Ytterligare åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang

Betänkande 2008/09:JuU18

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
25 februari 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Hårdare tag mot huliganer (JuU18)

Från den 1 april 2009 blir det hårdare tag mot supporterbråk och läktarvåld vid fotbollsmatcher och andra idrottsarrangemang. Lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang ändras så att även polisen får rätt att ansöka om tillträdesförbud. I dag är det enbart idrottsorganisationer och specialidrottsförbund inom Sveriges Riksidrottsförbund som får göra det. Lagändringen innebär också att åklagare i brådskande fall ska kunna meddela interimistiska, tillfälliga, tillträdesförbud i avvaktan på att ett ärende om tillträdesförbud avgörs slutligt. Ett sådant förbud får gälla i högst fyra veckor. Den person som kan antas få ett tillfälligt tillträdesförbud måste på uppmaning av polisen följa med till förhör. För att öka säkerheten på idrottsarenorna under idrottsarrangemang införs ett antal ändringar i ordningslagen. Det blir förbjudet att ha med sig eller använda raketer, fyrverkerier och smällare utan tillstånd från polisen. Att obehörigen springa in på spelplanen eller kasta in föremål på denna förbjuds också. Den som bryter mot ett förbud kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-01-22
Justering: 2009-02-10
Trycklov till Gotab och webb: 2009-02-11
Trycklov: 2009-02-11
Reservationer: 5
Betänkande 2008/09:JuU18

Alla beredningar i utskottet

2009-01-22

Hårdare tag mot huliganer (JuU18)

Från den 1 april 2009 ska det bli hårdare tag mot supporterbråk och läktarvåld vid fotbollsmatcher och andra idrottsarrangemang. Lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang ändras så att även polisen får rätt att ansöka om tillträdesförbud. I dag är det enbart idrottsorganisationer och specialidrottsförbund inom Sveriges Riksidrottsförbund som får göra det.

Lagändringen innebär också att åklagare i brådskande fall ska kunna meddela interimistiska, tillfälliga, tillträdesförbud i avvaktan på att ett ärende om tillträdesförbud avgörs slutligt. Ett sådant förbud får gälla i högst fyra veckor. Den person som kan antas få ett tillfälligt tillträdesförbud måste på uppmaning av polisen följa med till förhör.

För att öka säkerheten på idrottsarenorna under idrottsarrangemang föreslås ett antal ändringar i ordningslagen. Det kommer att bli förbjudet att ha med sig eller använda raketer, fyrverkerier och smällare utan tillstånd från polisen. Att obehörigen springa in på spelplanen eller kasta in föremål på denna förbjuds också. Den som bryter mot ett förbud kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-02-19

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 106 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse. Med sin demokratiska uppbyggnad, sitt breda engagemang och sina ideella ledarkrafter är den en mycket stor tillgång för samhället. Fotbollen är en betydelsefull del i den svenska idrottsrörelsen. Med över 3 000 föreningar fyller fotbollen en viktig funktion för många människor, både som utövare och som åskådare. Därför är det viktigt att värna om fotbollen som sport och som ett nöje som ska vara tillgängligt för alla. Huliganismen är ett gissel för svensk fotboll. Våldsamma upplopp där ibland hundratals så kallade fotbollshuliganer drabbar samman är något som förstör för idrotten. Det är dock viktigt att fotbollssupportrar inte blandas ihop med de våldsverkare som enbart förstör för fotbollen och, inte minst, för de föreningar som de påstår sig stödja. Den 1 juli 2005 infördes en lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Det var en viktig markering för att visa att våld och huliganism inte är acceptabelt. Den nya lagen har fungerat, men tyvärr bara delvis. Det visade sig tidigt genom flera händelser, främst inom herrfotbollen, att det krävdes ännu kraftfullare verktyg för att stävja och förebygga huliganism. Regeringen har hittills stått påfallande passiv, och nu när regeringen äntligen har pressat fram ett förslag som ska motverka idrottsvåldet är det både otillräckligt och saknar viktiga rättssäkerhetsaspekter. Därför har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fem gemensamma reservationer i detta betänkande, vilka jag tänker kommentera kort. Jag vill också redan nu säga att jag självklart står bakom samtliga reservationer men för att inte reta upp kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1. Herr talman! Förutom att höja arenasäkerheten genom förbättringar vid in- och utpassage bör en så kallad anmälningsplikt införas på polisstationer för personer dömda för våldsbrott eller ordningsstörningar samt för personer med tillträdesförbud. En sådan ordning skulle enligt vår uppfattning innebära större möjligheter att hålla kända bråkmakare borta såväl från arenor som från bråk utanför arenorna. Åtgärderna måste självklart kringgärdas med största rättssäkerhet och begränsas så att den enskildes rörelsefrihet inte inskränks mer än nödvändigt. Anmälningsplikten är ett redskap som efterfrågas av såväl klubbar som fotbollsförbund och som därför borde prövas. Eftersom metoden är ingripande och ny bör en sådan lag med anmälningsplikt tidsbegränsas och givetvis utvärderas. I betänkandet behandlas även en motion från två moderata ledamöter från kulturutskottet. I den tar man också upp införandet av anmälningsplikt på polisstation för huliganer under matchdag. Men trots detta väljer majoriteten att bortse från detta och avstyrker helt förslaget. Regeringens förslag innebär att en åklagare ges möjlighet att fatta beslut om att tillträdesförbud ska gälla tills vidare. Detta tycker vi är helt okej. Samtidigt ställer förslaget höga krav på rättssäkerheten. Ett tillsvidarebeslut kan gälla i fyra veckor. Den genomsnittliga handläggningstiden för tillträdesförbud är hela 46 dagar. Om skälen för tillträdesförbud inte håller är det för sent att få rättelse. Vi menar att det är rimligt att få en ny prövning inom sju dagar från det att överklagandet har skett. Regeringens förslag gör det också möjligt att döma den som springer in på spelplanen till sex månaders fängelse. Vi anser att det är viktigt att man skiljer på dem som är ute efter att bråka och dem som vill uttrycka sin glädje över att deras lag har vunnit. Det får inte vara så att supportrar som i ren glädje springer ut på planen efter matchen för att hylla sina spelare riskerar böter eller fängelse. Det borde vara tydligare skrivningar kring detta i betänkandet. Herr talman! I regeringens lagförslag förs det också in ett förbud mot att inneha eller att använda pyrotekniska varor på en idrottsanläggning utan tillstånd av polismyndighet. Det anser vi i och för sig är bra, men det behövs även verktyg för att kunna ta de pyrotekniska varorna redan utanför arenan. Enligt vår mening bör det därför övervägas att införa ett förbud att inneha pyrotekniska varor också utanför en idrottsanläggning. Sist men inte minst har vi alla frågor som har samband med kameraövervakning vid idrottsarenor. Det är frågor som inte är lösta i regeringens förslag. Det är enligt vår uppfattning synnerligen viktigt att det går att identifiera dem som sätter i gång bråk och till exempel kastar farliga föremål mot planen. Den ökade kameraövervakningen väcker betydelsefulla frågor. En fråga för idrottsorganisationernas del är om det övervakningsmaterial som behövs för prövning enligt lagen om tillträdesförbud ska sparas längre tid än en månad. Dessutom är det oklart om den personkrets som ges tillgång till bevarat material bör utvidgas i syfte att förhindra idrottsrelaterad brottslighet och ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang. Regeringen hänvisar till en utredning som väntas bli klar om ett år. Efter remissbehandling och bearbetning på departementet närmar vi oss i bästa fall säsongen 2010 innan riksdagen kan få ett nytt förslag. För lagstiftningens effektivitet och av rättssäkerhetsskäl är det enligt vår uppfattning inte bra att det tar så lång tid att utreda dessa viktiga frågor. Herr talman! Även om jag tror och hoppas att regeringen hade goda avsikter med detta betänkande kan man tyvärr sammantaget påstå att den lagstiftning som regeringen föreslår ändå blir lite av ett slag i luften. Men det finns fortfarande en chans att göra beslutet betydligt bättre. Det är bara för majoriteten att yrka bifall till de fem reservationerna.

Anf. 107 Mehmet Kaplan (Mp)
Herr talman! När vi i dag diskuterar betänkande 18 från justitieutskottet om ytterligare åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang har jag ett antal frågor som jag skulle vilja lyfta fram. Den första frågan gäller hur vi ser på idrotten i Sverige i dag. Denna fråga tenderar att bli aktuell vid de tillfällen då det händer någonting under match kring arenorna och inne på arenorna. Vi kommer ihåg de fruktansvärda scenerna då människor skadades och det var upplopp kring matcher utomlands. Det senaste tror jag var i Köpenhamn under en Europacupsmatch då medborgarna upplevde att deras stad brann. Samtidigt vet vi som faktiskt har ett stort idrottsintresse och också är med och tittar på matcher och hejar fram våra lag att det är få saker som ger den glädje och den känsla av engagemang som ett idrottsevenemang kan göra. Det gäller under dessa tider då vi får besked om olika former av medaljer för svenskt vidkommande. Under skid-VM är det inte minst giltigt. Men om vi tittar på hur majoriteten i utskottet hanterar de motioner som finns är det inte utan att jag undrar om man inte borde ha läst dem en extra gång. Vi kommer naturligtvis att få höra företrädare för majoriteten argumentera för varför man yrkar avslag på dessa motioner. Men jag vill här lyfta fram några saker som jag faktiskt tycker att man borde ha tittat närmare på. En sådan sak är att Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill att en så kallad anmälningsplikt införs på polisstationer för personer dömda för våldsbrott eller ordningsstörningar samt för personer med tillträdesförbud. Det finns en tanke bakom detta förslag, och den bygger på att vi faktiskt har prövat väldigt många andra åtgärder för att komma fram till ett resultat som kan vara nöjaktigt. Problemet med denna typ av situationer som vi har att hantera när det gäller just matcher är att det inte finns någon serie av lyckade insatser eller misslyckade arrangemang, utan det räcker med att en enda match eller en enda publik urartar. Skadorna blir nämligen så pass stora att vi har väldigt svårt att se vidden av hur det påverkar också i tid. När man är på till exempel en fotbollsmatch och ser sig omkring finns det allehanda människor. Det finns barnfamiljer, ungdomsgäng, äldre herrar med portfölj, tjejklubben och så vidare. Alla dessa samsas på arenan. Det finns kanske några personer som är där för ett helt annat syfte. En del personer upplever att matchdagen bara är en klimax för det som de har förberett sig för inför denna match i flera veckor. De kanske är ute och slåss på allmän plats. Sedan blir matchdagen det stora provet på hur man ska kunna hantera detta våld. Vi skulle vilja att man prövar den metod som faktiskt har framförts som något som skulle kunna fungera för både klubbar och för fotbollsförbund. Detta är relativt ingripande. Vi från Miljöpartiets sida tycker att det finns en balansgång här när det gäller att inte vara alltför ingripande men samtidigt komma fram till en möjlig lösning och att skilja de personer som är där för att titta på fotboll från dem som inte är där för att titta på fotboll utan faktiskt för att slåss eller orsaka ordningsstörning och att man under en tidsbegränsad period och efter en utvärdering faktiskt ska komma fram till om detta kan fungera. Alla andra åtgärder i sammanhanget har visat sig vara tandlösa. Därför säger vi att man från majoritetens sida bör bejaka nämnda prövoperiod. Svaret kommer, som sagt, att utvecklas från företrädare för majoriteten. I betänkandet är svaret väldigt kort, kanske väl kort. Det är bara några meningar, så jag ser fram emot att få höra förklaringar här. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp).

Anf. 108 Johan Linander (C)
Herr talman! Jag älskar fotboll! Jag är en hängiven supporter, ibland nästan på gränsen till fanatisk supporter. Som skåning är valet av lag självklart. I många år har jag, så ofta jag kunnat, varit på ståplatsläktaren på Malmös stadion och sjungit, skrikit, lidit och jublat. När man står där och lever sig in i matchen svallar känslorna. Det är svårt att hålla tillbaka dem. Det är lätt hänt att man skriker saker som man aldrig skulle skrika utanför en fotbollsarena. Så har även jag gjort. Men steget från att vara upprörd eller arg till att kasta saker mot domaren eller att försöka springa in på planen och sparka ned domaren måste vara mycket långt. För de allra flesta av oss supportrar är också det steget långt. Vi skulle aldrig använda våld. Tyvärr finns det de som inte vill eller inte kan hantera sina känslor. Dagens lagstiftningsförslag möter framför allt de problem som supportrar skapar när de inte kan hantera sina känslor. Jag är inte helt säker på att de förslag vi i dag lägger fram kommer att innebära att det bara blir lugn och ro på våra arenor. Men jag tror faktiskt inte att det här är hela lösningen. Däremot är jag hundraprocentigt säker på att någonting måste göras. Det som hände inom svensk fotboll förra säsongen - till exempel att ett bombrör kastades mot motståndarnas målvakt, att raketer sköts inne på läktaren och att personer sprang in på planen och kastade in saker på planen - är inte acceptabelt. Det förstör för hela Fotbollssverige. Tyvärr behöver vi inte gå tillbaka till allsvenskan förra året. Det räcker att se vad som hände i går under den allsvenska ishockeymatchen. Med två minuter kvar på Hovet gjorde Leksand 4-3 mot AIK. En så kallad supporter kastade in ett glas på isen så matchen kunde inte slutföras utan att det först spolades om. Självklart ska sådant vara olagligt och kunna bestraffas. I höstas hade jag tänkt ta med min son till Söderstadion för att se Malmö FF på bortaplan mot Hammarby, men jag vågade inte. Jag trodde inte att sonen på något sätt skulle bli skadad eller så. Det fungerar inte riktigt så om man håller sig ifrån de värsta områdena. Jag ville helt enkelt inte att han skulle se hur unga eller vuxna människor slåss eller beter sig på ett helt oacceptabelt sätt. Jag vill inte att sonen ska få den bilden av fotbollen. Fotboll ska vara gemenskap och glädje, inte oro och rädsla. Herr talman! Enligt det förslag som vi i dag ska fatta beslut om kommer tillträdesförbudet vid idrottsarrangemang att utökas. Som det är nu får den arrangerande klubben och det specialidrottsförbund som klubben tillhör göra en anmälan om tillträdesförbud. Nu utökas detta så att även polisen kan göra en sådan anmälan. Dessutom utökas tillträdesförbudet så att åklagare får möjlighet att besluta om interimistiskt tillträdesförbud. Jag är fullt medveten om att det finns kritik mot detta, inte minst från supporterföreningar. Samtidigt finns det remissinstanser som tycker att vi borde ha gått längre, att det blir för tidsödande när det ska krävas åklagarbeslut och att polisen själv borde ha den här möjligheten. Men som lagstiftare måste vi väga olika värden och mål mot varandra. I det här fallet har vi stannat vid att det snabbt måste kunna beslutas om ett tillträdesförbud men att åklagares beslut ska krävas. Det ska inte vara en fråga enbart för polisen som kanske befinner sig i en kaosartad situation utanför arenan. Vi gör också förändringar i ordningslagen med speciella regler för idrottsarrangemang. Det blir olagligt och förenat med straffansvar att ta med sig till exempel bengaliska eldar och andra pyrotekniska varor in på arenan om man inte har tillstånd till det. Jag är en av dem som kan tycka att det är vackert och stämningsfullt med bengaliska eldar inför en match, men det ska givetvis ske i ordnade former. Enstaka personer ska inte ta med sig de här varorna för att mitt bland alla människor tända dem. Jag skulle vilja säga att det är en ren tillfällighet att inte fler redan blivit brännskadade. I ordningslagen tas det också in regler om förbud mot att kasta in saker på planen och förbud mot att obehörigen springa in på planen. Kring dessa förbud har det funnits en del missförstånd. Här kommer det inte att handla om ett ringa fall. Om jag knycklar ihop det himmelsblå papperet efter tifot och kastar in papperet på löparbanan innan matchen börjar kommer jag inte att bli dömd för att ha kastat in någonting, utan då handlar det verkligen om ett ringa fall. Om firande supportrar hoppar in och kramar om sina spelare när matchen är slut och det allsvenska guldet är bärgat är också det att anse som ett ringa fall. Vid ringa överträdelser ska det alltså inte dömas till ansvar. Herr talman! Som lagstiftare måste man göra avvägningar. I det här fallet har vi å ena sidan till exempel Svenska Fotbollförbundet som tycker att vi ska gå längre och å andra sidan supporterföreningar som inte alls vill att föreslagna åtgärder ska genomföras. Det går inte säga att dagens beslut kommer att lösa alla problem. Det kommer att finnas anledning att följa upp hur den nya lagen används och om den leder till ett lugnare läktarklimat så att även vi barnfamiljer kan gå på matcher, speciellt på matcher mellan storstadsklubbarna - matcher där det ju varit problem. Det är också viktigt att följa upp hur det interimistiska tillträdesförbudet används så att det inte missbrukas. Man måste också komma ihåg att det inte bara är lagändringar som ska vara lösningen på den här situationen. Jag tror att samarbetet mellan polisen - ofta finns det speciella supporterpoliser - och supporterföreningarna är väldigt viktigt. Det är också viktigt att se över till exempel tidpunkten för matcherna, speciellt för de så kallade högriskmatcherna. Alkoholservering på arenan är en annan faktor. Från oppositionen har vi fått höra att man vill ha ännu hårdare tag mot supportrarna. Man föreslår till exempel anmälningsplikt och mer kameraövervakning. Dessa ytterligare integritetskränkningar är jag för närvarande inte beredd att acceptera. Jag vill först se vad dagens lagändringar leder till och vad klubbarna och polisen tillsammans kan göra. Förhoppningsvis går vi mot en situation där det är mer ordning på läktarna och mot en lugnare allsvensk säsong, med början den 4 april då mesta mästarna startar resan mot ännu ett guld. Då har den nya lagstiftningen precis trätt i kraft. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 109 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Ja, fotbollen har vi gemensamt - dessbättre också samma lag, Johan. Det är bra att vi i alla fall har någonting gemensamt. Johan, du var inne på detta med firande supportrar och sådant. Det är svårt att hitta någon skrivning om det. När det gäller förbudet mot obehörigt beträdande av spelplanen har vi här anfört att detta betydligt bättre borde klargöras i betänkandet. Om supportrar som i ren glädje springer in på arenan för att hylla sina spelare får det inte på något sätt råda några tveksamheter. Men svaret i betänkandet är ganska luddigt. Bland annat står det så här: "När det gäller omfattningen av det straffbara området kan det finnas situationer då ett beträdande i och för sig är obehörigt men det framstår som stötande att döma till ansvar enligt den föreslagna straffbestämmelsen. Med hänsyn härtill bör enligt regeringens mening förbudet att obehörigen beträda spelområdet förenas med en bestämmelse som föreskriver att ringa överträdelser av förbudet inte ska föranleda ansvar." Det låter bra. Men man säger också: "Publiken kan däremot normalt inte åberopa någon lag, rätt, sedvana eller medgivande grundad rättighet att beträda spelplanen eller angränsande områden." Det känns förvirrande. Hade det inte varit lättare att göra det tydligt? Egentligen tycker vi samma sak, så varför inte kunna gå med på ett sådant förslag och göra tydliga skrivningar?

Anf. 110 Johan Linander (C)
Herr talman! I själva lagtexten står det att i ringa fall ska det inte dömas till ansvar, men domstolarna, när de ska tolka vad som är ett ringa fall, använder propositionen och betänkandet som förarbeten. I propositionen står det att beträdande av spelplanen visserligen kan vara obehörigt. Men om det inte stör tävlingen eller i övrigt inte innebär någon fara för säkerheten eller tryggheten på idrottsanläggningen, till exempel om åskådarna efter en tävling kortvarigt beträder spelområdet, ska det alltså ses som ringa fall. När vi stiftar lagar är det ofta så att man i själva lagtexten inte säger exakt vad som ska gälla. Förarbetena används för att tolka lagstiftningen, och självklart är det domstolarna som sätter prejudikat och bestämmer vad som ska gälla. Skulle någon MFF-supporter som springer ut på planen och jublar efter senaste SM-guldet bli dömd för att ha beträtt spelplanen är jag givetvis beredd att ändra lagstiftningen, men så är det inte tänkt enligt förarbetena.

Anf. 111 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Jag både hör och ser på dig att du egentligen tycker likadant som vi. Men som vanligt i den här salen kan vi inte hålla med varandra, utan vi måste säga nej till varandras förslag. Men jag hör att du egentligen delar vår uppfattning att det givetvis borde ha funnits tydligare skrivningar i dessa frågor. En annan sak gäller pyrotekniska varor. Vi har föreslagit att det skulle behövas verktyg för att beslagta de pyrotekniska varorna redan utanför arenan. Det har också sagts från flera remissinstanser att det självfallet borde vara så. I utskottets svar säger man: Att utsträcka förbudet att inneha pyrotekniska varor till att också gälla utanför idrottsanläggningen skulle dock föra för långt och skapa svåra gränsdragningssituationer. Vad menar man egentligen med detta? Vad då för långt, och vilka svåra gränsdragningssituationer talar ni om här?

Anf. 112 Johan Linander (C)
Herr talman! För att svara väldigt klart handlar det om: Vad är utanför arenan? Hur långt bort är utanför arenan? Dessutom måste det bevisas att man hade tänkt ta dem med in på arenan, och det kanske inte är det allra lättaste. Utanför arenan finns det alltid, åtminstone vid allsvenskans matcher, en kontroll. Jag tror inte att vanliga människor som ska titta på fotboll gömmer pyrotekniska varor i kläderna eller i väskan. Dessutom skulle de upptäckas av dem som kontrollerar innan man går in. När det väl har kommit in till exempel bengaliska eldar tror jag att de är insmugglade på helt andra sätt. Problemet är de som använder dem inne på arenan. Det är viktigt att ta itu med detta. Det är rent av farligt. Jag har själv stått i närheten av en person som rätt som det var tände en bengalisk eld. Jag kan säga att det är väldigt varmt i närheten av en sådan. Är det långt in på säsongen kanske man har en tjock jacka på sig som är ganska lättantändlig. Det är ren tur att inte fler har blivit skadade. Även om det kan vara vackert är det viktigt att förbjuda att det tänds bengaliska eldar inne på arenan. Möjligheten kommer att finnas kvar att få tillstånd att ha sådana saker till exempel inför matchderby. Det tycker jag kan vara trevligt.

Anf. 113 Anders Hansson (M)
Herr talman! Jag är den tredje skåningen i rad som är uppe. Jag får lov att inleda med att säga att vi har tre lag att välja på i Skåne. Jag håller på det sydligaste, TFF, i stället. Det här betänkandet är efterlängtat både av alla de idrottsklubbar runt om i Sverige som drabbats av huliganism och skadegörelse och även av vanligt folk som vill gå och heja fram hemmalag till seger en onsdag eller en lördag eftermiddag. Bråk, slagsmål och skadegörelse har tyvärr varit ett inslag vid idrottsarrangemang under en längre tid. Ett fåtal personer beger sig till arrangemangen, inte för att titta på fotboll utan för att i sitt lags namn - utan en tanke på vad det innebär för de personer som drabbas eller vilka följder det blir för ens egen och motståndarnas idrottsklubb - härja fritt och misshandla och förstöra upplevelsen för så många oskyldiga åskådare som möjligt. Detta agerande är oacceptabelt, och i och med detta betänkande går regeringen till motoffensiv mot dessa så kallade huliganer. I tidigare lagstiftning som tillkom år 2005 kunde endast idrottsklubbarna själva initiera en fråga om tillträdesförbud. Efter inkommen ansökan skulle åklagaren med hjälp av polisen delge den som tillträdesförbudet skulle beröra och låta denne komma till tals. Först därefter kunde åklagaren fatta beslut om ett eventuellt tillträdesförbud. Detta var en synnerligen tidskrävande och krånglig hantering, som därmed tyvärr gjorde lagstiftningen verkningslös. I det förslag som regeringen nu lägger fram görs åtskilliga förbättringar och förenklingar för att man ska kunna agera mycket mer effektivt. Det nya förslaget innebär att inte endast idrottsklubbar kan initiera en ansökan om tillträdesförbud, utan nu får även polisen möjlighet att göra det. Polisen kan på plats identifiera kända huliganer och därefter kontakta åklagaren till exempel via telefon. Åklagaren kan därefter direkt till polisen meddela att ett interimistiskt beslut har fattats om tillträdesförbud för den berörde personen. Därmed kan den berörde nekas tillträde till arrangemanget. Det ställs självfallet krav på när ett tillträdesförbud kan komma i fråga. För att kunna meddela ett tillträdesförbud krävs det att det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen i fråga kommer att begå brott under arrangemanget och att brottet är ägnat att störa ordningen eller säkerheten på plats. Vid bedömningen beaktas också särskilt om personen tidigare begått sådana brott under eller i anslutning till ett idrottsarrangemang. I betänkandet ges, som jag var inne på tidigare, också polisen den ytterst viktiga möjligheten att ta med personer till förhör om de stör ordningen och säkerheten vid idrottsarrangemanget om dessa kan bli föremål för tillträdesförbud. Det har framförts önskemål om att införa anmälningsplikt på våra polisstationer för de personer som är kända huliganer. Syftet med anmälningsplikten är gott, men behovet av detta uppkom egentligen för att tidigare lagstiftning från 2005 inte fungerade. Då detta lagförslag ger polisen möjlighet att snabbt ansöka om och utfärda tillträdesförbud för kända huliganer, eller till och med ta med dem till förhör vid misstanke om risk att de kommer att störa ordningen och säkerheten vid arenan, vore införandet av en anmälningsplikt att lägga kaka på kaka. Syftet är gott, men i nuläget tycker vi inte att vi behöver det. Vi ska först se hur detta ter sig. Bra lagstiftning till trots kan alla huliganer tyvärr inte motas redan i grind. En del kommer att komma in på arenorna och kan där fortsätta att förstöra arrangemangen. Fyrverkeripjäser eller bengaliska eldar brukar tyvärr finna sin väg till läktarna. För att stävja detta införs även straffsanktionerade förbud mot att inneha eller använda pyrotekniska varor vid idrottsarrangemangen. Oppositionen har föreslagit att pyrotekniska varor ska förbjudas även utanför idrottsanläggningarna. Jag är ingen försvarare av fyrverkerier som sådana, men jag kan se framför mig mycket svåra gränsdragningssituationer där polisen måste beslagta fyrverkeripjäser från alla som råkar befinna sig utanför arenan. Att beslagta fyrverkeripjäser från en person som ämnar ta med dem in på ett arrangemang är en sak, men det krävs mycket för att beslagta sådana från människor utanför arenan och påvisa ett uppsåt. I ordningslagen, 3 kap. 7 §, återfinns också regler om fyrverkerier i vilka det framgår att man måste ha tillstånd för att få använda varorna. Inget förhindrar en polis att ur denna synvinkel beslagta fyrverkerier som uppenbarligen kommer att användas utan tillstånd. Herr talman! Med det nya lagförslaget blir det heller inte tillåtet att obehörigen beträda en spelplan eller motsvarande under ett arrangemang. Många av oss minns Sveriges ganska underliga 3-0-seger mot Danmark för några år sedan. En dansk supporter sprang in på planen och gav sig på domaren. Ställningen var 3-3, men Sverige tilldömdes då seger med 3-0 på grund av tilltaget. Det här säger jag inte för att vi ska tillåta folk att springa in på planen för att vi ska vinna fler matcher. Medvetet har det dock i betänkandet införts regler om att ringa brott mot denna regel inte ska föranleda något ansvar. Om till exempel TFF skulle vinna SM-guld må det vara befogat att under en kortare tid springa in på planen och hylla sitt lag. Krav finns självfallet på att detta inte får störa matchen eller tävlingen eller på annat sätt stör ordningen och tryggheten på arenan. Här får man beakta samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet. Det blir heller inte tillåtet att kasta in föremål på planen eller motsvarande om det inte är befogat med hänsyn till idrottsevenemangets genomförande. Genom åren har det tyvärr inträffat att spelare, domare, målvakter blivit skadade av, som min allianskollega Johan Linander sagt tidigare, alltifrån bomber till mynt och flaskor. Ansvaret för att upprätthålla ordningen kring ett evenemang faller självfallet inte endast på polisen. Idrottsklubbarna måste göra vad de kan för att stävja huliganismen. Brottsförebyggandet rådet presenterade i september 2008 ett antal förslag på vad regeringen och klubbarna själva bör göra på kort respektive lång sikt. Bland de kortsiktiga åtgärderna återfinns att noggrannare visitera åskådare, att stävja påtaglig onykterhet och att förlägga högriskmatcher vid lunchtid på helger. De långsiktiga åtgärderna som föreslogs var bland annat att genomföra en översyn av de olika arenorna i syfte att öka säkerheten och komforten, bättre utbildning av ordningsvakter och att ge poliser ökad kunskap om hur de ska hantera folkmassor och de så kallade firmorna. Arbetet är således i gång i en god dialog. Och detta arbete underlättas mycket av den förbättring av lagstiftningen om tillträdesförbud som regeringen lägger fram i dag. Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till betänkandets förslag till beslut och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Helena Bouveng (m).

Anf. 114 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Anmälningsplikt till polisen i samband med matchdagar är som sagt ett redskap som efterfrågas av såväl klubbar som fotbollförbund. Det är också något som man med framgång har prövat och använder i England och som vi absolut inte borde vara rädda för att prova även i Sverige. Det är också något som tagits upp, som jag nämnde i mitt anförande, i en motion, även av två moderata kulturutskottsledamöter vilka lite har hand om idrottsfrågorna där. De har säkert stött på de här problemen och av den anledningen också skrivit en motion i frågan. Då måste man fråga varför ni i majoriteten inte har lyssnat och tagit del av det, för jag hör på Johan Linander och också på dig att ni egentligen tycker samma sak i de här frågorna. Vad är det egentligen som gör att ni inte vågar prova det här när det är många som faktiskt efterfrågar det? Du sade i ditt anförande här att det är kaka på kaka. Kan du förtydliga vad du menar med det?

Anf. 115 Anders Hansson (M)
Herr talman! Som jag sade tidigare i mitt anförande uppkom behovet av en anmälningsplikt egentligen av att 2005 års lag var tandlös. Det var för krångligt för idrottsklubbarna att ansöka om tillträdesförbud hos åklagaren. Åklagaren skulle först delge den som berördes av tillträdesförbudet. Därefter skulle den som utsattes för tillträdesförbudet få tillfälle att yttra sig. Först därefter kunde man besluta om ett tillträdesförbud. Därför var det många som sade att vi behövde en anmälningsplikt för att få bort de här personerna. Skillnaden är att med den lag som kommer nu blir det möjligt att på ett mycket enklare sätt, genom ett telefonsamtal, få ett interimistiskt beslut från åklagaren. Polisen har också möjlighet att ta personer direkt på plats till förhör om de kan vara föremål för tillträdesförbud. Syftet är gott med anmälningsplikten, men med de åtgärder som vi föreslår i detta förslag tror jag inte att vi kommer att behöva en anmälningsplikt. Det är min förhoppning. Sedan får vi väl titta vidare på hur det ska bli om det visar sig att de åtgärder som föreslås inte skulle vara tillräckliga. Men de åtgärder vi föreslår är ett väldigt stort steg på vägen. Det är just därför som jag menar att detta blir kaka på kaka. Om personer som fått tillträdesförbud inte får lov att gå in på själva arenan och till och med kan komma att bli föremål för ett förhör av polisen, finns det ingen anledning att få dem att anmäla sig på en polisstation.

Anf. 116 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Jag hör vad Anders Hansson säger, men jag måste erkänna att jag inte blir klokare för det. Det står i ert ställningstagande att den föreslagna möjligheten till tillsvidarebeslut om tillträdesförbud och skyldigheten att på tillsägelse av polisman följa med på förhör bör förbättra dessa förutsättningar. Det är också ungefär vad du pratar om här. Men på vilket sätt menar ni egentligen att detta skulle kunna jämföras med en eventuell plikt att anmäla sig hos polisen i samband med en match? Jag har svårt att se det, för det ena tar inte ut det andra. Jag har väldigt svårt att se det som att det är kaka på kaka. Du nämnde, precis som Johan Linander, att det är en ringa förseelse om man springer in på en plan och så vidare. Det står ingenstans. Vi har samma uppfattning - Johan, du och jag - att i de här fallen ska det bli inte tal om böter och fängelse. Men varför då inte ha det förtydligat i betänkandet, om vi nu tycker likadant?

Anf. 117 Anders Hansson (M)
Herr talman! Jag har egentligen precis samma svar som min kollega Johan Linander. Det står i den tidigare propositionen just om det som vi nu berör, nämligen rätten att beträda spelplan. Det står tydligt att om man med ringa ansvar råkar gå in på planen medför det ingen straffskyldighet. Därför är det ganska underligt om man inte tar hänsyn till de förarbeten som är gjorda till lagförslaget. Där står klart och tydligt att vid ringa ansvar döms inget straff ut. Skulle det nu vara så att TFF vinner SM-guld - naturligtvis beaktar man samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet - vågar jag påstå att man kan springa in på planen med glatt mod, för det kommer att vara ett ringa fall och det kommer inte att utdömas något straff.

Anf. 118 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Inför de här tre skånska fotbollsentusiasterna måste jag göra en personlig bekännelse. Jag går aldrig på fotbollsmatcher, så jag har inte upplevt huliganismen där. Däremot har jag gått på en och annan gymnastikuppvisning med flickor, och där förekommer ingen huliganism kan jag bekräfta. Man kan ju göra en liten reflexion över varför det är på det sättet. Jag brukar följa damfotbollen och tycker att det är lite spännande att läsa om den. Jag vet inte om det förekommer huliganism också i samband med damfotboll. Jag tror inte det och har aldrig hört talas om det. Huliganismen är ett stort problem, därför att den skadar enskilda och samhället. Och naturligtvis får en hel del av oss som inte går på matcherna en väldigt negativ uppfattning om idrotten. Idrotten spelar en viktig roll i samhället. Det är omvittnat vilken betydelse den har. Därför måste alla åtgärder sättas in från samhällets myndigheter för att bekämpa huliganism. Här måste föreningarna och samhället arbeta tillsammans. Man kan dock inte komma åt det bara genom polisiära insatser. Jag tycker kanske att de tidigare inläggen kretsade mycket kring det polisiära. Det sociala är också mycket viktigt. Därför finns det möjlighet till samverkan mellan idrottsföreningar och företrädare för det offentliga samhället. Man kan på så sätt bygga upp mekanismer som hindrar att ungdomar dras in i huliganism. Jag vill nämna det som kallas Fotbollsalliansen. Det är en uppsökande verksamhet som är ett samarbete mellan Fryshuset och de tre stora Stockholmsklubbarna AIK, Hammarby och Djurgården. Spelare går ut i högstadieskolor och påverkar ungdomar att välja ett mer positivt förhållningssätt till supporterskapet. Det är också viktigt att samhället erbjuder möjligheter att komma ur den destruktiva verksamhet som det innebär att vara huligan. Man kan göra det genom att samhället till exempel erbjuder mentorskap, bidrar med arbetssökande, vidareutbildning och drogavvänjning. Målsättningen måste vara att de personer som hamnat i detta ska få en möjlighet att ta sig ur det. Jag tror personligen att många av huliganerna är sådana ungdomar som ännu inte har fått in en fot på arbetsmarknaden. För dem ersätter huliganismen det engagemang som man skulle kunna ha i ett arbete. Därför är det viktigt att regeringens jobbpolitik får fäste också i utanförskapsområdena. Folkpartiet välkomnar att alliansregeringen har tagit steg för att stärka möjligheten att utfärda tillträdesförbud för huliganer vid arenorna. Vi ställer givetvis också upp på förslagen vad gäller säkerheten. Att det ska bli lagstadgat förbud att hantera pyrotekniska varor, alltså ha med sig dem och kasta dem, är förstås viktigt. Jag vill också säga ett par ord om kostnaderna. Många människor anser att de idrottsföreningar som anordnar matcher där huliganer är med och förstör ska stå för alla kostnader, både innanför och utanför arenorna. Jag är för den modell som vi har för närvarande, nämligen att idrottsföreningarna får stå för kostnaderna inne på arenorna men att polisen, alltså ordningsmakten, står för kostnaden utanför arenorna. Det är inte rimligt att en idrottsförening ska belastas om två gäng med huliganer ger sig i väg utanför arenorna och börjar slåss. Det är samhällets, det vill säga polisens, uppgift att se till att den ordningen upprätthålls. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 119 Kjell Eldensjö (Kd)
Herr talman! Efter alla dessa inlägg är det väl ingen tvekan om att betänkandet handlar om att minska ordningsstörningar vid idrottsevenemang. Förslagen innebär steg i riktning mot att idrottsevenemang alltid ska vara tillställningar som kan genomföras på ett sätt som de absolut flesta anser vara självklart, det vill säga sjysta och trevliga utan bråk, våld och andra otrevligheter. Ordningsbestämmelser och lagparagrafer av den typ det här är fråga om måste för att uppnå bästa möjliga verkan vila på en balans mellan möjlighet till frihet, glädje och spänningsupplevelser å ena sidan och åtgärder för säkerhet, våldsförebyggande och restriktioner å andra sidan. Alliansen vidtar nya mått och medel som utskottet tillstyrker. De är mycket relevanta i dagsläget. Naturligtvis kan endast framtiden visa om restriktionsribban har lagts på rätt nivå. Det är i varje fall uppenbart att det i dag finns ett behov av att förstärka säkerheten för allas bästa och därmed åstadkomma ökad trivsel för åskådarna. Det behövs också för aktörernas och arrangörernas möjlighet att genomföra aktiviteterna på ett säkert och trivsamt sätt. Herr talman! Det förslag till förbättringar som regeringen föreslagit i propositionen är väl avvägda. Det utesluter naturligtvis inte att ytterligare åtgärder kan behövas längre fram. Restriktionerna bör inte vara kraftigare än vad nöden kräver. Därför får vi helt enkelt se tiden an, avvakta utvecklingen och se om ytterligare åtgärder behövs. Ett viktigt steg, som betänkandet tillstyrker, är förslaget som handlar om polismyndigheternas initiering av frågan om tillträdesförbud för notoriska bråkmakare och andra som uppför sig illa och överlämnandet av detta till åklagare. Får vi bort de värsta personerna kommer det förhoppningsvis att bli minskade våldsamheter vid evenemang av olika slag. Förbudet att inneha och använda pyrotekniska varor vid idrottsevenemang och liknande är också ett bra steg i förebyggandet av olyckor och andra otrevligheter. Det är också bra att regeringen föreslår införande av straffsanktionerat förbud mot att under idrottsarrangemang obehörigen beträda själva idrottsplanen och dess närområde som genom stängsel eller på annat sätt visar att det är tillträde förbjudet. Det kan självklart inte heller vara tillåtet att kasta in föremål på spelplanen och motsvarande områden. Det är många i vårt land och i alla andra länder som tycker att idrott är trevligt och bra. Då vill man också att det ska gå sjyst till och att det inte ska förekomma en massa otrevligheter. Sammanfattningsvis gäller det att få till lagparagrafer som anordnare av idrottsevenemang och andra tillställningar, funktionärer och ordningsvakter kan känna sig trygga med i sina skilda uppgifter. Med andra ord ska de som har ansvar för evenemanget känna att de kan utöva tillräcklig kontroll över tillställningen. Det är avgörande att det finns en sådan balans i olika situationer så att bråkmakare och de som vill förstöra icke göre sig besvär. Därmed kommer förhoppningsvis också alla som befinner sig på tillställningar känna sig trygga och bekväma. Det förslag som betänkandet innehåller tar ett steg i rätt riktning. De restriktioner och åtgärder som regeringen har föreslagit är väl motiverade och går i lagstiftningen inte längre än vad som i nuläget med säkerhet behövs. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-02-25
Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 7, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Samordning mellan polis och idrottsklubbar m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju307.
  2. Anmälningsplikt till polisen i samband med matchdagar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju12 yrkande 1, 2008/09:Ju240, 2008/09:Ju310 och 2008/09:Ju379 yrkande 12.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0106024
    m830014
    c25004
    fp23005
    kd19005
    v01903
    mp01603
    Totalt150141058
    Ledamöternas röster
  3. Tidsfrist för tingsrättens prövning av ett interimistiskt beslut

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju12 yrkande 4.
    • Reservation 2 (s, v, mp)
  4. Förbud mot obehörigt beträdande av spelplanen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju12 yrkande 3.
    • Reservation 3 (s, v, mp)
  5. Innehav av pyrotekniska varor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju12 yrkande 5.
    • Reservation 4 (s, v, mp)
  6. Kameraövervakning vid idrottsarenor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju12 yrkande 2.
    • Reservation 5 (s, v, mp)
  7. Polisens kostnader vid idrottsevenemang

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju270.
  8. Lagförslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,
    2. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),
    3. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:78 punkterna 1-3.