Vattenvård

Anf. 99 Markus Selin (S)

Herr talman! I dag talar vi om vårt vatten här i kammaren. I och med Rysslands krig mot Ukraina sätts nu även vår beredskap i fokus, och med fokus på vår beredskap även fokus på vår vattenförsörjning.

Det kan inte nog betonas att den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Med oss här bär vi det ukrainska folkets förtvivlade och modiga kamp.

Sverige stöttar Ukraina ekonomiskt, humanitärt och militärt. Sverige har tillsammans med EU också beslutat om ett flertal sanktioner mot Ryssland och den ryska statsledningen.

Regeringen stärker också Sverige genom att fortsätta att rusta upp totalförsvaret. Det handlar om ett starkt svenskt folkförsvar: Ett försvar av svenska folket och för svenska folket.

Förutom en självklar och omfattande pågående utbyggnad av det militära försvaret stärks även vårt civila försvar. Motståndskraften inom viktiga samhällsfunktioner ska stärkas, och såklart även inom vattenförsörjning.

I krig så som i fred är vatten en kollektiv nyttighet och en begränsad resurs som måste skyddas och användas på ett hållbart sätt. För vatten utsätts för påfrestningar från många olika användningsområden.

För tio år sedan lanserade EU-kommissionen en långsiktig strategi för att skydda Europas vatten. EU:s politik har fastställt två huvudsakliga ramar för våra vatten genom ramdirektivet för vatten och ramdirektivet för en marin strategi. Ramdirektivet för vatten hjälps av mer riktade direktiv, till exempel för grundvatten, dricksvatten och avloppsvatten. EU har åstadkommit viktiga framsteg när det gäller vattenfrågor.

Vattenvård

Grunden i vattendirektivet är att EU:s vatten inte får försämras. Huvuddelen av de vattendrag som omfattas av EU:s ramvattendirektiv når dock inte den kvalitet som önskas. Vi måste kunna säkra tillgången till friskt vatten även för framtiden. För oss socialdemokrater är det samtidigt viktigt och självklart att verksamheter som negativt påverkar vatten inte ska behöva vidta mer åtgärder än nödvändigt.

EU-kommissionen har nyligen utvärderat vattendirektivet och kommit fram till att det i stort är ändamålsenligt. När medlemsstaterna diskuterade utvärderingen framförde Sverige att det är viktigt med flexibilitet, att klimatarbetet inte hindras samt bevarade ambitioner.

Herr talman! När det gäller avloppsdirektivet har bestämmelser införts i svensk rätt och föreskrifter för att skydda miljön. Det övergripande målet med EU:s ramvattendirektiv för vatten och avloppsdirektivet är att uppnå en god miljöstatus för alla vatten samt skydda miljön från skadlig påverkan av avloppsvatten.

Dessa direktiv har en avgörande betydelse för arbetet med att förbättra vatten i EU:s floder, sjöar och hav. Samtidigt vet vi att den så kallade Weserdomen har fått en inverkan på tillämpningen av det så kallade icke-försämringskravet i ramdirektivet för vatten.

EU-kommissionen har aviserat sin avsikt att lägga fram ett förslag till revidering av EU:s avloppsdirektiv. Vi ser att regeringen har ställt sig bakom detta initiativ, och ett förslag väntas komma i år.

Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att EU-lagstiftningen är förutsägbar och utformas så att utrymme lämnas för kapacitetsutbyggnad i reningsverk för att möta behov från växande tätorter. Regeringens intention är att aktivt verka för detta i kommande förhandlingar om EU:s avloppsdirektiv, och vi anser därför att inget tillkännagivande i frågan här i dag är nödvändigt.

Henriksdals avloppsreningsverk ligger bara tre kilometer härifrån. Det är ett av de största verken i Europa. Precis som Henriksdal är Sverige på väg att få flera av de mest moderna reningsverken i Europa.

Vår S-regering har gjort målmedvetna åtgärder för att minska läkemedelsrester i avloppsvatten och vill se än mer ökad takt i uppgraderingen av reningsverk, så att de kan ta hand om läkemedel och andra svårnedbrytbara ämnen.

Satsningar på avancerad rening har därför förstärkts. En försöksverksamhet har även startat för en miljöpremie i läkemedelssystemet. Genom att ställa krav vid tillverkning av medicin kan utsläppen minska.

Vi socialdemokrater vill skapa nya gröna jobb i hela landet. Vi ska klara klimatkrisen genom att modernisera Sverige. Vi har tekniken, kunnandet och viljan. Genom att samla Sverige kan vi bli det första fossilfria välfärdslandet.

Under vår fossilfria resa måste vi även bevara och ha krav på våra vatten. Detta är en utmaning och en balansgång, men det ska gå. Utvecklingen för renare hav och vatten går framåt med målmedvetna politiska beslut. Ökat kretsloppstänkande med våra näringsämnen och bättre rening av vårt avloppsvatten kan minska utsläppen av fosfor och kväve till haven. Än mer kan användas i kretslopp, läckaget från konstgödsel måste minska.

Mängden mikroplaster i havsmiljön är oroande och måste minska. Organismer skadas, och partiklarna orsakar problem långt upp i näringskedjan. Socialdemokraterna har därför varit pådrivande i att förhandlingar om ett globalt avtal mot plastföroreningar nu har inletts i FN.

Under denna vår har S-regeringen också fattat flera beslut som har stor inverkan på vårt vatten och våra hav: en översyn av och stärkt skydd för marina områden, fortsatta satsningar på minskad övergödning samt en ny åtgärdsplan för Östersjöns miljö. Regeringen har även fattat beslut om Sveriges första havsplaner, som ska ge vägledning om hur olika intressen kan samexistera långsiktigt.

Till detta har forskningsrådet Formas fått i uppdrag att inrätta ett tioårigt forskningsprogram om hav och vatten.

Regeringen satsar även på sanering av förorenade sediment och miljöfarliga vrak samt miljöövervakning av hav och vatten. Miljöövervakning är avgörande för att se hur arbetet med att nå Sveriges miljömål går och ge underlag för kloka beslut.

Miljömålsberedningens delbetänkande Havet och människan som kom i fjol innehåller över hundra förslag om våra vatten - exempelvis att miljökvalitetsnormerna ska ses över så att de blir genomförbara, att återföringen av kväve och fosfor ska öka och att regeringen ska analysera den nyss nämnda Weserdomen. Miljömålsberedningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Herr talman! Gränsöverskridande problem kräver gränsöverskridande lösningar. Vatten behövs, i krig och i fred, dag ut och dag in, i dag och i morgon. Låt vattnets kretslopp löpa! Med ökat kretsloppstänkande kring våra näringsämnen och bättre rening av vårt avloppsvatten kan vi minska utsläppen till våra hav.

Vi står bakom alla ärenden i detta betänkande utom punkt 7, där vi yrkar bifall till reservation nummer 7.

(Applåder)

Anf. 100 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 21 om ett nationellt mål för återföring av fosfor och kväve.

Herr talman! Sverige är som bekant ingen ö, men vi har likväl en av Europas längsta kustlinjer. Många svenskar lever med havet, sjöar eller andra vattendrag inpå knutarna. 90 procent av all vår export och import går på köl. Vi är beroende av vattnet för livsmedel, dricksvatten och avloppssystem. Omvårdnad av våra vatten är kort och gott avgörande för vår överlevnad och vårt sätt att leva.

Detta är inte unikt för Sverige. FN har fastställt 17 globala hållbarhetsmål, varav 2 rör vatten. Ett handlar om rent vatten och sanitet för alla, och ett handlar om hav och marina resurser. Inget land kan ju självt hantera problem som exempelvis marint skräp och försurning. För det krävs mer internationellt samarbete.

I Sverige ställer vi höga krav på hur vi hanterar våra vatten och hav. Men eftersom vi inte är ensamma om att påverka miljön i till exempel Östersjön och Öresund är det avgörande att vi säkrar att våra grannländer gör detsamma.

Ett aktuellt fall är det i Danmark, där Köpenhamns kommun i januari inledde bygget av den konstgjorda halvön Lynetteholmen.

För att den 2,8 kvadratkilometer stora halvön ska bli verklighet behöver den mjuka havsbottnen muddras upp. Den förorenade gyttjan dumpas i Öresund, några kilometer från Falsterbohalvön och dess Natura 2000-område. Det förorenade slammet riskerar att spridas längs med havsbottnen och på så sätt ta sig in på svenskt vatten och skada viktiga näringskedjor. Det finns också, enligt Länsstyrelsen Skåne, risk för att Lynetteholmen påverkar flödet genom Öresund och hotar tillförseln av syrerikt vatten till Östersjön. Svenska myndigheter har tidigare varnat för att det här innebär en miljöfara, men danskarna har gått vidare ändå.

Under sommaren görs ett planerat stopp av dumpningen. Nu är det viktigt att den svenska regeringen säkrar att Danmark inte återupptar dumpningen. Därför kallade utskottet under beredningen ansvarig minister och ansvariga myndigheter till sig. Det är viktigt att regeringen nu agerar kraftfullt, för omvårdnad om våra vatten handlar inte bara om hur vi utformar svenska lagar och regler utan också om att se till att våra grannländer tar den miljöhänsyn som krävs.

Men, herr talman, också vi i Sverige måste fortsätta säkerställa att vi tar hand om våra vatten och gör verkningsfulla insatser där så krävs.

Moderaterna har under lång tid och i flera av sina budgetmotioner prioriterat arbetet med avancerad reningsteknik i våra reningsverk och med att hantera förorenade områden. Vi har också gått i bräschen för en mer hållbar fiskeripolitik, för att nämna bara några exempel. Men det finns mer att göra.

Miljömålsberedningen, vars viktiga arbete alla partier deltog i häromåret, kom fram till ett antal viktiga förslag som behöver genomföras. Ett av dem tar vi fasta på i en våra reservationer. Det handlar om att vi om vi ska nå våra miljömål för hav och vatten måste minska övergödningen.

Vi måste se till att vi får ett mål om ökad återföring av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen, precis som Miljömålsberedningen föreslog. I dagsläget finns det en stor del näringsämnen såsom kväve och fosfor i avloppen i våra tätorter som potentiellt skulle kunna återföras. Att det inte görs är varken hållbart eller cirkulärt.

Vi uppmanar regeringen att snarast införa ett långsiktigt mål för återföring av fosfor och kväve och cirkulation av andra näringsämnen från reningsverken till livsmedelsproduktionen.

Vi vill också att regeringen ska se över arbetet mot övergödning genom projektet LEVA, Lokalt engagemang för vatten, och hur det kan förstärkas och utvecklas. Vi vet att det har varit en framgångsrik åtgärdsform som också bedöms ha potential att minska jordbrukets roll i övergödningen.

Herr talman! Jag är glad att en utskottsmajoritet föreslår ett tydligt tillkännagivande till regeringen i det här betänkandet.

Som vi hörde tidigare är det så att Sveriges lagstiftning på vattenområdet i hög grad styrs från EU. Därför är det otroligt viktigt att Sverige är en aktiv part i de sammanhangen. Vi vet att EU:s ramdirektiv för vatten - med utgångspunkten att vattenkvaliteten inte får försämras - och avloppsdirektivet är två regelverk som har avgörande betydelse för kvaliteten på våra vatten.

Samtidigt har som bekant den så kallade Weserdomen fått stor påverkan på hur vi tillämpar det så kallade icke-försämringskravet på ett sätt som ärligt talat lägger hinder i vägen för utvecklingen av ny miljövänlig teknik - teknik som på sikt kan ersätta dagens teknik och minska utsläppen. Det är också något som Miljömålsberedningen varnat för.

Tvärtemot det som borde vara syftet innebär domen att verksamheter som redan har höga miljöambitioner och använder bästa miljöteknik drabbas negativt om de behöver bygga ut sin verksamhet. Det är förstås helt orimligt i ett växande Sverige där vi behöver bygga ut reningstekniken och utveckla ny teknik.

Tyvärr anser EU-kommissionen att vattendirektivet är ändamålsenligt. Utskottsmajoriteten anser tvärtom att det behövs en översyn och att den aviserade översynen av avloppsdirektivet måste ta hänsyn till de problem som uppkommit på grund av dagens tillämpning av vattendirektivet.

Det blir lätt tekniskt, men vad utskottet säger till regeringen är: Var aktiv i de här förhandlingarna! Se till att kraven i ramdirektivet för vatten och avloppsdirektivet är tydliga och samstämmiga och att de utformas på ett sätt som inte motverkar kapacitetsutbyggnad och ny miljövänlig teknik!

Jag noterar att vissa partier har en stark tilltro till att regeringen redan gör detta. Jag tycker mig tyvärr ha noterat en ganska passiv inställning från regeringens sida när det gäller EU-förhandlingar.

Det kan vi också se i ljuset av den säkerhetspolitiska kris vi befinner oss i. En riksdagsmajoritet har ofta tryckt på för olika förändringar men fått höra att regeringen snarare avvaktar andra länders initiativ. Vi tycker att det är viktigt att regeringen agerar väldigt tydligt i den här för Sverige viktiga frågan.

Herr talman! Det finns många frågor som rör vatten som är viktiga att diskutera i dag.

Våra vatten- och avloppssystem bör vi säga någonting om. Dels behöver vi naturligtvis säkra tillgången till dricksvatten från grunden. Dels behöver vi underhålla och bygga ut infrastrukturen så att den är dimensionerad för dagens situation. Vi vet också att våra långa ledningsnät läcker en hel del vatten därför att man inte har underhållit dem tillräckligt under de gångna åren. Läckaget låg 2019 på nivåer mellan 16 och 25 procent.

Framöver väntas extremt stora investeringsbehov, som vi inte pratar lika mycket om. Vi pratar kanske ibland mer om vägar, järnvägar och andra delar av vår infrastruktur. Men våra va-system bedöms ha investeringsbehov på upp till 23 miljarder kronor per år fram till 2040. Det är enorma belopp. Här måste snarast utredas vad som krävs för att vi ska kunna få till ett va-system som håller måttet även i framtiden.

Jag vill också säga något om våra avlopp. Moderaterna har som sagt i flera budgetmotioner satsat stort på avancerad reningsteknik. Det är väldigt viktigt att vi inte bara säkerställer att vi har teknik för att rena vattnet från de ämnen vi har möjlighet att rena det från i dag utan också satsar på reningsteknik för att få bort läkemedelsrester och mikroplaster och ta hänsyn till cocktaileffekter, det vill säga vad olika ämnen potentiellt kan ge upphov till när de blandas med varandra. Här är det otroligt viktigt att vi inte nöjer oss med dagens teknik utan fortsätter satsa på den avancerade reningstekniken.

Mycket handlar dock också om de enskilda avloppen. Detta är en fråga som just nu delvis behandlas inom ramen för en annan proposition, men det är ändå viktigt att säga att vi ska ställa väldigt höga krav på reningen när det gäller våra enskilda avlopp och även de 800 000 fastigheter som inte är anslutna till kommunalt va. Men vi måste också när vi ställer krav på enskilda fastighetsägare att åtgärda sina enskilda avlopp se vilken nytta vi får för miljön genom dessa kostsamma investeringar, i relation till just vad åtgärderna kostar. Vi måste också ta hänsyn till den så kallade markretentionen, det vill säga vad den naturliga reningen kan bidra med när det gäller vattnet från de enskilda avloppen.

När det gäller den proposition om hållbara vattentjänster som regeringen har lagt på riksdagens bord har Moderaterna en del kritik. Vi vill att fastighetsägare ska få möjlighet att överklaga kommunens beslut om vatten och avlopp och att ett rimlighetsrekvisit införs, som innebär att fastighetsägare vars va-system är bättre eller likvärdigt med det som kommunen erbjuder inte ska kunna tvångsanslutas till kommunalt avlopp. Vi vill också att kostnader för att åtgärda enskilda avlopp ska vara skäliga och stå i rimlig proportion till den miljövinst som uppstår. Dessutom vill vi att Havs- och vattenmyndigheten snarast ska utfärda ett moratorium för tvångsanslutning av fastigheter med enskilda avlopp som motsvarar rådande miljö- och hälsokrav.

Slutligen, herr talman - en fråga som är intimt kopplad till frågan om vattenvård är fisket. Där har riksdagen varit väldigt aktiv. Vi har riktat ett antal tillkännagivanden till regeringen, till exempel om att flytta ut trålgränsen längs med Östersjöns kust och att verka för reviderade förvaltningsplaner för Östersjön som bättre tar hänsyn till ekosystemen i Östersjön. Det här är också helt avgörande frågor för ett välmående Östersjön, där vi kan fiska torsk och sill också i framtiden. Men tyvärr har jag inte sett så mycket handling från regeringens sida sedan riksdagen riktade dessa uppmaningar till regeringen. Jag förväntar mig att man snarast agerar så att vi också får ordning på fisket i det Östersjön som vi alla värnar så mycket.

Anf. 101 Markus Selin (S)

Herr talman! Jag försöker förstå Moderaternas förhållningssätt till både EU och resurstilldelning. Jag noterar att Moderaternas intresse och förståelse för detta med vatten har ökat kraftigt bara under denna mandatperiod. Det välkomnas, och jag hoppas innerligt att detta engagemang består. Ju fler som stöttar oss socialdemokrater när vi jobbar för friska vatten och hav och för att lösa klimatkrisen, desto snabbare kommer vi att bli fossilfria. Ingenjörslandet Sverige har både tekniken, kunnandet och viljan. Genom att samla Sverige kan vi bli det första fossilfria landet.

Jag funderar nu på de stora penseldragen: Moderaternas resurstilldelning genom åren. Moderaterna har genom att alliera sig med Sverigedemokraterna påverkat utfallet av flera nationella budgetar. I Moderaternas egna papper och förslag florerar visserligen satsningar på miljö och vattenvård, men när chansen kommer skarpt har Moderaterna ändå alltid valt att satsa på ytterligare skattesänkningar för dem som redan har framför satsningar på bättre miljö och vatten. Där och då, när vi i Sverige själva kan bidra, smäller alltså Moderaterna till med en servettskiss, som kan ge konsekvenser som bottendöd och ökad övergödning.

Så, herr talman, hur har det blivit så att Moderaterna alltid prioriterar en skattesänkning framför resurstilldelning till vatten och vattenvård?

Anf. 102 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Tack, Markus Selin, för frågan! Jag vet inte om det är gamla talepunkter från någon tidigare debatt som råkat hänga med, för jag hänger faktiskt inte med i vad Markus Selin syftar på.

Jag är väldigt stolt över att det i Moderaternas budgetar genom åren har satsats stort på miljö och klimat, inklusive havsvård. Jag är väldigt stolt över att den budget från M, KD och SD som gick igenom riksdagens kammare i höstas var historiskt stor på miljö- och klimatområdet. Vi har till exempel sett till att vi har dubblerat pengarna till publika laddstolpar - det går att läsa i budgettabellen - och att vi har fått en historiskt stor satsning på infångning och lagring av koldioxid, för att nämna några exempel.

Vi har också säkerställt att staten inte har tvångsinlöst stora arealer skog från våra 300 000 svenska skogsägare, vilket definitivt skulle ha varit ett problem för klimatet eftersom det är just den svenska skogen vi behöver bruka för att tränga ut fossila produkter runt om i världen med hjälp av våra biobaserade produkter.

När det gäller våra miljö- och klimatbudgetar är jag alltså stolt över både deras storlek och deras innehåll. Jag är också väldigt stolt över de satsningar som Moderaterna genom åren har gjort på till exempel avancerad reningsteknik i våra reningsverk och på att sanera förorenade områden i våra hav och vatten och så vidare. Jag känner alltså bara stolthet över de budgetar vi har lagt fram.

Anf. 103 Markus Selin (S)

Herr talman! Nu tänkte jag lyfta blicken och titta på detta med EU. Moderaterna talar om vikten av att stärka EU-samarbetet och EU:s miljö och klimatarbete. Moderaterna uttrycker ofta i ord att Sverige kan och ska visa vägen. Men när Moderaterna väl konkret har chansen, i handling, här i riksdagsarbetet har de inte så bråttom. Moderaterna har blivit synonymt med fluffiga begrepp som överimplementering. Vi kan inte precis anklaga Moderaterna för att vilja gå före eller vilja dela EU:s olika processer i miljöarbetet.

När det där och då krävs skarpa ansträngningar av länder runt Östersjön och i EU ska Sverige alltså plötsligt avvakta och inte alls visa vägen, enligt Moderaterna. Moderaterna ställde sig exempelvis så sent som i höstas kritiska även till EU:s ramvattendirektiv och spelar därmed tärning med både vår vattenmiljö och vandringsfiskar som lax och ål.

Vad är egentligen Moderaternas syn på Sverige i EU-samarbetet? Ska vi gå före, ska vi gå efter eller ska vi inte gå alls?

Och, herr talman, kopplat till detta: Dagens tillkännagivande är, anser vi socialdemokrater, helt onödigt. Moderaterna vill skicka det till regeringen. EU-kommissionen har alltså aviserat sin avsikt att lägga fram ett förslag till revidering. Vår svenska regering har ställt sig bakom detta initiativ, och processen har alltså inte börjat. Så vad är syftet med att förklara något för regeringen som regeringen redan vet och redan vill verka för?

Anf. 104 Jessica Rosencrantz (M)

Herr talman! Tack, Markus Selin, för frågorna! När det gäller EU-processerna har jag inte, som jag sa i mitt anförande, den största tilltron till att regeringen är speciellt offensiv i EU-förhandlingarna. Regeringen får gärna motbevisa oss.

Men jag kan bara konstatera hur det har varit i den dialog vi har haft kring till exempel krisåtgärder, kopplat till den säkerhetspolitiska krisen. När Moderaterna har lagt fram förslag får vi gång på gång höra: Nej, men det går inte att göra, för det är inget medlemsland som har föreslagit att man ska sänka skatten på energi, till exempel. Eller så får vi höra: Nej, men vi tror inte på att söka undantag från miniminivåerna för energibeskattning, för det är inget annat land som har föreslagit det.

I fråga efter fråga intar regeringen en passiv roll, och det är tyvärr också de signaler som vi har fått från till exempel berörda branscher under de gångna åren: att Sverige inte är på tårna. Jag tycker alltså att det finns all anledning för riksdagen att vara engagerad och påpeka för regeringen vad som behöver göras.

När det gäller den lite fluffiga kritiken kring EU-lagstiftning i största allmänhet kan jag bara konstatera att vi är de varmaste EU-anhängarna. Vi var också drivande för ett svenskt EU-medlemskap. Men det är inte samma sak som att man ska säga ja till precis vad som helst som läggs på Sveriges och riksdagens eller EU:s bord. Vi måste se till att vi har en lagstiftning som är rimlig i alla olika delar.

Vi vill till exempel skärpa EU:s utsläppshandelssystem. Det betyder inte att man inte kan ha synpunkter på detaljerna i hur det ska utformas. Vi tycker att det finns delar som kan vara rimliga och kloka när det handlar om hur vi ska reglera frågan om biologisk mångfald, till exempel, på europeisk nivå. Det är inte samma sak som att vi ska acceptera att EU slår undan benen för svenska skogsägare för att man har en missuppfattning om huruvida svenskt skogsbruk är hållbart.

Är man en EU-vän och en miljövän tror jag att man är aktiv i att både se de bra och de dåliga förslagen och försöka få fram en bra miljölagstiftning. Där tror jag absolut att det är utmärkt om 27 medlemsländer kan göra någonting gemensamt - hellre än att Sverige bara hittar på egna saker. Det kommer vi att gå i bräschen för.

Anf. 105 Martin Kinnunen (SD)

Herr talman! Vi debatterar i dag vattenfrågor. Det är ett ständigt aktuellt ämne, egentligen av en enda anledning. Vatten är grundläggande för liv och måste därmed betecknas som kanske världens viktigaste naturresurs.

Med tanke på mängden vatten i vårt land och i världen i stort är det också en av de absolut känsligaste naturresurserna. God hälsa, tillväxt och jobb kräver vatten, men det påverkar också kvaliteten på våra vatten.

Vatten är också ett av många områden som påverkas negativt av de utbuds- och leveransproblem som präglat många marknader på grund av Rysslands krig i Ukraina, covidpandemin och stormarna i Texas. Det handlar om såväl teknisk utrustning som kemikalier, där branschen i dag ser stora utmaningar även om det för närvarande inte är någon kris. Men detta visar på känsligheten, att den även gäller våra vatten.

Herr talman! I världen har utvecklingen varit god på vattenförsörjningsområdet. De senaste 30 åren har dricksvattentillgångarna ökat med 20 procent, men man kan inte vara nöjd när det samtidigt är omkring 2 miljarder människor som saknar tillgång till rent dricksvatten.

I Sverige har vi god vattentillgång. Våra många sötvattenkällor ger oss fantastiskt bra förutsättningar. Samtidigt har vi en dålig överblick över grundvattentäkterna, och investeringarna i va-nätet har varit alltför små över tid.

Vi behöver förbättra vattenreningen, och vi behöver använda oss av ny teknik för att kunna rensa bort ännu fler partiklar, såsom exempelvis läkemedelsrester. Här handlar det dock inte enbart om problem med investeringar. Det handlar även om att EU sätter käppar i hjulet. I takt med tekniska framsteg, större befolkningar och ökade krav på rening krävs det framöver förnyelse av de svenska reningsverken. Vi behöver få möjlighet att avskilja såväl fler näringsämnen som läkemedelsrester. Och reningsverken måste kunna höja sin kapacitet.

EU:s vattendirektiv är i dag ett hinder i detta arbete, och det har kommit domslut som inneburit att reningsverk inte kan byggas i den omfattning som krävs för att möjliggöra maximal rening. Direktivet hindrar på det sättet i dag delvis investeringar i ny avancerad teknik som kan möjliggöra rening av just läkemedelsrester samtidigt som regelverket gynnar mindre effektiva anläggningar.

Det är viktigt att regeringen agerar inom ramen för EU-samarbetet för att förändra vattendirektivet så att miljöskyddande verksamheter, såsom avloppsreningsverk och andra miljöåtgärder i samhället, alltid ska kunna tillåtas. Därför är det glädjande att vi nästa vecka förhoppningsvis får ett beslut om ett tillkännagivande.

Samtidigt, herr talman, behöver vi i Sverige rent generellt bli duktigare på implementeringen. Det är ingen tillfällighet att det är Sverige som väldigt ofta har störst problem med konsekvenser av implementeringen av EU-direktiven. Det är inga tillfälligheter, utan det är ett systemfel som man måste ta itu med. Problem kommer förmodligen att kvarstå även om man lyckas möjliggöra justeringar av vattendirektivet.

Herr talman! Problem med föroreningar kan inte enbart lösas genom bättre rening. Tillförseln måste begränsas, och producenternas ansvar måste öka. Sverige bör fortsätta arbeta för en utvecklad kemikalielagstiftning inom EU, där en del av arbetet bör handla om att harmonisera EU:s kemikalielagstiftning med EU:s vatten- och havsmiljölagstiftning.

Kunskapsunderlaget vad gäller de kemikalier som flödar från våra samhällen är i dag bristfälligt. Detta försvårar arbetet med träffsäkra åtgärder. Det vore önskvärt om Helcom kunde inleda arbetet med screeningkampanjer när det gäller avloppsvatten för att öka kunskapen om mindre kända kemiska föroreningar i våra vatten.

Jag avslutar genom att yrka bifall till reservation 15.

Anf. 106 Magnus Ek (C)

Herr talman! Jag kan börja med att redan nu yrka bifall till vår reservation 19 under punkt 18.

Herr talman! Vattenfrågorna behöver verkligen lyftas upp ur alla perspektiv. Det kan handla om vattenmiljöfrågor, biologisk mångfald i marina miljöer eller tillgången till rent och säkert vatten.

Detta är tyvärr något som vi har tagit för givet alldeles för ofta och alldeles för länge i vårt på många sätt vattenrika - ibland har jag sagt vattensjuka - land.

Svenskt Vatten bedömer att ungefär 20 miljarder skulle behöva investeras i det svenska va-nätet och reningsverken årligen. Vi projekterar för 15 miljarder, alltså bara tre fjärdedelar. Och i slutändan bygger vi för ungefär 11. Detta är ovanpå en investeringsskuld från 1900-talet, som kommer att ta många år att ta igen. Gamla läckande rör får ligga kvar i backen. En stor del av det vatten som produceras kommer aldrig fram till den som det var tänkt skulle dricka av det eller duscha i det. Vi har faktiskt inte ens koll på hur mycket avloppsvatten som bräddas när det regnar för mycket eller när vi av andra anledningar inte klarar av att hantera mängden i reningsverken.

Vi har av goda skäl varit kritiska till våra grannar på andra sidan Öresund i dessa frågor. Men en pinsamhet i det fallet är som sagt att vi själva inte riktigt vet hur mycket avloppsvatten vi helt enkelt tömmer i naturen.

Herr talman! Jag tar upp detta för att sätta ljuset på att vi i alldeles för hög grad har tagit rent och säkert vatten för givet, och vi har behandlat vattenmiljön alldeles för lättsinnigt.

Detta är något som den svenska politiken kan åtgärda och måste åtgärda. Alla svaren behöver inte komma från den här kammaren. Det är inte mina kollegor från de andra sju riksdagspartierna som behöver hitta varenda krona till detta i en statsbudget. Det handlar helt enkelt om att backa tillbaka lite ibland och låta kommunerna och va-huvudmännen samverka mer för att lösa utmaningarna och hitta kompetent personal. Det handlar om att låta dem ta in investeringar från de aktörer som vill investera långsiktigt i hållbar svensk va-infrastruktur, där regelverket just nu sätter alldeles för många hinder i vägen. Framför allt handlar det om att se till att man får lägga pengar på hög och spara ihop till reinvesteringar på ett annat sätt än i dag.

Där har vi en lyx, herr talman, i att vi för en gångs skull har ett stort samhällsproblem som vi skulle kunna lösa ganska lätt. Det är något som jag tycker att fler riksdagsledamöter borde ha med sig när vi kämpar med de utmaningar i vårt samhälle som är riktigt svåra att komma åt. Detta kan vi ta tag i och lösa under överskådlig tid, om vi bara får upp frågorna på dagordningen.

Nu handlar det här betänkandet om mycket mer än va-frågorna, men jag ville inleda med detta. Det finns också saker som kommer att vara betydligt mer utmanande, till exempel att täppa igen alla utsläppskällor som förorenar vatten- och havsmiljöer. Det kan handla om att få bort de stora punktkällorna för övergödning och om att få bort den bakgrundsövergödning som kommer från landskapet och det som jordbruket bidrar med. Det är ett arbete som redan pågår och som i många delar har kommit långt men som i andra delar kommer att bli betydligt mer utmanande.

Det handlar om att få in avancerad reningsteknik på våra reningsverk och om att både se till att finansieringen finns och faktiskt testa nya tekniker, något som i dagsläget är svårt eftersom regelverket och tillsynen är alldeles för stelbenta.

Det handlar också om att vi måste se till att inte bara vi utan också EU har ett regelverk som fungerar i praktiken. Detta har redan tagits upp i debatten, så jag behöver inte ta alla argument en gång till. Men, herr talman, vi har redan en majoritet i riksdagen som har sagt att ramdirektivet för vatten, i just de delar som gäller nya reningsverk och nya hållbara industriinvesteringar med bästa möjliga teknik, inte är så bra som det skulle behöva vara. Det handlar inte om att någon vill riva upp hela ramdirektivet eller om att vi vill ta bort det, men det måste vara ändamålsenligt för det samhälle som utvecklas, växer fram och ska bli mer hållbart. Men en regering med självförtroende borde kunna säga: Absolut, vi är med på banan.

Vi vet att avloppsdirektivet kommer, precis som Socialdemokraterna sagt här. Vi hade kunnat ha en betydligt bredare enighet här. Det enda man behöver göra är att leverera precis det som man säger sig vilja, så har vi en enighet. Jag har lite svårt att förstå varför vi ska träta om detta i talarstolen när jag, åtminstone efter att ha lyssnat till Markus Selin, tror att vi är ganska överens om vad som behöver hända.

Herr talman! Jag har i mina elakare eller kanske mer raljanta stunder beskrivit det här landet, som jag älskar, som lite av ett stort kärr. Ibland känns det som att vi bor i en enda stor myrmark där vi har ägnat tusentals år åt att dika ur, leda bort vatten och lägga ut dräneringsrör och där vi helt plötsligt står i ett läge där vi inser att vi nog har dikat ur för mycket.

Det är en enorm utmaning i hela samhällsplaneringen att se till att vi har stående vatten i landskapet på rätt ställen, att vattnet faktiskt stannar upp på sin väg mot kusten, att vi har våtmarker som myllrar av liv, att vi har vattenmängder som finns att ta till när det är för torrt och att vi har lager som kan fyllas upp när det regnar för mycket.

Också politiken måste ta tag i detta, oavsett om det gäller planeringsfrågorna eller politiken för att få till fler vattenmagasin och fler våtmarker. Ett fungerande strandskydd är en del, men vi måste också fortsätta att permanenta projekt som exempelvis LEVA och LEVA-samordnarna, som är länken mellan de pengar som vi är överens om att lägga in från politikens håll och dem som ska göra åtgärderna och som vill kunna göra det på bästa sätt på ställen som lämpar sig för detta.

Det här är ett framgångsrikt arbete som tyvärr är hotat nu och där det inte borde finnas en politisk konflikt. Det är klart att vi ska fortsätta med projekt som gör nytta för miljön, för samhällssäkerheten och för dem som får en våtmark där den ska vara.

Jag skulle kunna tala ganska länge om den biologiska mångfalden i våra vatten- och havsmiljöer, men stora delar av detta handlar om att lösa det som vi redan är inne på. Det handlar om att täppa till punktkällorna för utsläpp, både i Sverige och runt Östersjön. Detta är tyvärr ett arbete som kommer att bli svårare eftersom Ryssland har skjutit ut sig från alla fungerande diplomatiska sammanhang och tyvärr också från det gemensamma havsmiljöarbetet, där vi vill hjälpa även ryska städer och samhällen att bli mer hållbara och sluta att fördärva miljön. Det blir helt omöjligt att fortsätta med den typen av vällovliga projekt när Putinregimen för ett olagligt och oförsvarbart anfallskrig i Ukraina. Det här skadar inte bara människor utan också miljön. Detta är sorgligt och innebär också att vi kommer att behöva göra betydligt fler insatser fortare i andra länder och även här i Sverige.

Till sist, herr talman, skulle jag vilja komma tillbaka till en sak som sas tidigare i debatten, nämligen de korta orden: Miljömålsberedningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det börjar bli en ganska lång beredningstid. Vi lade två år på att ta fram förslagen i det delbetänkande som rörde havsmiljö, och i ett och ett halvt år nu har man berett detta i Regeringskansliet.

Det går inte att försvara att det ska dröja så länge med förslag där vi har en bred politisk enighet om det allra mesta. Och detta är inte ett gott betyg vare sig till den nuvarande socialdemokratiska regeringen eller till deras tidigare koalitionspartner Miljöpartiet, som har suttit på ansvarigt departement. Här hoppas jag verkligen att vi skärper till oss i framtiden och inte låter förslag som borde bli verklighet bli liggande i en byrålåda.

Anf. 107 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Vattenvård heter dagens betänkande, och den vården är verkligen ömsesidig. Vi måste vårda vårt vatten eftersom vattnet vårdar oss och övriga varelser i vår skapelse. Precis som vi hört tidigare här är vattenfrågorna liksom klimatfrågorna till stor del gränsöverskridande.

I inledningen till Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan från 2020, som vi har hört om tidigare här, står det: "Havsfrågorna är internationella till sin karaktär. Samarbetet mellan Östersjöländerna är avgörande för att nå miljökvalitetsmålen i Östersjön. Detsamma gäller för Västerhavet, som påverkas av havsmiljöns status i Nordsjön och hela norra Atlanten."

Alltså är internationellt samarbete helt avgörande för att vi ska nå framgång på riktigt i många av dessa frågor. Precis som inom klimatpolitiken är det också viktigt att ligga i framkant vad gäller forskning och kunskap om nya tekniker. Självfallet ska vi göra vårt bästa för att vårda vattnet, men även här är det på systemnivå som vi verkligen kan göra den stora skillnaden.

Ofta får jordbruket ta de stora smällarna för övergödning och dålig vattenkvalitet. Det är självfallet så att jordbruket påverkar, men samtidigt är vi lika beroende av de varor jordbruket ger som av vatten. Därför måste vi agera klokt. Vi kan inte sätta käppar i hjulet för det svenska jordbruket så att vi blir mer beroende av import därför att vi ställer för höga inhemska krav.

En förutsättning för att vi ska kunna bevara den svenska livsmedelsproduktionen är att vi bevarar jordbruksareal. Jordbruket är inte vilken näring som helst. Jorden ligger där den ligger och måste brukas av bönder här i landet, oavsett om den ligger vid vatten eller inte. När den inte längre brukas förloras, utöver livsmedelsproduktionen, även de ekosystemtjänster för biologisk mångfald som jordbruket utför.

Vi behöver bevara den kompetens som finns inom jordbruksbranschen och även en forskning som svarar mot morgondagens behov. För detta krävs en livskraftig svensk jordbrukssektor. Vi behöver också en inhemsk produktion av jordbrukets insatsvaror såsom bränsle, gödningsmedel och reservdelar. Hållbara gödningsmetoder behöver utvecklas, inte bara utifrån självförsörjningssynpunkt utan också utifrån miljösynpunkt.

Problemet med övergödning i Östersjön är inte begränsat till Sveriges utsläpp. Som jag sa i min inledning är många av vattenfrågorna i allra högsta grad internationella. Samtliga Östersjöländer måste ta ett större ansvar för att få ned de övergödande utsläppen.

Havs- och vattenmyndigheten presenterade 2020 en utredning om förutsättningarna för införande av ett system med överlåtbara utsläppsrätter för kväve och fosfor i Östersjön. Utredningens genomförande försvårades av pandemin, men man fann också stora svårigheter att sjösätta ett sådant förslag före 2027, då god status enligt miljömålet Ingen övergödning redan ska vara uppnådd.

EU:s vattendirektiv förväntas också ha stor påverkan på förutsättningarna för utformningen av ett handelssystem. Vidare identifierade myndigheten ett antal nyckelfrågor för vidare utredning som förutsättning för att utforma ett handelssystem. Kristdemokraterna anser att utredningsarbetet bör fortsätta, och vi vill att ett system för handel med utsläppsrätter ska utvecklas som innebär att länderna runt Östersjön måste betala för att få släppa ut övergödande ämnen, i synnerhet kväve och fosfor.

Jag vill med detta yrka bifall till reservation nummer 17.

Regeringen bör se över hur åtgärdsarbetet mot övergödning genom LEVA-projektet kan förstärkas och utvecklas. LEVA har visat sig vara en väldigt framgångsrik åtgärdsform som bedöms ha potential att verkligen åtgärda jordbrukets roll i övergödningsproblematiken. Flera statliga utredningar har pekat på LEVA som en mycket välfungerande arbetsmodell. Det noteras att programmet har levererat resultat som inga andra åtgärder mot övergödning har gjort tidigare. Att öka antalet lokala åtgärdssamordnare runt om i landet samt skapa en central nationell stödfunktion kan vara en avgörande och viktig satsning för framtiden.

Herr talman! Ju fler problem vi kan lösa vid källan, desto bättre. Ett sådant problem som borde kunna lösas relativt enkelt gäller mikroplast från textila syntetfibrer som avges vid tvätt. Detta har identifierats som den största utsläppskällan uppströms till kommunala reningsverk i Sverige. Vid tvätt av textil avges mikroplast främst genom slitage, men även genom nedbrytning. EU:s ekodesigndirektiv ställer krav på bland annat teknisk livslängd, återvinning, reparerbarhet, vattenanvändning, utsläpp till miljön samt information om farliga ämnen. Direktivet reglerar bland annat standarden för tvättmaskiner.

Vi anser att regeringen ska verka för att EU:s ekodesigndirektiv ses över i syfte att bland annat införa gemensamma kriterier för att minska utsläppen av mikroplaster från både textiltvätt i hushåll och storskaliga tvätterier. Vid en översyn av direktivet bör även de mest energi- och resurskrävande produkterna fasas ut.

Vattenreningstekniken på svenska reningsverk behöver både moderniseras och i många fall byggas ut. Ett problem är att länsstyrelsernas tillsynsuppdrag i dag leder till att endast beprövad reningsteknik beviljas tillstånd. Detta stänger ute potentiellt lovande framtidsinnovationer och försvårar även för de ofta mindre entreprenörer och teknikutvecklare som tar fram nya lösningar. Därför bör länsstyrelsernas tillsynsuppdrag ändras i en riktning så att även ny och innovativ teknik ges bättre möjligheter att utvecklas.

I diskussionerna om den småskaliga vattenkraften säger vi ofta att det pågår en häxjakt på den. Tyvärr ser vi i vissa delar liknande tendenser när det gäller enskilda avlopp. Senast i måndags var jag på besök i en stad vid Mälaren, och jag fick återigen höra hur man vill tvångsansluta boende som i dag har enskilda avlopp. Självfallet är det den enskilde fastighetsägaren som får stå för anslutningskostnaderna till priser som gör att främst äldre måste flytta från sina hem. De har inte råd att betala avgiften, och de får inte heller lån.

Forskning visar också att det inte är de enskilda avloppen som är de stora bovarna i sammanhanget, men det är enkelt för huvudmannen att agera på dem för att visa handlingskraft. I dag är det verksamhetsutövaren som är skyldig att visa att miljöskyddskraven uppfylls. Det vore rimligt att det, när det gäller ett privat hushåll, är det offentliga som har bevisbördan för att hushållet orsakar en negativ miljöpåverkan, exempelvis genom utsläpp av fosfor. I det dagliga livet tänker sig nog inte medborgaren att den privata bostaden utgör en "verksamhet".

Kristdemokraterna anser därför att det ska införas ett skaderekvisit i va- och miljölagstiftningen, vilket innebär att kommuner och statliga myndigheter måste kunna påvisa att det sker en otillåten miljöpåverkan innan man kräver att den enskilda fastighetsägaren ska genomföra en dyr investering. Dyra krav ställs i dag på enskilda avloppsägare trots att det finns betydligt mer kostnadseffektiva åtgärder som kan göras. Men det är för staten "gratis" att höja kraven på enskilda eftersom det är den enskilda som får stå för kostnaden.

Många ej godkända enskilda avlopp ägs av äldre personer eller andra med små ekonomiska resurser. Investeringen för att installera ett godkänt avlopp kan vara orimligt betungande eller omöjlig att genomföra för dessa fastighetsägare. Vi föreslår därför, herr talman, att statliga lånegarantier till dessa fastighetsägare ska subventioneras. Det är den enskildes avgift för lånegarantin som ska sättas ned.

Anf. 108 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Jag passar på att yrka bifall till reservation 11.

Om jag säger att vatten är vårt viktigaste livsmedel vet jag att ni alla håller med. Men alltför få partier har en politik för rent vatten. Det behövs ett starkare miljöskydd för vattnet och hårdare tag mot föroreningar, bekämpningsmedel och evighetskemikalier.

Herr talman! I miljöpolitikens barndom benämnde man ofta miljöpolitiken som miljö- och hälsoskyddspolitik. Nu säger vi rätt och slätt miljöpolitik. Men ju längre jag har varit miljöpolitiker, desto mer förstår jag att det jag kämpar för inte enbart handlar om djur och natur, klimat, biologisk mångfald, rent vatten och ren luft. Det handlar i allra högsta grad om människors hälsa, om vårt välbefinnande, om folkhälsan och mänsklighetens överlevnad. När det gäller vattnet är det så uppenbart.

Som politiker har man en röst. Det är en röst som måste användas. Det behövs fler röster för miljö och hälsa. Annars är miljöpolitikens framtid hotad.

En nyhet från danska Korsør nådde Sverige när den förmedlades av Daniel Värjö på Vetenskapsradion i går. Vi har haft fokus på PFAS-kemikalierna i dricksvatten i Sverige. Man har drabbats hårt i Kallinge. Vattentäkten i Uppsalaåsen är drabbad, och i domstol har Försvarsmakten friats från ansvar.

I nyheter från Danmark kommer beskedet att PFAS från brandövningsplatser har sipprat ut i ett naturområde. Kossor har betat i områdena, och korna har druckit vatten och ätit gräs som har varit förorenat. Köttet har sålts till en grupp familjer som har ätit av köttet. Deras barn har blivit allvarligt sjuka. Köttet innehöll halter som var mer än tusen gånger så höga som gränsvärdena.

PFAS ger effekter på bland annat immunsystemet och reproduktionssystemet. Det kan ge cancer med mera. Hur många motsvarande områden finns i Sverige? Hur många lantbrukare och konsumenter kan vara drabbade här?

I dag tog Miljöpartiet initiativ till att kalla miljöministern till miljö- och jordbruksutskottet för att ge oss i riksdagen bättre information. Det går inte att vänta och se om det händer något av sig självt. Regeringen måste ta krafttag så att fler barn inte drabbas av dessa evighetskemikalier.

Herr talman! När jag var kommunalråd i Uppsala drabbades Uppsala av PFAS-skandalen. Det var tack vare miljöövervakningen som forskare hittade förhöjda halter av PFAS i bröstmjölk hos nya mammor på Akademiska sjukhuset.

Jag skulle vilja rikta ett tack till alla miljöövervakare och miljötjänstemän runt om i hela Sverige. Ni gör ett oerhört viktigt arbete. Dagens övervaknings- och kontrollprogram behöver utvecklas så att de bättre kan fånga upp potentiellt skadliga föroreningar och spegla vattenreningens effektivitet.

Exempelvis har EU-kommissionen och Miljöövervakningsutredningen föreslagit att miljöövervakningen ska förstärkas. Miljöövervakningen i fråga om vattenförvaltning behöver förstärkas, och det behövs ytterligare strategisk samordning och bättre integrering för en hållbar vattenanvändning och en god vattenstatus.

PFAS effekter på immunsystemet och reproduktionssystemet är för allvarliga för att man inte ska använda sin politiska röst. Jag vill passa på här i dag att framföra att gränsvärdet för PFAS i vatten och mat bör skärpas. Vatten ska vara rent och friskt.

Vem är ansvarig för vattnet? Frågan om en hållbar vattenförsörjning kräver ett större grepp, och det behövs en nationell kraftsamling och en långsiktig strategi. Statens ansvar, och ansvaret i staten, behöver göras tydligare. I dag är det fyra ministrar som är vattenministrar, men vem är då ansvarig för vattnet?

Jag skulle också kunna stå här och berätta vad Miljöpartiet gjorde i regeringen för vattenfrågorna, men jag tyckte att Markus Selin gjorde det på ett bra sätt. Det är tack vare Miljöpartiet som väldigt mycket har hänt på vattenområdet den senaste tiden. Om Miljöpartiet hade suttit i regeringen i dag kan jag lova Magnus Ek att Havet och människan, Miljömålsberedningens betänkande, hade funnits på bordet här i kammaren i dag.

Vattendirektivets mål är sammanlänkade med arbetet för våra fyra miljömål för vatten: bara naturlig försurning, ingen övergödning, levande sjöar och vattendrag och grundvatten av god kvalitet.

Vi måste stå upp för ramdirektivet för vatten. Vi måste planera våra städer för att de ska klara en lokal vattenförsörjning. Jag håller helt med om att ekodesigndirektivet för vatten är väldigt viktigt. Hårdare krav i ekodesigndirektivet kan minska vattenförbrukningen med 50 procent. Detta tillsammans med ett uppströmsarbete och ett skarpare miljöarbete gör att vi klarar situationen i reningsverken i de växande städerna.

Jag kan också upplysa om att KD så sent som för några timmar sedan röstade emot Miljöpartiets krav att skärpa just ekodesigndirektivet - vad de än säger i kammaren här i dag.

Herr talman! Cocktaileffekten är någonting som vi behöver prata om. Det är inte vilken cocktail som helst, utan det är en cocktail av kemikalier. Under senare år har det utvecklats en strategi för att med så kallade effektbaserade analysmetoder undersöka om vatten innehåller farliga ämnen. Det här är ett resultat av banbrytande svensk forskning som i stället för att mäta halterna av kemikalier en och en tittar på den sammantagna giftigheten.

Genom att använda de här nya metoderna skapar vi egentligen nya förutsättningar framöver för att kunna skärpa miljö- och vattenlagstiftningen och åtgärda de allra största problemen, för det är inte alltid vi vet vilket ämne vi ska söka efter.

Kunskapen är fortfarande väldigt låg om hur olika bekämpningsmedel samverkar i vattenmiljön. Samverkanseffekter är inte heller reglerade i lagstiftningen. Men det finns ett uppenbart behov av att reglera användningen av flera växtskyddsmedel med samma verksamma ämne som används på samma fält. Sverige bör verka för att vattendirektivet ska beakta kombinationseffekter.

Jag vill inte heller att Sverige ska sträva efter att göra ett maximalt antal undantag för kraftigt modifierade vatten i jordbruksområden. Vi vet att det finns stora problem i svenska områden med en för hög halt av bekämpningsmedel i omgivande vattendrag.

Övergödningen är ett utbrett problem. Omkring 2 300 sjöar, kustvatten och vattendrag har sämre status. Det behöver åtgärdas. Om åtgärdstakten ska kunna öka behövs en nationell plan mot övergödning, och den behöver komma på plats.

I dagsläget riktar sig de flesta åtgärder mot att hantera läckaget av näringsämnen från jordbruksmark, vilket är viktigt. Men åtgärderna angriper inte ursprungsproblemet, nämligen riskerna med alltför hög tillförsel av näringsämnen. Frivilliga åtaganden har varit framgångsrika, men nu behövs också tydligare styrmedel.

Avgörande för att våra samhällen ska göras motståndskraftiga mot klimatförändringarna är att hela landskapets vattenhållande förmåga stärks. Naturmarker bidrar till vattenrening och grundvattenbildning. Skog reglerar mängder med vatten som strömmar till sjöar och vattendrag nedströms. Avverkningar kan leda till dramatiskt ökade vattenflöden och ökade risker för ras, skred och översvämningar.

Bestämmelser om avvattning av skogsmark bör skärpas, och jag håller helt med Magnus Ek om att vi har dikat ut för mycket. Satsningarna på våtmarker bör fortsätta. Vi behöver permanenta LEVA-samordnarna.

Förorena inte vårt viktiga vatten med evighetskemikalier och kemiska bekämpningsmedel!

Anf. 109 Magnus Ek (C)

Herr talman! Jag höll mig länge, men det samlades ihop till ett replikskifte till slut! Det finns ett antal saker som jag skulle vilja adressera i Maria Gardfjells anförande. Jag ska försöka komma ihåg dem alla och ta dem i tur och ordning.

Jag börjar med det som Maria Gardfjell sa om att utnyttja möjligheterna att göra de undantag som går att göra. Det handlar ju om vattenkraften och inte om jordbruket, som det lät som här. Det är där vi brukar prata om det, och det är också där vi har haft tillkännagivanden från riksdagen som regeringen har haft svårt att leva upp till.

Det handlar om att vi inte ska riva ut dämmen eller kraftverksdammar om det inte behövs. Det handlar om att låta den småskaliga vattenkraften få fortsätta att verka där den har goda förutsättningar att göra det samtidigt som vi jobbar med till exempel vandringsleder och andra åtgärder som gör att de marina miljöerna har en fortsatt hög biologisk mångfald och att fiskarter kan vandra.

Det här är två helt olika saker, så jag förstod inte riktigt den saken.

Det är absolut så när det gäller skogsbruket att man i vissa skeden och på vissa ställen har ökade vattenmängder som går ut fort. Men det är inte detta som ökar den stora skred- eller rasrisken i Sverige. Det har vi på platser som den jag kommer ifrån, där vi har vattendrag som mynnar ut vid kusten, leror och annat.

Till slut har vi det här med vad regeringen har gjort och inte gjort. Det kommer vi att ha svårt att veta, men vi kan väl notera att medan Miljöpartiet satt i regeringen fick man inte fram någon proposition utifrån Miljömålsberedningens betänkande. Man lyckades inte heller då permanenta villkoren för LEVA-samordnarna, även om jag är glad att Miljöpartiet nu är med på det från riksdagens sida.

Det handlar inte bara om ambitioner, utan det handlar också om vad man klarar av att leverera. Och här har inte Miljöpartiet särskilt bra track record. Man har svårt att få fram förslag till riksdagens bord. Och det är inte bara på det här området vi saknar det, utan det gör vi också när det gäller cirkulärekonomin, till exempel den färdiga utredningen om producentansvar för textilier.

Anf. 110 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Tack, Magnus Ek, för repliken! När det gäller maximalt antal undantag för kraftigt modifierade vatten i jordbruksområden är det en del av själva direktivet. Det var också en fråga som vi diskuterade när vi hade debatt här i riksdagen förra året.

Havs- och vattenmyndigheten skulle med Jordbruksverket ta fram förslag på just de här områdena, och man skulle undanta också jordbruksmark. Det var ett tydligt krav från bland andra Moderaterna. Jag skulle vilja säga att det här direkt hotar möjligheterna till rent vatten i framtiden.

Vi har sett att graden av bekämpningsmedelsrester i jordbruksmark har varit väldigt hög i en del andra länder, bland annat i Danmark. Där har man vidtagit ganska hårda åtgärder mot bekämpningsmedelsanvändningen. Jag måste säga att risken nu är väldigt stor med den borgerliga politiken i Sveriges riksdag, där man vill öppna upp för en ökad användning av bekämpningsmedel i Sverige. Man vill inte alls följa den ambition om minskad användning som EU har i gröna given.

När det gäller propositionen Människan och havet som var på gång kan jag säga att dagen innan Miljöpartiet lämnade regeringen var den högst på propositionslistan. Jag vet att den var högst prioriterad av alla de propositioner som skulle läggas fram från Miljödepartementet. Men sedan lämnade vi regeringen, och då kan vi inte ta ansvar längre.

Anf. 111 Magnus Ek (C)

Herr talman! Jag vet inte vilken propositionslista det refereras till. Men i den som vi brukar kalla för propositionslistan, nämligen det som aviseras som kommande, har den lyst med sin frånvaro. Det andra kan jag inte belägga. Det är mycket möjligt att Maria Gardfjell har rätt, men vi har inte sett röken av den - det kan jag säga.

Sedan påminde mig Maria Gardfjell - mycket bra - om en annan sak jag ville ta upp, nämligen just det arbete som sker ute i lantbruket. Vi har kommit oerhört långt med projekt som Greppa näringen. Det är ett helt oerhört frivilligarbete som har gjorts. Som med alla goda initiativ kan man fundera: Varför gjorde vi inte detta tidigare?

Ingen av oss vill gödsla för mycket. Det är dyrt. Det märker vi särskilt nu, när en av sakerna som gör att vi har en kostnadskris i lantbruket är att priset på gödning har stuckit iväg rejält. När vi till det lägger LEVA-samordnare, satsningar på våtmarker och så vidare är jag faktiskt ganska övertygad om att vi kommer att kunna plocka stora delar av den del av övergödningen som kommer från lantbruket och jordbrukslandskapet. Det handlar inte om att vi har överdrivet stora givor. Vi har klarat av att kapa dem.

Det jag skulle önska att vi pratade lika mycket om är den övergödning som kommer från städerna. Där har vi inte bara övergödning utan också betydligt mer föroreningar av läkemedelsrester, kadmium och annat.

Jag blir lite trött på att det är det svenska lantbruket som får bära skulden här. Vi tar en stor del av vårt ansvar. Vi är på väg att ta hela ansvaret, och där krokar politiken arm. Jag tror att det är ett arbete som kan utvecklas. Men vi gör ett gott arbete där, och det tycker jag att man ska komma ihåg i stället för att börja prata om kraftigt modifierade vattendrag. Vi håller på att modifiera tillbaka en del också. Det är den stora utmaningen vi har framför oss.

Men jag återkommer till detta: Vill man kunna hävda att man har en kraftfull miljöpolitik måste det också vara en miljöpolitik som kommer fram till riksdagens bord. Annars är det inte vatten värt - ursäkta skämtet, herr talman.

Anf. 112 Maria Gardfjell (MP)

Herr talman! Jag vill säga någonting kort om skogsbruket. När det gäller de ökade vattenmängderna från stora kalhyggen och även ras- och skredrisker finns det en väldigt bra rapport från Skogsstyrelsen och Trafikverket som jag kan tipsa om. Detta kostar samhället miljardbelopp varje år. Det är ett jättestort problem med skogsbruket, och skogsbruket är inte hållbart.

När det gäller frågorna om lantbruket är jag också ett stort fan av Greppa näringen. Alla de frivilliga insatser som har gjorts i jordbruket är viktiga, men de räcker inte. Vi ser en ökad övergödning trots de satsningar som vi har gjort och som vi gör.

De frivilliga åtgärderna behöver förstärkas med styrmedel. Just nu är ju priserna på handelsgödsel så extremt höga att det inte finns någon anledning att nu lägga någon skatt på handelsgödsel. Men just nu - det vill jag ändå säga - finns tillfället att fånga denna fråga och hushålla med handelsgödsel så mycket man kan. Det är inte minst en säkerhetsfråga. Vi vet att 20 procent mindre användning av handelsgödsel faktiskt bara ger 5 procent lägre skörd. Detta kan vara ekonomiskt klokt men också miljömässigt väldigt klokt i det läge vi har.

Jag skulle vilja säga att är det någonting som lantbruket behöver fundera på är det att spara en del av den mängd handelsgödsel man har köpt in i år eller förra året till nästa års verksamhet. Vi vet nämligen inte om det kommer att bli en mer allvarlig brist framåt på grund av kriget i Ukraina.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 maj.)