Socialutskottets betänkande
1995/96:SOU13
Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1996
Innehåll
1995/96
SoU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens
skrivelse 1995/96:122 Redogörelse för en
överenskommelse om vissa ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år
1996. Utgiftsramen för år 1996 uppgår
till totalt 1 354 miljoner kronor. Ett
centralt inslag i överenskommelsen är
den utvidgade vårdgarantin. Vidare utgår
bidrag till bl.a. rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och
sjukvården, psykoterapeutisk verksamhet,
handledning av kiropraktorer och
naprapater samt till SBU. Enligt en
särskild överenskommelse utgår också
ersättning till Handikappinstitutet.
Samtidigt behandlar utskottet fem
motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1995.
Utskottet anser att skrivelsen inte bör
föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Motionsyrkandena avstyrks.
Till betänkandet har fogats
reservationer av (v) om rehabilitering
och av (mp) om operationsköer m.m.
Regeringens skrivelse
I skrivelsen som regeringen beslutat den
18 januari 1996 lämnas en redogörelse
för den överenskommelse som den 4
december 1995 träffades mellan
företrädare för staten och
sjukvårdshuvudmännen om vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
för år 1996.
Ingen motion har väckts med anledning
av skrivelsen.
Motioner från den allmänna
motionstiden
1994/95:So428 Stig Sandström m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av
rehabiliteringsinsatserna för personer
med reumatiska sjukdomar enligt vad i
motionen anförts.
1994/95:So452 av Per Lager m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning av möjligheterna att
upprätta ett register över den samlade
lediga operationskapaciteten i landet
för att därmed kunna minska
operationsköerna,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en etikdiskussion
i anslutning till vårdkösystemet.
1994/95:So459 av Bengt Silfverstrand
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en nationell
samrådsnämnd och satsning på
diabetesvården.
1994/95:So494 av Stig Sandström m.fl.
(v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i
förhandlingarna med landstingen få till
stånd en dokumentation av utvecklingen
inom vården och omsorgen.
Utskottet
Överenskommelsen för år 1996
Det ersättnings- och bidragssystem som
nu gäller för hälso- och sjukvården
infördes 1985 genom den s.k.
Dagmarreformen. Dessförinnan lämnades
från staten till sjukvårdshuvudmännen
ett antal prestations- eller
invånarrelaterade ersättningar från
sjukförsäkringen samt direkta
statsbidrag för den psykiatriska vården.
Efter olika justeringar och förändringar
som genomförts i statsbidragssystemet
till landstingen har det samlade
ersättningsbeloppet successivt
reducerats och uppgick år 1995 till 2
698 miljoner kronor. Genom att
ersättningen för sjukresor fr.o.m. år
1996 ingår i det generella statsbidraget
till landstingen (prop. 1994/95:150,
bet. 1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:448)
uppgår ramen för detta år till 1 354
miljoner kronor.
I oktober 1995 träffade staten och
sjukvårdshuvudmännen en separat
överenskommelse om återreglering av
allmän sjukvårdsersättning och särskilt
statsbidrag till hälso- och sjukvård för
åren 1994 och 1995 gällande fördelningen
av kostnadsansvaret för vissa
vårdförmåner i internationella
förhållanden. Överenskommelsen innebär
bl.a. att någon motsvarande avräkning
mot ersättning/statsbidrag i efterhand
som skett för åren 1994 och 1995 inte
skall göras för år 1996. Frågan skall i
stället regleras i den nu aktuella
överenskommelsen. Så har också skett,
och frågan om återreglering av vissa
vårdförmåner i internationella
förhållanden är därmed slutligt
reglerad.
I en protokollsanteckning till
överenskommelsen har Landstingsförbundet
reserverat sig för eventuella effekter
av den då pågående
arbetsmarknadskonflikten. Förbundet har
för avsikt att återkomma till regeringen
om konfliktens inverkan på väntetider
innebär att överenskommelsen inte kan
fullgöras.
Parterna har enats om att utgiftsramen
för år 1996, 1 354 miljoner kronor,
skall fördelas enligt följande:
Ändamål Totalbelopp i
milj. kr.
1. Bidrag till hälso- och sjukvård
762,50
2. Särskild ersättning för
rehabiliterings-
och behandlingsinsatser 435
3. Ersättning till Handikappinstitutet
51
4. Särskild ersättning för
psykoterapeutisk
verksamhet 65
5. Särskild ersättning för informations-
försörjning m.m. 21
6. Särskild ersättning för rikssjukvård
för
HIV-smittade 7,25
7. Särskild ersättning för vissa
patientöverföringar 0,75
8. Särskild ersättning för handledning
av
kiropraktorer och naprapater 1
9. Ersättning för SBU:s verksamhet10,50
Bidraget till hälso- och sjukvård bör
enligt parterna dels stimulera till
fortsatt utvecklingsarbete hos
sjukvårdshuvudmännen för att finna
former för hälso- och sjukvården som
svarar mot äldre människors behov och
önskemål, dels underlätta för
sjukvårdshuvudmännen att uppfylla
överenskommelsen om en utvidgad
vårdgaranti och vårdkontrakt. Den
vårdgaranti som gällt till utgången av
1995 kommer att successivt förändras och
utvecklas mot ett bredare hälso- och
sjukvårdspolitiskt ställningstagande där
utrymme ges för angelägna
vårdpritoriteringar, bl.a. med hänsyn
till övervägandena i
Prioriteringsutredningens
slutbetänkande. Den tidigare
vårdgarantin kommer under 1996 att ingå
i sin helhet i den utvidgade garantin
för att så småningom ersättas av en
garanti som tillgodoser alla
patientgruppers angelägna vårdbehov inom
en rimlig tidsram samtidigt som den
enskildes ställning stärks.
Den utvidgade vårdgarantin innebär
enligt parterna att alla i Sverige
bosatta personer garanteras en
lättillgänglig hälso- och sjukvård. Den
enskilde skall kunna få kontakt med
personal i primärvården samma dag,
träffa en läkare på denna vårdnivå inom
åtta dagar och, efter remiss, få kontakt
med en specialistläkare inom fyra
veckor.
Patienter med svåra kroniska sjukdomar
skall garanteras en viss vårdstandard
genom att ett vårdkontrakt upprättas
mellan patienten och vårdgivaren. I
kontraktet skall anges bl.a. vilka
behandlingar som skall ges och med vilka
intervaller samt patientens rätt till
information och vad patienten själv kan
göra för att hantera sin kroniska
sjukdom. Vårdkontrakten skall utformas
utifrån nationella vårdprogram där
vårdstandarden preciseras. Dessa
utarbetas av Socialstyrelsen.
Enligt överenskommelsen skall
diabetiker som första patientgrupp
erbjudas en sådan vårdgaranti under
1996.
Parterna är överens om att den särskilda
ersättningen för medicinska
rehabiliterings- och behandlingsinsatser
skall finnas kvar även för kommande år.
Medlen bör dock i första hand beviljas
mer, såväl innehållsmässigt som
tidsmässigt, omfattande projekt. Ett
prioriterat område bör vara
rehabilitering av människor med psykiska
störningar. Där bör en jämnare
fördelning av medlen mellan olika
åldersgrupper uppmärksammas. Vidare
finns anledning att uppmärksamma
rehabiliteringsinsatserna ur ett
könsperspektiv.
En fristående utvärdering på detta
område har gjorts. Enligt utvärderingen
har syftet att sätta focus på
rehabiliteringsarbetet uppnåtts, och
samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen
och försäkringskassorna har förbättrats
påtagligt. Det finns dock brister i
uppföljningen av medlens effekter och
erfarenhetsåterföring. Därför
rekommenderas att medlen
fortsättningsvis bör lämnas under en
treårsperiod och att varje ansökan bör
innehålla en plan för projektets
avlösning och verksamhetens integrering
i reguljär verksamhet.
I en särskild överenskommelse har
parterna enats om att ersättningen till
Handikappinstitutet för år 1996 skall
vara nominellt oförändrad jämfört med
föregående år, dvs. 51 miljoner kronor.
Handikappinstitutets verksamhet
finansieras sedan år 1991 via ett direkt
bidrag inom ramen för den allmänna
sjukförsäkringen. Vid denna tidpunkt
accentuerades även institutets roll inom
forskning och utveckling på
hjälpmedelsområdet ytterligare. Till och
med 1991 var ansvaret för att
tillhandahålla hjälpmedel för vård och
behandling i princip samlat hos
landstingen. Genom Ädelreformen har dock
även kommunerna fått ett ansvar för
hjälpmedelsförsörjningen. Regeringen och
landstinget har därför funnit att en
översyn av Handikappinstitutet bör
genomföras. En särskild utredare har
tillkallats, vars huvuduppgift är att
pröva vilka förändringar som bör
genomföras i fråga om institutets
verksamhet, organisationsform och
finansiering. Förslaget skall redovisas
senast den 1 juni 1996 (dir. 1995:161).
Parterna är överens om att ersättningen
till psykoterapeutisk verksamhet bestäms
till 65 miljoner kronor. Genom
överenskommelsen för år 1995 utökades
ersättningen från 39,5 miljoner kronor
år 1994 till 60 miljoner kronor.
Landstingsförbundet skall senast den 15
mars 1996 redovisa hur dessa medel
använts. Medlen anses ha haft stor
betydelse för att öka tillgången till
psykoterapeutiska behandlingsinsatser
till rimliga kostnader för den enskilde.
Naprapater har efter riksdagens beslut i
juni 1994 möjlighet att söka
yrkeslegitimation efter
praktiktjänstgöring. Parterna har därför
enats om att 1 miljon kronor skall
avsättas för att stimulera handledning
av kiropraktorer och naprapater inom den
offentliga hälso- och sjukvården.
I överenskommelsen anges att
verksamheten vid Statens beredning för
utvärdering och medicinsk metodik (SBU)
är betydelsefull för att givna resurser
inom hälso- och sjukvården skall kunna
utnyttjas rationellt. Parterna är därför
överens om att 10,5 miljoner kronor
skall avsätts för år 1996.
I enlighet med överenskommelsen för år
1995 har frågan om ett överförande av
administrationen av avgifter för
pensionärer vid sjukhusvård från de
allmänna försäkringskassorna till
sjukvårdshuvudmännen utretts.
Överläggningarna i denna fråga är inte
avslutade. Inriktningen är dock att
slutföra dessa i början av år 1996 och
då om möjligt träffa en särskild
överenskommelse.
Motionerna
Diabetesvård
I motion So459 av Bengt Silfverstrand
m.fl. (s) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell samrådsnämnd och
satsning på diabetesvården. WHO och IDF
(Internationella diabetesfederationen)
har med anledning av
diabetessjukdomarnas betydande inverkan
på folkhälsan antagit ett gemensamt
program, The Saint Vincent Declaration,
för att höja kvaliteten på
diabetesvården i Europa. En arbetsgrupp
med representanter för Socialstyrelsen,
Svenska Diabetesförbundet m.fl. har
kartlagt diabetesvårdens omfattning,
kvalitet och struktur i åtta län i
Sverige. Den bild gruppen ger av svensk
diabetesvård är, enligt motionärerna, i
flera avseenden positiv. Samtidigt drar
dock gruppen slutsatsen att betydande
samhällsekonomiska vinster skulle kunna
uppnås med en ökad satsning på
förebyggande vård. De nämner att av de
pengar som satsas på diabetesvård går ca
80 % till ren reparation av skadorna
medan endast 20 % avser förebyggande
vård. Detta måste, enligt motionärerna,
betraktas som slöseri med knappa
resurser. Utifrån den kunskap som det
svenska kartläggningsarbetet har givit
måste nu konkreta åtgärder genomföras
för att uppnå en ännu bättre vård, anför
motionärerna. Av såväl medicinska som
sociala skäl och med hänsyn till den
bättre hushållning med knappa ekonomiska
resurser som enligt motionärerna torde
kunna uppnås genom en kraftfullare
satsning på förebyggande diabetesvård är
det väsentligt att Sverige nu fullt ut
ansluter sig till Saint
Vincentdeklarationens målsättning och
ambitionsnivå. Detta innebär bl.a. att
en nationell samrådsnämnd kan skapas och
att konkreta åtgärder och
genomförandeprojekt inom diabetesvården
kan komma till stånd, heter det i
motionen.
Rehabilitering för personer med
reumatiska sjukdomar
I motion So428 av Stig Sandström m.fl.
(v) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av
rehabiliteringsinsatserna för personer
med reumatiska sjukdomar enligt vad i
motionen anförts. Motionärerna anför att
genom de förändringar som skett inom
hälso- och sjukvården under senare år
kan man klart se att
rehabiliteringsmöjligheterna för
reumatiker har minskat.
Decentraliseringen har medfört att
utomlänsremisser för behandling och
rehabilitering på specialistsjukhus och
möjligheten att komma till
rehabiliterings- eller
rekreationsanläggningar, kurorter och
klimatvård har minskat. Resurserna inom
de egna landstingen prioriteras. Om man
inte får den hjälp som behövs på
arbetsplatsen, t.ex. i form av ny
teknik, ergonomi eller datorstöd finns
det, enligt motionärerna stor risk för
att fler kommer att pensioneras i
förtid. En översyn beträffande
rehabiliteringsinsatserna för personer
med reumatiska sjukdomar behövs därför,
heter det i motionen.
Operationsköer m.m.
I motion So452 Av Per Lager m.fl. (mp)
hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en utredning av möjligheterna att
upprätta ett register över den samlade
lediga operationskapaciteten i landet
för att därmed kunna minska
operationsköerna (yrkande 1) och att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
behovet av en etikdiskussion i
anslutning till vårdkösystemet (yrkande
3). Motionärerna anser att nuvarande
rutiner med långa sjukskrivningstider
inför operationer är slöseri med
allmänna medel. Finns det ett register
över all ledig operationskapacitet inom
den samlade svenska sjukvården kan en
operation ske tidigare någon annanstans
i landet och detta skulle spara stora
summor åt staten. Försäkringskassan kan
gå in och betala operationen där den
snabbast kan göras. Motionärerna menar
att på så sätt sparas lång
sjukskrivningstid, ytterligare
läkemedelskostnader och ibland sociala
och psykiska problem för patienten. Att
få en patient behandlad och tillbaka i
arbetslivet igen så fort det är lämpligt
och möjligt bör vara ett självklart mål,
anser motionärerna. Vidare anser
motionärerna att det är hög tid för en
omfattande etikdiskussion i anslutning
till vårdkösystemet. Motionärerna frågar
sig om inte dagens vårdgarantitider, med
prioritering av vissa operationer, har
en diskriminerande effekt.
Utveckling inom vård och omsorg
I motion So494 av Stig Sandström m.fl.
(v) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i
förhandlingarna med landstingen få till
stånd en dokumentation av utvecklingen
inom vården och omsorgen. Motionärerna
anser att det finns behov att
dokumentera hur brukare och personal
upplever vården och omsorgen i sig.
Regeringen bör därför i förhandlingar
med landstingen ge dem i uppdrag att på
olika sätt systematiskt dokumentera vård
och omsorg där stora förändringar pågår
eller förestår. Motionärerna anser att
dokumentationen kan bestå av bl.a.
intervjuer med brukare och personal.
Bakgrund
Den förra regeringen tillkallade i
början av år 1992 en parlamentarisk
kommitté (HSU 2000, S 1992:04, dir.
1992:30) med uppdrag att dels analysera
hälso- och sjukvårdens resursbehov fram
till år 2000, dels överväga hur hälso-
och sjukvården borde finansieras och
organiseras på den övergripande
samhällsnivån. Den nuvarande regeringen
beslutade tilläggsdirektiv i december
1994 (dir. 1994:152).
Kommitténs arbete skall vara slutfört
senast vid utgången av juni månad 1996.
I sitt nyligen avgivna delbetänkande
Reform på recept (SOU 1995:122) har HSU
2000 framhållit (s. 24) vikten av att
landstingen utvecklar vårdprogram för
patienter med kroniska sjukdomar. Det
hänvisas till att särskilda vårdprogram
för diabetes diskuterades i de s.k.
Dagmaröverläggningarna mellan
Socialdepartementet och
Landstingsförbundet. Kommittén ser
vårdprogram för diabetes som ett första
steg i arbetet med att utveckla vårdens
kvalitet för patienter med kroniska
sjukdomar. Detta arbete kan sedan
successivt följas av vårdprogram för
andra kroniska sjukdomar. Kommittén
föreslår att 30 miljoner kronor avsätts
så att de patienter som omfattas av
särskilt vårdprogram vid diabetes kan få
sitt insulin kostnadsfritt i samband med
att läkemedelsförmånen träder i kraft.
Åtgärden bör enligt kommittén
finansieras genom att statens besparing
för läkemedelsförmånen minskas med
motsvarande belopp.
I skrivelsen anges som tidigare påpekats
att parterna anser att s.k. vårdkontrakt
bör upprättas för sådana patientgrupper
där det finns en tydlig diagnos och
konsensus om adekvata
behandlingsåtgärder. För att
vårdkontrakt skall kunna upprättas är
det viktigt att vårdprogram utarbetas.
Detta kan ske såväl centralt, på
nationell nivå, som lokalt inom
respektive landstingsområde. Enligt
parterna är avsikten med de på central
nivå framtagna vårdprogrammen att de
skall tillämpas i hela landet och utgöra
grunden för att patienterna skall få
tillgång till jämförlig vårdkvalitet och
vårdinnehåll vid en allvarlig kronisk
sjukdom. Parterna har för avsikt att
under år 1996 i samråd med
Socialstyrelsen träffa en särskild
överenskommelse om nationella
vårdprogram för ytterligare ett par
patientgrupper utöver diabetikerna.
Som tidigare angetts är parterna också
överens om att den nuvarande
vårdgarantin bör utvecklas.
Tillgängligheten till hälso- och
sjukvård bör förbättras för alla
patienter oavsett vilken sjukdom de
lider av eller vilken behandling de
behöver. I överenskommelsen anges
beträffande rehabilitering följande.
Under de närmaste åren förväntas förslag
från sjuk- och arbetsskadekommittén och
arbetsmarknadspolitiska kommittén vilka
behandlar rehabiliteringsområdet. Vidare
kommer regeringen på riksdagens uppdrag
att lämna förslag om att utvidga
försöksverksamheten med finansiell
samordning till verksamhet där även
arbetsmarknadsmyndigheterna ingår. Mot
denna bakgrund är parterna överens om
att under de närmaste åren tillsammans
pröva om det finns skäl att ersätta
denna ursprungligen temporära stimulans
för medicinska rehabiliterings- och
behandlingsinsatser med ett långsiktigt
system som stadigvarande stärker
drivkrafterna för sjukvårdshuvudmännen
att uppmärksamma och prioritera insatser
av betydelse för en bättre medicinsk
rehabilitering och lägre
ohälsokostnader.
Av den uppföljning av den särskilda
ersättningen för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och
sjukvården som gjorts (Dagmar 510, RFV
redovisar 1995:12) framgår att effekter
med de avsatta medlen har varit
förkortade kö- och väntetider för
utredning och behandling,
kompetensutveckling, metodutveckling,
snabbare diagnostisering och att
primärvården förstärkts med psykosocial
kompetens.
Sjuk- och arbetsskadekommittén kommer
att avsluta sitt arbete i juni 1996 och
då också behandla frågor om
rehabilitering.
Ett speciellt syfte med den nuvarande
vårdgarantin som infördes år 1992 var
attt lösa vissa köproblem i vården. Den
uppföljning och utvärdering som gjorts
visar att syftet i huvudsak har
uppnåtts. Köer och väntetider inom
aktuella vårdområden har förkortats.
Enligt uppgift har Landstingsförbundet
inte återkommit till regeringen i
anledning av den till överenskommelsen
bilagda reservationen den 1 december
1995 angående den då pågående
arbetsmarknadskonflikten.
Prioriteringsutredningen (S 1992:02)
överlämnade våren 1995 sitt
slutbetänkande SOU 1995:5 Vårdens svåra
val. Utredningens uppgift har bl.a.
varit att utifrån etiska utgångspunkter
diskutera hälso- och sjukvårdens roll i
välfärdssamhället och lyfta fram de
grundläggande principer efter vilka
prioriteringar inom vården skall ske.
Betänkandet har remissbehandlats, och en
proposition om prioriteringsfrågor i
hälso- och sjukvården har aviserats till
juni 1996.
Utskottets bedömning
Enligt skrivelsen är parterna överens om
att diabetikerna under 1996 som första
patientgrupp skall erbjudas s.k.
vårdkontrakt utformade utifrån ett
nationellt vårdprogram. I vårdprogrammet
skall vårdstandarden definieras.
Vårdprogrammet för en särskild sjukdom
eller diagnos bör således enligt
parterna innehålla specifika uppgifter
om diagnostik, behandling, prevention,
rehabilitering och mätbara indikatorer
för den aktuella sjukdomen. Motion So459
(s) får i huvudsak anses tillgodosedd
och avstyrks.
Parterna är också överens om att
vårdgarantin bör utvecklas. De har
enligt skrivelsen för avsikt att under
1996 i samråd med Socialstyrelsen träffa
en särskild överenskommelse om
nationella vårdprogram för ytterligare
ett par patientgrupper utöver
diabetikerna. De nationella
vårdprogrammen skall utarbetas av
Socialstyrelsen efter samråd med bl.a.
företrädare för berörda
brukarorganisationer och professioner.
Vidare är parterna överens om att under
de närmaste åren diskutera om den
ursprungligen temporära stimulansen för
medicinska rehabiliterings- och
behandlingsinsatser bör ersättas med ett
långsiktigt system som stadigvarande
stärker sjukvårdshuvudmännens
prioritering av och insatser på området.
Frågan om rehabilitering behandlas för
närvarande av flera statliga kommittéer.
Utskottet anser inte att riksdagen bör
ta något initiativ med anledning av
motion So428 (v). Motionen avstyrks
därför.
Ett speciellt syfte med att införa
vårdgarantin år 1992 var att lösa vissa
köproblem i vården. Enligt
överenskommelsen har väntetider och
kötider inom de berörda vårdområdena
förkortats. Det finns dock nu
indikationer på att väntetiderna ökar
inom några vårdområden som omfattas av
garantin. Parterna är överens om att
tillgängligheten till hälso- och
sjukvård bör förbättras för alla
patienter oavsett vilken sjukdom de
lider av eller vilken behandling som
behövs. Parterna anser därför att
utvecklingen av vårdgarantin bör ske
utifrån ett bredare hälso- och
sjukvårdspolitiskt ställningstagande och
ge utrymme för angelägna
vårdprioriteringar. I flera
sjukvårdsregioner har redan skett en
kartläggning av den befintliga
operationskapaciteten och väntetiderna.
Något initiativ med anledning av motion
So452 (mp) yrkandena 1 och 3 behövs
inte. Yrkandena avstyrks.
Utskottet konstaterar att ett omfattande
uppföljnings- och utvärderingsarbete
redan sker inom hälso- och sjukvården.
Frågan om det därutöver bör göras en
sådan dokumentation av utvecklingen som
anförs i motion So494 (v) får bedömas av
sjukvårdshuvudmännen själva. Motionen
avstyrks.
Regeringens skrivelse bör enligt
utskottet inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande diabetesvård
att riksdagen avslår motion
1994/95:So459,
2. beträffande
rehabiliteringsinsatser
att riksdagen avslår motion
1994/95:So428,
res.1 (v)
3. beträffande operationsköer
m.m.
att riksdagen avslår motion
1994/95:So452 yrkandena 1 och 3,
res.2 (mp)
4. beträffande utveckling inom
vård och omsorg
att riksdagen avslår motion
1994/95:So494,
5. beträffande regeringens
skrivelse
att riksdagen lägger regeringens
skrivelse till handlingarna.
Stockholm den 12 mars 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson
(s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Christina
Pettersson (s), Roland Larsson (c),
Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m),
Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström
(v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta
Wichne (m) och Thomas Julin (mp).
Reservationer
1. Rehabiliteringsinsatser (mom. 2)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s.
8 som börjar med Parterna är och
slutar med avstyrks därför. bort ha
följande lydelse:
Genom de förändringar som skett inom
hälso- och sjukvården under senare år
kan man se att
rehabiliteringsmöjligheterna för bl.a.
reumatiker har minskat. Resurserna inom
det egna landstinget prioriteras, och
t.ex. utomlänsremisser för behandling
och rehabilitering på specialistsjukhus
och möjligheten att komma till
rehabiliterings- och
rekreationsanläggningar, kurorter och
klimatvård har minskat. Detta har
drabbat de över en miljon reumatiker som
finns i Sverige och som ofta har ett
stort behov av rehabilitering. Utskottet
anser därför att det behövs en översyn
av rehabiliteringsinsatserna för
personer med reumatiska sjukdomar,
varvid också de arbetsmarknadspolitiska
insatserna bör bli föremål för särskilt
intresse. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion So428
(v) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande
rehabiliteringsinsatser
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So428 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Operationsköer m.m. (mom. 3)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s.
8 som börjar med Ett speciellt och
slutar med Yrkandena avstyrks. bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion
So452 att möjligheterna att upprätta ett
register över all ledig
operationskapacitet i landet bör utredas
och att det behövs en etikdiskussion i
anslutning till vårdkösystemet. Att få
en patient behandlad och tillbaka i
arbetslivet igen så fort det är lämpligt
och möjligt måste vara ett självklart
mål. Ett transfereringssystem där
försäkringskassan går in och betalar en
operation där den snabbast kan utföras
är bättre och billigare än att en
patient skall vara sjukskriven i många
onödiga och dyrbara månader. Utskottet
anser också att det i samband med
diskussionen om vårdköerna och
vårdgarantin behövs en omfattande
etikdiskussion. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med anledning av motion
So452 (mp) yrkandena 1 och 3 ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande operationsköer m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So452 yrkandena 1 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Regeringens skrivelse 1
Motioner från den allmänna
motionstiden 1
Utskottet 2
Överenskommelsen för år 1996 2
Motionerna 4
Diabetesvård 4
Rehabilitering för personer med
reumatiska sjukdomar 5
Operationsköer m.m. 5
Utveckling inom vård och omsorg 6
Bakgrund 6
Utskottets bedömning 8
Hemställan 8
Reservationer 9
1. Rehabiliteringsinsatser (mom.
2) 9
2. Operationsköer m.m. (mom. 3) 10
Gotab, Stockholm 1996