Vissa förslag på assistansområdet

Anf. 1 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! Vi ska i dag debattera frågan om vissa förslag på assistansområdet. Regeringen har lagt fram en proposition som innehåller förslag till ändringar i socialförsäkringsbalken och i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, det vill säga LSS.

Vissa förslag på assistansområdet

I sak har jag ingenting att invända mot dessa förslag. De är ett steg i rätt riktning, om än ett litet steg. Det är inga revolutionerande förslag som ställer all orsakad förödelse till rätta. De kommer inte heller att säkerställa att lagen framöver tillämpas så som var tänkt från början. Och de kommer definitivt inte att hjälpa alla dem som redan har drabbats av regeringens nedmontering och besparingskrav inom LSS.

Med detta sagt, fru talman, vill jag återgå till de förslag som faktiskt ligger på vårt bord i dag. Vi ställer oss som sagt bakom regeringens förslag till ändringar i både socialförsäkringsbalken och LSS. När det gäller socialförsäkringsbalken handlar det i korthet bland annat om att införa bestämmelser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att meddela ytterligare föreskrifter om assistansersättning med högre belopp än schablonbeloppet och även om utbetalningar på annat sätt än månadsvis.

När det gäller LSS ska det enligt förslaget införas en bestämmelse som i korthet innebär att när en kommun har tagit emot ett beslut från Försäkringskassan om att någon nekats assistansersättning är det kommunens skyldighet att utan dröjsmål ta kontakt med den enskilde för att eventuella kommunala insatser ska kunna sättas in inom rimlig tid. Vid ett negativt beslut från Försäkringskassan träder alltså kommunens ansvar enligt LSS in, förutsatt såklart att man tillhör rätt personkrets och är i behov av stöd.

När någon får avslag från Försäkringskassan ska Försäkringskassan alltså skicka beslutet till kommunen, som i sin tur ska meddela den enskilda personen. Tyvärr är det inte sällan här det fallerar. Många har fallit mellan stolarna, fått avslag och vet inte vilka andra möjliga vägar som finns för att få hjälp. Vissa kommuner upplever att Försäkringskassans information är bristfällig, och förslaget är att Försäkringskassan ska se över sina rutiner.

Vi ställer oss självklart bakom båda dessa förslag, men vi har trots detta en reservation och synpunkter som vi dessutom delar med vissa av remissinstanserna. Det handlar om att vi tycker att informationen ska lämnas genom personlig kontakt, men också att informationen ska omfatta insatser enligt socialtjänstlagen.

Vi vill alltså att personlig kontakt ska tas så att information om alla möjligheter till annat stöd kan ges. Syftet är att ingen ska falla mellan stolarna, men framför allt att information ska ges om vilken hjälp man kan få när man har nekats assistans av Försäkringskassan. Vi menar att det bästa sättet att säkerställa detta är att ge information vid ett personligt möte så att man dessutom kan säkerställa att personen verkligen har tagit del av informationen, vilket inte är alldeles självklart.

Jag kan konstatera att regeringen instämmer i våra synpunkter och menar att det är en naturlig utgångspunkt att informationen ska lämnas genom personlig kontakt. Men regeringen tycker inte att det finns tillräckliga skäl att införa ett formkrav för informationen i bestämmelsen. Vis av erfarenhet på detta område kan man konstatera att det kanske inte handlar så mycket om vad vi tycker utan mer om vad som faktiskt står och hur det ska tillämpas.

Fru talman! Som jag förstår det är vi någorlunda eniga, och det handlar egentligen bara om huruvida detta är en fråga som bör föras in i informationsbestämmelserna eller inte. Jag tycker det, och därför yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 2 Emma Henriksson (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Fru talman! Precis som föregående talare nämnde rör det ärende vi debatterar i dag väldigt begränsade och små, men förvisso viktiga, förändringar på assistansområdet. På det stora hela är det dock förslag som, även om de är riktiga, inte leder till det återupprättande av lagstiftningen som vi skulle behöva se.

Redan när det gjordes förändringar av hur utbetalning av assistansersättningen från Försäkringskassan ska ske påpekade vi att det inte finns något principiellt skäl att invända mot att ersättningen betalas ut i efterhand eller månadsvis, så länge man tar hänsyn till att de kostnader för vilka den enskilde har beviljats assistansersättning med ett ökat belopp kan fördela sig olika mellan månader. Det är viktigt att pengarna räcker till de insatser som det finns behov av och att detta kan balanseras över tid.

För många som har personliga assistenter som behöver ha stor kunskap om den enskilde för att kunna utföra assistansen på ett korrekt sätt behövs omfattande utbildningsinsatser. Ofta behöver man också, framför allt om man har omfattande assistansersättning, hjälp dygnet runt, året runt - oavsett hur många röda dagar som infaller.

Detta är två typexempel på att det fallerar om man inte kan balansera kostnader över tid. Du kanske inte har möjlighet att skicka hela personalgruppen på utbildning samtidigt när du till exempel har fått ett nytt tekniskt hjälpmedel för att underlätta vardagen. Om de inte alla kan och vet hur man gör i den nya situationen eller när det gäller en ny försämring i din funktionsnedsättning kan inte alla utföra sin uppgift på ett bra sätt. Då kan det bli samlade höga kostnader vid ett och samma tillfälle.

Det kan också handla om att det är midsommar eller att flera röda dagar infaller samtidigt med en sådan utbildningsinsats. Då blir det extra höga kostnader en specifik månad. Julen är ett annat sådant exempel.

När man gjorde dessa förändringar utan att samtidigt göra så att kostnader kan balanseras mellan månader satte man människor i extremt knepiga situationer, framför allt de som har valt små, enskilda utförare. De stora aktörerna - kommunerna eller de stora bolagen - har större möjlighet att balansera för sådana toppar inom sin egen verksamhetsbudget. Det är inte meningen att de ska behöva göra det, men möjligheten har funnits. För den som sköter sin egen assistans eller har anlitat ett litet bolag blir detta dock svårt.

Dessa förändringar, som medger att beloppet kan betalas ut över en annan period, gör det alltså möjligt att balansera när kostnader faller över olika månader. Därför är dessa förändringar viktiga.

Det är dock uppenbart att detta bara är några av de problem som har funnits under senare år och har gjort att människor som har mycket omfattande behov i samhället inte längre får det stöd de har rätt till. Vi kommer nästa vecka att debattera dessa frågor ännu mer, så av det skälet, fru talman, väljer jag att stanna här och yrka bifall till utskottets förslag. Vi har dock ett särskilt yttrande där vi utvecklar var vi står i den stora frågan.

Anf. 3 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! På kort tid har vi här i kammaren debatterat två skarpa propositioner som regeringen har lagt fram och som handlar om beslut som eliminerar oöverblickbara konsekvenser av tidigare domar i bland annat Högsta förvaltningsdomstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Som ni vet har förändringarna pågått under minst tio års tid. Redan 2009 kom ett utslag som ändrade synen på grundläggande behov, som är en bärande pelare i LSS-lagstiftningen. Det handlar bland annat om hur man bedömer personlig assistans.

Innan jag börjar kommentera dagens ärende, som handlar om kommuners skyldighet att informera om vilka förutsättningar som den enskilde har när man inte har rätt till statlig assistans och hur utbetalning av assistansersättning ska ske för dem som har rätt till högre belopp än schablonbeloppet, vill jag titta lite kort i backspegeln. Den situation vi står inför i dag, där många har förlorat statlig assistansersättning, har framför allt att göra med att rättspraxis har ändrats. Förändringen av rättspraxis har i sin tur pågått sedan lång tid tillbaka, vilket beror på en lagstiftning som enligt mitt förmenande är ihålig och ger tolkningsutrymme.

Efter den första domen har förändringar kommit på löpande band. Efter det senaste utslaget, som bland annat handlar om rätten till assistans mellan aktiviteter, så att säga under vilotid, och skulle ha lett till kraftiga förändringar och ändrade förutsättningar för hela lagstiftningen, agerade regeringen kraftfullt och snabbt för att stoppa dessa allvarliga konsekvenser med stopp av tvåårsprövningar. Redan under förra och förrförra mandatperioden var problemen kända även för alliansregeringen, men den dåvarande regeringen förmådde inte ta tag i situationen. Därför känns det lite ironiskt att vi i dag får samma kritik av dem som själva var med på den tiden och inte tog tag i frågan när de satt i regeringsställning.

Under den här mandatperioden har regeringen agerat på olika sätt. I början av mandatperioden beställde man ett antal utredningar för att se vilka konsekvenser den ändrade rättspraxisen hade fått och vad de innebär. Man tog också tidigt initiativ till en LSS-utredning.

Vi socialdemokrater och den rödgröna regeringen kommer inte att rucka på ambitionerna i LSS. Målet är och kommer fortfarande att vara delaktighet, jämlikhet och självständighet. Det står fast. Den som har behov av assistans ska få hjälp. Därför har den rödgröna regeringen lämnat ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen för att fastslå att vi värnar om principerna i lagens intentioner.

Fru talman! Den proposition som debatteras i dag är ytterligare ett steg i rätt riktning. Förslaget handlar kortfattat om att vi ska införa ett krav på att om man får avslag på sin begäran om statlig personlig assistans ska kommunen vara skyldig att skyndsamt informera individen om vilka andra möjligheter som finns. Ansvaret är i dag delat mellan kommuner och staten när det gäller statlig och personlig assistans. I avvaktan på att vi får en ny, modern lagstiftning är det därför viktigt att alla som behöver hjälp ska få det och inte hamnar mellan stolarna. Det är därför ett av dessa förslag ligger på riksdagens bord i dag. Samtidigt vill jag hoppas och tro att kommuner och landsting tar sitt ansvar och ser till att de som behöver insatser får det i väntan på vad som blir framöver.

Det andra förslaget handlar om att vi nu inför en rutin där man har möjlighet att få betalningar mer regelbundet också om man behöver få högre belopp än schablonersättning. Tidigare hade Försäkringskassan en praxis med efterskottsbetalningar. Precis som Emma Henriksson sa har många enskilda då fått agera bank, vilket är olyckligt. Med det förslag vi lägger fram i dag vill vi komma till rätta med den effekten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Avslutningsvis kan vi tyvärr konstatera att människor har kommit i kläm, vilket vi beklagar. Men jag kan lova att vi socialdemokrater kommer att se till att LSS-reformens grundvärderingar ska bestå - delaktighet, jämlikhet och självständighet - och att alla som har rätt till hjälp självklart kommer att få det.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 4 Emma Henriksson (KD)

Fru talman! Jag försökte i mitt anförande att hålla mig till dagens ärende, men eftersom Mikael Dahlqvist i sitt anförande framför allt ägnade sig åt det som är den stora frågan, där regeringen faktiskt inte gör det som behövs, har jag några frågor till honom angående det.

Du säger att den förra regeringen inte gjorde något och att det vi ser nu redan började för mer än ett decennium sedan. Den historieskrivningen hör jag socialdemokrater föra fram i var och varannan debatt i de sammanhang där vi talar om de här frågorna. Man får det att låta som om det inte var någon skillnad mellan vad som hände efter domen 2009 och vad som har hänt de senaste tre åren.

Det finns utredningar och myndigheter som har tittat på sammansättningen bland dem som söker statlig assistans och om det har skett någon förändring där. Nej, konstaterar man då, det är ingen skillnad där. De som söker ingår i samma personkrets, möjligen till och med i något högre utsträckning nu än tidigare.

Men man kan också välja att titta på hur många av dem som söker statlig assistans som får avslag. År 2008 - du refererade ju till domen från 2009 - var det 49 procent som fick avslag på en ansökan. Året efter var det 49,9 procent. Sedan kom hösten 2015 och år 2016. Då minskade beviljandegraden till 20 procent, och enligt de senaste siffrorna är den nu nere på 11,5 procent.

Menar Socialdemokraterna verkligen att det som skedde på hösten 2015 inte innebär någon skillnad? Då gick regeringen ut och sa att man var beredd att spara. Man gav direktiv till utredningen att spara på assistansen. Man gav direktiv till Försäkringskassan att bryta utvecklingen av timmarna. Därefter kan vi i statistiken se en drastisk skillnad. Erkänner inte Socialdemokraterna att den skillnaden finns?

Anf. 5 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Emma Henriksson tycker att det är beklämmande att undertecknad förhåller sig lite vitt till ämnet. Jag vill gärna påminna dig, Emma Henriksson, om att du själv ofta gör på samma sätt. Vi är väl lika goda kålsupare både du och jag.

Nej, jag påstår inte att det här problemet är likadant som för tio år sedan. Men det jag vill säga är att processen har pågått i över tio år. Det finns till och med ett tillkännagivande från socialutskottet som bland andra Socialdemokraterna var med och skrev under, där vi framförde precis den kritik som vi i dag får av er. Vi frågade: Varför agerar ni inte när ni ser vart det är på väg?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Dessutom hörde ansvarigt statsråd till ditt parti, Emma Henriksson. Ni tillsatte en utredning. Vad blev det av den utredningen, Emma Henriksson? Ni förmådde inte ta tag i situationen. Därför menar jag att ni nu kastar sten i glashus.

Jag tycker ändå att den nuvarande regeringen har tagit denna fråga på allvar sedan 2014. Man har beställt en utredning med ett antal direktiv. Man har bett myndigheter titta på vilka konsekvenser och effekter domarna får. Och vi har nu, på kort tid, lagt fram två skarpa lagförslag om förändringar på området. Så nog tycker jag att vi agerar i den takt som har varit möjlig.

Sedan vill jag understryka att situationen är mer allvarlig i dag än den var 2008. Men med tanke på att problemet har funnits under alla dessa år, Emma Henriksson, borde ni också ha kunnat göra lite mer vid er tid vid makten.

Anf. 6 Emma Henriksson (KD)

Fru talman! Det är klart att LSS-lagstiftningen ständigt måste följas upp, och man måste säkerställa att de som har behov också får behoven tillgodosedda. Men det som ni socialdemokrater hela tiden förnekar är att den politik och den retorik ni har fört har lett till drastiska förändringar.

Man går från att det i princip är 45-50 procent av dem som söker som beviljas statlig assistans till att det är 15-20 procent. Och den förändringen sker på bara några år. Alla dessa hjälps ju inte av dagens lagförslag, där kommunen ska informera den person som har blivit av med sina assistanstimmar, för det är inte alla som kommer att få assistans från kommunen heller. Detta ser vi i den statistik vi har på det området. Det är färre i dag som får stöd över huvud taget. Människor kommer i kläm.

Ja, ni har fört in ett stopp mot tvåårsomprövningar. Men alla de som redan har fått sin assistans indragen hjälps inte av det. Alla de som är beroende av kommunal personlig assistans eller andra insatser inom LSS hjälps inte av det.

I dag får inte människor det stöd de behöver, och det är Socialdemokraternas förda politik och retorik som har lett fram till det. Det beror inte i första hand på att ni har kommit med lagförslag som har inneburit förändringar utan på att ni lät bli att komma med lagförslag när vi såg de drastiska förändringarna. Från ett år till ett annat minskade det plötsligt med tiotals procentenheter i fråga om hur många som fick assistans beviljad. Nu är det bara 15 procent som enligt myndigheterna har mycket omfattande behov.

Då räcker det inte med retoriken: Vi har stoppat tvåårsomprövningar, och vi gör lite småförändringar i detaljerna. Det behövs en politik för att ändra och återupprätta.

Anf. 7 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad du antyder, Emma Henriksson. Antyder du att vi på något sätt har påverkat myndigheterna när det gäller avslag eller påverkan av tidigare domar? Man kan tycka oerhört mycket om varför domen 2009 verkställdes 2013, 2014 - det håller jag med om. Men om du anser detta är det väl grund för en KU-anmälan, för vad jag vet får vi inte hålla på med ministerstyre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Vi ändrade inte ett komma i LSS-lagstiftningen - och det vet du, Emma Henriksson - förrän i den näst sista propositionen, då vi bland annat stoppade tvåårsomprövningarna.

Sedan är det klart att antalet avslag har ökat dramatiskt, och det har fått konsekvenser. Jag är den första att erkänna det. Men jag påstår också att vi nu försöker bena ut fråga för fråga och framför allt ta ett helhetsgrepp runt hela lagstiftningen så att vi förhoppningsvis kan få en ny och modern lagstiftning som gör att de som behöver stöd och hjälp får det.

Här låter det som att vi är ganska överens under denna mandatperiod i denna kammare, för jag ser det som en formsak: att det kommer att gå igenom. Däremot tycker jag att man ska vara lite ödmjuk inför att detta är en process som har pågått i många år, som du själv sa. Då kanske man skulle känna att man själv också har en viss skuld.

Anf. 8 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Fru talman! 3 minuter och 55 sekunder - så mycket tid ägnade Mikael Dahlqvist åt att prata om annat än dagens fråga. Dahlqvist framhåller allt bra som regeringen har gjort, men faktum är att det är regeringens signalpolitik som har lett till den situation som vi har i dag. Då pratar jag om regleringsbrevet, som vi har hört om här, och inte minst om finansministerns uttalande om att skära ned på kostnader för personlig assistans och sjukersättning. Det är framför allt det som har fått genomslag.

Dahlqvist skyller utvecklingen på urvattnade domar med för stort tolkningsutrymme. Trots vetskap om hur fel saker och ting kan tolkas väljer regeringen i denna sakfråga att inte skriva in personlig kontakt i bestämmelsen. Man nöjer sig med att tycka att det är underförstått i texten, trots att man vet hur fel saker och ting kan tolkas.

Min fråga blir: Vad är det som gör att man inte vill skriva in detta när man egentligen håller med i sakfrågan?

Anf. 9 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Tack för din fråga, Carina Herrstedt! Vi kan börja med frågan. Regeringen har gjort bedömningen att den justering som görs i socialförsäkringsbalken kommer att räcka. Kommunerna är som bekant skyldiga att följa svensk lag. Vår förhoppning är att de tar frågan på allvar och följer lagstiftningen, som de alltid gör.

Sedan försöker jag beskriva historiken. Vi kan inte beskylla Sverigedemokraterna för att vara ansvariga, eftersom ni inte har suttit i regeringsställning. Men det är ändå lite intressant att höra polemiken i frågan. Jag har bland annat tittat igenom skuggbudgeten för innevarande år från ditt parti, Carina Herrstedt. Där ser jag bland annat en besparing på över 90 miljarder när det gäller kommuner och landsting. Då funderar jag på: Hur ska LSS framöver kunna räcka till och utvecklas när ni gör en så kraftig neddragning?

Jag får säkert detta som svar från dig: Vi sparar in på migration och så vidare. Det brukar vara standardsvaret. Men jag skulle gärna vilja se skarpa förslag från Sverigedemokraterna just på detta område. Hur ska ni, specifikt, kunna värna dessa intentioner mer än i vackra ord?

Anf. 10 Carina Ståhl Herrstedt (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Fru talman! Tack för ett, som vanligt, icke-svar! Det var inte svar på frågan om vad det är som är så farligt med att skriva in detta.

Regeringen gör bedömningen, men hur kommer det sedan att tolkas? Det är det som är min fråga. Vi har sett gång på gång hur saker och ting har tolkats och vantolkats, för den delen, och blir någonting som inte var meningen. Här lutar man sig mot att man har en bedömning och att man tror att det är underförstått. Jag håller inte med om det.

Sedan förstår jag att det är jättejobbigt att inte kunna beskylla Sverigedemokraterna för detta, för det gör man så fort man får en chans.

Det är ganska fult och oärligt att blanda in Sverigedemokraternas skuggbudget i detta och satsningen på LSS. Faktum är att Sverigedemokraterna satsar en halv miljard mer än vad regeringen gör på de här frågorna. Där har du svaret på det.

Anf. 11 Mikael Dahlqvist (S)

Fru talman! Jag vet inte om du hörde dåligt, Carina Herrstedt, men jag sa faktiskt att vi i Sveriges riksdag, den lagstiftande församlingen, måste lita på att våra kommuner, myndigheter, landsting och regioner följer svensk lagstiftning. Det är väl ett rätt tydligt svar. Jag vet inte om du har en annan agenda och misstänker att våra kommuner inte följer svensk lagstiftning, men vi litar på att de gör det. Det är vår bedömning.

Sedan tycker jag inte alls att det är fult att blanda in er skuggbudget, för det handlar om hur hela konceptet håller ihop, Carina Herrstedt. Är det så att man gör rejäla nedskärningar i välfärdssamhället får det konsekvenser, och det brukar alltid få konsekvenser för dem som mest behöver stöd och hjälp.

Anf. 12 Ann-Britt Åsebol (M)

Fru talman! Jag har tidigare från denna talarstol talat om de tre flickor från min hemstad Falun som alla föreslogs bli sjukpensionerade redan i tonåren men som vägrade att acceptera det och i stället kämpade för att kunna ha ett arbete som passade deras situation. Och jag har talat om Jonas som behöver assistans dygnet runt men som med en järnvilja tränar och pluggar för att han vill vara en kugge i samhället.

Jag vill lyfta fram dem igen, för det är de som är hjältar och som kämpar med sin funktionsnedsättning varje dag och varje timme. Inte minst får de också kämpa för att få samhällets stöd och hjälp. Deras behov av insatser enligt LSS blir ifrågasatta. De får avslag och får kämpa vidare mot kritiska myndigheter. Det är en oro omkring dem, inte minst kring de domar som Högsta förvaltningsdomstolen bedömt ska få avslag. Är det min tur nästa gång? Det här är sköra människor som borde få samhällets stöd när de behöver det.

Fru talman! Det betänkande som läggs fram i dag ställer vi moderater oss bakom. Det är bra att vi får klara regler för dem som också anordnar assistansverksamhet, oavsett om det är ett större företag eller de assistansberättigade själva. Det har varit många turer de senaste åren med ändrade villkor och svårt att hänga med. Emma Henriksson har belyst detta med goda exempel. Vi moderater vill se sjysta och långsiktiga villkor för alla som är inblandade i assistansverksamheten. Behoven för de människor som behöver assistans ser nämligen mycket olika ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

De personer som jag har nämnt är bara några exempel bland alla de historier som jag tror att vi alla får höra kring den här verksamheten, och det är viktigt för oss moderater att vi har sjysta och långsiktiga verktyg för att komma till rätta med det här.

Fru talman! Även om assistansreformen har sina brister finns det också ett problem med personer som ramlar mellan stolarna när det gäller huvudmän. Det delade huvudmannaskapet ställer till en hel del oro i sig, och det behöver vi komma till rätta med. Det ska inte vara så i en välfärdsstat som Sverige att människor ska behöva känna sig oroliga för att skyfflas mellan olika huvudmän eller att bedömningar ska se radikalt olika ut beroende på var man bor och var man befinner sig. Vi moderater skulle vilja se att detta blev tydligare och tror att vi i grunden behöver ta ett fastare grepp om huvudmannaskapsfrågan.

Det är helt centralt att sträva efter långsiktighet och hållbarhet när det gäller assistansreformen. Det handlar om trygghet. Kring frågor och avgöranden som rör LSS och personlig assistans krävs gemensamma lösningar, en helhetssyn och balanserade avvägningar som syftar till just långsiktighet, överblickbarhet, hållbarhet och därmed trygghet för den enskilde som är i behov av assistans. Detta gäller även för att kunna ge ökad trygghet och förutsägbarhet för alla anhöriga, alla utförare av assistans samt de ansvariga huvudmännen, det vill säga stat och kommun.

LSS och assistans är en av de absolut viktigaste frihetsreformerna för att man ska kunna leva ett självständigt liv, oavsett vilka behov man har och hur förutsättningarna ser ut. Det är en frihetsreform som vi från Moderaternas sida vill värna om. Låt oss därför gemensamt se till att säkra långsiktighet och hållbarhet för dem som verkligen behöver det, nämligen de människor som har behov av och rätt till personlig assistans. Vi kommer att fullfölja dessa tankegångar under den extra debatt kring assistans som är på gång i nästa vecka.

Anf. 13 Jan Lindholm (MP)

Fru talman! Åhörare, tittare och lyssnare! Den rödgröna feministiska regeringen arbetar systematiskt och målmedvetet för en långsiktigt hållbar välfärdspolitik. Men välfärd är inte samma sak för alla. Någon prioriterar arbete, andra fritid. Resor, familj, vänner, äventyr, kunskap, ekonomisk trygghet och att få vara frisk är andra exempel på svar som man får när frågan ställs: Vad innebär välfärd för dig?

I Sverige är politiken sedan lång tid överens om att välfärden ska omfatta alla. Därför har lagar som garanterar välfärd i olika former oftast stiftats med väldigt breda majoriteter. Rätten till assistans inom ramen för lagen om stöd och service, LSS, är ett bra exempel på det breda samförståndet. Flera har talat om de vägledande domar som det här betänkandet delvis hanterar konsekvenser av, men jag tänkte försöka undvika det och i stället prata lite om andra delar av historien bakom.

Jag börjar 1989. Då tillsatte nämligen den socialdemokratiske socialministern Bengt Lindqvist den så kallade Handikapputredningen, som var grunden till beslutet om assistansreformen genom LSS. Frågan utreddes alltså under en socialdemokratisk minoritetsregering, men när det var dags för beslut hösten 1993 hade landet bytt till en moderatledd minoritetsregering. Att den här reformen ofta kopplas samman med den folkpartistiske socialminister som lade fram propositionen 1993 kan för vissa kännas lite orättvist när man studerar historien bakom reformen och den roll som Bengt Lindqvist och socialdemokratin faktiskt spelade för att den kom till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Genom att påpeka att reformen tillkom under två minoritetsregeringar - som ofta betraktas som varandras huvudfiender i politiken - vill jag understryka det som jag tror att de flesta som har lyssnat till de föregående debattörerna egentligen har uppfattat, nämligen att LSS-lagstiftningen med sina numera tio olika insatser, varav assistans bara är en, har haft och fortfarande har ett mycket brett och starkt stöd i riksdagen.

Fru talman! Det visade sig ganska snart att LSS-lagstiftningen hade många brister, något som kanske inte är så konstigt när man gör en så pass omfattande och omvälvande förändring av situationen för en grupp. Redan 2001, bara sju år efter att lagen började gälla, tillsatte därför den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredning för att förtydliga en del av de här insatserna. Utredningen fick 2002, alltså året därpå, ett tilläggsuppdrag som gällde hjälpmedel inom arbetslivet för de assistansberättigade.

År 2006 tillsattes en utredare som sedan fick tilläggsdirektiv 2007, och 2008 kom så den stora parlamentariska LSS-kommitténs betänkande. Sedan tillsattes en assistansersättningsutredning 2013.

LSS-kommitténs betänkande tycker jag är särskilt intressant att titta på som bakgrund till debatt vi har i dag om LSS-lagstiftningen och assistansens framtid. LSS-kommittén redovisar väldigt många stora frågor som de redan då ansåg problematiska och som lagstiftaren borde åtgärda. Mycket av det som förs fram i LSS-kommitténs betänkande är faktiskt sådana frågor som vi fortfarande inte har hanterat och som vi ofta tar upp och diskuterar i de här debatterna.

Allt det här utredandet och problematiserandet har tyvärr inte lett till så förfärligt mycket. Visst har den ursprungliga lagen uppdaterats och kompletterats många gånger: 2000, 2001, 2003, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2014, 2017 och även i år, 2018. Det är alltså bara några få år när riksdagen inte har förändrat denna lagstiftning i någon form. Visst har en del av de här förändringarna varit viktiga och haft betydelse, men de flesta har ändå varit mer av teknisk karaktär och tillkommit på grund av till exempel svårigheter med handläggning och behov av förbättrade kontroller.

Även den proposition som dagens betänkande handlar om kan huvudsakligen ses som finjusteringar. I det här fallet handlar det om de nya betalningsrutinerna för Försäkringskassan som fick konsekvenser som nu korrigeras. Detta är det redan flera som har talat om, så jag ska inte upprepa det.

En sådan här genomgång av assistansreformens 23 år visar alltså att det är en känslig och svår lagstiftning som ingen regering så här långt har klarat av att reformera mer grundläggande, trots att det är uppenbart att det finns stora behov av det. Jag tyckte att framför allt föregående talare, Ann-Britt Åsebol, lyfte upp att lagstiftningen har brister. De domar som har meddelats visar att det behöver tas ett mer djupt och grundligt grepp om lagstiftningen.

Låt mig summera vad jag har sagt. Det behövs alltså även framdeles ett stort och brett stöd i riksdagen för förändringar. Rädslan för att ingå breda överenskommelser har gjort att det inte har hänt någonting, trots att det under många år har varit uppenbart att justeringar behövs. De från början grundläggande idéerna och tankarna bakom lagstiftningen ska i praktiken fortsätta att gälla för dem som så väl behöver lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 14 Per Lodenius (C)

Fru talman! Förslagen i den proposition vi i dag debatterar har jag inga direkta invändningar emot. Men som vi tillsammans med Kristdemokraterna, Liberalerna och Vänsterpartiet skriver i vårt gemensamma särskilda yttrande bidrar propositionen inte särskilt mycket till att avhjälpa de stora brister som finns i tillämpningen av den aktuella lagstiftningen.

Jag kommer alltså att hålla mig mer generellt till frågan om assistans i mitt anförande.

Regeringen har genom exempelvis regleringsbrev och utredningsdirektiv utmanat grundintentionerna med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, det vill säga LSS. Det är helt uppenbart.

Antalet personer som är berättigade till statlig assistansersättning har minskat kraftigt. Det har vi hört från talarstolen. Och det har skett trots att all statistik säger att det borde ha varit fler som beviljats den statliga assistansersättningen. Det handlar om personer, individer, människor som blivit av med sin assistans eller fått den kraftigt sänkt. Att detta påverkar möjligheten att leva som andra är uppenbart. Livsförutsättningarna, möjligheten till ett aktivt liv, om det så handlar om jobb eller fritid, blir självklart påverkade. Det handlar också om att de som får avslag på sin ansökan om assistans har fördubblats under perioden. Jag säger återigen att fler borde ha beviljats assistans.

Men, fru talman, det är inte bara fråga om siffror i en tabell - inte bara statistik. Det handlar om individer, personer, som kanske genom en olycka eller sjukdom fått sina förutsättningar kraftigt förändrade. Det handlar om personer som inte får det stöd och den hjälp de är i behov av som en direkt följd av regeringens politik under denna mandatperiod. Det är en kombination av passivitet, det vill säga att regeringen valt att inte i tid lägga fram förslag i ett läge då domstolar och myndigheter fattat beslut som vi anser strider mot intentionerna i LSS, och en lång rad konkreta beslut som slår direkt mot assistanssystemet.

Var finns tron på människan och allas lika värde?

För oss i Centerpartiet är den viktigaste uppgiften att återupprätta grundintentionerna i LSS. Och med det sagt är det som regeringen nu föreslår, tillsammans med tidigare försök att till viss del gå den kraftiga kritiken till mötes, långt ifrån tillräckligt för att återställa grundintentionen med lagstiftningen. Förslaget kommer också alldeles för sent.

Varför har det tagit så lång tid? Varför vill man inte göra mer när signalerna länge varit så tydliga?

Fru talman! Jag vill instämma med dem som framhåller att de inte är nöjda med regeringens hantering av frågan om personlig assistans. Det är det minsta man kan säga i sammanhanget.

För Centerpartiet är det i stället viktigt att alla ska ha möjlighet att påverka sin egen situation. Om man har en funktionsnedsättning är det viktigt att den hjälp och det stöd man får är anpassade efter individens behov. Personlig assistans är ett viktigt stöd som förenklar vardagen för människor. För oss i Centerpartiet är det då dessutom viktigt att alla ska ha möjlighet att påverka sin egen situation. Om man har en funktionsnedsättning är det viktigt att den hjälp och det stöd man får då också är anpassade efter den unika situation som gäller för varje människa. Därför vill vi i Centerpartiet också ge människor med funktionsnedsättning fler möjligheter att bestämma över innehållet i stöd, hjälp och service.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Fru talman! Syftet med den personliga assistansen är ju att ge ett kontinuerligt och sammanhållet stöd så att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att ha en fungerande vardag i det egna hemmet, att delta i samhällslivet eller i fritidsaktiviteter samt att ha ett arbete eller studera. För oss i Centerpartiet är det helt grundläggande att lagstiftningen och tillämpningen av lagen lever upp till detta.

Fru talman! Jag vill avsluta med att hänvisa till det särskilda yttrandet Centerpartiet står bakom.

Anf. 15 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Det är med stor tacksamhet och med ett visst mått av ödmjukhet jag inleder debatten i dag. Det är en stor vinst för oss alla som kämpar för LSS att regeringen nu beslutat att ändra direktiven i LSS-utredningen genom att ta bort besparingskravet på den personliga assistansen.

Jag har mycket stor respekt för politiker som vågar göra om och göra rätt. Och jag är verkligen lättad att direktiven ändras. Det är ett stort steg i rätt riktning.

Det är självklart helt orimligt att spara in på människors rättigheter, och jag ser beslutet som en signal om att det nu inte ska vara de ekonomiska intressena som ska styra utan våra behov och rättigheter. Jag tar det som ett bevis för att regeringen beslutat sig för att det är vår rätt att leva självständiga liv som ska stå i fokus.

Det är inte utredningens nya direktiv som vi ska debattera i dag, men med regeringens nya riktning är det den utgångspunkten vi ska ha i den fortsatta debatten om funktionshinderspolitik och om LSS. Nu är det faktiskt våra behov som ska stå i fokus och ingenting annat.

Det förslag som ligger på bordet i dag handlar bland annat om att kommunerna ska upplysa den som fått avslag från Försäkringskassan om vilka rättigheter denne har. Syftet är att färre personer ska hamna mellan stolarna. Det är inget oviktigt förslag. Tvärtom har vi fått flera vittnesmål, bland annat i Stils rapport Innan levde jag, nu existerar jag, om att människor helt faller bort när de får avslag från Försäkringskassan. Vi i Vänsterpartiet ställer oss därför självklart bakom förslaget.

Det finns dock vissa aspekter som ger anledning till ett visst mått av oro och som vi behöver lyfta fram i dag. Bakgrunden till förslaget är att vi under de senaste fyra åren har sett en markant ökning av avslag från Försäkringskassan och att allt fler blir hänvisade till sina kommuner. Det beror dels på att regeringen uppmanat Försäkringskassan att minska antalet timmar, dels på att två regeringar i rad har fokuserat på felaktiga föreställningar om fusk och kriminalitet och dels på att man har låtit ekonomi gå före behov. Det beror också på ett antal domar som urholkat lagstiftningen och som Försäkringskassan uppenbart tolkat för hårt. Resultatet har blivit att tusentals personer inte har fått sina rättigheter tillgodosedda och därmed fått sina liv fullständigt sönderslagna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Ett av regeringens svar har varit att kommunerna tydligare behöver ta sitt ansvar. Det är helt riktigt. Det ligger dock ett antagande här som verkligen är bekymmersamt, nämligen att det är samma sak att få sin insats genom kommunen som det är från staten. Det låter nästan som att det bara är en fråga om vilken påse pengarna kommer från.

Fru talman! Regeringen är lika medveten som vi om att de som får avslag från Försäkringskassan möter en helt annan verklighet när de blir hänvisade till kommunerna. I stället för att få en insats med självbestämmande och egenmakt kan förflyttningen innebära att de får helt andra insatser än assistans. Vi vet att timmarna minskar drastiskt, och vi vet att bedömningarna skiljer sig kraftigt mellan olika kommuner. I viss mån är det till och med så att vi faktiskt inte vet vilka insatser en person får efter att denne har fått avslag från Försäkringskassan. Det finns vittnesmål om människor som i dag, 2018, blir fångar i sina egna hem eller hänvisade till ett liv likt det innan frihetsreformen infördes.

Självklart är det superviktigt att det finns en lagstiftning som verkar för att ingen ska ramla mellan stolarna, men det är än viktigare att ingen av oss låter det framstå som att det är lösningen på den hårresande utveckling vi har sett under de senaste åren. Vad som krävs för att du ska vara garanterad dina rättigheter är att LSS-reformen återtar sin funktionsduglighet. Då krävs en lagändring utifrån alla de domar som fallit sedan 2008. Det spelar verkligen roll om du får assistans beviljad genom Försäkringskassan eller om du blir hänvisad till en kommun.

Fru talman! I den kommande LSS-utredningen är huvudmannaskapet en av de delar som nu ses över. Det finns därför i rörelsen en stor oro att en kommunalisering kommer att föreslås. För den som inte var med tiden innan lagen om LSS infördes kan det vara svårt att förstå varför rädslan är så stor. Men om vi kan vår historia är oron fullt rimlig. Om vi alla verkligen förstod att det här berör oss alla skulle vi nog vara fler som delade oron.

Personlig assistans är, som vi alla vid det här laget vet, en helt fantastisk garanti för att var och en av oss ska ha rätten att leva som en fri och självständig individ, oavsett vår funktionalitet. Det är helt grundläggande i en demokrati och för att garantera våra mänskliga rättigheter. Det fantastiska med den personliga assistansen är att den ger oss verklig möjlighet att leva ett liv som andra och själva bestämma vad vi vill göra med våra liv på samma villkor, oavsett vår funktionalitet.

Innan reformen infördes 1994 var det nästan omöjligt för kommunerna att tillgodose hjälpbehoven för den med omfattande behov. För de dagliga behoven på ett par timmar fungerade det kanske skapligt, men resten av tiden var människor i vårt land dömda till ett liv i fångenskap.

Det krävs heller inte mycket kunskap om kommunal ekonomi för att förstå att en person med omfattande behov blev som en röd prick i den kommunala budgeten. Det var en person som kunde pekas ut och vars liv kom att ligga i händerna på politiker med krav på budget i balans, där en individs rätt till sitt liv blev reducerad till en påse pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa förslag på assistansområdet

Det finns ingenting som pekar på att det skulle bli så mycket annorlunda i dag. Det är precis det här vi ser i de rapporter som presenteras om vad som händer med dem som hamnar hos kommunen. Det är den här verkligheten som de över 1 200 personer som i dag har fått avslag kan befinna sig i.

Slutligen vill jag understryka att det verkligen är viktigt att det i dag framkommer med all tydlighet att det här förslaget inte råder bot på den fruktansvärda utveckling vi har sett. För det krävs en lagändring. Men det är också oerhört viktigt att visa att en överföring från en huvudman till en annan inte enbart är en ekonomisk transaktion utan kan vara skillnaden mellan att leva som andra och att bara existera.

Vi ställer oss bakom förslaget som vi ska rösta om i dag, men vi har också ett särskilt yttrande för att tydliggöra våra ställningstaganden.

Anf. 16 Barbro Westerholm (L)

Fru talman! I betänkandet som vi behandlar i dag rätas det ut en rad bekymmersamma frågetecken kring hur och när man ska ersätta och så vidare. Det är välkommet - det förenklar för de inblandade, så det står vi naturligtvis bakom.

Men samtidigt, som flera talare har tagit upp, löser det här inte de stora problem som vi har kvar med assistansersättningen. Detta innebär ju inte någon förbättring för de kanske 1 400 personer som förlorat sin assistans eller som fått nej och inte ja. I dag är det en av tio som får ja; övriga får nej. Det medför också orättvisor inom området. I dag är det faktiskt så att personer som har assistans behandlas mer förmånligt än personer som har blivit av med den, fått den reducerad eller fått nej. Det är en oacceptabel särbehandling.

Det här är, som flera har sagt, en stor frihetsreform. Den är avsedd att ge människor med funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett liv som Svensson - LSS. Men den har urholkats under senare år, som flera också har påtalat. Nedskärningarna sedan 2015 har verkställts av Försäkringskassan, och enskilda assistansberättigade känner det in på bara skinnet. Men det är inte bara de utan också deras anhöriga och deras arbetsplatser, där de inte längre kan inneha arbeten därför att de har blivit av med sina assistenter.

Jag vill nämna skaparna av den här reformen. Jan Lindholm var inne på Bengt Lindqvist. Jag vill gå ännu längre tillbaka i tiden. Det var Karl Grünewald, som blev medicinalråd på Socialstyrelsen med de här frågorna på sitt bord, som med egen erfarenhet som läkare ute på fältet reagerade mot hur många människor med funktionsnedsättningar som fick bo på institution. Hans mantra var: Vi måste skapa ett samhälle där man kan bo som alla andra människor. Det måste vara möjligt. Han lade grunden till LSS, som Bengt Westerberg plockade upp i sitt valmanifest 1985 och som Bengt Lindqvist sedan bejakade. Det är mycket tack vare att dessa båda Bengt samarbetade så väl som assistansreformen överlevde regeringsskiftet 1994. Det här är en tanke, en målsättning, som vi måste tillbaka till. Vi kan inte bara räkna kostnader hela tiden.

Vad gäller den pågående LSS-utredningen och ändrade direktiv läser vi dem kanske på lite olika sätt. Men jag tycker att det är ett felgrepp när regeringen sätter till utredningar och samtidigt skriver i direktiv att man inte får komma med några nyheter med mindre än att man tar bort andra saker, alltså att man måste hålla sig inom den budget som redan finns.

Vissa förslag på assistansområdet

Jag menar att en utredning ska utgå från målsättningen att tillgodose funktionsnedsatta personers behov av att leva i frihet som andra. Man ska titta på vad det är för behov som behöver tillgodoses, kostnadsberäkna dem och lämna över till en regering. Sedan är det politikens sak att prioritera mellan olika angelägna områden, och då är det inte säkert att det här ska prioriteras bara inom det sociala området. Vi har ju avgränsade budgetområden i budgeten - nian, tian, elvan, tolvan och så vidare. Det kan i så fall bli nedskärningar av anslag inom andra områden, för det handlar om vilka behov vi vill tillgodose.

Jag kan också se att vi har åldersdiskriminering i det här sammanhanget. Jag har talat om den tidigare i kammaren. Upp till 65 kan du vara assistansberättigad, men har du inte assistans utan får behov efter 65 är det hemtjänst och anhörigvård det handlar om. Vi ser grupper som kommer in i den här så att säga farozonen, nämligen de som polioskadades i de senaste epidemierna i början av 50-talet och de neurosedynskadade. Det finns andra exempel. Jag skulle gärna se att en sådan här regering tittar också på deras behov och beräknar vad assistans kostar i jämförelse med hemtjänst, anhörigvård, bortfall av arbetsinkomst och annat så att vi i politiken sedan kan prioritera.

Vi i Liberalerna står bakom det särskilda yttrandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 maj.)