Våldsbrott och brottsoffer

Justitieutskottets betänkande 2006/07:JuU10

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 16 maj 2007

Beslut

Nej till motioner om våldsbrott och brottsoffer (JuU10)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om våldsbrott och brottsoffer. Motionerna handlar bland annat om besöksförbud och andra brottsförebyggande åtgärder till skydd för hotade personer, hjälp och stöd till brottsoffer samt frågor om brottsskadeersättning.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren beslöt bifalla utskottets förslag.

Hela betänkandet

Betänkande 2006/07:JuU10 (pdf, 381 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

45 motioner

Motioner från ledamöterna

motion 2006/07:A272 Jämställdhet av Lars U Granberg (S)
motion 2006/07:Ju203 Utvärdering av lagstiftningen om våld mot kvinnor av Inger René och Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
motion 2006/07:Ju210 Specialiståklagare för familjerelaterade brott av Cecilia Wikström i Uppsala (FP)
motion 2006/07:Ju221 Lagen om besöksförbud av Carina Hägg (S)
motion 2006/07:Ju223 Våld mot äldre kvinnor av Carina Hägg (S)
motion 2006/07:Ju225 Brottsskadeersättning till personer i utsatta yrken av Ulla Löfgren och Jan-Evert Rådhström (M)
motion 2006/07:Ju235 Våldtäktslarm på toaletter av Anna König Jerlmyr (M)
motion 2006/07:Ju251 Kvinnofrid av Carina Ohlsson (S)
motion 2006/07:Ju256 Mäns våld mot kvinnor och samkönat partnervåld av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2006/07:Ju258 Barnahus av Fredrik Lundh m.fl. (S)
motion 2006/07:Ju261 Inrättande av ett barnahus i Örebro av Johan Pehrson (FP)
motion 2006/07:Ju269 Stöd till brottsoffer av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)
motion 2006/07:Ju274 Införande av brottsutredningsgaranti av Anna König Jerlmyr (M)
motion 2006/07:Ju276 Stöd till brottsoffer av Hillevi Larsson (S)
motion 2006/07:Ju280 Så kallade auktoriserade skyddsänglar av Magdalena Andersson m.fl. (M)
motion 2006/07:Ju294 S.k. barnahus av Margareta Cederfelt (M)
motion 2006/07:Ju306 Utredning av våldsbrott mot barn av Eva Olofsson m.fl. (V, KD, FP, C, MP, M)
motion 2006/07:Ju310 Brott mot företag av Torkild Strandberg (FP)
motion 2006/07:Ju312 Brottsoffer av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2006/07:Ju316 Mäns våld mot kvinnor av Peter Eriksson m.fl. (MP)
motion 2006/07:Ju318 Barnahus av Helena Frisk m.fl. (S)
motion 2006/07:Ju320 Förbättring av brottsoffrens situation av Else-Marie Lindgren (KD)
motion 2006/07:Ju321 Barn som bevittnar misshandel av Ingemar Vänerlöv (KD)
motion 2006/07:Ju331 Förstärkt besöksförbud av Fredrik Olovsson (S)
motion 2006/07:Ju341 Sexualiserat våld av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2006/07:Ju344 Barn som bevittnar våld av Monica Green och Carina Ohlsson (S)
motion 2006/07:Ju345 Samhällets ansvar för kvinnofrid av Carina Ohlsson (S)
motion 2006/07:Ju351 Västsvensk nollvision i arbetet mot kvinnovåld av Cecilia Wigström i Göteborg m.fl. (FP)
motion 2006/07:Ju368 Samhällets åtgärder mot våld mot kvinnor av Raimo Pärssinen m.fl. (S)
motion 2006/07:Ju369 Åtgärder för våldsutsatta barn av Raimo Pärssinen m.fl. (S)
motion 2006/07:Ju371 Barnutredare och barnahus av Agneta Berliner (FP)
motion 2006/07:Ju373 Barnahus av Thomas Bodström m.fl. (S)
motion 2006/07:Ju375 Utbilda kvinnofridshundar av Birgitta Ohlsson (FP)
motion 2006/07:Ju376 Hårdare straff för sexköpare av Birgitta Ohlsson (FP)
motion 2006/07:Ju380 Haverikommission av Carina Ohlsson (S)
motion 2006/07:Ju381 Hot- och riskbedömningar av våldsamma män av Carina Ohlsson (S)
motion 2006/07:Ju388 Tillsättande av haverikommission vid kvinnomord av Birgitta Ohlsson (FP)
motion 2006/07:Ju390 Översyn av lagen om grov kvinnofridskränkning av Marie Nordén m.fl. (S)
motion 2006/07:Ju393 Kommunarrest för kvinnofridskränkare av Birgitta Ohlsson (FP)
motion 2006/07:Ju394 Kvinnor och pepparspray av Chatrine Pålsson Ahlgren och Eva Johnsson (KD)
motion 2006/07:Ju397 Utredning av våldsbrott mot barn av Monica Green (S)
motion 2006/07:So267 Skydd för kvinnor och barn av Carina Ohlsson (S)
motion 2006/07:So375 Folkhälsopolitik av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2006/07:So379 Unga flickors hälsa av Désirée Pethrus Engström (KD)
motion 2006/07:U294 Homo-, bi- och transpersoners rättigheter av Birgitta Ohlsson m.fl. (FP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2007-03-27
Justering: 2007-04-19
Betänkande publicerat: 2007-04-25
Trycklov: 2007-04-20

Reservationer 27
Betänkande 2006/07:JuU10

Nej till motioner om våldsbrott och brottsoffer (JuU10)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om våldsbrott och brottsoffer. Motionerna handlar bland annat om besöksförbud och andra brottsförebyggande åtgärder till skydd för hotade personer, hjälp och stöd till brottsoffer samt frågor om brottsskadeersättning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2007-05-16

Dokument från debatten

2007-05-16

Protokoll för debatten

Elisebeht Markström (S)

Anf. 72 Elisebeht Markström (S)

Fru talman! Justitieutskottet debatterar våldsbrott och brottsoffer varje år. Nu är det ett motionsbetänkande, det vill säga det gäller motionerna från den allmänna motionstiden. Jag tycker att det är rätt intressant att notera att det av och till väldigt höga tonläget från allianspartierna sedan förra året nu har förbytts i en i och för sig klädsam försiktighet. Antagligen beror det på det ansvar som följer av att ni innehar regeringsmakten. Fru talman! Jag kan här i dag högtidligt och med handen på hjärtat lova att jag inte kommer att, som alliansen i sina mest upphetsade stunder under den förra mandatperioden, vare sig överdriva, svartmåla eller förfasa mig över att antalet anmälda brott ökar. Det kan låta märkligt, men det är i själva verket precis tvärtom. Jag uppfattar nämligen att de ansträngningar som har gjorts de senaste tio-tolv åren för att förbättra bemötandet av brottsoffer och förbättra möjligheten för brottsoffer att få sina rättigheter tillgodosedda har gett resultat. Möjligheten att spåra gärningsmän och metoder för att skydda och stödja brottsoffer är bättre i dag än tidigare, och det har naturligtvis uppfattats av människor ute i samhället. Det gäller inte minst att det numera finns möjligheter till vård och behandling och inte bara straff och inlåsning för den som har begått ett brott, till exempel sexualbrott, våldsbrott eller annan kriminalitet. Jag tror att det gäller alldeles särskilt antalet anmälda brott av eller mot en närstående. En närstående har ofta väldigt lite intresse av att make eller maka hamnar bakom fängelsets murar utan att få hjälp och stöd till förändring. När människor uppfattar att möjligheten att få hjälp och skydd ökar är det också fler brottsoffer som kommer att söka samhällets hjälp. Jag ser det som någonting oerhört positivt och ett framsteg. Under de här fyra åren kommer jag inte att använda det som ett slagträ såsom jag har upplevt att alliansens partier tidigare har gjort. Det här är dessutom ett politikområde där ingen av oss som sitter här i dag någonsin kommer att kunna säga att nu har vi gjort allt som går att göra; nu är allting tillfyllest. Vi kommer inte att få uppleva det när det gäller att minska brottsligheten eller när det gäller att minska antalet brottsoffer. Tyvärr ser det ut på det sättet. Vi kommer inte att kunna säga det. Det finns alltid mer att göra. Fru talman! Vi har i våra motioner och reservationer försökt att peka på några av de områden där vi tycker att det behöver göras mer. Jag börjar med att hävda att vi tycker att det ska finnas barnahus i alla län. Det ska rättare sagt vara möjligt för alla barn i hela landet att få den bästa hjälp som kan fås när ett barn har utsatts för brott. Den bästa modellen för det i dag kallas för barnahus. Jag behöver knappast här beskriva vad som menas med det. Det är väl känt. Alliansen uttalar sig förvisso positivt om utvecklingen av barnahus men har inga konkreta förslag. Det finns inga uppdrag till de berörda myndigheterna om en fortsatt utveckling, utan man nöjer sig med en positiv hållning. Det är synd. Ni borde kunna bifalla vårt förslag om att barnahus ska finnas i hela landet och inte bara, som nu, passivt hoppas på att fler barnahus ska startas. Fru talman! Besökförbud är ett medel för att få en gärningsman att avstå från att söka upp ett brottsoffer. Vi menar att överträdelse av besöksförbud ska rendera i en omedelbar reaktion redan första gången. Andra gången kan det vara för sent. Det är vad vår reservation 2 handlar om. Vi tycker också att det nu är dags att pröva elektronisk övervakning som ett ytterligare skydd för den som behöver besöksförbud. Den förra socialdemokratiska regeringen har förberett frågan så långt att det nu borde gå snabbt för den nya regeringen att komma till skott. Vid förra årets debatt begärde ni från alliansen att den dåvarande regeringen, i väntan på tillförlitlig teknik, skulle ta fram de lagändringar som behövs för att göra det möjligt att använda elektronisk övervakning. Nu ligger initiativet hos er, och jag undrar hur det går. Har ni något på gång? När kan vi få se en sådan lagstiftning på plats? När kan försöksverksamhet komma i gång nu när tekniken finns? I det sammanhanget kommer jag också osökt in på frågan om den hot- och riskbedömning som polisen förutsätts göra men inte alltid gör. Vi vill understryka att vi inte vill vänta, och allra minst brottsoffren vare sig vill eller kan vänta. Här behövs att regeringen och alliansen är tydlig och kräver att myndigheten verkligen utför hot- och riskbedömningar och att hot mot brottsoffrens säkerhet verkligen tas på allvar. Hot- och riskbedömningar måste göras, och det med hög kvalitet och i hela landet, för att alla brottsoffer som har behov av det också ska kunna få en ordentlig bedömning gjord av vilka ytterligare skyddsåtgärder som behövs och hur skyddsbehovet för just det enskilda brottsoffret ser ut. Att underlåta att göra en hot- och riskbedömning är att sätta den drabbades säkerhet, och kanske rent av den drabbades liv, på spel. Fru talman! Vi har också skrivit en motion där vi begär att regeringen ska redovisa sitt arbete med kvinnofridsfrågorna i en årlig skrivelse till riksdagen. Det har vi inte fått gehör för, men vi tycker ändå att det är värt att reservera oss på den punkten. Var och en som läser betänkandetexten kan se att utskottet där försöker att redogöra något för alla de insatser som görs och olika myndigheters inblandning i det hela. Men texten talar för sig själv. Den blir rätt lång, och den är rätt omfattande. Fru talman! Det är faktiskt väldigt svårt för den som är intresserad av de här frågorna att följa vad som sker därför att så väldigt många olika instanser är inblandande. För att få någon överblick måste den som är intresserad söka i en mängd olika dokument, alltifrån många olika myndigheters årsredovisningar till regeringens direktiv till utredningar, regleringsbrev, budgetpropositioner, handlingsplaner och riksdagens betänkanden. Man lär vara oerhört initierad för att få fram uppgifter om vad som sker på det här området, och ändå, vill jag säga, är det stor risk att man missar väsentligheter, och det är synd. Det finns ett väldigt stort intresse utanför riksdagen och regeringen av att kunna följa de här frågorna. De intresserar alltså många. Vi vill gärna att regeringen återkommer till riksdagen varje år och berättar vad som görs. När det gäller en haverikommission, som det har kommit att kallas, är det också beklagligt att alliansen nu till synes droppar förslaget om dödsfallsutredningar efter det att kvinnor avlidit på grund av våld. Det är ett krav som ni själva har drivit tidigare. Så sent som förra året sade ni här i kammaren att det tog alldeles för lång tid att vänta in att så kallade haveriutredningar görs när barn har farit illa och omkommit, såsom tanken var då. Riksdagen behandlar just nu detta i ett ärende i ett annat utskott. Men själva har ni nu fullständigt tappat styrfarten i den frågan. Det finns ingenting sagt om dödsfallsutredningar när vuxna kvinnor har fallit offer för brott eller snarare när personer har fallit offer för dödligt våld i nära relationer, för det är detta det handlar om. Vi vill också slutligen säga till allianspartierna att när ni arbetar fram den nationella handlingsplanen vad gäller mäns våld mot kvinnor finns det anledning att särskilt uppmärksamma våld mot äldre. Våldet mot äldre måste beforskas, konkreta uppdrag måste ges till myndigheter och resurser måste avsättas för att vässa arbetet med att upptäcka och åtgärda detta. Slutligen måste man också ge äldre det skydd som de så väl behöver. Det ligger i frågans natur att äldre, som är en särskilt sårbar grupp, måste uppmärksammas och ges hjälp utifrån de förutsättningar som deras situation ger och som faktiskt rätt väsentligt skiljer sig från andra brottsoffers. Inte sällan kan det vara en närstående som brukar våld, men det kan också vara personal som den äldre är i beroendeställning till som gör det. Med det, fru talman, ber jag att få yrka bifall till våra reservationer nr 2, 8 och 17. I detta anförande instämde Kerstin Andersson och Margareta Persson (båda s).

Lena Olsson (V)

Anf. 73 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi givetvis står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 10. Jag kan passa på att instämma i mycket av det som Elisebeht Markström sade. Vi har gemensamma reservationer, och vi har också några för oss själva. I en del fall är det kanske bara detaljer som skiljer dem åt. Fru talman! Jag kan slå fast att frågor om våldsbrott och brottsoffer är angelägna. Det är de för alla partier. Man kan dock konstatera att det sätt som man nu i den nya alliansregeringen försöker bry sig om dessa frågor är lite beklämmande, för det är bara hårdare straff som gäller. Jag tycker mig se att man använder brottsoffren lite som en bricka i spelet. Det handlar inte bara om att straffa förövarna, och det är kanske inte heller det enda sättet. Det är viktigt med bestraffning, men man måste också se det på ett annat sätt och göra andra saker för att motverka detta. Vi vill betona den stödjande rollen gentemot brottsoffer. I denna del är det viktigt att Brottsoffermyndigheten har tillräckliga resurser, vilket vi tillgodosett i vårt budgetalternativ. Brottsofferjourer och kvinnojourer behöver få ett tillräckligt stöd. Det är också viktigt att informationen till brottsoffer förbättras, inte minst informationen från polisen, som ofta är de första som möter brottsoffret. Inom polisen pågår ett arbete med en handlingsplan kring dessa frågor, och vi hoppas att det leder till förbättringar. Även inom hälso- och sjukvård har arbetet med att upptäcka och informera brottsoffer förbättrats. Men Kriminalvården har också i uppdrag att vara brottsförebyggande, och man ska inte bara bestraffa. Man ska förhindra att fler personer blir brottsoffer, eftersom hårdare och strängare straff kan leda till att förövare också marginaliseras ännu mer och inte ges chansen att ta sig ur en brottslig bana. I arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor och barn måste särskilda behandlingsprogram riktas mot förövare som är dömda för dessa brott. Det är minst lika viktigt som någonting annat! Vi menar också att det finns en del förbättringar av detta, men det skulle behövas mer. Fru talman! Kvinnor och barn utsätts dagligen för mäns våld. Detta är ett samhällsproblem som är oerhört omfattande och ökande. Anmälningarna om mäns våld mot kvinnor - det är också lite det som Elisebeht tog upp - har ökat med 20 procent de senaste tio åren. Ökningen beror både på fler anmälare och på att våldet har ökat. Detta är uppgifter från Brottsförebyggande rådet. Men, som sades här innan jag kom upp i talarstolen, vi har gjort väldigt mycket. Den före detta majoriteten har faktiskt prioriterat dessa frågor, och det har hänt mycket. Man kan dock inte vara nöjd, utan man måste fortsätta detta arbete. Mäns våld mot kvinnor och barn innebär också stora kostnader för samhället i form av exempelvis direkta vårdkostnader, polisinsatser, ambulanskostnader, kostnader för rättsprocesser, häktning, kriminalvård, rehabilitering och skyddat boende, men också bortfall i arbetstid och begränsande av kvinnors deltagande i samhällslivet. Utöver detta tillkommer kostnader för barn som tagit skada av att bevittna våld och av att växa upp i våldsamma familjer. Ett enda misshandelsfall kan kosta flera miljoner. Polisen har försökt göra egna uppskattningar av hur mycket deras insatser på området kostar. Dessa landar på ca 370 miljoner årligen, och detta är ungefärligt. En studie gjord vid juridiska institutionen vid Umeå universitet har gjort en beräkning i ett enskilt misshandelsfall. Totalt sett beräknades summan av samhällets kostnader i det studerade fallet uppgå till 2 ½ miljoner kronor. Staten bar den största kostnaden med 85 procent av beloppet. Jag hörde någonstans långt borta att någon tyckte att vi nu har gjort en beräkning av vad mäns våld mot kvinnor kostar och att det är en ganska grov uppskattning. Här kommer jag in på vår reservation nr 10. Socialstyrelsen har gjort denna grova uppskattning. Man har kommit fram till att det rör sig om ca 3 miljarder per år. Uppskattningen är dock grov, som jag sade, men också försiktig. En bättre beräkning är faktiskt nödvändig. Man har också utelämnat vissa viktiga och ekonomiskt omfattande delar, såsom tandvård, läkemedel, barnens skador, smärta och lidande. En mycket viktig post som inte finns med är kostnaden för psykiatrisk vård. Enligt Socialstyrelsen visar dock internationella studier att dessa kostnader ligger många gånger högre än det som man kan ta med i en undersökning. När det gäller detta vill jag läsa upp vad Socialstyrelsen säger i sin sammanfattning. "Det finns ännu ingen övergripande studie av samhällskostnaderna av våld mot kvinnor i Sverige. Socialstyrelsen menar att detta är otillfredsställande eftersom problemet och dess konsekvenser förblir dolt eller otillräckligt känt." Socialstyrelsen tog ett eget initiativ och gjorde en studie, men den är väldigt grovt beräknad. Man säger också att det är stora svårigheter med att beräkna kostnader, att det är osäkert och att flera aspekter inte har varit möjliga att inkludera. Vi kan alltså räkna med att de 3 miljarderna kanske i verkligheten skulle blir fler om man skulle tillsätta en utredning, som vi vill och som vi talar för i vår reservation, för att studera detta närmare och verkligen få på pränt vad det kostar samhället. Då skulle man också kunna lyfta upp frågan på ett högre plan. Vi säger att vi tycker att det behövs en utredning av detta. Det är inte alls fullständigt, och det är inte alls tillräckligt gjort med en så här grov beräkning. Fru talman! Eftersom samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor och barn är så omfattande och genomsyrar samhället i så stor utsträckning krävs en mängd åtgärder på flera politikområden för att få till en förändring. Vänsterpartiet har en gedigen politik på området och vill satsa på vidareutbildning av rättsväsendet i kunskap om sexualiserat våld, på kompetensutveckling av socialtjänsten kring mäns våld mot kvinnor, på inrättande av en haverikommission som ska utreda de fall då kvinnor mördats av närstående män, på tillgång till skyddat boende, på stöd för särskilt utsatta kvinnor genom inrättande av resursjourer för missbrukande och psykiskt funktionshindrade kvinnor, på stöd till kvinnojourernas arbete med att tillgänglighetsanpassa sina lokaler, på behandlingsprogram inom kriminalvården riktade till dömda sexualbrottslingar och män som slår kvinnor och barn och på förstärkning av Åklagarmyndigheten på området mäns våld mot kvinnor, som även innefattar en fortsatt utveckling av familjevårdsenheterna. Vi har hört det förut; Elisebeht Markström har också tagit upp den här skrivelsen. Vi tycker också att det är nödvändigt att vi får en sammanfattning av detta i en skrivelse där det här berörs i alla politikområden. Jag vill vara så pass uppkäftig att jag säger att jag är ganska säker på att om vi hade den gamla majoriteten så skulle en hel del också hända på det här området. Jag tycker att i mångt och mycket så pratar man väldigt fint, men vi ser inte att det händer så mycket i realiteten. Vi har sagt det här förut i talarstolen - det är ombytta roller. Vi har fått höra att vi utreder för mycket, och nu är det bara att komma igen och leverera. Det ser vi ju exempel på när det gäller haverikommissionen. Det är så fullständigt solklart, så det är väl bara att leverera. Jag vet inte om det är så att den nuvarande regeringen är rädd för att ta fram en skrivelse eftersom den skulle bli ganska tunn, enligt mig. De nya idéerna om åtgärder mot mäns våld mot kvinnor och barn är inte särskilt många för tillfället. Mäns våld mot kvinnor och barn är ett trygghetsproblem, ett hälsoproblem, ett ekonomiskt problem och ett demokratiproblem. Det är nog dags att börja jobba och leverera, som ni ville göra förut och som det lovades att ni också skulle göra. Jag skulle vilja få en kommentar om utredningen från Socialstyrelsen. Är det inte ganska angeläget för er att få till en utredning som grövre tar fram, analyserar och tittar på alla kostnader? Det här handlar både om kvinnor och om barn. Jag tycker att det skulle vara av intresse. Ni skriver ju positivt. Ni har ju drivit det här väldigt hårt förut. Därmed tycker jag inte att det borde vara så svårt att få igenom det heller.

Mehmet Kaplan (Mp)

Anf. 74 Mehmet Kaplan (Mp)

Fru talman! Vi har från Miljöpartiets sida lyft fram ett antal, som vi tycker, viktiga områden i detta betänkande, som handlar om våldsbrott och brottsoffer. Jag vill yrka bifall till reservation 3, men vi står naturligtvis bakom samtliga övriga reservationer också. När det gäller våld och brottsoffer är det oftast kanske de svagaste i ett samhälle man tänker på. Om vi tittar på vilka som utsätts för våld och blir brottsoffer så är det oftast ungdomar som är i riskzonen. Det görs väldigt mycket för detta, och man har olika typer av satsningar. Men ett område som vi från Miljöpartiets sida tycker inte riktigt har lyfts fram är våld mot äldre, och i synnerhet våld mot äldre kvinnor. Det är ett dolt problem, och det är tabubelagt. Det är oftast väldigt svårt för dem som råkar illa ut att anmäla detta, i och med att man skäms för att ha blivit slagen. Men det handlar inte bara om fysisk misshandel. Vi vet att det förekommer psykisk misshandel, och vi vet att det förekommer försummelse, till exempel vanvård, felaktig medicinering, otillräcklig föda och bristande hygien. Vi vet också att det förekommer sexuellt utnyttjande och ett ekonomiskt utnyttjande i form av utpressning och stöld av pengar eller egendom. Vi vet att majoriteten av förövarna är manliga familjemedlemmar, antingen äkta make eller son. Kvinnor har större anledning än män att frukta våld från den de lever med eller har levat med, och det vet vi också, även när det gäller andra typer av våld i hemmet och utanför hemmet. Det här är områden som har lyfts fram för ett antal år sedan. Jag baserar mina siffror på Hjelde Eriksson, som gjorde en undersökning som heter OFRID? Våld mot äldre kvinnor och män - en omfångsundersökning i Umeå kommun , som gavs ut av Brottsoffermyndigheten 2001. Där slås fast att minst 16 procent av kvinnorna och 13 procent av männen utsattes för våld eller övergrepp av något slag efter sin 65-årsdag. I betänkandet finns det ett svar som går ut på att man tänker göra någonting åt detta så småningom. Vi tycker från Miljöpartiets sida att det kanske är på väg att göras någonting, men att det kanske borde göras snabbare. En annan fråga som de tidigare talarna lyft fram är den om elektronisk övervakning av besöksförbud. Det står i betänkandet att tekniken kanske inte riktigt var mogen för något år sedan, men att den är på väg att mogna. Vi tror här att tekniken finns, vi vet att det går att hantera detta på ett bra sätt, och framför allt vet vi att de många kvinnor som faktiskt utsätts för olika typer av övergrepp, där förövaren oftast är en man som döms tillbesöksförbud, inte riktigt känner sig trygga. Vi har olika typer av övervakning, men det hjälper inte att utöka antalet poliser, som regeringen tidigare har föreslagit. Vi tror att det som behövs här är känslan av att vi faktiskt skulle spara in på ett antal tjänstemän med just den elektroniska delen av övervakningen. Den tredje frågan som jag skulle vilja lyfta upp handlar om en motion som vi har lämnat in och som i en del behandlar samverkan mellan myndigheter. När en kvinna blir utsatt för ett övergrepp kan det ofta bli så att avsaknaden av bevis eller det faktum att ord står mot ord leder till att förövarna släpps fria. I Uppsala finns det ett center där man är väldigt duktig på just den här frågan: att säkerställa, men också att ställa de rätta frågorna. Genom att låta rättsläkare undersöka kvinnan direkt förbättras dokumentation av skador till följd av ett övergrepp. I Uppsala, där man har prövat denna modell, verkar faktiskt kvinnor nu vara mer benägna att anmäla övergrepp. Det visar att det går att bli duktigare och bättre på det här om man jobbar på ett visst sätt. När jag besökte Uppsala blev det väldigt tydligt och klart för mig att denna modell bör bli modell för andra landsting runt om i landet. Just när det gäller dokumentationen tror vi i Miljöpartiet att det stora mörkertalet, som förvisso har blivit lite mindre, kommer att bli än mindre, och framför allt att fler kvinnor som är utsatta för övergrepp kommer att kunna få sina angripare dömda. Med dessa tre områden tackar jag så mycket för möjligheten att framföra det här och yrkar än en gång bifall till reservation 3.

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 75 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Fru talman! Att utsättas för brott är en grov och allvarlig kränkning av den personliga integriteten. Att utreda brott, gripa och lagföra gärningsmannen är rättsstatens främsta skyldighet gentemot brottsoffren. Men det viktigaste vi kan göra är att se till att brott inte begås, så att Maria, Muhammed och Peter inte blir brottsoffer. Inom alliansen har vi en stolt tradition av att prioritera rättsväsendet och brottsoffren. Vi vill skapa ett samhälle där var och en kan vara trygg. Därför genomför vi den största satsningen någonsin på rättsväsendet med en förstärkning av budgeten med 1,5 miljarder kronor detta år. Vårt vallöfte är att landets poliskår ska växa från 17 000 till 20 000 poliser. Sverige ska bli ett tryggare samhälle. Våldsbrotten ökar tyvärr år efter år. År 2005 mördades 238 personer, och 690 personer utsattes för mordförsök. 40 000 män och 20 000 kvinnor misshandlades. Här ser vi en stor skillnad. Män misshandlas ofta utomhus och av obekanta medan kvinnor misshandlas inomhus och av en närstående. Denna trend av ökande våldsbrott måste vi bryta genom att satsa på fler poliser i stället för att lägga ned hundra närpolisstationer, såsom skedde under Socialdemokraternas tid. Familjen och skolan spelar också en viktig roll för att ge varje ungdom en bra start i livet i stället för att de ska hamna snett. Men i dag går var femte elev ut grundskolan utan att ha fått godkänt i svenska, engelska eller matte. Alliansregeringen har därför mycket att göra för att på bred front, inom olika områden, se till att skapa ett bra Sverige med färre våldsbrott. Det praktiska brottsofferarbetet handlar i stor utsträckning om att den som utsatts för brott ska bemötas på ett professionellt och stödjande sätt. Men innan jag kommer in på vad alliansen gör för att förbättra myndigheternas arbete vill jag ge en eloge för det arbete och stöd som ges till brottsoffer av det civila samhället i vårt land. Kvinno- och brottsofferjourer runt om i Sverige gör en oerhörd insats, ofta med ideella krafter. I dagens debatt ligger fokus på det 90-tal motionsyrkanden som väckts om våldsbrott och brottsoffer och vad regeringen gör för att skydda människor från brott. Eftersom vi i utskottsmajoriteten anser att motionärerna slår in öppna dörrar då regeringen redan arbetar bra med dessa frågor yrkar jag avslag på reservationerna. Låt mig nu berätta om allt det som alliansen hunnit göra sedan vi fick ansvar för regeringsmakten för ungefär ett halvår sedan. Redovisningen kommer att ha fokus på kvinnovåld, eftersom det är vad motionärerna tar upp oftast, men insatser görs också för andra grupper såsom äldre, HBT-personer och barn som bevittnat våld. Regeringen har gett ett uppdrag till alla myndigheter inom rättsväsendet att förbättra informationen till brottsoffer, och polisen har fått ett särskilt uppdrag att se till att det vid varje länsmyndighet finns en brottsoffersamordnare. Det första bemötandet är ofta viktigt för att en brottsutsatt person ska orka fullfölja hela processen från brottsanmälan till domslut. Här tror jag att Brottsoffermyndighetens nya webbportal, med information om de rättigheter ett brottsoffer har och hur en rättsprocess går till, kommer att vara en hjälp dels för brottsoffren, dels också för polisen när de möter brottsoffren. Riksdagen har i vår röstat igenom regeringens förslag att skadestånd som ett brottsoffer fått inte ska ingå i bodelningen vid en skilsmässa. Äntligen är det absurda borta att en kvinna som blivit slagen i hemmet av sin man vid en skilsmässa tvingats dela det skadestånd hon fått av honom. Nu är det borttaget. Regeringen och riksdagen har också ändrat socialtjänstlagen så att kommunerna inte längre bör ge stöd till våldsutsatta kvinnor utan nu skall de göra det. Vidare har regeringen gett Nationellt kunskapscentrum om mäns våld mot kvinnor vid Uppsala universitet i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för hälso- och sjukvårdens bemötande av kvinnor som utsatts för våld. Den handlingsplanen ska vara nationell och genomföras inom hälso- och sjukvården runt om i vårt land just för att vi ska få fram ett bättre stöd för och bemötande av kvinnorna, men framför allt för att få fram bättre bevisning som kan hålla vid rättegången. Det som Mehmet Kaplan och Miljöpartiet vill se genomför regeringen alltså nu. Regeringen och riksdagen har tillsammans även fattat beslut om en lex Bobby, det vill säga att när ett barn misshandlas till döds ska en haverikommission tillsättas för att se hur det kunde gå så snett, hur ett barn kunde utsättas för så svår misshandel att det dog utan att myndigheterna ingrep. Regeringen har lex Bobby som modell för att överväga hur vi kan inrätta en haverikommission för kvinnor enligt en liknande modell. Dessutom pågår i Regeringskansliet en översyn av kvinnofridslagstiftningen samt besöksförbudslagstiftningen. Målsättningen är att så fort som möjligt kunna införa elektronisk fotboja. Detta har vi i alliansen länge krävt och väntat på. Nu ser vi till att det kan bli verklighet. Redan i regeringsdeklarationen i höstas fanns målsättningen att få till stånd en nationell handlingsplan mot kvinnovåld där olika departements och myndigheters arbete ska kunna koordineras och samlas. Arbetet leds av integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni och beräknas vara klart i höst. Jag har räknat upp många saker som regeringen gjort, och jag tycker att det är imponerande med tanke på den korta tid som regeringen haft till buds. Jag vill berätta att för bara sex dagar sedan uppdrog regeringen åt Brottsoffermyndigheten att utarbeta ett utbildningsprogram för poliser, åklagare och domstolsanställda för att de ska kunna ge sexualbrottsoffer ett bättre bemötande. Så alliansen jobbar verkligen på! Rikspolisstyrelsen har startat ett projekt, Brott i nära relationer, för att skapa en likvärdig förmåga över hela landet att med hög kvalitet förebygga, utreda och klara upp brott i nära relationer. Projektet kommer också att se till att Saramodellen, den hot- och riskbedömningsmodell som framgångsrikt används vid en del länspolismyndigheter, även kan bli en nationell resurs. Vissa åklagarkammare och polismyndigheter har inrättat så kallade familjevåldsenheter. Regeringen har meddelat att man med dessa enheter som förebild kommer att se till att de finns tillgängliga för hela befolkningen. Med kvalificerad kompetens hos polisen och åklagarna blir brottsutredningarna bättre. Jag ser, fru talman, att min talartid håller på att rinna ut, men jag fortsätter en liten stund till för det finns mycket att berätta om. Det är alltså regeringens avsikt att se till att de familjevåldsenheter som finns vid vissa åklagarkammare och polismyndigheter ska bli en resurs för alla medborgare i hela Sveriges land. Detsamma gäller barnahusen där åklagare, poliser, rättsmedicinare och socialtjänst arbetar för att ta hand om barn som utsatts för våldsbrott och sexuella övergrepp. Det är en viktig verksamhet och kommer att utvärderas i mars nästa år. Vi vill inte föregripa den utredningen, men än så länge verkar den verksamheten vara väldigt positiv. En sista fråga som jag vill ta upp gäller återfallsförbrytarna, alltså de män som slår kvinnor, skaffar sig en ny kvinna som de slår och så vidare. Vi måste stoppa männen som slår så att de inte utsätter fler kvinnor för dessa övergrepp. Vi måste också stoppa de män som slåss utanför krogarna. Jag har besökt fängelserna Skogome och Kumla. Det är sorgligt att se hur behandlingen av dessa män inte räcker till. Det är kö för att få en vettig behandling och bli av med sitt våldsamma beteende. Det är mycket sorgligt att se det arv som Socialdemokraterna lämnat efter sig inom kriminalvården. Sammanfattningsvis, fru talman, vill jag säga att Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Utvecklingen de senaste åren med ett ökande antal våldsbrott bidrar till att människor känner sig otrygga i vårt samhälle. Brottsoffer får inte det skydd och det stöd som de behöver. Detta vill vi i alliansen ändra på. Under de kommande åren kommer alliansen därför att vidta en rad offensiva åtgärder för att förebygga och bekämpa brottsligheten. Arbetet har redan börjat starkt, som ni hört. Vi har i år gjort den största satsningen någonsin på rättsväsendet med 1,5 miljarder kronor. (Applåder)

Mehmet Kaplan (Mp)

Anf. 76 Mehmet Kaplan (Mp)

Fru talman! Det var en gedigen uppräkning av verksamheter som finns, verksamheter som komma ska, beslut som kommer att fattas och beslut som nyligen har tagits. Det var ungefär det jag började med. Det är väldigt mycket som har gjorts tidigare. Det finns anledning att vara rätt stolt över det brottsofferarbete som i dag ändå sker. Men det är ändå så, Cecilia Wigström, att det du nu räknade upp är sådant som den förra regeringen har utrett och initierat och som ni nu har ärvt. Det är bra; vi är glada för att ni fortsätter. Men det finns också frågor där ni inte visar den handlingskraft som åtminstone jag hade hoppats på. Det gäller till exempel utvecklingen av barnahusen. Det finns försök på gång som sattes i gång av den socialdemokratiska regeringen. Det finns en delrapport. All erfarenhet visar, precis som du själv sade, att det ser ut att vara en väldigt bra verksamhet. Men varför då inte fortsätta? Varför stanna upp nu? Varför inte låta barn i hela landet ta del av en så god verksamhet som är för barnens bästa? Jag är alldeles säker inte bara på att bemötandet av barn blir mycket bättre, utan också på att uppklarandegraden och möjligheten att fälla gärningsmän säkerligen ökar när professionen samverkar och samarbetar. Varför visar ni ingen handlingskraft? Ni uttalar er bara positivt. Det räcker inte. Det vill till åtgärder också.

Lena Olsson (V)

Anf. 77 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag tycker att min redovisning av vad regeringen gör visar på en oerhörd handlingskraft. Vi genomför en rad åtgärder för att komma till rätta med våldet i samhället, särskilt kvinnovåldet. Jag tycker att det är lite förmätet av Elisebeht Markström att påstå att det här bara är en fortsättning av den förra regeringens arbete. De initiativ vi har tagit med lex Bobby och pengar till Uppsala universitet för att sprida kunskap inom hälso- och sjukvården och för ett bättre bemötande av sexualbrottsoffer och så vidare är idéer som vi har drivit som oppositionspolitik. Nu har vi möjlighet att genomföra detta. Barnahusen är en vällovlig verksamhet. Det är en försöksverksamhet som finns på sex olika orter. Verksamheten har kommit olika långt på olika ställen. Jag tycker att det är rimligt att vi låter verksamheten få verka ut. Vi väntar in den utvärdering som är planerad till i mars nästa år. Man ska inte fatta förhastade beslut. Vi ska veta vad vi gör. Då är det bra att ha en utvärdering innan vi tar beslutet. Men det verkar väldigt bra, och jag hoppas att utvärderingen visar att det är något väldigt bra och att vi då kan implementera detta och se till att alla barn i hela landet får del av detta. Som sagt har vi också familjevåldsenheter på många polis- och åklagarmyndigheter runt om i landet. Där har man också god specialistkompetens. Jag vill passa på att ställa en fråga till Elisebeht Markström. Sist vi hade debatt pratade vi mycket om poliserna. Det är viktigt att vi minskar antalet brottsoffer, och därför måste vi ha fler poliser i samhället. Jag hade efter den senaste debatten, där sossarna var så positiva till vår polissatsning, förväntat mig att ni nu i er vårmotion skulle satsa de här 300 miljoner kronorna, som saknas i er höstbudget. Varför kom inte de 300 miljoner kronorna i motionen i samband med vårpropositionen?

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 77 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Elisebeht Markström (S)

Anf. 78 Elisebeht Markström (S)

Fru talman! Det är just detta som är det sorgliga. Det är ni som har makten, och det är också ni som nu har möjligheterna att genomföra en rad reformer. Men ni tar inte chansen. Det finns som jag ser det ingen anledning att vänta med att se till att barn i hela landet ska omfattas av möjligheten att bli omhändertagna på ett barnahus. Det är inte bara försöksverksamheterna som Thomas Bodström initierade förra mandatperioden som är i gång, utan initiativ tas runt om i hela landet. Kommun efter kommun vill samarbeta med de statliga myndigheterna. Detta finns på en rad fler ställen än dem som Cecilia nyss nämnde. Det ni skulle kunna göra är att fortsätta att ta initiativ och att inspirera myndigheterna att också i fortsättningen samarbeta på det här sättet. Men ni gör inte det. Ni uttalar er bara allmänt positivt och tycker att det är bra. Det räcker inte. En regering måste göra betydligt mer än att prata. Man måste också handla. När det gäller dödsfallsutredningar är det precis samma sak. Detta har ni talat om i flera år. Vi har följt diskussionen här år för år. Senast förra året var ni oerhört överens om att dödsfallsutredningar när det gäller vuxna kvinnor som har dödats på grund av våld i en nära relation måste till stånd snarast. "Nu", sade ni. Det finns inget sådant uppdrag nu. Vi kan inte läsa oss till att det finns det. Ni har inte beskrivit det i betänkandet i varje fall. Vi har frågat efter det och motionerat om det. Om något sådant arbete pågår, var då snäll och redovisa det. Också det nationella kunskapscentrumet i Uppsala är ett initiativ från den socialdemokratiska regeringen som sattes i gång redan förra året före valet. Det är lite märkligt att ni inte åtminstone kan tillskriva den förra regeringen de initiativ som togs och bygga vidare på det.

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 79 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Fru talman! Jag finner det lite märkligt när Elisebeht Markström hävdar att vi inte prioriterar kvinnovåldsfrågan bara för att vi inte är beredda att nu starta barnahus runt om i hela landet på alla ställen och på alla orter. Vi har detta som en högprioriterad fråga inom regeringen. Det är därför vi har sett till att vi jobbar på en nationell handlingsplan mot kvinnovåld. Det är därför jag kunde räkna upp nio åtgärder, tror jag det var, satsningar som inte är ord utan handling, som vi har vidtagit sedan vi kom till regeringsmakten för några månader sedan. Barnahusen är fortfarande någonting som vi måste utvärdera för att se om det är en vettig satsning. Vi måste också komma ihåg att många åklagare och poliser runt om i vårt land är specialutbildade på våld mot barn. Även om de inte arbetar just inom ett barnahus gör de ett väldigt gott arbete. Jag är glad att frågan om en haverikommission kom upp. Det är ett utmärkt exempel på att det snarare var den förra regeringen som pratade mycket men inte handlade. Folkpartiet väckte en motion om en haverikommission för första gången 2002. Under de fyra år som den förra mandatperioden varade fick vi aldrig se att Socialdemokraterna genomförde den reformen. Det var mycket prat och lite verkstad under den förra regeringen. Nu är alliansregeringen beredd. Vi har genomfört lex Bobby och kommer att se om vi också kan genomföra en haverikommission. Men den viktigaste frågan är att se till att vi inte får fler brottsoffer, att inte fler kvinnor och barn utsätts för våld i Sverige. Därför är det så viktigt att vi har en regering som satsar på att det ska vara 20 000 poliser i landet. Jag fick aldrig svar på frågan varför det saknas 300 miljoner kronor i Socialdemokraternas budget. Det är pengar som behövs för att ge Sverige fler poliser och ett tryggare samhälle.

Lena Olsson (V)

Anf. 80 Lena Olsson (V)

Fru talman! Det blev lite budgetdebatt också. Det är väl så, Cecilia, att ni i den stora satsning ni gör har tagit en hel del från den förra majoriteten. Ni använde alltså samma pengar två gånger. Det tycker jag ska framgå här. Budgeten är totalt på omkring 30 miljarder, och ni börjar tjafsa om ungefär 300 miljoner, samtidigt som vi vet att polisen har gått med överskott i flera år. År 2006 rörde det sig om ungefär 350 miljoner tror jag - jag har inga exakta siffror tillgängliga nu. Så jag tycker det är lite osjyst gjort av dig att komma med sådana där påståenden nu. Du pratar väldigt mycket i ditt anförande om brottsoffer, vilket är väldigt bra, och att alliansen gör mycket inom det här området. Då skulle jag vilja ställa frågan: Finns det inte en liten poäng med att förebygga, till exempel att i stället för att öka klyftorna i samhället minska dem? Det finns forskning som visar att ökade klyftor resulterar i mer kriminalitet och missbruk. Det skulle jag vilja ha ett svar på. Där har vi motsatsen på andra sidan som vill minska klyftorna. Du tar också upp att ni i flera år har motionerat om haverikommissionen. Varför är den inte klar? Ni sitter själva med i den och bestämmer. Den borde vara klar. Så tog jag upp frågan i vår reservation. Finns det ingen förhoppning om att ni ska göra en bättre beräkning av vad mäns våld mot kvinnor kostar samhället?

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 81 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Fru talman! Det var väldigt många olika frågor. Det är sympatiskt av Lena Olsson att gå upp och försvara Socialdemokraterna. I debatten tidigare med Socialdemokraterna var det väldigt positiva ord från deras håll om vår satsning på poliser. Det behövs fler poliser i samhället för att öka människors trygghet. Det var innan vårpropositionen kom. Jag vet att i höstbudgeten saknades 300 miljoner kronor i Socialdemokraternas budget i anslaget till polisen. Då var min fråga vid den debatten ifall pengarna skulle komma i motionen i samband med Socialdemokraternas svar på vårbudgeten. Nu har vi svaret: De pengarna kom aldrig. Då måste jag förstås följa upp det och fråga: Hur kan man tala så väl om polisen men inte se till att satsa pengar? Det som görs av alliansen är ändå unikt. Aldrig har det satsats så mycket på ett år som 1,5 miljarder kronor i tillskott. Det är inga pengar som kommer från den förra regeringen, som du försöker hävda. Det är mycket viktigt att jobba brottsförebyggande. Jag håller helt med dig där. Jag försökte betona det i mitt anförande. Att få ned brottsligheten i Sverige handlar inte bara om fler poliser, utan det handlar om att ge socialtjänsten möjlighet att arbeta bättre, skolan möjlighet att ge barnen en bra start i livet. Någonting som vi i alliansen verkligen jobbar för är att skapa lugn och ro i skolan, att se till att utanförskapet minskar genom att få fler människor i arbete i Sverige. Det är runt en miljon människor som inte har något jobb. Lena Olsson frågade också om en kostnadsberäkning. Socialstyrelsen har gjort en kostnadsberäkning. Våldet mot kvinnorna kostar runt 3 miljarder kronor varje år. Men det viktiga är väl inte att vi sitter och räknar och räknar utan att vi börjar handla och handla och handla och ser till att stoppa våldet mot kvinnorna.

Lena Olsson (V)

Anf. 82 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag kan hålla med om att det är bra med handling, men det är också bra att man har ett relevant underlag för att få igenom förslag som skulle kunna innebära en förbättring. Den undersökning som Socialstyrelsen har gjort - du kan få läsa den efteråt - säger Socialstyrelsen själv är grovt tilltagen, och det finns en önskan om att göra det här mer grundligt. Vi kan återkomma till det här med polisen. Det framgår i budgeten att det har blivit en liten felräkning och att man har fått för mycket. Men det är okej. Samtidigt får polisen överskott. Vänsterpartiet har också sagt att det är viktigt att vi har poliser som är synliga ute i samhället överallt i Sverige, även i de mindre kommunerna - en sådan tillhör jag själv. Ni använde pengarna två gånger, den debatten kommer jag ihåg mycket väl. Jag tog upp de ökade klyftorna i samhället. Det blir skattesänkningar åt sådana som har fickorna fulla av pengar och inte vet vad de ska göra av dem. Ni säger att ni vill arbeta med att alla ska få arbete. Det kan vem som helst ställa upp på. Men jag tycker att man faktiskt ökar klyftorna. Det gäller familjer där det finns barn som har sjuka föräldrar eller barn som har föräldrar som blir arbetslösa. Jag fick ett svar här en gång att man minskade klyftorna. Det faller på sin egen orimlighet. Kriminalvården har man debatterat mycket och gått på den gamla majoriteten. Inte en krona dit, fast man ska bygga nya fängelser, man ska projektera, för fängelserna är överfulla.

Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Anf. 83 Cecilia Wigström i Göteb (Fp)

Fru talman! När det gäller kostnadsberäkningen av mäns våld mot kvinnor, som Lena Olsson och Vänsterpartiet driver väldigt hårt, är det viktigt att poängtera att jag inte tror att det är pengargument som är det viktigaste för att få människor att ha förståelse för att vi gör en massa insatser för att få bukt med våldet mot kvinnor. Det handlar om mänskliga rättigheter. Smärtan som Lena Olsson pratade om i sitt anförande och det lidande som kvinnor och barn utsätts för kan inte räknas i pengar. Men varje medborgare i Sverige har rätt att leva ett liv utan att bli slagen. Det är för mig skäl nog att se till att vi får bukt med det här problemet. I stället för att sätta myndigheter på att beräkna vad den här omfattande misshandeln kostar tycker jag att det är bättre att sätta våra myndigheter i arbete, att se till att bemöta brottsoffer bättre, att se till att vi får en bättre bevisning som håller i domstolen. Det gör vi nu med regeringens satsning på exempelvis det nationella kunskapscentret vid Uppsala universitet. Det viktiga nu är att gå från ord till handling. Där lämnar regeringen en mängd olika förslag. Den nationella handlingsplanen, som ska samordna olika myndigheters arbete för att bekämpa kvinnovåld och departementets arbete för att bekämpa kvinnovåld, kommer att visa upp allt det arbete som görs. Den kommer att vara klar i höst. Vi har målsättningar, och mer behöver göras. Alliansen kommer att se till att kvinnor, barn och män kan vara trygga i Sverige.

Helena Bouveng (M)

Anf. 84 Helena Bouveng (M)

Fru talman! Minnet av hans knytnävar stör sömnen. Sara stiger upp och ser fotspår utanför fönstret. Han har varit här igen. Detta är berättelsen om Sara. Hon ser hur hennes barn varje dag går en extra runda runt bilen och letar efter spår. Är däcken uppskurna? Är lacken repad? Lika naturligt som att borsta tänderna. Sara lever i ständig skräck. Hennes ex-pojkvän hotar med att han ska trakassera Sara så länge han lever. Sara tänker: Så länge jag lever. Sara tog steget och lämnade när hennes dotter trodde att han skulle döda henne. Efter att ha avtjänat en månads straff med fotboja verkar han vara tillbaka. Hur det ska sluta vet hon inte. I sina mörkaste stunder tänker hon att hon ska ta tillbaka honom. "Då vet jag åtminstone var han är." Tack och lov har hon inte gjort det. Anledningen till att jag berättar om Sara är att vi i debatten lätt glömmer bort att bakom varje siffra i statistiken finns en kvinna, ett barn av kött och blod, kvinnor och barn som har tusen namn och tusen ansikten och som bor var som helst i landet, med mycket olika bakgrund. "Kvinnor ska kunna leva i frihet från rädsla att utsättas för våld och brott. Att bekämpa hedersrelaterat våld och ge stöd åt dem som utsätts ska vara högprioriterat. Kunskaperna hos polis och andra myndigheter måste öka så att rätt insatser kan sättas in i tid. Hotade kvinnor ska skyddas och utsatta kvinnors ekonomiska trygghet säkras. En handlingsplan för att minska våldet mot kvinnor kommer att utarbetas." Detta, fru talman, är ett citat från statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring den 6 oktober 2006. Mig veterligt har ingen socialdemokratisk statsminister varit så tydlig i en regeringsförklaring. Den 6 oktober var också startskottet för en rad saker som vi i alliansen gör för att förhindra att män slår kvinnor. Handlingsplanen är, som Cecilia säger, nu under bearbetning. Lägg därtill att den stora polissatsningen inte bara kommer att leda till synliga poliser utan också till att det finns poliser där när larmet går om att "nu slår han och hotar Sara igen". Vidare har Rikspolisstyrelsen ett uppdrag att ytterligare öka sin kompetens och förmåga att bekämpa mäns våld mot kvinnor och barn. Det är ett uppdrag som ska leda till att den samlade kompetensen och förmågan ska finnas vid samtliga myndigheter. Här binder man också de projekt som finns bland annat vad gäller hedersrelaterade brott, försöksverksamhet med barnahus och stalkning. Det görs redan nu många fina insatser runt om i vårt land men tyvärr inte överallt. Det får inte spela någon roll var jag bor. Jag ska mötas av samma kompetens var jag än har valt att leva. Det är en åsikt som jag tror att vi delar med tanke på många av de bra motioner som har väckts i dessa frågor. Vi har också sett resultatet av det utredningsuppdrag som riksåklagaren har haft för att se över tillämpningen när det gäller grova våldsbrott. Utredningen är en del i att markera en allvarligare syn på våldsbrott, brott som gäller grov misshandel och grov kvinnofridskränkning och våldsbrott mot barn. Fru talman! Sist men inte minst vill jag stanna vid Brås slutrapport där man går igenom hur det verkligen är ställt med besöksförbudet. Enligt Brås sista enkätundersökning är det nästan hälften av besöksförbuden som inte efterföljs, vilket absolut inte är acceptabelt. Förslagen, som i dag läggs fram, beträffande fotboja kan jag mycket väl sympatisera med. Förstår inte dessa män vad det handlar om måste vi se till att de begriper. Jag skulle själv kunna gå längre och ge dessa män besöksförbud i hela kommunen i extrema fall. En kvinna måste kunna känna sig säker när besöksförbud är förelagt. Det vilar tungt på rikspolisen att verkligen få fram en utrustning som håller måttet, så att de kvinnor som utsätts för hot och förföljelse inte blir kränkta igen. Det, mina vänner, gäller också frågan om ett rättsväsende för alla, inte minst för våra barn under 15 år. I dag har vi en motion beträffande skadeersättning när gärningsmän är under 15 år, en motion som redan 2005 resulterade i ett tillkännagivande. Och i dag kartläggs detta av Brå efter uppdrag av regeringen. Man kan se på de unga personer som har begått ett brott. Det kan vara vuxna som ger de yngre ett uppdrag att begå brott då inga påföljder döms ut. Ersättning utgår i form av erbjudande om något slags tillhörighet. Det kan också vara ungdomar som ser som sin enda framtida möjlighet att försörja sig genom brottslighet då deras omvärld i alltför stor utsträckning består av människor som levt i ett utanförskap alltför länge utan hopp om förändring. Det kan också vara Krister. Krister var tidigare duktig både i skolan och på fotbollsplanen. Krister hade många kompisar och trivdes bra med sin familj. Krister har efter att ha blivit utsatt för grov misshandel i form av knytnävsslag och många sparkar i magen blivit expert på skor. Att se någon i ögonen är inte längre möjligt. Kristers liv fick en helt ny vändning då rädsla, ilska och hämndbegär aldrig bearbetades. Första gången Krister blev berusad tog han chansen att slå tillbaka, och det gjorde han med råge. Alla är de förlorare, oavsett om vi pratar om gärningsman eller brottsoffer. Vikten av att mer eller mindre alla brott utreds, även när gärningsmannen är under 15 år, kan inte nog understrykas. Vi i alliansen anser att detta är av yttersta vikt av flera skäl. Ett skäl är att möjligheten att få skadeersättning faktiskt ökar. Ett andra skäl är att det finns betydligt större möjligheter att förhindra en brottslig karriär ju tidigare man ingriper. För detta krävs det att en utredning görs och att vi har ett rättsväsende och en vuxenvärld som är tydlig när det gäller allvaret i vad som har hänt och vilka konsekvenser detta kan leda till. Ett tredje skäl handlar om att se till att dagens brottsoffer inte blir morgondagens gärningsmän. Medlingsverksamhet är en mycket viktig del, inte minst för att brottsoffret ska ha möjlighet att få svar på frågan: Varför just jag? Men jag anser att det behövs mer. De stödcentrum för unga brottsoffer som finns bland annat här i Stockholmstrakten är mycket bra exempel på att unga brottsoffer får möjlighet att ge uttryck för sin ilska, sin rädsla och sina hämndbegär. Det är känslor som är fullständigt naturliga men som alltför sällan bemöts. Detta är frågor som regeringen har valt att lägga krut på under denna mandatperiod. Vi kan inte sitta med armarna i kors och titta på när våldsbrotten ökar bland våra ungdomar och när våra unga brottsoffer börjar begå brott på grund av att de själva har blivit utsatta för brott. Vi i alliansen kommer att göra allt för att vi ska få ett rättsväsende som är till för alla, även för våra unga. Vi glömmer aldrig Krister, och vi glömmer aldrig Sara. Med dessa ord, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. (Applåder) I detta anförande instämde Hillevi Engström, Inge Garstedt, Krister Hammarbergh och Anders Hansson (alla m).

Elisebeht Markström (S)

Anf. 84 Elisebeht Markström (S)

Helena Bouveng (M)

Anf. 85 Helena Bouveng (M)

Fru talman! Tack, Helena Bouveng! Jag tyckte att du höll ett engagerat och innehållsrikt anförande. Du är ny i utskottet och har naturligtvis inte full kläm på vad som sades under förra mandatperioden. Men jag utgår från att du åtminstone överskådligt vet vad ni har drivit tidigare, även om du inte var med personligen. Jag vill till att börja med ställa två frågor. Den ena gäller dödsfallsutredningar då vuxna kvinnor har utsatts för sådant grovt våld att de har mist livet. Tycker Helena Bouveng att det är angeläget att se till att sådana dödsfallsutredningar kommer till stånd på ett organiserat och bra sätt? Den andra frågan gäller barnahus i hela landet. Tycker Helena Bouveng att också den frågan är viktig att fortsätta att driva? Kan hon kanhända också ta den med sig till kamraterna på Rosenbad, så att man börjar agera och inte bara hoppas?

Elisebeht Markström (S)

Anf. 87 Elisebeht Markström (S)

Fru talman! Jag tycker att det låter lovande. Det verkar som att Helena Bouveng har en mycket bra insikt när det gäller samlingsnamnet barnahus, som det har kommit att heta. Det får ju så att säga symbolisera samarbetet mellan olika myndigheter där man sätter barnens bästa i centrum. Man samverkar och ser till att det blir så bra som möjligt för de barn som ändå har drabbats. Tack för det! Men jag har ett litet medskick eller kanhända en fundering. Vi talar i betänkandet om våld mot äldre kvinnor. Det står kvinnor, men det skulle egentligen kunna stå äldre. Det handlar nämligen om våld mot äldre personer. Majoriteten säger att det finns stimulansbidrag för att utveckla äldreomsorgen, och man talar om värdighetsgaranti och så vidare. Det är bra. Det är jättebra. Men jag är rädd att det inte kommer att lösa bekymret med våld i nära relationer i förhållanden där den ena eller båda parterna är äldre. Det handlar naturligtvis om kompetens, utbildning, åtgärder, rutiner, metoder och kanhända också om lagändringar. Kan Helena Bouveng svara ja på frågan om hon tar det här med sig till arbetet med den nationella handlingsplanen? Vi sätter nämligen stort hopp till den. Det är mycket som ska rymmas i den - det har vi förstått. Och det här är en fråga som har varit underprioriterad tidigare, kan man säga, av ideella organisationer men också av samhället och professionen. Nästa fråga som jag vill ha med till arbetet med den nationella handlingsplanen är frågan om behandlingen av män. Är det också en sådan fråga som kan inrymmas i den nationella handlingsplanen? Precis som tidigare har sagts är det förebyggande arbetet lika viktigt som det som kommer i efterhand. Därför vill jag gärna höra om Helena Bouveng har några funderingar kring de frågorna.

Helena Bouveng (M)

Anf. 87 Helena Bouveng (M)

Lena Olsson (V)

Anf. 88 Lena Olsson (V)

Fru talman! Vad som konkret ingår i den nationella handlingsplanen vågar jag faktiskt inte svara på riktigt. Jag tycker att det är jättebra att du tar upp frågan om våld mot äldre. Jag hade också gärna sett en fråga om våld mot funktionshindrade. Vad det gäller våld mot äldre talar man mycket om äldregarantin. Jag tror att det begås en hel del brott, inte minst i en nära relation mellan äldre, för det är oftast en väldigt tung situation en anhörig har. I den här garantin understryker man vikten av att det när det är gamla par, där en har ett stort vårdbehov och den andra vårdar, ges en möjlighet att få avlastning i tunga perioder. Då kan risken vara stor att bägaren rinner över. Så jag är ganska övertygad om att om Maria Larsson är tydlig med att man vid hembesök ska kunna få lufta sina åsikter och tankar, även få hjälp med avlastning och få vara ledig några dagar så kan det underlätta. Du tar upp behandling av män som slår sina kvinnor. Jag tror att du är på rätt spår här. Det finns i dag behandlingar inom kriminalvården, men jag tror att vi måste kunna gå längre. Tyvärr har vi inga utvärderingar i Sverige som säger att en behandling gör att män slutar att slå sina kvinnor. Men i de länder där man har gjort utvärderingen visar det sig att 80-90 procent av de män som behandlas faktiskt slutar att slå sina kvinnor. Jag eftersträvar och efterlyser en riktig behandling av män som slår sina kvinnor, inte bara för männens skull utan framför allt för de barn och kvinnor som löper stor risk att utsättas för våld.

Helena Bouveng (M)

Anf. 90 Helena Bouveng (M)

Fru talman! Det förvånar mig att Vänsterpartiet är ett parti som vill lägga så mycket krut och pengar på ytterligare utredning. Hur mycket ska en sådan utredning kosta? De pengarna skulle jag mycket hellre vilja lägga på att förebygga brott exempelvis. Och spelar det egentligen någon större roll om det är 3 miljoner, 30 miljoner, 300 miljoner eller 3 miljarder som det kostar samhället? Jag är fullständigt övertygad om att om vi ska få upp frågorna ännu mer på det politiska planet och ut i våra tidningar så vill jag återgå till det jag hade i mitt inlägg. Jag tror att det är jätteviktigt att vi berättar historien om Sara, att vi berättar om Krister, att vi inte pratar om siffror, inte pratar om statistik, att vi pratar om dessa personliga händelser, om ansikten, om historier som vi har hört. Jag tror att vi får betydligt större genomslagskraft för att kunna sätta de här frågorna i fokus om vi berättar historien, inte ständigt diskuterar hur mycket pengar vi ska lägga på en utredning.

Lena Olsson (V)

Anf. 91 Lena Olsson (V)

Fru talman! Det är med viss besvikelse som jag konstaterar att det inte alls är intressant vad det här kostar samhället. Om jag uppskattar det lite grovt så säger man 3 miljarder kronor om året. Enligt den engelska studien skulle det kunna förvandlas till drygt 10 miljarder, och det är mycket pengar. Vi säger väl inte att vi bara ska snacka om pengar. Visst ska vi prata om Sara och Krister. Det var jättebra Helena att du tog upp det. Det var ett jättebra exempel på både förebyggande och sedan åtgärder. Det tyckte jag var jättebra. Om vi ska få fokus på frågor, få upp dem på bordet och verkligen få alla att förstå att det här är ett stort problem i samhället som kostar samhället stora pengar - i runda slängar 10 miljarder, kan jag säga, enligt de beräkningar som finns i internationella studier - så tror jag att det gör att det är mycket lättare att få genomslag för vad som faktiskt behöver åtgärdas. Är det helt orimligt för er att tänka er en utredning? En utredning har vi väl tillsatt i den här riksdagen? Är inte kvinnor som är misshandlade och barn till dessa kvinnor värda någonting så vi inte ens kan kosta på dem en utredning? Det tycker jag är bedrövligt i så fall. Jag är förvånad.

Helena Bouveng (M)

Anf. 92 Helena Bouveng (M)

Fru talman! De kvinnor och de barn som är utsätta för våld är värda väldigt mycket. Men hur gynnar vi dem när de står där slagna och hotade genom att vi säger att vi ska tillsätta en utredning som ska utreda hur mycket de kostar oss? Är det inte betydligt viktigare att vi gör konkreta saker som faktiskt hjälper dem ur den situationen? Den utredning som gjordes tycker jag är en väldigt bra fingervisning. Vi kan stå och säga att vi inte vet om det är 2 miljarder, 3 miljarder eller 10 miljarder, men jag tror inte att det har undgått någon att det kostar samhället väldigt mycket pengar. Ibland kan jag till och med undra, när det står i tidningen, om man nästan inte känner sig skuldbelagd för att man har gjort detta. Det får man absolut inte göra. Dina förslag om att sätta till ytterligare utredningar är för mig inte att kasta pengarna i sjön, men jag skulle vilja prioritera att lägga de pengarna på att våra kvinnor och våra barn som i dag utsätts för våld inte utsätts för det i morgon.

Beslut

Beslut: 2007-05-16

35 förslagspunkter, 30 acklamationer, 5 voteringar

Webb-tv: Beslut

16 maj 2007

Protokoll med beslut

2007-05-16

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Våldsbrott och brottsoffer - övergripande

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju269 yrkande 1 och 2006/07:Ju274 yrkande 2.

2. Konsekvensbeskrivningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju312 yrkande 2.

Reservation 1 (v)

3. Skärpning av lagen om besöksförbud

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju221.

Reservation 2 (s)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 2 (s)
s	0	98	0	32
m	76	0	0	21
c	24	0	0	5
fp	17	0	0	11
kd	17	0	0	7
v	3	1	14	4
mp	12	0	0	7
Totalt	149	99	14	87
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Elektronisk övervakning av besöksförbud

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju316 yrkande 11 och 2006/07:Ju331.

Reservation 3 (s, mp)
Reservation 4 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (s, mp)
s	0	99	0	31
m	76	0	0	21
c	24	0	0	5
fp	18	0	0	10
kd	17	0	0	7
v	0	0	18	4
mp	0	12	0	7
Totalt	135	111	18	85
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Kommunarrest

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju393.

6. Rätt att hämta tillhörigheter i skydd av polis

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju341 yrkande 2.

Reservation 5 (v)

7. Andra förebyggande åtgärder

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju235, 2006/07:Ju375, 2006/07:Ju394 och 2006/07:So379 yrkande 16.

8. Livsvillkoren för personer med skyddade personuppgifter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju341 yrkande 4.

Reservation 6 (s, v)

9. Polisens hot- och riskbedömningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju381.

Reservation 7 (s)

10. Årliga skrivelser om åtgärder mot våld mot kvinnor och barn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju368 och 2006/07:Ju369.

Reservation 8 (s, v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (s, v)
s	0	99	0	31
m	75	0	0	22
c	24	0	0	5
fp	18	0	0	10
kd	17	0	0	7
v	0	18	0	4
mp	12	0	0	7
Totalt	146	117	0	86
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Handlingsplanen mot våld mot kvinnor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju280.

12. Utvärdering av kvinnofridsreformen m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju203, 2006/07:Ju251, 2006/07:Ju345 yrkande 3, 2006/07:Ju351 yrkandena 1 och 2, 2006/07:Ju390 och 2006/07:A272 yrkande 4.

Reservation 9 (s)

13. Kostnadsberäkning av mäns våld mot kvinnor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju256 yrkande 2.

Reservation 10 (v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 10 (v)
s	97	2	0	31
m	76	0	0	21
c	24	0	0	5
fp	18	0	0	10
kd	17	0	0	7
v	0	18	0	4
mp	12	0	0	7
Totalt	244	20	0	85
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Äldre kvinnor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju223.

Reservation 11 (s, v, mp)

15. Barn som bevittnat våld

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju316 yrkande 12 och 2006/07:Ju344.

Reservation 12 (mp)

16. Handlingsprogram för stöd och hjälp åt HBT-personer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju256 yrkande 1.

Reservation 13 (v)

17. Våldsutsatta i samkönade relationer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju316 yrkande 13.

Reservation 14 (mp)

18. Prostituerade män

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju376 yrkande 3.

19. Företagare

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju310 yrkande 5.

20. Familjevåldsenheter m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju210, 2006/07:Ju321, 2006/07:Ju341 yrkande 6 och 2006/07:Ju371 yrkandena 3 och 4.

Reservation 15 (v)

21. Barnperspektiv på utredningar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:So267 yrkande 4.

Reservation 16 (s, v)

22. Barnahus

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju258, 2006/07:Ju261, 2006/07:Ju294, 2006/07:Ju318, 2006/07:Ju341 yrkande 11, 2006/07:Ju371 yrkandena 1 och 2 samt 2006/07:Ju373.

Reservation 17 (s, v)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 17 (s, v)
s	2	97	0	31
m	75	0	0	22
c	24	0	0	5
fp	18	0	0	10
kd	17	0	0	7
v	0	18	0	4
mp	11	1	0	7
Totalt	147	116	0	86
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

23. Polisens nationella handlingsplan för brottsofferarbete

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju320.

24. Information till brottsoffer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju269 yrkande 2 och 2006/07:Ju276.

Reservation 18 (s)

25. Information till offer för hatbrott

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:U294 yrkande 14.

Reservation 19 (s)

26. Kontaktperson för brottsoffer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju341 yrkande 1.

Reservation 20 (v)

27. Brottsutredningsgarani

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju274 yrkandena 1 och 3.

28. Genomströmningstider i brottmål

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju345 yrkande 1.

Reservation 21 (s, v)

29. Samverkan mellan myndigheter

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju316 yrkande 9 och 2006/07:So379 yrkande 12.

Reservation 22 (mp)

30. Brottsskador som har uppkommit i arbetet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju225.

31. Brottsskadeersättning när gärningsmannen är under 15 år

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju312 yrkande 11.

Reservation 23 (v)

32. Haverikommission vid dödligt våld

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju341 yrkande 3, 2006/07:Ju380, 2006/07:Ju388 och 2006/07:So375 yrkande 5.

Reservation 24 (s, v)

33. Analys av skillnader mellan länen när det gäller polisanmälningar av våldsbrott mot barn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju306 yrkande 1 och 2006/07:Ju397 yrkande 1.

Reservation 25 (s, v, mp)

34. Undersökning av förekomsten av missförhållanden vid utredningar om övergrepp mot barn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju341 yrkande 10.

Reservation 26 (s, v)

35. Rapporten Mäns våldsutövande - barns upplevelser

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju256 yrkande 7.

Reservation 27 (v)

Var är ärendet nu?

Beslut

Nej till motioner om våldsbrott och brottsoffer (JuU10)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Motioner från ledamöterna

Nej till motioner om våldsbrott och brottsoffer (JuU10)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Våldsbrott och brottsoffer - övergripande

2. Konsekvensbeskrivningar

3. Skärpning av lagen om besöksförbud

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Elektronisk övervakning av besöksförbud

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

5. Kommunarrest

6. Rätt att hämta tillhörigheter i skydd av polis

7. Andra förebyggande åtgärder

8. Livsvillkoren för personer med skyddade personuppgifter

9. Polisens hot- och riskbedömningar

10. Årliga skrivelser om åtgärder mot våld mot kvinnor och barn

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

11. Handlingsplanen mot våld mot kvinnor

12. Utvärdering av kvinnofridsreformen m.m.

13. Kostnadsberäkning av mäns våld mot kvinnor

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

14. Äldre kvinnor

15. Barn som bevittnat våld

16. Handlingsprogram för stöd och hjälp åt HBT-personer

17. Våldsutsatta i samkönade relationer

18. Prostituerade män

19. Företagare

20. Familjevåldsenheter m.m.

21. Barnperspektiv på utredningar

22. Barnahus

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

23. Polisens nationella handlingsplan för brottsofferarbete

24. Information till brottsoffer

25. Information till offer för hatbrott

26. Kontaktperson för brottsoffer

27. Brottsutredningsgarani

28. Genomströmningstider i brottmål

29. Samverkan mellan myndigheter

30. Brottsskador som har uppkommit i arbetet

31. Brottsskadeersättning när gärningsmannen är under 15 år

32. Haverikommission vid dödligt våld

33. Analys av skillnader mellan länen när det gäller polisanmälningar av våldsbrott mot barn

34. Undersökning av förekomsten av missförhållanden vid utredningar om övergrepp mot barn

35. Rapporten Mäns våldsutövande - barns upplevelser