Vatten- och luftvård

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2009/10:MJU15

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 7 april 2010

Beslut

Nej till motioner om vatten- och luftvård (MJU15)

Riksdagen sa nej till samtliga motioner som behandlar frågor om vatten- och luftvård. Totalt rör det sig om 28 förslag som lämnats in av ledamöterna under den allmänna motionstiden 2009. Förslagen tar bland annat upp internationellt samarbete om Östersjön, åtgärder mot övergödning, toalettavfall från båtar och förnybara drivmedel. Riksdagens beslut motiveras med att arbete redan pågår eller att frågorna redan behandlats i riksdagen.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2009/10:MJU15 (pdf, 140 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

17 motioner

Motioner från ledamöterna

Bekämpning av sjögull i Mälaren Motion 2009/10:MJ203 av Jörgen Johansson och Kerstin Lundgren (C)
Partikelutsläpp Motion 2009/10:MJ230 av Phia Andersson (S)
Läckage av stallgödsel Motion 2009/10:MJ269 av Ingemar Vänerlöv och Lennart Sacrédeus (KD)
Östersjön Motion 2009/10:MJ271 av Chatrine Pålsson Ahlgren (KD)
Östersjön Motion 2009/10:MJ278 av Peter Jeppsson m.fl. (S)
Östersjön - ett levande hav Motion 2009/10:MJ287 av Michael Hagberg m.fl. (S)
Ett realistiskt vattendirektiv Motion 2009/10:MJ322 av Staffan Danielsson och Solveig Zander (C)
Förbud mot latrintömning i Östersjön Motion 2009/10:MJ342 av Solveig Zander (C)
Östersjöns miljö Motion 2009/10:MJ357 av Sinikka Bohlin och Jennie Nilsson (S)
Vattendirektivet Motion 2009/10:MJ381 av Otto von Arnold (KD)
Krafttag mot dumpning av avfall i våra vatten Motion 2009/10:MJ412 av Jan Ericson (M)
Utsläpp från större fritidsbåtar Motion 2009/10:MJ420 av Catharina Bråkenhielm (S)
Vattenkvaliteten i Mälaren Motion 2009/10:MJ442 av Christina Axelsson och Björn von Sydow (S)
Vattendirektivet Motion 2009/10:MJ444 av Sven Yngve Persson (M)
Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel Motion 2009/10:MJ474 av Anders Ygeman m.fl. (S)
Trafik och miljö Motion 2009/10:T426 av Lars Ohly m.fl. (V)
Gas i transportsektorn Motion 2009/10:T511 av Aleksander Gabelic (S)

Beredning

Beredning i utskottet: 2010-02-18
Justering: 2010-03-18
Betänkande publicerat: 2010-03-26
Trycklov: 2010-03-26

Reservationer 3
Betänkande 2009/10:MJU15

Nej till motioner om vatten- och luftvård (MJU15)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till samtliga motioner som behandlar frågor om vatten- och luftvård.

Totalt rör det sig om 28 förslag som lämnats in av ledamöterna under den allmänna motionstiden 2009. Förslagen tar bland annat upp internationellt samarbete om Östersjön, åtgärder mot övergödning, toalettavfall från båtar och förnybara drivmedel.

Utskottets förslag till beslut motiveras med att arbete redan pågår eller att frågorna redan behandlats i riksdagen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2010-04-07

Webb-tv Debatt om förslag: Vatten- och luftvård

10 augusti 2022
Debatt om förslag 2009/10:MJU15

Dokument från debatten

2010-04-07

Protokoll för debatten

Roland Bäckman (S)

Anf. 41 Roland Bäckman (S)

Herr talman! Inledningsvis vill jag av tidsskäl bara yrka bifall till reservation nr 1, men jag står givetvis bakom innehållet i vår reservation nr 3 om biogas också. Det behövs insatser för att rädda och utveckla Östersjöns miljö. Det är ett arbete som vi naturligtvis måste göra tillsammans med våra grannländer. Dialogen med grannländerna runt Östersjön är viktig, men för att säkerställa ett gott resultat när det gäller Östersjöns framtid är ett större samarbete avgörande. För att alla involverade länder ska uppfylla sina åtaganden är det därför självklart att även EU, Norge, Ryssland och Island tydligt involveras i det här arbetet. Övergödning är det enskilt största hotet mot Östersjöns miljö. Det måste finnas en åtgärdsplan som innehåller långtgående och tydliga insatser för att minska framför allt jordbrukets utsläpp av kväve och fosfor. Vi behöver en kraftfull satsning på våtmarker som sträcker sig över lång tid. Vi behöver stränga regler vid spridning av stallgödsel. Ambitiösare mål för utveckling av ekologiskt jordbruk är självfallet viktigt. Staten och jordbruksnäringen tillsammans bör ta krafttag för att finna lösningar på de problem som rör det traditionella jordbruket. Ett gott samarbete mellan stat och lantbruk genererar alldeles säkert vinster för den enskilda lantbrukaren genom minskade energikostnader och för staten genom minskade utsläpp. Herr talman! En utökad rådgivning är en bra start och ett självklart steg i rätt riktning. Regeringen beslutade att från den 1 januari 2010 slopa den miljöstyrande skatten på handelsgödsel, vilket var ett stort steg i fel riktning. Skatten, som infördes i början av 80-talet, har hållit kadmiumnivåerna i Sverige på maximalt fem milligram per kilo fosfor. I Europa är det vanligt med nivåer på upp till 40 gånger mer kadmium. Nyligen skärpte det europeiska livsmedelsverket Efsa sina regler för rekommenderat veckointag av kadmium. Inom EU pågår en diskussion om att införa hårdare gemensamma regler, men i Sverige, som har naturligt kadmiumrika jordar, ser utvecklingen ut att gå i helt motsatt riktning. I och med beslutet att slopa skatten på handelsgödsel är det nu fritt fram för svenska lantbrukare att importera billigare gödsel med högre kadmiuminnehåll. Det blir samtidigt svårt att hålla koll på marknaden eftersom rapporteringsplikten försvann när skatten på handelsgödsel togs bort. Herr talman! Jag tror att regeringen har gett Kemikalieinspektionen i uppdrag att se över gränsvärdena för handelsgödsel. Hade det inte varit smartare att avvakta resultatet av detta innan man gjorde förändringarna och innan det styrmedel som fanns slopades? Oavsett beskattning eller ej och oavsett rapporteringsplikt eller ej borde vi på något vis ha full kontroll på den marknaden. Trafiksektorn är det enda samhällsområde som har uppvisat en fortsatt kraftig ökning av utsläppen av växthusgaser under de senaste två decennierna. Det är naturligtvis inte hållbart. Sveriges beroende av olja för transporter måste brytas. Investeringar i forskning om framställan samt distribution av biodrivmedel är tillsammans med utveckling av alternativa motortekniker helt avgörande för våra möjligheter att bryta oljeberoendet. Herr talman! Energimyndigheten presenterade nyligen en delrapport om en långsiktig biogasstrategi för Sverige - ytterligare en delrapport alltså. Slutsatserna bör diskuteras noggrant. Det är föreslaget att Sverige inte ska sätta några nationella mål för biogasutvecklingen, inte satsa några pengar på att bygga ut infrastruktur för biogas och minska stödet till tankstationer. Marknadens aktörer har satt radikala mål på marknadens villkor. Flera regioner har både ambitiösa mål och biogasstrategier sedan länge. Internationellt är Sveriges biogasteknik välkänd. Men i Sverige som land ska vi inte ha någon nationell målsättning på området. Det låter minst sagt alarmerande. Regeringens uppdrag till utredaren var synnerligen snävt. De eventuella åtgärder man skulle komma att föreslå fick inte påverka statens utgifter. Jag tror att det har styrt en hel del. När det gäller fossila drivmedel och deras miljöpåverkan har utredaren dessutom kommit fram till att fossila bränslen redan betalat sin miljöskuld genom de skatter som ligger på bränslet i dag. Herr talman! Det ska bli spännande att höra om den borgerliga majoriteten delar den uppfattningen. (Applåder)

Jacob Johnson (V)

Anf. 42 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Inledningsvis kan jag i huvudsak ställa mig bakom vad Roland Bäckman har anfört här vad gäller situationen i Östersjön. Jag yrkar också bifall till den gemensamma s-v-mp-reservationen nr 1. I mitt inlägg tänkte jag begränsa mig till en argumentation runt vår reservation nr 2 om förnybara drivmedel som jag också yrkar bifall till. Den reservationen är grundad på en motion från Vänsterpartiet om trafik och miljö som i huvudsak behandlas i trafikutskottet, men några av yrkandena för den motionen tas alltså med i detta betänkande om vatten- och luftvård. Vi har i dessa yrkanden tagit upp behovet av omställning till förnybara drivmedel och att även sociala aspekter behöver beaktas när det gäller olika bränslens hållbarhet. På sikt måste alla transporter på våra vägar utföras av fordon som är ekologiskt hållbara, och därför måste användningen av bensin- och dieseldrivna bilar successivt fasas ut. Omställningen till förnybara drivmedel måste drivas kraftfullt och systematiskt. Vi föreslår i de här yrkandena en rad åtgärder för att främja en sådan omställning. För det första behövs, tycker vi, samma spelregler för olika drivmedel. Det kan inte vara rimligt att det ställs högre krav på biobränslen än på fossila bränslen. Allt fordonsbränsle bör därför certifieras utifrån kriterier om att det som produceras också ska vara socialt och ekologiskt hållbart. Staten bör därför verka för att alla former av fordonsbränslen certifieras utifrån kriterier om en hållbar produktion. För det andra behövs en mer rättvisande bild av hur olika bränslen påverkar sociala och ekologiska förhållanden. Detta innebär att det krävs en samlad redovisning utifrån ett livscykelperspektiv där man ser till bränslets totala påverkan från produktion via distribution och slutligen till konsumtion. För det tredje behöver inblandningen av biodrivmedel i vanlig bensin och diesel öka. En ökad inblandning av RME i diesel är särskilt viktigt med tanke på att diesel används av den tunga trafiken. För det fjärde anser vi att det behövs ett system med biodrivmedelscertifikat. Den som producerar eller importerar ett förnybart bränsle får enligt vårt förslag ett certifikat för varje megawattimme som bränslet motsvarar. Alla som säljer bränsle åläggs att köpa ett visst antal certifikat. Om man inte köpt tillräckligt många certifikat drabbas man av en sanktionsavgift. I betänkandet hänvisas i svaret till den proposition om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen med mera som just nu ligger på riksdagens bord. Motionstiden för den här propositionen går faktiskt ut i dag. Det hade kanske varit naturligt att våra yrkanden som jag här har redogjort för kortfattat hade behandlats i samband med denna proposition. Men vi får anledning att återkomma till den debatten om någon månad i utskottet och i kammaren. Dock kan jag redan nu konstatera att propositionen från regeringen inte innehåller beaktanden av bland annat de sociala förhållanden som vi tagit upp i vår reservation. Så, herr talman, utskottet kommer snart att återkomma till de här frågorna i ett annat betänkande, och då kommer vi från Vänsterpartiet att så att säga utveckla vår talan i den här frågan. I en kort sammanfattning kan man säga att en given utgångspunkt i samband med produktion av biobränslen bör vara att produktionen av biodrivmedel måste leda till minst en 50-procentig reducering av koldioxidutsläppen, att den biologiska mångfalden inte ska hotas, att framställningen inte sker på bekostnad av livsmedelsproduktion i regioner där det råder brist på mat, att det betalas ut skäliga löner till dem som arbetar, att arbetsförhållandena är säkra och rimliga samt att produktionen inte tränger ut lokalbefolkningen. Som sagt återkommer vi till detta i kommande betänkande om de förnybara bränslena. För dagen nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 2.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 43 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Det är vatten och luft vi debatterar, och hur luft och vatten mår hänger ju ihop med hur vi människor mår. Ibland förstår vi det, men ibland blundar vi för det. Betänkandet handlar i huvudsak om vattenvård och lite specifikt om Östersjön. I det behandlas många motioner från den allmänna motionstiden i riksdagen då varje enskild ledamot kan skriva ned sina förslag oavsett vad partiet egentligen tycker. Ofta ser vi också mycket av regionalpolitik i motionerna, och det är inte så konstigt med tanke på hur valsystemet är uppbyggt. Vitsen med att ha politiker från hela Sverige är just att man får olika perspektiv in i rikspolitiken. Det som slår mig när jag läser betänkandet är: Så mycket bra det står, och så många kloka ord det finns! Ändå är det hela tiden ett otroligt tryck på miljön. Vi har inte lyckats vända trenden tillräckligt avseende övergödning eller utsläpp i luft och hav. Ibland blir det lite bättre i en sektor, och vi är mycket glada över att det faktiskt sker. Ofta inser vi att det behövs både information, kunskap och styrmedel. I kapitlet som handlar om åtgärder mot övergödning ställer åtminstone jag mig en hel del frågor då jag läser om alla de olika åtgärder som vidtas. Vi vet ju att alliansregeringen har lyft havsmiljön och att det har varit en prioriterad fråga under mandatperioden. Det här har sagts oss om och om igen, och det är ett område som är mycket viktigt att komma till rätta med. Man tog pengar från posten för biologisk mångfald och öppnade ett nytt konto, kan man säga, då man skapade en ny rubrik med namnet havsmiljö. Pengarna skulle gå till ett antal pilotprojekt och utredningar, om jag minns rätt. Det handlar om skarpsillsutfiskning, eftersom det råder obalans i ekosystemen i Östersjön bland annat. Vi har fiskat upp toppredatorn torsk. Man borde alltså vara torskens beskyddare och se till att den växer till sig i alla årsklasser och i mängd, samt i olika bestånd. Man ska inte förhandla med ekosystem och biologisk mångfald. Man kan inte förhandla med naturens gränser. Det finns en sak som de flesta verkar vara eniga om för att skapa en bättre miljö i Östersjön, en bättre balans, och det är just det att se till att torsken blir både stark och livskraftig. Ett annat av de här projekten var - eller är, för jag antar att det pågår - syresättning av havsbottnar. Våtmarker ska också projekteras och planeras, och det är gott så. Samtidigt är våtmarker ingenting som man kan skapa var som helst, och det ska göras avvägningar så att även de blir smartast och effektivast. Förmodligen skulle vi egentligen behöva återskapa väldiga arealer även på de allra bördigaste jordarna. Men jag tror inte att någon politiker blir populär av sådant. Övergödningen är det dominerande problemet, och jordbruket står för den största andelen av de samlade svenska utsläppen till havs. Greppa näringen är ett projekt som man jobbar med för att minska utsläppen från de svenska jordbruksmarkerna. Det är ett bra projekt. Det handlar om kunskap, information och uppföljning. Ändå är det så att vi varje år binder in en ökning av bland annat kväve i de ekologiska systemen. Vi tillför nytt kväve via den fossilt framställda handelsgödseln som innehåller kväve, fosfor och kalium. NPK brukar det heta. Men även kadmium kommer med. Vi ökar och ökar tillflödet, och det innebär att det läcker ut och övergöder också. Man kan övergödsla med handelsgödsel, och man kan övergödsla med naturgödsel. Om man inte utnyttjar de näringsämnen som finns i samhället utan tillför nyproducerade näringsämnen blir naturgödsel och näringsämnen ett problem. Vi måste hitta nya system och smarta sätt att använda ämnena effektivt. I betänkandet nämns LOVA, som ger stöd till bra projekt. Det är mycket bra. Samhället behöver positiva signaler. Förbud mot fosfor i tvätt- och maskindiskmedel är också exempel på sådant som många länge har kämpat för. För 15-20 år sedan tyckte jag att vi i min hemkommun på västkusten skulle informera våra kommuninvånare som inte var anslutna till reningsverket att köpa fosforfria tvätt- och diskmedel. Många reningsverk där har avlopp som går ut i salthavet, men det finns också lokala avloppslösningar där avloppet går ut i sötvatten. Det är alltså skillnad på vad som händer när man släpper ut näringsämnena i havsvattenmiljö och i sötvattenmiljö. På den tiden fick jag många misstänksamma synpunkter på det. Det rådde även stor oenighet om vad som var begränsande ämnen för tillväxt i söt- respektive saltvatten. Jag tror att vi är lite mer eniga i dag. Underifrånperspektivet med påtryckningar är oerhört viktigt. Det driver fram politiken. I betänkandet står om avgifter på utsläpp av fosfor- och kväveföreningar. Det är intressant, och vi har länge hört talas om detta. Kanske kan det till slut bli någonting av det. Jag skulle tro att det är ganska bråttom. Det är ett ekonomiskt styrmedel. Vi har ett ekonomiskt styrmedel som redan nämnts i debatten, nämligen avgift på handelsgödsel. Jag tror att det är det enda ekonomiska styrmedel som finns för att ta itu med problemet med övergödningen. Alla är överens om att jordbruket är en stor bidragande orsak till belastningen. Samtidigt är vi alla beroende av att det finns jordbrukare som vill och kan producera, bruka jorden och sköta om landskapet. Det ska lyftas fram. Alliansregeringen har emellertid raserat det som kunde ha varit ett bra ekonomiskt styrmedel. Varför man saboterat något som redan fanns på plats och kunde hjälpa till att även hålla borta kadmiumhöjningarna i jordarna och i våra kroppar är svårt att förstå. Jag vet att man ser det som en kompensation för skattehöjningarna inom jordbruket, men det var ett dåligt val, skulle jag vilja säga. Om man ska ställa om måste principen vara att man gynnar det som är bra för miljön, klimatet och människors hälsa och belasta och lägga avgifter på sådant som inte är bra för miljön, klimatet och hälsan. Det är en ganska bra grundprincip. Jag kan inte låta bli att gå in på kadmiumdelen. Även om vi tidigare i debatten tagit upp skatten på handelsgödsel tycker jag att frågan är så pass viktig och allvarlig att jag vill ta upp den en gång till. Kemikalieinspektionen har lämnat ett remissyttrande där man tar upp just kadmiumfrågan. Man säger att tusentals kvinnor i Sverige, och långt fler i övriga Europa, beräknas ha förhöjda kadmiumnivåer i njurarna och att halten kadmium hos befolkningen i Sverige ligger nära de nivåer som kan ge nedsatt njurfunktion och benskörhet. Man säger att långvarig exponering av kadmium kan leda till cancer och innebär en möjlig risk för nedsatt fortplantningsförmåga. Vidare säger Kemikalieinspektionen att kadmium är mycket giftigt för vattenlevande organismer, och för både människor och djur gäller att effektnivåerna ligger mycket nära de bakgrundsnivåer som finns i miljön. Man säger också att slopandet av skatten grovt uppskattas leda till en ökning av kadmiumspridningen på åkrarna med ca 230 kilo per år. Detta kan jämföras med att vi 1999 hade en tillförsel på svensk åkermark med ca 1 600 kilo. Det är alltså ett mycket dåligt beslut som alliansregeringen har fattat, och det kommer att bli svårt att styra upp det hela igen. Vad vill då Miljöpartiet göra? Vi tycker att man ska titta på det här och hitta tillbaka till kretsloppssystemen. Det är ingen lätt väg att gå. Tvärtom är det oerhört svårt. Vi tycker också att de ekologiska produktionsmetoderna är en väg åt rätt håll, vilket många håller med om. Också här har regeringen valt att dra ned på pengarna. Jag vet inte hur man driver frågan om att nå målet om ekologisk koncession i offentlig sektor. När jag är ute och träffar kommunpolitiker försöker jag ge dem råg i ryggen genom att säga att det är en bra väg att gå. En annan sak som tas upp i reservationen handlar om framställning av biogas. Man kan se detta utifrån två perspektiv. Det första är att man kan producera energi till bilar. Det andra perspektivet som nu lyfts fram är att om vi producerar biogas får vi rötrester, och dessa rötrester är ett oerhört bra gödselmedel. Vi kanske ska vända på steken och producera rötrester, och så får vi biogas på kuppen. Det är en ganska intressant tanke, tycker jag. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1.

Sofia Arkelsten (M)

Anf. 44 Sofia Arkelsten (M)

Herr talman! I dag ska vi debattera ett betänkande som behandlar några motioner från den allmänna motionstiden. De handlar alla på något sätt om vatten- och luftvård. Som traditionen bjuder i riksdagen kommer samtliga att avslås. De allra flesta kommer att avslås för att vi anser att det som motionärerna vill redan är uppfyllt eller för att regeringen, departementen och myndigheterna - alltså en oerhörd massa människor - redan arbetar för att göra ungefär det som motionärerna vill. Det finns tre reservationer. En av dem är gemensam och handlar om Östersjön. Jag tycker att den är ganska bra. Det bästa i den är följande mening: "Arbetet för att rädda Östersjön kommer att ta lång tid och måste få kontinuerlig prioritet av regeringen." Det är precis vad vi gör, och det är precis det som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte gjorde. De hade ingen samlad havsmiljöpolitik. Därför är det roligt att få debattera vattenfrågorna. Jag tror att vattnet blir nästa stora fråga efter klimatet. På samma sätt som världens länder behöver kraftsamla för att minska klimatpåverkan behöver vi kraftsamla för att klara vattenfrågorna. Vatten är inte bara en naturresursfråga. Det är en hälsofråga, en bistånds- och utvecklingsfråga och alltmer också en säkerhetsfråga. När vi ser över det som vi själva gör är jag stolt över att Sverige för första gången har en samlad havsmiljöpolitik. Vi har tagit krafttag i vattenpolitiken. Det har regeringen levererat. Vi arbetar mot övergödningen, till exempel i form av landsbygdsprogrammet. Det civila samhället hjälper till bland annat genom projektet Greppa näringen, ett projekt som vi också exporterar så att fler länder kan göra det. Vi genomför även nitritdirektivet. Vi har infört ett särskilt stöd till vattenvårdssatsningar, som kallas LOVA. Vi förbjuder fosfater i tvätt- och maskindiskmedel. Det är inte längre tillåtet att dumpa skräp och toalettavfall från båtar; alldeles nyligen har förslaget om exakt hur det ska genomföras kommit från Transportstyrelsen. Passagerarfärjor och kryssningsfartyg får inte heller göra det. Därför försöker vi samarbeta med de övriga Östersjöländerna. Det är redan förbjudet att dumpa avfall från båtar i Sveriges ekonomiska zon och i vårt territorialvatten. Vi kommer att testa avgiftssystemet för fosfor och kväve. Jag tror att det är en otrolig möjlighet för framtiden. Vi genomför vattendirektivet, som är den enda riktiga ekosystemansatspolitik som drivs på EU-nivå. Vi har gjort Östersjön till ett pilotprojekt. Östersjöstrategin finns på plats. Baltic Sea Action Plan, ett tufft namn, finns också på plats. Dessutom fortsätter vi att utveckla myndigheterna på området. Allt detta är bra. Det är en bra politik, en vass och riktig politik, som ger effekt. Jag är stolt över den. Herr talman! I betänkandet behandlas även biobränslen och biogas. Vi har satsat på energiteknik och på investeringsstöd. Vi tillåter samdistribution i biogasnäten. Vi jobbar på biogasstrategin genom att gynna biogasen skattemässigt. Aldrig tidigare har vi varit närmare en redig biogasanvändning. Låt mig göra en snabb sammanfattning - det är nämligen ganska enkelt. Regeringen levererar, men vi fortsätter ändå att jobba hårt med vattenvården. Oppositionen tycker i stort sett som vi. Det är svårt att vara osams i kammaren när vi egentligen tycker likadant i sakfrågorna. Jag tror inte att de vill riva upp våra reformer; då hade de berättat det. Det ena som har dykt upp är det som gäller gödselskatten. Det är värt att ta upp. Om man på allvar tycker att man ska ha ett styrmedel med miljöeffekt ska det också fungera som ett styrmedel. När kostnaden för handelsgödsel går upp med 150 procent är den lilla skattebiten egentligen inget styrmedel längre, och då tycker jag att det är ärligare att ta bort den. Man kan fundera på vad som händer om man inför gödselskatten igen. Det är ungefär 1 miljard mellan 2010 och 2012, 300-400 miljoner om året. Det har Miljöpartiet skrivit i sitt förra budgetförslag. Blir det en omställning eller en utslagning av det? Vi har också höjt dieselskatten för bönderna. Det är ganska tufft. Miljöpartiet vill höja med en halv miljard till, plus den kilometerskatt som de också vill införa. Det är en rejäl skattechock. Den ligger på ungefär 2 miljarder. Vi vet att lönsamheten i jordbruket är kass och att mjölkbönderna går på knäna. Jag tycker att vi har ett stort ansvar som politiker för att se till att vi kan behålla något slags produktion i Sverige. Herr talman! Ibland blir debatterna här lite märkliga. Alla tre på vänsterkanten vill rädda Östersjön. Det vill vi med. Socialdemokraterna är mot övergödning och för biogas. Det är vi med. Vänsterpartiet är för alternativa bränslen, gärna med livscykelanalys och något slags stödsystem. Det är vi med. Hade Miljöpartiet haft någon egen reservation hade vi möjligtvis tyckt ungefär likadant. Vi har redan haft ett gäng havsmiljödebatter. Av respekt för kammarens tid och mina kolleger avslutar jag här. (Applåder)

Roland Bäckman (S)

Anf. 45 Roland Bäckman (S)

Herr talman! Jag läste nyligen två artiklar i DN under rubrikerna "Slopad skatt ökar risk för giftig mat" och "Kadmium mycket värre än vad vi trott". Dem skulle jag rekommendera Sofia Arkelsten att läsa. Artiklarna handlar om de risker vi utsätts för då maten som vi äter kan komma att innehålla alltmer kadmium framgenom. Regeringens beslut att slopa skatten för kadmium från januari 2010 är därför oroande, sammantaget med att även rapporteringsskyldigheten försvann samtidigt som skatten försvann, vilket innebär att vi nu har noll koll på hur mycket kadmium vi stoppar i oss när vi äter. Jag skulle därför vilja fråga majoritetsföreträdaren Sofia Arkelsten om hon anser att ett intag av kadmium i större mängder än tidigare är ofarligt. Den frågan tror jag även att både din farmor och din mormor är intresserade av att höra svaret på.

Sofia Arkelsten (M)

Anf. 46 Sofia Arkelsten (M)

Herr talman! Då pratar jag för hela familjens räkning. Det är bra, farmor och mormor! Så här mycket har ni aldrig varit i kammaren förut! Frågan är om jag tror att det är nyttigt med stora mängder kadmium. Nej, det tror jag inte. Men det som är intressant är att fråga Socialdemokraterna: Tror ni att en skatt alltid är bra, även om den inte har någon som helst effekt? Sitter det så djupt i ryggmärgen på er att man måste beskatta allting och säga att det är en skatt? Låt oss titta på hur stor kostnaden egentligen är! Kostnaden har gått upp med ungefär 150 procent. Det är mycket mer än vad ni någonsin vågade beskatta bönderna med förut. Då måste jag fråga Roland Bäckman, herr talman, om han tycker att det är en bra idé att ha en skatt som inte betyder något och om han tror att kostnaden påverkar hur bönderna använder gödsel.

Roland Bäckman (S)

Anf. 47 Roland Bäckman (S)

Herr talman! Jag kan konstatera att dieselskatten, som Sofia nämnde tidigare, var en av Centerns favoriter. Det måste ha varit en höjdare att komma överens om den. Tusentals kvinnor runt om i Sverige löper stor risk att få förhöjda kadmiumnivåer i njurarna. Kadmium är cancerframkallande och påverkar fertiliteten negativt. Man borde ha tänkt på det innan. Kvinnor är alltså särskilt utsatta. De tar lättare upp det kadmium som finns i maten. Hade det inte varit bättre att vänta på Kemikalieinspektionens utredning när det gäller gränsvärdena för kadmium innan man slopade skatten? Hade det inte varit säkrare att ha koll på läget innan rapporteringsskyldigheten försvann? Är inte människors hälsa, i detta fall speciellt kvinnornas säkerhet, viktigare än att ta bort skatter på farliga ämnen?

Sofia Arkelsten (M)

Anf. 48 Sofia Arkelsten (M)

Herr talman! Det var faktiskt en höjdare att komma överens med Centerpartiet i de här frågorna. Jag är rätt stolt över den klimatpolitik som vi har levererat. Jag och Claes Västerteg har tillbringat många timmar i Klimatberedningen, där vi var väldigt nära att komma överens med alla partier. Jag kan lugna Roland Bäckman. Det var så trevligt, en riktig höjdare. Det är klart att det är oroande om man har höga kadmiumnivåer. Men kadmiumfrågan är inte ny. Det är inte så att det här är första gången vi har diskuterat den, utan den har diskuterats länge. En av de saker som vi måste prata om är att tillsynen fortfarande finns kvar. Politikens uppgift är naturligtvis att se till att maten är säker. Men det är ganska oansvarigt från socialdemokratins sida att säga att bara för att man har en liten skatt som inte har någon påverkan längre blir allting bra. Jag vägrar tro att det är så ni egentligen tycker. Det här är någonting vi följer. Ett styrmedel tycker jag ska styra, annars är det meningslöst. Det finns inget egenvärde i att införa skatter.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 49 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Vi har haft ett undantag i Sverige som har gjort att vi haft ett väldigt lågt gränsvärde för kadmium. Det har vi fått motivera i EU för att få ha. Det som regeringen nu har gjort när man har tagit bort skatten på handelsgödsel och därmed också på kadmium innebär att vi får mycket svårare att motivera att vi ska ha ett annat gränsvärde. Precis som tidigare talare har sagt är det en stor risk för folkhälsan med kadmium. Den största påverkan får man om man är rökare, men den näst största påverkan sker genom kosten, och vi behöver alla äta. Det finns väldigt mycket kadmium i grönsaker, frukter och sådant. Det samlas framför allt i njurarna, och det är också där man först konstaterar skadorna. Mängden kadmium i njurarna ökar med åldern. Det har också visat effekter på bentäthet. Det är väldigt många kvinnor som drabbas. Det remissvar som Kemikalieinspektionen gav efter att ha tittat på borttagningen av skatten är en ganska svidande kritik mot att man gör något mycket dumt. Jag tycker inte att man kan stå här och nonchalera det och prata om att det är en skatt som inte haft någon effekt. Den har visst haft effekt. Den har också haft effekt på övergödningsperspektivet. Jag har träffat marinbiologer som är helt upprörda över det som regeringen gjort. Jag tycker inte att man kan står här och prata om att det skulle vara någonting som inte haft någon effekt.

Sofia Arkelsten (M)

Anf. 50 Sofia Arkelsten (M)

Herr talman! Jag vill vara tydlig mot Tina Ehn. Jag tror att handelsgödselskatten hade en effekt. Men en skatt har en miljöstyrande effekt när den påverkar kostnaden. Kostnaden har sprungit i väg. Det som ibland kallas peak fosfor, alltså bristen på fosfor i världen, har påverkat mer än någon regering hade vågat göra. Vi har alltså en högre kostnad nu än tidigare, en ganska rejäl kostnad. Då är själva skattedelen inte den relevanta biten. Egentligen borde de som Tina Ehn pratar med vara tokglada för att kostnaden har gått upp så fantastiskt mycket. Det är mycket mer än den skatt som kunde ha funnits. Jag har även fört en diskussion med branschorganisationen Svenskt Vatten, som följer frågan, har en pågående diskussion och också lägger ned pengar på forskning när det gäller kadmiumfrågorna. De ger en lite annan bild av detta. Skatten på växtnäring infördes i en tid av överproduktion. Den kunde påverka produktionen också. Våra egna överskott är nu borta, och vi har ett ökat behov av att få ut mer livsmedel men även biobränsle. Jag undrar vilken Miljöpartiets inställning är till detta. Är det så att man ska skatta bort även livsmedelsproduktion och biobränsle i Sverige? Är det inte meningen att vi ska kunna producera här?

Tina Ehn (Mp)

Anf. 51 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag får inte riktigt ihop det hela. Det kan hända att det är jag som har svårt att koncentrera mig på vad Sofia säger. Det är väldigt många konstiga bollar i luften. Jag skulle i varje fall vilja förtydliga det här. När det gäller kadmiumskatten visade Kemikalieinspektionen att om skatteinbetalningarna fördelades jämnt på samtliga registrerade lantbruksenheter som fanns 2007 blev det en kostnad på 28 kronor per lantbrukare och år. Det är inte värt att spela med människors hälsa på det sätt man gör genom att ta bort det. Jag fick en fråga om jordbruket och om vi inte ska producera. Självklart ska vi producera mat i Sverige, och vi ska göra det på ett miljöbra sätt. Det finns många vägar dit. Vill man gynna det som är bra ska man satsa ännu mer på det som verkligen är bra, och det är biogas. Det tycker alla partier i Sveriges riksdag är jättebra. Men det finns fortfarande flaskhalsar. Vi kanske kunde göra mer på den sidan. Vi kunde också satsa på det som i många rapporter visat sig minska övergödningen, nämligen det ekologiska jordbruket. Vi kunde sätta ned foten och visa att detta är ett jättebra sätt att komma fram till ett hållbart jordbruk mycket mer än vad vi gör. Det talas om fosfor. Det är det näringsämne som man i närtid tror kommer att vara en begränsad möjlighet att producera över huvud taget på jorden. Där har vi ett allvarligt problem. Vi måste ta till vara fosforn. Vi har att börja med att källsortera redan vid källan vid våra avlopp. Där behöver man också göra jättemycket mer. Det finns absolut saker att göra för denna regering och kommande regeringar. Men jag kan inte förstå att man kan försvara att ta bort skatten på handelsgödseln.

Sofia Arkelsten (M)

Anf. 52 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Det kommer att bli en mycket intressant valrörelse. Om man lyssnar på de olika siffrorna menar Miljöpartiet att det handlar om 28 kronor per bondgård. Om man tittar på det sammantaget per producerande enhet är det ungefär 300 eller 400 miljoner kronor om året. Det är sammanlagt ungefär 1 miljard. Det beror på hur man vill visa vad skatten egentligen gör. Jag kan konstatera att när den miljöstyrande verkan är borta är skatten ganska meningslös. Det som har hänt nu är att kostnaderna har ökat mycket mer. Vi kan tala lite om den ekologiska odlingen. Den är oerhört intressant. Vi har förstärkt miljöersättningen för ekologisk produktion i landsbygdsprogrammet med ungefär 60 miljoner kronor per år. Målet om att 20 procent av jordbruksmarken ska vara i certifierad ekologisk produktion ligger fast. Det har funnits 16 miljoner som har gått till marknadsfrämjande insatser. Men där har livsmedelsproducenterna spöat regeringen ganska rejält och lägger mycket mer pengar på att marknadsföra ekologiska produkter. Det tycker vi är bra. Ungefär 8 miljoner kronor är i dag öronmärkta för ekologiska satsningar. Jag tycker att det är rätt att minska de pengarna. Där går marknaden in och gör ett alldeles utmärkt jobb som är mycket tuffare och bättre. Däremot delar jag Tina Ehns inställning när det gäller kretsloppen. Jag tror att vi allihop kan bli mycket bättre på att arbeta med kretslopp och att återföra näringsämnen. Första steget är väl att det har blivit så fantastiskt dyrt med fosfor. Det kommer att ställa nya krav. Men det är inte bara kostnaden som styr. Det som också är viktigt är att man får nya sätt att arbeta, kunskap och forskning. Vi har aldrig tidigare lagt mer pengar på forskning. Vi har också tagit ett rejält tag i kunskapsdelen som är skola, högskola och högre utbildning. Jag har fullt förtroende för regeringen.

Claes Västerteg (C)

Anf. 53 Claes Västerteg (C)

Fru talman! En god kvalitet på våra vatten och hav kräver ett långsiktigt arbete. Ska vi kunna bada vid Östersjöns stränder utan att behöva kliva ned i en grön sörja krävs det insatser av Sverige men också tillsammans med andra länder. I alliansregeringens första regeringsförklaring 2006 stod att läsa: Regeringen ska lägga stor kraft på att säkerställa Östersjön och Västerhavet som levande hav. Med snart hela mandatperioden till ända kan vi konstatera att alliansregeringen har levt upp till denna målsättning. När alliansregeringen tillträdde fanns det inte ens ett budgetanslag till havsmiljön och ingen samlad havspolitik. Därför var ett av alliansregeringens första initiativ på miljöområdet att sätta i gång miljöarbetet med en samlad havspolitik men också att se till att det sätts av pengar för havsmiljön. Där har nu en havsmiljard avsatts under mandatperioden. Det har lett till att ett antal åtgärder har blivit verklighet. Sofia Arkelsten har berört bidraget till lokala vattenvårdssatsningar, LOVA. Det gör det möjligt att stimulera kreativa och kostnadseffektiva initiativ runt om i landet på framför allt lokal nivå. Vi ser till att det finns pengar till att utveckla musselodlingar. Vi har förbjudit fosfater i tvätt- och rengöringsmedel. Vi kommer att införa ett fosfatförbud för maskindiskmedel för enskilt bruk. Vi kan konstatera att skulle övriga EU-länder följa efter Sverige och förbjuda fosfater i tvättmedel skulle utsläppen av fosfater i EU minska med en femtedel. Vi ser till att förbjuda utsläpp av toalettavfall från fritidsfartyg. Vi har också sett till att vara drivande inom EU för att se till att Östersjön kan vara ett pilotprojekt. Detta beslutade miljörådet under det svenska ordförandeskapet den 25 december förra året. Detta betyder att vi med stöd av EU kan snabbare få på plats hårdare miljökrav. Sverige är också med och bidrar till inrättandet av och bidrar med medel till en mellanstatlig fond för att stödja Östersjöländernas genomförande av sina aktionsplaner för att minska påverkan på miljön i Östersjön. Vi kan ta ett exempel på en åtgärd som fonden kan vara med och bidra till. Det är att se till att få kycklingfabriker utanför Sankt Petersburg som i dag pumpar ut gödsel rakt ut i havet att i stället använda gödslet till gödning. Detta visar att det är viktigt med det mellanstatliga och internationella samarbetet även på havsmiljöns område. Fru talman! Man har här gett sig in i en handelsgödselskattedebatt som gränsar till vad skatteutskottet i mycket större utsträckning ska syssla med. Det kan vara värt att nämna några ord om det. Vi kan konstatera att Sverige har ett av världens renaste jordbruk. Vi har jordbruk och jordbruksföretagare som gör enorma insatser för att minska sin påverkan på miljön. Det är viktigt att vi kommer ihåg det. Det är viktigt att vi med de beslut som vi fattar här i Sveriges riksdag ser till att våra svenska företag och jordbruksföretagare har likvärdiga konkurrensvillkor som de som gäller i de länder som konkurrerar på samma marknad. Det är viktigt att vi ser till att de skatter vi har inte styr i fel riktning och i en riktning där Sveriges jordbruk kanske kan tvingas lägga ned. Tvingas Sveriges jordbruk lägga ned har vi inte gjort miljön någon tjänst. Vi ska se till att jobba tillsammans med dessa företagare för att minska miljöpåverkan. Det finns projekt som har pågått under en längre tid som är framgångsrika. Greppa näringen är en av dem. De ser vi nu till att exportera till andra länder runt Östersjön. Det är på det sättet vi arbetar. Vi kan inte arbeta med skygglappar och säga att vi ska beskatta det svenska jordbruket mer än de andra, för då gör vi inte miljön en tjänst. Det gör vi med den här delen när vi nu förbättrar konkurrensvillkoren för det svenska jordbruket. Fru talman! Vi kan konstatera att det under alltför lång tid har gjorts alldeles för lite för att förbättra miljön i våra hav. Centerpartiet och alliansregeringen har vidtagit en mängd åtgärder för att vända utvecklingen och skapa förutsättningar för att ta oss närmare de miljömål som vi tillsammans har satt upp här i Sveriges riksdag. Vårt arbete är ett tydligt besked till våra grannländer och till övriga EU-länder: Vi tar vårt ansvar i Sverige för att göra haven renare. Vi kommer att fortsätta att driva på i EU för att övriga medlemsländer ska göra detsamma. (Applåder)

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 54 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Betänkandet handlar mycket om havsmiljön och då främst Östersjön men även en del om förnybara drivmedel och biogas. Läser man reservation 1 från den samlade oppositionen, Insatser för miljön i Östersjön med mera, kan man se att det krävs krafttag och kraftfulla politiska insatser för att rädda och utveckla Östersjöns miljö och öka det internationella arbetet. Det är bara att konstatera att vi är helt överens i de frågorna. När man läser detta får man ändå intrycket att ni inte riktigt har noterat att alliansregeringen alltsedan den tillträdde 2006 har högprioriterat havsmiljöfrågorna. Nu tycker jag i och för sig att debatten här i dag har nyanserat den bilden något. Det har tidigare nämnts att det första som alliansregeringen gjorde i det här sammanhanget var att inrätta en budgetpost just för havsmiljön för att markera hur viktig den är. Från det kontot har det finansierats en del saker. Bland annat har detta med att kunna planera och projektera våtmarker kommit därifrån. Sedan nämnde Tina Ehn projektet med utfiskning av skarpsill. Jag vet inte om hon riktigt trodde på det, men hon talade om att vi skulle vara torskens beskyddare. Jag tycker att vi kan säga att Sverige via vår regering har varit drivande i att skapa de förvaltningsplaner med mera för Östersjön som är grunden. Om vi nu pratar om trender kan vi när det gäller torsken i Östersjön se, även om man inte ska ropa hej för tidigt, att vi har vänt en trend och att det finns ett helt annat ansvar i EU-politiken. Jag är helt övertygad om att Sverige har spelat en väldigt stor roll i det sammanhanget. Om man ser vidare på det som har tagits upp här tidigare är det klart att övergödningen är ett av de grundläggande problemen. Jag tror väldigt mycket på rådgivningsprojektet Greppa näringen. Man börjar från grunden och har ett underifrånperspektiv, och man tror att den enskilde lantbrukaren kan ändra på saker och ting genom kunskap och råd. Den handelsgödseldiskussion som vi har haft har egentligen visat en helt annan tro från oppositionens sida. De tror att den enskilde lantbrukaren plötsligt struntar i denna kunskap bara för att det blir lite billigare och börjar sprida handelsgödsel omkring sig mer än man behöver för att få optimal växtlighet. Jag tror inte ett dugg på det. Det är en lite märklig syn. I så fall skulle sådana här projekt vara meningslösa. Det har vidare nämnts här att alliansregeringen har satsat mycket genom lokala vattenvårdssatsningar, som LOVA-projektet. Det finns intressanta projekt i Östersjön nu, och det gäller även det som växer i Östersjön. Det är till exempel musselodlingar, och det ska bli väldigt intressant att se vad detta leder till. Det har visat sig att musslor både på västkusten och i Östersjön har en förmåga att samla ihop väldigt mycket näringsämnen som man sedan kan föra upp på land. Allting tar tid, som har sagts här tidigare. Det förbud mot fosfat som har införts först i tvättmedel och nu även i maskindiskmedel kanske det inte går att se effekten av på ett eller två år, men det är viktiga steg som har tagits. Denna typ av förbud, som det mot fosfater, ligger med i de rådsslutsatser om Östersjöstrategin som nu finns sedan december 2009. Det är det som är det viktiga i sammanhanget - Sverige kan inte självt lösa detta. Sofia Arkelsten och Claes Västerteg från Alliansen har tagit upp alliansregeringens inriktning mot att göra en samlad havspolitik, och det ska man värdera väldigt högt. Det senaste exemplet är förslaget om en samlad myndighet för havs- och vattenmiljön. Det går inte att ha vattenfrågorna i stuprör, utan allt vatten hänger ihop. Bara genom att skapa den här myndigheten tror jag att vi kommer att komma mycket längre än vad vi har gjort i dag. Jag hoppas att det framgår av detta resonemang att alliansregeringen har ett brett spektrum av åtgärder som vidtas nationellt. Men som jag sade kan vi inte lösa detta själva, utan vi måste ha ett internationellt samarbete. Vi har nu Östersjöstrategin på plats. Det var en av de stora prioriterade frågorna för Sverige under ordförandeskapet att få detta i hamn, och det lyckades vi med. Östersjöstrategin gäller inte bara miljön, men den första utmaning som nämns är att skapa en hållbar miljö. I Östersjöstrategin finns det 15 prioriterade områden, och Sverige har åtagit sig att vara ledande i 4 av dem och dessutom att stå för en hel del så kallade flaggskeppsprojekt. Jag har räknat ut att åtminstone hälften av de prioriterade områdena har direkt anknytning till havsmiljön. Det kan vara alltifrån fisket till övergödningsproblematiken. LRF med sina systerorganisationer runt Östersjön jobbar just med rådgivningsprojekt, typ Greppa näringen. Man kan naturligtvis säga att Östersjöstrategin är ett internt EU-projekt. I en reservation står det även om den nordliga dimensionen, och Sverige bejakar att man jobbar inom den. Island, Norge och Ryssland finns också med i detta. Inom Östersjöstrategin faller man mycket tillbaka på Helcom, Helsingforskommissionens aktionsplan för Östersjön - Baltic Sea Action Plan, som den heter. Det låter kraftfullt. Där är Ryssland med, och det samarbetet är naturligtvis väldigt viktigt. Man måste notera att det här finns med som en viktig ingrediens i EU-samarbetet. Jag kan säga lite grann i fråga om toalettavfall från båtar. Det har diskuterats till och från vad problemet egentligen är och hur stor påverkan detta kan ha. Samtidigt vore det helt ologiskt om man inte gjorde någonting åt detta även på fritidsbåtssidan, om inte annat som en sanitär sak. Kryssningsfartygen, färjorna och även lastfartygen är kanske ett större problem i det stora. Jag besökte Västervik i förra veckan och såg hur man där tillverkade ganska robusta små tömningsanläggningar för just fritidsbåtstoaletter. Jag tror att grunden är att hamnar får ta ansvaret och att det styrs upp i lagstiftningen att man måste ha möjligheter att tömma. Fru talman! Jag dristar mig att säga några ord till om handelsgödselskatten, som jag var inne på förut. Jag tycker att synen på den enskilde lantbrukaren är lite skrämmande - att man tror att det bara är ekonomiska incitament som driver människor. Jag tror mycket mer på kunskap. I landsbygdsprogrammet är 70 procent av EU:s miljöåtgärder riktade mot jordbruket, så de är väldigt koncentrerade på detta. Där finns Greppa näringen, ersättning för fånggröda, skyddszoner, vallersättning och stöd till restaurering eller nyskapande av våtmarker. Man är brett med om alla de åtgärderna tillsammans, och det finns ett stort underifrånperspektiv. Handelsgödsel är en väldigt komplex fråga, som har sagts här förut. Från Folkpartiets sida står vi tydligt för ekonomiska styrmedel, och det är möjligt att man även i framtiden skulle säga att de hade en viss effekt. Men det är ändå en komplex fråga. Det finns en balans, och man måste ha lika konkurrens i Europa. Ska man gå vidare med den här frågan måste man göra det på EU-nivå. Det kan inte vara så att Sverige låter sina lantbrukare ha högre kostnader än övriga Europas lantbrukare. Det skulle vara en orimlig situation, speciellt mot den bakgrund som jag nämnde, att man från svenskt lantbruks sida jobbar väldigt hårt med frågan. Som har nämnts här tidigare finns det ändå väldigt stora ekonomiska incitament för att inte sprida gödsel. Dessutom tror jag att man har kunskaper. Det är ingen som vill fördärva naturen - det finns inte i min föreställningsvärld att lantbrukarna vill göra det. De lever nära naturen och vill skydda den på bästa sätt. (Applåder)

Tina Ehn (Mp)

Anf. 55 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Alliansregeringen glider faktiskt rätt mycket på det miljöarbete som har pågått i samhället under väldigt lång tid och under tidigare regeringar. Ni har liksom motats fram av det här. Jag undrar ibland: Vad vågar ni göra själva? Ja, ni skapar ett havsmiljökonto. Visst - det är så man gör när man vill profilera en fråga. Vi skapade ekologisk produktion förra mandatperioden. Det har ni tagit bort. Det är så det fungerar. Inom havsmiljökontot finns det en massa projekt som alla ska bli någonting väldigt bra och leda fram till en bättre havsmiljö. Vi hoppas alla att de gör det - det har vi ingenting emot. Ni tog pengar från området biologisk mångfald. Det är ett dribblande med olika resurser. Jag vill ta upp frågan om landsbygdsprogrammet. Den tidigare regeringen och Miljöpartiet drev på för att få mer pengar till landsbygdsprogrammet och miljöprojekten. Ni ska inte glömma det. Vi pratar alla om projektet Greppa näringen. Det är en bra sak. Det är något som vi också stöder, och jordbruket ska få en eloge för en bra sak. Samtidigt är alla överens om att det finns en belastning totalt sett från jordbruket som påverkar vår havsmiljö mest av allt. Då finns ytterligare saker som kan göras. En sak är till exempel skatt på handelsgödsel. Det är inte samma sak som att inte tycka att jordbruket är viktigt, men det är en sak för att utveckla något nytt - ny teknik, utnyttja biogaser eller näringsinnehållet i gödsel mer, skapa redskap och maskiner som kan användas även när det är blött på åkrarna. Det handlar om en utveckling som går mot ett hållbart samhälle.

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 56 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Det är lite svårt att bemöta en mängd påståenden där vi är överens. Låt mig ta upp det senaste om biogas. Det är väl ingen här i kammaren som tycker att biogasprojekt är dåliga projekt. Även där finns det många projekt hos lantbrukare via landsbygdsprogrammet. Det finns i dag biogasprojekt som man tittar på. Det handlar mycket om det som Tina Ehn var inne på förut, det vill säga att se kombinationen att få fram bra gödningsmedel och energi samtidigt. Det blir en vinn-vinn-situation. Nu har vi diskuterat skatt på handelsgödsel. Även den debatten har vi haft tidigare. Från Folkpartiets sida kan vi se att det finns en vits med ekonomiska styrmedel av den typen, men man måste ändå se helheten i sammanhanget. Då har vi både konkurrenssituationen och det som framför allt Sofia Arkelsten var inne på - att kostnaderna stiger så mycket att styrningseffekten blir liten. Det finns ingen lantbrukare i dag som översprider handelsgödsel. Det vore företagsekonomiskt dumt. Även om skatten får en effekt framåt skulle den vara så pass liten att vågskålen väger över. Den konkurrensnackdel som det svenska jordbruket i så fall får väger tyngre i det sammanhanget.

Tina Ehn (Mp)

Anf. 57 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag hade tänkt att fråga Lars Tysklind och Folkpartiet om man inte tror på ekonomiska styrmedel. Det var en fråga jag fick när jag var uppe i talarstolen. Den kan du få med dig. Samtidigt måste jag få kommentera frågan om skatt på handelsgödsel. Det är bra för en lantbrukare att köpa handelsgödsel ifall det är blött på åkrarna eller ifall det är besvärligt att köra ut stallgödsel. Stallgödseln kan bli liggande. Det är inte ett värde i den som det många gånger borde vara. Det kan tyckas vara företagsekonomiskt vansinnigt, men verkligheten är sådan att klimatet påverkar vad man gör. Häromdagen träffade jag några lantbrukare som idkar ekologiskt lantbruk. En mjölkproducent sade att när han gick över till ekologiskt lantbruk för tio år sedan köpte han handelsgödsel för säkerhets skull. Han vågade inte tro att det gick. Det handlar om många delar i detta. Jag tycker att det är viktigt att utveckla det hållbara jordbruket och ta vara på näringsämnen. Det behövs rätt mycket insatser för att ta till vara näringsämnena i samhället. Det är många som inte delar uppfattningen att skatten inte har haft en styrningseffekt, inte minst det som gäller kadmium. Där vill jag påstå att ni är helt fel ute. Vi är eniga om många saker, men det gäller att driva på i alla led. Det gäller också att driva på i partierna. Jag har varit kommunpolitiker tidigare och har jobbat med många av frågorna. Jag känner att det räcker inte att stå på riksnivå och säga något, utan stödet måste finnas på alla nivåer. Partierna måste vara med även på andra nivåer.

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 58 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Folkpartiet tror verkligen på ekonomiska styrmedel. Jag svarade egentligen i mitt förra inlägg på den fråga som Tina Ehn ställde efteråt. Det kanske hjälper det hela, och det är väl bra. Sedan var det frågan om hållbart jordbruk och att ta vara på näringsämnen. Även för stallgödsel finns problem. Där måste också finnas kunskap om när man sprider och hur man sprider den. Lagstiftningen har skärpts när det gäller att man inte får sprida gödsel nära vattendrag, på sluttande mark och så vidare. Det finns problem med alla typer av gödsel. Projektet Greppa Näringen har varit bra i arbetet med frågan. Man vill ha bort onödig urlakning. Det finns en basurlakning, sedan finns en urlakning som sker vid optimal odling och sedan finns onödig urlakning. Det är ändå fråga om 20 procent. Man är fullt medveten om mot vilket mål man arbetar. Det här sättet att jobba underifrån är vägvinnande. Det är ingen bra situation när man beskriver det så att bara man släpper taget för statliga regleringar ändrar det sig tillbaka. Så är inte situationen. Vi kan jämföra med andra områden också. Vi har diskuterat fiske många gånger. När man får vara med och ta ansvar underifrån gör man det. Då blir det en stor acceptans för ett system och man vårdar de naturresurser man utnyttjar.

Liza-Maria Norlin (Kd)

Anf. 59 Liza-Maria Norlin (Kd)

Fru talman! Jag tänkte här i mitt anförande i dag ta upp två viktiga områden där politiken verkligen kan utgöra en skillnad och spela en viktig roll. Det ena är den fantastiska naturtillgång vi har alldeles utanför huset, nämligen Östersjön, och det andra är vår möjlighet att använda oss av förnybara drivmedel. Jag har inte levt så länge, men jag upplever i alla fall att aldrig tidigare har man pratat så mycket om just Östersjön. Aldrig tidigare har det varit så mycket fokus och politisk aktivitet och handlingskraft riktat mot detta hav. På grund av vårt sätt att leva står detta vatten inför stora utmaningar där vi nu har möjligheten att påverka dess framtidsutsikter. Trots alla larmrapporter om tillståndet i Östersjön kan jag i dag känna mig ganska lugn inför framtiden. Östersjön ska återupprättas till ett ekosystem i balans. Det behövs kraftfulla åtgärder, och detta vidtar Sveriges regering. Det behövs också att vi samarbetar med länderna runt omkring, vilket vi gör. Det gläder mig verkligen att man under det svenska ordförandeskapet i EU prioriterade Östersjön. Baltic Sea Action Plan har nämnts tidigare i dag. Det är givetvis ett viktigt arbete för att det ska bli ett ekosystem i balans. Utifrån våra antaganden har Naturvårdsverket tillsammans med andra berörda myndigheter utarbetat ett förslag till åtgärder för att göra det möjligt för Sverige att till 2016 minska vår del av utsläppen till Östersjön så att god miljöstatus kan nås till 2021. Ett av de största problemen i Östersjön är övergödningen. Den frågan har vi behandlat i flera minuter i dag. Övergödningen beror på närsalter och belastning från fosfor. Jag ser fram emot att ta del av Naturvårdsverkets arbete med att utveckla ett avgiftssystem för utsläpp av fosfor- och kväveföroreningar till haven. Det är en viktig metod som vi kan använda oss av. Som har nämnts tidigare i dag - mycket har nämnts tidigare när man kommer som sista talare - tror jag att en samlad havs- och vattenmyndighet är otroligt viktig för att dessa frågor ska hamna högt upp på den politiska agendan och i folks medvetande. I övrigt har initiativen från regeringen varit många. Vi har nämnt massor i dag. Redan år 2006 antogs havsmiljöanslaget i statsbudgeten. Det var en tydlig viljeriktning från regeringen. Det var ett nytt initiativ som vi tog. Inom ramen för landsbygdsprogrammet används uppskattningsvis 800 miljoner kronor per år för övergödningsrelaterade åtgärder. LOVA har nämnts tidigare och förbud mot fosfater i tvätt- och maskindiskmedel. Den andra stora utmaningen vi står inför vad gäller klimat och miljö är givetvis transportsektorn. Vår fordonspark måste i allt snabbare takt ställa om till att lämna fossilberoendet. Det är vi alla överens om. Vi måste ställa om till förnybara drivmedel. Kristdemokraterna har sedan länge tydligt redovisat vår syn på biodrivmedel. I vår miljöpolitiska rapport från 2008 står det att vi vill driva på EU-kommissionen att utveckla hållbarhetskriterier för biodrivmedel. Det är det vi gör nu, och vi kommer snart att behandla detta i den här salen. Vi vill göra satsningar på forskning om och utveckling av andra generationens drivmedel. Det är inga nya frågor för oss. Vi har också pratat om att tillsätta en nationell samordnare för utbyggnad av biogas i kommunerna. Vi vill att kollektivtrafik och taxi alltmer ska köra just på biogas. Vi vill utöka dagens femprocentiga låginblandning av etanol i bensin till minst 10 procent. Det är också gammal politik för oss och någonting som regeringen jobbar med. För att lyfta fram goda exempel kan jag ta Helsingborg, där en kristdemokrat är miljönämndens ordförande. Helsingborg är Sveriges kanske främsta biogaskommun. De har en genomtänkt struktur med hushållsnära avfallshämtning med obligatorisk källsortering i tio fraktioner i alla hushåll. De följer strikt EU:s avfallshierarki vad gäller återanvändning, återvinning, biogasproduktion och miljöcertifierat biogödsel som skickas ut till lantbruken via pipeliner. Dessutom kommer Helsingborg från nästa år att ha världens största anläggning för produktion av flytande metan från deponi. Detta kommer att vara helt avgörande för de tunga transporterna på vägarna och deras möjligheter till biobränsle. Det är tydligt att man kan göra ganska mycket på det lokala planet om det finns vilja och kristdemokrater som styr. Fru talman! Det finns mycket vi kan göra på de olika politiska nivåerna för att främja en miljövänlig transportsektor. Biodrivmedel kommer fortsättningsvis att vara en viktig del i övergången till en fossiloberoende fordonsflotta. Men för att verkligen säkra ett hållbart resande behöver vi hållbarhetskriterier. De är verkligen jätteviktiga. Vi har tidigare nämnt den proposition som vi snart kommer att behandla här i kammaren. Den är ett viktigt steg på vägen. Liksom många andra här i dag ställer sig Kristdemokraterna helt bakom livscykelanalysen. Vi måste se från första början till slut vilken påverkan det hela får för att kunna garantera ett bra resande för oss. Jag skulle vilja förtydliga Alliansens politik för ekologisk produktion: Vi tror inte att det är politiker som skapar ekologisk produktion. Genom Landsbygdsprogrammet ger vi förutsättningar, och det är konsumenterna som avgör vad som köps. Det gläder mig att konsumenterna alltmer handlar ekologiskt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet Vatten- och luftvård och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Beslut

Beslut: 2010-04-07

7 förslagspunkter, 5 acklamationer, 2 voteringar

Webb-tv: Beslut

7 april 2010

Protokoll med beslut

2010-04-07

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Insatser för miljön i Östersjön m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ269, 2009/10:MJ271, 2009/10:MJ278, 2009/10:MJ287, 2009/10:MJ357 och 2009/10:MJ474 yrkande 8.

Reservation 1 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
s	0	111	0	19
m	85	0	0	11
c	20	0	0	9
fp	24	0	0	4
kd	24	0	0	0
v	0	18	0	4
mp	0	16	0	3
-	1	0	0	0
Totalt	154	145	0	50
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Genomförande av vattendirektivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ322, 2009/10:MJ381 yrkandena 1 och 2 samt 2009/10:MJ444 yrkandena 1-3.

3. Toalettavfall från båtar m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ342, 2009/10:MJ412 och 2009/10:MJ420.

4. Vattenkvalitet i Mälaren m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2009/10:MJ203 och 2009/10:MJ442.

5. Förnybara drivmedel

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2009/10:T426 yrkandena 96, 97, 100 och 101 samt 2009/10:T511 yrkande 4.

Reservation 2 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (v)
s	110	0	0	20
m	85	0	0	11
c	20	0	0	9
fp	24	0	0	4
kd	24	0	0	0
v	0	18	0	4
mp	16	0	0	3
-	1	0	0	0
Totalt	280	18	0	51
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Biogas

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2009/10:T511 yrkandena 1, 2 och 6.

Reservation 3 (s)

7. Motioner som bereds förenklat

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om vatten- och luftvård (MJU15)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om vatten- och luftvård (MJU15)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Insatser för miljön i Östersjön m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Genomförande av vattendirektivet

3. Toalettavfall från båtar m.m.

4. Vattenkvalitet i Mälaren m.m.

5. Förnybara drivmedel

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Biogas

7. Motioner som bereds förenklat