt att gå längre och pröva att införa den typ av system som finns exempelvis i Storbritannien med mer generella garantier.

Regeringen behöver nå större framgång med att få dessa säkerhetshot att lämna landet. Hotet från terrorismen kommer att finnas under överskådlig tid. Nu krävs politisk handling för att lösa de säkerhetsproblem Sverige står inför.

Fru talman! Vi debatterar betänkandet om redogörelsen för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll, den lag som reglerar Sveriges möjlighet att helt enkelt skicka ut personer ur vårt land som är utlänningar och utgör ett säkerhetshot.

Lagen är inte helt odebatterad i denna kammare. Sverigedemokraterna har sedan vi kom in i Sveriges riksdag 2010 motionerat om skärpningar av lagen om särskild utlänningskontroll. Den dåvarande alliansregeringen ansåg då att det inte behövde göras några skärpningar, att exempelvis utvisning inte borde vara huvudregel och att man inte behövde skärpa reglerna kring förvar och möjligheterna att hålla kvar personer i förvar. Den linjen höll sedan den rödgröna regeringen fast vid under fyra, fem, sex år, faktiskt fram till mitten av den här mandatperioden. Det är denna historiska utveckling vi har haft under det decennium som har gått sedan Sverigedemokraterna först motionerade om att ändra den här lagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

För varje ansvarstagande politiker i Sveriges riksdag borde det vara helt uppenbart att lagen måste skärpas och att det borde ha skett för mycket länge sedan, redan innan vi såg de här allvarliga och medialt uppmärksammade fallen där väldigt många personer som utgör säkerhetshot inte har kunnat utvisas och därmed också satts på fri fot i Sverige med anmälningsplikt hos polisen kanske en gång i veckan.

De tidigare regeringarna i vårt land har beskrivit det som att vi inte har behövt använda lagen det senaste året och därför behöver vi inte heller skärpa den. Argument som att det inte har hänt något allvarligt terrordåd kopplat till lagen om särskild utlänningskontroll och därför behöver vi inte skärpa lagen har vi fått höra år in och år ut från såväl alliansregeringar som rödgröna regeringar i vårt land. Det är regeringar som inte har satt svenska medborgares säkerhet i främsta rummet.

I dag ser situationen annorlunda ut. Det tackar jag framför allt de borgerliga partier för som har visat framfötterna i den här frågan. Man har gått betydligt längre och ändrat ståndpunkt på ett ganska tydligt sätt. Nu kräver man att utvisning ska vara huvudregel. Nu kräver man att frågorna om förvar måste ses över så att vi kan behålla personer i förvar som utgör säkerhetshot mot vårt land.

För Sverigedemokraterna är det här alldeles självklart. Vi ställer också upp på det tillkännagivande som föreslås i betänkandet om en ny utredning som går längre och som ställer högre krav på fler åtgärder mot de personer som utgör ett säkerhetshot så att de inte ska kunna släppas ut i Sverige när en utvisning inte går att verkställa.

Sverigedemokraterna har haft en ganska glasklar hållning i frågan: Förvar måste vara huvudregel. Förvar ska inte heller vara kopplat endast till möjligheten att utvisa, utan förvar måste också kunna användas just för att säkerställa att allvarliga hot inte släpps ut. Säkerhetsaspekten måste kunna vara en faktor som avgör ifall personer ska vara kvar i förvar eller inte. Det är en princip som inget annat parti än så länge ställer upp på. Det som framför allt borgerliga partier nu pratar om är att se över hur möjligheten att utvisa ska tolkas för att därmed kunna hålla kvar personer i förvar, men när det är säkerställt att man inte kan utvisa ens med diplomatiska garantier vill även borgerliga partier släppa ut personer som utgör terrorhot fritt i samhället. Där har vi skiljelinjen mellan Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna.

Därför har vi också en egen reservation i betänkandet, trots att vi ställer upp på tillkännagivandet, där vi går betydligt längre och vill ompröva och vara mer kreativa för att säkerställa att personer som utgör ett säkerhetshot inte ska kunna släppas fria på Sveriges gator och torg eller fortsätta nätverka och sprida extremistisk propaganda för att främja exempelvis våldsbejakande islamism.

Även i Sverigedemokraternas värld kan det dock finnas fall där personer inte kan hållas i förvar. Vi kanske blir tvingade att inte kunna ha kvar personer i förvar. Då måste vi kunna titta ännu bredare i en ny utredning, anser Sverigedemokraterna, på vilka åtgärder man skulle kunna vidta. Exemplet Storbritannien nämndes i det tidigare anförandet av Moderaterna när det gäller just diplomatiska garantier. Vi tycker att en annan princip som används i Storbritannien, restricted leave policies, också skulle kunna inkluderas i den nya utredningen. Dit vill inte de borgerliga partierna gå än så länge, men vi hoppas att det kan bli nästa steg i kampen mot den våldsbejakande islamismen i det här fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Ska en imam som utgör ett säkerhetshot kunna besöka moskéer när personen inte kan hållas kvar i förvar? För Sverigedemokraternas del är det tveksamt. Vi tycker att man måste se över möjligheten att förbjuda utlänningar som utgör ett säkerhetshot att vistas på vissa platser där de riskerar att främja den våldsbejakande ideologi som de ska utvisas för.

Ska de få välja vilken kommun de ska bo i, exempelvis? Nej, vi tycker kanske inte att det borde vara rimligt. Här kanske man kan se över hur riskerna ser ut kopplat till bostadsorten eller bostadsområdet. Kanske ska man hänvisa de här personerna som inte går att utvisa till att bo i en kommun där de knappast kan nätverka eller utgöra ett fortsatt hot mot vårt land.

Ska de få använda internet obegränsat, kommunicera obegränsat i svenska medier etcetera? Ja, vi får se. Jag tycker att Sverige måste börja titta brett och vara mer kreativa för att säkerställa att de här individerna inte fortsätter att utgöra ett säkerhetshot. Dit är dock inte fler partier i den här kammaren beredda att gå.

Sverigedemokraterna är som sagt det enda parti som har varit glasklart i sin syn på lagen om särskild utlänningskontroll. Vi har velat ändra lagen i ett decennium. Nu har vi vissa begränsade åtgärder på gång från regeringens sida. Borgerliga partier vill gå lite längre. Sverigedemokraterna vill dock gå längst, för vi sätter alltid svenskar i första rummet.

Jag yrkar bifall till vår reservation 6.

Fru talman! Personer som utgör en säkerhetsrisk ska inte gå fritt på våra gator. Polisen ska ha koll på dem. Begår de brott ska de likt alla andra utredas och åtalas. Leder det till en fällande dom ska det självfallet prövas om personen ska utvisas eller inte.

Men lagen om särskild utlänningskontroll handlar om de personer som inte begår brott men som ändå är ett säkerhetshot. Det gör processen kring hur lagstiftningen används något komplicerad. Eftersom det är komplicerat och eftersom rättssäkerheten är ifrågasatt vill Vänsterpartiet se över lagen och framför allt överföra beslutsrätten från regeringen till en förvaltningsdomstol.

Det finns tre stora problem med lagen om särskild utlänningskontroll i dag.

Nr 1 är att det i dag är politiskt tillsatta ministrar som beslutar om en person är ett säkerhetshot eller inte. Jag har svårt att förstå den ordningen, hur en politiker kan vara mer lämpad att ta sådana beslut än en juridisk domare vid en domstol - en domare som har bättre koll på implementering och myndighetsutövning och som inte påverkas av opinionsmätningar, januariavtal och att skaffa sig olika majoriteter för att visa sig handlingskraftig, en domare som kan ta till sig underrättelseinformation på ett professionellt sätt i stället för att tolka underrättelser ur en politisk synvinkel.

Problem nr 2 är rättssäkerheten och bevisningen. Det finns ännu ingen person som har "vunnit" en process om att inte bli utvisad enligt LSU. Det beror på att det i processen med Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen och Säpo inte går att ta del av den information som är grunden till själva beslutet. För personen som hotas av utvisning går det inte på något sätt att försvara sig mot det som personen anklagas för. Beviskraven i LSU är mycket låga i jämförelse med brottmålsprocessens krav på "bortom rimligt tvivel".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Fru talman! Problem nr 3 är personer som ska utvisas enligt LSU men inte kan utvisas för att de i utvisningslandet riskerar att till exempel utsättas för tortyr. I stället för utvisning ska de gå till en polisstation och visa att de fortfarande är på plats i Sverige genom så kallad anmälningsplikt. Men skulle en person bryta mot anmälningsplikten leder det i dag inte till några konsekvenser över huvud taget. Ingen har blivit åtalad för att ha avvikit från anmälningsplikten trots att brottet kan leda till ett års fängelse.

Det pågår just nu en utredning om LSU, och det är bra. Till den utredningen vill Vänsterpartiet lägga ett tilläggsdirektiv om att utreda rättssäkerheten. Det måste helt enkelt vara samma höga beviskrav på LSU-ärenden som på andra ärenden i domstolar.

Det har begåtts misstag när lagen om särskild utlänningskontroll använts. Sverige utvisade 2004 två egyptiska medborgare, som sedan utsattes för tortyr. Sverige fälldes i FN:s tortyrkommitté. Det finns stora problem med den här lagstiftningen. Jag noterar att andra partier lägger fram förslag om diplomatiska garantier, något som Sverige hade 2004 när personerna utvisades till Egypten. De garantierna var värda exakt noll och intet.

Det pågår just nu ett fall där en person som varit asylsökande i Sverige har utvisats från Sverige till Turkiet. Personen är av Turkiet anklagad för att vara medlem i PKK. Det kommer att leda till en brutal behandling i Turkiet, och han kommer att dömas till livstids fängelse.

Det är en mänsklig rättighet att inte bli utvisad till ett land där det finns verklig risk att utsättas för tortyr och inhuman behandling. I Sverige har det varit märkliga turer kring det här fallet. Personens familj har blivit lovad att han inte ska bli utvisad för att några dagar senare se honom visas upp på propagandabilder från Turkiet. Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen och polisen vill inte kommentera fallet.

Det här sammanfattar de tre stora problemen med lagen om särskild utlänningskontroll. Det finns ingen tydlighet och ingen rättssäkerhet, och det handlar mer om politik än om att skydda vårt land från farliga personer. Den här lagen måste ändras.

Jag yrkar bifall till reservation 7.

Fru talman! År 2017 slöts en terroröverenskommelse med regeringen. Det var efter terrordådet på Drottninggatan, begånget av en man som vistades olagligt i Sverige. Det var uppenbart redan innan dess att Sverige måste kunna utvisa fler.

I terroröverenskommelsen ingick en översyn av lagen om särskild utlänningskontroll. Men det gick över ett år innan regeringen ens tillsatte en utredning, och denna utredning löser inte problemet. Trots det har regeringspartierna i denna kammare röstat emot ett utskottsinitiativ om att bredda uppdraget och ge ett tilläggsdirektiv med tanke på att uppdraget var för snävt från början. Resultatet är att vi står kvar där vi var 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Kristdemokraterna vill att personer som utgör terrorhot ska utvisas. Men regeringen tycks inte vilja göra vad som krävs för att detta ska kunna verkställas. Hotet från terrorismen kommer att finnas kvar under överskådlig tid. Nu krävs politisk handling för att lösa de säkerhetsproblem som Sverige står inför.

Fru talman! Det är viktigt att problematiken får en snar lösning. Regeringen måste göra vad som redan borde ha gjorts, det vill säga tillsätta en utredning med uppgiften att ta fram lösningar på problemet och situationen.

Centrala frågor är hur verkställighetshinder ska bedömas och om det är möjligt att undanröja dessa. Det måste också övervägas hur de fall där det inte är möjligt att verkställa utvisningar ska hanteras och på vilket sätt samhället ska kunna skydda sig mot personer som anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Vidare bör konsekvenserna för personer som inte följer beslutad anmälningsplikt skärpas. Det bör även analyseras hur övriga europeiska länder som också är bundna av Europakonventionen arbetar med frågorna och vilka slutsatser som kan dras av deras arbete.

Även om Kristdemokraterna inte anser att utredningens förslag är tillräckliga är de ett steg i rätt riktning. Ledamoten Mikael Damsgaard från Moderaterna har på ett bra sätt beskrivit detta. Åtgärder behöver vidtas för att utöka möjligheterna att både ta och kvarhålla personer i förvar. Det är orimligt att de som bedöms utgöra säkerhetshot släpps fria rakt ut i samhället. Elektronisk övervakning bör kunna spela en större roll än i dag.

En person som utgör ett säkerhetshot och blivit ålagd anmälningsplikt måste också följa den. Straffet för brott mot anmälningsplikten bör därför skärpas, och personer som brutit mot anmälningsplikten bör kunna hållas i förvar i väntan på dom. Det är mot denna bakgrund viktigt att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett lagförslag i de delar som omfattas av utredningens förslag samtidigt som man utreder de brister som inte täcks i utredningen.

I betänkandet finns en reservation gällande diplomatiska garantier. Överenskommelser om diplomatiska garantier kan ingås med andra stater i enskilda fall, men det bör även vara möjligt att gå längre och pröva att införa den typ av system som finns i till exempel Storbritannien och som vi hört om tidigare i debatten. Det innebär att generella avtal med diplomatiska garantier ingås med andra länder dit personer kan utvisas.

Jag yrkar bifall till reservation 2, som berör detta.

När det gäller reservationen som rör fotboja håller vi inte med utredningen. Fördelarna väger över med elektronisk övervakning för att kontrollera utlänningar som utvisats på grund av att de utgör ett allvarligt säkerhetshot men trots det blir kvar i landet. Utredningen har lämnat ett förslag på hur en sådan övervakning skulle kunna utformas, och regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

Fru talman! Lagen om särskild utlänningskontroll är ett ämne som vi lagt en hel del politisk energi på den senaste tiden, och det av goda anledningar. Frågan träffar rakt på den oerhört känsliga balansgång vi måste gå mellan rikets och våra invånares säkerhet och rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer. Detta är därför ett ämne som måste behandlas med den högsta kvalitet vi någonsin kan uppbringa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Den som påstår eller antyder att det här är lätt har allvarligt underskattat frågans komplexitet, eller också förstår man men bryr sig inte om vare sig det ena eller det andra för demokratin centrala värdet. Alldeles oavsett visar man i så fall med all önskvärd tydlighet att man inte är mogen att ta sig an frågor av denna tyngd.

Nyligen presenterades den utredning som följde av överenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna om hur terrorismen bäst ska bekämpas i Sverige. Den adresserar de luckor i lagen som bland annat Säkerhetspolisen lyft fram. Utredningen är bra. Den omfattar ett stort antal handfasta åtgärder som verkligen kan göra skillnad för vårt lands säkerhet men utgår samtidigt från det självklara faktum att vi bygger vår trygghet på rättsstatliga principer.

Trots att utredningen imponerar finns det fortfarande anledning att titta djupare på just hur vi hanterar fall med personer som anses potentiellt farliga och har ett utvisningsbeslut mot sig men där verkställighetshinder föreligger. Varenda sten måste vändas på. Varje idé måste få höras.

Ett par begrepp brukar alltid komma upp när vi debatterar ämnet: Europakonventionen för mänskliga rättigheter och diplomatiska garantier. Dagens debatt är inget undantag.

När det gäller Europakonventionen verkar vi, även om det genom åren har gått lite fram och tillbaka, numera vara överens om att den ska respekteras - att vi inte får utvisa människor om de riskerar tortyr eller dödsstraff. Ibland låter det nästan som att detta är något beklagligt, ett nödvändigt ont som vi helst skulle vilja dra oss ur eller omförhandla. Men, fru talman, det viktiga är inte att vi är bundna av den internationella konventionen. Det viktiga är att vi inte vill utvisa någon människa till tortyr eller dödsstraff. Jag hoppas att även detta är en hållning som vi är brett överens om.

Diplomatiska garantier låter vettigt och rimligt, men vi ska ha i åtanke att de stater som är aktuella har regimer som förtrycker sin befolkning och begår allvarliga övergrepp. Vi talar om Egypten, Syrien, Irak. Det är just därför verkställighetshinder normalt föreligger. Att kroka arm med sådana regimer är antagligen inte alltid särskilt fruktbart, och överenskommelser med sådana regimer måste anses utomordentligt svaga. Men visst, möjligheten ska inte uteslutas.

Fru talman! Man får tycka vad man vill. Man får ha vilka galna idéer som helst, och ingen tanke kan vara förbjuden, hur motbjudande den än må vara. Men när ens tyckande och tänkande omsätts i antidemokratiska aktiviteter, uppmaningar till våld eller stöd till terrorsekter går gränsen för vårt samhälles öppenhet.

Var och en är fri att driva debatt och göra sin röst hörd. Men ingen är fri att hota, uppmana till våld eller själv begå eller bidra till våldshandlingar. Sådana handlingar är straffbara, och mer kommer att bli straffbart med ny lagstiftning. Även för den som ännu inte har begått sådana handlingar men har en tydlig ambition att göra det finns en gräns för det öppna samhällets tålamod.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag. I och med det förslag till tillkännagivande som vi i allianspartierna har föreslagit och som i dag är utskottets förslag till beslut tar vi ett nytt steg mot att hantera även denna säkerhetsfråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Fru talman! Ämnet för dagen är den skrivelse som regeringen har lämnat över till riksdagen om vår särskilda utlänningskontroll. Det handlar rätt mycket om terrorism, och det är väldigt sorglig läsning med tanke på hur det ser ut i världen och på den rapport som ligger till grund, om dårskap, hatideologier och våldsälskande. Det rör sig om människor som vill döda för att förändra, besinningslöst. Det finns ingen proportionalitetsprincip, utan det handlar om att döda för att upprätta sin egen sjuka regim, diktatur eller vad det månde vara. Döden, skräcken och hatet är det som dessa människor lever på och sprider.

Vi är ett fantastiskt land. Vi har yttrandefrihet och vill vara ett öppet land. Vi tror på att människor ska kunna övertygas med argument. Men det går inte alltid. I den målkonflikt som uppstår mellan vårt uppdrag och den svenska Säkerhetspolisens uppdrag att skydda medborgarna i Sverige mot dessa galningar måste man balansera på en knivsegg.

Det faktum att vi effektivt måste kunna skydda människor och de uppgifter som ligger till grund för besluten om att dessa personer ska skickas ut ur landet så fort det bara går måste balanseras med att det finns någon form av insyn och kontroll. Detta är en form av kontroll. Men den som tror att man kan ta detta till en allmän förvaltningsdomstol och ha en öppen process är i bästa fall naiv, tyvärr. Den svenska demokratin har inte bara rätt att försvara sig utan är också skyldig att göra det.

Frågan är då vad vi ska göra med de människor som är icke önskvärda och ska skickas ut men inte kan skickas ut för att deras hemländer, i den mån sådana finns, är platser som är hemsökta - inte av någon positiv högre ande utan av något värre. Det är platser där tortyr och avrättningar sker och allt annat än mänskliga rättigheter råder. Ska vi skicka dessa människor dit? Många jag pratar med säger till mig: Ja, det är bara att skicka hem dem; de får väl skylla sig själva.

Men vi måste se till att vi balanserar och inte till vilket pris som helst och med berått mod skickar en människa som antagligen åtminstone i viss mån är psykiskt sjuk till en säker död. Detta strider också mot de internationella förpliktelser som åtminstone vi liberaler tycker utgör en standard som vi ska sälja in till världen i övrigt och inte frångå själva.

Med detta sagt finns det nu ett utredningsförslag som går i rätt riktning, där vi faktiskt är tuffare när det gäller att kunna använda mer omfattande tvångsmedel mot dessa personer. Detta är ett steg i rätt riktning. Det är också obehagligt men helt nödvändigt på denna knivsegg mellan naivitet och den allmänna inställningen att de bara ska låsas in eller skickas till döden utan att vi bryr oss. Vi försöker, vill jag påstå, gå en liberal väg framåt.

Man vill jobba med vistelseområdet. Det handlar inte bara om anmälningsplikt, utan man måste avgränsa det område där en person får vistas. Det blir högre straff för personer som återvänder och därmed bryter mot ett förbud att vistas i landet. Man ska också i dessa fall kunna återkalla uppehållstillstånd.

Frågan om elektronisk övervakning växer och har behandlats i utredningen. Man finner att detta inte tillför det som önskas. Man skriver, vilket också är min uppfattning, att Säkerhetspolisen i praktiken har ganska bra koll på dessa personer - dock sannolikt inte alla, ska vi vara medvetna om. Men de som är kända har man nog rätt bra koll på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

I utredningen tittar man också på detta med diplomatiska förbindelser, som har kommit upp i debatten och som flera partier vill gå på. Från Liberalernas sida anser vi att frågan är löst om dessa diplomatiska förbindelserna funkar. Det är bara att säga: Ni får inget bistånd, men om ni tar emot de här människorna får ni bistånd.

De diplomatiska garantierna är dock lite problematiska. De har tillämpats, och vi ser gärna från Liberalernas sida att vi tittar på detta igen - det är nödvändigt. Det är också därför vi står bakom tillkännagivandet från utskottet om att vi ska titta ett varv till på detta, vilket går emot Socialdemokraternas vilja.

Utredningen är klar. Det kommer att rasa in remissvar, positiva och negativa. Använd detta, och så går vi vidare och tittar på både vilken form av övervakning vi kan ha och hur lång inlåsningen ska kunna vara - vi måste som sagt också vara beredda att skydda människor i Sverige från denna galenskap. Vi ser också till att eventuellt jobba med övervakning och diplomatiska garantier, som sagt. Detta bör utredas, och jag yrkar därför från Liberalernas sida bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Även om en del terrorister har uppmanats att hålla sig borta från Europa just nu på grund av smittspridning av covid-19 förblir internationell terrorism ett reellt hot. Samhället och Sverige behöver effektiva verktyg för att förhindra dåd.

Lagen om särskild utlänningskontroll medger att en person kan utvisas om det är särskilt påkallat med hänsyn till rikets säkerhet eller om det kan befaras att personen kommer att begå eller medverka till terroristbrott. I detta sammanhang har säkerhetspolisen en viktig roll när det gäller att identifiera säkerhetshot.

Efter en anmälan görs en prövning av Migrationsverket, som kan överklagas till regeringen. Innan frågan avgörs av regeringen ska Migrationsöverdomstolen yttra sig. Om det i yttrandet framkommer att det finns hinder för verkställigheten för att det finns risk för dödsstraff eller tortyr i det land dit personen ska utvisas är regeringen bunden av detta. Utvisningen går då inte att verkställa.

Fru talman! För Miljöpartiet är det grundläggande att Sverige respekterar de internationella konventioner vi är anslutna till. Om utvisning av personer som utgör säkerhetshot riskerar medföra att de utsätts för tortyr, dödsstraff eller annan omänsklig behandling är Sverige, med rätta, förhindrat att verkställa utvisningen. Detta gällde tidigare, och det gäller fortfarande.

Vi måste alltid ha i åtanke att Sverige är en rättsstat och att alla regleringar som görs måste vara förenliga med skyddet av de mänskliga rättigheterna.

2019 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Regeringen har precis gjort en översyn av lagen om särskild utlänningskontroll, och utredningens betänkande är nu ute på remiss. I betänkandet föreslås bland annat nya tvångsmedel för att öka möjligheterna att kontrollera personer som utgör säkerhetshot och som inte kan utvisas. Därför finns det ingen anledning för riksdagen att ta initiativ till en ny utredning.

Med anledning av detta vill jag yrka bifall till den reservation 5, som är gemensam för Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)

Polisfrågor