Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU30
Vissa elmarknadsfrågor
Innehåll
1991/92
NU30
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1991/92:133 om en elmarknad med
konkurrens,
dels en motion som har väckts med anledning av
propositionen,
dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna
motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet ansluter sig till de mål och strategier för
elmarknadens reformering som förordas i propositionen och som
innebär att en friare elmarknad med ökad konkurrens skall
uppnås. Därvid betonar utskottet det önskvärda i att hänsyn tas
till behovet av internationell ömsesidighet för att
konkurrenssnedvridningar skall undvikas.
De riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som
redovisas i propositionen tillstyrks av utskottet. I en
reservation (s) begärs att riksdagen skall göra ett uttalande av
innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät, som har
inrättats för att förvalta storkraftnätet, inte bör komma i
fråga.
Utskottet har vidare inget att erinra mot vad regeringen anför
om riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet, om tillsättande
av en särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag till ny
lagstiftning på elområdet och om hur konkurrensövervakningen på
elområdet skall utformas.
Propositionen
I proposition 1991/92:133 föreslår regeringen -- efter
föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen
godkänner
1. de mål och strategier för elmarknadens reformering som
föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 3.1),
2. de riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som
föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.1).
Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad
föredragande statsrådet har anfört om
3. riktlinjer för affärsverket svenska kraftnät (avsnitt 4.2),
4. reformering av eldistributionen (avsnitt 5),
5. konkurrensövervakning på elområdet (avsnitt 6).
Motionerna
Den motion som har väckts med anledning av proposition
1991/92:133 är
1991/92:N37 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att behålla Svenska kraftnät i statlig ägo,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öppnandet av internationell handel med el sker
under strikt iakttagande av ömsesidighet.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här
är följande:
1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anknyta Sverige till de europeiska elkraftnäten,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avreglera och avmonopolisera kraftproduktion och
distribution.
1991/92:N407 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokalisering av affärsverket svenska
kraftnät till Sollefteå kommun.
1991/92:N409 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om elkonsumentens möjlighet att påverka prissättningen.
1991/92:N417 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att affärsverket svenska kraftnät bör lokaliseras till
Norrbotten.
1991/92:N418 av Sten-Ove Sundström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av forskning om hälsorisker på grund
av magnetiska fält.
1991/92:N426 av Birger Andersson och Marianne Andersson (båda
c) vari yrkas att riksdagen beslutar om komplettering av ellagen
i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:N427 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär en översyn av ellagen och
kommunallagen så att lagstiftningens intentioner om lika
behandling av kommuninvånare kan upprätthållas,
2. hos regeringen begär en ändring i ellagen som underlättar
bildandet av koncessionsområden vilka följer kommunens gränser.
Utskottet
Mål och strategier för elmarknadens reformering
I proposition 1991/92:133 begär regeringen riksdagens
godkännande av de mål och strategier för elmarknadens
reformering som förordas i avsnitt 3.1 (s. 18). I ett
internationellt perspektiv, anförs det, anses den svenska
elmarknaden fungera väl dels i fråga om utnyttjande av de
sammantagna produktions- och distributionsresurserna, dels i
fråga om leveranssäkerhet till abonnenterna.
Målet för reformeringen av den svenska elmarknaden är att
genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av
produktions- och distributionsresurserna och att tillförsäkra
kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser,
sägs det i propositionen. Detta bör åstadkommas på olika sätt:
Konkurrensen skall skärpas så att förutsättningar skapas för
en effektiv prisbildning på elmarknaden. Kraftföretag och kunder
skall kunna välja vilka de skall handla med. Prisbildningen
skall anpassas till kundernas behov och förutsättningar.
Möjligheterna till export och import av el skall ökas. Såväl
kraftföretag som andra företag skall kunna köpa och sälja el
över den svenska gränsen.
Konkurrensen på elmarknaden skall övervakas med stöd av en
skärpt konkurrenslagstiftning. Inget företag skall tillåtas att
genom sin storlek eller på grund av andra orsaker styra
prissättningen på el.
I detta sammanhang behandlar utskottet ett yrkande i en
kommittémotion, 1991/92:N37 (s), som har väckts med anledning av
propositionen, och två yrkanden i en partimotion, 1991/92:Jo645
(nyd), från allmänna motionstiden.
Föreliggande proposition fullföljer i huvudsak den linje som
drogs upp av den tidigare socialdemokratiska regeringen, sägs
det i den förstnämnda motionen. Motionärerna ansluter sig i allt
väsentligt till förslagen i propositionen. De anser dock att
riksdagen bör göra ett uttalande om att öppnandet av en
internationell handel med el skall ske under strikt iakttagande
av ömsesidighet. Med hänsyn till den stora betydelse som en
sådan ömsesidighet har för prisbildningen i Sverige, anser
motionärerna att avregleringen av elhandel mellan olika länders
kraftindustrier och införandet av fri handel mellan konsumenter
i ett land och producenter i ett annat skall genomföras med
strikta krav på ömsesidighet.
Ny demokratis principiella inställning i energifrågan är att
de svenska hushållen och det svenska näringslivet skall få
tillgång till så billig och säker energi som möjligt, sägs det i
motion 1991/92:Jo645 (nyd). Detta har, enligt motionärerna, en
direkt inverkan på sysselsättningen, på den internationella
konkurrenskraften, på benägenheten hos utländska företag att
investera i Sverige och på den allmänna livskvaliteten. Det
bästa sättet att nå det angivna målet är, hävdas det, att
produktionen och distributionen av elkraft avregleras och
avmonopoliseras. Vidare borde det svenska kraftnätet anknytas
till de europeiska elkraftnäten. Riksdagen bör göra uttalanden
av denna innebörd, anförs det.
I propositionen redovisas den utveckling som pågår inom EG i
riktning mot en inre marknad på energiområdet. Som ett första
steg på elförsörjningsområdet har EG antagit ett s.k.
transiteringsdirektiv (nr 90/547/EEC), som fastställer en
transiteringsplikt på stamnät vid gränsöverskridande handel, och
ett direktiv om pristransparens (nr 90/377/EEC), som ålägger
elektricitets- och gasleverantörer att lämna upplysningar om
priser och avtalsvillkor för industriförbrukare. Dessa direktiv
trädde i kraft vid årsskiftet 1991/92. Genom EES-avtalet kommer
dessa direktiv att också gälla inom EFTA-länderna.
Implementeringen av dessa två direktiv på nationell nivå är
nu, sägs det i propositionen, så gott som genomförd.
EG-kommissionen har vidare, påpekas det, nyligen lagt fram ett
förslag till ytterligare åtgärder på området. Dessa rör:
ökade möjligheter till och harmoniserande bestämmelser för
investeringar i elproduktion,
icke-diskriminerande bestämmelser för att få tillstånd att
uppföra kraftledningar,
åtskiljande av företagsledning och ekonomisk redovisning för
produktions-, överförings- och distributionsverksamheterna i
vertikalt integrerade elföretag,
skyldighet att under vissa villkor ombesörja transitering på
högspänningsnäten för den som så begär, s.k. third party access
(TPA).
Kommissionens ambition är att de tre förstnämnda åtgärderna
skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 och att TPA skall
kunna införas den 1 januari 1996. EG:s ministerråd har dock ännu
inte tagit ställning till kommissionens förslag.
Utskottet anser att det är angeläget att det skapas en ökad
konkurrens på elmarknaden. Utskottet ansluter sig därför till de
mål och strategier för elmarknadens reformering som förordas i
propositionen. Yrkandena i motion 1991/92:Jo645 (nyd) angående
en avreglering av produktionen och distributionen av elkraft och
en anknytning av det svenska kraftnätet till de europeiska
elkraftnäten anser utskottet tillgodosedda genom vad som
förespråkas i propositionen. Motionen avstyrks sålunda i här
berörda delar.
Synpunkterna i motion 1991/92:N37 (s) om att det bör ställas
strikta krav på ömsesidighet vid öppnandet av en internationell
handel med el anser utskottet vara värda att beakta. Enligt
utskottets mening bör ett mer rationellt utnyttjande av
produktions- och distributionsresurserna på elområdet kunna
uppnås genom ökad konkurrens och ett öppnande av den
internationella handeln. För att undvika riskerna för
konkurrenssnedvridningar är det önskvärt att hänsyn tas till
behovet av ömsesidighet vid utvecklingen av en friare elmarknad.
Något särskilt uttalande av riksdagen i saken ter sig dock
enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Det aktuella
yrkandet i motion 1991/92:N37 (s) avstyrks därför.
I ett senare avsnitt om reformering av eldistributionen
(s.7) behandlar utskottet vad som sägs i propositionen om
tillsättande av en särskild utredare med uppgift att utarbeta
förslag till ny lagstiftning på elområdet. Utredaren skall
enligt sina direktiv (dir. 1992:39) bl.a. överväga de villkor
som bör gälla för nya koncessioner, inkl. utlandsförbindelserna.
Enligt utskottets uppfattning vore det naturligt att frågan om
ömsesidighet därvid också beaktades.
Storkraftnätet och Svenska kraftnät
Storkraftnätets organisation
I storkraftnätet inräknas samtliga överföringsledningar i
Sverige på spänningsnivåerna 200--400 kV. Den totala
ledningslängden uppgår till drygt 15000 km. Till
storkraftnätet räknas även de utlandsförbindelser som ansluter
till det svenska systemet. Stamnätet är den del av
storkraftnätet som ligger söder om Umeälven och Skellefteälven.
Denna del av storkraftnätet har en särskild ställning genom
stamnätsavtalet.
Storkraftnätet är i huvudsak statligt ägt och förvaltades
tidigare av statens vattenfallsverk (Vattenfall). I samband med
bolagiseringen av Vattenfall avskildes storkraftnätet och
förvaltas fr.o.m. årsskiftet 1991/92 av affärsverket svenska
kraftnät (Svenska kraftnät). De delar av storkraftnätet (ca
1600 km) som inte ägs av staten disponeras av Svenska kraftnät
genom avtal.
I propositionen (s.22) framhålls att storkraftnätet är ett
s.k. naturligt monopol. Målet om en effektiv elmarknad talar
därför enligt regeringen för att nätverksamheten skall bedrivas
som en i förhållande till övriga marknadsaktörer fristående
verksamhet. Svenska kraftnät bör, sägs det i propositionen, ges
uppgiften att förvalta storkraftnätet och de statligt ägda
utlandsförbindelserna. Det starkaste skälet för att
nätverksamheten i stället skulle organiseras som ett privatägt
bolag med kraftföretag, distributörer och större konsumenter som
huvudägare skulle enligt regeringen vara den företagsekonomiska
effektiviteten. Risken med ett sådant alternativ anges vara att
normala konkurrensmekanismer sätts ur spel om elmarknadens
infrastruktur skulle kontrolleras av ett fåtal enskilda aktörer.
Enligt regeringen innebär affärsverksformen att de krav på
offentlighet och insyn som bör ställas på förvaltningen av ett
naturligt monopol kan uppfyllas. Samtidigt skulle en
bolagisering av Svenska kraftnät möjliggöra för företaget att
agera mer effektivt och affärsmässigt. I propositionen sägs
därför att associationsformen för Svenska kraftnät senare bör
övervägas.
Regeringen anger att Svenska kraftnät skall ha i uppgift:
att ansvara för planering och drift av storkraftnätet samt för
spännings- och frekvenshållning m.m. i det svenska elsystemet,
att ansvara för utbyggnaden av storkraftnätet och uppförande
av de starkströmsledningar m.m. som krävs för en effektiv handel
med elkraft,
att svara för att regler för tillträde till och prissättning
på storkraftnätet utformas så att de främjar ett effektivt
utnyttjande av nätet och konkurrensen på elmarknaden, varvid nya
aktörer bör stimuleras att utnyttja nätet.
Beträffande överföringsförbindelserna med utlandet sägs att
dessa bör ses som en del av storkraftnätet. Svenska konsumenter
och producenter bör ges möjlighet att sluta avtal med andra
aktörer utomlands. Svenska kraftnät bör därför enligt regeringen
äga och förvalta en tillräckligt stor del av
utlandsförbindelserna.
Trots att inget uttryckligt förslag om privatisering av
Svenska kraftnät läggs fram i propositionen, bör riksdagen redan
nu göra ett uttalande om att ett privat ägande av Svenska
kraftnät inte bör komma i fråga, anförs det i motion 1991/92:N37
(s). Enligt motionärerna finns det goda möjligheter att uppnå
bättre fungerande konkurrens i fråga om produktionen och
försäljningen av elkraft. Beträffande överföringen av kraft
råder det däremot fortfarande ett tekniskt monopol, som
försvårar konkurrens på elmarknaden, anför motionärerna.
Som tidigare nämnts ingår frågan om utlandsförbindelserna i
uppdraget till den särskilde utredaren, som regeringen har
beslutat tillkalla. Enligt direktiven -- som redovisas mer i
detalj i det följande -- skall utredaren bl.a. pröva villkoren
för innehav av nya utlandsförbindelser och därvid överväga om
särskilda krav bör ställas på koncessionsinnehavaren mot
bakgrund av bl.a. anläggningarnas betydelse för infrastrukturen
och för en elmarknad med konkurrens.
Det kan vidare noteras att Svenska kraftnät -- på regeringens
uppdrag -- har utrett frågan om högspänningsförbindelser med
utlandet. Verket har i mars 1992 redovisat resultatet härav i
rapporten Utredning av alternativa elkabelförbindelser till
kontinenten m.m. Rapporten, som remissbehandlas för närvarande,
kommer att ingå som ett underlag för den särskilde utredarens
överväganden.
Enligt utskottets mening bör storkraftnätet, inkl.
överföringsförbindelserna med utlandet, mot bakgrund av dess
ställning som ett naturligt monopol förvaltas av Svenska
kraftnät. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i
detta avseende.
Utskottet anser, i motsats till vad som krävs i motion
1991/92:N37 (s), att det inte finns anledning till något
uttalande av riksdagen om vikten av att Svenska kraftnät
bibehålls i statlig ägo framöver. I dagens läge skulle dock en
privatisering innebära en uppenbar risk för att konkurrensen
sätts ur spel. Motionen avstyrks sålunda.
Riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet
För riksdagens information redovisas i propositionen (s.29)
vissa riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet. Svenska
kraftnät skall ansvara för driften av storkraftnätet och det
svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet. Enligt sin
instruktion (1991:2013) har Svenska kraftnät till uppgift att på
ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett
kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat
kraftöverföringssystem, att sälja överföringskapacitet samt
att i övrigt bedriva verksamheter som är anknutna till
kraftöverföringssystemet.
I propositionen meddelas att regeringen avser att tillämpa
samma principer för den ekonomiska styrningen av Svenska
kraftnät som tidigare tillämpades beträffande statens
vattenfallsverk i fråga om bl.a. avkastningskrav, beloppsgränser
för investeringar utan regeringens godkännande, m.m.
Svenska kraftnäts verksamhet är lokaliserad till Stockholm
(Vällingby). Tekniska anläggningar som tidigare utnyttjades av
Vattenfall överfördes vid Vattenfalls bolagisering till Svenska
kraftnät. Det gäller bl.a. anläggningar och utrustning för den
operativa nätdriften som är strategiska för Svenska kraftnäts
verksamhet och som finns i Stockholm. Svenska kraftnät bör
därför även i fortsättningen vara lokaliserat till Stockholm,
anser regeringen.
I två motioner, 1991/92:N407 (s) och 1991/92:N417 (s),
förordas en annan lokalisering.
Det skulle framstå som mycket märkligt om Svenska kraftnät
också fortsättningsvis skulle vara lokaliserat till Vällingby,
sägs det i den förstnämnda motionen. I stället förordas en
lokalisering till Sollefteå kommun. Där, konstateras det, finns
det 16 stora vattenkraftverk, vid vilka sammanlagt ca 15 % av
landets elenergi från vattenkraft produceras. Sollefteå har
vidare under lång tid präglats av en konstant hög arbetslöshet
och av en i övrigt svag arbetsmarknad, säger motionärerna.
En lokalisering av Svenska kraftnät till Norrbotten förordas i
den andra motionen. Norrbotten svarar för närvarande för ca 11 %
av landets totala elförsörjning, påpekas det i motionen.
Dessutom finns ett antal utlandsförbindelser med Norge och
Finland samt det s.k. Norrbottennätet. Det vore därför logiskt,
menar motionärerna, att Svenska kraftnät sammanförs med den
etablerade verksamhet som finns kring överföringsverksamhet av
elenergi inom Norrbotten.
Utskottet har inget att erinra mot vad som sägs i
propositionen beträffande riktlinjer för verksamheten vid
Svenska kraftnät. Likaså anser utskottet att det är
ändamålsenligt att Svenska kraftnät är lokaliserat till
Stockholm. Detta innebär att motionerna 1991/92:N407 (s) och
1991/92:N417 (s) avstyrks av utskottet.
Reformering av eldistributionen
I propositionen (s.31) redovisas vidare för riksdagens
information att en särskild utredare skall ges i uppdrag att
utarbeta förslag till ny lagstiftning på elområdet. Regeringen
beslöt i mars 1992 att bemyndiga näringsminister Per Westerberg
att tillkalla en sådan utredare. Enligt direktiven (dir.
1992:39) skall förslaget till ny lagstiftning innefatta ändrade
bestämmelser om koncessioner för elektrisk starkströmsledning
och för ledningsnät inom ett visst område i syfte att åstadkomma
ökad konkurrens på elmarknaden.
Utredningsarbetet skall genomföras i etapper. I en första
etapp skall främst följande frågor som gäller de nationella och
regionala kraftnäten behandlas:
införande av ökad transiteringsskyldighet för innehavare av
linjekoncession,
införande av skyldighet för innehavare av områdeskoncession
att överföra leveranser för annans räkning till elkrävande
kunder,
översyn av villkor som bör gälla för nya koncessioner, inkl.
utlandsförbindelserna,
prövning om det finns skäl att införa en särskild koncession
för innehav och drift av ett nationellt transmissionssystem,
införande av regler om en särskild skyldighet för
koncessionsinnehavare att ekonomiskt särredovisa nätverksamheten
och att offentligt redovisa tariffer och villkor för
kraftleveranser,
översyn av möjligheter som bör finnas för att pröva
skäligheten i tariffer och leveransvillkor.
Den första etappen av utredningsarbetet skall redovisas senast
i februari 1993.
I propositionen (s. 27) aviseras också att Svenska kraftnät
skall ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för inrättande
av en för producenter och konsumenter allmänt tillgänglig
kraftbörs samt att lämna förslag till organisationen av en sådan
börs. Inom näringsdepartementet pågår, enligt vad utskottet har
erfarit, arbete med att ta fram direktiv för detta
utredningsarbete.
I detta avsnitt behandlar utskottet två motioner som rör
enhetliga lokala eltaxor resp. förutsättningar för småskalig
vindkraft.
Enligt kommunallagstiftningen bör lika taxor gälla för alla
kommuninvånare inom en och samma kommun, framhålls det i den ena
motionen, 1991/92:N427 (fp). Detta är emellertid inte fallet när
det gäller eltaxor inom en del kommuner -- t.ex. Göteborg och
Mölndal -- där eldistributionen bedrivs av mer än ett företag.
Anledningen till de olika taxorna är, menar motionärerna,
bestämmelserna om områdeskoncession i den s.k. ellagen (1902:71
s.1). En kommun måste kunna föra en samordnad energipolitik
och då är en förutsättning att kommunen har möjlighet att utgöra
ett koncessionsområde, anför motionärerna vidare. De kräver
en översyn av lagstiftningen i båda dessa hänseenden.
Det behövs snabba kompletteringar av ellagen för att
intentionerna om vindkraftsutbyggnaden skall kunna förverkligas
inom rimlig tid, hävdas det i motion 1991/92:N426 (c). För att
tillkomsten av andelsägda elproduktionsanläggningar skall
underlättas borde i ett första steg införas rätt till fri
transitering i ett närområde till en eller flera
elproduktionsanläggningar. Utskottet förutsätts utforma
erforderlig lagtext. Behövligt regelsystem kan enligt
motionärerna utarbetas av närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK).
Riksdagen har under senare år avslagit yrkanden (fp) av samma
innebörd som de som framförs i motion 1991/92:N427 (fp). Vid det
senaste tillfället, hösten 1991 (bet. 1991/92:NU3), hänvisade
utskottet bl.a. till att frågan om elmarknadens organisation var
under beredning och avstyrkte (enhälligt) motionen.
I betänkandet lämnades en utförlig redogörelse (s.4), till
vilken nu hänvisas, om en kartläggning av elpriser hos landets
samtliga kommuner och om hur frågan om utjämning av eltaxor inom
en kommun har hanterats i Umeå och Jönköpings kommuner. Vidare
redogjordes för gällande bestämmelser om koncession och hur
NUTEK tillämpar dessa bestämmelser.
Riksdagen har också tidigare avslagit en motion (c) -- av
samma motionärer -- med identiskt yrkande som i motion
1991/92:N426 (c). Utskottet (bet. 1990/91:NU40 s.104)
hänvisade till ett av regeringen aviserat utredningsuppdrag till
statens energiverk avseende en total översyn av lagregler m.m.
som har betydelse för utbyggnad och drift av småskalig
vindkraft. Yrkandet fick stöd i en reservation (mp).
I november 1991 gavs så NUTEK i uppdrag av regeringen att i
samråd med boverket och statens naturvårdsverk göra en
utvärdering av gällande lagar och regler med betydelse för
utbyggnad och drift av småskalig vindkraft. Resultatet av
uppdraget redovisades i april 1992 i rapporten Vindkraft --
juridik och ekonomi (B 1992:5). Där framläggs förslag till
förändringar i syfte att underlätta tillkomsten av ny vindkraft.
Beträffande ellagen sägs att samarbetet mellan ägare till
privata vindkraftsanläggningar och lokala distributörer fungerar
väl och att det inte har framkommit att det skulle föreligga
några större svårigheter för de privata ägarna att bli anslutna
till näten eller att få till stånd avtal med distributörerna.
Enligt NUTEK finns det skäl att under en övergångsperiod lämna
ytterligare investeringsstöd för att bidra till bättre lönsamhet
för investeringar i vindkraft. Rapporten är nu föremål för
remissbehandling.
Den uppläggning av utredningsarbetet för den särskilde
utredaren med uppgift att göra en översyn av lagstiftningen på
elområdet m.m. som redovisas i propositionen, är i
överensstämmelse med utskottets uppfattning om vad en
reformering av elmarknaden bör bestå av. Utskottet vill dock
erinra om vad som i det föregående har anförts om att det i den
särskilde utredarens uppgifter bör ingå att beakta behovet av
ömsesidighet vid utvecklingen av en friare internationell
elmarknad.
De frågor som tas upp i motion 1991/92:N427 (fp) är sådana som
kommer att behandlas av den särskilde utredaren. Någon åtgärd
från riksdagens sida är därför enligt utskottets mening inte
befogad; motionen avstyrks.
Även motion 1991/92:N426 (c) avstyrks av utskottet med
hänvisning till att den aktuella frågan är under beredning.
Konkurrensövervakning på elområdet
Regeringen redovisar i propositionen (s. 35) sin syn på hur
konkurrensövervakningen på elområdet bör utformas. Den generella
konkurrenslagstiftningen bör vara vägledande vid utformningen av
reglerna för en elmarknad med ökad konkurrens, sägs det.
Den nya centrala konkurrensmyndigheten bör enligt regeringen
övervaka konkurrensen också på elmarknaden. Det är särskilt
viktigt med en kontinuerlig övervakning under den
omställningsperiod då nya villkor börjar gälla, vilka bl.a.
innebär att den tidigare ensamrätten till transitering av el
upphör.
I motion 1991/92:N409 (s) begärs att riksdagen skall fästa
regeringens uppmärksamhet på elkonsumenternas försämrade
möjligheter att påverka prissättningen på el. Enligt
motionärerna beror detta bl.a. på att riksdagen har beslutat om
höjda krav på lönsamhet i Vattenfall, utöver vad som kan vara
skälig avkastning för reinvesteringar. Prisregleringsnämnden
för elektrisk ström har därmed inte längre samma möjlighet att
ingripa mot oskälig prissättning, eftersom ett vinstpålägg
sålunda har sanktionerats. Vidare förekommer det att kommuner
säljer sina elverk, vilket enligt motionärerna i förlängningen
innebär att den enskilde konsumenten inte längre har möjlighet
att påverka priserna.
Riksdagen avslog våren 1991 ett identiskt motionsyrkande (s).
Utskottet (bet. 1990/91:NU40 s.77) hänvisade till att de
frågor som togs upp i motionen var föremål för bevakning och
utredning på olika håll, dels i samband med bolagiseringen av
Vattenfall, dels genom konkurrenskommitténs då pågående arbete.
I en reservation (v, mp) uttalades stöd för yrkandet.
I uppdraget för den särskilde utredaren med uppgift att göra
en översyn av lagstiftningen på elområdet m.m. ingår att
överväga hur skäligheten i tariffer och leveransvillkor skall
kunna prövas. Enligt direktiven skall utredaren följa arbetet
med den nya konkurrenslagstiftning som avses bli förelagd
riksdagen senare under år 1992 samt den fortsatta beredningen av
avgiftsutredningens betänkande (SOU 1991:110) Effektiva avgifter
-- resursstyrning och finansiering.
Förslag om kontroll av vissa kommunala taxor lämnades i
konkurrenskommitténs delbetänkande (SOU 1991:104) Konkurrensen
inom den kommunala sektorn. Betänkandet har remissbehandlats.
Avsikten är, enligt vad utskottet har erfarit, att även detta
område skall ingå i det förslag till ny konkurrenslagstiftning
som regeringen planerar lägga fram hösten 1992.
Avgiftsutredningen lämnade i sitt tidigare nämnda betänkande
vissa förslag rörande avgifter i kommunal verksamhet, bl.a.
eldistribution. Förslagen har ansetts kräva ytterligare
bearbetning. Detta avses ske inom ramen för en
interdepartemental arbetsgrupp under civildepartementets ledning
-- civilminister Inger Davidsson avser att inom kort ta
ställning till arbetsgruppen och direktiven för dess arbete.
Enligt vad utskottet har erfarit kan eventuella förslag i frågan
komma att läggas fram i en proposition hösten 1993.
Utskottet anser att konkurrensövervakningen på elområdet bör
ses som en del av den generella konkurrensbevakningen. Vad
regeringen anför i detta hänseeende har utskottet därmed inget
att erinra mot. Med hänvisning till att den fråga som tas upp i
motion 1991/92:N409 (s) är föremål för beredning och utredning
på olika håll anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens
sida inte är erforderlig. Motionen avstyrks sålunda.
Forskning om hälsorisker vid kraftledningar
Utskottet behandlar avslutningsvis en motion från allmänna
motionstiden, 1991/92:N418 (s), med krav på att riksdagen skall
uttala sig för att forskningen om hälsorisker på grund av
magnetiska fält skall intensifieras. I epidemiologiska studier
rörande sambandet mellan cancer och exponering för
elektromagnetiska fält finns en viss samstämmighet om en
överrisk för framför allt leukemiformer och tumörer hos barn,
anför motionärerna. Hittills presenterade resultat är dock för
osäkra för att vidare slutsatser skall kunna dras, ett
förhållande som enligt motionärerna motiverar en ökad satsning
på forskningen.
Riksdagen har under en följd av år avslagit motionsyrkanden,
liknande det här aktuella, rörande hälsorisker på grund av
kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det senaste
tillfället, hösten 1991, anförde utskottet (bet. 1991/92:NU3)
att det är av stor vikt att det så snart som möjligt skapas
underlag för en säkrare bedömning av eventuella hälsorisker i
samband med elektriska och magnetiska fält. Med hänsyn till att
två stora epidemiologiska undersökningar (se i det följande),
som beräknades vara klara i början av år 1992, kunde förutsättas
ge ett sådant underlag ansåg utskottet (enhälligt) att någon
åtgärd av riksdagen inte var påkallad.
NUTEK har regeringens uppdrag att följa forskningsverksamheten
rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält
vid kraftledningar och avlämna rapport härför till regeringen.
För att biträda NUTEK i detta arbete finns -- sedan år 1975 --
en rådgivande samrådsgrupp med representanter för berörda
myndigheter, forskningsinstitutioner, fackliga organisationer
och elkraftföretag.
På det aktuella forskningsområdet pågår det två stora
epidemiologiska undersökningar, den ena omfattande arbetare som
exponeras i yrkeslivet och den andra omfattande allmänheten som
exponeras i hemmen. Undersökningarna, vars resultat beräknas
föreligga i juni resp. augusti 1992, skall pröva hypotesen att
magnetiska fält har betydelse för cancerutvecklingen. Resultaten
väntas göra det möjligt att med större säkerhet bedöma om det
finns ett sådant samband. NUTEK kommer att redovisa sitt
ställningstagande till regeringen under hösten 1992.
NUTEK har vidare i en särskild broschyr, Elektriska och
magnetiska fält: Vad vet vi i dag om hälsoriskerna, vilken
sprids via energiverken, informerat om nuvarande kunskapsläge på
området. NUTEK har också lämnat information via artiklar i
tidningen El, som gratis distribueras till elabonnenterna.
NUTEK utfärdar föreskrifter om utförande och skötsel av
starkströmsanläggningar, vilka innehåller bestämmelser om minsta
horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad
(STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). Avståndet varierar
beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området i
fråga är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV
krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa
bestämmelser är betingade av risken för brand. För
transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav
som är föranledda av brandrisken.
I en del kommuner har man, enligt uppgift från NUTEK, börjat
tillämpa en försiktighetsstrategi genom att vänta med
utnyttjande av mark nära kraftledningar till dess att resultaten
av de nämnda forskningsprojekten föreligger. Vid förfrågningar i
samband med koncessionsprövningar rekommenderar NUTEK att
kommunerna, framför allt när det gäller byggnader med
koncentrerade barnaktiviteter, planerar så att man börjar bygga
längst ifrån den aktuella kraftledningen.
Många människor känner stor oro för hälsorisker i samband med
elektriska och magnetiska fält. Det är därför, menar utskottet,
av stor vikt att det skapas underlag för en säkrare bedömning av
dessa risker. De två epidemiologiska undersökningar som beräknas
vara klara till sommaren 1992 kan förutsättas ge ett sådant
underlag. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att någon
åtgärd av riksdagen nu är påkallad. Den aktuella motionen
avstyrks sålunda.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål och strategier för elmarknadens
reformering
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:133
moment1 och med avslag på motion 1991/92:Jo645 yrkandena 13
och 14 och motion 1991/92:N37 yrkande 2 godkänner de mål och
strategier för elmarknadens reformering som anges i
propositionen,
2. beträffande storkraftnätets organisation
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:133
moment2 och med avslag på motion 1991/92:N37 yrkande 1
godkänner de riktlinjer för verksamheten med storkraftnätet som
anges i propositionen,
res. (s)
3. beträffande riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133
moment3 och med avslag på motionerna 1991/92:N407 och
1991/92:N417 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. beträffande reformering av eldistributionen
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133
moment4 och med avslag på motionerna 1991/92:N426 och
1991/92:N427 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. beträffande konkurrensövervakning på elområdet
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133
moment5 och med avslag på motion 1991/92:N409 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar
att riksdagen avslår motion 1991/92:N418.
Stockholm den 19 maj 1992
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard
Molén (m), Hadar Cars (fp), Birgitta Johansson (s), Kjell
Ericsson (c), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd),
Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo
Bernhardsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Anita Modin (s), Hans
Stenberg (s) och Carl Olov Persson (kds).
Reservation
Storkraftnätets organisation (mom.2)
Birgitta Johansson, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats
Lindberg, Bo Bernhardsson, Anita Modin och Hans Stenberg (alla
s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:
Kravet i motion 1991/92:N37 (s) på ett uttalande om vikten av
att Svenska kraftnät bibehålls i statlig ägo anser utskottet
vara välmotiverat. På produktions- och försäljningssidan bör
det, enligt utskottets mening, finnas goda möjligheter till en
effektiv konkurrens på elområdet. Beträffande kraftöverföringen
råder det däremot ett tekniskt monopol -- ett förhållande som
kan förväntas bestå under överskådlig tid. Mot denna bakgrund
bör, anser utskottet, riksdagen nu göra ett uttalande av
innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät inte bör
komma i fråga. Därmed blir den aktuella motionen tillgodosedd i
berörd del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande storkraftnätets organisation
att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:133
moment2 och med bifall till motion 1991/92:N37 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.