Vissa högskolefrågor

Utbildningsutskottets betänkande 2001/02:UBU11

Var är ärendet nu?

1 Förslag 2 Beredning 3 Debatt 4 Beslut

Ärendet är avslutat

Beslutat: 24 april 2002

Beslut

Motioner om högskolefrågor (UbU11)

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2001 om högskolefrågor.

Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2001/02:UBU11 (doc, 156 kB) Betänkande 2001/02:UBU11 (pdf, 426 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

40 motioner

Motioner från ledamöterna

Form och design Motion 2001/02:Kr226 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (M)
Idrottens villkor Motion 2001/02:Kr339 av Kent Olsson m.fl. (M)
Skapande verksamhet Motion 2001/02:Kr418 av Inger Davidson m.fl. (KD)
Sexuellt likaberättigande Motion 2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (FP)
Sexuell läggning och könstillhörighet Motion 2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (V, S, C, FP, MP)
Mat och hälsa Motion 2001/02:MJ518 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (MP)
med anledning av prop. 2001/02:2 FoU och samverkan i innovationssystemet Motion 2001/02:N10 av Ulf Nilsson m.fl. (FP)
Regionalpolitik Motion 2001/02:N364 av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)
Försäkringsläkare Motion 2001/02:Sf396 av Rose-Marie Frebran m.fl. (KD)
Anhörigvård Motion 2001/02:So609 av Rosita Runegrund m.fl. (KD)
Smärtvården Motion 2001/02:So625 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin (C)
Studenters rätt till skadestånd Motion 2001/02:Ub205 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén (M)
Rätten att överklaga betyg Motion 2001/02:Ub207 av Anita Sidén och Cristina Husmark Pehrsson (M)
Kårobligatoriet Motion 2001/02:Ub209 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav (KD)
Forskarutbildningen Motion 2001/02:Ub223 av Harald Nordlund (FP)
Avskaffa kårobligatoriet Motion 2001/02:Ub226 av Margareta Cederfelt (M)
Den fria akademin - liberal politik för framtidens högskola Motion 2001/02:Ub261 av Ulf Nilsson och Yvonne Ångström (FP)
ANT-kunskap och andra förebyggande åtgärder Motion 2001/02:Ub303 av Kjell Eldensjö och Fanny Rizell (KD)
Vårdutbildningarna och kunskaper om allergier Motion 2001/02:Ub305 av Ronny Olander (S)
Idrott och studier Motion 2001/02:Ub306 av Peter Pedersen och Kenneth Kvist (V)
Medicinsk utbildning Motion 2001/02:Ub371 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (M, KD, FP, C)
Arbetsrelaterade utbildningar Motion 2001/02:Ub390 av Mona Berglund Nilsson och Lisbet Calner (S)
Kårobligatoriets avskaffande Motion 2001/02:Ub391 av Annelie Enochson och Tuve Skånberg (KD)
med anledning av prop. 2001/02:15 Den öppna högskolan Motion 2001/02:Ub4 av Yvonne Andersson m.fl. (KD)
Kvalitetssäkring av dövtolksutbildning Motion 2001/02:Ub403 av Susanne Eberstein och Göran Norlander (S)
Avskaffa kårobligatoriet vid de svenska högskolorna och universiteten Motion 2001/02:Ub412 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson (KD)
Tandhygienister Motion 2001/02:Ub425 av Cristina Husmark Pehrsson (M)
Värdeorienterad forskningspolitik Motion 2001/02:Ub438 av Yvonne Andersson m.fl. (KD)
Högre utbildning och forskning Motion 2001/02:Ub456 av Gunnar Goude m.fl. (MP)
Utbildning och forskning Motion 2001/02:Ub458 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (MP)
Utbildning i försäkringsmedicin för läkarstuderande Motion 2001/02:Ub467 av Mona Berglund Nilsson (S)
Studenter i ämnet teologi Motion 2001/02:Ub470 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist (S)
Nybyggarcentrum i Vilhelmina Motion 2001/02:Ub472 av Karl Gustav Abramsson och Carin Lundberg (S)
Konsumentforskning Motion 2001/02:Ub510 av Karin Jeppsson och Marianne Carlström (S)
Högskola i Hälsingland Motion 2001/02:Ub513 av Per-Olof Svensson m.fl. (S)
Utsatta unga kvinnor Motion 2001/02:Ub522 av Inger Segelström m.fl. (S)
Teckenspråkstolkutbildning Motion 2001/02:Ub538 av Ulla Wester (S)
Den högre utbildningen och forskningen Motion 2001/02:Ub546 av Bo Lundgren m.fl. (M)
Vuxnas lärande Motion 2001/02:Ub549 av Yvonne Andersson m.fl. (KD)
Högre utbildning Motion 2001/02:Ub552 av Sofia Jonsson m.fl. (C)

Beredning

Beredning i utskottet: 2002-03-14
Justering: 2002-04-09
Trycklov: 2002-04-09

Reservationer 15
Betänkande 2001/02:UBU11

Motioner om högskolefrågor (UbU11)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiden 2001 om högskolefrågor.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2002-04-24

Webb-tv Debatt om förslag: Vissa högskolefrågor

2 november 2022
Debatt om förslag 2001/02:UBU11

Dokument från debatten

2002-04-24

Protokoll för debatten

Per Bill (M)

Anf. 98 Per Bill (M)

Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservation 5 som handlar om avskaffandet av kårob- ligatoriet. Detta är ett ganska litet och tunt häfte med ett antal motionsyrkanden som har blivit över sedan den allmänna motionstiden och som inte fick plats i det stora betänkandet som vi debatterade i december och som hette Den öppna högskolan. Detta innebär att det finns ett antal yrkanden som hamnar lite kons- tigt, dvs. att de har tagits upp för ett halvår sedan, och att det sedan finns restyrkanden som har blivit kvar här. Vi har valt att göra ett större särskilt yttrande där vi går igenom i koncentrat det som vi sade i decem- ber. Men jag vill för säkerhets skull kommentera några av de yrkanden som finns även i detta betän- kande. Det första yrkandet gäller kårobligatoriet som vi anser är principiellt fel, och det bör därför avskaffas så fort som möjligt. Men det är också viktigt att man gör detta på ett klokt sätt, att man ser till att man i samband med detta reder ut och har ett förslag färdigt som ser till att studentinflytandet säkras och som också ser till att en del studiesociala frågor som kå- rerna i dag har hand om också i framtiden kan skötas på ett bra sätt. Och inte minst måste vi se till att det inte uppstår några skattetekniska problem som gör att nationer eller andra helt plötsligt skulle åka på högre skatter. Det andra lilla yrkandet som jag skulle vilja ta upp handlar om elitidrottares villkor vid högskolestudier. Vi har sagt nej till detta av det enkla skälet att vi inte vill ha en central antagning utan att vi vill att varje universitet och högskola själva ska välja vilka kriteri- er de vill ha för att anta studenter. Jag är helt överty- gad om att när vi får denna decentralisering kommer ett antal högskolor eller delar av högskolornas profi- ler att just försöka att attrahera t.ex. duktiga musiker eller duktiga idrottare. Låt mig också kortfattat peka på tre kloka folk- partiyrkanden som vi också har avstyrkt men av en helt annan anledning än majoriteten. Det första yrkandet handlar om forskningsstiftel- sernas styrelser. Naturligtvis vill även Moderaterna göra förändringar när det gäller forskningsstiftelser- nas styrelser. Men vi vill gå ännu längre och återföra hela den frihet som forskningsstiftelserna hade före socialiseringen 1995. Det andra yrkandet handlar om fyraårsgränsen vid forskarutbildningen. Även här vill vi gå ännu lite längre. Vi vill nämligen att man river upp denna re- form, men vi vill inte ha kvar den som något riktmär- ke, utan även här vill vi att varje universitet och hög- skola själva ska avgöra vilka regler som de vill ha för sina forskarstuderande. Det tredje yrkandet är ett yrkande om att det ska finnas fler fristående universitet och högskolor. Även detta har vi avstyrkt, men inte därför att vi tycker att det är ett dåligt yrkande utan därför att det inte är finansierat. För ett halvår sedan fanns det däremot ett finansierat yrkande om precis samma sak i en av våra motioner. Detta innebär att vi av helt andra skäl än majori- teten säger nej till dessa tre yrkanden. Men om något av dem skulle komma under votering kommer vi för tydlighets skull att avstå från att votera under dessa tre moment, så att det inte ser ut som om vi skulle ha samma motivering för våra avslag som majoriteten. Fru talman! Att dela upp yrkanden mellan dem som har budgetkonsekvenser och dem som inte har det är minst sagt problematiskt. Jag tycker att det leder till pedagogiska problem när man ska visa vad de olika partierna tycker när det gäller högskolefrå- gor. Det finns en uppenbar risk att vi kommer att ha två debatter varje år, en debatt som handlar om de finansierade förslagen och en annan debatt som handlar om de inte finansierade men likartade förslag. Fru talman! Jag har absolut ingenting emot att vi diskuterar högskolefrågor två gånger per år. Men jag skulle vilja att vi inte har en stor debatt och sedan en minidebatt, utan att vi i så fall försöker använda den andra debatten till att borra djupare in i någonting som är viktigt. Och det finns många saker i dag som är mycket viktiga att diskutera när det gäller högre utbildning och forskning. Det har varit ett ganska stort antal larmrapporter om kvaliteten på vår högskola. Så sent som i månda- gens tidning kunde vi läsa att Högskoleverket, som är den myndighet som ska se till att kvaliteten är till- räckligt hög, nu också slår larm om att kvaliteten i utbildningen är hotad. Högskoleverket säger att vi måste återställa kvaliteten och att vi måste fundera över lärarsituationen. Detta sägs av universitetskans- lern Sigbrit Franke. Detta gör man efter bara ett år. Man har nämligen sex år på sig att gå igenom kvali- teten på ett stort antal utbildningar. Men redan nu efter ett år har man kommit så långt att man kan säga att det finns stora problem här. Fru talman! Låt mig peka på vad jag och Mode- raterna tror är grunden till dessa problem, och låt mig också försöka att komma med inriktningar på hur vi ska lösa dessa problem. Det första problemet är att väldigt många av de nybakade recentiorerna kommer till universitet och högskolor och saknar de förkunskaper som de borde ha. De klarar inte av matten, de klarar inte av språ- ken, och de tvingas att ta studiemedel för att gå ut- bildningar så att de får de kunskaper som de borde ha fått i gymnasieskolan. Denna gymnasiefiering av högre utbildning är ett problem, inte bara för studen- ten utan för alla parter. Den andra problemet är att vi har ett fyrkantigt och centralistiskt antagningssystem. Detta system ger problem både i gymnasieskolan och i högskolan. I gymnasieskolan sänder det en mycket klar signal om att eleverna ska se till att skaffa sig så bra betyg som möjligt, inte så goda kunskaper som möjligt. Alltså väljer de lätta kurser och väljer bort tunga och svåra kurser där de får plugga mycket för att få bra betyg. I högskolan hittar vi problem med att studenterna inte har de förkunskaper som de borde ha. Och här tvingas man då se till att lägga in extraterminer för att de nya studenterna ska få de förkunskaper som man utgick från att de hade från gymnasiet. Det tredje problemet är att vi har haft en urholk- ning av grundutbildningsanslagen. Om man tittar på den urholkningen är den i storleksordningen 3 miljar- der kronor eller 26 %, om man ska tro Sveriges uni- versitetslärarförbund. 26 % urholkning av grundut- bildningsanslagen ger naturligtvis sämre utbildning. Och när Högskoleverket i sin senaste larmrapport säger att många studenter nu inte får det minimum av tio timmar lärarledd utbildning som de borde få utan bara tre-fyra timmar tror jag att vi hittar svaret. Här har vi moderater avsatt 1,1 miljard kronor mer än regeringen för att försöka att se till att ta tag i detta problem. Lägg därtill att vi har haft en likadan utveckling vad gäller fakultetsanslagen och att vi har ett veten- skapsråd som inte har fått de resurser som man behö- ver. Sammantaget ger detta att vi har fem olika punkter som tillsammans ger en sämre kvalitet. Låt mig avsluta med två frågor till Majléne Wes- terlund Panke: 1. Vilka konkreta åtgärder tänker Socialdemokrater- na vidta med anledning av Högskoleverkets larm- rapport om kvaliteten på våra universitet och hög- skolor? 2. Vilken typ av kompensation bör de studenter få som går på en undermålig utbildning?

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 99 Yvonne Andersson (Kd)

Fru talman! Det är nu den sista debatten om hög- skola och forskning under den här mandatperioden. Betänkandet är en uppsamling av 56 motionsyrkan- den från allmänna motionstiden, men det finns ett stort innehåll bakom. Yrkandena är ju inte skrivna för sig utan i ett sammanhang. Det är därför fullt rimligt att ta upp frågor som också hör ihop med yrkandena. Innan jag närmare går in på dessa ska jag, för tids vinnande, yrka bifall enbart till reservation 2 under mom. 15. I övrigt står jag bakom alla våra andra mo- tionsyrkanden. Fru talman! För knappt fyra år sedan kom jag in i riksdagen. Jag började arbeta med bl.a. frågor om högre utbildning och forskning. Jag skapade mig ett slags flygplansbild över landskapet och kunde kon- statera dels att det fanns en rad styrningar från rege- ringens håll som var ologiska i förhållande till allmän svensk utbildningspolicy, dels att dessa styrningar inte stämde överens med det som man från regering- ens sida förde fram och genomförde. Denna bild har förstärkts under mandatperioden. I den flera tusen år gamla Bibelboken kan man lä- sa att det goda jag vill gör jag inte, men det jag inte vill gör jag. Kanske är det detta som gäller. Hursomhelst påstår Thomas Östros en sak men gör i realiteten någonting helt annat. Det skapar inte ökad tilltro till politiker eller till systemet som sådant - tvärtom. Människor blir misstänksamma, och en oro skapas som det blir svårt att bemästra och som kan få allvarliga följder. Detta händer just nu i det akademiska livet, som omfattar både högre utbildning och forskning. Jag fann det därför angeläget att just inför det här anfö- randet ta en liten titt på några källor. Jag vill också tala om vad jag har utgått från, nämligen: bilden från forskarsamhället samt universitetsfolket och de som är satta till tillsyn av vårt system. Forskningsinstitutet SISTER har nyligen gett ut en bok om det nya forskningslandskapet med Ulf Sandström som redaktör. Han har lyft fram läget. Högskoleverket har i sin rapportering om kvali- tetsgranskningar, som vi hörde mycket om i helgen och som vi har kunnat följa, också lyft fram läget. Även den statistiska översikt över högre utbild- ning och forskning som gjorts av Bo Sundqvist från Universitets- och högskoleförbundet har jag haft möjlighet att följa. Det är information härifrån och från ett par andra statliga utredningar som utgör grunden för mitt anfö- rande i dag. Jag tycker att det är viktigt att det är bilden av människor som i realiteten är fullt involve- rade i ett visst sammanhang som ska få råda i denna kammare. Låt mig ta några exempel på Östros beskrivningar av verkligheten och nämna vad det i realiteten hand- lar om. Forskning och högre utbildning handlar ju inte om någonting annat än om vårt lands framtida välfärd. · Ministern säger att han ger extra medel till huma- niora och samhällsvetenskap. Men i själva verket lägger han tillbaka lite av det som tidigare skurits ned. I stället för att staten ska vara garant för ett kunskapsområde som inte självklart är av kom- mersiellt intresse är det i dagsläget en extern fi- nansiär, Riksbankens Jubileumsfond, som ger de mesta pengarna till det här området. · Ministern säger att han värnar om den s.k. nyfi- kenhetsforskningen och om grundforskningen. Men i realiteten har våra universitet dränerats på fakultetsanslag. Inte ens den lilla del som krävs för att grundutbildningen ska vara forskningsan- knuten finns i dag på alla lärosäten. · Ministern säger att det är hög kvalitet på högsko- lans olika utbildningar. Men i realiteten visar så- väl Högskoleverkets granskningar som den all- männa erfarenheten att kvaliteten har sjunkit av- sevärt. Regeringen erkänner faktiskt att utbygg- nadstakten - vi kristdemokrater har där varnat för sänkt kvalitet - har varit för snabb. Annars skulle man ju i tilläggspropositionen inte dra ned på det här området med 276 miljoner kronor. · Ministern påstår att lärosätena är fria att besluta om sina egna verksamheter. Men i realiteten finns det en rad regleringsbrev om var utbildningar ska finnas, om vilka utbildningar som ska genomfö- ras, om hur rekryteringen till utbildningarna ska ske och om man ska få ta intäkter till sin verk- samhet eller inte. · Ministern talar om öppenhet och demokratisk påverkan av verksamheter. Men i realiteten sker det så många transfereringar med pengar åt olika håll att ingen egentligen har ett övergripande grepp om vad och vilka utbildningar som kostar vad. Östros tillser t.ex. inte att det finns goda basmiljöer på universiteten. Högskoleförordning- en säger att all utbildning ska vila på vetenskaplig grund och på beprövad erfarenhet och att den ska vara forskningsanknuten. De basmiljöerna finns inte till fullo i dag! Vad är det då som händer? Jo, de forskare och andra som söker forskningsprojekt tvingas ersätta institutionerna med ungefär 35 % av forskningsansla- gen - detta för att det ska vara en god miljö för grundutbildningen. I realiteten innebär detta t.ex. följande. Människor ger pengar, kanske 5 000 kr, till Cancerfonden för att man där ska forska kring cancer. Detta räcker inte långt. Att dessutom behöva ta 35 % av dessa 5 000 till ett universitets reguljära verksamheter är skanda- löst. Inte är det väl meningen att de som ger pengar till forskning av olika slag samtidigt ska bekosta det som är grunden för en god forskningsmiljö med mel- lan hälften och en tredjedel? Sådant ska ju staten ansvara för. Nu kringgår en rad forskningsfinansiärer detta. De vill själva anställa folk och ge universitetens männi- skor tjänstledigt. De vill flytta sina forskningsprojekt till utländska universitet etc. Knepen är många. Det är ohederligt att människor som skänker pengar till forskning inte kan veta att alla de pengar som lämnas faktiskt går till forskningen. Kristdemokraterna ser med oro på denna utveck- ling. Vi menar att man borde ta ett rejält tag för att komma till rätta med missförhållandena. Vi vill på- verka unga människor så att de blir intresserade och vill jobba vidare med den här verksamheten. Men då måste vi också uppmärksamma att allting är sjyst och hederligt, att det finns ett inflytande och att staten tar vad staten ska ta och andra får ta det de ska ta. Kvaliteten har gått ned. Det är inte svårt att bryta ned en kvalitet. Det är inte svårt att skapa misstro till utbildningar. Det är inte svårt att bli av med kunniga lärare och forskare till näringsliv och till andra länder. Däremot är det mödosamt att bygga upp en kvalitet och ett förtroende - särskilt det internationella. Det är svårt att återfå goda och välutbildade lärare. Jag tycker att det är fantastiskt när Thomas Östros lyckligt talar om vilken enastående forskning och högre utbildning vi har. Jag har valt att inte kritisera landets verksamhet i internationell belysning. Jag har valt att inte kritisera områden som jag inte har en övertygande alternativ handlingsplan för. Jag har valt att i detta anförande lyfta fram viktiga framtidsfrågor som måste få en annan inriktning för att vi inte ska hamna i liknande bakvatten som öststaterna under årtionden varit i. Forskning och högre utbildning är detsamma som ett lands framtida välfärd. Mångfald på den ger grund för en mängd olika inriktningar där vi i dag inte kan avgöra vilken som blir mest betydelsefull för vårt lands tillväxt och välfärd. Vi vet att respekt för stu- denters egna val är A och O. Därför måste vi ha en sökbild som avgör vilket innehåll det blir. Vi vet vidare att ett innovationssystem är jätteviktigt för att man ska få en bro mellan forskning och ökad tillväxt i näringslivet. Ökad tillväxt i näringslivet är i sin tur en grund för att vi faktiskt ska få pengar till bra utbild- ning och bra välfärd. Jag har tidigare yrkat bifall och gör det åter till re- servation 2 under punkt 15.

Sofia Jonsson (C)

Anf. 100 Sofia Jonsson (C)

Fru talman! Som det tidigare sagts här är det här betänkandet en ganska god blandning av många olika saker. Jag tänker göra så att jag först kortfattat går igenom grunden, var vi står, och sedan går jag in på ett par konkreta yrkanden som vi har diskuterat. Om vi ska komma till rätta med den sociala och den geografiska snedrekryteringen måste vi satsa på högskolorna runtom i landet. Vi måste också satsa på en bättre distansutbildning. Utbildningen ska ju for- mas efter studenterna och deras önskemål, inte efter några gamla uppbyggda system där vi har sagt att så här ska det se ut för all evighet framöver. Det måste till ett annat tänkande. Det är studenten och studen- tens utbildning som ska vara i centrum, inte systemet. Därför tycker jag i grunden att det är väldigt bra att vi har byggt ut högskolor runtom i landet, att vi har fått så många fler utbildningsplatser. Centerpartiet var också med och såg till att det här blev verklighet. Men det vi hela tiden påpekade och som är oerhört viktigt är att kvantitet och kvalitet går hand i hand. Satsar vi på fler utbildningsplatser måste resurser följa med. Det måste också finnas en bra kvalitet för de studenter som väljer att inträda i den höga utbild- ningen. Det har inte gjort det. Kvalitet och kvantitet har inte gått hand i hand. Nu kan vi se resultatet av regeringens politik. Trots att vi är många som många gånger har påpekat att vi måste se till att det finns mer resurser till de högre utbildningarna, universiteten och högskolorna, så att man kan anställa lärare och det blir en bra ar- betsmiljö för studenterna för att de ska kunna tillgo- dogöra sig kunskaperna och gå stärkt ut i arbetslivet, har det tyvärr inte fungerat. Som sagt kan vi nu se resultatet. Per Bill var inne på Högskoleverkets granskning. Där kan man se tydligt i konkreta siffror att lärar- bristen är total och förskräcklig. Studenterna får inte chans eller ens möjlighet till lärarledd undervisning på de olika lärosätena. Det är inte kvalitet i den högre utbildningen. Någonting måste görs. Man kan inte som utbildningsministern i stort sett bara rycka på axlarna och säga: Ja, men vi har ju satsat under de senaste åren, och nu ser vi resultatet. Okej, vi går vidare. Men han kommer inte med några konkreta åtgär- der. Det viktiga är nu att han som den högsta ansvariga för den högre utbildningen i Sverige tar till sig av de här siffrorna och ropen på de olika lärosätena och säga: Visst, vi ska i samråd försöka komma till rätta med det här och föra fram en strategi så att vi får fler lärare på de olika lärosätena och att studenterna får kvalitet i sin utbildning. Någonting annat är oaccep- tabelt. Fru talman! Den sociala snedrekryteringen har vi talat om många gånger i kammaren. Det är en oerhört viktig fråga. Vi kan se att den i stort sett ser likadan ut som den gjorde för årtionden sedan. Det är ungefär samma grupper som söker sig till den högre utbild- ningen. Vi vet också efter olika undersökningar, bl.a. SFS undersökning, att det för studenten är ett stort steg att gå till den högre utbildningen om man inte har en bakgrund där det har varit väldigt naturligt. SFS undersökning visar att det är två olika saker som är avgörande. Framför allt är det ekonomin och studi- emedlen. Man ser att man under flera år framöver kommer att skuldsätta sig stort. Det andra är trygg- hetssystemet. Hur kan jag som student känna mig trygg i högskolan, i den högre utbildningen? Vi i Centerpartiet har lagt fram konkreta förslag om detta. Det ena är ett helt nytt och finansierat stu- diemedelssystem för att vi ska sänka skuldbördan för studenterna, för att jag som student ska kunna läsa tre, fyra eller fem år inom den högre utbildningen och känna att jag inte har skuldsatt mig över öronen för resten av livet. Jag får möjligheten att lära mig, läsa till det jag vill. Jag uppnår ett mål i mitt liv och får möjligheten till det, oavsett min bakgrund och oavsett hur mycket pengar jag har i plånboken eller på bank- boken. Tyvärr har vi inte fått ett som jag ser det bra och nytt studiemedelssystem, utan man försöker bättra på lite grann i det gamla systemet. Ska vi minska den sociala snedrekryteringen måste någonting göras framför allt vad gäller studiemedelssystemet. Trygghetssystemet är ett svåröverskådligt lapp- system. Vi har diskuterat detta i de borgerliga partier- na och sagt att en studiesocial utredning vore väldigt bra. Tänk om vi kunde se till att studenten kunde bli ett mer enhetligt begrepp och att vi får en trygghet. Efter mycket påtryckningar från oss sade regeringen i alla fall att man tillsätter en studiesocial utredning. Sedan har vi inte hört så mycket mer av det. Jag skulle vilja fråga Socialdemokraternas representant i dag vad det är som har hänt. Var det bara så att ni sade ja till oss därför att vi skrek alldeles för mycket och alldeles för högt? Eller gör ni det för att ni vill vänta till efter valet? Hur har ni tänkt? Kommer det här i gång? Det är trots allt studenternas trygghet som ska stå i fokus. Fru talman! Högskolorna bedriver i flera fall myndighetsutövning i förhållande till studenterna. Det kan vara examen, man ska bevilja studieuppehåll, man ska ha rätt att fullfölja utbildningen och tillgodo- räkna sig poäng och många andra saker. De lokala regelverk som högskolorna har måste ses över så att det inte blir en omärklig praxis där man har olika regelsystem vid de olika lärosätena, vilket blir väldigt svåröverskådligt för studenterna. Det blir en otrygg- het i systemet. Vi har sagt att det ska ses över så att det blir mer en likställning och man får en enklare överblick. Därför vill vi göra en förändring i högskoleförord- ningen för att garantera en bättre säkerhet för studen- terna kring det här. Det råder inte heller någon gemensam syn från de statliga myndigheternas sida vad gäller att vara stu- dent i Sverige. I vissa fall är man student i tio måna- der, i andra fall i tolv månader. Det är väldigt svårt när det inte finns någon enhetlig syn från de statliga och kommunala myndigheternas sida. Det blir en otrygghet även här. Beslut som berör samma grupp människor och som inte samordnas skapar ett ojäm- likt och i förlängningen diskriminerande system. Även här bör man göra en översyn för att få fram ett enhetligt studerandebegrepp i lagar och förordningar. Slutligen, fru talman, vill jag säga att Centerparti- et vill att kårobligatoriet ska avskaffas. Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 5.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 101 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Det finns ett antal tydliga skiljelinjer i högskolepolitiken. Från liberalt håll har vi sagt att vi vill stänga utbildningsfabriken och i stället öppna den fria akademien. De senaste åren har vi talat om att släppa studenter och forskare fria, minska den statliga styrningen och utgå från helt andra grundvärderingar i politiken för den högre utbildningen. Egentligen borde högskoledebatten oftare börja med att man ställer sig frågan: Varför finns över huvud taget universitet och högskolor och varför är de viktiga? Ett svar som kan ligga nära till hands är att högskolan är till för samhället, att den ska tjäna staten. Ett annat svar är att den ska tillgodose nä- ringslivets behov. Men jag är övertygad om att det finns ett enklare och betydligt bättre svar: Universitet och högskolor är helt enkelt till för dem som ägnar sig åt högskolans huvuduppgift, att söka kunskap. Studenterna, forskarna och lärarna måste sättas i centrum när vi diskuterar framtiden för Sveriges utbildning. Det är från enskilda människors kun- skapssökande som kraften i högskolans utveckling kommer, inte från politiska planritningar eller från kortsiktiga uppfattningar om vad som är nyttigt. Om människor genom tiderna bara hade fått stu- dera eller forska kring det som makthavarna ansåg vara nyttigt, hade kunskapsutvecklingen sett helt annorlunda ut än i dag. I själva verket är det som karakteriserar kulturer med framsteg inom forskning och utbildning just detta att universiteten haft en självständig ställning och inte varit styrda. Folkpartiets högskolepolitik utgår från tre grund- läggande begrepp: kunskap har ett värde i sig, frihe- ten är omistlig i utbildning och forskning, kvaliteten är det som avgör en utbildnings värde, oavsett om det handlar om klassiska språk eller stamcellsforskning. Utifrån dessa utgångspunkter har vi i Folkpartiet en rad reformförslag som på många sätt skulle inne- bära en revolution i högskolevärlden. Vi föreslår att studenterna ska styra utbudet av ut- bildning. Genom en studentpeng ska resurser föras till utbildningar och högskolor som studenterna söker sig till. När det gäller forskningen ska mycket mer av besluten om forskningsobjekt fattas av forskarna själva. Och när det gäller styrningen ska politiker hålla sig borta från ledningen av enskilda högskolor och forskningsråd. I dagens utskottsbetänkande berörs endast en liten del av högskolefrågorna, beroende på vilka motioner som behandlas här. En fråga som dock berörs här är frågan om hur studenten ska få mera makt över sina studier. Vi från Folkpartiet föreslår att ett student- kontrakt ska upprättas på alla högskolor och institu- tioner. De kan se olika ut, men det ska vara tydligt vad en student kan förvänta sig i fråga om handled- ning, utbildade lärare, undervisningstimmar, möjlig- het att ifrågasätta sina betyg och få sin uppsats be- dömd av en utomstående lärare. Dagens information till studenterna lämnar myck- et övrigt att önska. I Högskoleverkets senaste gransk- ning nämns också att studenterna vanligtvis endast får ett slags reklam för olika högskolor. De får väldigt lite information om faktauppgifter som kan ligga till grund för vilken högskola de ska välja. Till området studentmakt hör naturligtvis också det föråldrade kårobligatoriet. Det är märkligt att riksdagen fortfarande accepterar ett system som byg- ger på tvånget att tillhöra en organisation. Rättigheten att välja att vara med eller att stå utanför ska gälla även för studenter. En hel del av de uppgifter som kåren har i dag skulle kunna övertas av högskolan genom att organisera organ för studentinflytande. Förhoppningsvis skulle frivilliga studentkårer locka fler aktiva studenter än dagens, då endast en försvin- nande liten del röstar i kårvalen. Fru talman! I min hemstad Lund pågår just nu en väldigt het debatt om professorstillsättningen i histo- ria. Utan att här på något sätt ta ställning i den aktu- ella sak- eller personfrågan kan jag säga att den dis- kussionen aktualiserar frågan om hur professorer ska tillsättas. För mig och för Folkpartiet är det självklart att professorer ska tillsättas på vetenskapliga meriter, inte på grund av politiska eller andra värderingar. Om man plockar bort de vetenskapliga bedömarna från beslutsprocessen, öppnar man för allehanda svävande och otydliga värderingar vid tillsättningar av tjänster. Jag vill som sagt inte värdera argumenten i det här enskilda fallet, men själva debatten som har uppstått visar på en svaghet i systemet. Numera har ju rege- ringen avskaffat de ämnessakkunnigas rösträtt vid tjänstetillsättningar. Det innebär just en risk för att värderingar styr vid tillsättningar. I dag kan man alltså tillsätta en tjänst helt emot de sakkunniga som kommit fram till ett annat förslag på grundval av rent vetenskapliga meriter. Det här är ett exempel av många på det som jag menar har minskat högskolans och forskningens frihet i Sverige. Naturligtvis ska professorer och forskare föreslås av nämnder där det finns ämnessakkunniga som är med och röstar. Då slipper vi också spekulationer om bakomliggande motiv för det ena eller det andra beslutet. Fru talman! Högskoleverkets senaste granskning, som kom i veckan, är en väldigt nedslående läsning. Tyvärr visar granskningen att det som bl.a. vi i Folk- partiet varnat för de senaste åren har blivit verklighet. Mycket av det som debatten mellan oss i Folkpartiet och regeringen handlar om aktualiseras nu i gransk- ningen. Granskningen visar att undervisningen blivit li- dande av de minskade resurserna till högskolans undervisning och grundutbildning. Undervisnings- grupperna har blivit större och större, och de forskar- utbildade lärarna räcker inte till. Takten i utbyggna- den av högskolorna har varit alldeles för hög i för- hållande till de resurser och den lärarpersonal som finns. Alldeles för många högskolor försöker vara bra på allting, säger man vid Högskoleverket. Högskolor- na försöker få in så många studenter som möjligt till lägsta möjliga pris, är en annan slutsats. För några år sedan blev jag kritiserad här av Soci- aldemokraterna för att jag föreslog en lägre utbygg- nadstakt för att i stället lägga mer pengar på kvalite- ten i undervisningen. Nu visar det sig att tre fjärde- delar av högskolorna inte lyckats ta emot så många studenter som de planerat för. Jag är övertygad om att det nu mer än någonsin är dags att börja tala om kvaliteten i den undervisning som studenterna får. Över hälften av högskolornas lärare är numera inte doktorer, och grupperna blir som sagt större och större. Därför måste prislappen per student skrivas upp, och därför måste fler männi- skor gå vidare till forskning. I Folkpartiets tidigare inlämnade budgetmotion har vi föreslagit att pengarna till studenternas utbild- ning ska ökas med 400 miljoner kronor. Vi har också föreslagit en plan för att successivt skriva upp pri- slappen till nivåer som påminner om nivån för åtta till tio år sedan. Vi föreslår också en ökning på närmare 2 miljarder över en treårsperiod till forskning och fors- karutbildning. Dessa budgetförstärkningar har riksda- gen tyvärr redan avslagit och de är inte aktuella för beslut i dag. I dag har vi i stället en folkpartimotion om att riva upp den misslyckade doktorandreformen, som just bidrar till att vi får för få forskare i Sverige. Fyraårs- spärren för doktorandutbildning måste mjukas upp, och kravet att man ska ha färdig finansiering för fyra år måste tas bort. Särskilt bland humanister och sam- hällsvetare finns det många som vill forska samtidigt som de arbetar deltid. Därför borde regeringen inse att vi måste ha ett system som inte stänger ute männi- skor som brinner för forskning. Jag undrar också varför Vänsterpartiet, som ju en gång röstade mot den här reformen, inte ville vara med och diskutera en mer flexibel doktorandutbildning. Fru talman! Jag menar att den socialdemokratiska högskoleideologi som präglat politiken under 1990- talet på många sätt har väldigt mycket gemensamt med den politik som med begreppet U 68 som sym- bol gav upphov till en inflammerad högskoledebatt för 30 år sedan. Det är just en nyttofixerad politik som präglas av plantänkande. Det är utbildningsfab- rikens ideal. Nu, när tre fjärdedelar av högskolorna inte når upp till sina utbildningsmål, accepterar regeringen till sist och alldeles för sent en liten del av Folkpartiets förslag när det gäller fördelning av platser osv. Men jag hör ingen ideologisk motivering till att regeringen nu tillåter högskolorna en viss omfördelning av plat- ser, utan det här verkar bara ske av nödtvång. Alla motioner i dag som vill öka studenternas, forskarnas och lärarnas fria kunskapssökande blir avslagna utan utförlig motivering. Det gäller folkpar- timotioner och det gäller andra borgerliga motioner. Jag efterlyser därför fortfarande en ny kurs som sätter studenten i centrum och utgår från hans eller hennes intressen och önskningar. I utbildningsfabriken är det siffror och politiska planmål som räknas, men i den fria akademin finns det plats för fritt kunskapssökan- de. Jag nöjer mig avslutningsvis, fru talman, med att yrka bifall till Folkpartiets reservation 4 under punkt 5.

Fru talman! När det gäller den fria grundforsk- ningen är det ju därför vi i andra sammanhang för fram, i motsats till Miljöpartiet, att betydligt mer av pengarna till grundforskning ska gå direkt till univer- sitet och högskolor i stället för att behöva sökas uti- från. Ordet privatisering, som Gunnar Goude använde, betyder för mig att man tvingar offentliga verksam- heter att bli privata. Det är en annan sak att mena att det är bra att det också kan komma privata alternativ. Vi har inga planer på, och tycker inte heller att det vore bra, att privatisera Kristianstads högskola, Lunds universitet eller Umeå universitet. Stiftelseformen tycker vi dock är en bra form för frihet och oberoende, även om den inte passar alla högskolor. Därför vill jag återkomma till frågan: Anser Gunnar Goude att Chalmers tekniska högskola eller Högskolan i Jönköping på något sätt har visat tecken på att den fria forskningen är hotad?

Gunnar Goude (Mp)

Anf. 114 Gunnar Goude (Mp)

Fru talman! Jag fick samma fråga av Per Bill en gång och svarade då att jag inte ville sticka ut huvu- det och tala om vad jag tycker illa om på Chalmers och på Handelshögskolan. Men jag kan fullt ärligt, utan att ge mig in på någon detaljvärdering av dessa - det ska jag naturligtvis inte göra som riksdagsledamot - säga att jag tror att riskerna för t.ex. Handels att hamna i en beroendeställning är mycket större än för en motsvarande helt statligt finansierad högskola. Det är så jag bedömer det. Därmed är det naturligtvis också en fråga om kvaliteten. Det är lite intressant med ordet privatisering. Man får komma ihåg att vid privatisering i sådana här sammanhang brukar inte den privata ägaren finansie- ra det hela särskilt mycket. Det är bara en del som man tar utifrån. Man förutsätter att staten fortfarande lämnar sina bidrag, såsom nu sker till både Chalmers och Handelshögskolan. Det är alltså en "privatisering" med citationstecken. Men beroendet och risken finns där ändå, och den halvform man har tror jag också bara är besvärlig. Dessutom kan man i ett framtida läge med kon- kurrens med andra, helt statliga högskolor få svårig- heter att konkurrera om medlen. Det beror ju på vil- ken regering som sitter. Jag tror dock att våra åsikts- skillnader där är rätt klara och tydliga. Nu hörde jag också att Folkpartiet delar Kristde- mokraternas uppfattning att medlen ska gå till grund- forskning, i större utsträckning när det gäller Folk- partiet, via anslagen direkt till universitet och hög- skolor - en uppfattning som vi inte delar.

Fru talman! Det jag vill ska ingå i ett studentkon- trakt är information om t.ex. hur många undervis- ningstimmar jag garanteras om jag börjar läsa, vilken handledning jag garanteras, vilken utbildningsnivå lärarna har - om de har doktorerat eller inte - och vilken kompensation jag får om högskolan inte lever upp till det utlovade. Det är inte så konstigt att det kommer att se olika ut på olika ställen, eftersom an- talet undervisningstimmar och lärarnas utbildningsni- vå varierar från högskola till högskola. Studenterna kan värdera olika saker. En del stu- denter värderar väldigt högt att träffa en forskarutbil- dad lärare. Andra tycker att annat är viktigare i un- dervisningen. Jag tycker att Majléne Westerlund Panke har fått förslaget om studentkontrakt att låta mycket konstiga- re än vad det är. Det handlar om en tydlig rätt till information t.ex. om vad som händer om studenten inte får det han eller hon har utlovats.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 131 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Om det är det Ulf Nilsson menar med rättssäkerhet för studenterna måste jag säga att det inte riktigt ligger i linje med det Högskoleverket har presenterat. Man betonar rätten att överklaga betyg och vikten av att veta vad som händer om studenten inte kan delta i tentamina, osv. Det gäller t.ex. möj- ligheten till omtentamen. Jag hoppas att Ulf Nilsson delar min uppfattning att dessa delar måste vara lika på alla lärosäten. De ska inte kunna användas i kvalitetskonkurrensen lärosäten emellan. Man ska inte kunna vara lite snäl- lare när man sätter betyg på ett lärosäte än på ett annat. Jag fick när jag läste Ulf Nilssons motion uppfatt- ningen att det var detta man menade när man talade om rättssäkerhet. Nu har jag fått veta vad Ulf Nilsson menar med rättssäkerhet i motionen, och det är något annorlunda.

Fru talman! Jag tänker inte förlänga debatten med käbbel. Men Yvonne Andersson ville faktiskt, och vill fortfarande, införa terminsavgifter för enskilda studenter från tredje land som ska läsa på svenska högskolor.

Yvonne Andersson (Kd)

Anf. 147 Yvonne Andersson (Kd)

Fru talman! Detta är inget käbbel. Det är allvarli- gare än så. Det är allvarligt när någon från det ledan- de partiet försöker få in en i ett fack där man inte vill vara. När jag talar om att ta ut en avgift för utbildning för studenter från länder utanför EU har det ingenting att göra med terminsavgifter som en teknikalitet, lika lite som det har att göra med uppdragsutbildning eller något annat. Majléne Westerlund Panke må anse att jag vill någonting som jag aldrig har gett uttryck för, men jag vill inte ens ha de obligatoriska avgifterna för stu- denterna för att de ska få tentera, vilket Majléne Westerlund Panke talar sig varm för. Jag vill att ut- bildningen i Sverige ska vara fri för våra studenter. Sedan är det ju något helt annat att man talar om att sälja utbildning till de länder som inte har investerat och är utanför EG- och EU-området. Jag hävdar att vi behöver ha en tydlig och hederlig debatt i denna kammare för att vara trovärdiga.

Beslut

Beslut: 2002-04-24

25 förslagspunkter, 13 acklamationer, 2 voteringar

Protokoll med beslut

2002-04-24

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Ekonomiskt utbyte av livslångt lärande

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub549 yrkande 8.

2. Högskolans samverkan med det omgivande samhället

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande 5.

3. Den akademiska friheten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande 6.

4. Grunddragen i högskolans utveckling i övrigt

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub456, 2001/02:Ub458 i denna del och 2001/02:N364 yrkande 1.

Reservation 1 (mp)

5. Studenternas rättssäkerhet

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub4 yrkande 11, 2001/02:Ub207, 2001/02:Ub261 yrkande 9 och 2001/02:Ub552 yrkande 12.

Reservation 2 (kd)
Reservation 3 (c)
Reservation 4 (fp)

6. Kårobligatoriet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub209, 2001/02:Ub226, 2001/02:Ub261 yrkande 10, 2001/02:Ub391, 2001/02:Ub412, 2001/02:Ub546 yrkande 10 och 2001/02:Ub552 yrkande 11.

Reservation 5 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (m, c, fp, kd)
s	114	0	0	17
m	0	67	2	12
c	0	15	1	2
fp	0	14	0	2
kd	0	34	1	7
v	35	0	1	7
mp	11	2	0	3
-	0	1	0	1
Totalt	160	133	5	51
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Forskarstuderandes inflytande

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande 10.

Reservation 6 (c)

8. Enhetligt studerandebegrepp

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub552 yrkande 13.

Reservation 7 (c)

9. Elitidrottares villkor vid högskolestudier

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub306 och 2001/02:Kr339 yrkande 5.

10. Skadestånd vid undermålig undervisning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub205.

11. Kunskap om homo- och bisexuellas samt transpersoners situation

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:L367 yrkande 15 och 2001/02:L371 yrkande 32.

Reservation 8 (fp)

12. Matens betydelse för hälsan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ518 yrkande 14.

13. Tandhygienistutbildningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub425.

14. Utbildning av teckenspråkstolkar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub403 och 2001/02:Ub538.

15. Utbyggnad av forskningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub438 yrkandena 7-9 och 2001/02:Ub552 yrkande 8.

Reservation 9 (c)
Reservation 10 (kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 10 (kd)
s	114	0	0	17
m	69	0	0	12
c	1	0	14	3
fp	14	0	0	2
kd	0	34	0	8
v	35	0	1	7
mp	13	0	0	3
-	1	0	0	1
Totalt	247	34	15	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Forskningsstiftelsernas styrelser

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub261 yrkande 19.

Reservation 11 (fp)

17. Ämnessakkunnigas roll vid tillsättning av professorer m.fl.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub261 yrkande 20.

Reservation 12 (fp)

18. Konsumentforskning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub510.

19. Industriforskningsinstituten

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:N10 yrkande 3.

Reservation 13 (fp)

20. Fyraårsgränsen i forskarutbildningen

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub223.

Reservation 14 (fp)

21. Fristående universitet och högskolor

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub261 yrkande 25.

Reservation 15 (fp)

22. Antalet studerande och examinerade i teologi

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub470.

23. En högskola i Hälsingland

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub513.

24. Nybyggarcentrum i Vilhelmina

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Ub472.

25. Andra motionsyrkanden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Ub303 yrkande 1, 2001/02:Ub305, 2001/02:Ub371, 2001/02:Ub390 yrkande 2, 2001/02:Ub467 yrkandena 1-3, 2001/02:Ub522, 2001/02:Sf396 yrkandena 4 och 5, 2001/02:So609 yrkande 4, 2001/02:So625 yrkande 3 och 2001/02:Kr418 yrkande 16.

Var är ärendet nu?

Beslut

Motioner om högskolefrågor (UbU11)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Motioner om högskolefrågor (UbU11)

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Ekonomiskt utbyte av livslångt lärande

2. Högskolans samverkan med det omgivande samhället

3. Den akademiska friheten

4. Grunddragen i högskolans utveckling i övrigt

5. Studenternas rättssäkerhet

6. Kårobligatoriet

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Forskarstuderandes inflytande

8. Enhetligt studerandebegrepp

9. Elitidrottares villkor vid högskolestudier

10. Skadestånd vid undermålig undervisning

11. Kunskap om homo- och bisexuellas samt transpersoners situation

12. Matens betydelse för hälsan

13. Tandhygienistutbildningen

14. Utbildning av teckenspråkstolkar

15. Utbyggnad av forskningen

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

16. Forskningsstiftelsernas styrelser

17. Ämnessakkunnigas roll vid tillsättning av professorer m.fl.

18. Konsumentforskning

19. Industriforskningsinstituten

20. Fyraårsgränsen i forskarutbildningen

21. Fristående universitet och högskolor

22. Antalet studerande och examinerade i teologi

23. En högskola i Hälsingland

24. Nybyggarcentrum i Vilhelmina

25. Andra motionsyrkanden