Anf. 22 Lennart Beijer (V)
Fru talman! Nu är frågan om jag också, efter den här holmgången, lyckas pressa fram några repliker. Det är alltid en konst, detta.
Betänkandet som diskuterats en stund handlar ju om Riksrevisionens granskning av Vattenfall. Granskningen är begränsad till genomförandet av Vattenfalls uppgift inom ramen för de av riksdagen beslutade miljö- och energipolitiska målen samt naturligtvis redovisningen av bolagets verksamhet och agerande i Tyskland. Det handlar om Vattenfalls uppdrag, ägarstyrningen, insyn och kontroll av utländska dotterbolag samt huruvida regeringen bör inhämta riksdagens godkännande vid väsentliga förändringar och hur de förändringarna i så fall ska se ut. Riksrevisionen har också genomfört likartad tillsyn i fem andra statliga bolag, varför man naturligtvis kunde tycka att frågorna hade mått bäst av att få behandlas som en helhet. Den speciella frågan om Vattenfall AB:s uppdrag har dock rönt stort intresse och lett till många diskussioner. Därför har det blivit ett eget betänkande.
Riksrevisionen anser i likhet med motionärerna i Folkpartiet, kd och Centern att det har varit otydliga formuleringar av bolagets uppdrag när det gäller genomförande av svensk miljö- och energipolitik och att detta skapat utrymme för olika tolkningar. Motionärerna intar en principiell ståndpunkt. Man är sannolikt inte helt överens om de riktlinjer som riksdagen antog 1997 men menar att regeringen misslyckats med att implementera de här riktlinjerna. Motionärerna noterar att det nu införs ett tillägg i bolagsordningen för Vattenfall men anser samtidigt att detta inte egentligen innebär någon förändring i grunden av relationen mellan de två viktiga storheterna: affärsmässighet och miljö- och energiomställning. I den moderata motionen, och i reservationerna, säger man uttryckligen att man inte vill ha några miljö- och energipolitiska målsättningar för bolaget.
Fru talman! Hur ska vi då hantera den här frågan, om affärsmässighet samt miljö- och energiomställning? Den majoritet som står bakom 1997 års energipolitiska beslut och den riksdagsmajoritet som står bakom tillägget i bolagsordningen anser att det statliga bolaget Vattenfall klarar att hantera båda dessa mål, affärsmässighet samt miljö- och energiomställning.
Om det skulle vara så att företag som konkurrerar på en marknad med många aktörer enbart ska drivas kortsiktigt, affärsmässigt, och inte ta sociala eller miljömässiga hänsyn utöver lagarna har givetvis motionärerna, åtminstone de moderata, rätt. Då ska man givetvis inte skriva in ytterligare mål i bolagsordningen. Det är väl av den anledningen Moderaterna inte anser att företag ska ägas av staten eller andra samhällsaktörer. All affärsverksamhet ska bedrivas på privatkapitalistisk bog, anser Moderaterna. Därför vill de att alla statliga företag ska säljas ut så fort som möjligt. Det finns en viss konsekvens i detta resonemang, det får medges.
Mot denna konsekventa, om jag får kalla det så, privatkapitalistiska linje står riksdagsmajoriteten och sannolikt också i väldigt hög grad svenska folket. Man vill behålla det statliga ägandet av Sveaskog, LKAB, Vin & Sprit och naturligtvis Vattenfall. Man ser detta ägande som både naturligt och rationellt. De statliga bolagen skapar jobb i Sverige. De betalar skatt och skapar vinster som kommer svenska folket till del. Statliga bolag har också väldigt svårt att flytta ifrån höglönelandet Sverige. Statliga bolag kan ges uppdrag som anses viktiga för hela samhället. Vattenfall AB är ett ledande energibolag i norra Europa. Man har, samtidigt som man konkurrerar med andra bolag på marknaden, uppdraget att vara en aktiv aktör i den svenska energiomställningen samt ligga i framkant vad gäller miljö i de länder där man är verksam.
Vattenfall AB spelar en viktig roll i energiomställningen redan i dag. Med de tillägg som har gjorts i bolagsordningen kommer denna roll att bli än tydligare. Det var några av oss som var på Vattenfalls öppna stämma i går. Jag håller med om att det är en trevlig upplevelse när kanske närmare 400 människor dyker upp för att få information och för att kunna ställa frågor om olika saker. Man ställde frågor om kärnkraft, hållbar utveckling, huruvida man ska kompensera kunder som drabbats av stormen och så vidare.
Sådana öppna stämmor, en sådan informationsmöjlighet, en så direkt genomlysning som det här innebär, den utveckling som vi har just i fråga om de statliga bolagens öppenhet ut mot samhället - detta vore naturligtvis inte möjligt om Vattenfall hade varit ett utländskt privatkapitalistiskt företag. Då hade möjligen dem av oss som köpt aktier i detta bolag varit med på stämman.
På stämman i går, men även i diskussionen, har vi hört från olika håll, det kan vara Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Eva Flyborg, att det här med kol är förfärligt. Här har vi i Sverige kommit så långt att vi har bestämt att vi ska ställa om energisystemet. Vi ska använda vårt statliga bolag i det sammanhanget. Då tycker Eva med flera att det är förfärligt att man investerar i kolkraft och kärnkraft i Tyskland och Polen. Då har man inte riktigt förstått hur den europeiska energimarknaden ser ut. Man kan naturligtvis strunta i att vara med och ta fajten på den europeiska marknaden. Men då måste man också vara beredd på att det egna bolaget kommer att bli utkonkurrerat.
Jag tror att det är mycket bra också ur miljösynpunkt i Tyskland och Polen, att få en sådan spelare som Vattenfall, som faktiskt har, det får vi väl ändå erkänna allihop, en klar miljöinriktning och känner av trycket från sin hemmaopinion, från sin ägare, riksdagen, svenska folket. Det är klart att de gör ett bra jobb i både Polen och Tyskland. Det är klart att de kommer att hjälpa till i den omvandling som också behövs där.
Sedan är det faktiskt så att det är brunkol som gäller i Tyskland och Polen. Om vi går på linjen att vi inte vill ha med detta att göra, vi vill ha rena händer, svenska Vattenfall får inte pyssla med sådant här, då ska någon annan stackare pyssla med den här kolen och kärnkraften. Jag tror att det är en ganska bra variant att Vattenfall dels ser till att vara kvar som spelare på den europeiska marknaden, dels tar ett stort ansvar för energisituationen, den nödvändiga omställningen också i norra Europa.
Hade Eva Flyborg varit med på den förra debatten, där också Horno nämndes, och jag trodde att hon i alla fall hade läst den, hade hon förstått att det där inte är någon fråga som man ska köra med längre. Nu vet man från år till år, 25 år framåt, vilka byar som måste flytta i östra Tyskland för att man ska få den energiproduktion som staten kräver. Det är inget konstigt nere i östra Tyskland. Alla vet om att det är på det här sättet. Man ordnar nya bostäder, och man gör det på ett väldigt bra sätt såvitt jag förstår. Här i Sverige har vi ju likartade situationer, att vi ska flytta på halva Kiruna, halva Malmberget. Där är det inga människor som protesterar. Man gillar naturligtvis inte situationen, men man vet om att det här är nödvändigt.
Fru talman! Jag anser att Riksrevisionen gör ett mycket viktigt arbete. Riksrevisionens granskning av de statliga bolagen är viktig för att åstadkomma förändringar och förbättringar av vår skötsel av den statliga koncernen. Det är viktigt att olika beslut kan följas både i Regeringskansliet och i bolagen.
Det känns dock konstigt att i denna debatt diskutera med vice ordföranden i Riksrevisionen Eva Flyborg. Representerar hon Riksrevisionen eller Folkpartiet? Är hon inte i viss mån jävig i den här frågan? Använder hon riksrevisionsrapporten för att understödja sin egen kritik av Vattenfalls investeringar i Tyskland? Använder hon Riksrevisionen för att driva frågan om Vattenfalls privatisering?
Jag inser att detta är svåra frågeställningar. I många andra sammanhang är dock vi som riksdagsledamöter väldigt försiktiga med att agera på områden där vi inte känner att vi har det riktiga mandatet. Jag tycker att detta är en svår fråga, men jag tycker ändå att den behöver ställas i sammanhanget.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.