Våldsbrott och brottsoffer

Anf. 172 Johan Hedin (C)

Herr talman! Sverige är ett väl fungerande land. Jämfört med många andra länder har vi låg korruption och hög rättssäkerhet. Även om misstag sker, somliga allvarligare än andra, är svenska folkets förtroende för rättssystemet stort.

Saker och ting fungerar. De flesta går att lita på. Folk ställer sig i kö och väntar på sin tur. När någon byter fil framför näsan på oss kan vi drista oss till en uppfordrande blinkning med helljusen. Men det spårar sällan ur, och det går väldigt sällan till handgripligheter.

Möjligen är en del av medaljens baksida att vi i all vår strävan att skapa den systematiska ordningen blir en smula fyrkantiga. I konstruktionen av funktionella institutioner är det lätt att inta organisationsperspektivet. Vill det sig illa står det i konflikt med individperspektivet.

Inom en lång rad områden har detta perspektivskifte skett från organisation till individ. I stället för att utgå från avsändare och organisation ser vi saker ur mottagarens synvinkel och hur den individ som är föremål för våra ansträngningar faktiskt upplever verkligheten.

Teoretiskt fungerar säkert systemet för brottsoffers rätt till ersättning tillfredsställande till stora delar. Problemet är att brottsoffren sällan upplever det så. Före jul träffade jag representanter för Rav, Riksförbundet för anhöriga till våldsdödade. Det var på många sätt ett väldigt intressant möte.

Herr talman! Detta är människor som har varit med om saker som vi inte kan eller vill föreställa oss i våra värsta mardrömmar. De har varit med om djupa tragedier. Men det var trösterikt att tala med de människorna, lära känna dem lite grann och förstå att de, trots det som har hänt, ändå är vanliga och ovanliga människor, precis som du och jag, med stora och små problem. Vi har bra dagar, och vi har dåliga.

Själva tragedin har hänt, och den kan vi inte göra någonting åt. Men vi kan göra någonting åt situationen för brottsoffer och anhöriga till brottsoffer. Brottsoffer vittnar om att det är förknippat med en hel del krångel att få ut den ersättning de har blivit tilldömda och har rätt till. Detta, herr talman, känns så oerhört onödigt. Ibland blir jag inte klok på en del av den rättstradition som växt fram i Sverige, där jag kan känna att vi i svaga stunder glömmer brottsofferperspektivet när vi diskuterar rättsfrågorna. Det kommer igen inom flera områden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Rättsstatens utveckling har blivit en del av samhällsbygget, men vi får aldrig glömma att individen är samhällets huvudman. Det är för den enskilda individens skull som rättsfrågorna är viktiga, och det är med den enskilda individens intressen i främsta rummet som samhällssystemet ska byggas. Individens rätt att slippa bli utsatt för brott är kanske statens allra viktigaste uppgift.

I justitieutskottets debatter hamnar vi inte sällan i diskussioner om brott och straff, huruvida strängare straff är bra eller dåligt. Det är i sig en viktig debatt - effektiva påföljder som leder till att färre straffade återfaller i brott är av väsentlig betydelse - men vi får aldrig glömma att den viktigaste personen är brottsoffret.

Jag har själv motionerat om att regeringen ska se över hur brottsoffer lättare ska få ut den ersättning de är tilldömda, och eftersom frågan är angelägen hade jag inte ro att invänta just det här datumet och den här debatten, så jag ställde en fråga till justitieministern på just det temat. Han gav då uttryck för att det är regeringens avsikt att adressera frågan. Nu ska man inte ta detta som en garanti för att så kommer att ske, men mot bakgrund av denna nyfunna insikt i brottsoffrens rättigheter vill jag ändå ge regeringen en chans att visa att man menar allvar med detta.

Jag väljer därför att inte yrka bifall till mina reservationer, även om det ska sägas att jag naturligtvis står bakom samtliga motioner som jag har skrivit under.

Som ett medskick till regeringspartierna vill jag understryka hur viktig denna fråga är. Jag kommer att bevaka området mycket noggrant, och om ingenting händer så kommer nya motioner, syftande till att tillkännage detta som riksdagens mening.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Anf. 173 Linda Snecker (V)

Herr talman! Att leva sitt liv utanför de patriarkala, heteronormativa normerna och förväntningarna borde vara en självklarhet och någonting okomplicerat. Att älska vem man vill, leva med vem man vill och göra vad man vill borde inte ses som någonting avvikande eller annorlunda. Men så är det tyvärr inte i dag. Ungefär var fjärde homo- eller bisexuell person har vid minst ett tillfälle utsatts för brott på grund av sin sexuella läggning.

I dag hade rikspolischefen Dan Eliasson och inrikesminister Ygeman en presskonferens där det presenterades olika förslag för att åtgärda hatbrott. Det hela var upplagt i tre delar. Man skulle bland annat arbeta fram en gemensam definition av vad hatbrott är så att alla myndigheter, Brå och polisen ska arbeta utifrån samma definition.

Man ska öka förmågan att lagföra och förebygga brott, och man ska även arbeta med att höja förtroendet hos utsatta grupper. Detta är faktiskt väldigt bra förslag. Att just skapa förtroende och öka förtroendet tror jag är en av de många viktiga åtgärder som krävs. Det är detta som Vänsterpartiet har velat med sin motion om hatbrott mot hbtq-personer, nämligen skapa ett förtroende. Vi måste ha ett bättre system där man definierar hatbrott på samma sätt i hela rättskedjan.

Hatbrott är en benämning på en rad olika typer av brott där gärningspersonens motiv är hat mot enskilda personer på grund av deras förmodade etnicitet, nationella ursprung eller sexuella läggning. Hatbrott har ofta dubbla motiv, dels en kränkning av brottsoffret, dels att sända ett fientligt budskap till den grupp som offret tillhör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Det är miljöer med främlingsfientlighet, homofobi, rashat, antisemitism, islamofobi, antiziganism och transfobi som göder hatbrotten.

Arbetet mot hatbrott är tillsammans med hatbrottslagstiftningen oerhört viktigt för att alla, oavsett sexuell läggning, könsidentitet, könsuttryck, etnicitet, ålder eller kön, ska kunna delta i samhället på samma sätt.

Det är dock långt ifrån alla brott som anmäls till polisen, för förtroendet är lågt. Det finns ett stort mörkertal. När hatbrott inte syns i statistiken är det omöjligt att redovisa hur mycket hatbrott som har begåtts i Sverige.

Vänsterpartiet har under flera år i motioner lyft problematiken med hatbrott mot hbtq-personer och alla de problem som finns. Vi vill bland annat införa en brottskod hos polisen för att kunna säkerställa statistiken. Vi vill stärka förtroendet för rättsväsendet hos hbtq-personer. Vi vill att det ska stå i polisens och säkerhetspolisens regleringsbrev att man ska prioritera de här brotten.

Därför välkomnar jag det initiativ som kom på presskonferensen i dag och är väldigt glad över det. Jag har pratat med olika delar av det civila samhället om förslaget i dag. Jag vill framhålla att RFSL och andra aktörer sitter på väldigt mycket kunskap om hatbrott. Jag uppmanar regeringen och Polismyndigheten att vända sig till dem som sitter på en stor kompetens om vad hatbrott innebär.

Jag är glad över att regeringen väljer att lyssna på Vänsterpartiet. Rättspolitik handlar om vilket samhälle vi vill ha. Vänsterpartiets ambition för rättspolitiken är ett tryggt samhälle, ett samhälle där det inte spelar någon roll var du föds, vem du älskar, vilken inkomst dina föräldrar har eller vilken skola du går i. Du är lika trygg ändå. Vänsterpartiets ambition för rättspolitiken är en feministisk rättspolitik med ett starkt hbtq-perspektiv. Jag ser fram emot det kommande arbetet hos polisen och regeringen.

Anf. 174 Sanne Eriksson (S)

Herr talman! I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande 18, Våldsbrott och brottsoffer.

Våld i nära relationer är en fråga som länge haft stort fokus i den svenska politiska debatten. Det har de senaste 15 åren satsas mycket resurser och tid på att minska våld i nära relationer. Internationellt sett har Sverige en framstående position på det här området. Men tyvärr räcker det inte. Mer måste göras.

Enligt brottsstatistik från Brottsförebyggande rådet dödas i genomsnitt 20 kvinnor varje år av en närstående. 17 av dessa kvinnor mördas av en man som de har eller har haft en relation med. Dödsfallet är ofta kulmen på en lång period av våld mot kvinnan. Många gånger har det också föregåtts av en polisanmälan om hot och våld.

År 2013 anmäldes 20 000 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år där gärningsmannen var bekant med offret. Av dessa kan hela 15 000 vara fall där gärningsmannen är någon som kvinnan hade eller tidigare hade haft en relation med.

Sverige har i dag en uttalat feministisk regering med höga ambitioner på det här området vad gäller just våld i nära relationer. Även utskottet anser att fortsatta insatser är nödvändiga och att frågan om att bekämpa våld i nära relationer ska vara högt prioriterad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

I juni 2014 lämnades betänkandet Våld i nära relationer - en folkhälsofråga av den nationella samordnaren mot våld i nära relationer. Betänkandet innehåller en mängd förslag till regeringen om lagändringar och uppdrag som ska motverka våld i nära relationer. De förslag som har lämnats bereds nu i Regeringskansliet.

I februari 2014 tillsattes även en särskild utredare med uppdraget att föreslå en samlad nationell strategi för att våld mot kvinnor ska upphöra. Uppdraget ska redovisas i maj 2015. Det har även tillsatts en särskild utredare med uppgift att föreslå åtgärder som ger förstärkt skydd för hotade och förföljda personers personuppgifter. Detta ska redovisas 30 juni i år. Även Socialstyrelsen och länsstyrelserna jobbar vidare med frågan och samordnar bland annat insatser som ska motverka mäns våld mot kvinnor.

Kriminalvården har också fått i uppdrag att göra en satsning för att stärka de återfallsförebyggande insatser som riktas mot våldsamma män som grupp, detta i syfte att förhindra återfall i våldets tecken efter frigivning.

Mycket annat har även gjort på den brottsförebyggande fronten. Polisen har tagit fram ett skyddspaket för hotade personer där de vid behov kan erbjudas larmenhet med GPS-funktion och möjlighet att spåra telefonsamtal. Brå har i uppdrag att göra en uppföljning av dessa larm- och skyddspaket, vilket utskottet inväntar. Socialstyrelsen har i uppdrag att utveckla bedömningsinstrument för stödinsatser för personer som utsatts för våld av närstående.

Ett flertal motioner har inkommit till justitieutskottet och vi behandlar frågan om mäns våld mot kvinnor och brottsförebyggande arbete. Den rödgröna regeringens budget innehöll faktiskt 100 miljoner extra kronor på just detta område till kvinnojourerna. Som bekant föll tyvärr denna budget. Det är någonting som vi ser på med stor ledsamhet, för det var verkligen nödvändiga pengar som hade kunnat komma till kvinnojourerna. Men vi får se om vi får återkomma i denna fråga framöver.

Ett annat område i detta betänkande gäller barn som brottsoffer. Där har det också inkommit motioner. Under 2014 anmäldes 19 200 sexualbrott - 6 000 av dem rubricerades som våldtäkt. Att uppleva ett sexuellt övergrepp är naturligtvis väldigt traumatiskt. Att sedan även få uppleva rättsprocessen som någonting påfrestande och att återigen få känna sig ensam och utsatt innebär ett otroligt personligt lidande för den som har blivit utsatt. Det kan till och med få den utsatta att överväga om det egentligen är värt att genomgå rättsprocessen. Det kommer att leda till att färre sexualbrott klaras upp.

Att i ett mycket tidigt skede få tillgång till ett målsägandebiträde är av yttersta vikt. Det kan leda till en högre kvalitet på förhören. Det kan leda till en viss guidning inom juridiken, som inte alltid är helt lätt. Det kan verkligen medverka till att den som är utsatt kan få lära sig rutinerna och hur det här brukar gå till.

Jag välkomnar att regeringen har givit Sexualbrottsutredningen i uppdrag att överväga åtgärder för att förbättra rutinerna gällande förordnande av målsägandebiträde till personer som har upplevt sexuella övergrepp.

Vi lever i en värld som ständigt utvecklas. Med ny teknik uppstår många nya möjligheter, men det öppnar tyvärr också många dörrar för ny brottslighet. Det gäller framför allt sexualbrott, där många dörrar har öppnats. Utvecklingen går mycket snabbt. De senaste åren har stora problem identifierats gällande sexuella övergrepp på internet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Sexualbrottslagstiftningen är inte i första hand skriven med internet i åtanke. Det måste vi ta ställning till. Exempel på problem som har uppstått är när vuxna tar kontakt med barn via nätet och förmår dem att begå sexuella handlingar på sig själva, så kallad gromning. Det har varit oklart hur den gärningen ska rubriceras. Det går inte nog att betona hur viktigt det är att lagstiftningen följer med teknikutvecklingen.

Barns och vuxnas skydd mot sexuella övergrepp måste ständigt ses över och inte försämras på grund av internets expansion. Det är verkligen ett steg i rätt riktning att man i tilläggsdirektiven till Sexualbrottskommittén nu har givit kommittén i uppdrag att se över frågor gällande sexuella övergrepp som sker via nätet.

När det gäller brottsutsatta barn bör nyckelordet alltid vara samverkan. Samverkan ska ske mellan berörda aktörer och för barnets bästa genom ett barnperspektiv i fokus. Så kallade barnahus är specialiserade på just detta, men när dessa saknas ska en viss form av samordning ändå ske. Samverkan ska ske för att barnet ska slippa besöka olika inrättningar och upprepa sin historia.

Regeringen arbetar sedan man fick ett tillkännagivande 2014 med att inrätta fler barnahus. Förslag som den nationella samordnaren mot våld i nära relationer har lämnat bereds nu i Regeringskansliet. Brottsoffermyndigheten jobbar med utbildningsinsatser gällande unga sexualbrottsoffer.

I budgetpropositionen för 2015 föreslog den rödgröna regeringen att avgiften till Brottsofferfonden ska höjas från 500 kronor till 800 kronor. Vidare föreslogs det att avgiften för den som verkställer ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll höjs från 50 kronor per dag som verkställigheten ska pågå, dock högst 6 000 kronor för verkställighetsperioden, till 80 kronor per dag som verkställigheten ska pågå, dock högst 9 600 kronor för hela verkställighetsperioden. Avgiftshöjningarna gäller från och med den 1 februari i år.

Med dessa förändringar stärker regeringen förutsättningarna för det viktiga arbete som de ideella organisationerna, bland annat brottsofferjourerna, utför vad gäller stöd till brottsoffer. Även forskningen har nu fått en bättre möjlighet att drivas framåt då ökade möjligheter till finansiering har uppstått.

Jag noterar Johans medskick till regeringen och även Lindas notering om brottsofferfrågor.

Med anledning av de insatser på området som gäller brottsoffer som jag nu har redogjort för yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

I detta anförande instämde Arhe Hamednaca och Elin Lundgren (båda S).

Anf. 175 Pia Hallström (M)

Herr talman! Dagens debatt handlar om våldsbrott och brottsoffer. Det var inte så länge sedan som brottsoffren inte nämndes i debatten. Men det är glädjande att fokus just har legat på brottsoffrens situation under de senaste årens debatter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Miljöpartiets Annika Hirvonen har under ett flertal debatter haft mer sympati för dem som begår brott än för dem som är drabbade. Detta är naturligtvis oroande. Hon hänvisar till att all forskning visar på att längre straff inte har någon verkan. Men att förövaren straffas är en mycket viktig upprättelse för brottsoffren.

För att man ska kunna förhindra att brott begås måste de som har begått brott få en chans att sluta begå brott. Efter många år av kriminalitet räcker det naturligtvis inte med att låsa in någon, utan den tid då man avtjänar sitt brott måste fyllas med relevant innehåll. Arbetslinjen är minst lika viktig inom kriminalvården som ute i samhället.

Många återfaller i brott efter avtjänat straff. Enligt den statistik som Brå redovisar återfaller omkring 41 procent i brott inom tre år, och de allra mest brottsbelastade löper tio gånger högre risk att återfalla. Då undrar jag naturligtvis varför regeringen har valt att lägga ned utredningen om en flexibel och effektiv kriminalvård, som skulle se över detta. Det var tänkt att utredningen skulle studera framgångsrika internationella exempel på återfallsförebyggande insatser och kartlägga och analysera Kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete.

Herr talman! Jag undrar också vad som händer med utredningen om skärpta straff för grova våldsbrott som överlämnades i april 2014 och om regeringen vill skärpa straffen enligt utredarens förslag. Det föreslås bland annat att minimistraffen för ett antal av de allvarligaste våldsbrotten, som grovt olaga hot och grov misshandel, ska höjas. Vidare föreslås det i utredningen att straffskalorna för brott mot lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor förändras och höjs så att de bättre överensstämmer med straffen för andra grova våldsbrott.

Mellan 2010 och 2014 satsade alliansregeringen nära 1 miljard kronor på att öka jämställdheten i Sverige, varav en stor del gick till åtgärder för att förebygga och motverka våld mot kvinnor. Det handlade bland annat om att samordna de lokala åtgärderna mot våld mot kvinnor, om att utveckla den nationella kvinnofridslinjen och om att stödja civilsamhällets ansträngningar för att hjälpa dem som utsatts för våld.

Alliansregeringen skärpte straffet för mord. Normalstraffet för mord på närstående eller för mord som sker inför ögonen på en närstående är livstid. Vänsterpartiet och Miljöpartiet motsatte sig beslutet.

Carin Götblad utsågs av alliansregeringen till nationell samordnare mot våld i nära relationer. Hennes uppdrag redovisades i juni 2014. I betänkandet lämnades ett femtiotal förslag om hur samhällets insatser mot våld i nära relationer kan utvecklas. Bland förslagen kan nämnas att våld i nära relationer bör bli ett nytt nationellt folkhälsomål, att stödet till de våldsutsatta måste utvecklas genom att polis, socialtjänst med flera samarbetar i operativa arbetsgrupper och att större fokus riktas mot våldsutövaren, både kring repressiva och förebyggande insatser. Dessutom måste barns utsatthet uppmärksammas.

Betänkandet har varit ute på remiss. Det är nu upp till regeringen att gå vidare med förslagen.

Herr talman! År 2011 ändrade alliansregeringen lagen om kontaktförbud. I samband med det nya brottet, olaga förföljelse, infördes även möjligheten att använda elektronisk övervakning genom att införa ett särskilt utvidgat kontaktförbud, det vill säga ett förbud mot att uppehålla sig inom ett större område än som var möjligt vid vanligt kontaktförbud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Möjligheten att använda fotboja har på grund av svårigheter med att utveckla tekniken försenats. Tekniken är nu på plats, men det har visat sig att fotboja hittills kommit till användning i mycket begränsad omfattning. Det kan bero på att kraven för att man ska kunna förena ett kontaktförbud med fotboja är för högt ställda i lagstiftningen. I vår alliansmotion vill vi att elektronisk fotboja ska kunna användas i fler fall av kontaktförbud. Det är ett sätt att säkerställa att kontaktförbudet efterlevs, och det är en åtgärd som ökar tryggheten för brottsoffren.

Jag är mycket glad över att även Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ändrat inställning och anslutit sig till tillkännagivandet till regeringen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och tillkännagivandet och avslag på motionerna.

Anf. 176 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Till att börja med vill jag passa på att tacka Johan Hedin och Linda Snecker för deras konstruktiva anda. Jag hoppas verkligen att vi på det här området där långsiktiga regler, inte minst för brottsoffrens skull, vore bra och där en parti- och blocköverskridande överenskommelse så långt det är möjligt är önskvärd, kan fortsätta med en dialog som går ut på att bli överens och göra så bra som möjligt där vi är överens snarare än att sparka upp öppna dörrar.

Mindre imponerande är kanske de avsiktliga misstolkningar som Moderaternas företrädare fortsätter att hänge sig åt.

Jag minns första gången vi diskuterade huruvida längre straff var lösningen på brottsligheten. Jag gjorde då en reflexion kring kostnaderna och vad vi vill använda samhällets gemensamma resurser till. Jag frågade mig då också, och det är väl nästan en filosofisk fråga som man möjligen skulle kunna finna statistik om, vad brottsoffer skulle välja: att förövaren satt ett år längre i fängelse eller att få 1 miljon kronor i ersättning till sig själv eller till annan brottsofferstödjande verksamhet. Det är ju trots allt så att om vi bryr oss om brottsoffren behöver vi också ställa oss den frågan om på vilket sätt vi använder resurserna bäst.

Så till dagens ämne, våldsbrott och brottsoffer. Här har regeringen en väldigt hög ambition att stärka brottsoffer och inte minst att skydda dem som blivit offer för våldsbrott. Detta märks genom den ambitiösa satsningen på kvinnojourer om 100 miljoner kronor som lades fram i regeringens budgetproposition. Även om den nu inte blev verklighet visar den på den ambitionen.

Det märks också genom kraven på att stärka målsägandens roll i sexualbrottsmål genom att se över förordnandet av målsägarbiträden, där regeringen just gett tilläggsdirektiv till Sexualbrottsutredningen.

Höjningen av avgifterna till Brottsofferfonden är ytterligare ett konkret förslag som genomförts och som kommer att öka resurserna till bland annat brottsofferjourernas viktiga verksamhet.

Därutöver ger regeringen länsstyrelserna ett fortsatt uppdrag att arbeta för att motverka våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Jag tycker också att det är glädjande att vi kunnat uppnå en bred enighet kring frågan om användande av fotboja vid kontaktförbud. Det har ju inte fungerat bra hittills. Vi måste se över detta så att det får den effekt som var avsedd.

Herr talman! Sverige har fyra jämställdhetspolitiska mål varav det fjärde är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Det är en grundläggande rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet, och även om Sverige har kommit långt vad gäller kvinnors rättigheter har vi fortfarande en lång väg kvar att gå. Årligen utsätts ca 17 000 kvinnor för våld i hemmet av en bekant. Av dessa kvinnor finns 17 inte längre bland oss på grund av detta våld.

Precis som regeringens utredare konstaterat är detta ett folkhälsoproblem, och det krävs en rad åtgärder för att få bukt med detta, från motverkandet av maskulinitetsnormer kring våld till det konkreta skyddet av den kvinna som söker skydd och stöd.

Sverige har världens första feministiska regering. Det är ett åtagande som visar ledarskap i de här frågorna liksom i andra jämställdhetspolitiska frågor. Det är också ett åtagande som förpliktar. Situationen för kvinnor som utsätts för våld är en fråga av högsta prioritet.

Herr talman! Extra utsatta är de personer som drabbas av hedersrelaterat, eller snarare skamrelaterat, våld och förtryck. Främst kvinnor men även killar och hbtq-personer drabbas särskilt. För att öka kunskaperna om hedersproblematik har Länsstyrelsen i Östergötland sedan 2003 ett uppdrag som resurscentrum i dessa frågor. Det uppdraget har förlängts även för 2015. Ytterligare förslag för hur samhällets insatser kan stärkas har nyligen presenterats och kommer att beredas vidare.

Frågorna behöver emellertid även hanteras på regional och kommunal nivå. Vid ett seminarium som anordnades här i riksdagen i samarbete med organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime framkom särskilt brister inom socialtjänstens arbete på många håll i landet men även behov av stöd inom till exempel elevhälsovården.

Flera kommuner är också föregångare. Botkyrka kommun var först i Sverige med en kommunal handlingsplan mot heders- eller skamrelaterat våld och förtryck. De är ett föredöme, och vi hoppas att många fler kommuner följer efter. Däremot tror jag inte att riksdagen är den lämpliga instansen när det gäller att fatta beslut om detta.

Herr talman! Det finns mycket mer att säga om våldsbrott, brottsoffers situation och vad vi kan göra för dem. Jag hoppas att vi kan återkomma i den här viktiga frågan många gånger framöver.

Avslutningsvis vill jag yrka jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Anf. 177 Robert Hannah (FP)

Herr talman! Jag vill inleda med att meddela att Folkpartiet yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Jag kommer i dag att lyfta upp en av Folkpartiets absolut viktigaste frågor: våld mot kvinnor. Att slippa utsättas för våld och hot är en mänsklig rättighet. Särskilt utsatta för den här typen av kränkning är kvinnor. Sverige kan aldrig och kommer aldrig att bli ett helt jämställt land så länge hemmet för många kvinnor är den absolut farligaste platsen att vistas på. Varje år mördas 17 kvinnor av en man som de har en nära relation med, och det finns många personer som har en mycket allvarlig hotbild mot sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Mäns våld mot kvinnor handlar om män som slår kvinnor som de har en nära relation till. Det är en typ av våld som är kopplad till kön och makt, och vi måste göra allt för att förebygga detta våld. För att bryta ett destruktivt mönster krävs ett brett och långsiktigt arbete där förebyggande insatser, polisiära åtgärder, stöd till offer och behandling av gärningsmän ingår.

För att komma till rätta med dessa brott och problem måste vi också börja arbeta tidigt. Folkpartiet har ett batteri av åtgärder som vi anser vara viktiga och som behöver genomföras för att detta ska bli verklighet.

Folkpartiet vill därför att elektronisk fotboja i normalfallet ska användas vid ett utvidgat kontaktförbud. Vi vill att fotboja ska användas också vid ett kontaktförbud enligt det andra steget i trappan i stället för bara det sista steget som främst används i dag. Vi vill att både hotbilden och offrets rätt till fri rörlighet ska väga mycket tyngre än vad det gör i dag, där vi anser att det finns för mycket fokus på gärningsmannen.

Det är inte rimligt att ett utökat kontaktförbud endast meddelas i ungefär 1 procent av alla fall som prövas. Folkpartiet vill också att området för kontaktförbud ska ökas och kunna gälla en hel kommun - ett så kallat kommunalt vistelseförbud.

Vi är därför glada över att Alliansens gemensamma motion har fått stöd i justitieutskottet och förhoppningsvis röstas igenom i riksdagen. Vi ser fram emot att se vilka förslag regeringen ska lägga fram framöver.

Folkpartiet vill också höja straffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Vi vill att ett års fängelse ska vara straffminimum i stället för dagens nio månader. Det finns en enkel anledning. Brottet ska likställas med grov misshandel, rån och grov utpressning, som samtliga har ett år i straffskalan. Det är att markera brottets värde.

Folkpartiet vill också införa en samtyckeslagstiftning. Vi vill stärka sexualbrottslagstiftningen med hjälp av en separat straffbestämmelse om sexuella handlingar som genomförs utan en persons samtycke. Även den som borde ha förstått att samtycke inte förelegat ska kunna dömas. Lagen måste alltid vara på den utsattas sida. Därför säger vi i Folkpartiet att ett nej alltid ska vara ett nej.

Folkpartiet vill självklart också fortsätta att ge stöd till kvinnojourer och fler skyddade boenden. Kvinnojourerna har en viktig roll att ta hand om och ge stöd till våldsutsatta kvinnor. De är också en viktig fristad för utsatta kvinnor. Det är därför beklagligt att Annika Hirvonen tydligt säger att man vill samarbeta men samtidigt menar att det är synd att kvinnojourerna inte har fått mer pengar på grund av att regeringens budget inte röstades igenom. Men det är en osanning eftersom Alliansens budget, även om den inte har exakt lika mycket öronmärkta pengar, också innebär en förbättring för kvinnojourernas ekonomi och ger större utrymme för att vid behov ge medel i ett senare skede.

Anf. 178 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag hoppas verkligen att vi kan ha ett samarbete över blockgränserna. Men jag måste ändå kritisera Folkpartiet som, trots varmt tal om hur viktiga kvinnojourerna är, valde att minska anslagen till kvinnojourerna jämfört med regeringens budgetproposition. Det är ett val som Folkpartiet har gjort. Ni har valt att lägga pengarna på andra saker, till exempel låg skatt för dem som tjänar mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Jag vill veta varför Folkpartiet har valt att göra den prioriteringen när ni pratar så varmt om hur viktigt det är att ge kvinnojourerna bästa möjliga förutsättningar.

Anf. 179 Robert Hannah (FP)

Herr talman! Till att börja med kan det vara viktigt att påpeka att båda budgetarna som lades fram i höstas innehöll en förstärkning av medel som skulle gå till kvinnojourer. Det är viktigt att påpeka.

Alliansens budget innehöll visserligen inte exakt lika mycket pengar till kvinnojourerna, men det fanns ett annat utrymme inom budgeten, en större flexibilitet inom Alliansens budget, än hos er budget för att ge mer medel till kvinnojourer. Jag hoppas att ni i regeringen utnyttjar utrymmet i stället för att gnälla i riksdagen.

Det finns en bra och stark anledning till att vi inte stöttade regeringens budget. Den är tillväxtfientlig. Det innebär att budgeten är socialistisk. Politiken går ut på att inte ha tillväxt. Utan tillväxt får man inte pengar. Utan pengar kan man inte heller ge pengar till kvinnojourer.

Under Alliansens tid vid makten har vi visserligen sänkt skatterna, men vi har också ökat intäkterna. Det ger netto mer pengar till folket och mer pengar till kvinnojourerna att arbeta med den typen av politik som Folkpartiet stöttar.

(Applåder)

Anf. 180 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag hade inte förväntat mig att vi skulle diskutera tillväxt i denna debatt som handlar om våldsbrott och brottsoffer. Jag förstår inte vad tillväxt har att göra med att Folkpartiet har valt att sänka anslagen till kvinnojourerna.

Robert Hannah pratar om flexibla pengar. Men om vi räknar flexibelt är det 207 miljoner som regeringen hade lagt fram i ökade satsningar på området. Då är det ett ännu värre scenario.

Vi kan säkert ha olika åsikter om tillväxtfientlighet eller inte. Men då behöver denna debatt utsträckas till frågor som utbildning, jobbskapande, framtida beredskap för klimathot med mera.

Anf. 181 Robert Hannah (FP)

Herr talman! Återigen kommer det lögner från Annika Hirvonens sida. Båda budgetar innehöll mer medel till kvinnojourerna. I budgetpropositionen fanns direkt avsatta medel - 137 ½ miljoner. Det fanns också i budgetpropositionen icke låsta medel som kunde utnyttjas - 57 ½ miljoner. Det fanns medel på plats.

Frågan är varför Annika Hirvonen å ena sidan undrar varför människor ska straffas när sådant kostar 1 miljon om året men å andra sidan inte tycker att det är viktigt med den tillväxt som behövs för att ge pengar till kvinnojourer.

Det finns en stark relation mellan god ekonomi och att stötta dem som är svagast i samhället. Folkpartiet tror på en samhällsmodell som bygger på fri ekonomi där människor betalar en viss skatt som gör att vi kan stötta de allra svagaste i samhället. Miljöpartiets politik går ut på att ha höga skatter och bestraffa alla så att det inte går att ge lika mycket pengar till kvinnojourer. Det är vår syn på frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

(Applåder)

Anf. 182 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! I betänkandet Våldsbrott och våldsoffer står vi bakom våra reservationer, men för tids vinnande väljer jag att begränsa mina yrkanden till reservation 3 och reservation 4.

Åtgärden kontaktförbud syftar till att skydda personer, påfallande ofta kvinnor, mot risk att utsättas för brott. Vanligtvis handlar det om att en gärningsman förföljer eller på annat sätt allvarligt trakasserar, hotar eller fysiskt utgör en fara för den som kontaktförbudet avser.

Farliga personer kan alltså föreläggas beslut om kontaktförbud. Skulle kontaktförbudet överträdas finns det möjlighet att utdöma fängelsestraff. Kan man då anta att allt är frid och fröjd i landet lagom?

Låt mig återge en rubrik från Expressen den 15 september 2014: "Bröt mot kontaktförbud 123 gånger - döms." Fallet rör en man i 70-årsåldern. Han dömdes till tre månaders fängelse för att ha brutit mot ett kontaktförbud 123 gånger under fyra månader. Fängelsestraffet var dock inte hans första. Året innan dömdes han till sex månaders fängelse, även då för överträdelse mot ett kontaktförbud. Efter det första fängelsestraffet tog det alltså inte många månader innan trakasserierna började igen.

Det finns ett annat fall i Östgötatidningen den 10 februari 2015. Polisen larmas till en adress i Mjölby. En man med kontaktförbud mot en kvinna hämtas av polis i anslutning till kvinnans hem. Några timmar innan händelsen hade den misstänkte försatts på fri fot efter att ha suttit gripen, då misstänkt för olaga hot mot just samma kvinna.

Låt mig återge ytterligare en artikel i Expressen den 1 mars 2013: "Fick nej på kontaktförbud - mördades." En kvinna mördades strax efter att hon förgäves och för sista gången försökt få ett kontaktförbud utfärdat.

Så här skulle jag kunna hålla på och återge fall efter fall där gärningsmän beläggs med kontaktförbud, bryter mot kontaktförbud, på sin höjd sitter av ett kort fängelsestraff, fortsätter att trakassera, hota och utsätta människor för rädsla och fara. Det finns åtskilliga nyhetsartiklar och ett rätt bra tv-program med Hasse Aro om just stalkning som man kan ta del av om man vill uppleva brottsoffers hopplösa situation.

Att straffskalan för allvarliga överträdelser av kontaktförbud ska cirkla runt ett eller två års fängelse är, herr talman, löjeväckande lågt. Att år efter år leva med trakasserier och rädsla är en mycket allvarlig inskränkning av den personliga friheten. Att dessutom själv tvingas dokumentera övergrepp och förföljelser, kanske i flera månader eller år, för att kunna övertyga rättsväsendet om sin utsatthet utgör i sig en situation där ett års fängelse, eller några månaders fängelsestraff, inte kan betecknas som någonting annat än just löjeväckande. Dessa straffnivåer står helt klart i orimligt låg proportion till vad brottsoffren får genomlida.

Det råder för oss inga tvivel om att det måste bli enklare att få kontaktförbud utfärdat. Det gäller särskilt när vi vet att det trots politiska åtgärder från den förra regeringen beviljas kontaktförbud i endast 30 procent av de begärda fallen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Konsekvenserna av det hårda läget för brottsoffren får vi som det ser ut i dag ta del av genom fruktansvärda nyhetsartiklar.

Sverigedemokraterna gläds över att påföljden elektronisk fotboja ska utredas. Förhoppningsvis får vi se att den nyttjas i fler fall än i dag.

Men att personer som dömts till sex månaders eller kanske ett års fängelse försätts på fri fot igen ger sannolikt ingen större ro åt ett brottsoffer. Att gärningsmannen dessutom strax efter ett avtjänat straff kan bryta mot kontaktförbudet, kanske upp mot hundra gånger, och att straffskalan erbjuder kanske ett eller två års fängelse är inte en tillräcklig straffskärpning. Brottsoffret hinner på sin höjd fira en julafton utan sin förföljares närvaro innan allt förväntas sätta igång igen.

Herr talman! Utifrån exemplen i mitt anförande borde det inte råda något tvivel om att det krävs hårdare straff.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 mars.)