Vissa mineralpolitiska frågor

Betänkande 2008/09:NU18

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 april 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om mineralpolitik (NU18)

Riksdagen sa nej till motioner om mineralpolitik från de allmänna motionstiderna 2007 och 2008. Utskottet hänvisar i flera fall till gällande rätt. Motionerna handlar om minerallagen, uranbrytning i Sverige, Euratomfördraget, finansieringsansvaret för stadsomvandlingen i Kiruna i samband med utökad gruvverksamhet och vissa övriga frågor, bland annat geoinformationens tillgänglighet.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-02-26
Justering: 2009-03-17
Trycklov till Gotab och webb: 2009-03-24
Trycklov: 2009-03-24
Reservationer: 4
Betänkande 2008/09:NU18

Alla beredningar i utskottet

2009-01-29, 2009-02-26

Nej till motioner om mineralpolitik (NU18)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om mineralpolitik från de allmänna motionstiderna 2007 och 2008. Utskottet hänvisar i flera fall till gällande rätt. Motionerna handlar om minerallagen, uranbrytning i Sverige, Euratomfördraget, finansieringsansvaret för stadsomvandlingen i Kiruna i samband med utökad gruvverksamhet och vissa övriga frågor, bland annat geoinformationens tillgänglighet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-04-01
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:NU18, Vissa mineralpolitiska frågor

Debatt om förslag 2008/09:NU18

Webb-tv: Vissa mineralpolitiska frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 155 Karin Åström (S)
Herr talman! I går sjöng jag på japanska. Jag sjöng på japanska som ett tack till Susanne Gaje, som sitter här på sidan, vår utskottshandläggare i just de frågor som vi nu ska debattera. Hon går nämligen i pension. I dag, herr talman, tänker jag inte sjunga på japanska, men jag vill passa på att tacka Susanne Gaje från talarstolen för den jättefina tid vi har haft tillsammans och den hjälp som vi i utskottet har fått av henne. Tack så mycket! Herr talman! Nu ska vi behandla betänkandet Vissa mineralpolitiska frågor . I Pajala startar nu gruvbrytning av järnmalm i Tapuligruvan, och snart är alla tillstånd klara för ytterligare en gruva där, Sahavaara. Där finns stora järnmalmsfyndigheter. Det finns ytterligare nya gruvor. Dannemoragruvan i Östhammars kommun, med järnmalm igen, kommer att startas och beräknas ha full brytning nästa år. I Fäboliden i Lycksele kommun är gruvan snart klar för brytning, och där ska man bryta silver och guld. I Arvidsjaur finns en gruva som kallas Eva, och den innehåller stora fyndigheter av koppar, guld och zink. Man räknar med en gruvbrytning inom en ganska snar framtid. Så här fortsätter det på det här området. Inom några år kommer flera tusen människor att erhålla jobb i den direkta gruvnäringen och i entreprenörsleden. Det är viktiga framtidsjobb för Sverige och för bygdernas överlevnad och utveckling. Sverige upplever nu den svåraste jobbkrisen med en växande arbetslöshet och en alltför passiv regering. Då behövs en expansiv gruvnäring som växlar upp mer och mer och ger jobb och exportintäkter. Vi har i Sverige en av världens mest moderna minerallagstiftningar, och den mest avvägda för att ta till vara olika intressegrupper. Så sent som 2005 stärktes lagtexten ytterligare med hänsyn till de olika intressen som finns runt en eventuell gruvbrytning. Det var viktigt att få regler som var stabila och långsiktigt hållbara. Vi har Europas absolut bästa berggrund i Sverige när det gäller mineraler. Om vi också lägger till vår unika minerallag, en bra miljölagstiftning, SGU:s mineralinformationskontor i Malå, en relativt väl utvecklad infrastruktur och, faktiskt, engelskspråkig befolkning har det här varit givna förutsättningar för att dessa nya gruvor ska kunna öppna. Herr talman! Gruvnäringen är också påverkad av den jobbkris vi har i Sverige i dag. I går kom tyvärr trista besked från LKAB att de drar ned på sin verksamhet. 400 tjänster ska bort, och produktionen stoppas i åtta veckor. Men trots detta fortsätter planerna på utökad malmbrytning. Som vi alla vet kommer stadskärnorna i både Kiruna och Malmberget att behöva flyttas inom en snar framtid, och just nu pågår en intensiv och omfattande samhällsplanering i de båda orterna. Forskare och andra intressenter besöker just nu malmfälten under två veckors tid, där man deltar i workshoppar med hela ortsbefolkningen och tar fram idéer för hur man ska flytta och bygga det nya, långsiktigt hållbara gruvsamhället. Den så kallade Malmfältsgruppen har under ledning av näringsministern under ett antal år träffats för att diskutera och lösa den problematik som har uppstått i samhällena i samband med gruvbrytningen. Det är tuffa utmaningar för kommunerna, och det är framför allt väldigt oklart hur man ska lösa finansieringen av själva stadsflyttningarna. Samhället nära gruvan förfaller mer och mer för varje år som går. Särskilt uppe i Malmberget ser man det mycket tydligt när man går där. Det är ett samhälle som är i förfall. Det är svårt för kommunerna att klara det nödvändiga underhållet av skolor, sjukhem, hyreshus med mera som finns nära gruvhålet, där det pågår daglig verksamhet. Detta är svårt för Gällivare kommun att klara av, framför allt att kunna göra långsiktig planering av vart man ska flytta de äldre, var barnen ska gå i skola etcetera. Kommunen har dessutom ökade ekonomiska problem. Naturligtvis beror det på den negativa befolkningsutvecklingen men också på de försämringar som regeringen har genomfört med bland annat frysta statsbidrag och förändrad fastighetsskatt som har dränerat kommunens ekonomi. Allt detta sammantaget gör det extremt svårt för kommunen när man nu ska expandera samtidigt som man har ett gruvsamhälle i förfall. Vi tycker att det är viktigt att näringsministern och regeringen tar ett betydligt större ansvar för kommunernas samhällsomvandling än vad som sker i den så kallade Malmfältsgruppen. Vi tycker också att regeringen vid bedömning av avkastningskravet på LKAB bör beakta företagets förutsättningar att även kunna bidra till de nödvändiga anpassningsåtgärder och den samhällsomvandling som gruvbrytningen innebär. Regeringen har faktiskt ett tydligt finansieringsansvar som hundraprocentig ägare av LKAB. Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp vårt särskilda yttrande, som handlar om uran. Det är en komplex och omfattande lagstiftning som krävs utöver minerallagen, både vid prospekteringen och vid själva gruvbrytningen. Sveriges hittills kända tillgångar av uran är av liten omfattning, och vi finns inte bland de 15 länder i världen som har mest uran. Men trots att vi är ett av de länder som mest har undersökt våra mineraltillgångar är Sverige ändå relativt outforskat. Så säger forskarna. Det sägs att uranet är vägvisare för andra brytvärda mineraler som guld, koppar och zink. Det vill säga att de återfinns nära uranet, direkt under backen. Det är de andra brytvärda mineralerna som det är så intressant att komma åt och som senare kan bli en gruva. Så har det skett när det gäller de nya gruvor som nu har kommit till. Jag är också ödmjuk och har stor förståelse för den oro som finns hos människor när vi pratar om uranet, men vi tycker ändå att prospekteringen av uran och de andra mineralerna kan fortsätta med den starka och komplexa lagstiftning runt detta som finns. Däremot kommer vi inte att öppna för uranbrytning. Vi säger liksom den tidigare socialdemokratiska regeringen nej till uranbrytning och tycker att näringsministern och regeringen också borde kunna ha en klar uppfattning i frågan. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 4.

Anf. 156 Kent Persson (V)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2 och 4. Den första handlar om uranbrytning, och den andra handlar om LKAB:s ansvar uppe i Norrbotten. Sverige är ett unikt land på många sätt. Framför allt har vi byggt vår välfärd och vår tillväxt på de naturresurser vi har. Det är skogen, malmen och vattnet. De har varit grunden för Sveriges industriella tillväxt, och de har också fortsättningsvis stor betydelse. Jag kommer själv från gammal bergsbygd, Norberg i Bergslagen, som inte skulle ha funnits om det inte hade varit för grundförutsättningen malmen. Vi kan i dag se att stigande malmpriser - även om de har fallit just nu - har lett till en ökande mineraljakt runt om i Sverige, i Norrbotten och i Bergslagen. Det är väldigt positivt för Sverige och svensk industri, för jobb och tillväxt. De förutsättningar som vi i dag har när det gäller att bryta och utveckla detta omgärdas naturligtvis av en stark lagstiftning som ska skydda miljö och människor. Det är viktigt att komma ihåg detta när vi diskuterar bland annat fortsatt utveckling uppe i Norrbotten, framför allt i Kiruna kommun och Gällivare kommun. LKAB, vårt gemensamma statliga bolag som har varit så framgångsrikt i en lång period och där vi har 100 procent statligt ägande, är väldigt positivt för svensk ekonomi och för de möjligheter vi har. Det som händer nu med de fyndigheter som man har hittat kräver stora ingrepp i stadsplaneringen i både Kiruna och Malmberget. Det krävs också att det förs en dialog mellan ägaren - det är vi, staten, som är ägare och styr LKAB via direktiv - och kommunerna för att lösa finansieringsdelen. Vi vet att det finns en konfliktyta mellan LKAB och kommunerna. LKAB är affärsmässigt och vill givetvis inte ta större ansvar än lagstiftningen kräver. Och kommunerna Gällivare och Kiruna säger att flytten av delar av samhällena kommer att kosta betydligt mer än LKAB är berett att betala. Jag kan inte låta bli att ta upp det som skrevs i gårdagens DN Ekonomi. Säkert har ni läst om den diskussion som nu pågår uppe i Malmberget. Där ska LKAB försöka lösa ut familjer och deras fastigheter, så att familjerna kan flytta och köpa nya fastigheter. Nu är man på LKAB affärsmässiga - jag vill gärna framhålla det; de har inte brutit mot någon lag här - och det visar sig att priset på fastigheterna inte beror på värdet utan på hur skickliga familjerna är i att förhandla med LKAB. Det är klart att vi inte kan ha ett sådant förhållande. Därför är det så viktigt att staten som huvudägare i LKAB går in med direktiv och talar om hur saker och ting ska vara. Den motion som Vänsterpartiet har skrivit när det gäller LKAB innebär också att vi tycker att LKAB ska ha ett större ansvar för stadsombildning än vad som är fallet i dag. Risken är annars stor för att man får en konflikt mellan de boende i de två kommunerna och LKAB, och det är ingen som vinner på det. Det är oerhört viktigt, inte bara för de boende i Kiruna och Malmberget och de företag som är direkt beroende av gruvnäringen, utan det är också väldigt viktigt för svensk ekonomi. De malmfyndigheter som LKAB har hand om är av vikt också i ett europeiskt perspektiv. Därför är det viktigt att de här planerna fullföljs. Och då måste också staten, via LKAB, ge förutsättningar så att den här omförflyttningen kan ske på ett sådant sätt att de boende och kommunerna blir skadeslösa. Den ekonomiska kris som kommunerna upplever i dag gör ju att det blir än svårare om man ska lägga över ansvaret på kommunerna. De klarar inte av det. Därför tycker jag att det i det här fallet hade varit rimligt att vi från riksdagens sida och från utskottets sida klart och tydligt hade markerat att regeringen via direktiv skulle se till att LKAB i sina förhandlingar sköter detta på ett sätt så att kommunerna går skadeslösa. Jag ska säga ett par ord om uranbrytning. Jag anser att man genom alliansens energiöverenskommelse öppnar för uranbrytning i Sverige. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Utbyte av kärnreaktorer under en längre driftstid gör det ju ohållbart för Sverige att förlita sig på att andra länder och anställda ska ta ansvaret för miljö, ta ansvaret för de miljöförstöringar som blir direkt i naturen och för den belastning som det blir direkt för gruvarbetarna. Jag tänker på det som har hänt i Namibia och på de rapporter som kommer därifrån. Det är likadant med Australien och de rapporter som kommer därifrån. Därför blir det enda rätta egentligen, om man vill, att säga att kärnkraften ska avvecklas och fasas ut. Då kan man inte heller öppna för uranbrytning i Sverige. Därför har vi i den motion som vi har gemensamt med Miljöpartiet också yrkat på att minerallagen ska förstärkas. Man ska då skriva in att uranbrytning ska stoppas och förbjudas i Sverige, för miljöns skull, för våra barns skull och för våra framtida barns skull. Det här blir givetvis en förstärkning av det kommunala veto som redan finns i dag, men det går ju också att förändra den delen. En förstärkning av minerallagen skulle däremot göra det omöjligt att bryta uran i Sverige. Man kan ju kosta på sig att tolka det här. Då blir min slutsats att den sittande regeringen i förlängningen kommer att göra det möjligt med uranbrytning i Sverige. Det blir inte en trovärdig politik annars när man öppnar för möjligheter att bygga ut kärnkraften.

Anf. 157 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Under 2008 slöt det australiska prospekteringsbolaget Aura Energy ett avtal med ett investmentbolag från Hongkong, Sion King, om att prospektera efter uran i Storsjöområdet i Jämtland. Man kom i det avtalet fram till att man från Kinas håll, om prospekteringen blir framgångsrik, är beredd att satsa miljardbelopp för att bryta jämtländskt uran som ska försörja Kinas planerade kärnkraftsprogram. Det kanadensiska bolaget Continental Precious Minerals sökte undersökningstillstånd när det gällde uran på platåbergen i Västergötland. I det fallet var motståndet massivt mot den här provborrningen, mot prospekteringen. Det gällde alla berörda kommuner, länsstyrelsen i Västra Götaland och 1 600 fastigheter som berördes av det här - det var ett väldigt stort projekt. Alla var överens om att man inte ville ha det här. Detta gjorde faktiskt att till och med Bergsstaten, den statliga myndigheten, sade nej till ansökan med hänvisning till att undersökningen skulle ske i en känslig miljö. Men då överklagade företaget det här till kammarrätten, och de upphävde Bergsstatens beslut med hänvisning till att bolaget uppfyller minerallagens krav för ändamålsenlig undersökning, som man säger. Det här är bara två exempel från dagens Sverige. Faktum är att vid ingången av 2009 uppgick antalet beviljade undersökningstillstånd för uranprospektering till 130. På senare år har uranpriset stigit, vilket har lett till att intresset för prospektering av uran har ökat kraftigt i Sverige. Prospekteringstillstånd finns i till exempel Småland, Östergötland, Dalsland, Dalarna, Hälsingland, Västernorrland och Jämtland. I stora delar av landet berörs man alltså av uranprospektering redan i dag. Den här uranletningen skapar självklart oro på de orter där den pågår, och det är uppenbart för alla att en prospektering i sig men också en urangruva skulle få stora och svåra konsekvenser för de regionerna. Det står till exempel i väldigt skarp konflikt med turismnäringen. Det är ju ingen stor turistmagnet att säga "Kom till Krokom och upplev friheten runt vår urangruva!" eller "Kom till Skövde och plocka svamp till ljudet av uranprospekteringen!" Vi vet också att miljökonsekvenserna av en uranbrytning är väldigt svåra. Uranhalterna i en fyndighet är ofta bara en promille eller ännu lägre, vilket innebär att det finns ungefär ett kilo uran per ton av själva malmen. Man måste spränga bort oerhört stora mängder berg för att komma åt uranet. Det är stora ingrepp i naturen. När man bryter uranmalm frigörs radioaktiva gaser, till exempel radon. Vi vet också att en stor mängd radioaktivt damm släpps loss vid brytningen. Det här får självklart stora hälsokonsekvenser för dem som berörs av det, vilket vi sett exempel på från Namibia eller från Australien. Dessutom får man självklart svåra miljöeffekter av detta. Självklart är restprodukterna från uranbrytning radioaktiva. De innehåller förutom radium och radon ofta också stora mängder tungmetaller som är giftiga. Det avfall som blir kvar efter uranbrytning samlas i dammar där vattnet avdunstar men radioaktiviteten blir kvar, ofta för flera generationer framåt. Herr talman! Före valet tillfrågades samtliga partier av Naturskyddsföreningen om de skulle verka för eller emot ett svenskt förbud mot uranbrytning. Det var fyra partier som var väldigt tydliga med att säga: Vi ska verka för ett förbud mot uranbrytning. Det var Miljöpartiet. Det var Vänsterpartiet. Det var Centerpartiet, och det var Kristdemokraterna. Vi angav i enkäten ett tydligt ja för ett förbud mot uranbrytning utan några förbehåll. Men nu när två av de här partierna sitter i regeringen och kan påverka i den här frågan har man tydligen svängt helt och hållet och verkar nu inte längre vara för att man faktiskt ska få ett sådant förbud. Tvärtom verkar man faktiskt aktivt mot ett sådant förbud när man i varje omröstning som kommer upp i kammaren röstar nej till sådana förslag. Det är klart att det här oroar människor runt om i landet där uranprospektering pågår. Man får inget klart ställningstagande från regeringen om vad regeringen egentligen tycker. Särskilt oroande blir det här självklart i ljuset av den energiöverenskommelse som regeringspartierna har gjort där man faktiskt permanentar kärnkraften i Sverige. Det som förut sades vara en kärnkraftsparentes är nu framskjutet långt in i framtiden, i överskådlig tid. Frågan som många ställer sig är om till exempel Centerpartiet i det här fallet har ändrat uppfattning inte bara om kärnkraften utan också om uranbrytningen. Det vore väldigt bra att få ett klart svar på den frågan här. Man måste också fråga sig om det är rimligt med en lagstiftning som möjliggör uranprospektering trots att alla berörda i området är emot. Kommunen är emot. Länsstyrelsen, som faktiskt är statens representant i det fallet, är emot. Regionen är emot och till och med Bergsstaten, som är en annan statlig myndighet, är emot. Ändå gör den lagstiftning som vi har i dag det möjligt att faktiskt inleda prospektering. Det är ju intressant att höra hur debatten går runt om i kommunerna. På höststämman för Centerpartiet i Jämtlands län i november förra året hade man ett uttalande. Man sade: Centerpartiet i Jämtlands län anser att minerallagen behöver skrivas om. Även prospektering bör beläggas med möjligheter till kommunalt veto. Det är ett väldigt tydligt ställningstagande. I en artikel i Östersunds-Posten den 6 november 2008 skriver kommunalråden från Åre, Krokom, Berg och Östersund, alla från Centerpartiet: I dag kan vi konstatera att det inte råder minsta osäkerhet om att det är uran bolagen jagar, inte minst i vårt län. Därför vill vi uppmana regeringen att snarast föreslå en lagändring för att kommunerna ska kunna inlägga veto redan mot prospektering efter uran. Det är dags att sätta stopp för den cyniska uranjakten. Tydligare kan det väl inte sägas, tycker jag. Det är också intressant att titta på vad som händer runt om i resten av världen. Det är inte bara i Sverige som det pågår en debatt kring uranprospekteringen och uranbrytningens konsekvenser. I den kanadensiska delstaten British Columbia har man nyligen ändrat lagstiftningen så att man faktiskt förbjuder prospektering efter uran och brytning av uran. Så i Kanada har man tagit ställning emot i vissa delstater. Ändå är kanadensiska bolag här i Sverige och letar efter uran. Vi tycker att det är en omoralisk hållning att säga att det är okej för dem att leta uran här när de inte ens får leta uran på hemmaplan. Jag förstår inte hur man kan göra det ställningstagandet från regeringens sida. Jag skulle vilja fråga Jan Andersson som är Centerpartiets representant i den här debatten: Vad vill du säga till dina kolleger i Krokom, Skövde, Skara, Falköping, Östersund, Tidaholm, Åre, Berg och alla andra orter där bolag i dag letar efter uran? Hur länge ska man driva en linje i landet från Centerpartiet och en helt annan linje i riksdag och regering? En fråga som vänder sig till alla regeringspartier egentligen: Varför vill ni inte ge kommunerna det veto mot prospektering som de uppenbarligen vill ha och känner sig behöva? Det är självklart att de bolag som i dag är inblandade i prospektering efter uran runt om i Sverige inte gör det för nöjes skull. De gör det för att de ser en möjlighet att tjäna pengar på det. De ser en möjlighet att på sikt få till en uranbrytning där de får tillbaka de miljoninvesteringar som det innebär att börja prospektera. De uppfattar uppenbarligen den lagstiftning vi har i dag i Sverige som att den möjliggör en uranbrytning. Den signalen går också ut till alla de kommuninvånare som är berörda runt om i landet där prospektering nu pågår för fullt. Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag står bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 2 som föreslår bland annat ett kommunalt veto mot uranprospektering. Det blir uppenbart vid voteringen i morgon vilka partier som stöder en sådan linje och vilka som inte gör det.

Anf. 158 Staffan Anger (M)
Herr talman! Sverige är rikt på mineraler. Vi har en lång industritradition inom dessa områden. Mycket av vår industriella utveckling bygger på vår brytning av mineraler som pågått i hundratals år och som kommer att fortsätta lika länge. Jag är övertygad om detta. Flera av våra största företag i Sverige som LKAB och Boliden har varit ytterst framgångsrika i sitt arbete och fortsätter att investera för framtiden. LKAB har investerat i flera pelletsverk och kommer att i framtiden till och med bli tvungna att flytta en del av Kiruna för att komma åt järnmalmen. Boliden har gjort stora investeringar i Aitikgruvan och smältverket i Skellefteå. Flera mineralgruvor är dessutom under planering för start, som vi hörde Karin Åström prata om. Det handlar om Pajala, och vi öppnar Dannemoragruvan igen. Flera andra gruvor är på gång, som Karin Åström nämnde. Jag håller med om att det är slagläge för gruvindustrin i Sverige. Att bevilja nya undersökningstillstånd har ökat de senaste åren med en topp 2007 på 356 stycken. År 2008 gick det ned något till 282 beviljade undersökningstillstånd på grund av de lägre råvarupriserna. Olika internationella och svenska företag har sökt efter mineraler i Sverige. En del provborrningar har också innehållit undersökning av uranfyndigheter. Då uranet finns tillsammans med järnmalm, koppar, guld och andra mineraler får Sverige en god genomgång av var våra mineraler finns. De ändringar i minerallagen som trädde i kraft i maj 2005 syftar bland annat till att ge fastighetsägarna en starkare ställning när det gäller informations- och ersättningsfrågor. Det finns nu möjligheter att inlösa fastighet eller fastighetsdel såväl när mark har tagits i anspråk för gruvverksamhet som när en markanvisning inte kommer till stånd inom tio år. Mineralersättning har nu blivit en realitet som med tiden kan förväntas beröra allt fler fastighetsägare. Herr talman! Miljöprocessutredningen kommer att vidare se över avvägningar av detta riksintresse. Eventuellt får begreppet riksintresse en vidare innebörd. I samband med ett europeiskt råvaruinitiativ har regeringen gett i uppdrag dels till SGU, dels till länsstyrelserna i Övre Norrland att ta fram underlag på detta område. SGU redovisade i november 2008 utredningen Kartläggning av Sveriges malm- och mineraltillgångar i syfte att utveckla en kunskapsbas . Det gäller en bedömning av tillgångarna av malm och mineraler i Sverige men även i Östersjöländerna, i Norge, i EU-området och globalt. SGU:s slutsatser är följande och viktiga för Sverige. 1. Sverige kan i hög grad bidra till råvaruförsörjningen i Europa och globalt. Det är ett stolt konstaterande. 2. Som en ledande gruvnation bör Sverige ha en framträdande roll i EU:s pågående råvaruinitiativ. 3. En översyn bör göras av tillståndsprocesserna, särskilt avseende miljöprövningar av tillstånd för prospektering och utvinning, i syfte att skapa en enklare och snabbare process. 4. En förbättrad geologisk information bör tas fram av SGU och dess motsvarigheter i Norge och Finland. Sverige är mineralrikt. Det var väldigt intressant att höra Kent Persson här tala om Norberg. Norberg är ju byggt på gruvindustrin. Förhoppningsvis kommer vi i gång med gruvan i Norberg igen, vem vet. Herr talman! Att som föreslås i en motion ändra minerallagen för att förbjuda prospektering och utvinning av fossila bränslen i Sverige är inte en rimlig väg att gå för att minska koldioxidutsläppen. Vad gäller uranbrytning i Sverige har varje kommun rätt att säga nej. Jag upprepar: Vad gäller uranbrytning i Sverige har varje kommun rätt att säga nej. Beslutet om uranbrytning ligger till sist alltid på kommunen där en eventuell brytning ska ske, oavsett vad regeringen säger. I början av 2009 var det totala antalet gällande undersökningstillstånd där uran angivits i första hand 130 stycken. Herr talman! För att vi ska få kunskap om vilka resurser och vilka mineraler som finns i Sverige är prospektering till stort gagn för landet, som tidigare nämnts. Uran förekommer, som sagt, tillsammans med järn, koppar eller guld. Ett undersökningstillstånd omfattar alla de mineraler som finns på området - alla de mineraler som finns på området. Det är därför inte vettigt att införa ett förbud mot prospektering av uran som oppositionen vill, det vill säga Miljöpartiet och Vänstern. EU kan inte tvinga Sverige eller något annat medlemsland att bryta uran. Bestämmelserna om Euratomgemenskapens optionsrätt till uran och andra klyvbara produkter innebär inte några skyldigheter för ett medlemsland att starta gruvbrytning. Det är således EU-länderna själva som beslutar om uranbrytning på sitt territorium på grundval av de ekonomiska, miljömässiga och politiska överväganden som varje land gör. I sista hand, som sagt, har varje kommun beslutsrätt om uranbrytning ska ske. Herr talman! LKAB gör den största industriinvesteringen hittills i Sverige genom att besluta att investera 12 ½ miljard kronor för att bygga en ny transportnivå på 1 365 meters djup i gruvberget i Kirunavaara. Det är ett mycket glädjande och riktigt beslut. LKAB är ett mycket välskött företag. Till detta kommer flytten av delar av staden Kiruna. Dessa pengar tas av driften och kommer att ses som en del av brytningskostnaden. Det kan uppgå till ett lika stort belopp för LKAB som de 12 ½ miljarderna i investering för att öppna den nya nivån. Trots att priserna på järnmalm nu sjunker - de har gått upp tidigare med 170 procent - på grund av lågkonjunkturen, kanske 60 procent, ligger priserna fortsatt på en lönsam nivå för LKAB och Pajalaprojektet, även för andra gruvprojekt. Sverige kommer att ha glädje av lönsam mineralproduktion i många år i framtiden, även om det är lågkonjunktur de närmaste två åren och vi har varit tvungna att stänga en del av verken under några månader. Jag yrkar bifall till näringsutskottets förslag till beslut.

Anf. 159 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Staffan Anger började med att avfärda vårt förslag om att stoppa utvinningen av fossila bränslen ganska snabbt och enkelt. Det är väl känt att om man utvinner de reserver av fossila bränslen som vi har runt om i världen i dag får vi en total klimatkatastrof. Det är ingen som ifrågasätter det; det är uppenbart. Släpper vi ut det kol som i dag finns under marken är klimatkatastrofen ett faktum. Det vi föreslår är att Sverige som första land ska ta ställning och säga att vi tycker att våra resurser av fossila bränslen som är utvinningsbara, om det finns några sådana, ska stanna kvar under marken. Sverige är ett land som har fantastiskt bra möjligheter att utvinna förnybar energi i olika former. Vi har inget ekonomiskt behov av utvinning av fossila bränslen i Sverige i dagsläget. Det finns ingen industri som är beroende av det. Vi har en aktiv klimatpolitik som verkar för att minska utsläppen av koldioxid, inte att öka dem. Tycker Staffan Anger att det är rimligt att vi har en klimatpolitik som syftar till att minska utsläppen av koldioxid och som vi lägger ganska stora resurser på, även om vi från oppositionen självklart tycker att regeringen skulle kunna lägga mer, samtidigt som vi har en mineralpolitik som syftar till att aktivt öka utvinningen av fossila bränslen och aktivt öka utsläppen av koldioxid till atmosfären? Är det en rimlig hållning? Är det en tydlig signal att skicka till omvärlden? Är det inte rimligt att staten agerar på samma sätt i olika sammanhang och har en tydlig linje med vad man vill när det gäller till exempel klimatfrågan?

Anf. 160 Staffan Anger (M)
Herr talman! Jag vill understryka att regeringen inte har sagt att vi ska starta uranbrytning i Sverige. Det är för dagen absolut inte aktuellt. Jag har förklarat vilka beslutsmekanismer som finns vad gäller vad regeringen respektive kommunerna ska besluta. Vi får genom uranprospekteringen en fantastisk möjlighet att få veta var vi har järnmalm, koppar och guld. Baserat på detta kan vi förmodligen starta flera gruvor, precis som Karin Åström beskrev. Det är dock inte aktuellt på något sätt att sätta i gång med uranbrytning i Sverige. Per Bolund har helt rätt. Man måste se till att koldioxiden försvinner ned i backen. Vattenfall investerar miljardbelopp i en process i Tyskland för att så att säga ta ned koldioxiden och se att den får fast form. Det stöttar vi helhjärtat. Vi vill gärna öka investeringen i den processen som Vattenfall som statligt företag har. Jag förstår inte riktigt din fråga. Det är inte aktuellt att starta uranproduktion i Sverige i dag.

Anf. 161 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Uppenbarligen blev det ett missförstånd i kommunikationen. Staffan Anger kommenterade vårt förslag om att stoppa utvinningen av fossila bränslen. Det var det som jag kommenterade i min replik, inte uranbrytningen. Min fråga kvarstår. Tycker Staffan Anger att det är rimligt att man å ena sidan har en klimatpolitik som syftar till att minska koldioxidutsläppen - det handlar inte om uran utan om koldioxid och fossila bränslen - och å andra sidan en mineralpolitik som syftar till att öka utvinningen av fossila bränslen och utsläppen av koldioxid? I Sverige är det inte aktuellt med kolbrytning, utan det är framför allt naturgas och olja som man i dag letar efter runt om i Sverige. Det är mycket svårare att se att man skulle kunna ha en koldioxidavskiljning av dem. Gasen och oljan används mycket mer utspritt. Till exempel används oljan i fordonsparken. Det är svårt att se att man skulle kunna ha en avskiljning och lagring av den koldioxiden, till skillnad från vad man möjligen skulle kunna ha om ett antal decennier för kolanvändning. Staffan Anger försökte få det till i sitt inlägg att det skulle vara omöjligt att stoppa prospekteringen av uran. Nu är det uppenbart så, vilket också står i vårt betänkande, att det finns 130 tillstånd för undersökning där uran har angetts i första hand. Man har alltså angett att det är uran man letar efter och vill utvinna. Uppenbarligen är det möjligt att differentiera mellan olika prospekteringstillstånd om man vill leta efter uran eller om man vill leta efter något annat. Jag tog ett exempel i mitt anförande från British Columbia. Där har man stiftat en lag om att inte tillåta vare sig uranbrytning eller prospektering. Uppenbarligen kan man i andra delar av världen stifta sådana lagar. Varför skulle det vara omöjligt för Sverige att göra detsamma? Om vi är överens om att vi inte vill ha uranbrytning, är det då inte lika bra att vi faktiskt ger de kommuner som oroar sig för prospektering verktyget att säga nej redan från början? Varför ska de bara kunna säga nej när prospekteringen är gjord?

Anf. 162 Staffan Anger (M)
Herr talman! Som jag sade är det alltså inte aktuellt med uranbrytning i Sverige. Vi vore dock dumma om vi inte utnyttjade de resurser som dessa svenska och internationella bolag ger oss genom att kartlägga den geologiska situationen i Sverige. Urandelen är en mycket liten del av det område man tittar på. Det kommer också fram information om järnmalm, koppar, guld och andra mineraler. Vi får gratis en kartläggning av vilka mineraler vi har i Sverige. Det är mycket värdefullt, för då kan vi när priserna går upp igen när konjunkturen svänger öppna ett flertal gruvor runt om i Sverige. Då har vi denna grund. Jag tror inte att någon kommun kommer att acceptera uranbrytning som läget är i Sverige i dag, så Per Bolund kan vara helt lugn i den frågan. Det är inte fel att söka efter olja. Vi vet dock att chanserna att det finns olja i Östersjön eller någon annanstans är mycket små, så det tycker jag gott att vi kan ha kvar.

Anf. 163 Karin Åström (S)
Herr talman! I Malmberget finns sjukhem för äldre och skolor där barn går. Där bor gamla och andra människor kvar i hyreshus. Där finns villor med människor boende. Man bor mycket nära det stora gruvhålet som blir större och större. Samhället förfaller långsamt. Det är påtagligt när man åker där. Kommunen har allt sämre ekonomi. Man har svårt att klara välfärden. Man måste spara på grund av att regeringen har gjort så kraftiga nedskärningar i form av frysta statsbidrag etcetera. Man har svårt att klara underhåll och nödvändiga investeringar för skolorna som håller på att förfalla. Man har svårt att klara underhåll och investeringar för sjukhemmet där de gamla bor. Man har svårt att klara det allra nödvändigaste som måste göras i de fastigheter som finns närmast gruvhålet. Hur ser Staffan Anger på statens ansvar som hundraprocentig ägare av LKAB när det gäller att stå upp för finansiering av anpassningsinsatser och omvandling av stadskärnan?

Anf. 164 Staffan Anger (M)
Herr talman! Som jag sade tidigare är LKAB ett mycket välskött företag med bra management. Man har gjort stora investeringar, också i pelletsverket i Malmberget. Man fortsätter också att investera. Det bästa för Malmberget är att man har ett bra företag som investerar och som kan ge arbete åt dem som bor i Malmberget. När vi var där i somras hade jag en diskussion med kommunalrådet i Malmberget och även med Björn Sprängare, som var styrelseordförande, om omflyttningen. Man måste också riva en del hus för att kunna bryta mera. Den diskussionen jag hade med dem var att man helt klart kommer att betala vad som ska göras för förändringen. Jag hoppas verkligen att LKAB fortsätter att investera i Malmberget. Man har nu förädlat finsprodukterna till pellets, vilket ger ett högre pris. Nu är det tyvärr så att industrikonjunkturen för järnmalm har rasat; det är så i hela världen. Man får nu stänga pelletsverket, men det kommer tillbaka. Man har investerat 12 ½ miljard i Kiruna. Man kommer också att betala de här fastigheterna. Det kommer att ses som en del av brytningskostnaderna. LKAB visade en utmärkt lönsamhet förra året på 12 miljarder. Det kommer att bli sämre i år. De kommer tillbaka på goda nivåer eftersom de har investerat rätt. Det är till gagn för Malmberget. De kommer att göra rätt för sig i Malmberget; det har jag Björn Sprängares ord på.

Anf. 165 Karin Åström (S)
Herr talman! Det är ju bra att Staffan Anger har Björn Sprängares ord på det, men det är väl bättre att ha näringsministerns ord på vad som bör tillföras eller inte tillföras och hur man ska se på avkastningskravet till LKAB. Malmberget förfaller, som jag sade. Kommunens ekonomi är i kris. Hela Kommunsverige är ju i kris. Reinfeldt vill inte tillskjuta de extra 15 miljarder som hela Kommunsverige behöver. Underskotten i statens budget ligger nu, vad jag förstår, på 90 miljarder. Det gör mig extra bekymrad eftersom ni i utskottets ställningstagande när det gäller omflyttningen och kostnadsansvaret för de nödvändiga åtgärderna skriver att man ska göra det i enlighet med regelverken och inom befintliga ekonomiska ramar. Jag är alltså ganska bekymrad eftersom de ekonomiska ramarna kraftigt har försämrats. Hur ska man klara upp den här omställningen? Har inte LKAB och de båda gruvorterna Gällivare och Kiruna gett så mycket till resten av Sverige att man i rimlighetens namn skulle kunna tänka sig att resten av Sverige skulle ställa upp solidariskt på att göra den omvandling som måste göras där uppe? Jag tycker inte att jag riktigt fick svar på frågan hur Moderaterna och Staffan Anger ser på statens ansvar för att klara finansieringen av stadsomvandlingen och de nödvändiga anpassningsåtgärder som behövs i Malmberget nu.

Anf. 166 Staffan Anger (M)
Herr talman! Vi har ju Malmfältsgruppen där vår näringsminister sitter med och där man har löpande diskussioner om detta. Det är jättestora investeringar. Vi ska ha klart för oss att LKAB är ett oerhört solitt företag. Det har en mycket hög soliditet. Det har en stor intjäningsförmåga inte bara i goda tider utan även i halvdåliga tider. Det kommer förmodligen att ha ett plusresultat även om man måste stänga pelletsverken i sommar. Det finns regler. Man har sagt att det kan bli samma kostnad för att flytta Kiruna som när man ska investera 12 ½ miljard för den nya nivån. Man kommer säkert att göra rätt för sig. När det gäller kommuner generellt har finansministern sagt att det i vårpropositionen kommer något som stöder kommunerna 2010. Det tycker vi är väldigt bra. Hur mycket det blir återstår att se. Jag tror inte att man behöver vara orolig för vare sig Kiruna eller Malmberget. Internationellt är man tekniskt på topp i världen. Man konkurrerar väl med de stora företagen i både Brasilien och Australien. LKAB är ett välskött företag som har framtiden för sig.

Anf. 167 Jan Andersson (C)
Herr talman! Det har tidigare från talarstolen vittnats om vilket rikt land Sverige är när det gäller mineraltillgångar. Tittar vi bakåt kan vi se att de äldsta dokumenten redan på 1200-talet reglerar utvinning av bland annat koppar. Det har varit av oerhört stor betydelse för utvecklandet av det svenska välståndet, både historiskt och i nutid. Det gäller såväl brytningen och utvinningen av mineraler som utvecklandet av den industri som finns omkring gruvnäringen. Exempel är världsledande företag som Sandvik och Atlas Copco som bidrar till det svenska välståndet. Betydelsen av och framgången för gruvindustrin har varierat över tid med konjunkturer, efterfrågan och så vidare. Vi kan nog vara överens om att den även i framtiden kommer att ha en stor roll att spela i det svenska samhället. I förhållande till vår storlek är vi en storspelare på det här området i Europaperspektiv. För att vara konkurrenskraftiga krävs att vi har goda kunskaper om våra mineraltillgångar. Det är inte bara att skicka ut Dynamit-Harry att spränga och tro att man hittar något kul. Det gäller att ha de goda kunskaperna om var tillgångarna finns. Vi har en väl avvägd minerallagstiftning, en modern minerallagstiftning, som på ett bra sätt balanserar de svåra avvägningar som måste göras i den typen av lagstiftning. Det handlar om avvägningen mellan samhällsintresset - att vi ska ha möjlighet att nyttja de naturtillgångar som finns på mineralområdet - och markägare, friluftsliv och närboende. I den avvägningen ligger vi väl till med den svenska minerallagstiftningen. Reservationerna visar också att vi har en ganska bred uppslutning kring utformningen. Det kanske beror på att vi nyligen har gjort en stor översyn av minerallagstiftningen som antogs 2005, inte i full enighet men med tämligen god uppslutning. Jag ska beröra en av de delar där det av reservationerna framgår att vi har lite skilda synsätt. Det gäller uranbrytningen. I reservationerna finns det bland annat förslag om kommunalt veto för prospektering av uran. Skulle det vara verkningsfullt? Näppeligen. Vi vet alla att uran ofta förekommer ihop med andra metaller, vanliga metaller i den svenska berggrunden som guld, järn och koppar. Det är en smal sak för en prospektör att säga: Vi skriver att vi letar efter koppar, järn och guld i stället. Det är ju ändå samma borrkärna som ska upp. Jag tror inte att det vore speciellt verkningsfullt med en sådan möjlighet att säga nej till prospektering. Den typen av åtgärd skulle förmodligen göra att mycket av det som vi i dag ser i öppenhet skulle flytta till att ske i det fördolda. Det är inte en utveckling som jag vill ha på det här området. När det gäller uranbrytningen frågades tidigare om de interna förhållandena i Centerpartiet. Jag kan lugna Per Bolund. Jag är mycket väl påläst på våra stämmobeslut. Ha inte så stort bekymmer om hur vi klarar det interna jobbet. Vi har en mycket tuff lagstiftning när det gäller uranbrytning om det skulle komma in en ansökan om att bryta. Det har det inte gjort på många år för svensk del. Jag känner mig fullständigt trygg i att den tuffa lagstiftning vi har kommer att klara att hantera problemen med en sådan eventuell ansökan. Vi har ju inte sett någon ännu. Jag konstaterar avslutningsvis att denna regering har precis samma lagstiftning som den tidigare regeringen att förhålla sig till. Det finns ingen reservation från Socialdemokraterna som antyder att vi skulle ändra den lagstiftning som vi har att bedöma dessa frågor utifrån. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 168 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jan Andersson tycker att vår lagstiftning innebär en bra avvägning av intressen och tror inte att ett prospekteringsförbud mot uran skulle vara verkningsfullt. Men faktum är att tro är en väldigt vag beskrivning. Problemet är att Jan Andersson inte ens vill pröva om det skulle vara verkningsfullt. Han har bestämt sig på förhand att detta inte går. Det får ingen effekt över huvud taget. Jag kan bara konstatera att hans kolleger runt om i landet uppenbarligen inte håller med honom. De säger tvärtom. De säger att det som de verkligen behöver för att kunna värna sina bygders intressen är just ett kommunalt veto mot prospektering av uran. I den artikel som jag läste ur tidigare skriver dina kolleger i Centerpartiet från olika kommuner följande: Med dagens lagstiftning är det först när det blir aktuellt med brytning av uranhaltigt material som kommunen kan sätta stopp. Motiveringen är att det är svårt att veta vad ett företag finner när man undersöker berggrunden. Det var precis det som Jan Andersson var inne på. De skriver vidare: I dag kan vi emellertid konstatera att det inte råder minsta osäkerhet om att det är uran som bolagen jagar, inte minst i vårt län. Om de som verkligen är drabbade av detta och påverkas och som hanterar denna fråga varje dag har det tydligt för sig att det är uran som det handlar om borde Jan Andersson också kunna ta till sig detta faktum. Det finns en uppenbar skillnad mellan prospekteringens olika mineraler. Som vi ser finns det statistik på att det finns 130 olika tillstånd som har getts där uran anges i första hand, det vill säga där det verkligen är uppenbart att det är uran som man letar efter och inte andra mineraler. Varför kan man då inte införa ett veto mot prospektering just när det är uran som uppges i första hand? Varför kan man inte ens pröva om det skulle vara verkningsfullt? Man avslår det redan från början och säger att det aldrig kommer att gå. Det känns som ett väldigt defensivt sätt att hantera denna fråga på.

Anf. 169 Jan Andersson (C)
Herr talman! Per Bolund refererar till en artikel som jag i och för sig inte har på pränt. Men han säger i referatet att det inte finns någon osäkerhet om att det är uran som man i första hand söker efter. Jag tycker att det är bra att det inte finns någon osäkerhet om det därför att man då har möjlighet att lokalt bereda sig på att ta denna diskussion. Som jag sade tidigare i talarstolen är alternativet att man skriver något annat på första raden, nämligen att man letar efter järn, guld eller koppar. Ska ett förbud mot prospektering av uran vara verkningsfullt måste de andra också anges, nämligen att vi inte kan tänka oss att man borrar över huvud taget. Per Bolund frågade vad jag säger till mina partikolleger i Berg, Åre och Skövde. Jag säger att jag är fullständigt lugn i dessa fall eftersom Centerpartiet där sitter i ledningen, och vi har det mycket starka kommunala vetot.

Anf. 170 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag blir inte särskilt mycket tryggare av att Jan Andersson är lugn. Uppenbarligen blir alla hans kolleger runt om i landet inte heller särskilt mycket lugnare av att Jan Andersson är lugn. De är inte lugna. Det är helt uppenbart. I Jämtlands län slår man fast att minerallagen behöver skrivas om. Man gör inte det för att man känner sig lugn med den lagstiftning som vi har i dag eller med det kommunala veto som finns i dag. Uppenbarligen är man inte lugn på det sätt som Jan Andersson är. Jan Andersson säger också att det är bra att det inte finns någon osäkerhet. Men det är just det som skapar osäkerhet runt om i landet. Det är det som gör att människor i dag är rädda när det pågår prospektering på 130 olika platser. Det skapar en osäkerhet som leder till att man inte vågar göra investeringar i andra branscher, till exempel i turistbranschen, just för att dessa två verksamheter står i total kontrast mot varandra. Uppenbarligen anser sig Jan Andersson ha bättre kunskaper om svensk mineralpolitik än vad alla de bolag som i dag är ute och söker aktivt efter uran i Sverige har. Bolaget Aura Energy från Australien söker enligt sin hemsida efter uran i Jämtland. Deras vd, Bob Beeson, har uttalat att företaget är på väg att fastställa en uranfyndighet om en miljard ton alunskiffer i Storsjöbygden. Det finns även andra exempel på internationella bolag som på sina hemsidor konstaterar att det finns väldigt goda förutsättningar att starta uranbrytning i Sverige. Jag tror med säkerhet att de människor som faktiskt har till uppgift och som sitt levebröd just att utvinna uran runt om i hela världen har bättre koll på vår lagstiftning än vad Jan Andersson har. De gör uppenbarligen en helt annan bedömning. Jag tycker därför inte att Jan Andersson borde vara så lugn som han står här och säger att han är.

Anf. 171 Jan Andersson (C)
Herr talman! Det låter på Per Bolund som att om man bara råkar hitta uran någonstans är det fritt fram för brytning. Så är det ingalunda. Det är bara att konstatera att vi har en mycket tuff lagstiftning på detta område som jag känner mig trygg med när det gäller brytning. När vi nu diskuterar prospektering tror jag inte att det är någon framgångsväg att säga att vi förbjuder just prospektering, precis av de anledningar som jag har angett tidigare, nämligen att uran förekommer tillsammans med andra mineraler. Ska vi då också förbjuda prospektering efter de mineraler som ofta finns tillsammans med uranfyndigheter - guld, koppar, järnmalm? Nej, det tror jag inte vi ska göra.

Anf. 172 Karin Åström (S)
Herr talman! Många är oroade över den kovändning som Centern har gjort i synen just när det gäller energi och framför allt att ni vill bygga nya kärnkraftverk. Om man säger att man ska bygga ut kärnkraften, vilka signaler sänder man då egentligen ut till människor i bygderna när det gäller just uranbrytningen? Kärnkraft förutsätter naturligtvis uran. Om vi säger att vi ska bygga ut kärnkraften kan jag faktiskt rent moraliskt och etiskt tänka att vi självklart ska bryta uranet i Sverige. Hur skulle vi rent moraliskt och etiskt kunna försvara att vi fortsätter att importera skitig uran från Namibia där man över huvud taget inte följer den otroligt viktiga och seriösa lagstiftning som finns om själva uranbrytningen? Vi har ganska nyligen sett skrämmande tv-program om hur det ser ut där. Självklart är folk ute i bygderna oroliga. Vi vill fasa ut kärnkraften. Det är mycket känt. Vår tidigare socialdemokratiska regering var mycket tydlig och har sagt nej till själva uranbrytningen. Nu undrar jag vad Centern kommer att säga om uranbrytningen - ja eller nej?

Anf. 173 Jan Andersson (C)
Herr talman! Karin Åström lägger på ett mycket osmakligt sätt ord i min mun som varken jag eller mitt parti har sagt. Det finns inga beslut om att bygga ny kärnkraft. Det är inte vi som beslutar om det. Jag har sagt att det kommer att finnas en möjlighet att ersätta gamla verk, men det är inte beslut som vare sig jag eller någon av mina kolleger kommer att ta. Här handlar det om att vi på marknadens villkor och med kostnadsansvar för energibolagen ger möjligheter att byta ut. Herr talman! Jag vänder mig alltså starkt mot att man står i denna kammare och säger att vi har beslutat om att bygga ny kärnkraft. När det gäller detta med nej till uranbrytning läser jag också Socialdemokraternas särskilda yttrande i betänkandet. Jag må väl ge Vänstern och Miljöpartiet en liten eloge för att de ändå håller en linje i uranbrytningsfrågan. Socialdemokraterna däremot försöker sitta på hur många stolar som helst samtidigt. Här har inte sagts nej till någon brytning. Den förra regeringen hade ingen förfrågan om brytning. En eventuell förfrågan kommer vi självklart att hantera enligt svensk lagstiftning.

Anf. 174 Karin Åström (S)
Herr talman! Jag blir lite bekymrad. Ni i Centern ingår ju i regeringen, och i regeringen sitter också näringsministern. Regeringen är väl för ny kärnkraft. Det råder väl ingen tvekan om att det är så. Gör mig alltså inte bekymrad! Centern är för ny kärnkraft. Därmed sänder ni ut signalen: Yes, vi kan kanske tänka oss uranbrytning. Signalsystemet fungerar på det sättet eftersom kärnkraft förutsätter uran. Fortfarande tycker jag att det är märkligt att Centern inte kan säga vad man vill med själva uranbrytningen. Det är mycket märkligt. Du hänvisar till när vi var i regeringsställning. Nja, det kom väl aldrig på regeringens bord någon fråga om att ta ställning till att öppna för uranbrytning eller ej. Men inte hindrar det att vi har en klar uppfattning i frågan om vad vi tycker om uranbrytning eller ej. Vi har varit väldigt tydliga i den frågan och sagt att vi aldrig kommer att acceptera uranbrytning. Jag vill återigen fråga vad Centern kommer att svara.

Anf. 175 Jan Andersson (C)
Herr talman! Jag uppfattade att Karin Åström i sitt första inlägg sade att Centerpartiet har bytt fot, att Centern har gjort en kovändning och beslutat sig för att bygga ut kärnkraften. Det visar väl bara att Karin Åström inte har förstått, eller inte vill förstå, den energiöverenskommelse som vi i alliansen har träffat. När det gäller hur vi kommer att ställa oss till en eventuell ansökan kan jag säga att vi, precis som jag sade i min första replik, kommer att behandla den enligt svensk lagstiftning - exakt den lagstiftning som Karin Åströms parti år 2005 i denna riksdag lade fram förslag om, icke någon annan lagstiftning än den. Varken i detta betänkande eller någon annanstans kan jag se att Socialdemokraterna har krav på en förändring av denna lagstiftning, så mitt svar är: enligt svensk lagstiftning, precis den lagstiftning som ni här i riksdagen lagt fram förslag om.

Anf. 176 Liselott Hagberg (Fp)
Herr talman! Att den svenska gruvindustrin är, och har varit, viktig under en mycket lång tid och att den är en av Sveriges viktigaste basnäringar påminns vi som rör oss i de här husen varje dag om när vi passerar bankhallen. Precis som säkert många andra av er har jag tittat och pekat upp mot taket i bankhallen där de två fresker finns som visar Sveriges två viktigaste näringar i början av förra seklet: jordbruket i söder och bergshanteringen i norr. Många här har talat om gruvbrytning och om traditionen på de orter där de bor. Jag bor själv på en liten ort söder om Nyköping i Södermanland där det fram till början av 1900-talet bröts koppar och kobolt - kobolt som exporterades till Kina för porslinsmålning. Genom gruvnäringen i min del av världen bidrog vi alltså till ökade exportinkomster till vårt land genom att vi exporterade kobolt till Kina så att porslinet kunde få sin vackra blå färg. Grundläggande för lagstiftningen inom mineralområdet har varit, och är fortfarande, att det finns ett gemensamt nationellt intresse för gruvhantering och mineralindustri. Gruvnäringen har varit, och är, viktig för hela vårt land, som jag tidigare sagt. Gruvnäringen är en viktig näring för hela landet. Därför måste lagstiftningen vara sådan att den gör det möjligt att exploatera, men det är klart att det måste balanseras mot andra intressen. Man skulle kunna dra en lång historik över gruvorna i norr, bland annat i Kiruna, där det fanns intressen på vårt urfolks traditionella marker. Men gruvnäringen var av så stort nationellt intresse för Sverige att den typen av intressen fick sättas lite vid sidan av - just med hänvisning till att det var av intresse för hela nationen. Karin Åström var som första talare uppe i den här debatten. Hon gav ett väldigt positivt intryck. I förra debatten här efterlyste jag just det. Det blir ju så lätt dystert i sådana här debatter, men Karin Åström var väldigt positiv och visade på allt som är på gång, på allt som händer i hennes del av Sverige. Jag tänker fortsätta att tala om det positiva men då i det här betänkandet, trots att man när man lyssnar på debatten kan tro att det inte finns något positivt i det. Glädjande nog finns det en bred samsyn i betänkandet, längst bak där det handlar om att utskottet som helhet anser att det är viktigt med en långsiktigt hållbar mineralpolitik och att det görs en rimlig avvägning mellan olika intressen. Här nämns projektet Bergskraft Bergslagen. En annan verksamhet i sammanhanget som nämns är Mineraljakten som pågått sedan 1960-talet och som har lett till konkreta resultat i form av malmfynd och nya undersökningstillstånd, faktiskt även under senare tid. Det betyder förstås inte, som man redan förstått av debatten, att det inte finns olika åsikter inom andra delar på det här området. Det finns inte mindre än 16 motioner. Dessa handlar om allt från en översyn av lagstiftningen till förslag om att förbjuda utvinning av fossila bränslen. Så sent som år 2005 genomfördes ändringar i minerallagen för att ge fastighetsägare en starkare ställning både vad gäller information och vad gäller ersättning i samband med exploateringar. I dag finns det hela 15 bearbetningsprocesser där de här reglerna är tillämpliga. Att, som Miljöpartiet föreslår, förbjuda all utvinning av kol, olja och fossil gas inom svenskt territorium är inte rimligt, framför allt inte med hänvisning till läget nu. Inte nog med detta, Miljöpartiet vill även att den svenska regeringen ska agera på den internationella arenan och jobba för att även andra länder inför restriktioner som motsvarar vad som föreslås i vårt land. Enligt min uppfattning är detta varken den enda, den lätta eller den rätta vägen att komma till rätta med det som det hänvisas till när det gäller koldioxidutsläppen. Inte heller är det till gagn för Sveriges och Europas utveckling. Man kan också fråga sig vilka signaler det sänder i dessa tider. Till slut tänkte jag säga några ord om stadsomvandlingen i Kiruna. Utskottet genomförde en studieresa bland annat till Kiruna och LKAB i slutet av förra sommaren. För egen del hade jag varit där tidigare och fått del av förberedelse och information om vad som var på gång när det gäller stadsflytten. Stadsflytten av Kiruna kom inte som en överraskning under den här mandatperioden, utan det är något som har pågått under längre tid. Det har varit och kommer att vara en lång process. Det handlar inte bara om att flytta byggnader av olika slag, utan järnvägen har till exempel berörts. Banverket satte i gång flytt av järnvägen som kan handla om 18 kilometer, om jag inte minns fel. Det kommer att tas i olika etapper. Flytt av en stad förekommer inte så särskilt ofta. Därför kan man förstå att det inte fanns ett färdigt regelverk för detta, det var en ganska ny sak. Det har handlat mycket om att föra en dialog med olika berörda aktörer och successivt försöka lösa frågor som uppstår. Jag tror inte att sista ordet är sagt i den här processen. Det handlar om att fördela ansvar och kostnader på olika aktörer och att arbeta fram bra underlag för hur den här typen av kostnader ska fördelas. Karin Åström sade i sitt anförande att det så sent som i går kom ett besked som inte är så positivt när det gäller LKAB:s verksamhet. Vi alla känner till att det är minskad efterfrågan på järnmalm och järnprodukter. Det påverkar till exempel i min egen valkrets järnverket i Oxelösund. När det blir minskad efterfrågan på stål blir det också minskad efterfrågan på råvara i form av järnmalm. Hela järnmalmsproduktionen kommer att stoppas under åtta veckor från den 22 juni till den 16 augusti, det är bara pelletverket i Svappavaara som kommer att producera. När det gäller nya huvudnivåer i gruvorna skjuts det hela på framtiden till följd av den minskade efterfrågan. Nu tror jag, som jag sade i mitt tidigare anförande i det förra ärendet om näringspolitik, att vändningen kommer. Frågan är bara när. Som sagt tror jag inte att sista ordet är sagt när det gäller den ekonomiska fördelningen. Sedan vet jag att det finns önskemål om att flytta alla möjliga olika hus i Kiruna. I vissa fall har man gjort försök men misslyckats. Det finns hus som inte går att flytta. Då är frågan hur man ska ersätta detta. Människor kanske har byggt hus på egen hand, och så visar det sig att de inte håller när man ska flytta dem. Det är många svåra avvägningar att göra. Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Anf. 177 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Liselott Hagberg säger att det inte är den rätta vägen att låta bli att utvinna fossila bränslen i Sverige eller någonstans, som jag tolkar Liselott Hagberg. Jag hoppas att vi kan vara överens om att all utvinning av fossila bränslen ger koldioxidutsläpp i någon form. Vi vet att om vi skulle utvinna de reserver av fossila bränslen som vi vet finns i dag, som är garanterade, skulle vi få en galopperande klimatförändring som skulle leda till att vi överskred alla rimliga gränser för temperaturstegring. Det skulle i sin tur leda till att vi får mekanismer som gör att temperaturstegringen blir självgenererande till exempel genom att den metangas som i dag ligger isolerad i polarområden eller i tundran i Sibirien skulle släppas lös på grund av att de markerna smälter. Vi vet också att frågan om utvinning av fossila bränslen är en viktig del av de internationella förhandlingarna inför Köpenhamnsmötet i höst. Det handlar om hur vi ska kunna undvika att se reserver av fossila bränslen som vi vet finns utvinnas. Det har kommit förslag till exempel att länder som inte utvinner sina fossila bränslen ska kunna kompenseras för det, på samma sätt som man har diskuterat hur man ska kompensera de länder som inte hugger ned sina skogar. Den här frågan är redan på den internationella agendan. Liselott Hagberg frågade vilka signaler det skulle sända om ett land som Sverige skulle bestämma sig för att inte utvinna fossila bränslen. Jag kan garantera att det skulle skicka enormt positiva signaler till det internationella samfundet inför Köpenhamnsmötet till exempel. Om vi som ett land frivilligt skulle avstå från att göra det skulle vi vara ett exempel i den internationella klimatdebatten. Vi skulle också sätta press på andra länder i liknande situationer och faktiskt avstå från utvinning av fossila bränslen just för klimatets skull och visa att vår klimatpolitik hänger ihop med vår mineralpolitik. Vi har en enda linje.

Anf. 178 Liselott Hagberg (Fp)
Herr talman! Jag förstår att det är frestande att komma med förbud, men den som kommer med förbud måste vara helt hundra procent säker på att ett sådant förbud i så fall skulle gälla för all framtid. Är det rimligt att tänka sig? Varken jag eller Per Bolund vet vad framtida forskningsresultat kommer att visa och vad den tekniska utvecklingen kommer att ge för resultat. Det finns inget som säger att det inte kommer att finnas metoder i framtiden som gör att det går att ta vara på energin från de här resurserna utan att den har den påverkan på miljön som den har i dag. Jag tror att man ska vara ganska försiktig med förbud. Det här bygger på att det finns alternativ, för behov av energi har vi ju. Vi kan vara överens, Per Bolund och jag, om att vi har ett stort behov av energi nu och kommer att ha i framtiden. När vi pratar om nya modeller för fordon som vi färdas i - vi vet att just fordonsindustrin har en stor påverkan på miljön - handlar det mycket om ersättningen, om renare energi. Och då handlar det om el, och den elen måste komma någonstans ifrån. Jag anser, som jag vet att Per Bolund anser, att det är bra att vi utvecklar förnybar energi, men jag tror att man måste tänka på fler än ett sätt. Man måste också visa öppenhet för framtida forskningsresultat och inte låsa fast sig.

Anf. 179 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag blir lite förvånad över Liselott Hagbergs resonemang, att någon gång i framtiden skulle det komma en teknik som skulle göra det säkert och gör att det inte skulle bidra till några klimat- eller miljöförändringar. Du representerar en regering som har föreslagit till exempel att man ska avveckla användningen av kvicksilver. Med ditt resonemang skulle man inte fatta ett sådant beslut. Det skulle i framtiden kunna komma en teknik som gör att kvicksilver inte skulle vara farligt. Det ligger inte i linje med något som helst miljötänkande eller med den miljölagstiftning som vi har. Vi förbjuder aktivt ämnen som är farliga. Det är väl rimligt att man behandlar även koldioxid på det sättet eftersom vi alla vet i dagsläget att koldioxiden är farlig. Den har väldigt stora konsekvenser för miljön och klimatet. Jag skulle vilja ställa en annan fråga. Jag fick en eloge av Jan Andersson från Centerpartiet för att vi har en rak linje i uranfrågan, uranbrytningen. Jag får på motsvarande sätt ge en liten eloge till Folkpartiet som också har en rak linje, en rakt motsatt linje, i till exempel kärnkraften. Ni är för en utbyggnad av kärnkraften. Ni har inte heller sagt till Naturskyddsföreningen i deras enkät att ni är mot utanbrytning utan valt att inte svara på frågan, vilket i och för sig är lite oklart. Andra representanter för Folkpartiet har sagt att man är öppen för uranbrytning i Sverige. Vi kan tycka att om man är för att öka kärnkraftsproduktionen i Sverige, som Folkpartiet är, är det rimligt att man också är positiv till att vi ska utvinna den resurs som kärnkraften är beroende av i Sverige. Jag skulle vilja fråga Liselott Hagberg: Är du positiv till att man startar uranbrytning i Sverige?

Anf. 180 Liselott Hagberg (Fp)
Herr talman! Jag tänker inte beröra kvicksilverfrågan, för jag tycker inte att den är aktuell i den debatt som vi för just nu. Jag tycker dessutom att det var ett sällsynt dåligt exempel. Däremot tänker jag berömma Per Bolund, för jag tror att det är första gången som jag hör en eloge från en miljöpartist för en rak linje och uppfattning i kärnkraftsfrågan. Det var säkert unikt i sig, och det tycker jag är positivt. Det är roligt att det kommer att finnas med i protokollet också. Att vi för en rak linje när det gäller kärnkraften och har gjort det under väldigt lång tid beror på att kärnkraften är en kolfri energikälla, och det är ju koldioxidutsläppen som är bekymret när det gäller klimatpåverkan. Min uppfattning om Per Bolunds hela anförande när det gäller uranbrytning är att det är att göra en höna av en fjäder, för det har inte skett några förändringar i lagstiftningen nu mot den lagstiftning som infördes av den förra regeringen, den regering som också Per Bolund, eller Per Bolunds parti åtminstone, var med och stöttade. Det är att skapa en oro hos människor och piska upp en stämning över något som inte alls är aktuellt, för det finns inget förändrat förhållningssätt i förhållande till den förra regeringens syn på den här frågan. Enligt mitt sätt att se det är det en ickefråga. Per Bolund gör en höna av en fjäder.

Anf. 181 Karin Åström (S)
Herr talman! Liselott Hagberg tog i sitt anförande upp Kiruna och Gällivare och att det här är svåra saker att planera. Det är klart att det är ännu mer oroande att sitta och planera när näringsministern över huvud taget inte sätter ned foten i en så viktig fråga som hur man ser på finansieringen, samtidigt som kommunen har dålig ekonomi. Det är självklart att det är väldigt oroligt och skakigt just nu uppe i de båda kommunerna eftersom regeringen och näringsministern inte vill sätta ned foten när det gäller statens finansieringsansvar för omvandlingen. Jag skulle vilja fråga Liselott Hagberg, eftersom hon har varit där uppe och vet vilka förändringar som är i antågande, hur hon ser på kravet på statligt finansieringsansvar som vi ställer tillsammans med Vänstern i vår motion. Hur ser du också på kravet att regeringen ska kunna mildra avkastningskravet på LKAB? Jag skulle gärna vilja veta hur Folkpartiet och Liselott Hagberg ser på frågan.

Anf. 182 Liselott Hagberg (Fp)
Herr talman! Det är helt klart var Socialdemokraterna står i den här frågan. Det som också är helt klart är att Socialdemokraterna hela tiden adderar nya utgifter till sin långa utgiftslista. Enligt min uppfattning, eller jag tror det åtminstone, har Karin Åströms parti inget annat på intäktssidan än vad den här regeringen har. Snarare är det väl så att det hela tiden tillkommer saker på utgiftssidan. Som jag berättade i mitt anförande när det gäller stadsflytten av Kiruna kom det ett pressmeddelande så sent som i går där man talar om att man skjuter på framtiden investeringstankarna när det gäller den nya huvudnivån. Frågan är när flytten kan bli aktuell. Som jag också sade är säkert inte sista ordet sagt i den här processen, för här pågår en dialog och en diskussion hela tiden. En stadsflytt är så pass ovanlig, så det finns inget regelverk på plats som klart och tydligt säger hur en sådan ska gå till och hur kostnader ska fördelas.

Anf. 183 Karin Åström (S)
Herr talman! Jag ska bara göra en kort kommentar. Folkpartiet måste förstå att man i de två kommunerna Kiruna och Gällivare kan tycka att regeringen slänger ut 85 miljarder på skattesänkningar. Här går vi alltså på knä i kommunen och vet över huvud taget inte hur vi ska klara att flytta de hus som behöver flyttas etcetera, så det är klart att det är de dimensionerna som diskuteras. Jag vill hoppa över till en annan fråga som jag funderar över och som Per Bolund tog upp. I Folkpartiet har ni så länge som jag kan komma ihåg varit väldigt intresserade av att bygga ut kärnkraften. Det har ni varit sedan lång tid tillbaka. Som jag sade i mitt tidigare inlägg är kärnkraft naturligtvis starkt kopplad till uranbrytning. Man behöver uranet i kärnkraftverken. Som du vet, och som jag tidigare upprepat, har den förra, socialdemokratiska regeringen varit väldigt tydlig just när det gäller gruvbrytning av uran. Vi har sagt nej till urangruvbrytning. Vi kan på inget sätt acceptera en urangruvbrytning. Nu vill jag veta exakt vad Folkpartiet kommer att säga, ja eller nej till gruvbrytning av uran.

Anf. 184 Liselott Hagberg (Fp)
Herr talman! Jag kan ge samma svar till Karin Åström som jag gav till Per Bolund, som stod här innan Karin Åström i samma talarstol, att den här regeringen inte har ändrat uppfattning i förhållande till den förra regeringens uppfattning. Det har inte presenterats någon ny lagstiftning, något nytt i den vägen inom det här området. Det finns egentligen ingenting att förhålla sig till i den meningen. Jag kan säga till Karin Åström, som jag sade till Per Bolund, att det är att göra en höna av en fjäder och att det är en ickefråga. Sedan kan jag inte låta bli att bemöta det som Karin Åström sade när det handlade om att kasta ut pengar i form av skattesänkningar. Jag tror att Karin Åström, fast hon inte sade det så tydligt, menade jobbskatteavdraget. Jag fick det inte riktigt klart för mig, men om det är det som Karin Åström menar med utkastade pengar på skattesänkningar måste man ju ställa sig frågan vad det skulle betyda för de här kommunerna i norra Sverige om köpkraften för dem som bor där minskade i och med höjda skatter och vad höjda arbetsgivaravgifter skulle betyda för kommunernas ekonomi. Man kan inte låta bli att göra en sådan reflexion, eftersom politik inte handlar om ett isolerat område utan om en helhet. Och det är klart att olika saker hänger ihop, så höjda arbetsgivaravgifter och minskad köpkraft skulle högst påtagligt påverka de här kommunernas ekonomi. Jag är ganska övertygad om det.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-04-02
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 3, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Minerallagen (utom frågor om uran)

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:N209, 2007/08:N257 yrkandena 1-3, 2007/08:N306 och 2007/08:N324.
      • Reservation 1 (mp)
    2. Uranprospektering och uranbrytning i Sverige

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:N236, 2007/08:N378 yrkande 9, 2007/08:N393 yrkandena 1 och 2, 2008/09:U322 yrkande 32, 2008/09:N305, 2008/09:N318 och 2008/09:N364 yrkande 1.
      • Reservation 2 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1022026
      m860011
      c20009
      fp23005
      kd140010
      v01903
      mp01108
      Totalt24532072
      Ledamöternas röster
    3. Euratomfördraget

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:N364 yrkande 2.
      • Reservation 3 (v, mp)
    4. Stadsomvandling i Kiruna i samband med gruvverksamhet, m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:N336.
      • Reservation 4 (s, v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0104026
      m860011
      c21008
      fp23005
      kd140010
      v01903
      mp11008
      Totalt155123071
      Ledamöternas röster
    5. Övriga frågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:N327, 2008/09:N293, 2008/09:N405 och 2008/09:N446 yrkandena 1 och 2.