Vissa näringspolitiska frågor

Fru talman! Vi ska nu behandla det stora betänkandet om näringslivet som årligen hanteras i kammaren. Det är ett rent motionsbetänkande med sammanlagt 79 motioner. Motionerna tar upp olika frågor med stor bredd. Det är allt från företagsfrämjande, kvinnors företagande, företagande bland personer med utländsk bakgrund, social ekonomi med mera till forskning och särskilda motioner om olika branscher. Utskottsmajoriteten har avstyrkt samtliga motioner medan vi i oppositionen har lämnat sammanlagt sex reservationer samt ett särskilt yttrande. Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam kommer senare att redovisa vår politik vad gäller bland annat turism och besöksnäring. Fru talman! Alla dessa motioner väcktes innan finanskrisen var ett faktum. Detta gör att i många av motionerna är yrkandena inte särskilt aktuella. Verkligheten har kommit ifatt dem, eller så har verkligheten förändrats kraftigt. Om motionerna hade väckts i dag hade de sannolikt sett något annorlunda ut. Den globala finansiella krisen måste vägas in vid bedömningen av samtliga yrkanden i detta betänkande. Men att liksom regeringen enbart skylla på den globala finansiella krisen är inte helt korrekt. Självklart är det sant att finanssektorn har stor betydelse för denna kris, men just därför har det krävts ett tydligt ledarskap för att leda Sverige och Europa ur denna kris. Nu ser vi hur den reala ekonomin steg för steg och i en allt snabbare takt drabbas av krisen. Den svenska regeringen har stått vid sidan om och sett på utan att handla under större delen av denna tid. De insatser som har gjorts är otillräckliga och kommer att dra in Sverige i en längre och mer djupgående nedgång än som behöver vara fallet. Den svenska regeringen hade chansen att ta Sverige ur denna kris men valde att stå stilla och titta på. Vi socialdemokrater har presenterat tydliga förslag på hur man kan vidta åtgärder för att bland annat medverka till att fordonsindustrin kan övervintra. Men regeringen har oftast fnyst och kallat våra förslag för ogenomtänkta, ofinansierade och andra nedsättande kommentarer. Det är självklart bara en undanflykt för att själv inte visa det ledarskap som skulle behövas under denna ekonomiska kris. Att påstå att regeringen har skapat den här situationen är inte korrekt, men att regeringen fördjupar och försenar konflikten finns det däremot inget tvivel om. Det visar inte minst förra årets Nobelpristagare i ekonomi Paul Krugman som hävdar med bestämdhet att USA och EU gör för lite för att motarbeta att situationen fördjupas. Den svenska regeringen framstår i detta fall som en av de mest kraftlösa även med europeiska mått mätt. Fru talman! Den socialdemokratiska näringspolitiken präglas av en helhetssyn där vi ser behovet av en armkrok mellan näringsliv och arbetsmarknad. Vi anser att det är av största vikt att politiken är närvarande för att utveckla nya, sunda och hållbara företag. Vi anser att vi måste sätta jobben främst. Jobben måste gå före stora ofinansierade skattesänkningar med dålig träffsäkerhet för att skapa tillväxt och jobb. Det är därför med stor förskräckelse vi ser på när man nedrustar våra sociala system och gör människor mindre trygga och mer ovilliga att ta risker, till exempel att starta företag. Det är en kombination av trygghet och utveckling för såväl anställda som entreprenörer som gör Sverige modernt och konkurrenskraftigt. Våra grundpelare för att nå dit är en politik för frihandel, öppenhet och konkurrens kombinerat med breda satsningar på kunskap, entreprenörskap och trygghet för alla. Det är på så sätt vi också vill sätta jobben främst. Det är därför vi har föreslagit ett entreprenörsprogram och ett industripaket för att möta de stora utmaningarna som svensk industri står inför och som har inneburit att antalet varsel ökar. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till den prognos som Konjunkturinstitutet i går redovisade där inte minst arbetslösheten riskerar att hamna på nivåer i linje med vad som skedde i början av 1990-talet. Fru talman! Låt oss inte komma dit. Det behövs ledarskap i Sverige för att sätta jobben, inte skattesänkningarna, främst. Fru talman! Företagsfrämjande är en av de viktigaste uppgifterna vi har inom näringspolitiken. Det känns särskilt tillfredsställande att utskottet utförligt redovisat två utredningar, dels den av regeringen tillsatta Företagsfinansieringsutredningen som har lämnat en rad intressanta förslag, dels den utredning som ett enhälligt utskott har begärt om företagsrådgivning. Resultatet av dessa utredningar anser vi vara intressanta, och vi ser fram emot de förslag som regeringen kommer att lämna med anledning av dem. Vi anser däremot att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om att tillgången på riskkapital måste öka. Denna begäran är särskilt angelägen i den finansiella situation som råder för närvarande. Vi vill samtidigt redovisa den avvikande uppfattning vi har gentemot regeringen vad avser holdingbolag och innovationskontor vid högskolor. Vi anser att begränsningen att medel endast kommer att anslås till sex lärosäten är felaktig och riskerar att slå ut de mindre högskolorna, som har en dokumenterat god samverkan mellan näringsliv och högskolor. Vad som krävs är mer pengar mellan de kommersialiseringsaktörer som redan finns anslutna till lärosätena, inte ytterligare aktörer i form av holdingbolag. Vi anser att det finns risk för ineffektivitet med detta nya system. Regeringens initiativlöshet på området kring företagsfrämjande innebär att regeringen inte sätter jobben främst utan bara vill vänta och se. Med vår politik ökar möjligheterna för företag att starta men framför allt att övervintra i den kris vi befinner oss i. Fru talman! Två områden där särskilda åtgärder efterfrågas är kvinnors företagande och socialt företagande. När det gäller kvinnors företagande krävs det - för att ta vara på den potential till nya och växande företag som finns bland kvinnor - ett brett arbete för att garantera att alla behandlas lika och erbjuds likvärdigt stöd vid till exempel start av företag och vid expansion. Detta bör genomsyra de berörda myndigheternas arbete. Det bör framgå av regeringens introduktion till berörda myndigheter. För att minimera risken för att banker och kreditinstitut diskriminerar kvinnors företagande bör Diskrimineringsombudsmannen ta initiativ för att genomlysa de privata finansiärerna ur ett jämställdhetsperspektiv. Regeringens initiativ till en särskild kvinnosatsning är lovvärt, men det har tyvärr karaktären av tillfälliga åtgärder och är liten i förhållande till den totala mängden företagsfrämjande insatser. Verksamheten riskerar dessutom att upphöra i samband med att just dessa öronmärkta pengar tar slut. Fru talman! Det sociala företagandet kan med visst stöd från staten vara en möjlighet för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden att få en ny chans. Vi vill därför stärka rådgivningen till de sociala företagen men också kunskapsspridningen kring dessa företag. I detta sammanhang har Coompanion, kooperativa utvecklingscentrum, en central roll. Det är väl omvittnat att sociala företag möter de behov som människor med psykisk ohälsa och funktionshinder har, människor som ofta står väldigt långt ifrån arbetslivet. Vi vill därför att regeringen genomför projektet Fler och växande sociala företag, som den förra, socialdemokratiska regeringen initierade. Fru talman! Jag vill särskilt uppmärksamma kreditgarantiföreningarna och det arbete de bedriver. Dessa föreningar har en lokal förankring och kan utifrån detta förhållande ha en positiv effekt för tillväxten i regionerna. Vi utgår ifrån att dessa får en positiv behandling i samband med beredningen av Företagsfinansieringsutredningens förslag. Fru talman! Till sist har vi ett särskilt yttrande beträffande det som vi kallar forskning, och vi vill göra kammaren uppmärksam på de särskilda branschprogram som vi har tagit upp kring en lång rad branscher, bland annat forskning, utbildning och infrastruktur, som har tagits fram i samarbete med näringsliv och fackföreningar för att stärka Sveriges konkurrenskraft i bland annat fordonsindustrin, skogs- och träindustrin med flera. Vi socialdemokrater vill nu gå vidare med ytterligare branscher, till exempel besöksnäringen och tjänstesektorn. Men även här, fru talman, har regeringen visat kalla handen genom att dessa program har upphört eller kommer att upphöra. De branscher som lyfts fram har stor betydelse för Sveriges tillväxt och sysselsättning. Återigen, fru talman, visar denna regering sitt totala ointresse för att sätta jobben främst - man vill inte göra något för att öka tillväxten och sysselsättningen. Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 1 och 4.

Fru talman! De motioner som vi nu ska debattera och diskutera tillkom före den finansiella krisen. Givetvis hade också våra motioner sett annorlunda ut, som Börje Vestlund sade tidigare, om vi hade haft facit i hand. Vi har också väckt ett flertal motioner som har bäring på nutid, alltså om insatser som är av tillfällig karaktär och som skulle ha betydelse för företagandet och jobbtillväxten i Sverige. Däremot är de motioner som vi hänvisar till här, som handlar om kvinnligt företagande, social ekonomi och forskning och utveckling, av den karaktären att de har betydelse även för hur framtiden kommer att se ut inom de områdena. Utskottet har i sitt svar hänvisat till två utredningar. Man tar alltså inte ställning. Man har ingen åsikt. Jag tycker att det är synd. Här hade det funnits en möjlighet för utskottets majoritet att uttrycka en form av åsikt i frågor som berör forskning och utveckling, kvinnors företagande och social ekonomi. Ni har haft chansen och har chansen att också göra det här i debatten. Om man tittar på de grundförutsättningar som behövs för att man ska ha en jobbtillväxt i Sverige kan man se att inom en rad områden är de insatser som regeringen har gjort för små och i vissa fall helt misslyckade. Tillgången på kapital är helt avgörande för företagsutveckling. De tillfälliga resursförstärkningar som har gjorts av regeringen har vi stött. Men när det gäller tillgången på riskkapital, framför allt för forskning och utveckling, och att gå från uppfinning till kommersialisering har regeringen inte tagit de initiativ som man borde ha gjort enligt de motioner som bland annat Vänsterpartiet har väckt. Ett exempel på ett sådant förslag är ett skatteincitament för små och medelstora företag när det gäller forskning och utveckling, en kreditering på skattekontot. Det finns i övriga Europa, och det har visat sig ha väldigt bra resultat. Det gör också att man stimulerar forskning och utveckling i små och medelstora företag. Jag kan för mitt liv inte förstå varför regeringen inte lyssnar och ser på vad andra länder gör. Man behöver ju inte lyssna på Vänsterpartiet - det gör man inte - men man kan åtminstone ta intryck av vad andra länder gör och se vilka effekter det får. Risken är att små och medelstora företag flyttar sin verksamhet till andra länder där man har den typen av skattelättnader. Det vore väldigt besvärande. Om man tittar på varför det här är så allvarligt, och tittar på effekterna av det som händer och sker i Sverige, ser man att vi är väldigt duktiga på uppfinningar. Men om man gör en internationell jämförelse och tittar på vad vi får ut i form av nya varor och tjänster ser vi att resultatet är magert. Det behövs riskkapital, i den bemärkelsen att det går från uppfinning till demonstrationsanläggningar eller till att utveckla tjänsterna ytterligare för att man ska kunna kommersialisera varan eller tjänsten. Det här är en politik som regeringen totalt har glömt bort. Det är grundfundamentet för att utveckla nya företag som ger nya jobb. Om vi tittar närmare på kvinnors företagande är det intressant att läsa vad Nutek skriver och Nuteks statistik. Man kan konstatera att mottagarna av stöd - de befintliga stödformer som finns - är i största utsträckningen män. Det är mäns företagande som får stödet. Det är stor skillnad. Om man tittar på Vinnovas program, de regionala investeringsstöden eller den regionala såddfinansieringen kan man se att mellan 7 och 11 procent av dem som får stöd är kvinnor, och resten är män. Den fråga som man måste ställa sig är: Vad kan det bero på? Är det så att kvinnors företagande och verksamhet är av sådan art att de inte passar in i programmen? Eller beror det på brister i kunskap hos dem som sitter och utformar programmen och ska ge stöd? Vad som skulle behövas här är, tror jag, en förbättrad rådgivningssituation för dem som är rådgivare för kvinnors företagande. Vi ska komma ihåg att kvinnor framför allt finns inom tjänstesektorn, och det är en verksamhet som nu har stor potential att växa. Men det behövs också kunskaper om nätverksbyggande för kvinnor. Män har oftast detta i kluster - fordonskluster, träkluster och så vidare. Det finns en möjlighet att mer stimulera den delen av kvinnors företagande, men här säger man också nej eller rättare sagt ingenting. Det är nästan värre att utskottets majoritet inte har någon uppfattning i den frågan. Det handlar också om kvinnliga uppfinningar och det nätverk som finns inom Svenska Uppfinnarföreningen. Här behövs också stöd och hjälp för att de ska få en chans att utvecklas på samma villkor som män. Detta är ju ett resultat av att kvinnors företagande inte har setts och inte ses med samma allvar som mäns företagande. Riksdagen har här möjligheten att utforma lagar och regelverk så att man underlättar för kvinnligt företagande. Det finns en möjlighet att göra det. Tyvärr får jag än en gång konstatera att ni passar i den här frågan genom att ni väntar in utredningarna. Ni borde åtminstone kunna ha en uppfattning om huruvida detta är viktigt eller inte. Vi har ju gemensamt tagit ett utskottsinitiativ när det gäller finansieringsmöjligheter för kvinnligt företagande. Ni borde åtminstone ha en uppfattning om vart detta ska peka och inte bara vänta in kommande utredningar. Fru talman! Socialekonomi är egentligen en del av den kooperativa rörelsen i Sverige. Man brukar prata om att det finns åtminstone fyra typer av kooperativ i Sverige. Det är producentkooperativ, som finns företrädesvis inom jordbruket, konsumentkooperativ, som Konsum och HSB, brukarkooperativ, som oftast finns som daghem eller skolor som ett sätt att lösa skolproblemen i glesbygder, men det finns också något som kallas sociala kooperativ. De har utvecklats som en möjlighet för människor som står väldigt långt från arbetsmarknaden. Men de sociala kooperativen har också problem i försörjningshänseende och inom upphandlingsområdena, och det bör regeringen ta initiativ till att se över och komma med förslag om hur man underlättar för sociala kooperativ i upphandling. Det handlar om konkurrenslagen med flera lagar. Dessa problem gör att de människor som finns i de sociala kooperativen oftast går in och ut beroende på hur det ser ut med resurser. Det blir ingen stabilitet. Det finns många goda exempel på sociala kooperativ i Sverige, inte minst i Värmland, som uppvisar väldigt bra resultat också genom att de som arbetar där efter ett tag kommer ut på den öppna arbetsmarknaden. Med tanke på resultaten av detta borde regeringen visa framfötterna på ett annat sätt. Avslutningsvis har vi turistnäringen. Jag ska fatta mig väldigt kort här. Vi kan konstatera att besöksnäringen har en mycket större potential än vad resultatet visar så långt. Det beror också på att det behövs ytterligare stimulanser i det hela. Vi har tidigare från Vänsterpartiet i våra budgetmotioner tillskjutit pengar, och vi ligger väl på ungefär samma nivå som regeringen, så det är inte det som är problemet. Här handlar det om att se möjligheterna - de möjligheter som finns i hela landet. Det är det som är så bra med besöksnäringen. Det kanske behövs ett nationellt program när det gäller besöksnäringen. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4.

Fru talman! Det finns i dag stor anledning till oro med det ekonomiska läge som vi ser framför oss. I dag har det kommit nya siffror som visar att arbetslösheten riskerar att öka dramatiskt, ända upp till 12 procent. Sådana siffror har vi inte sett sedan 1930-talet. Vi ser hur företagskonkurserna ökar och hur den ekonomiska krisen sprider sig. Samtidigt har vi en regering som står handfallen och inte vill investera mer för att lösa de stora problem som vi ser framför oss, till exempel klimatproblemen, och man vill heller inte öka stödet vare sig till den kommunala offentliga sektorn eller till företagen. Det är inte ett bra sätt att hantera en ekonomisk kris. Konjunkturinstitutet har till exempel uppmanat regeringen att satsa mer på stimulans av ekonomin, men regeringen vill inte lyssna. Detta påverkar också näringslivet i allra högsta grad, och kanske särskilt de små företagen, som ju är mest drabbade av den ekonomiska nedgången. Vi ser att många företag i dag riskerar att gå i konkurs, inte minst på grund av att de har väldigt svårt att få finansiering när det är finanskris. Bankerna drar åt och vill inte ge lån med samma villkor som tidigare. Detta oroar oss i Miljöpartiet eftersom vi ser småföretagen som avgörande för att den svenska ekonomin ska stå stark i framtiden. Vi tycker att småföretag ska ges goda möjligheter för att kunna startas och växa. Vi har länge arbetat för att småföretagare ska få minskad regelbörda och sänkta arbetsgivaravgifter. Vi har velat ge stöd till forskning och kunskapsutveckling i mindre företag bland mycket annat. Samtidigt ser vi hur den moderatledda regeringen i stället för stöd och hjälp har gett skattehöjningar och ökat krångel till företagen. Man har genomfört försämringar för många miljarder kronor per år för företagen. Det är klart att det bekymrar oss mycket. Det är resurser som våra hårt arbetande småföretagare skulle behöva för att utveckla sina företag, speciellt i den kris som vi nu är inne i. Det är alltså mycket som behöver förbättras i förhållande till hur det är under den nuvarande regeringen för att man ska kunna underlätta för företagen. Jag vill speciellt ta upp två åtgärder som jag tycker att regeringen snabbt borde kunna vidta. Det handlar om mikrolån till företagare och om socialt företagande. Möjligheten att få tillgång till startkapital måste förbättras, speciellt för små företag. När det nu är kris, arbetslösheten stiger och konkurserna ökar behövs det bättre möjligheter för företag att få tillgång till kapital. Studier har visat att särskilt kvinnliga företagare och företagare med invandrarbakgrund har svårt att få lån av privata finansieringsinstitut. Det finns i dag möjlighet att söka mikrolån genom Almi. Syftet med mikrolånen är att underlätta och stimulera för startande av företag och att utveckla befintliga företag som har svårt att få sitt kapitalbehov täckt på den vanliga, ordinarie kapitalmarknaden. Mikrolån kan i dag ges upp till 250 000 kronor. Beloppet har nyligen höjts från 100 000 kronor, vilket vi välkomnar. En viktig fördel gentemot andra låneformer är att det inte behövs någon medfinansiär och att man kan låna till hela kapitalbehovet upp till gränsen 250 000 kronor. Det krävs inte heller några särskilda säkerheter, utan det är i stället möjligheterna i den sökandes affärsidé som avgör om man ska få tillgång till ett sådant mikrolån. Trots att man har höjt gränsen tycker vi att det finns förbättringar som behöver göras i systemet. Vi tycker att staten borde öka sina anslag för förmedling av mikrolån, så att det finns bättre tillgång när vi nu ser hur behoven hos småföretagen ökar. När vi ser hur utsatta grupper har svårt att få finansiering på den ordinarie marknaden borde man se till att de som hanterar mikrolånen har en särskild kompetens för att kunna bedöma företags idéer, till exempel människor som har sin bakgrund i andra länder. Fru talman! Det andra området jag vill gå in på rör socialt företagande. När vi nu går in i en tid med dålig ekonomi ser vi att det fortfarande finns stora grupper av människor som inte får arbete. Det kan till exempel handla om funktionshindrade, före detta missbrukare, före detta kriminella, långtidssjuka och andra grupper. Vi ser socialt företagande som ett alternativ för att integrera de här mest utsatta grupperna i samhället och i arbetslivet. Det här skapar nya arbetstillfällen, och det ökar arbetskraftsutbudet. År 2007 fanns det ca 150 sociala företag i Sverige. De har vuxit fram oberoende av varandra, och de är ofta väldigt starkt förankrade i de grupper vars behov de tänker tillgodose. Jag har varit på besök på många arbetsplatser, även på sociala och kooperativa företag. Jag måste säga att det är mycket sällan som man ser en sådan lycka och en sådan stolthet som man kan se hos de sociala företagen. De som jobbar i de här företagen känner sig ofta väldigt styrkta av att de äntligen kunnat få ett arbete. De har ofta sökt många arbeten och har svårt att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden. Men just genom att de får möjligheten i ett socialt företag känner de att de faktiskt blir accepterade av samhället på ett annat sätt. Vi ser att det finns ett växande intresse för socialt företagande både i Sverige och internationellt. Vi ser att det finns väldigt många goda exempel och erfarenheter från andra länder, till exempel andra av EU:s medlemsstater. Men trots att den sociala ekonomin har en lång historia i Sverige och utomlands och att den fyller en väldigt viktig funktion är det sociala företagandet och de förutsättningar som man har för dåligt kända hos många myndigheter, till exempel Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och hos företagsstödjande aktörer i allmänhet. Vi ser också att det regelverk som finns i dag tyvärr ofta är för dåligt anpassat till de sociala företagen och deras medarbetare. Vi har tidigare från Miljöpartiets sida föreslagit att stödet till den sociala ekonomin ska ökas. Det stöd som sker genom Nutek har vi tyckt ska dubbleras, upp till 65 miljoner kronor per år, och det här stödet ska kunna gå både till kooperativa utvecklingscentrum och till annan stödstruktur för sociala företag. Men vi ser också att det behövs nya insatser för att sprida information, för kunskapsutveckling kring socialt företagande, för samordning och andra aspekter när det gäller socialt företagande. Jag vill avsluta med att säga att jag står bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall bara till reservation nr 3.

Fru talman! Den finansiella kris som började i USA spred sig snabbt till andra länder och utvecklades till en global finansiell kris. Finanskrisen har följts av en kraftig nedgång i efterfrågan i världsekonomin. För en liten öppen ekonomi som den svenska, som är finansiellt integrerad och väldigt beroende av handel med omvärlden, får det stora direkta konsekvenser. Men i rådande lågkonjunktur och finansoro har Sverige ändå ett starkt utgångsläge. Genom att alliansen har bedrivit en ansvarsfull ekonomisk politik där många åtgärder ändå har genomförts står Sverige starkt rustat. Därigenom har vi en beredskap för att kunna möta en svagare utveckling. Sverige har goda förutsättningar för framgångsrikt företagande. Vi har storföretag såsom Ikea och H & M, sprungna ur kreativa personers egen kraft. Men vi har också små vassa företag, ofta med hög teknologisk kompetens, som är den dominerande arbetsgivaren på orten. Vårt land har en välutbildad befolkning, och vi tar snabbt till oss teknik. Näringslivet visar på uppfinningsrikedom och en bred verksamhet inom forskning och utveckling. När det gäller detta betänkande vill jag kommentera delar av det tillkännagivande som s, v och mp begär angående företagsfrämjande åtgärder. Fyra av fem företagare har haft likviditetsproblem under de senaste tre månaderna. Störst är problemet bland de medelstora företagen. De får då svårigheter att betala de löpande räkningarna. Många försöker lösa problemen med att skjuta upp betalningar, ta banklån eller använda sig av factoring. Bland småföretagarna är det också vanligt att ägaren går in med privata medel i företaget samt att man sänker sin egen lön. Krisen har orsakat en betydande kreditåtstramning som drabbat många företag. Bankernas kreditförluster har ökat, och utlåningen har minskat. Regeringen har genomfört snabba åtgärder för att skapa stabilitet på finansmarknaden. Riksbanken och Riksgälden agerade snabbt, och Finansinspektionen har också fått extra resurser för att bevaka företagens och hushållens intressen. Insatserna görs i samverkan med EU:s gemensamt utarbetade stabilitetsplan. Den finansiella krisen är global. Det kräver samarbete över gränserna. I januari infördes möjligheten för företag att få uppskov med betalningen av arbetsgivaravgifter och preliminärskatter för två månader under 2009, detta för att minska företagens problem med likviditet som uppstår när de inte kan få lån på normala villkor eller betalningarna uteblir. För att på ett effektivt sätt trygga både små och stora företags behov av krediter har regeringen tillfört 3 miljarder till Svensk Exportkredit samt ytterligare 2 miljarder till Almi Företagspartner. För att förbättra för småföretagen har regeringen höjt Almis mikrolån från 100 000 till 250 000 kronor. I en tid där företagen har svårt att få lån och stöd är Almis marknadskompletterande roll viktigare än någonsin. Det är dock viktigt att statens insatser, långsiktigt och som helhet, inte skapar undanträngningar av privata aktörer. Tillgången på riskkapital bör i första hand stimuleras genom förbättrade villkor för privat kapitalbildning. Nystartsföretag i alla delar av landet, små innovationsföretag likväl som svenska multinationella företag, gynnas av en bättre kapitalförsörjning. Att det är viktigt accentueras i krisen, men det är en viktig fråga för skapandet av ett långsiktigt gott företagsklimat. Slopad förmögenhetsskatt förbättrar för de mindre företagens kapitalförsörjning. Den bidrar till ökad tillgång på riskkapital för små och medelstora företag men innebär också att till exempel etablerade entreprenörer som satsar kapital i nya idéer bidrar med kompetens som kan vara bra för utvecklingen av det nya företaget. Förmögenhetsskatten avskaffades den 1 januari 2007. Den betraktades som godtycklig med många undantag, vilket skapade kryphål och uppmuntrade till skatteplanering. Förmögenheter placerades utomlands i stället för att användas i Sverige. Nu vill Socialdemokraterna återigen försvåra för företagen genom sitt förslag om återinförande av förmögenhetsskatten. När de svenska små och medelstora företagen kan få problem med upplåning föreslår Socialdemokraterna en politik som leder till kapitalflykt och som direkt skadar företagen. Kritiken mot detta förslag har varit skarp och omfattande. Alliansregeringen har också gjort andra omfattande insatser för att möta lågkonjunkturen och den globala finanskrisen. Särskilda insatser på 28 miljarder kronor har riktats specifikt mot fordonsindustrin med syftet att skapa förutsättningar för en framgångsrik framtida svensk fordonsindustri, att kunna hantera en förvärrad fordonskris och möjliggöra en utveckling av grön teknik. Alliansen har gjort stora generella insatser för att underlätta för företagande men också specifika åtgärder för olika grupper av företagare. Jag tänker då främst på kvinnors företagande, företagare med utländsk bakgrund och socialt företagande. Ett exempel är en ny lag för att underlätta för dem med bara en eller ett fåtal uppdragsgivare att få F-skatt, som trädde i kraft vid årsskiftet. Detta är bra till exempel för kvinnor i offentlig sektor som vill ta steget att starta eget inom vårdsektorn där man ofta bara har en uppdragsgivare i form av landstinget. Mer om kvinnors företagande samt delar av övriga FoU-frågor kommer i senare anföranden. Alliansen vill att entreprenörskap ska vara en naturlig del av utbildningen och lyftas fram i styrdokument i både grund- och gymnasieskolan. Först då kan det komma naturligt att vilja bli företagare. En mer konkret politisk uppgift ligger i att introducera företagande som ett lika naturligt val som anställning för alla skolelever tidigt och konkret. Ung Företagsamhet är exempelvis en verksamhet som bidragit till att väcka intresset för företagande. Ett betydande antal unga människor får under sin gymnasietid pröva på att bedriva en riktig näringsverksamhet. Entreprenörskap bör även återfinnas i senare utbildning. Inom högre utbildningar liksom den nya yrkeshögskolan bör möjligheten att förbereda eleverna för att driva företag förbättras genom praktiska kurser i företagskunskap. Särskilt utbildningar som ger jobb inom den offentliga sektorn bör bli mer entreprenöriella. Behovet av ökade kunskaper hos lärarkåren om företagande och entreprenörskap bör beaktas även vid till exempel utformningen av den nya lärarutbildningen. Samspelet mellan näringsliv och akademi behöver också öka genom praktik och utbyte. Det ligger därutöver en tydlig politisk uppgift i att verka för att goda attityder till företagande som företeelse och som livsval återfinns hos den offentliga förvaltningen, främst hos tjänstemän vid Arbetsförmedlingen och Skatteverket. Låt mig övergå till att tala om turism. Riksdagen beslutar om att avsätta 110 miljoner för 2009 till turistfrämjande, vilket innebär en ökning med 10 miljoner för 2009 och för 2010. Turism är en viktig del av företagandet. Det kan innebära uthyrning av stugor på landsbygden, stora turistanläggningar i Åre såväl som stora idrotts- eller kulturevenemang i till exempel Göteborg. Regeringen gör en satsning för att främja turistnäringen inom ramen för Sveriges landsbygdsprogram, där under åren 2007-2013 det avsätts 700 miljoner kronor för att främja och utveckla turistnäringen på landsbygden. I landsbygdsprogrammet som hanteras av Jordbruksdepartementet kan insatser till företag vara investeringsstöd, till exempel för byggande av övernattningsstugor, och stöd till inköp av extern kunskap och tjänster. Inom Regeringskansliet har det under hösten 2008 bedrivits ett arbete rörande internationella evenemang i en intern arbetsgrupp med representanter från Kulturdepartementet, Näringsdepartementet, Visit Sweden, Nutek och Riksidrottsförbundet. I den proposition om statens stöd till idrotten som Kulturdepartementet avlämnade i februari berörs frågan om stöd till internationella idrottsevenemang i ett särskilt avsnitt. Regeringen gör där bedömningen att det är viktigt att främja internationella idrottsevenemang arrangerade i Sverige, särskilt sådana evenemang som bidrar till att idrottsliga och andra positiva värden uppstår. Regeringen anser att ett långsiktigt strategiskt samarbete mellan staten, idrottsorganisationer och på sikt kommunerna, turistnäringen och andra intressenter bör inledas för att bygga upp en nationell kompetens. Avsikten är att samarbetet ska vara ett stöd för främst idrottens organisationer inför och under en kandidatur för att få internationella evenemang till Sverige. Regeringen bedömer att frågan behöver beredas vidare och avser därför att återkomma. Fru talman! Alliansregeringen är inte passiv. Sveriges utveckling och välstånd bygger på att utveckla människors kreativitet, vilja och skaparlust, inte på hur stort statligt ekonomiskt stöd man får. Det måste finnas utrymme för människors egen initiativkraft. Alliansregeringens förslag syftar därför till att fler ska våga tro på sina idéer och omsätta dem i praktiken, antingen genom att starta företag eller genom att investera i redan existerande företag. På så sätt skapas arbete och välfärd för oss alla. Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionerna.

Fru talman! Jag tackar Maria Plass för hennes anförande. Det var intressant. Jag konstaterar att ni är väldigt duktiga på att rada upp vad ni har gjort för något och med slutsatsen att vi står bra rustade. Det är bara det att resultatet av er politik visar precis motsatt effekt. Man räknar med 10 procent arbetslöshet nästa år, och det är långt ifrån att upprätta en arbetslinje med full sysselsättning som är er politik. Så här skriver ni: I det rådande läget med varsel är det viktigt att det inte finns onödiga hinder för dem som vill starta företag eller utveckla en befintlig verksamhet. Det gäller inte minst kvinnor, unga, personer med utländsk bakgrund. Ni lyfter också upp social ekonomi och socialt företagande. Vad är det för hinder egentligen som ni vill ta bort? Ni pekar ju inte på någonting av det. Jag har tagit upp saker i mitt anförande tidigare här. Vad är det för hinder egentligen? Är det F-skattsedeln som är den stora lösningen? De företagare som jag har träffat under mina år inom politiken - det bör vara några hundra vid det här laget - har aldrig lyft upp F-skattsedeln som något problem. Det är väldigt lätt att starta företag i Sverige. Däremot kommer det krångel sedan, inte minst när olika myndigheter står mot varandra och ibland krånglar till det. Men det är inte att starta företag, inte att få en F-skattsedel. Det löser vi. Det är inte det som är problemet. Tala om nu vilka hinder det är som ni skriver om i ert utskottsbetänkande!

Fru talman! Det är inte bara ett svenskt problem, Kent Persson, att det är en finanskris eller en lågkonjunktur. Det är faktiskt ett globalt problem. Det tror jag att även Kent Persson har förstått. Det innebär att Sverige inte kan undantas i den finanskris som råder över hela världen. Men vi har fått beröm från OECD för att vi har vidtagit bra åtgärder. Jag tror att vi faktiskt kan ta åt oss lite beröm också i Sverige för att vi gör rätt saker. Jag förstod inte om det var specifikt kvinnligt företagande eller om det var företagande i allmänhet. Jag förstår att om man är ute och träffar företag kanske man inte diskuterar F-skattsedeln. Det är ju de som inte har fått F-skattsedel som har varit problemet. Man har haft en regel som har gjort att man har varit tvungen att kunna visa upp flera olika uppdragsgivare för att över huvud taget få en F-skattsedel. Det har varit ett stort hinder. Det har varit ett ganska stort arbete att ta bort alla de regler och hinder som har varit för att man ska få bli företagare. Jag tycker att det är positivt att Kent Persson är ute och träffar företagare. Det tror jag att de flesta gör som sitter i riksdagen. Jag hoppas verkligen det. Jag har själv ett tjugotal års erfarenhet av att vara företagare. Det är inte jättesvårt att starta ett företag. Jag håller med om det. Det är det inte i dag, men det har varit många hinder för att kunna fortsätta. Det är de vi jobbar på att ta bort. När det gäller kvinnligt företagande kommer jag att hänvisa till ett senare anförande, men det har gjorts ganska stora ansträngningar för att öka kunskapen om just kvinnors företagande.

Fru talman! Men det står så här: När det gäller F-skattsedeln är det en kvalitetsstämpel. Det är det när man får den. Jag träffar väldigt många som i dag är företagare som har varit i den situationen att de har stått och valt att vara företagare. De har aldrig sagt att det är svårt. Det är inga problem med den biten. Men jag får givetvis inget svar på frågan här vad det är för onödiga hinder för dem som vill starta företag eller utveckla en befintlig verksamhet. Det är det som är lite sorgligt. Man pratar och säger att det är svårigheter, att det är problem. Men när jag ställer frågan vad det konkret är för hinder för kvinnor och sociala företag har man inget svar av den enkla anledningen att ser man och definierar de hindren måste man komma med förslag på hur man ska lösa det. Det är den slutsats som jag drar av Maria Plass svar på min fråga.

Fru talman! Jag uppfattar Kent Perssons anförande som att om Kent Persson skulle få vara med och bestämma skulle man återinföra de ganska tuffa kraven för att få F-skattsedel, det vill säga att det kommer att bli allt färre företag. Det är ju det som Kent Persson säger här. Visst, det är kvalitetsstämpel. Det är jättebra. Men man kommer att återinföra det så att det blir svårare att starta företag. Samtidigt säger Kent Persson att det är väldigt lätt att starta företag. Ja, det är lätt att starta företag numera. Det var inte det tidigare. Numera är det mycket lättare. Det görs också ett antal insatser för att det ska bli enklare och bättre att vara företagare. Ta alla skatter som jag antar att även Kent Persson är med på att höja! Ta införandet av förmögenhetsskatten! Jag tror att företagen tycker att det är ganska så tråkigt att behöva höra det. Och det är ett klart hinder.

Fru talman! Det var ett intressant resonemang som Maria Plass hade om att vi i princip inte ska göra någonting, så reder nog det här ut sig. Skulle det vara så att åtgärder behöver vidtas är det någon annan som ska vidta de åtgärderna, absolut inte den svenska regeringen och ännu mindre den svenska riksdagen. Låt mig peka på ett par saker. Konkurserna ökar enligt den senaste statistiken med 56 procent. Det är mer än under de värsta åren i början av 90-talet, Maria Plass. Vi ligger högst i Västeuropa. Maria Plass säger: Det här är en internationell kris. Vi behöver inget göra från svensk sida. Ni har anslagit 3 miljarder kronor till Svensk Exportkredit. Men, Maria Plass, småföretag är ofta för hemmamarknaden. Det har vi varit stolta över att kunna säga tidigare. Ni tog bort förmögenhetsskatten. Kan Maria Plass förklara hur många miljarder detta har inneburit i riskkapital i småföretagen? Det skulle bli så mycket; det skulle komma in mycket. Maud Olofsson talade om att det var bra med rika mostrar. Slutligen, fru talman, gäller det de 28 miljarderna till fordonsindustrin. Exakt hur mycket av dessa pengar, Maria Plass, har betalats ut till en fordonsindustri som krisar? Hur mycket har verkligen betalats ut?

Fru talman! Jag tackar Börje Vestlund för att han tyckte att mitt anförande var intressant. Det uppskattar jag. Jag undrar om inte även Börje Vestlund har missuppfattat situationen. Det är en global finanskris. Inse allvaret! Det är inte bara Sverige som är drabbat; den är global. Vi har klarat oss bra i förhållande till många andra företag. Vi har en finansminister som klarar av att föra en sund ekonomisk politik som gör att vi har ett starkt utgångsläge. Jag tror inte att OECD ljuger om det. Självklart vill oppositionen lyfta fram det som man tycker att man själv skulle ha gjort. Det är er roll. Det skulle dock ha varit rena skräcken om man hade fört en socialdemokratisk politik före krisen. Då hade kassakistan nämligen varit helt tom. Då hade det inte räckt att räkna konkurser i procent; det hade varit över 100 procent, om det hade varit möjligt. Socialdemokraterna lovar och lovar, men ni tar inget ansvar för ekonomin. Ni vill gärna höja skatterna och ta pengar från Sveriges befolkning. Ni ger med ena handen men tar tillbaka mycket mer med den andra.

Fru talman! Överdriv gärna, Maria Plass, men rör dig åtminstone inom rimlighetens gräns när du överdriver! Jag tror inte att någon över huvud taget har kunnat komma till samma slutsats. Jag skulle inte ens drömma om att säga att regeringen driver en politik där man vill öka konkurserna till 100 procent. Det är nästan inte möjligt. För några år sedan sprang några avloppsrör läck i det hus där jag bodde. Alla i hela huset fick in lite avloppsvatten i sina lägenheter. Skulle vi då ha satt oss ned och sagt att det var försäkringsbolagets skyldighet och sedan klafsat runt i avloppsvattnet? Det är exakt det Maria Plass säger: Det är en internationell kris; regeringen behöver inget göra. Ni kommer med era svepande formuleringar om att det är tur att Socialdemokraterna inte har makten, för då skulle den ekonomiska situationen vara ännu värre. Maria Plass, hur stort underskott skulle man ha haft enligt din uppfattning om det hade varit en socialdemokratisk regering? Har inte vi redovisat på det sätt som man ska enligt det regelverk som vi från socialdemokratiskt håll har slagits ganska hårt för den senaste tiden? Riksdagens finansutskott har konstaterat att vi inte har varit slösaktiga. Vi har andra prioriteringar än regeringen som inte vill ta detta på allvar. Återigen, hur mycket pengar av den avskaffade förmögenhetsskatten har återgått till företagen? Hur mycket riskkapital har det inneburit?

Fru talman! Börje Vestlund får ursäkta, men han är inte riktigt trovärdig när han säger att regeringen inte har gjort något och att regeringen sitter passiv. Jag tror att de flesta har sett att det händer ganska mycket. Socialdemokraterna ägnar sig mycket åt svepande uttalanden. Ni ska göra det och det, satsa på det och det och staten ska göra det och det, men det kommer inget om hur ni ska genomföra det och framför allt inget om hur det ska finansieras. Alliansregeringen har fört och för en ansvarsfull politik för Sverige. Vi för den för jobben, för företagen och för välfärden. Vi har ordning och reda i finanserna. Inför valen brukar alla partier vara småföretagarnas vänner. På något sätt förknippar man dock inte Socialdemokraterna med att gynna småföretagen. I så fall skulle man inte vidta de åtgärder och lägga fram de förslag som man många gånger gör. Det är mycket program och paket och hjälp till storföretagen. Jag tror att svenska folket skulle vilja veta: Hur har ni tänkt genomföra allt ni säger? Och framför allt, vem ska betala? Ska ni ta ut det från skattemedlen blir skattechocken långt över de 70 miljarder som ni har föreslagit hittills.

Fru talman! I början av september månad var vi ett gäng som befann oss i USA. Jag tänkte när jag åkte dit att det skulle bli intressant att befinna sig i Washington och New York en vecka. Det var mitt i presidentvalskampanjen. Det var en historisk kampanj eftersom den slutade med den första färgade presidenten i USA. Det blev dock en intressant tid på ett annat sätt än vi hade förväntat oss. Under vår vecka förstatligades två stora banker i USA, Fannie Mae och Freddie Mac. Veckan efter, när jag var tillbaka i Sverige, gick Lehman Brothers i konkurs. Detta påverkade, som alla vet, hela världen. Det påverkade även Sverige oerhört mycket. I dagar som dessa blir det mycket tydligt vad företagandet betyder för vårt samhälle. Vi ser till exempel hur ekonomin i våra kommuner och landsting påverkas när skatteintäkterna viker på grund av att verksamheten, produktionen och efterfrågan i våra företag har minskat. Det visar hur viktigt näringslivet är för oss som individer. Arbetslösheten ökar. Det visar, som jag var inne på innan, hur viktigt näringslivet är som finansieringskälla för de gemensamma tjänster som vi alla är överens om att vi behöver. Vi har kanske lite olika inriktning på hur vi vill utföra dem och i marginalen lite olika inriktning på omfattningen av dem, men vi är ändå i det stora hela överens om att vi behöver ha dessa gemensamma tjänster. Som sagt, det är en finansiell kris av globalt format, men det har ändå betydelse vad vi gör här hemma. Vad gör då alliansregeringen på företagsområdet? I två och ett halvt år har vi suttit i regeringsställning. Jag ska nämna några av de åtgärder som vi har genomfört. Den 1 januari 2009 sänker vi arbetsgivaravgifterna med 1 procent för alla företag. För att möta ungdomsarbetslösheten har vi sänkt avgifterna för alla under 26 år rejält. Det är något som oppositionen kommer att ta bort. Vi har sänkt bolagsskatten från 28 till 26,3 procent. Vi har, som har sagts tidigare, slopat förmögenhetsskatten. Vi har slopat medfinansieringen i sjukförsäkringen för företag. Vi har nystartsjobb och nyfriskjobb för att möta dem som står längst ifrån arbetsmarknaden och för att göra det lättare för vanliga företag att anställa de här grupperna. Vi har HUS-avdraget som är betydelsefullt för oerhört många småföretag i våra bygder, alltifrån rörmokare till dem som utför städtjänster eller hushållstjänster. Vi genomför ett ambitiöst arbete på regelförenklingssidan. Vi har en målsättning på 25 procent. Det är ett oerhört målmedvetet arbete mot det målet. På finansieringssidan har vi återställt förmånsrätten i företagshypoteket, vilket gör att inte minst de små och medelstora företagen har fått lättare att finansiera sin verksamhet. Som reaktion på krisen har vi satt av ytterligare 2 miljarder för Almi. Vi har också utvidgat möjligheterna och utvidgat regelverket för Almi att kunna hjälpa företag. Vi har lagt ytterligare 3 miljarder på Svensk Exportkredit. Det är viktigt för Sverige som är en så oerhört exportberoende ekonomi. Utöver tillskotten till Svensk Exportkredit i rena pengar har vi utökat låneramarna, vilket har förbättrat möjligheten att hjälpa stora svenska exportföretag att ta hem de affärer som trots allt finns på marknaden. Det har självklart betydelse för underleverantörer och så vidare. Vi har satt av 100 miljoner för kvinnors företagande. Vi ökar möjligheterna för eget företagande i offentlig sektor, en sektor som ju, som alla vet, domineras av kvinnor. Vi har de särskilda insatserna i fordonsindustrin, som berördes här tidigare. Avslutningsvis vill jag peka på den historiska klimat- och energiöverenskommelse som alliansen har slutit. Den är viktig för de företag som producerar energin. Den är central för de företag som använder energin, inte minst den svenska basindustrin. Den har naturligtvis också betydelse för svenska företag som är duktiga på klimat-, energi- och miljösidan där vi kommer att ha möjlighet att nyttja de exportmöjligheter som finns för svenska företag i den här sektorn med ett tydligt ställningstagande från alliansen att man har en rejäl hemmamarknad som bas att utgå från när vi ska exportera svenskt energi- och miljökunnande. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! När alliansföreträdarna kommer upp här skryter man om alla åtgärder. De återkommer och återanvänds flera gånger om. Hur blev det nu när man sänkte arbetsgivaravgifterna för ungdomar upp till 26 år? Har det påverkat arbetslösheten för ungdomar? Såvitt jag vet har vi den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela OECD för närvarande. Man kan fråga sig vilken effekt det gav. Ekonom efter ekonom säger att det här inte var en så träffsäker metod. Man återkommer till att man sänker arbetsgivaravgiften för alla företag. Vad man då naturligtvis inte berättar är att man i sin första budget höjde arbetsgivaravgiften för alla småföretag. De 2 miljarderna till Almi står ju vi socialdemokrater bakom. Det tråkiga med de pengarna är att stora delar av dem gick till sådana krediter där framför allt stora företag inte kunde få krediter, så de pengarna gick åt snabbt. Jag passar på att ställa min fråga till Jan Andersson, eftersom jag inte har fått svar på den förut: Hur mycket av de 28 miljarderna till fordonsindustrin är nu utbetalade till fordonsindustrin?

Fru talman! Alliansregeringen har från första dagen tagit ungdomsarbetslösheten på stort allvar. Hur många som har fått eller inte fått jobb med anledning av den sänkning och nedsättning som vi har på arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år kan de lärde tvista om. Vad jag däremot kan konstatera är att oppositionen vill höja arbetsgivaravgiften för den gruppen. Jag tycker att det är en oklok åtgärd. Vi pekar på den här gruppen som hittills har haft svårast att få jobb. I den lågkonjunktur vi nu ser kommer de definitivt att ha det ännu tuffare att komma in på arbetsmarknaden. Vi vill rikta sänkningar på denna grupp. När det gäller pengarna till bilindustrin är Volvos ansökan behandlad. Pengarna är ännu inte utbetalade. Jag vill påpeka att det handlar om skattepengar. Det gäller att veta hur man betalar ut dem. Det är inte bara att betala ut. Det gäller att göra det på rätt sätt. De här pengarna ska ju tillbaka till dem som har satt in dem. Här är det en tydlig skillnad mellan opposition och majoritet. Oppositionen kan använda pengarna precis hur många gånger som helst utan att de behöver betalas tillbaka och utan att de påverkar den svenska kronans värde. Jag tycker att Börje Vestlund på ett tydligt sätt illustrerar att det är precis så man agerar i oppositionen.

Fru talman! Man bemödar sig inte ens med att sätta sig in i våra förslag. Vi måste läsa era förslag väldigt noga för att kunna opponera mot dem, medan ni inte ens behagar sätta er in i våra förslag. Det tycker jag är det knepiga i den här situationen. En del återkommer naturligtvis. Man använder ju faktiskt åtgärderna till flera olika saker. Vi har tagit arbetslösheten på allvar, säger Jan Andersson. Hur kan man veta hur pengarna har använts? Ekonom efter ekonom säger att det här inte är något speciellt träffsäkert sätt att använda skattepengarna. Ungdomsarbetslösheten ökar ju mer i Sverige än i de flesta OECD-länder. Det är bara ett där det ökar mer. Hur kan då Jan Andersson säga att man har tagit ungdomsarbetslösheten på allvar? Man kan naturligtvis alltid säga saker från talarstolen, men man kan inte från talarstolen prata ned arbetslösheten. Man måste vidta konkreta åtgärder. Detsamma gäller pengarna till fordonsindustrin. Det är klart att man ska vara försiktig med skattepengar. Men man ska inte vara så försiktig med skattepengarna, om man nu har anslagit de 28 miljarderna, att företagen praktiskt taget håller på att dö innan man faktiskt sätter in pengarna. Då kan det faktiskt vara för sent. Det är den här saktfärdigheten och initiativlösheten som är det stora problemet med alliansregeringen.

Fru talman! Vi tar ungdomsarbetslösheten på allvar. Jag ser att vi har olika lösningar för att möta den problematiken. Vi sänker arbetsgivaravgifterna för unga upp till 26 år. Oppositionen vill höja dem. Det är väldigt tydligt. När det gäller bilindustrin finns det definitivt inte en initiativlöshet hos regeringen i den frågan. Det är mycket tydligt att vi har varit aktiva, bland annat mot EIB, för att få en snabb hantering av lånen till den svenska bilindustrin. Vi ligger först i Europa i fråga om detta. Hur skulle man kunna vara snabbare än först i Europa? Jag fattar inte riktigt hur det skulle kunna fungera. Dessutom är det så på bilindustrifronten att det är väldigt viktigt att vi vet till vem vi betalar ut pengarna. I ett fall vet vi väldigt tydligt vem vi har att göra med. I ett annat fall är det betydligt osäkrare vem som är ägare eller vem som ska kunna ta emot det stöd som vi är beredda att ge när vi har en tydlig ägare. Någon initiativlöshet är det alltså icke fråga om.

Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar handlar om en mängd olika områden. Man måste säga att det är ett väldigt brett betänkande. Med all önskvärd tydlighet visar detta betänkande att näringspolitik är något som engagerar väldigt många, och det är förstås väldigt bra. I de tider som vi nu befinner oss i, när stora delar av vår egen industri har fått en kraftigt minskad efterfrågan på grund av den rådande globala konjunkturavmattningen, ställer sig nog alla frågan hur framtiden kommer att se ut och vilka framtidens branscher kommer att vara. Nu handlar det förstås om att förbereda sig för den vändning som kommer, för det är klart att det kommer en vändning. Det behövs smörjmedel som gör det möjligt att ta till vara människors engagemang, människors kraft, människors vilja och människors kunskap. Jag tycker också att det är viktigt att vi alla påminner oss om att allt inte är dystert och mörkgrått. Ibland får man en känsla av att tillvaron är ungefär som väven bakom oss - 200 nyanser av grått. Samtidigt som vissa branscher har det tufft frodas andra. Jag tycker att det är viktigt att vi påminner oss om det. Jag besöker så mycket som jag hinner och kan - vilket säkert alla här gör - olika typer av företag. För en tid sedan besökte jag ett företag som sysslar med någonting som var alldeles nytt för mig, nämligen att byta färg på bilar, bussar och flygplan utan att lacka om dem. Jag hade faktiskt inte en aning om att det var möjligt. Men genom att täcka dessa objekt med en särskild sorts film går det att åstadkomma just detta. Deras orderböcker fylldes hela tiden. Det är kostnadsmässigt mer förmånligt att göra på detta sätt. Det är ett alternativ till omlackering. Man kan säga att de har en ökad efterfrågan på grund av att detta kostnadsmässigt är mer fördelaktigt. Det är också känt att ur kris föds kreativitet. I den situation som råder med den internationella ekonomiska krisen och lågkonjunkturen är det förstås viktigt med ett bra entreprenörs- och företagsklimat, och det är än mer betydelsefullt just nu för att vi ska kunna upprätthålla det svenska välståndet. En positiv och öppen attityd till företagande och företagsklimat är förstås en förutsättning för ökat nyföretagande. Fler företag och jobb kräver förstås ett dynamiskt näringsliv och fler innovationer. När ny kunskap och nya idéer omsätts i nya verksamheter och nya produkter skapas också tjänster och bättre förutsättningar för en långsiktig och hållbar tillväxt i hela vårt avlånga land. En viktig sak för alliansregeringen har varit att återupprätta arbetslinjen. Som många har sagt här i Sverige är den ekonomiska kris som vi befinner oss i inte hemmagjord. Det är också en förklaring till att efterfrågan just har minskat därför att allting hänger ihop. Ambitionen för oss alla är fortfarande full sysselsättning även om arbetslöshetssiffrorna stiger. Det är det enda möjliga medlet mot växande klyftor och orättvisor. Därför är det också viktigt att onödiga hinder undanröjs för dem som vill starta företag och utveckla befintlig verksamhet. Jag skulle kunna prata om alla olika delar i detta betänkande och räkna upp alla olika saker som den här regeringen hittills har tagit initiativ till och alla de saker som är på gång. Men jag tänkte uppehålla mig något vid en utpräglad småföretagarbransch, nämligen turistbranschen. Under den förra mandatperioden beslutade riksdagen om att målet för turistpolitiken ska vara att Sverige ska ha en hög attraktionskraft som turistland och att det ska finnas en långsiktig konkurrenskraft i turistnäringen som bidrar till hållbar tillväxt och till ökad sysselsättning i hela landet. Jag tror att just turistbranschen är en av de branscher som kommer att vara en växande bransch i framtiden. Vi har ett företag som delvis är finansierat av staten och som heter Visit Sweden. Regeringen har satt upp olika mål för detta företag, bland annat att turismen ska öka genom övergripande marknadsföring och information om Sverige som turistland utomlands. Det görs genom att olika aktörer som befinner sig på en utländsk marknad samverkar. Omstruktureringen av denna verksamhet ska fortsätta för att man ska nå större flexibilitet och lägre fasta kostnader i förhållande till omsättningen, och arbetet med partnerskap ska stärkas och även det som handlar om hållbar turism. Det handlar också, som jag sade, om samverkan när det gäller utrikesförvaltningen med Exportrådet och olika utländska myndigheter, Svenska institutet och så vidare. Det finns förstås också återrapporteringskrav när det gäller de mål som man uppnår. Sverige har klättrat bland länder när det gäller antalet utländska besökare. Det är förstås en utveckling som måste fortsätta att stödjas. Det är viktiga inkomster till vårt land som kan jämställas med export eftersom det är pengar som kommer in till vårt land. Riksdagen har också fattat beslut om att stärka just Visit Sweden genom att öka anslaget. Nu finns det förstås ingen självklar koppling mellan antalet satsade kronor och resultatet i slutändan eftersom det förstås handlar om att satsa rätt och att på ett medvetet sätt rikta marknadsföringen till vissa grupper och till vissa länder. Det i sin tur bygger förstås på en god analys och god kunskap om hur den presumtiva besökaren ser ut. Det handlar, som jag sade tidigare, också om samverkan mellan olika aktörer. Sverige måste förstås bygga vidare på det goda rykte som vi har. Antalet besökare har ökat högst väsentligt mellan 2006 och 2008. Det finns en ökad efterfrågan på ekoturism, och det är någonting som just Visit Sweden har under sitt paraply, och det finns med när det gäller deras partnerskapsbyggande med regioner ute i landet. Dagens turister ser inte ut som 70-talets turister. De efterfrågar inte de klassiska grisfesterna, som man skämtsamt skulle kunna säga. De klassiska grisfesternas tid är över. Turisten i dag är mer medveten och planerar sin egen resa och har en helt annan efterfrågan. Då gäller det att möta denna efterfrågan och göra det genom ett partnerskapsbygge där regionala företag tillsammans med aktörer när det gäller infrastruktur och staten utvecklar ett partnerskap. Man skulle kunna kalla det för en nationell OPS-lösning inom turistområdet där man både från staten och från privata aktörer satsar gemensamma pengar för att tillsammans göra någonting som blir dubbelt så bra. Staten kan inte skapa turism, utan det sker på initiativ från enskilda aktörer inom området. Också enskilda människor skapar turism. Således kan vi, som sagt, inte genom riksdagsbeslut skapa turism. Jag tänkte avsluta anförandet med att läsa upp en kort text som är väldigt beskrivande när det gäller vad just turism är. Det gäller Förenta nationernas definition och en vedertagen internationell definition: Turism omfattar människors aktivitet när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för en kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften. Definitionen omfattar därmed i princip all konsumtion som är direkt kopplad till resande, inklusive affärsresande. Turistnäringen i sig är inte någon egen bransch. Turistnäringen är ett samlingsbegrepp som utgör summan av de verksamheter i olika branscher som är riktade till och konsumeras av människor när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning. Det är vem som konsumerar och inte vad som produceras som per definition avgör vad som är turism. Detta visar på det jag nyss sagt, nämligen att staten inte enbart utifrån initiativ kan skapa turistverksamhet, utan det är människor och aktörer ute i landet samt behoven och önskemålen hos de människor som besöker landet som skapar turism. Det är klart att man ska ha mål för turistpolitiken, men man kan inte styra den från statligt håll genom att sätta upp alltför många olika mål som ska nås. Från statens sida kan vi, som sagt, inte just skapa en turistpolitik. Man kan stödja men inte skapa en turistpolitik.

Fru talman! Jag har en fråga till Liselott Hagberg. Det är väl bra att man pratar om turism. Turistfrågorna och besöksnäringen är viktiga saker. Carina Adolfsson Elgestam kommer strax att lite noggrannare utveckla vår uppfattning. Men en fråga tänker jag här ställa. Man kan ha olika uppfattningar om vilken statens roll ska vara när det gäller turistsatsningar. Jag tror nog inte att branschen och framför allt inte den forskning som finns kring turismen och besöksnäringen skulle dela Liselott Hagbergs uppfattning att man från statens sida inte kan göra så mycket. Jag tror att det är ganska gott belagt att man kan det. Däremot är det direkt nödvändigt att staten i varje fall är med och garanterar pengar vid stora evenemang, framför allt idrottsevenemang. Jag var hemma några månader och kom sedan tillbaka och var här i kammaren när regeringens första regeringsdeklaration lästes upp. Såvitt jag kommer ihåg var det i den väldigt noga angivet att man skulle arbeta för att få fler stora idrottsevenemang till Sverige. Där hade den tidigare oppositionen väldigt länge kritiserat den socialdemokratiska regeringen. Vi hade därför ett antal åtgärder som skulle sättas i sjön. Men av olika skäl ville man vänta med det och återkomma till det. Min fråga till Liselott Hagberg blir därför: När kommer den här regeringen att presentera möjligheter till att skapa de stora evenemang som vi inte får om staten inte går in och kan vara med och garantera det hela ekonomiskt?

Fru talman! Jag börjar med det som Börje Vestlund inledde sin replik med, nämligen att uppfattningen att staten inte kan skapa turistverksamhet inte delas av de människor som finns i olika organisationer inom branschen. Jag uttryckte mig inte riktigt på samma vis som Börje Vestlund alldeles nyss uttryckte sig. Jag sade att staten ensam inte kan skapa turistverksamhet, utan sådant bygger på ett engagemang, på initiativ och på olika typer av aktiviteter på olika platser i hela vårt avlånga land. Jag sade också att statens och offentliga aktörers roll är att skapa smörjmedel. Det kan göras på olika sätt. Till exempel kan man bygga upp en informativ databas, vilket jag vet pågår för att just hitta en gemensam marknadsföringsplats där det finns möjligheter både för klassiska turister och för affärsresenärer att få en god bild av det utbud som finns i Sverige. Turism handlar inte bara om de människor som man kanske i första hand tänker på utan också om personer som kommer hit som så kallade affärsturister. Jag läste nyss upp en definition. Det handlar alltså om människor som befinner sig i landet under en viss tid. Det är klart att stora evenemang är intressanta för Sverige. Det är ju också en del i marknadsföringen av ett land att få stora evenemang och att få blickarna på sig. När det är gott om pengar och det är högkonjunktur är det självklart mycket lättare att prioritera och att lägga väldigt många ägg i en korg. Men när ekonomin är sämre måste man givetvis välja. Jag kan inte här och nu exakt säga hur prioriteringen kommer att se ut.

Fru talman! Jag ska inte säga att jag läst er proposition så väldigt noga. En idrottsproposition avlämnades ju till kammaren för bara några dagar eller kanske ett par veckor sedan. Där finns det här beskrivet. Såvitt jag kommer ihåg vill man där utreda detta ytterligare. Det tycker jag är väldigt underligt. Alla har ju varit överens om att stora evenemang är viktiga. Men det är till och med så att man valt att inte ha idrottsevenemang i Sverige; den här regeringen tycker nämligen inte att det är en prioriterad fråga att få hit dem. Om det kan man ha olika uppfattningar. Men summan av kardemumman är att vi går miste om väldigt stora exportintäkter till besöksnäringen just i samband med stora evenemang. Det är därför som städer som har många stora evenemang lever ganska gott. De ligger ganska sent när det gäller att inte drabbas på samma hårda sätt som vi kanske gjort i sammanhanget. Jag tycker att det är viktigt att regeringen kan komma med besked i stället för att hela tiden krypa undan. Man kan inte, fru talman, prata ned underskott. Man kan inte prata fram en bra turistpolitik, och man kan inte prata fram en bra företagarpolitik. Man måste komma med konkreta förslag. Där är den här regeringen totalt tondöv.

Fru talman! Det finns en vedertagen princip för hur aktiviteter presenteras. Det sker ju genom att regeringen för riksdagen presenterar en budget. I en budget och i en tilläggsproposition, också kallad vårproposition, presenteras de idéer man har när det gäller satsningar för framtiden, reformpaket och liknande. Den här regeringen arbetar inte på annat sätt än den förra regeringen gjorde. Nu har Börje Vestlund inte någon möjlighet att svara på en fråga, men det är klart att det i det här sammanhanget är väldigt intressant att hänvisa till hur den förra regeringen och Socialdemokraterna lyckades när det gäller att locka stora evenemang till Sverige. Jag anser att Börje Vestlund själv blir svaret skyldig. Vi har nu en regering som suttit vid makten i två och ett halvt år. Den förra regeringen hade under tolv års tid möjlighet att prioritera satsningar när det gäller stora internationella evenemang. Jag anser, som sagt, att Börje Vestlund själv blir svaret skyldig.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer, och jag ska alldeles strax förklara hur det kommer sig att jag gör det. Jag vill gärna börja det här inlägget med en lite annorlunda infallsvinkel. Vi har ju, som naturligtvis ingen har kunnat undgå att märka, en pågående debatt om saftiga bonusar till vissa toppchefer. Tyvärr börjar rallarsvingarna bli allt yvigare mot företagare och näringslivet i allmänhet i svallvågen av debatten. Det finns nämligen vissa tendenser till att klandret sprider sig till alla företagare, och det är ett stort misstag. Det är sorgligt att behöva konstatera det. Vi som kommer från småföretagarbygder och dagligen träffar företrädare för småföretagare kan inte riktigt känna igen oss i de beskrivningar om företagares ekonomiska villkor som har florerat under den senaste tiden. Det tål att påpekas att bonus är ett begrepp som förekommer i en ytterst begränsad krets personer och inom ett ytterst begränsat antal företag, framför allt i den finansiella sektorn samt i de stora industriföretagen. De företag som har florerat i pressen under den senaste tiden, där fantasibelopp i form av bonusar och andra ekonomiska ersättningar nämns, är inte typiska representanter för det svenska näringslivet, som till över 99 procent består av företag med färre än 50 anställda. Sju av tio svenska företag är enmansföretag. Av Sveriges ca 750 000 privatägda företag, exklusive jordbruk, är cirka två tredjedelar enskilda firmor som drivs av en person eller handelsbolag med två eller fler kompanjoner. I ingen av dessa bolagsformer kan man ens tänka tanken på bonus, utan firmans eventuella överskott är det som deklareras som lön till andelsägarna. Samtidigt är ett underskott en direkt nedräkning av möjligheten för ägaren att ta ut lön över huvud taget. Fru talman! Det som är beklämmande är att de nu aktuella avslöjandena kommer i en tid av omfattande finanskris och underliggande lågkonjunktur då många företagare kämpar för företagets överlevnad. I dag hade det behövts flera goda exempel på ledarskap och ansvarstagande - verkliga sådana - inte dessa genanta "det får jag ta på mig" från personer som slarvat bort mångmiljonbelopp i ogenomtänkta avtal med vissa ledande befattningshavare. Jag vill understryka detta eftersom jag vet att det finns så många företagare som värjer sig vid tanken på att kopplas samman med dessa ansvarslösa "fifflare", vill jag nästan säga, och vars vardag i stället är präglad av oro, mycket hög arbetsbelastning, ekonomiskt risktagande och ovisshet inför framtiden. Fru talman! Ett gott företagsklimat är en ödesfråga för vårt lands och vår välfärds framtid. Småföretagen utgör en viktig del av sysselsättningen. De mindre företagen står för en tredjedel av produktionen men nästan hälften av sysselsättningen inom den privata industrin. Därför är ett bra klimat för småföretag mycket viktigt. Sverige har mycket att lära av sin omvärld. Inte minst kan kvinnors företagande vara en nyckel för att få framgång. Inom det området ligger Sverige långt efter övriga Europa. Tyvärr har näringspolitiken under lång tid av socialdemokratiskt styre varit eftersatt. Alliansregeringen har dock genomfört många företagsförbättrande reformer, och värderingsskifte håller förhoppningsvis på att ske. Det är viktigt att den politiken får fortsätta. Näringspolitiken har dock fått förändrade förutsättningar under det senaste halvåret. I princip hela världen befinner sig i en allvarlig ekonomisk kris. Det som en gång började med en bolånekris i USA spred sig med rekordfart över hela världen och har skoningslöst drabbat enskilda människor genom arbetslöshet, förlorade hem och minskade tillgångar. Prognoserna för framtiden ser dessvärre illavarslande ut. Tillväxten skruvas ned rejält och förväntas förvandlas i minussiffror, arbetslösheten förväntas stiga kraftigt och stora budgetöverskott spås vända till budgetunderskott. Denna utveckling oroar naturligtvis människor som riskerar att förlora sina jobb, riskerar att bli överbelånade då värdet på deras tillgångar minskar. Många känner oro för hur deras barn ska klara sig på en allt tuffare arbetsmarknad. Trots denna verklighet är Sverige betydligt bättre rustat än många andra länder. Vi gick in i krisen med väldigt bra förutsättningar, med stora budgetöverskott, liten statsskuld, låg arbetslöshet och minskande utanförskap. Många näraliggande länder har en helt annan situation. I Ukraina väntas tillväxten falla med mellan 10 och 20 procent. I Island, Tjeckien och Lettland har regeringarna fått avgå, i Ungern faller valutan okontrollerat och i vissa länder talas det till och med om bankrutt. Tack vare att regeringen agerade ansvarsfullt före krisen med finansierade reformer och åtgärder för att bättre klara av lågkonjunktur kommer Sverige att kunna passera krisen mer lindrigt än vad som annars hade varit fallet. Det finns ingen anledning att agera på ett sätt som skrämmer upp människor i onödan eller på ett sätt som skapar förstämning och brist på framtidshopp i vårt land. Som politiker måste vi agera ansvarsfullt och inte opportunistiskt. I opposition är det lätt att kräva mer till allt och alla, men nu måste vi kraftsamla och vidta rätt åtgärder i rätt tid. Vi kan inte agera på ett sätt som späder på budgetunderskotten, ökar räntorna och därmed förvärrar och förlänger krisen. Fru talman! För att vi ska kunna gå starka ur den ekonomiska nedgången spelar näringspolitiken en avgörande roll. I det ekonomiska läge vi befinner oss i är vissa branscher mer drabbade än andra. Därför är det motiverat att regeringen agerar med särskilda insatser. Av den anledningen har regeringen gjort många insatser för att sänka kostnadstrycket för svenska företag och underlätta tillgången på krediter. Vi har hört i tidigare inlägg här om sänkta arbetsgivaravgifter, infört jobbskatteavdrag, sänkt bolagsskatt, ökade anslag till infrastrukturen, infört ROT-avdrag, lindrade 3:12-regler och slopad medfinansiering i sjukförsäkringen. Det har varit bra och populära åtgärder bland svenska företag, men i princip samtliga av förbättringarna har oppositionen motsatt sig. Flera av dem hotar de till och med att dra tillbaka om de återfår makten. En sådan politik vore förödande för svensk företagsamhet. Utöver de åtgärder jag nyss räknade upp har regeringen med anledning av de direkta effekterna av finanskrisen genomfört åtgärder för att öka stabiliteten i finanssektorn, underlätta kreditgivningen samt stödja fordonsindustrin. Bland annat har vi hört om Almi som har fått ökade resurser från Europeiska investeringsbanken. Regeringen har också genomfört åtgärder för att möta det stigande antalet varsel med bland annat ökade resurser till Arbetsförmedlingen, generösare nystartsjobb och flera platser inom yrkesutbildningen. Listan är, hur man än vrider och vänder på den, ganska lång. Fru talman! Det sägs att oppositionen under senare år har blivit mer vaken och kommit med fler förslag för att stärka svenskt företagande. Det är exempelvis bra att oppositionen inser betydelsen av riskvilligt kapital och att de där vill göra extra satsningar. Regeringen har redan gjort många insatser inom detta område, och en utredning har nyligen presenterats som ska ligga till grund för ytterligare förbättringar. Även om oppositionens insikt har ökat kvarstår faktum att de är emot generella förbättringar för svenskt företagande och konkurrenskraft till förmån för selektiva åtgärder av mindre volym. Att satsa några hundra miljoner kronor ytterligare på olika projekt samtidigt som man säger nej till förslag som rör sänkta arbetsgivaravgifter, rimligare kapitalbeskattning, sänkta inkomstskatter och ett rimligare sjuklöneansvar är inte bara motsägelsefullt utan rent kontraproduktivt om man talar om ett bättre företagsklimat. Fru talman! Slutligen: Regeringen visade före den ekonomiska krisen på en tydlig handlingskraft för att stärka svenskt företagande och svensk konkurrenskraft. Regeringen har också under krisen visat att den har förmåga att fatta snabba och kloka beslut för att möta krisen utan att tappa fattningen om svensk ekonomi. Detta agerande är jag övertygad om har varit det enda rätta, och jag tror att det leder till att så många företag som möjligt ska överleva även den svåra tid som vi nu går igenom.

Fru talman! Det är intressant att höra Eva Johnsson här. Hon säger att vi har låg arbetslöshet, lågt budgetunderskott och ett krympande utanförskap. Men snälla, fru talman, var inte detta någonting som vi hade en gång i tiden och som vi arbetade för? Men sedan inträffade ju den globala ekonomiska krisen som vände upp och ned på allt det där. Jag kunde här ifrån talarstolen bara för en stund sedan redovisa att ungdomsarbetslösheten är den näst högsta i OECD. Jag höll på att säga att den är den högsta, men då harklade sig alla på alliansbänken och jag fick ändra mig till den näst högsta. Är inte detta någonting som bör få Eva Johnsson att tänka till? Hon borde åtminstone försöka prata med utgångspunkt från verkligheten och inte det drömperspektiv som man kanske har på opinionsbildningskurser i kd. Man ska kraftsamla med rätt åtgärder i rätt tid. Ja, så här långt har vi inte sett någonting annat än att detta innebär att sitta och vänta och se, för vad har annars kommit? Ja, vi säger från vår sida nej till en del generella åtgärder, det gör vi visst det, därför att vi vet att de inte är träffsäkra. Jag kunde nyligen i en debatt här konstatera att ungdomsarbetslösheten inte har minskat trots den generella minskningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Men vi vet att sänkningen av arbetsgivaravgifter för småföretag gav effekter för jobben. Man har i denna debatt inte kunnat tala om vilka effekter för jobben den slopade förmögenhetsskatten eller fordonspaketet har haft. Framför allt skulle jag vilja fråga vilken effekt för jobben den sänkta inkomstskatten för de allra mest förmögna har haft, som den här regeringen har genomfört. Vad har den inneburit för jobben?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Börje Vestlund för att han tycker att mitt anförande var intressant. Det var trevligt att höra. Jag fick en rad frågor. Jag ska se om jag kan beröra några av dem, för två minuter går fort. Ungdomsarbetslösheten är hög - ja, det är den - men den sjönk med de åtgärder som regeringen genomförde. Innan den så kallade internationella finanskrisen slog till i höstas hade vi en förändring i staplarna för ungdomsarbetslösheten. Statistik kan man naturligtvis läsa härs och tvärs, upp och ned och hur man vill, och ibland kan man få fram de mest lustiga siffror. Men de flesta ekonomer i landet var faktiskt överens om att regeringens politik var rätt på en rad områden. Vi vände ett stort utanförskap till ett innanförskap - ett utanförskap som strömmade och växte under de tolv år som den nuvarande oppositionen satt vid makten. Vi vände den trenden. Vi stod därför rustade på ett helt annat sätt när den finansiella krisen svepte över Sverige och resten av världen. Jag skulle vilja ställa några frågor till Börje Vestlund. På vilket sätt tror Börje Vestlund att höjd förmögenhetsskatt, slopade jobbskatteavdrag, fördubblade arbetsgivaravgifter, återinförande av förmögenhetsskatten kommer att minska arbetslösheten? Det vore oerhört intressant att få höra någonting om det.

Fru talman! När det gäller förmögenhetsskatten, för att ta någon av frågorna, är det förmodligen på samma sätt som ni har minskat arbetslösheten, som ni påstår att ni gjorde när ni avskaffade förmögenhetsskatten. Ni kan ju inte redovisa hur många arbetstillfällen det har inneburit och hur mycket riskkapital till företagen det har inneburit. Ni har inga siffror på det. Ni vet inte, och ni vill inte ens ta reda på det, för det här är bara någon teori som ni har hittat på. Sedan tror ni så hårt på den men kan inte föra den i bevisning. Tala i stället om, Eva Johnsson, hur många arbetstillfällen borttagandet av förmögenhetsskatten har inneburit och hur mycket riskkapital det har inneburit för småföretagen. Jag tror inte att Eva Johnsson kan svara på det. I varje fall kan inte företagens egna organisationer svara på hur mycket det har inneburit. Eva Johnsson säger att det är bra att vara rustad. Ja, det är bra att vara rustad, men om man är rustad måste man ju också kunna använda det som man har rustat sig med. Det är naturligtvis positivt att utanförskapet minskade, men det ökar ju nu, och då vill Eva Johnsson bara sitta med armarna i kors och titta på. Det som är det anmärkningsvärda är att ni inte har någon vilja att försöka lösa krisen. Ni slänger in en liten åtgärd här, men ni kan inte förklara vad som kommer att hända med den. Ni tror att det kommer att leda till ett visst resultat, för det ligger i den ideologiska modell som ni vill arbeta efter, men ni har ingen aning om det. Så här fortsätter det år ut och år in. Efter de här fyra åren kommer ni att kunna konstatera att den politik ni fört inte har gett resultat, för just nu går ju allting åt fel håll när det gäller de mål ni satte upp från allra första början.

Fru talman! Beträffande slopandet av förmögenhetsskatten kan jag naturligtvis inte säga exakt hur många arbeten det har skapat. Men jag känner mig ganska trygg tillsammans med de väldigt många ekonomer som har samma inställning som alliansregeringen, nämligen att det vore förödande för svensk ekonomi i dag att införa en förmögenhetsskatt, som ni säger att ni ska göra. Om jag hade haft Svenska Akademiens ordlista här hade jag velat slå upp "ingenting" för att få en definition på vad det egentligen är. Att påstå att alliansregeringen inte gör någonting är fullständigt barockt. Att påstå att 3 miljarder till exportkrediter, 2 miljarder till Almi, 28 miljarder till fordonsindustrin, 100 miljarder till kvinnligt företagande, sänkta arbetsgivaravgifter, sänkta bolagsskatter och så vidare, som jag tidigare har räknat upp, är att sitta med armarna i kors och göra ingenting är rent definitionsmässigt helt fel.

Fru talman! Schlagerfestivalen tror jag att många här har hört en del om de senaste veckorna. Den genererar väl ett och annat arbetstillfälle. Vi har Dansbandsgalan. Vi har rymdturism. I Norrbotten ska man göra raketuppskjutning, och det är väl ganska många som redan har bokat sig. Vi har allsång, såväl här i Stockholm på Skansen som på många andra platser i vårt land. Vi har jakt och fiske. Vi har vår historia. Tänk på Medeltidsveckan på Gotland, för att inte tala om dem som nu reser i Arns fotspår. Vi har Ishotellet i Jukkasjärvi. Vi kan se många som i dag söker sig till vårt land för att se tranorna. Inte minst har det varit en hel del människor på Ölands södra udde de senaste två veckorna för att se flyttfåglarna som nu är på väg in. Vi har Pridefestivalen här i Stockholm, och med tanke på det beslut vi har fattat tidigare i dag kanske den besöksnäringen kommer att öka - vad vet jag. Det finns utställningar på våra museer som handlar om konst, och i Kalmar har man Calmar Classic med gamla bilar där tusentals människor kommer under en dag för att titta och studera. Vi har Glasriket i Småland. Vi har Hultsfredsfestivalen som jag tycker är något alldeles fantastiskt. Vi säger aldrig, Liselott Hagberg, att det är staten som startar turismen, utan det är ju alla dessa entreprenörer som bär på idéer - precis som Putte när han var 16 år. Kan ni se framför er hur han gick till banken och bad om att få ett lån för att starta Hultsfredsfestivalen? Jag tror inte jag behöver berätta här i kammaren vad det första svaret var när det gällde att jobba med den besöksnäringen. Jag skulle kunna räkna upp så mycket mer: hästhoppning, hundutställning och så vidare. Turism och besöksnäring handlar ju om så oerhört många olika saker som växer underifrån, men om vi ska få det här att fungera som helhet anser vi socialdemokrater att vi behöver ha ett branschprogram och mål som är tydligt uppsatta för den här basnäringen, som vi betraktar den som. Vi känner i det läge som vi nu är i såväl i Sverige som globalt vad gäller lågkonjunkturen att det är bråttom, för vi vet att närturismen kommer att öka, inte minst under 2009. Därför behövs det åtgärder, och det är därför vi vill ha ett strategiskt program där man ska kunna lyfta in och höja statusen inte minst kring den här branschen som är så oerhört viktig. När jag lyssnade på vad Liselott Hagberg sade i sitt anförande angående turism kändes det ändå som att vi var relativt överens i det stora hela om hur viktig den här branschen är och vilka olika saker som det är viktigt att vi samarbetar runt. Därför kunde jag ändå känna när jag lyssnade, att varför kan vi då inte få ett gemensamt tillkännagivande på den motion som vi har skrivit där vi föreslår olika åtgärder för att Sverige som nation ska bli bättre på det som handlar om turism och besöksnäringen? Jag tycker att man också ska omnämna besöksnäringen, för det handlar om så mycket mer än att bara vara turist på ett särskilt mål. Fru talman! Det handlar också om stora arrangemang och hur Sverige med sitt varumärke Visit Sweden skulle kunna locka fler stora idrottsarrangemang, precis som regeringen föreslår, men det kan ju också handla om musik och kultur eller till exempel det här stora scoutlägret. 40 000 ungdomar kommer till Sverige! Det är ju ett stort besöksarrangemang, och den typen av stora evenemang spelar en stor roll för Sverige. Just därför tycker vi att det är viktigt att vi jobbar vidare med varumärket Sverige och utvecklar det mer. Det är därför man blir så förvånad med tanke på utredningen Tillväxt genom turistnäringen som gjordes 2007 och presenterades i maj 2007. I grund och botten har ingenting hänt med den. Det har inte ens varit ett formellt remissförfarande. Samtidigt säger man från majoritetens sida att man satsar på turism. Det känns liksom som att detta inte riktigt går ihop. Maria Plass sade i sitt anförande att det bereds för närvarande. Det känns lite oroväckande med tanke på hur det ser ut just nu, och om det inte bara är ord när man från regeringens och majoritetens sida säger att besöksnäringen och turismen är viktig måste man ju gå från ord till handling. Varför då inte yrka bifall till de förslag som vi har i vår motion så att vi tillsammans kan få ett tillkännagivande?

Fru talman! Vi kan, som Carina Adolfsson Elgestam sade, säkert dela en gemensam syn när det gäller turismens värde och vikt när det gäller utveckling och vad turismen troligtvis kommer att ha för betydelse för Sverige som land. Man kan ju se turismen och de pengar som den för med sig som motsvarigheten till vad landet får genom export. Men när det gäller att sätta upp statliga produktionsmål för turismen är det något förvånande med alla dessa uppräknade antal. Det är nere på detaljnivå; det handlar om utländska gästnätter till 15,5 miljoner 2018, det är ökning av exportintäkterna till ett visst antal kronor och det är hur många fler som ska komma till vårt land, alltså besöksnäringen i antal. Det är riktiga produktionsmått. Den fråga som jag ställer mig och som jag också skulle vilja ställa till Carina Adolfsson Elgestam är: Inom vilka andra områden och branscher anser du att staten bör sätta upp den här typen av produktionsmål? För mig är detta helt främmande.

Fru talman! Att sätta upp mål och visioner för de idéer man har tycker vi är oerhört viktigt. Det är därför vi är överens här i Sveriges riksdag om att vi ska ha miljömål. Vi har väl också delmål utifrån hur vi ska uppnå de målen. Det är det vi vill avspegla med våra förslag. Om man har mål måste man nämligen också veta hur man kan nå de målen. Då måste man ha något att mäta dem emot. Det är alltså det som är bakgrunden till varför vi vill ha både ett utvecklingsprogram och jobba med marknadsföring. Man sätter upp mål för att ha något att jobba emot. Redan i dag mäter vi ju hur många gästnätter vi har på både hotell, campingplatser och vandrarhem, och då är det inte fel om man kan mäta och se om vi blir bättre. Om vi ska få fler företag inom besöksnäringen måste vi ha något att mäta emot. Därför sätter vi upp mål som vi kan mäta.

Fru talman! Det där visade väldigt tydligt att Carina Adolfsson Elgestams syn och min syn skiljer sig åt. Jag anser inte att man kan sätta upp den här typen av detaljerade mål, likaväl som jag anser att man inte kan sätta upp mål för hur många skjortor eller byxor butiker som säljer kläder ska sälja på ett år. Staten och det offentligas uppgift är att se till att skapa smörjmedel, och det kan man göra till exempel genom att se till att det finns god samverkan mellan offentligt och privat och att regionala aktörer gör sin hemläxa när det gäller att se vad som är styrkan i just deras egen region och samordna detta så att de människor som har för avsikt att besöka Sverige kan få en tydlig bild av vad landet kan erbjuda. Men jag har en annan fråga. Jag vet att många unga människor har sina första jobb efter avslutade studier till exempel på en skidort någonstans i norra Sverige eller kanske på andra klassiska turistställen som Gotland, Öland och så vidare. Den här regeringen har gjort det lättare för företag som vill anställa just unga människor genom att sänka arbetsgivaravgifterna, vilket också har öppnat möjligheter för det första jobbet kanske inom den här sektorn. Jag vill veta på vilket vis Carina Adolfsson Elgestam anser att Socialdemokraternas linje att höja arbetsgivaravgifterna för unga människor gynnar turismbranschen och turismindustrin.

Fru talman! Vi tror på ett samhälle där alla blir behandlade lika, där man framför allt inte gör skillnad på arbetskraften i förhållande till ålder. Det regeringen nu har gjort vad gäller arbetsgivaravgiften är att sänka den generellt för alla unga, oavsett bransch. Det betyder att när de här unga kommer upp i en viss ålder är det inte alls säkert att de är lika attraktiva. I stället kunde man ha valt en väg där de unga människor som står allra längst från arbetsmarknaden fått olika morötter med sig i bagaget för att bli intressanta för en arbetsgivare. Det är det som är skillnaden mellan er och vår politik, mellan regeringen och majoriteten här i riksdagen och oss. Varför ska inte de unga bli behandlade på samma sätt av en arbetsgivare? Det känns lite märkligt. Med tanke på arbetsgivaravgifter tror jag att vi ska göra en liten rättelse av ett tidigare inlägg. När den här regeringen tillträdde var väl det första den gjorde att höja arbetsgivaravgiften för småföretagare, vilket många tycker är oerhört besvärande utifrån hur de ska få sin ekonomi att gå ihop, inte minst de som finns på Öland och Gotland samt runt om i vårt land och på olika sätt är beroende av besöksnäringen för sin utkomst. Vad gäller samverkan och hur man ser på hur exempelvis besöksnäringen och samhället kan jobba tillsammans tycker vi att det är viktigt att även samhället är med på banan med forskning. Det ger möjlighet att få ökad kunskap, kanske inte minst utifrån vilka beteendemönster vi har i vårt resande så att man på det sättet kan höja besöksnäringens status och få fler besökare till Sverige.

Fru talman! Vid socialutskottets offentliga utfrågning helt nyligen på temat omreglering av apoteksmarknaden kunde vi i näringsutskottet lyssna till Laila Ibrahim Bengtsson, en ung kvinna och entreprenör med ambitionen att få arbeta med det som hon har utbildat sig till. Laila sade så här: Jag är apotekare, och jag har redan startat ett företag. Jag har väntat länge på den här reformen. Än så länge håller jag mig till naturläkemedel, hälsokost och egenvård. Men jag tänker starta ett fullsortimentsapotek när det blir tillåtet. Mitt främsta skäl är enkelt, säger Laila. Jag vill jobba med läkemedel, för det är det jag har utbildat mig för och det är det som jag kan. Det jag säljer är min kompetens, och jag vet att jag kan hjälpa många kunder med en bättre läkemedelsanvändning. Laila vill verka som en del av hälso- och sjukvården, och i framtiden vill hon kunna hjälpa sina kunder fullt ut. Många apotekare känner samma lust som Laila inför möjligheten att starta eget, och från och med den 1 juli kommer detta att bli möjligt. Från Farmacevtförbundet har 960 medlemmar redan anmält att de vill starta och driva apotek. Av dessa är 80 procent kvinnor. Genom att avskaffa monopol, upphäva förbud och skapa långsiktiga spelregler öppnar regeringen på område efter område möjligheter för kvinnors företagande. Omregleringen av apoteksmarknaden är ett sådant exempel. Herr talman! Tills i dag har antalet kvinnliga företagare i Sverige varit nästan oförändrat sedan 90-talet. Enligt europeisk statistik placerar sig Sverige på plats 25, en jumboplacering vad gäller kvinnors företagande. Jag kan konstatera att efter tolv år av socialdemokratiskt styre har det hänt väldigt lite för att främja kvinnors entreprenörskap. Nu vill jag inte tro att det har skett i ren illvilja, men jag tror inte att vänstern har förståelse för vilka förutsättningar som faktiskt krävs. Hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor i vårt land har sin kompetens, sitt yrke inom offentlig sektor där möjligheten att starta eget företag faktiskt är starkt begränsad. Endast 10 procent av kommunernas och landstingens produktion utförs i dag i alternativ regi. Då förstår man att det inte är så konstigt att endast 5 procent av alla förvärvsarbetande kvinnor är egenföretagare. Men med en ökad konkurrensutsättning skulle dessa orättvisa villkor kunna förändras successivt. Stängda dörrar öppnas nu en efter en för att öka kvinnors entreprenörskap. Herr talman! Alliansen tar nu till vara den dolda potential av yrkesverksamma kvinnor som vill förverkliga sina drömmar och idéer. Enligt undersökningar säger sig en tredjedel av kvinnorna inom offentlig sektor vilja starta eget inom sitt verksamhetsområde. Därför öppnas möjligheter för företagande för vårdens anställda. Vi behöver helt enkelt fler människor som satsar på entreprenörskap. Målet är ju inte bara att öka nyföretagandet utan framför allt att företag ska växa, utvecklas och att man ska vilja anställa naturligtvis. Detta kommer inte bara att främja välfärdstjänsterna utan även ge yrkesverksamma kvinnor fler arbetsgivare att välja mellan. En sådan utveckling kommer att leda till ökad kvalitet i välfärden och även högre löner till många kvinnor. För många vårdanställda lockar inte tanken att ta över verksamhet. Men det skapar möjligheter för dem som faktiskt vill. Det finns mycket kunskap och kompetens, och det finns många kvinnor som inte vill något annat än att förverkliga sina idéer och drömmar. Det är möjligheter som vi måste ge vårdens profession, och de måste få möjlighet att utveckla sin kreativitet och använda sin kompetens också i eget företagande. Därför har det nu blivit lättare att få F-skattsedel, vilket innebär en väsentlig förenkling för att starta företag, särskilt om den tidigare arbetsgivaren är den framtida uppdragsgivaren. Här går en klar skiljelinje mellan alliansen och vänsterns syn på valfrihet och mångfald, där vänstern fortsatt kramar välfärdsmonopolen. Herr talman! Företagares sociala trygghetssystem är en viktig aspekt för många kvinnor som upplever steget att gå från att vara anställd till att bli egen företagare som alltför riskfyllt. Här måste politiken stötta så att det blir lika naturligt att starta eget som att vara anställd. Därför ser nu regeringen över de sociala trygghetssystemen för att göra det tryggare, enklare och mer förutsägbart. Löneskillnader mellan män och kvinnor, för få kvinnor på vd-poster och lågt antal kvinnor i börsnoterade styrelser är ett jämställdhetsproblem som ofta diskuteras. Men att kvinnor faktiskt äger mindre än en femtedel av företagskapitalet i Sverige talas det mer sällan om, en aspekt som dock får långtgående konsekvenser, för med ägandet följer möjligheten att förverkliga idéer, bygga upp förmögenheter, utse chefer och styrelser. Personer som väljs till chefsbefattningar och förtroendeuppdrag tenderar ofta att komma från personliga nätverk. När kvinnor i större utsträckning äger företag ökar kvinnors karriärmöjligheter. Således kan kvinnors företagande leda till ett mer rättvist och mer jämställt samhälle. Det är min fulla övertygelse att fler kvinnor tar chansen att bli företagare. Då kommer fler affärsidéer att tas till vara, ny teknik skapas och vi får ett bättre och mer dynamiskt samhälle. Avslutningsvis, herr talman, kan jag konstatera att vi ser kvinnors kapacitet och vågar satsa på deras utveckling. Det kvinnliga ledarskapet och företagandet behövs, och vi måste på alla sätt ta till vara och uppmuntra entreprenörskapet och nyföretagandet. I dag finns det uppskattningsvis 3 000 personer i Sverige som på något sätt arbetar för att främja ett ökat företagande bland kvinnor. Under åren 2007 till 2009 satsar regeringen 100 miljoner kronor på fyra olika delprogram som inkluderar forskning och utveckling, information, rådgivning och affärsutveckling, ägarskiftesprogram - mycket viktigt eftersom många småföretag står inför ett ägarskifte - finansiering och inte minst attityder och förebilder. I det sistnämnda delprogrammet kommer de 880 kvinnliga ambassadörerna in i bilden. De ska inspirera fler kvinnliga företagare att starta och utveckla företag. De är på gång ute i landet, inspirerar och är fantastiska förebilder. Livet som egenföretagare måste framstå som ett bättre alternativ både ekonomiskt och av trygghetsskäl, det vill säga att få fler kvinnor att vilja bli företagare.

Herr talman! Jag hade inte tänkt att gå upp i fler repliker i dag, men ibland måste jag när jag hör sådana konstigheter som Marie Weibull Kornias säger här. Vi tycker också att de 100 miljonerna är bra. Det är berömvärt att satsa dessa pengar. Problemet är bara att det är små spridda skurar som oftast är av tillfällig karaktär. Det är det som är problemet. Vi har också haft erfarenhet av det, och det är därför vi tycker att man ska ta ett samlat grepp för att hitta tydligare saker att lägga pengar på långsiktigt för kvinnors företagande. En fråga som man kan ställa är: Hur mycket av de 100 miljonerna är forskningspengar för att utveckla kvinnors företagande? Jag delar också Marie Weibull Kornias uppfattning om att fler kvinnliga företagare också ger ett rättvist och jämställt företagande. Där delar jag helt och hållet Marie Weibull Kornias uppfattning. Men en sak måste jag ändå ifrågasätta. Det var därför jag begärde replik. Moderater och borgerliga politiker har en vision om att låta fler aktörer komma in i den offentliga sektorn. Det ska då bli fler nya företagare, företrädesvis kvinnliga företagare. Låt oss se på sanningen bakom detta. Vad brukar hända på de allra flesta håll där man har gjort så, inte minst i den här regionen som jag kommer från? Sanningen är att den pigga ålderdomshemsföreståndarinnan vill skapa sitt företag. Efter ett par år är hon uppköpt av en större koncern. Så ser det ut nästan överallt där det har varit så. Det innebär att pengar flyter från den offentliga sektorn rätt in i stora företags kassakistor.

Herr talman! Börje Vestlund undrar om de 100 miljoner som regeringen satsar faktiskt kan göra skillnad. Det är sant att det är en satsning som sker under två år. Jag tror att man måste börja någonstans. Med den låga statistik av kvinnors företagande som vi har i Sverige krävs det ett bra underarbete. Det krävs att man satsar på information och rådgivning i hur företag utvecklas. De fyra programmen krävs. Det är uppenbart. Det krävs finansiering och det krävs ett stort arbete med attityder och förebilder. Jag är glad att Almi har fått 2 miljarder till sitt förfogande. Det innebär en nystart för många små företagare som står i färd med att starta. Det innebär även ett stöd för alla de företag som i dag har problem med att utvecklas. Så sent som i dag har jag haft besök från Skåne. I mina kontakter med Almi talar man om alla de fantastiska kontakter man har med företagare som söker råd, tjänster och stöd. Man tycker att de 2 miljarderna är tillfyllest.

Herr talman! Min huvudfråga gällde att man säger att det är bra att det har kommit in fler aktörer i den offentliga sektorn. Hur många kvinnliga företagare blir entreprenörer i sammanhangen? När ska Marie Weibull Kornias och alla andra borgerliga politiker våga se sanningen i vitögat? Sanningen är att dessa kvinnor som startar dessa ofta små företag i de allra flesta fall snabbt blir uppköpta av några få stora vårdkoncerner. När ska detta gå upp för den borgerliga moderatledda regeringen? Det är den sanning vi lever i. Man pratar om en oligopolmarknad i vissa delar av vårdsektorn inom den privata sidan. Det finns nästan ingen konkurrens. Sedan säger man att man vill göra detta för att öka kvinnors företagande. Jag är förvånad. Jag trodde att det var allmängods och att vi skulle se det som ett stort problem när vi diskuterar företagssituationen på framför allt vårdsidan. Jag har till och med diskuterat detta med Almega. Till och med Almega tycker att det är ett problem att alla de stora jättarna går in och tar över de små företagen. Är det här rätt väg att gå för att öka kvinnors företagande? De blir efter ett, två, tre år anställda igen i en stor koncern. Vad har man då vunnit i kvinnligt företagande?

Herr talman! Vi kan konstatera, Börje Vestlund, att av den kommunala och den landstingsledda verksamheten är det bara 10 procent som är konkurrensutsatt. Det låter på Börje Vestlund som om hela offentliga sektorn har köpts upp av stora vårdbolag. Jag tror att en fungerande marknad utgörs av både små och stora företag. Det är min övertygelse att när ett trygghetssystem justeras och anpassas för dagens arbetsliv och dagens företagare att många kvinnor kommer att se det som en reell möjlighet. Det kommer att innebära att många fler kommer att starta företag. Det är självklart att det finns vissa etablerade kedjor som sysslar med vård och äldreomsorg. Det är inget fel i det. Samtidigt finns det en kolossal potential, 90 procent, om kommun och landsting valde att lägga ut och konkurrensutsätta resterna av vård- och omsorgsmarknaden. Det finns en bit av kakan för alla, Börje Vestlund.

Herr talman! Rymdindustrin växer runt om i världen. Samarbeten mellan olika länder ökar. Det är en viktig marknad för svensk industri att delta aktivt i. Rymden har unika möjligheter att bidra med kunskap för att möta olika samhällsutvecklingar. Den rymdtekniska utvecklingen ger nya möjligheter att bidra med kunskap om bland annat förändringar i klimat och miljö. Satellitdata från rymden tillåter oss att följa förändringar på jorden eller analysera processer i atmosfären. Telekommunikationer, navigering och medicinsk forskning är andra exempel på områden som är beroende av rymdindustrin. Rymdindustrin är en högteknologisk industri som väl passar in i vår svenska teknologi. Sverige har genom sin spetskompetens inom den kraftigt växande infrastrukturen i rymden goda förutsättningar för framtida expansion inom rymdområdet. Ett genomgående inslag är den snabba förändringen inom rymdindustrin. Vi behöver formulera en tydlig svensk rymdpolicy. Rymdforskning och rymdteknik är viktiga för Sverige i framtiden. Svensk rymdindustri har varit i toppklass vad gäller produktion av högklassiga satelliter till en billig kostnad. Vi är mycket effektiva på det här området. Satelliten Odin, som varit i drift sedan 2001, byggdes och projekterades att vara i drift i två år. Nu är den åtta år gammal. En ny utveckling ser vi i stället i klimatsatelliten Steam. Steam kan bland annat mäta fuktighet i molnen och vattenånga. Detta ger bättre förutsättningar att med säkerhet kunna mäta förändringar i ozonskiktet. En annan viktig utveckling är den så kallade Smart-Olev-satelliten. Den kan skickas upp och dockas med en gående satellit som efter dockningen kan styras från Smart-Olev-satelliten och kan fortsätta att cirkulera runt jorden. Smart-Olev är ett samarbete mellan ett flertal olika länder i Europa, men på grund av pengabrist går utvecklingen förmodligen förbi den svenska rymdindustrin. Herr talman! Rymdbolaget har en stor marknadsandel vad gäller övervakning och styrning av satelliter, bland annat genom Esrange utanför Kiruna. Rymdbolaget har också nyligen köpt USN, Universal Space Network, som har ett antal anläggningar runt om i världen vilka styr och övervakar satelliter. Nyligen fick man också en övervakningsstation på Hawaii. Det är viktigt att Sverige är med i Esa, European Space Agency, stora rymdsatsningar på framför allt EU:s projekt för global övervakning för miljö och säkerhet som nu byggs upp, GMES, Global Monitoring for Environment and Security, och EU:s projekt för att ersätta det amerikanska navigeringssystemet. Det krävs dock ökade resurser och satsningar från staten kommande år för att Sverige ska kunna delta. En genomgående justering av rymdpolitiken innebär att Sverige tillsammans med andra länder i det europeiska samarbetet skapar och utvecklar möjligheter för Europa i rymden och att investeringar som görs i rymdforskning kommer till nytta för Europas medborgare. Rymden har unika möjligheter att bidra med kunskap för att möta samhällsutmaningar. Den rymdtekniska utvecklingen skapar nya möjligheter för kunskap om hur vi ska rädda vår miljö. GMES är ett oerhört viktigt system. Christer Fuglesang genomför nu i juli en ny rymdfärd, som förhoppningsvis kommer att innehålla en vandring utanför rymdstationen - en viktig resa för svensk rymdindustri, inte minst ur PR-synpunkt. Förhoppningsvis ser vi snart ökade resurser till detta så viktiga område för Sverige. I år är astronomiåret, och intresset för rymden kommer att öka. Luleå tekniska universitet marknadsför i stora annonser sin civilingenjörsutbildning i rymdteknik. Dessutom finns en privat grupp, Månhusets Vänner, som satsar hårt på att popularisera rymdindustrin och rymdforskningen. När den nuvarande ekonomiska krisen är över finns det förhoppningsvis resurser, och jag är övertygad om att de kommer att satsas från statens sida inom rymdområdet. I detta anförande instämde Kent Persson (v).