Vägväsende m.m.
Betänkande 1991/92:TU15
Trafikutskottets betänkande
1991/92:TU15
Vägväsende m.m.
Innehåll
1991/92
TU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringsförslag om vägväsende i årets budgetproposition och ett 90-tal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i år. Regeringsförslagen avser bl.a. medelsanvisningar för olika vägändamål under nästa budgetår. Utskottet tillstyrker dessa förslag, som innebär medelsanvisningar enligt följande.
Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. 8,9 milj.kr.
Drift och underhåll av statliga vägar 5 908,3 milj.kr. Byggande av riksvägar 1 556,5 milj.kr. Byggande av länstrafikanläggningar 1 037,4 milj.kr. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar 835,7 milj.kr. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar 648,5 milj.kr. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder 707,3 milj.kr
Summa 10 702,6 milj.kr.
Vidare tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om att vägplaneringen skall inriktas mot utbyggnad av ett stamvägnät, innebärande ett rikstäckande, sammanhängande och robust nät av riksvägar med hög och jämn standard. Investeringar i riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet skall inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden. Utskottet tillstyrker också regeringsförslag som avser vägverkets organisation. Förslagen innebär bl.a. att en enhet för förvaltning av vägverkets aktiebolag skapas, att Vägverkets Investerings AB Väginvest omvandlas till ett holdingbolag för vägverkets övriga bolag och att verket -- inom en viss finansiell ram -- får bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt. Slutligen tillstyrker utskottet ett regeringsförslag om att Sverige skall tillträda 1975 års Europavägsöverenskommelse, som ersätter en överenskommelse av år 1950 i ämnet. Den nya överenskommelsen innebär omnumrering av vissa Europavägar i Sverige, dock inte E4, E6 och E18.
En inte obetydlig del av betänkandet ägnas motionsledes väckta frågor om finansiering av vägväsendet vid sidan av de ordinarie väganslagen. Utskottet erinrar om att avgiftsfinansiering av vägar möjliggjorts på senare år och om den planeringsram på 20 miljarder kronor för investeringar i trafikens infrastruktur som tillkom genom ett riksdagsbeslut förra året. Resurserna är ändå otillräckliga -- betonar utskottet -- för att de vägpolitiska målen skall kunna nås och för att kompensera den konkurrensnackdel som Sveriges perifera läge i förhållande till våra viktigaste marknader på kontinenten innebär. I sammanhanget föreslår utskottet, med anledning av en motion av Ny demokrati, att regeringen uppdrar åt vägverket att utreda möjligheten att låta ett privat konsortium genomföra en utbyggnad av E 6 som motorväg genom Bohuslän.
Till betänkandet är fogat åtta reservationer och en meningsyttring av v-suppleanten, avseende 14 moment i utskottets hemställan.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
B. Vägväsende m.m.
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:100 bilaga 7 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt B. Vägväsende m.m. (s. 29--60) 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings AB Väginvest i enlighet med vad i propositionen anförts (s.48), 2. att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna att vägverket i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt produktionsbolag i enlighet med vad i propositionen anförts (s.48), 3. att riksdagen godkänner att en enhet för förvaltning av vägverkets aktiebolag inrättas i vägverket i enlighet med vad i propositionen anförts (s.48), 4. att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar 1975 års överenskommelse European Agreement on Main International Traffic Arteries (AGR) (s.48), 5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt (s.48), 6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en ny bro över Svinesund (s.48), 7. att riksdagen till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 8921000 kr. (punkt B1, s. 49--50), 8. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5908300000 kr. (punkt B2, s. 50--54), 9. att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad i propositionen anförts (punkt B2, s. 50--54), 10. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användning av anslaget för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning (punkt B2, s. 50--54), 11. att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning, får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan detta anslag och anslag B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar (punkt B2, s. 50--54), 12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om finansieringen av reparationen av motorvägsbron i Södertälje (punkt B2, s. 50--54), 13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en ändring av högsta tillåtna växel- och boggietryck till 11,5 resp. 19 ton (punkt B2, s. 50--54), 14. att riksdagen godkänner en höjning av vägverkets låneram i riksgäldskontoret till högst 2000000000 kr. (punkt B2, s. 50--54) 15. att riksdagen medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra medel mellan detta anslag och anslag B5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar (punkt B2, s. 50--54), 16. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen av anslaget för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator (punkt B2, s. 50--54), 17. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon (punkt B3, s. 50--54), 18. att riksdagen till Byggande av riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1556500000 kr. (punkt B3, s. 54--55), 19. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen av anslaget för att täcka kapitalkostnader för utbyggnader av väg E6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile (punkt B3, s. 54--55), 20. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1037400000 kr. (punkt B4, s. 56--57), 21. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 835700000 kr. (punkt B5, s. 57--58), 22. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 648500000 kr. (punkt B6, s. 58--59), 23. att riksdagen till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 707300 000 kr. (punkt B7, s. 59--60).
Investeringsplanering
Vidare föreslår regeringen i avsnittet Särskilda frågor under denna rubrik (s. 178--184), mom. 1, att riksdagen godkänner de preciseringar av inriktningen av investeringsplaneringen som i propositionen har förordats innebärande att planeringen inriktas mot att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse (stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard och att investeringarna på riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden.
Motionerna
1991/92:T211 av Berit Andnor och Nils-Olof Gustafsson (båda s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en regionalpolitisk prioritering vid väganslagens fördelning över landet.
1991/92:T212 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen till anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1992/93 anvisar a) 1 250 milj.kr. utöver regeringens förslag, b) 100 milj.kr. utöver regeringens förslag, att användas för upprustning av väg 45 norr om Karlstad, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdig standard för vägar med likvärdigt trafikarbete, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om finansiering av vägunderhåll, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad prioritering av det lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet i investeringsplaneringen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av medel inom anslaget B4 till förmån för byggande av cykelleder.
1991/92:T214 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast till riksdagen redovisar hur nya finansieringskällor i enlighet med vad i motionen anförts kan tas i anspråk för att finansiera en kraftig utbyggnad av infrastrukturen.
1991/92:T217 av Max Montalvo m.fl. (nyd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av kringfartsleder, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkrare motorvägar.
1991/92:T218 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 7. (delvis) att riksdagen beslutar att landets järnvägs- och vägkapital inte får fortsätta att minska, 8. att riksdagen beslutar att anslaget till länstrafikanläggningar delas på väg- resp. järnvägsanslag, 9. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar (B4) för budgetåret 1992/93 anvisar 400000000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 1437400000 kr., 12. att riksdagen beslutar avskaffa anslaget till Särskilda bärighetshöjande åtgärder (B7), 13. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar (B2) för budgetåret 1992/93 anvisar 700000000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 6608300000 kr., 14. att riksdagen till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar (B5) för budgetåret 1992/93 anvisar 200000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 1035700000 kr., 15. att riksdagen till Drift och byggande av enskilda vägar (B6) för budgetåret 1992/93 anvisar 150000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 798500000 kr., 16. att riksdagen till Byggande av riksvägar (B3) för budgetåret 1992/93 anvisar 500000000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 1056500000 kr.
1991/92:T219 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär att beräknad nyttoavkastning av vägobjekt skall vara styrande för ordningen över landet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en fast andel av från länen inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras till resp. län som ytterligare väganslag, och att ett klarare samband mellan bilskatter och väginvesteringar skapas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brukaravgifter successivt skall avlösa bensin- och fordonsskatter.
1991/92:T220 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att s.k. flaskhalsar prioriteras vid förbättring av vägar.
1991/92:T301 av Lars Stjernkvist och Maj-Inger Klingvall (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare stimulansåtgärder för att möjliggöra en utbyggnad av spårvägen i Norrköping m.fl. likartade satsningar.
1991/92:T308 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av Europaväg 6 genom Bohuslän till motorvägsstandard fram till riksgränsen Sverige/Norge, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snar igångsättning av delprojekt genom Ljungskile samhälle och att medel beviljas härför, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggstart för etapp 2 Ljungskile norr--Sunningesund--Torp, innebärande bro eller tunnel vid passagen av Byfjorden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det sysselsättningspolitiska läget i Bohuslän.
1991/92:T316 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att verksamheten med automatisk hastighetsövervakning avbryts.
1991/92:T317 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Österledens hot mot Stockholms kungsådra.
1991/92:T319 av Stig Grauers m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för infrastrukturella satsningar inrymma en fortsatt utbyggnad av E6.
1991/92:T320 av Göran Lennmarker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om numrering av vägavfarter.
1991/92:T321 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ge riksväg 45 stamvägstatus och Europavägstatus för sträckan Göteborg--Karesuando--Nordkap.
1991/92:T323 av Bruno Poromaa och Åke Selberg (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vägförbindelse för Talma sameby.
1991/92:T326 av Ian Wachtmeister och Kenneth Attefors (båda nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vägverkets planeringsförutsättningar skall inriktas mot ett förverkligande av motorvägstriangeln och fullföljande av E6 som motorväg, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att E6 i Bohuslän snarast bör överlåtas på ett privat konsortium att finansiera, bygga och driva, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de budgeterade och planerade investeringsmedlen som avsatts till motorvägsbyggen, men som ej används av vägverket till motorvägsbyggen på grund av vägavgifter, skall användas till det sekundära vägnätet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att när företagsekonomiskt finansierade vägbyggen är betalda skall dessa återgå till staten utan ersättning.
1991/92:T327 av Bertil Danielsson m.fl. (m,nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigareläggning och finansiering av väginvesteringar på E66, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativ investeringsform för vägbyggen.
1991/92:T329 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre villkor för cykeltrafik.
1991/92:T331 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerheten för personalen vid vägarbete.
1991/92:T332 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna vad i motionen anförts om utbyggnad av spårvägen i Norrköping.
1991/92:T333 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagens tidigare beslut om infrastruktursatsningar på trafikens område om en satsning i Norrlands inland, Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige även framdeles bör beaktas.
1991/92:T335 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statsbidrag till enskilda vägar skall vara specialdestinerade.
1991/92:T339 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avbrytande av projektet Höga kusten-bron.
1991/92:T340 av Lars-Ove Hagberg och Bertil Måbrink (båda v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att några statliga resurser till Bergslagsdiagonalen inte kan komma i fråga.
1991/92:T341 av Stina Eliasson (c) vari yrkas 2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att vägverket vid förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg- eller broprojekt inom stödområdet också skall medge att ersättning för räntekostnaden utgår fram till att projektet inlöses, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda brofonder.
1991/92:T347 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vägsalt skall användas endast på stora genomfartsvägar.
1991/92:T520 av Laila Strid-Jansson och Arne Jansson (båda nyd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en omprioritering av redan avsatta medel skall disponeras för en ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och Hudiksvall.
1991/92:T629 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket må beakta vad i motionen anförts om inlemmande av Gotland i det svenska trafiknätet.
Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m.
1991/92:T201 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationer i skogslänen beträffande vägar.
1991/92:T208 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att Värmland får utökade resurser vid fördelningen av väganslagen.
1991/92:T219 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Stockholms län skall tilldelas sin rättmätiga andel av väganslagen.
1991/92:T227 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av vägar på Södertörn.
1991/92:T228 av Lennart Brunander (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar av riksvägarna 41 och 27, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att mer medel av väganslag och resurser mot arbetslöshet används för att förbättra vägnätet i Sjuhäradsbygden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beläggning av grusvägar.
1991/92:T302 av Martin Nilsson och Nils Nordh (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förverkligande av förbifarterna på riksväg 26 genom Gislaved och Smålandsstenar.
1991/92:T303 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning och modernisering av vägnätet i Västmanland.
1991/92:T304 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bro mellan Fotö och Hönö.
1991/92:T305 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snabbt fullfölja upprustningen av vägförbindelsen Norrköping--Västerås--Gävle, den s.k. räta linjen.
1991/92:T306 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att prioritera upprustningen av vägnätet i Västmanland.
1991/92:T307 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Västmanlands län skall ges hög prioritet vid fördelning av tillgängliga och tillkommande medel.
1991/92:T309 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en upprustning av vägnätet i Bohuslän.
1991/92:T310 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillskapande av Dackeleden som genomfartsled i inre Småland genom uppklassning och upprustning av riksväg 23-138-34, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av investeringsmedel för ombyggnad och upprustning av Dackeleden.
1991/92:T311 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av vägarna i Kalmar län.
1991/92:T312 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av väginvesteringar i södra Sverige.
1991/92:T313 av Anders Svärd m.fl. (c,m,fp,kds,v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksvägarna 50 och 60 tas in i stamvägnätet och byggs ut som delar av en planerad inlandsväg.
1991/92:T314 av Birgitta Johansson och Håkan Strömberg (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning vad gäller vägarna 49 och 195.
1991/92:T315 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förbättrad vägstandard av Europa- och riksvägarna inom Örebro län.
1991/92:T318 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i vägverkets plan för viktiga infrastrukturinvesteringar bör medel avsättas för ombyggnad av riksväg 50 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:T322 av Carl Olov Persson och Rose-Marie Frebran (båda kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggnation av E18 från Köping mot Örebro med anslutning till E4 i Götlunda.
1991/92:T324 av Isa Halvarsson och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av vägnätet i Värmland och Dalsland.
1991/92:T325 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av vägnätet i Västmanland, bl.a. Europaväg 18 på sträckan Köping--Arboga.
1991/92:T328 av Viola Furubjelke (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av E66 dragning förbi Söderköping.
1991/92:T330 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av väg 46.
1991/92:T333 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat behov av vägmedel till Värmlands län.
1991/92:T334 av Bengt Dalström och Christer Windén (båda nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projektering och utbyggnad av E3 och E18 till motorvägsstandard mellan främst Örebro och Arboga.
1991/92:T336 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen noga bör pröva förutsättningarna att genomföra föreslagen Europavägsträckning, Baltic Link.
1991/92:T337 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bättre vägförbindelse mellan E3 och Landvetterflygplatsen.
1991/92:T341 av Stina Eliasson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade anslag för underhåll och upprustning av vägnätet i Jämtlands län.
1991/92:T342 av Annika Åhnberg m.fl. (v,fp,c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att vägverket får i uppdrag att inrymma trafikplatsen vid Södertälje Syd i sin flerårsplan i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:T343 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av bro till Torsö.
1991/92:T344 av Lisbet Calner och Karl-Erik Svartberg (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar inom kommunikationssektorn i Bohuslän.
1991/92:T345 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett "vägpaket" för Västernorrlands län i syfte att nå en med övriga landet jämförbar vägstandard.
1991/92:T346 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad andel av infrastruktursatsningar till Älvsborgs län.
1991/92:A258 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påbörja E18-sträckan Köping--Arboga och erforderliga åtgärder längs den s.k. räta linjen Norrköping--Västerås--Gävle.
1991/92:A437 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upprustning av väg 62 genom Klarälvsdalen får högsta prioritet.
1991/92:Jo676 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturella satsningar i form av vägar och hamnutbyggnad inom regionen Österlen.
1991/92:Ub437 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till Europavägsstandard, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av väg 25.
Utskottet
1 Vägverkets uppgifter och organisation
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning, dvs. byggande och drift av vägar. Verkets uppgifter är att svara för statens väghållning, planering av riksvägar, fördelning av statsbidrag till vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. samt att svara för tillsyn av statskommunvägar och viss enskild väghållning. Väglagen (1971:948) och vägkungörelsen (1971:954) innehåller de grundläggande bestämmelserna om väghållningen. År 1982 bildades ett av vägverket helägt bolag, Swedish National Road Consulting AB (SweRoad AB). Syftet med bolaget är att på affärsmässiga grunder bedriva exportverksamhet på väghållningsområdet. År 1990 -- två år efter ett riksdagsbeslut som möjliggjorde avgiftsfinansiering av vägar -- bildades ytterligare ett av vägverket helägt bolag, Vägverkets Investerings Aktiebolag Väginvest (Väginvest AB), med uppgift att svara för verkets ägarfunktion för avgiftsfinansierade vägobjekt. Med stöd av ett riksdagsbeslut i maj 1991 har vägverket omorganiserats med verkan fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Den nya organisationen innebär bl.a. att verket består av en beställardel, väghållningsenheten, och en produktionsdel, produktionsenheten. Väghållningsenheten är uppdelad i sju regioner med regionkontor i Luleå, Härnösand, Stockholm, Göteborg, Eskilstuna, Jönköping och Kristianstad. Produktionsenheten är uppdelad i fem produktionsområden med produktionsområdeskontor i Umeå, Östersund, Västerås, Vänersborg och Växjö. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner inrättandet av ytterligare en enhet, för förvaltning av vägverkets aktiebolag. Dessa bolag är för närvarande -- förutom de redan nämnda SweRoad AB och Väginvest AB -- Stockholmsleder AB och Rödöbron AB. De båda sistnämnda är dotterbolag till Väginvest AB. Stockholmsleder AB har bildats till följd av det s.k. Dennispaketet och Rödöbron AB för uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad broförbindelse i Storsjön i Jämtlands län. Verksamheten i Väginvest AB bör enligt föredragande departementschefen renodlas så att företaget blir ett holdingbolag, som även har viss utredningsverksamhet för avgiftsfinansierade projekt. Regeringen föreslår att den av riksdagen bemyndigas besluta om ändringar i bolagsordningen för Väginvest AB samt att godkänna förändringar av aktiekapitalet för bolaget. Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna att vägverket i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt produktionsbolag -- Produktionsbolag Gotland AB -- samt att godkänna bolagsordningen och ändringar av aktiekapitalet i detta bolag. Till stöd för förslaget åberopas stora samordnings- och rationaliseringsvinster för såväl vägverket som Gotlands kommun. I propositionen erinras vidare om att vägverket enligt nu gällande ordning inte har rätt att bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade projekt. Departementschefen finner det angeläget att verket ges goda förutsättningar att öka antalet avgiftsfinansierade vägar och broar. I de fall det inte är möjligt att i samarbete med andra intressenter bilda bolag för sådana vägar, bör därför vägverket ges rätt att efter beslut av regeringen få bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt. Samma regler avseende byggkostnadens storlek som gäller för delägda bolag bör gälla i dessa fall. Utskottet återkommer till dessa regler i samband med behandling av frågor om vägväsendets finansiering. Regeringens sålunda återgivna förslag föranleder ingen erinran från utskottets sida och tillstyrks följaktligen.
2 Vägnätet
Det svenska väg- och gatunätet omfattar enligt propositionen ca 415000 km. Vägnätet består av allmänna och enskilda vägar samt tätorternas gator. Det allmänna vägnätet omfattar omkring 104000 km. Av dessa sköter staten genom vägverket väghållningen på omkring 98000 km statliga vägar. Väghållningen på resterande 6000 km -- de s.k. statskommunvägarna -- sköts av de kommuner som har förordnats till egna väghållare. Det allmänna vägnätet kompletteras av kommunala vägar och gator -- omkring 36000 km -- samt av en mängd enskilda vägar vilkas sammanlagda längd uppskattas till omkring 283000 km. För omkring 73000 km av de enskilda vägarna utgår statliga bidrag. Det allmänna vägnätet är uppdelat i riksvägar och länsvägar. Riksvägnätet omfattar för närvarande omkring 14000 km och länsvägnätet omkring 84000 km. Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i enlighet med en internationell överenskommelse som träffades år 1950 inom ramen för det arbete som bedrivs av FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Av propositionen framgår att 1950 års överenskommelse år 1975 ersattes av en ny, med en annan princip för numrering av Europavägar. Enligt den nya överenskommelsen skall alla vägar med i huvudsak nord--sydlig sträckning ha udda nummer och vägar med i huvudsak öst--västlig riktning ha jämna nummer. Den nya överenskommelsen innebar för Sveriges del en omfattande förändring av Europavägsnumreringen. Sverige tog därför, tillsammans med Finland och Norge, fram ett förslag till ändring i 1975 års överenskommelse som innebär att Europavägarna E4 och E6 får behålla sina nuvarande vägnummer. Skälen för förslaget var, för Sveriges del, dels att begreppen E4 och E6 är väl etablerade inom landet, dels att en omnumrering av dessa vägar kraftigt skulle öka kostnaderna för omskyltning m.m. Detta förslag har accepterats av de länder som godkänt den nya överenskommelsen. Departementschefen anser därför att även Sverige bör kunna tillträda denna. Berörda Europavägar i Sverige kommer att omnumreras under innevarande år. Utskottet tillstyrker regeringens förslag att riksdagen godkänner att Sverige ratificerar 1975 års Europavägsöverenskommelse.
3 Vägväsendets finansiering
Byggande och drift av allmänna vägar, liksom av kommunala vägar och gator, finansieras i princip med allmänna medel. I budgetpropositionen fördelas förslagen till medelsanvisningar för vägväsendet på åtta anslag. Det åttonde anslaget, Vägverket: Försvarsuppgifter, behandlas emellertid inte här utan kommer att behandlas av försvarsutskottet i samband med proposition 1991/92:102 om totalförsvarets utveckling. De medelsanvisningar som föreslås under de sju första anslagen för nästa budgetår omfattar ett totalt belopp av 10,7 miljarder kronor. Motsvarande belopp i vägverkets anslagsframställning uppgår till 23,9 miljarder kronor. Riksdagen har vid ett flertal tillfällen på senare år uttalat att det inte är möjligt att över statsbudgeten tillgodose de stora behov som finns inom väghållningen. 1988 års trafikpolitiska beslut, som gjorde det möjligt att avgiftsbelägga nya vägar, skall ses mot bakgrund av dessa uttalanden. Utskottet återkommer i det följande till frågor som rör avgiftsfinansiering av vägar. Våren 1991 beslöt riksdagen att inrätta ett anslag för investeringar i trafikens infrastruktur. Ytterligare ett anslag för sådana investeringar tillkom genom ett riksdagsbeslut hösten 1991. De båda anslagen skall användas för bl.a. väginvesteringar och hör sålunda hemma i en redogörelse för vägväsendets finansiering. I detta betänkande behandlas de emellertid endast översiktligt och först efter behandlingen av de ordinarie väganslagen. Sakbehandling av frågor som rör de båda infrastrukturanslagen återkommer utskottet till senare i vår i ett betänkande om trafikpolitikens inriktning.
3.1 Finansiering via de ordinarie väganslagen B1--B7
B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.
Från anslaget betalas vissa kostnader för central administration, översiktlig vägplanering, fastställande av arbetsplaner samt vägverkets internrevision. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på 8,9 milj.kr. för nästa budgetår.
B 2. Drift och underhåll av statliga vägar
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för drift och underhåll av statliga vägar och verkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar. Vidare betalas från anslaget vägverkets räntekostnader för kredit i riksgäldskontoret för inköp av anläggningstillgångar. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 5908,3 milj.kr. för nästa budgetår.
I motion T212 (s) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar ett belopp som är 1 350 milj.kr. större än det regeringen föreslår. Av detta belopp bör 1 250 milj.kr. fördelas jämnt över vägverkets arbetsområden i hela landet och 100 milj.kr. användas för upprustning av riksväg 45 norr om Karlstad. I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 700 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 6,6 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandena.
Under rubriken B 2. Drift och underhåll av statliga vägar förelägger regeringen riksdagen ytterligare nio förslag, som utskottet nu övergår till att behandla. I syfte att effektivisera väghållningen och underlätta planeringen bör vägverket enligt propositionen ha möjlighet att göra mindre justeringar under ett enskilt år mellan drift- och byggandeanslagen för väghållningen. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda anförts om jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för den statliga väghållningen.
I propositionen erinras om att regeringen i 1989 års budgetproposition redovisade sina ställningstaganden till försök med automatisk hastighetsövervakning. Riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 8, s. 44, bet. TU15, rskr. 229) godtog regeringens bedömning och anvisade medel för verksamheten. Departementschefen anser att medel för inköp av utrustning för automatisk hastighetsövervakning även fortsättningsvis bör ställas till rikspolisstyrelsens förfogande. 5 milj.kr. från anslaget beräknas för nästa budgetår.
I motion T316 (m) yrkas att riksdagen beslutar att verksamheten med automatisk hastighetsövervakning skall upphöra. Motionären framhåller att många juridiska tveksamheter vidlåder vad han kallar spionkamerorna längs våra vägar. Trafikövervakning ger -- betonar han -- bättre förebyggande effekt, om den används till synlig bevakning. Med hänsyn till att ifrågavarande verksamhet är av försökskaraktär har utskottet ingen erinran mot regeringens förslag, men förutsätter att regeringen för riksdagen senast i nästa budgetproposition redovisar en utvärdering av verksamheten. Regeringens förslag tillstyrks sålunda, medan motionen avstyrks.
I samband med att statliga vägar byggs om och öppnas för trafik förekommer ofta att vägen i den gamla sträckningen dras in från allmänt underhåll, framhålls det i propositionen. Väghållningen av sådana vägar får som regel övertas av enskilda. Dessa vägar uppfyller ofta kraven för att få statsbidrag till enskild väghållning. I de fall vägverket saknar medel under anslaget B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för detta ändamål bör det även under nästa budgetår vara möjligt för vägverket att besluta om överföring av medel motsvarande gällande statsbidrag från anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar till anslag B6. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda anförts om överföring av medel mellan anslagen B2. och B6.
Vidare föreslås i propositionen att en kostnad på 185 milj.kr. för reparationer under år 1991 på väg E4 vid Södertälje kanal skall betalas inom ramen för föreslagna medel på anslaget B2. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda anförts om finansieringen av reparationen av motorvägsbron i Södertälje.
Inom stora delar av Västeuropa tillåts nu 11,5 tons drivaxeltryck och 19 tons boggitryck för internationell trafik, framhålls det i propositionen. Denna fråga har bl.a. genom EES-avtalet fått stor betydelse för anpassningen av den svenska transportmarknaden till EG. Enligt en redovisning av vägverket medför en upplåtelse av delar av vägnätet för 11,5 tons drivaxeltryck och 19 tons boggitryck en ökad kostnad för det årliga underhållet med ca 180 milj.kr. Överläggningar i frågan pågår för närvarande mellan vägverket och berörda intressenter och organisationer. Departementschefen ser för sin del inte längre några väsentliga skäl till att inte föreslå en höjning av de högsta tillåtna drivaxel- och boggitrycken för internationell trafik. I vilken omfattning och vid vilken tidpunkt denna ändring bör äga rum bör regeringen ta ställning till sedan vägverket redovisat hur överläggningarna med berörda intressenter utfallit. Reformen bör finansieras genom att medel från anslaget till drift och underhåll av statliga vägar används till detta ändamål. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda anförts.
Riksdagen beslutade våren 1990 att vägverket skulle ges rätt att inom en total låneram i riksgäldskontoret få låna medel till investeringar i anläggningstillgångar (prop. 1989/90:88 bil. 2, bet. TU27, rskr. 325). Låneramen fastställdes till 1305 milj.kr. Regeringen föreslår att låneramen vidgas till 2000 milj. kr. under budgetåret 1992/93. Som skäl åberopas bl.a. ändrade redovisningsprinciper och överföring av lån från statskontoret för ADB-utrustning. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den föreslagna höjningen av vägverkets låneram i riksgäldskontoret.
I propositionen framhålls att vägverket på regeringens uppdrag gjort en översyn av väghållningsansvaret för stat och kommun. Översynen har inneburit att antalet väghållande kommuner har ökat från 110 vid årsskiftet 1989/90 till ca 200 vid årsskiftet 1990/91. Då det även under budgetåret 1992/93 är svårt att fullt ut förutse omfattningen av ändringar i väghållningsansvaret bör riksdagen bemyndiga regeringen att få överföra medel mellan anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda anförts om överföring av medel mellan anslagen B2. och B5.
I propositionen framhålls vidare att det även under budgetåret 1992/93 bör vara möjligt att använda anslag B2. Drift och underhåll av statliga vägar vid utbetalning av tilläggsbidrag enligt förordningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa vägar och kollektivtrafikanläggningar m.m. till de kommuner som blir väghållare efter den 1 januari 1992. Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad sålunda anförts om tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator.
I propositionen lämnas också en redogörelse för en utredning som vägverket och trafiksäkerhetsverket utfört på regeringens uppdrag om möjligheterna att reducera dubbdäckens slitage på vägbeläggningen. Departementschefen gör samma bedömning som de båda verken att nuvarande dubbdäcksförbud för tunga fordon bör kunna slopas. Utskottet gör för sin del ingen annan bedömning och föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförs om slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon.
B 3. Byggande av riksvägar
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av riksvägar samt lämnas bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som är riksvägar. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1556,5 milj.kr. för nästa budgetår.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett 500 milj.kr. lägre belopp än vad regeringen föreslagit, dvs. 1056,5 milj.kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
Departementschefen erinrar om att riksdagen i maj 1987 godkände att en kredit inrättades i riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden av väg E6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile och att kapitalkostnaden år 1987 fick belasta anslaget. Kapitalkostnaden för krediten beräknas under år 1992 uppgå till 120 milj.kr. och bör enligt propositionen få belasta anslaget för nästa budgetår. I propositionen har felaktigt angivits att kapitalkostnaden avser år 1993. På motsvarande sätt angavs i 1991 års budgetproposition felaktigt att en kapitalkostnad för kalenderåret 1992 skulle bestridas med medel anvisade under anslaget för budgetåret 1991/92. Det kalenderår som regeringen då avsåg var 1991. Även den felaktigheten bör nu korrigeras. Utskottet har ingen erinran mot att ifrågavarande kapitalkostnader belastar anslaget för byggande av riksvägar med de korrigeringar som utskottet angivit. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
B 4. Byggande av länstrafikanläggningar
Från anslaget betalas vägverkets kostnader för byggande av länsvägar och banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar. Vidare lämnas från anslaget bidrag till byggande av sådana statskommunvägar som inte är riksvägar, till väg- och gatuanläggningar samt till spåranläggningar för kollektiv persontrafik och cykelleder. Från anslaget lämnas också bidrag till kollektivtrafikåtgärder som främjar miljö, energieffektivitet och samordning. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 1037,4 milj.kr. för nästa budgetår. Departementschefen anger hur medelsförbrukningen under anslaget i stort beräknas fördela sig för år 1993 enligt följande sammanställning och framhåller att det är en uppgift för regeringen att göra den slutliga fördelningen.
Investeringar i länstrafikanläggningar 947,4 milj.kr. Bidrag till investeringar i trafikmedel m.m. 70,0 milj.kr. Bidrag till byggande av cykelleder 20,0 milj.kr.
Summa 1 037,4 milj.kr.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen anvisar ett 400milj.kr. högre belopp än vad regeringen föreslagit, dvs. 1437,4 milj.kr. Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag, varför detta tillstyrks och motionsyrkandet avstyrks.
I motion T212 (s) framhålls att utbyggnaden av cykelleder är en viktig trafiksäkerhetsfråga och att det är angeläget att utbyggnadstakten kan ökas i förhållande till de senaste åren. Det belopp som regeringen avser att använda för ändamålet för nästa budgetår, 20 milj.kr., innebär emellertid en real minskning i förhållande till innevarande budgetår. Beloppet bör därför höjas till 30 milj.kr. Även i motion T329 (s) uttalas önskemål om ökade medel för byggande av cykelleder. Vidare vill motionärerna ha en ändring av reglerna om statsbidrag för ändamålet. De erinrar om att statsbidrag kan utgå med 50% av anläggningskostnaden och föreslår att det skall stå varje län fritt att bestämma bidragsnivån. Det finns säkerligen -- betonas det i motionen -- cykelleder som skulle komma till utförande även med ett lägre bidrag. Andra angelägna projekt kan behöva högre bidrag för att sättas i gång. Med en högre flexibilitet i bidragsgivningen skulle sannolikt de anslagna medlen ge ett bättre resultat än vad som hittills varit fallet. Motionärerna vill också ha till stånd någon form av allmänna föreskrifter i syfte att underlätta för cyklister att medföra sina cyklar på allmänna färdmedel såsom flyg, tåg, bussar och båtar.
Utskottet finner för sin del den av regeringen angivna preliminära fördelningen av anslagsmedlen väl avvägd och kan därför inte tillstyrka någon sådan omfördelning som föreslås i motion T212 (s). Utskottet är inte heller berett att förorda den ändring av reglerna om bidrag till cykelleder som begärs i motion T329 (s). Vidare anser utskottet att det ankommer på berörda transportföretag att överväga vad som kan göras för att tillmötesgå önskemålet om förbättrade möjligheter att medföra cyklar på allmänna färdmedel. Med det sagda avstyrks motionsyrkandena.
I motion T218 (v) förordas en uppdelning av LTA-anslaget, dvs. anslaget för byggande av länstrafikanläggningar, på två anslag, ett för länsvägar och ett för länsjärnvägar. Ansvaret för fördelning av medel från anslaget bör enligt motionärerna överföras från vägverket till ett sekretariat inom kommunikationsdepartementet. 1988 års trafikpolitiska beslut innebar bl.a. att den sedan många år välutvecklade och decentraliserade planeringsprocessen för byggande av allmänna vägar utvidgades till att omfatta även investeringar i länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU20, rskr. 297). Utskottet fann de olika ändamål som anslaget avser i viss mån utbytbara och att investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar borde samordnas och prioriteras på länsnivå. Utskottet finner inte skäl frångå denna bedömning och avstyrker därför motionsyrkandet.
B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar
Från anslaget lämnas driftbidrag till statskommunvägar samt väg- och gatuanläggningar för kollektiv persontrafik. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 835,7 milj.kr. för nästa budgetår.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 1035,7 milj.kr., vilket innebär en ökning med 200 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 648,5 milj.kr. för nästa budgetår.
I motion T218 (v) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar 798,5 milj.kr., vilket innebär en ökning med 150 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandet.
I motion T335 (c) framhålls att nuvarande specialdestination av statsbidrag till enskilda vägar bör behållas. Motionären har noterat ett uttalande av departementschefen om att anslaget kan komma att ändras sedan regeringen tagit ställning till kommunalekonomiska kommitténs betänkande (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans -- statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer. Motionären säger sig tolka departementschefens uttalande så att bidraget skall inordnas i det generella statsbidrag till kommunerna som utredningen förordar. I avvaktan på regeringens förslag med anledning av utredningsbetänkandet i fråga är utskottet för sin del inte berett att förorda något sådant riksdagens uttalande som motionärerna föreslår. Motionen avstyrks följaktligen.
B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder
Riksdagen beslutade år 1987 om ett tioårigt investeringsprogram för bärighetshöjningar på vissa delar av vägnätet i syfte att så långt som möjligt anpassa detta till den standard som gäller inom EG (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU19, rskr. 235). En sådan anpassning bedömdes vara av stor betydelse för svenskt näringsliv, inte minst för den industri som utnyttjar skogsråvaror. Kostnaden för programmet beräknades till 5750 milj.kr. -- utöver ordinarie vägbyggnadsmedel -- i 1988 års prisnivå. För finansieringen beslutade riksdagen bl.a. i april 1987 om en höjning av fordonsskatten för vissa lastbilar och släpvagnar (prop. 1986/87:82, bet. SkU35, rskr. 194). Åtgärderna enligt programmet skulle inriktas på huvudvägnätet -- riksvägar och länsvägar -- samt dessutom på övriga länsvägar i de s.k. skogslänen, dvs. Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Departementschefens i det föregående återgivna uttalanden om att upplåta delar av vägnätet för 11,5 tons drivaxeltryck och 19 tons boggitryck skall ses mot bakgrund av de bärighetshöjande åtgärder som möjliggjorts bl.a. med medel från detta anslag. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 707,3 milj.kr. för nästa budgetår.
I motion T218 (v) framhålls att användningen av dessa anslagsmedel bidrar till att öka antalet mycket tunga vägtransporter. Därmed ökar också slitaget på miljön och på vägarna liksom antalet trafikolyckor. Anslaget bör därför avskaffas. Utskottet ser för sin del ingen anledning att ompröva 1987 års riksdagsbeslut. Regeringens anslagsberäkning har inte heller givit utskottet anledning till erinran, varför den i propositionen föreslagna medelsanvisningen tillstyrks, medan motionsyrkandet avstyrks.
3.2 Finansiering vid sidan av de ordinarie väganslagen B1--B7
Som utskottet framhållit i det föregående beslutade riksdagen våren 1988 -- mot bakgrund av de växande svårigheterna att över statsbudgeten tillgodose de stora behoven inom väghållningen -- att göra det möjligt att avgiftsbelägga vägar. Beslutet gällde endast nya vägar, dvs. vägar byggda efter den 1 juli 1988. Dessutom skapades möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och företag, att via förskottering av medel bidra till att genomföra vägobjekt som eljest inte skulle kunna förverkligas inom rimlig tid. De förskotterade medlen skall betalas tillbaka när medel finns tillgängliga inom de ordinarie anslagen. För att underlätta tillkomsten av avgiftsbelagda vägar och stimulera privat medfinansiering av väghållningen beslutade riksdagen våren 1990 att ge vägverket rätt att ta upp lån i riksgäldskontoret för finansiering av objekt vars byggkostnad understiger 100 milj.kr. eller att ställa borgen för delägda bolag (prop. 1989/90:88 bil. 2, bet. TU27, rskr. 325). Krediten skall återbetalas med de avgifter som uppbärs från objektet. Vidare bemyndigades regeringen att, efter ansökan från vägverket, låta verket finansiera krediten med anslagen till statlig väghållning. Om ett särskilt bolag bildas för ett sådant objekt, får vägverket gå in som delägare i bolaget samt använda anslagsmedel för att teckna aktier och ställa ut garantier. Det sammanlagda åtagandet i form av lån eller borgen för avgiftsbelagda vägar får inte överstiga 500 milj.kr. För objekt vars byggkostnad understiger 100 milj.kr. får regeringen fatta beslut i varje särskilt fall. I fråga om objekt vars byggkostnad understiger 30 milj.kr. får regeringen delegera sin beslutanderätt till vägverket. För objekt vars byggkostnad överstiger 100 milj.kr. skall beslutet underställas riksdagens prövning. Sådana objekt omfattas inte av den angivna låneramen på 500 milj.kr. Våren 1991 fattade riksdagen ett principbeslut (prop. 1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326) som gör det möjligt för vägverket att ta ut avgift även på gamla vägar, dvs. sådana som byggts före den 1 juli 1988. För detta krävs emellertid riksdagens medgivande i varje särskilt fall. I propositionen framhålls att vägverket tillsammans med norska myndigheter arbetar med projektering av en ny bro över Svinesund. Utgångspunkten är att avgifter tas ut för trafikering av den gamla förbindelsen i avvaktan på att en ny färdigställs. Avgiftsnivån behöver då inte bli orimligt hög på den nya bron. Ett genomförande av investeringen i enlighet härmed kräver emellertid ändringar av väglagen, framhåller departementschefen. Han avser att efter samråd med sin norska kollega senare för regeringen redovisa sina överväganden i frågan. Därefter kan det bli aktuellt för regeringen att förelägga riksdagen förslag till författningsändringar. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad sålunda anförts om en ny bro över Svinesund. Utskottet vill med anledning av detta förslag erinra om att riksdagens nämnda principbeslut våren 1991 kompletterades med ett beslut varigenom riksdagen antog ett i proposition 1990/91:87 framlagt förslag till principer för byggande av en ny bro över Svinesund. Dessa principer innebar att avgifter på den befintliga bron skulle få tas ut redan fr.o.m. det att arbetet på den nya bron inleddes. Riksdagen synes sålunda redan ha fattat ett beslut med den innebörd som regeringen avser med det nu föreliggande förslaget. Utskottet medverkar dock gärna till att undanröja varje tvekan som kan råda om innebörden av fjolårets riksdagsbeslut och tillstyrker därför, i avvaktan på det aviserade förslaget till författningsändringar, regeringens nu framlagda förslag.
Våren 1991 beslutade riksdagen också att inrätta ett särskilt anslag för större infrastrukturinvesteringar med beteckningen Investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1990/91:87, bet. TU24, rskr. 286). Riksdagen anslog för detta ändamål 5 miljarder kronor på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 och 5 miljarder kronor för innevarande budgetår i form av engångsanvisningar. Enligt beslutet skall ytterligare 10 miljarder kronor tillföras anslaget. En planeringsram på totalt 20 miljarder kronor har därmed beviljats av riksdagen. Medlen skall användas utöver ordinarie anslag för vägar, kollektivtrafikanläggningar och järnvägar och avse genomförandet av främst större strategiska infrastrukturprojekt till gagn för den ekonomiska tillväxten och miljön.
Hösten 1991 beslutade riksdagen att inrätta ytterligare ett anslag för investeringar i trafikens infrastruktur med beteckningen Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område (prop. 1991/92:25 bil. 5, bet. TU5, rskr. 88). Medelsanvisningen omfattade 1,5 miljard kronor, varav 984 milj.kr. avsåg vägprojekt.
Frågor som gäller finansiering av vägväsendet vid sidan av de ordinarie väganslagen behandlas i ett flertal motioner. Utskottet vill med anledning härav erinra om sin i flera sammanhang uttalade uppfattning att ökade ekonomiska resurser för investeringar och underhåll måste tillföras trafikens infrastruktur. Utskottets önskemål har, såvitt avser vägväsendet, i viss mån tillgodosetts genom de möjligheter till finansiering vid sidan av de ordinarie väganslagen som enligt redogörelsen ovan tillkommit på senare år. Trots dessa nya möjligheter framstår det ändå för utskottet som uppenbart att resurserna är otillräckliga för att de vägpolitiska målen skall kunna nås och för att kompensera den konkurrensnackdel som Sveriges perifera läge i förhållande till våra viktigaste marknader på kontinenten innebär. Ytterligare finansieringsmöjligheter bör därför enligt utskottets mening prövas. Utskottet har noterat att regeringen i två propositioner, 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken och 1991/92:69 om privatisering av statligt ägda företag, framhållit att investeringar i infrastruktur, som skapar förutsättningar för tillväxt, kan finansieras via inkomster från försäljningen av statligt ägda företag. I den allmänna debatten, liksom i de motioner som nu är i fråga, har förts fram ett flertal förslag om hur ytterligare medel skall kunna tillföras vägväsendet.
I motion T326 (nyd) framhålls (yrkande2) att en fortsatt utbyggnad av E6 genom Bohuslän som motorväg bör åstadkommas genom att ett privat konsortium finansierar, bygger och driver vägen. Budgeterade och planerade investeringsmedel som avsatts till motorvägsbyggen, men som inte används till sådana byggen på grund av vägavgifter, bör enligt motionärerna (yrkande3) användas till kompletterande finansiering av det sekundära vägnätet. Vidare framhåller motionärerna (yrkande4) att när företagsekonomiskt finansierade vägbyggen är betalda skall dessa återgå till staten utan ersättning. Utskottet ser gärna att privata lösningar av frågan om en fortsatt utbyggnad till motorväg av E6 genom Bohuslän allvarligt övervägs. Det är, som utskottet just framhållit, nödvändigt att finna alternativa finansieringsformer om väginvesteringarna och vägunderhållet skall kunna öka i tillräcklig omfattning. Innan ett beslut om den av motionärerna förordade konsortielösningen kan fattas, måste dock vissa frågor klarläggas. Det gäller bl.a. om utbyggnaden av E6 genom Bohuslän är företagsekonomiskt lönsam eller, om så inte är fallet, hur stora statsbidrag som krävs. Det gäller också frågan hur vägavgifterna skall utformas för att förmå lokala trafikanter att välja den snabbare och säkrare motorvägen framför långsammare och mindre trafiksäkra, men avgiftsfria, vägar i Bohuslän. Utskottet anser att regeringen bör uppdra åt vägverket att skyndsamt utreda möjligheten att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän på det sätt som föreslås i motion T326 (nyd). Även andra lösningar bör naturligtvis kunna övervägas i sammanhanget. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motionsyrkandena torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Även syftet med motion T327 (m, nyd) om uppdrag åt ett privat byggföretag att bygga och finansiera ett avsnitt av E 66 torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett.
I motion T212 (s) framhålls att andra finansieringskällor än statsbudgeten på lång sikt torde behövas för att åstadkomma ett positivt trendbrott för det eftersläpande vägunderhållet. Från flera håll har framförts förslag -- säger motionärerna -- om ett "rakt rör" mellan delar av trafikanternas avgifter och vägverkets budget. Erfarenheterna från andra infrastrukturområden som finansieras direkt av konsumenterna -- t.ex. el och tele -- är goda. Sannolikt står inte valet mellan långsiktigt ökade resurser till vägarna via ordinarie budgetmedel eller via ett "rakt rör". Valet är snarare ökade resurser via det "raka röret" eller inga nya resurser alls. I motionen framhålls vidare att det särskilda programmet för bärighetshöjande åtgärder har tillkommit i samarbete med den tunga trafikens organisationer och att investeringarna i sådana åtgärder finansieras med en tillfälligt förhöjd skatt för de tunga fordonen. På motsvarande sätt skulle det kunna vara möjligt att åtgärda de allvarligaste bristerna på hela vägnätet. Genom utökade resurser under t.ex. fem år skulle vägverket kunna "reparera ifatt" de allvarligaste skadorna på vägnätet. Regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag om finansiering av förbättrat vägunderhåll i enlighet med de angivna riktlinjerna. I motion T219 (m) framhålls att en fast andel av de från länen inbetalda fordons- och bensinskatterna bör återföras till resp. län som ytterligare väganslag. Vidare framhålls att dessa skatter successivt bör avlösas av brukaravgifter.
Utskottet vill för sin del inte utesluta möjligheten att till en del finansiera statens väghållning genom någon form av brukaravgift som tillförs vägverket. I s-motionen pekas på sambandet mellan prestation och motprestation genom taxor i fråga om t.ex. televerkets tjänster. Ett sådant samband synes utskottet väsentligt i en marknadsekonomi. Utskottet förutsätter att regeringen -- i samband med sina överväganden om alternativa finansieringsmöjligheter för infrastrukturinvesteringar och underhållsinsatser -- även beaktar möjligheten att införa brukaravgifter. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena torde inte vara erforderligt. Dessa avstyrks följaktligen.
Genom 1988 års trafikpolitiska beslut skapades, som nämnts, möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och företag, att via förskottering av medel bidra till att genomföra vägobjekt som eljest inte skulle kunna förverkligas inom rimlig tid. Frågan om ränta på förskotterade medel för väginvesteringar behandlas i motion T341 (c). Motionären vill att vägverket, vid förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg- eller broprojekt inom stödområdet, skall betala ersättning för räntekostnaden fram till dess projektet inlöses. Om en sådan ersättning inte beviljas, innebär det enligt motionären en risk för en fortsatt koncentration av vägbyggen till områden utanför stödområdet. Som framhölls i det trafikpolitiska beslutet år 1988 bör förskottsfinansiering endast kunna komma i fråga när den som förskotterar har så stor nytta av vägobjektets tillkomst att någon förräntning på insatt kapital normalt inte erfordras. En ordning med ränteutbetalningar skulle i motsvarande mån minska de medel som finns tillgängliga för vägväsendet som helhet, något som utskottet för sin del inte vill rekommendera. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
I motion T214 (s) framhålls att regeringen för riksdagen bör redovisa hur nya finansieringskällor för utbyggnad av infrastrukturen kan tas i anspråk. Som exempel på sådana finansieringskällor nämner motionärerna bilavgifter vid infart till Göteborgs centrum, vägavgifter vid utbyggnad av vägar med hög trafikstandard samt miljöavgifter/skatter. Motionärerna säger sig också kunna acceptera lånefinansiering av särskilt angelägna objekt. Frågan om bilavgifter behandlas inom ramen för de s.k. storstadsförhandlingarna. I propositionen upplyser departementschefen att han tänker återkomma till riksdagen med en redogörelse för dessa förhandlingar. Som framgår av vad utskottet anfört ovan finns redan möjligheter att låne- och avgiftsfinansiera vägar. Något riksdagens uttalande med anledning av motionsyrkandet synes sålunda inte påkallat, varför motionsyrkandet avstyrks.
I motion T341 (c) föreslås att särskilda brofonder skall bildas för finansiering av brobyggen över Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i Jämtland. Motionären framhåller att färjorna över de båda sunden behöver repareras och inom kort förnyas. Medel som vägverket avsätter för reparationerna och för att skaffa nya färjor bör i stället avsättas till de föreslagna fonderna. Som utskottet framhållit inledningsvis i detta betänkande har ett företag med namnet Rödöbron AB bildats för uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad bro över Rödösundet. I det avtal om projektet som vägverket träffat med berörda intressenter berörs även möjligheterna att i en framtid kunna uppföra en bro över Vallsundet. Med det sagda finner utskottet syftet med motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett, varför ett bifall till detsamma avstyrks.
4 Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens inriktning
Fördelningen av de medel som riksdagen anvisar för byggande av riksvägar och av länstrafikanläggningar, dvs. bl.a. länsvägar, styrs av flerårsplaner som vägverket resp. länsstyrelserna upprättar. Grunden för dessa planer utgörs av de mål för vägpolitiken som riksdagen fastställde i det trafikpolitiska beslutet år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU13, rskr. 159). I beslutet framhålls till en början att vägpolitiken skall syfta till att förverkliga det övergripande trafikpolitiska målet att "erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad." För att möjliggöra detta lade riksdagen fast följande sex delmål.
Ansvaret för väghållningen skall vara lämpligt avgränsat. Detta är en förutsättning för att de framtida kraven på en effektiv och rättvis vägpolitik skall kunna mötas. Staten bör därvid ha ett avgörande ansvar för den övergripande vägplaneringen, medan kommunerna och trafikhuvudmännen bör svara för lokala och i viss mån även regionala bedömningar. Vägkapitalet skall säkras. Vägarna representerar betydande värden som inte får minska genom eftersatt underhåll och för låg investeringstakt i förhållande till trafiktillväxten. De medel som anvisas till väghållningen skall så långt som möjligt användas till att upprätthålla standarden på vägnätet. En god miljö skall eftersträvas. Därför skall miljöintressena beaktas på ett tidigt stadium av planerings- och projekteringsprocessen. Trafiksäkerheten skall förbättras. Bra vägar är ett verksamt sätt att begränsa antalet olyckor i trafiken. Vägnätet skall bidra till ett effektivt resursutnyttjande. Goda kommunikationer har en strategisk betydelse för näringslivets utveckling i en ort eller region. En tillfredsställande vägstandard i landets alla delar, även på det lågtrafikerade vägnätet, skall säkerställas. För den regionala utvecklingen och förnyelsen är vägplaneringen ett viktigt instrument.
Riksdagen beslutade våren 1991, på förslag av regeringen, om vissa förändringar av investeringsplaneringen för vägar (prop. 1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Förändringarna innebar i huvudsak följande. Ett särskilt gemensamt nationellt vägnät skall pekas ut och ges en särställning vid det framtida arbetet med planering. Det rikspolitiska inflytandet i planeringssystemet för riksvägar skall stärkas samtidigt som länsstyrelserna tillförsäkras en fortsatt aktiv roll i planeringen. Regionala program på systemnivå skall utarbetas. Ansvaret för det statskommunala och enskilda vägnätet bör överföras till kommunerna så snart detta är praktiskt genomförbart.
Av propositionen framgår att regeringen, på grundval av detta riksdagsbeslut, utfärdat planeringsdirektiv för den långsiktiga planeringen för vägverkets verksamhetsområde för perioden 1994--2003.
I ett annat av riksdagen godkänt betänkande våren 1991 med anledning av den nämnda propositionen 1990/91:87 (bet. TU24, rskr. 286) framhöll utskottet att det politiska inflytandet över planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar, dvs. bl.a. väginvesteringar, borde stärkas och att regeringen borde underställa riksdagen övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas inom bl.a. vägsektorn. Sådana riktlinjer kan avse -- angav utskottet -- t.ex. den geografiska inriktningen av investeringarna och underhållet, frågor om infrastrukturens kvalitet samt hur olika nationella och internationella intressen skall kunna tillgodoses. När riksdagen har tagit ställning till dessa övergripande riktlinjer och mål bör regeringen bemyndigas att utfärda planeringsdirektiv till de olika verken som ligger i linje med riksdagsbeslutet, framhöll utskottet.
I det sistnämnda betänkandet förordade utskottet också inrättandet av det anslag för Investeringar i trafikens infrastruktur och tillkomsten av den planeringsram på 20 miljarder kronor för sådana investeringar som nämnts i det föregående. Medlen borde -- betonade utskottet -- främst användas för att möjliggöra en kraftsamling till större sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön. För att uppnå de trafikpolitiska målen och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt var det enligt utskottet nödvändigt att skapa ett väl fungerande vägnät i hela landet. Som exempel angavs att Europavägarna bör ges en hög internationell standard. Anslaget skulle således få användas för väginvesteringar, men inte för vägunderhåll, för att den erforderliga kraftsamlingen till vissa större projekt skulle kunna åstadkommas. Utskottet fann det dock angeläget att vägunderhållet kraftigt ökades för att framkomligheten på vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda trafikanter inte skulle försvåras. Regeringen borde därför i nästa budgetproposition föreslå en ökning av anslagen för vägunderhåll. Inriktningen av det nya anslaget för infrastrukturinvesteringar på större sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön innebar -- framhöll utskottet -- att vissa regioner i landet inte skulle få direkt del av medlen under anslaget. Dessa regioner var Norrlands inland, Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige. Utskottet fann det därför angeläget att en större del av ordinarie anslag tillfördes dessa regioner och att regeringen beaktade detta då direktiven för nästa planeringsomgång skulle fastställas. Vidare skulle samfinansieringslösningar genom användning av t.ex. arbetsmarknadspolitiska medel, ordinarie anslag eller regionala bidrag eftersträvas. Av propositionen framgår att den förutvarande regeringen under år 1991 fattade beslut om finansiering av vissa väg- och järnvägsprojekt med medel från det nya anslaget för infrastrukturinvesteringar till en sammanlagd kostnad av ca 11 miljarder kronor. Den 12 mars 1992 beslutade den nya regeringen att ta i anspråk ytterligare fyra miljarder kronor inom den av riksdagen beslutade planeringsramen på totalt 20 miljarder kronor. Av dessa 4 miljarder kronor avser 2,5 miljarder kronor vägobjekt.
Inriktningen av investeringsplaneringen samt riksdagens, regeringens och de olika trafikverkens medverkan i denna behandlas i ett avsnitt av propositionen med rubriken Särskilda frågor B. Investeringsplanering. De förslag om investeringsplanering som regeringen underställer riksdagen gäller främst vägar och järnvägar. Regeringens förslag omfattar emellertid också luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan i planeringsprocessen. Utskottet tar i detta betänkande ställning endast till det förslag som gäller vägplanering. Järnvägsplaneringen avser utskottet att behandla senare i vår i ett betänkande om järnvägar. Övergripande synpunkter på investeringsplaneringen kommer att behandlas i betänkandet om trafikpolitikens inriktning. I sistnämnda betänkande avser utskottet även att behandla luftfartsverkets och sjöfartsverkets medverkan i planeringsprocessen. Under rubriken Planeringsprocessen framhåller departementschefen att han vid sin bedömning bl.a utgått från riksdagens beslut om ett stärkt nationellt perspektiv i planeringen. En annan utgångspunkt är att beslut om större investeringsobjekt numera skall föregås av en bred miljökonsekvensbeskrivning enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser (naturresurslagen). Riksdagen bör, efter förslag av regeringen, besluta om planeringsprocessens inriktning. Med utgångspunkt i riksdagens beslut utformar regeringen myndighetsspecifika planeringsdirektiv i samband med regleringsbreven. För vägverkets del kommer planeringsdirektiven att utgöra en komplettering till de direktiv som regeringen utfärdade på grundval av riksdagens beslut enligt betänkandet 1990/91:TU26. Det slutgiltiga resultatet av vägverkets planeringsarbete, planen, redovisas av regeringen i den budgetproposition som föreläggs riksdagen det tredje året efter dess beslut om planeringsprocessens inriktning. Samtidigt förelägger regeringen riksdagen förslag om inriktning av investeringarna och om medelsfördelning. Under rubriken Inriktning av planeringen erinrar departementschefen om att det åligger regeringen att utfärda direktiv för planeringen. En av utgångspunkterna för hans förslag till inriktning av planeringen utgörs av riksdagens ställningstaganden år 1991 angående trafikens infrastruktur. Vidare erinrar departementschefen om att regeringen i propositionen om inriktning av den ekonomiska politiken föreslagit att som grund för investeringar i bl.a. vägar i första hand bör ligga den analys som den statliga produktivitetsdelegationen presenterat, med de fördjupningar som kan erfordras (prop. 1991/92:38, bet. FiU10, rskr. 108). Enligt ett referat i propositionen av delegationens slutbetänkande betonar detta infrastrukturens betydelse för ekonomisk tillväxt. Delegationen anser att den för produktiviteten viktigaste uppgiften är en allmän förbättring av framkomligheten i vägnätet, framför allt runt de större städerna. Departementschefens förslag till inriktning av vägplaneringen är att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse (stamvägnätet) skall byggas ut till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard. Det innebär bl.a. motorvägskvalitet mellan Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Vad gäller riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet är departementschefens förslag att investeringar och underhåll bör inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden på vägnätet. Utskottet vill understryka att regeringens förslag om investeringsplaneringens inriktning inte omfattar investeringar som sker med medel från anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur. Sådana investeringar planeras och beslutas av regeringen i enlighet med de riktlinjer som riksdagen fastställde genom sitt beslut våren 1991 på grundval av det nämnda utskottsbetänkandet 1990/91:TU24. Som beredningsorgan åt regeringen fungerar en i juni 1991 tillsatt kommitté (K1991:04) benämnd delegationen för infrastrukturinvesteringar. Genom det nämnda riksdagsbeslutet regleras också regeringens skyldighet att till riksdagen rapportera om användningen av infrastrukturanslaget.
I motion T218 (v) framhåller motionärerna att budgetpropositionen innebär att vägarna får en ogin behandling. Motionärerna vill se rejäla satsningar och framhåller att snålt tilltagna medelsanvisningar gör att kostnaderna stiger för att nå tillbaka till den nivå på kapitalet som en gång fanns, eftersom skadorna blir alltmer omfattande och därmed dyrare att reparera. Riksdagen bör enligt motionärerna som sin mening ge regeringen till känna att vägkapitalet inte får fortsätta att minska. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att vägkapitalet behålls intakt. Som framgår av utskottets redogörelse i det föregående är det också ett av riksdagen fastlagt mål för vägpolitiken att vägkapitalet skall säkras. Något ytterligare riksdagens uttalande i frågan torde därför inte erfordras, varför yrkandet härom avstyrks.
I motion T333 (s) föreslås (yrkande 2) att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att vad riksdagen uttalat om infrastruktursatsningar i Norrlands inland, Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige även framdeles bör beaktas. I motion T212 (s) framhålls (yrkande 4) att vägverket nu utvecklar en modell för att maximera nyttan av trafikinvesteringar. Detta innebär ett delvis nytt sätt att prioritera olika väginvesteringar, som delvis strider mot det traditionella länsvisa synsättet som hittills präglat trafikpolitiken. Vidare framhåller motionärerna att riksdagen i sitt beslut våren 1991 gjorde en klar markering av hur anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur skulle användas. I beslutet förutsattes att alla delar av landet skall få tillgodogöra sig de totala investeringsmedel som finns till förfogande. Kompensation skulle utgå, inom ramen för de framtida ordinarie medlen, till de delar av landet som inte gynnades genom de extra medel som infrastrukturanslaget innebär. Motionärerna finner det positivt att vägverket utvecklar modeller som förbättrar dess förmåga att prioritera olika investeringar. Investeringsbesluten får dock inte ha maximal nationell ekonomisk tillväxt som enda målvariabel. Andra faktorer, såsom miljöbelastning, regional fördelning m.m., skall också beaktas i den helhetssyn som måste prägla trafikpolitiken. Som grund för bedömningen av hur vägnätet skall utvecklas måste ligga att vägar med likvärdigt trafikarbete skall hålla en likvärdig standard, oavsett var i landet de är belägna. I motion T212 (s) framhålls vidare (yrkande 6) att det under många år skett en viss förskjutning av investeringar och underhåll från det lågtrafikerade vägnätet till mer trafikerade och därmed belastade vägar i Syd- och Mellansverige. Samtidigt som medelstilldelningen varit otillräcklig har målen ökad tillgänglighet och god miljö prioriterats före regional utveckling. I de samhällsekonomiska kalkylerna har underhåll av det lågtrafikerade vägnätet svårt att hävda sig. Eftersom regionalpolitiken, bl.a. på grund av närmandet till EG, troligen måste förändras, är det dags att förändra synen på fördelningen av medel över landet. Det lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet bör därför ges en ökad prioritet. På så vis kan transporter mellan landsbygd och tätorter underlättas. I motion T211 (s), som behandlar olika kommunikationsfrågor i Jämtlands län, framhålls (yrkande1) att regionalpolitiken genom åren fått en större tyngd vid vägverkets fördelning av pengar över landet. Den utvecklingen måste fortsätta, betonar motionärerna. Bland de trafikpolitiska målen tillgänglighet, god miljö och regional balans bör det sistnämnda prioriteras. I motion T308 (fp) framhåller motionären att väg E6 genom Bohuslän bör byggas ut till motorvägsstandard i de delar så inte redan skett. I fråga om vägens sträckning anser motionären att en bro bör anläggas över Sunningesund inom Uddevalla kommun. Om ingreppen i miljö och natur blir mindre med en tunnel och kostnaderna likvärdiga eller mindre, bör dock vägmyndigheten överväga en tunnel. Vidare finner motionären det angeläget att ett delprojekt av E 6 genom Ljungskile samhälle snarast sätts i gång. Slutligen framhåller motionären att Göteborgs och Bohuslän är en av de regioner som är värst drabbade av arbetslöshet och betonar betydelsen av ett stort vägbygge för sysselsättningen inom en region. I motion T319 (m) framhålls att regeringen bör pröva möjligheten att inom ramen för satsningar på infrastruktur rymma en utbyggnad av E6 genom Bohuslän till motorväg. I motion T326 (nyd) framhålls (yrkande 1) att vägverkets planeringsförutsättningar bör inriktas på ett förverkligande av motorvägstriangeln Stockholm--Göteborg--Malmö--Stockholm och ett fullföljande av E6 som motorväg. I motion T219 (m), som behandlar olika kommunikationsfrågor i Stockholmsområdet, föreslås (yrkande 2) att riksdagen hos regeringen begär att beräknad nyttoavkastning skall vara styrande för ordningen över landet.
Utskottet vill med anledning av samtliga dessa motionsyrkanden till en början fästa uppmärksamheten på departementschefens uttalande att en utgångspunkt för investeringsplaneringen bör vara riksdagens ställningstaganden år 1991 angående trafikens infrastruktur. Ett av dessa ställningstaganden var -- som framgår av redogörelsen ovan -- att vissa närmare angivna regioner i landet, som inte skulle få del av medel från det nya infrastrukturanslaget, i stället skulle få en större del av ordinarie anslag. Regeringen borde beakta detta -- uttalade riksdagen -- inför fastställandet av direktiv för nästa planeringsomgång. Så har också skett enligt en skrivelse från regeringen till vägverket den 27 juni 1991, som utskottet tagit del av. Utskottet finner ingen anledning ändra sitt tidigare ställningstagande. Därmed torde syftet med yrkande 2 i motion T333 (s) få anses tillgodosett. Detsamma gäller -- till en del -- yrkande 4 i motion T212 (s). Utskottet anser att man i princip bör eftersträva en likvärdig standard på vägar med likartat trafikarbete, oavsett vägarnas geografiska belägenhet. Principen kan dock behöva modifieras i vissa fall, med hänsyn t.ex. till exceptionellt höga anläggningskostnader för ett visst vägavsnitt eller till önskemål om en enhetlig standard på en väg med varierande trafikarbete för olika avsnitt. Beträffande kraven i motion T212 (s) enligt yrkande 4 på att investeringsbesluten inte får ha maximal ekonomisk tillväxt som enda målvariabel, enligt yrkande 6 på ökad prioritering av det lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet i investeringsplaneringen och kravet i motion T211 (s) på en regionalpolitisk prioritering vid väganslagens fördelning över landet, vill utskottet erinra om riksdagens beslut förra året att ett särskilt gemensamt vägnät borde pekas ut och ges en särställning vid det framtida arbetet med planering. Den exakta utbredningen och avgränsningen av detta vägnät var den dåvarande regeringen inte beredd att ta ställning till, men det framhölls att bl.a. riksvägarna E3, E4 och E6 enligt vägverkets bedömning borde ingå i det särställda vägnätet. Det bör vara en uppgift för vägverket -- betonades det -- att efter ytterligare studier och överväganden för regeringen föreslå de vägar som borde ingå i det särställda vägnätet. Det vitsordades vidare att bl.a. riksvägarna E3, E4 och E6 var av särskild betydelse för tillväxten i landet, samtidigt som det betonades att 1988 års trafikpolitiska beslut innefattar flera delmål än bara den ekonomiska tillväxten. Det särskilda gemensamma vägnätet kunde därför behöva kompletteras med stråk och förbindelser som är av betydelse för att öka landsdelars tillgänglighet till andra marknader och regioner. Utskottet ställde sig som nämnts bakom dessa uttalanden och vill särskilt understryka att det inte finner skäl till annan bedömning nu. Vidare vill utskottet betona att det vägpolitiska mål som syftar till en tillfredsställande vägstandard i landets alla delar, även på det lågtrafikerade vägnätet, ligger fast. Genom utskottets sålunda redovisade ställningstaganden torde syftet med yrkande 1 i motion T211 (s) samt med yrkandena 4, i sin helhet, och 6 i motion T212 (s) få anses tillgodosett. Utskottet har ingen erinran mot att den fortsatta planeringen, i enlighet med regeringens förslag, inriktas på att ett rikstäckande vägnät av riksvägar (stamvägnätet) av särskild betydelse byggs ut till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard och mot att investeringarna på riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden. Som utskottet just har framhållit -- med betonande av sin redan förra året intagna ståndpunkt -- måste bl.a. riksvägarna E3, E4 och E6 anses vara av särskild betydelse för tillväxten i landet. Departementschefen framhåller att regeringens förslag till inriktning av den fortsatta planeringen bland annat (kurs. här) innebär motorvägsstandard mellan Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall. Regeringens i det föregående nämnda beslut den 12 mars 1992 om infrastrukturinvesteringar på 4 miljarder kronor omfattar bl.a. en genomfart för Ljungskile på E 6. Med det sagda och i avvaktan på vägverkets förslag till stamvägnät finner utskottet syftet med motionerna T308 (fp), T319 (m) och T326 (nyd) yrkande 1 till väsentlig del tillgodosett. Yrkande 2 i motion T219 (m) syftar till att Stockholmsområdet skall få en större del av väganslagen. Utskottet vill med anledning härav framhålla att målen för vägpolitiken enligt 1988 års trafikpolitiska beslut innebär att en avvägning måste göras mellan olika mål. Fjolårets riksdagsbeslut och regeringens nu föreliggande förslag om investeringsplaneringens inriktning utgör enligt utskottets mening en lämpligt avvägd precisering och komplettering av de vägpolitiska målen. Någon sådan ytterligare justering av målen som motionärernas förslag innebär är emellertid utskottet inte för sin del berett att förorda. I sammanhanget förtjänar erinras om att ett belopp på högst 3,5 miljarder kronor från anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur, under vissa förutsättningar, skall kunna disponeras för trafikinvesteringar i Stockholmsregionen.
Sammanfattningsvis finner utskottet inte någon riksdagens åtgärd påkallad med anledning av de motionsyrkanden som nu är i fråga. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna T211 (s) yrkande 1, T212 (s) yrkandena 4 och 6, T219 (m) yrkande 2, T308 (fp), T319 (m), T326 (nyd) yrkande 1 och T333 (s) yrkande 2. Regeringens förslag om investeringsplaneringens inriktning, såvitt gäller vägväsendet, tillstyrks.
I motion T217 (nyd) betonas (yrkande 3) vikten -- från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt -- av att man bygger kringfartsleder med planskilda korsningar runt de större städerna. Vidare framhåller motionärerna (yrkande 4) att det är angeläget att man anlägger stötupptagande staket i mittsträngen på alla motorvägar. I motion T220 (nyd) framhåller motionären att trafikens flaskhalsar, dvs. broar och dåliga vägsträckor som inte klarar den tunga trafiken, bör prioriteras för snabbast möjliga ombyggnad.
Utskottet erinrar om de vägpolitiska målsättningar som innebär att en förbättrad trafiksäkerhet, en god miljö och ett effektivt resursutnyttjande skall eftersträvas. Målsättningarna tjänar, som utskottet framhållit, till ledning för vägverkets och länsstyrelsernas flerårsplaner för riksvägar resp. länstrafikanläggningar. Vidare erinrar utskottet om det nämnda riksdagsbeslutet med anledning av proposition 1991/92:38 (bet. FiU10, rskr. 108) att som grund för beslut om investeringar i bl.a. vägar bör ligga den analys som produktivitetsdelegationen presenterat. Som också nämnts anser delegationen att den för produktiviteten viktigaste uppgiften är en allmän förbättring av framkomligheten i vägnätet, framför allt runt de större städerna. Med det anförda finner utskottet syftet med de tre motionsyrkanden som nu är i fråga tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd synes därför inte erforderlig, varför motionsyrkandena avstyrks.
I motion T321 (s) framhålls att man bör ge stamvägsstatus för riksväg 45 och Europavägsstatus för sträckan Göteborg--Karesuando--Nordkap. Den inriktning av investeringsplaneringen för vägväsendet som regeringen föreslår och som utskottet tillstyrkt innebär bl.a. att vägverket har att ta fram ett förslag till stamvägnät. Utskottet anser att detta förslag bör avvaktas. En Europavägsstatus för riksväg 45 förutsätter en ändring i 1975 års Europavägsöverenskommelse. En sådan ändring synes inte böra aktualiseras innan frågan om stamvägsstatus avgjorts. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
I motion T339 (v) framhålls att man bör överge planerna på en ny bro över Ångermanälven i samband med en ny sträckning för väg E4 i anslutning till älven. Motionären betonar att Höga Kusten är riksintressant med unika naturmiljöer. Ingrepp i området av den karaktär som nya vägdragningar innebär måste avvisas. Det alternativ till förbättring av nuvarande sträckning som presenterats är att föredra ur alla synvinklar. Av propositionen framgår att arbete pågår med tre stora väginvesteringar som är tänkta att delvis finansieras med vägavgifter. En av dessa investeringar avser ombyggnad av väg E4 över och i anslutning till Ångermanälven. Det förslag till ombyggnad som vägverket har förordat och som bl.a. innebär att väg E4 ges en ny sträckning och att en ny bro byggs över älven har kostnadsberäknats till 2000 milj.kr. i 1990 års prisnivå. Av dessa beräknas 170 milj.kr. kunna finansieras med trafikantavgifter och resterande del ur anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. En alternativ sträckning som utretts innebär att väg E4 i huvudsak behåller sin nuvarande sträckning men byggs om på vissa avsnitt och att nuvarande Sandöbron breddas och förstärks. Den totala kostnaden för alternativförslaget är ungefär lika stor som kostnaden för det förordade alternativet. Som utskottet framhållit är det regeringen som har att besluta om användningen av ifrågavarande anslag enligt de riktlinjer som riksdagen angivit. Det av vägverket förordade alternativet synes stå i överensstämmelse med dessa riktlinjer. Utskottet erinrar om kravet på att investeringar i större vägbyggnadsobjekt skall föregås av en bred miljökonsekvensbeskrivning enligt naturresurslagen. Av en sådan skall de övergripande miljöaspekterna framgå samt hur projektet infogas i den kommunala och regionala planeringen. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
I motion T340 (v) framhålls att Bergslagsdiagonalen är en tänkt ny stamväg mellan Norrlandskusten och Sydvästsverige. Den avses gå från E 4 söder om Hudiksvall till Falun/Borlänge för att sedan fortsätta via nuvarande riksväg 60 till Örebro. Motionärerna motsätter sig ett förverkligande av en sådan väg. I avvaktan på det nämnda förslaget till stamvägnät avstyrker utskottet motionen.
I motion T317 (c) framhålls att planerna på den s.k. Österleden genom Stockholm innebär ett hot mot stadens kungsådra. Det talande uttrycket "kungsådra" fanns -- säger motionären -- med i svensk lagstiftning till rätt nyligen och innebar den del av en älv, en ström eller ett sund som skulle hållas öppen och inte fick stängas till eller byggas igen. Stockholms viktigaste kungsådra är naturligtvis stora segelleden mot Saltsjön. Inget hinder har hittills fått hejda dess vattenflöde. Nu vill dock förespråkarna av Österleden att en sådan led skall byggas i form av ett betongrör genom vattnet, ungefär halvvägs ned från vattenytan. Röret skulle ha en höjd av drygt fem meter och vila på ett stort antal pålar, nedslagna i den dyiga bottenävjan. Ett genomförande av förslaget skulle skapa allvarliga miljöproblem. Som utskottet framhållit skall investeringar i större vägbyggnadsobjekt föregås av en bred miljökonsekvensbeskrivning enligt naturresurslagen. På ett vattenföretag av den art som motionen avser synes vidare vattenlagen (1983:291) vara tillämplig, vilket innebär att tillstånd genom vattendom krävs för att företaget skall kunna genomföras. Vattenlagens grundläggande bestämmelse, som återfinns i 1 kap. 1§, är att vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång. Något riksdagens uttalande i frågan synes mot bakgrund av det anförda inte erforderligt, varför motionen avstyrks.
I motion T323 (s) framhålls att Talma sameby inom Kiruna kommun i Norrbottens län med centralviste i Kattuvuoma, öster om Torneträsk, sedan årtionden strävat efter att få en vägförbindelse, eftersom en sådan är av avgörande betydelse från renskötselsynpunkt. Problemet är att det område som berörs ligger inom obrutet fjällområde och att det följaktligen innefattar stora naturvärden. Inom de obrutna fjällområdena får inga nya vägar komma till stånd, om dessa inte behövs för rennäringen. Motionärerna anser att vägobjektet är nödvändigt för rennäringen, varför riksdagen bör uttala sitt gillande över det och regeringen ta initiativ till ett förverkligande av en vägförbindelse för Talma sameby. Av ett regeringsbeslut den 31 maj 1990, som utskottet tagit del av, framgår att regeringen prövat frågan om anläggande av en väg för Talma sameby som skulle sträcka sig igenom Påkkentanjaure naturreservat och samtidigt leda in i Rostu obrutna fjällområde. Regeringen säger sig dela samebyns och Kiruna kommuns uppfattning att en väg skulle underlätta samebyns transporter både till bosättningen norr om Torneträsk och vid höstslakten. Regeringen konstaterar dock att den i ärendet har att tillämpa naturresurslagens bestämmelser om markens användning och finner vid en samlad bedömning att anläggandet och utnyttjandet av Talmavägen påtagligt skulle skada naturreservatets naturvärden. Vägen bör därför, konkluderar regeringen, inte komma till stånd. Regeringens sålunda återgivna beslut har fattats med tillämpning av en av riksdagen stiftad lag och i den ordning lagen anvisar. Till grund för beslutet ligger även framställningar från lokala intressenter, naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och Svenska Naturskyddsföreningen. Utskottet anser att vägen från trafikpolitisk synpunkt är angelägen för samebyn och förutsätter att regeringen följer frågan. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen inte bör komma i fråga, varför densamma avstyrks.
I motion T320 (m) framhålls att begränsade försök med numrering av vägavfarter bör komma till stånd. Enligt vad utskottet erfarit har vägverket genomfört sådana försök. Dessa utsattes dock för stark kritik från trafikanterna, varför verket i stället inriktar sig på att namnge trafikplatser till vilka på- och avfarter ansluter. Därmed torde syftet med motionen tillgodoses och någon riksdagens åtgärd inte vara erforderlig. Motionen avstyrks därför.
I motion T629 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att vägverket må beakta vad i motionen anförts om inlemmande av Gotland i det svenska trafiknätet. Motionären framhåller att riksväg 73 upphör i Nynäshamn och utgör en viktig beståndsdel för det transportflöde som går till och från Gotland. För att markera Gotlands tillhörighet till landet i övrigt bör denna väg klassificeras som en länk i det gemensamma vägnätet. För att ytterligare inlemma Gotland i de nationella trafiksystemen bör riksväg 73 och riksväg 23 Växjö--Oskarshamn "förlängas" till Visby enligt det mönster som t.ex. väg E3 tillhandahåller för sjösträckan Kapellskär--Åbo. Vad först gäller frågan huruvida riksväg 73 bör ingå i stamvägnätet anser utskottet att vägverkets förslag till ett sådant nät bör avvaktas. Beträffande spörsmålet om "förlängning" av fastlandsvägar till Gotland förutsätter utskottet att sjöfartsverket inom ramen för sin pågående översyn av färjetrafiken på Gotland överväger olika åtgärder i syfte att främja turismen på ön, däribland motionärens förslag. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet kan utskottet inte förorda, varför detsamma avstyrks.
5 Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m.
Under rubriken ovan behandlar utskottet varje år ett mycket stort antal motionsyrkanden, som alla har det gemensamt att de innehåller krav på åtgärder vilkas genomförande sker inom ramen för den investeringsplanering, vars huvudsakliga inriktning utskottet behandlat i det föregående. Den närmare utformningen av vägplaneringen framgår av en förordning (1991:1809) om rikstäckande väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för länstrafikanläggningar som regeringen utfärdade i december 1991 med stöd av fjolårets riksdagsbeslut enligt betänkandet 1990/91:TU26. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1992, då förordningen (1988:1015) om riksvägplan och planer för länstrafikanläggningar upphörde att gälla utom vad avser planer som skall gälla t.o.m. år 1993. Den nya förordningen skall tillämpas första gången på de planer som upprättas samt fastställs och godkänns för åren 1994--2003. I förordningen föreskrivs till en början att till ledning vid fördelning av medel för byggande och drift av statliga vägar skall det upprättas en rikstäckande väghållningsplan för hela landet och en regional väghållningsplan för varje väghållningsregion. För byggande av allmänna vägar, vissa gator och trafikanläggningar skall det för varje län av länsstyrelsen upprättas en plan för länstrafikanläggningar. Planerna skall avse tio år och i princip förnyas vart tredje år. Den rikstäckande planen skall upprättas främst utifrån övergripande behov för hela landet. De regionala planerna skall upprättas främst utifrån regionala behov. Planerna för länstrafikanläggningar upprättas utifrån regionala och lokala behov. Den rikstäckande planen upprättas av vägverket. Planen skall omfatta 1. angivandet av ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse (stamvägnätet) och av mål för standard på detta vägnät, 2. den inriktning av byggande och drift på stamvägnätet som är nödvändig för att nå målen, 3. förutsättningar, ramar och mål för regionala planer, 4. övergripande avvägning mellan olika väghållningsåtgärder i den rikstäckande planen och de regionala planerna, 5. förslag till fördelning av anslag till olika väghållningsåtgärder och andra finansiella förutsättningar, och 6. beskrivning av konsekvenser av planens genomförande, bl.a. genom upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning.
Innan den rikstäckande planen upprättas skall vägverket hämta in synpunkter på utbyggnad och drift av stamvägnätet från länsstyrelserna, kommunerna och andra som kan ha ett väsentligt intresse av planen. Vidare skall verket hämta in yttranden över den upprättade planen från länsstyrelserna, banverket, boverket, statens naturvårdsverk, överbefälhavaren, överstyrelsen för civil beredskap och närings- och teknikutvecklingsverket samt ge kommunerna tillfälle att lämna synpunkter på planen. Den rikstäckande planen skall godkännas av regeringen. I förordningen meddelas vidare föreskrifter om vad de regionala planerna, som upprättas av vägverkets väghållningsregioner, och planerna för länstrafikanläggningar skall omfatta. Innan en regional väghållningsplan upprättas skall vägverkets väghållningsregion hämta in synpunkter från berörda länsstyrelser och kommuner samt andra intressenter. Berörda länsstyrelser skall yttra sig över den upprättade planen och därvid ge berörda kommuner tillfälle att lämna synpunkter på planen. En regional väghållningsplan skall godkännas av vägverket. Innan en plan för länstrafikanläggningar upprättas, skall länsstyrelsen begära in förslag från banverket, vägverkets väghållningsregion, trafikhuvudmannen, kommunerna i länet samt andra intressenter.
Utskottet har valt att på detta relativt utförliga sätt återge de bestämmelser som reglerar planeringsprocessen för vägväsendet m.m. för att teckna en bakgrund till kraven i den stora mängd motioner som utskottet nu har att behandla på att riksdagen skall uttala sig till förmån för åtgärder i fråga om vägar eller broar i en kommun, ett län eller en region. Sådana åtgärder innebär i allmänhet att vissa väg- eller broprojekt inom området i fråga skall komma till stånd tidigare än vad som förutses i planerna eller att detta område skall tillföras ytterligare medel från de ordinarie väganslagen, genom omfördelning eller på annat sätt. I vissa fall uttalas också önskemål att en viss väg skall ingå i det stamvägnät, som vägverket har att lämna förslag om. I flera fall fäster motionärerna uppmärksamheten på den ytterligare finansieringskälla som det under fjolåret tillkomna anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur innebär. Till stöd för yrkandena, av samtliga kategorier, åberopas marknadsmässiga samt trafik-, miljö-, regional- och arbetsmarknadspolitiska överväganden. Utskottet anser att riksdagens roll i planeringen av trafikens infrastruktur bör stärkas, men vidhåller sin år efter år uttalade uppfattning att det inte ankommer på riksdagen att ta ställning till krav av det slag som de nu aktuella motionerna avser. Den närmare planeringen av olika vägobjekt och fördelningen av medel för dessa är en uppgift som kräver ett omfattande berednings- och samrådsförfarande på nationell, regional och lokal nivå. Den mångfald av beslut som erfordras för denna planering och dess genomförande, till främjande av den övergripande målinriktning som riksdagen fastställer, måste fattas av därtill kompetenta organ och varken kan eller bör fattas av riksdagen själv. Vad gäller motionskraven på medel från anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur erinrar utskottet om att det ankommer på regeringen att besluta om anslagets användning i enlighet med de riktlinjer som riksdagen angivit. Med det anförda avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden som förtecknats under rubriken Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m. på s. 8--11 i detta betänkande.
Av vad utskottet nu anfört följer att det även avstyrker motionerna T301 (s) och T332 (v) med krav på statliga medel och tidigareläggning av åtgärder till förmån för spårvägen i Norrköping. Utskottet hänvisar till den planeringsprocess som gäller för länstrafikanläggningar.
Vidare avstyrker utskottet motion T520 (nyd) yrkande 2 om att en omprioritering av redan avsatta medel skall disponeras för en ombyggnad av E 4 mellan Söderhamn och Hudiksvall. Utskottet hänvisar till den planeringsprocess som gäller för riksvägar.
6 Övriga frågor
Vägarbetares säkerhet behandlas i motion T331 (c). Motionärerna framhåller att ansvarig arbetsledning måste ges rätt att avgöra vilka metoder som bör användas vid olika slag av arbeten för att t.ex. nedbringa passerande fordons hastighet. Enligt vad utskottet erfarit har vägverket givit ut anvisningar i frågan som är ägnade att tillgodose motionärens önskemål. Något riksdagens uttalande med anledning av motionen synes sålunda inte erforderligt, varför densamma avstyrks.
I motion T347 (fp) framhålls att användning av vägsalt är förenad med en rad olägenheter och bör inskränkas till att omfatta endast stora genomfartsvägar, där saltning vid halt väglag torde vara ofrånkomlig. Enligt vad utskottet erfarit finns det för närvarande inget bra och billigt alternativ till saltning för halkbekämpning på vintervägar. Vägverket har bedrivit en försöksverksamhet i några län, där salt inte använts på vissa vägar. Försöken visade att antalet trafikolyckor ökade, utom i Gotlands län. Utskottet förutsätter att verket fortsätter sina ansträngningar att finna ett bra alternativ till saltningen och att denna sker i en omfattning som medför minsta möjliga olägenheter av det slag som motionären avser, utan att trafiksäkerheten försämras. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
Vägverkets uppgifter och organisation
1. beträffande förvaltning av vägverkets aktiebolag att riksdagen godkänner att en enhet för förvaltning av vägverkets aktiebolag inrättas i vägverket i enlighet med vad som anförs i propositionen,
2. beträffande ändringar i bolagsordningen för Väginvest AB att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings AB Väginvest i enlighet med vad som anförs i propositionen,
3. beträffande Produktionsbolag Gotland AB att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna att vägverket i samarbete med Gotlands kommun får bilda ett särskilt produktionsbolag i enlighet med vad som anförs i propositionen,
4. beträffande helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om att bilda helägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt,
Vägnätet
5. beträffande 1975 års Europavägsöverenskommelse att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att Sverige ratificerar 1975 års överenskommelse European Agreement on Main International Traffic Arteries (AGR),
Vägväsendets finansiering
6. beträffande medelsanvisning för ämbetsverksuppgifter att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 8921000 kr.,
7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1991/92:T212 yrkande 1 och 1991/92:T218 yrkande 13 till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 5908300000 kr., res. 1 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande jämkning mellan drift- och byggandeanslagen att riksdagen godkänner att jämkning mellan drift- och byggandeanslagen för den statliga väghållningen får ske i enlighet med vad som anförs i propositionen,
9. beträffande automatisk hastighetsövervakning att riksdagen med avslag på motion 1991/92:T316 godkänner vad som anförs i propositionen om användning av anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning, res. 2 (nyd)
10. beträffande överföring av medel mellan anslagen B2och B6 att riksdagen med bifall till regeringens förslag medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare, övergår till enskild väghållning, får låta vägverket överföra medel motsvarande gällande statsbidrag mellan anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslaget B6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
11. beträffande finansieringen av reparationen av motorvägsbron i Södertälje att riksdagen godkänner vad som därom anförs i propositionen,
12. beträffande drivaxel- och boggitryck att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om en ändring av högsta tillåtna drivaxel- och boggietryck till 11,5 resp. 19 ton, men. (v) - delvis
13. beträffande vägverkets låneram i riksgäldskontoret att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner en höjning av vägverkets låneram i riksgäldskontoret till högst 2000000000 kr.,
14. beträffande överföring av medel mellan anslagen B2och B5 att riksdagen med bifall till regeringens förslag medger att regeringen vid ändringar i väghållningsansvaret får överföra medel mellan anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar och anslaget B5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,
15. beträffande tilläggsbidrag till drift av vissa kommunala vägar och gator att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om användningen av anslaget B2. Drift och underhåll av statliga vägar för tilläggsbidrag till drift av kommunala vägar och gator,
16. beträffande slopandet av dubbdäcksförbudet för tunga fordon att riksdagen lämnar utan erinran vad som därom anförs i propositionen,
17. beträffande medelsanvisning för byggande av riksvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 16 till Byggande av riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1556500000 kr., men. (v) - delvis
18. beträffande vissa kapitalkostnader som belastar anslaget för byggande av riksvägar att riksdagen med anledning av regeringens förslag om användningen av anslaget B3. Byggande av riksvägar för att täcka kapitalkostnader för utbyggnaden av väg E6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 9 till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1037400000 kr., men. (v) - delvis
20. beträffande utbyggnaden av cykelleder att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T212 yrkande 7 och 1991/92:T329, res. 3 (s)
21. beträffande uppdelning av LTA-anslaget att riksdagen avslår motion 1991/92:T218 yrkande 8, men. (v) - delvis
22. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 14 till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 835700000 kr., men. (v) - delvis
23. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 15 till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 648500000 kr., men. (v) - delvis
24. beträffande specialdestination av statsbidrag till enskilda vägar att riksdagen avslår motion 1991/92:T335,
25. beträffande medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande åtgärder att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1991/92:T218 yrkande 12 till Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 707300000 kr., men. (v) - delvis
26. beträffande ny bro över Svinesund att riksdagen godkänner vad som anförs därom i propositionen,
27. beträffande finansiering av fortsatt utbyggnad av E6 genom Bohuslän som motorväg m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:T326 yrkandena 2--4 och 1991/92:T327 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 4 (s)
28. beträffande brukaravgift att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T212 yrkande 5 samt 1991/92:T219 yrkandena 3 och 5, res. 5 (s)
29. beträffande ränta på förskotterade medel för väginvesteringar att riksdagen avslår motion 1991/92:T341 yrkande 2,
30. beträffande bilavgifter vid infart till Göteborgs centrum m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:T214 yrkande 2,
31. beträffande brofonder att riksdagen avslår motion 1991/92:T341 yrkande 3,
Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens inriktning
32. beträffande vägkapitalet att riksdagen avslår motion 1991/92:T218 yrkande 7 i denna del, men. (v) - delvis
33. beträffande investeringsplaneringens inriktning att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T211 yrkande 1, 1991/92:T212 yrkandena 4 och 6, 1991/92:T219 yrkande 2, 1991/92:T308, 1991/92:T319, 1991/92:T326 yrkande 1 och 1991/92:T333 yrkande 2 godkänner den precisering av investeringsplaneringens inriktning som förordas i propositionen och som innebär att planeringen inriktas mot att ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse (stamvägnätet) byggs ut till ett sammanhängande, robust nät med hög och jämn standard och att investeringarna på riksvägar och länsvägar som inte ingår i stamvägnätet inriktas på att vidmakthålla och förbättra standarden, res. 6 (s)
34. beträffande kringfartsleder och trafikens flaskhalsar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T217 yrkandena 3 och 4 och 1991/92:T220 yrkande 1, res. 7 (nyd)
35. beträffande stamvägsstatus för riksväg 45 m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:T321,
36. beträffande ny bro över Ångermanälven att riksdagen avslår motion 1991/92:T339, men. (v) - delvis
37. beträffande Bergslagsdiagonalen att riksdagen avslår motion 1991/92:T340, men. (v) - delvis
38. beträffande Stockholms kungsådra att riksdagen avslår motion 1991/92:T317,
39. beträffande vägförbindelse för Talma sameby att riksdagen avslår motion 1991/92:T323,
40. beträffande numrering av vägavfarter att riksdagen avslår motion 1991/92:T320,
41. beträffande inlemmande av Gotland i det svenska trafiknätet att riksdagen avslår motion 1991/92:T629 yrkande 2,
42. beträffande vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelningsplaner m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T201 yrkande 1, 1991/92:T208 yrkande 1, 1991/92:T219 yrkande 1, 1991/92:T227 yrkande 1, 1991/92:T228 yrkandena 2--4, 1991/92:T302, 1991/92:T303, 1991/92:T304, 1991/92:T305, 1991/92:T306, 1991/92:T307, 1991/92:T309, 1991/92:T310, 1991/92:T311, 1991/92:T312, 1991/92:T313, 1991/92:T314, 1991/92:T315, 1991/92:T318, 1991/92:T322, 1991/92:T324, 1991/92:T325, 1991/92:T328, 1991/92:T330, 1991/92:T333 yrkande 1, 1991/92:T334, 1991/92:T336, 1991/92:T337, 1991/92:T341 yrkande 1, 1991/92:T342 yrkande 1, 1991/92:T343, 1991/92:T344, 1991/92:T345, 1991/92:T346, 1991/92:A258 yrkande 2, 1991/92:A437 yrkande 2, 1991/92:Jo676 yrkande 1 i denna del och 1991/92:Ub437 yrkandena 10 och 11,
43. beträffande spårvägen i Norrköping att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T301 och 1991/92:T332, men. (v) - delvis
44. beträffande ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och Hudiksvall att riksdagen avslår motion 1991/92:T520 yrkande 2, res. 8 (nyd)
Övriga frågor
45. beträffande vägarbetares säkerhet att riksdagen avslår motion 1991/92:T331,
46. beträffande vägsalt att riksdagen avslår motion 1991/92:T347.
Stockholm den 7 april 1992
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sten Andersson i Malmö (m), Sven-Gösta Signell (s), Kenth Skårvik (fp), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Kenneth Attefors (nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s), Lars Biörck (m), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s) och Kenneth Lantz (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar (mom.7)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet tillstyrker regeringens" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till s-motionens uppfattning att 1 350 milj.kr. utöver det belopp som regeringen föreslagit bör anvisas till drift och underhåll av statliga vägar. Av detta belopp bör 1250 milj.kr. fördelas jämnt över vägverkets produktionsområden i hela landet och 100 milj.kr. användas för upprustning av riksväg 45 norr om Karlstad. Dessa ytterligare medel kommer att få stor betydelse för ett förbättrat underhåll av våra vägar i hela landet och därmed för trafiksäkerheten. Härtill kommer att ett stort antal meningsfulla arbetstillfällen skapas. Utskottet vill understryka vikten av att arbetena snabbt kommer i gång. De 100 milj.kr. till väg 45 innebär att mycket välbehövliga insatser kan göras för bättre vägförbindelser i norra inlandet. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motion T212 (s) yrkande 1 torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att syftet även med motion T218 (v) yrkande 13 torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar att riksdagen med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1991/92:T212 yrkande 1 och 1991/92:T218 yrkande 13 dels till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 7258300000 kr., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Automatisk hastighetsövervakning (mom.9)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Med hänsyn" och slutar med "motionen avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärens uppfattning om de många nackdelar, inte minst från bevissynpunkt, som är förenade med användning av ifrågavarande utrustning. Trafikövervakning har enligt utskottets mening den bästa förebyggande effekten om den sker öppet, på ett sätt som respekteras och bejakas av trafikanterna. Den automatiska hastighetsövervakningen bör därför omedelbart avbrytas. De 5 milj.kr. som regeringen avser använda för ändamålet kommer enligt utskottets mening till bättre användning om de inte tillåts minska den medelstilldelning som anslaget avser, nämligen drift och underhåll av statliga vägar. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionen tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande automatisk hastighetsövervakning att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1991/92:T316 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utbyggnaden av cykelleder (mom.20)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet finner" och på s. 19 slutar med "avstyrks motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att cykelleder är betydelsefulla från trafiksäkerhetssynpunkt och att statsbidraget till byggande av sådana leder bör öka. Det i motion T212 (s) nämnda beloppet, 30 milj.kr., synes utskottet väl avvägt. Vidare anser utskottet att reglerna för bidragsgivningen bör ses över med utgångspunkt i de riktlinjer som anges i motion T329 (s). Det ankommer på regeringen att svara för denna översyn liksom att närmare överväga önskemålen i övrigt enligt sistnämnda motion om åtgärder till främjande av en ökad cykeltrafik. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionsyrkandena tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande utbyggnaden av cykelleder att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T212 yrkande 7 och 1991/92:T329 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6 genom Bohuslän som motorväg m.m. (mom. 27)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet ser" och slutar med "anses tillgodosett" bort ha följande lydelse: Utskottet erinrar om 1988 års trafikpolitiska beslut, vari slogs fast att grundprincipen, att det allmänna skall vara väghållare för de vägar som behövs för den allmänna samfärdseln, skall fortsätta att gälla (prop. 1987/88:50 bil. 1, TU20, rskr. 297). Utskottet vidhåller den uppfattningen och kan därför inte förorda att ett privat konsortium fungerar som väghållare för en allmän väg. Vidare förutsätter utskottet att statliga investeringsmedel inte beräknas för ett vägobjekt till den del finansieringen kan åstadkommas på annat sätt, t.ex. genom vägavgifter. Med det sagda avstyrker utskottet de yrkanden i motion T326 (nyd) som nu är i fråga. Utskottet erinrar också om att genom 1988 års trafikpolitiska beslut skapades möjlighet för intressenter, t.ex. kommuner och företag, att genom förskottering av medel bidra till att genomföra vägprojekt som eljest inte skulle kunna förverkligas inom rimlig tid. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion T327 (m,nyd) är därför enligt utskottets mening inte erforderlig, varför motionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6 genom Bohuslän som motorväg m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:T326 yrkandena 2--4 och 1991/92:T327,
5. Brukaravgift (mom. 28)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T212 (s) uttalade uppfattningen att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om finansiering av ett förbättrat vägunderhåll. Förslaget bör utformas i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T212 (s) yrkande 5. Motion T219 (m) yrkandena 3 och 5 avstyrks. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande brukaravgift att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T212 yrkande 5 samt med avslag på motion 1991/92:T219 yrkandena 3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Investeringsplaneringens inriktning (mom.33)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet vill" och på s. 31 slutar med "vägväsendet, tillstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motion T212 (s) bör ligga till grund för bedömningar om hur vägnätet bör utvecklas. Detta innebär -- som framhålls i motionen -- att vägar med likvärdigt trafikarbete skall hålla en likvärdig standard, oavsett var i landet de är belägna. Vidare anser utskottet -- i likhet med de motionärer som står bakom motion T212 (s) -- att nuvarande princip för fördelning av medel till olika vägändamål bör ändras så att det lågtrafikerade vägnätet och grusvägnätet ges ökad prioritet. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T212 (s) yrkandena 4 och 6 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna T211 (s) yrkande 1 och T333 (s) yrkande 2 torde få anses tillgodosett. De övriga motionsyrkanden som nu är i fråga avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande investeringsplaneringens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T212 yrkandena 4 och 6, med anledning av regeringens förslag samt motionerna 1991/92:T211 yrkande 1 och 1991/92:T333 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1991/92:T219 yrkande 2, 1991/92:T308, 1991/92:T319 och 1991/92:T326 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Kringfartsleder och trafikens flaskhalsar m.m. (mom.34)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget från trafiksäkerhets- och miljösynpunkt att man bygger kringfartsleder med planskilda korsningar runt de större städerna. Det är vidare -- som motionärerna framhåller -- angeläget att man anlägger stötupptagande staket i mittsträngen på alla motorvägar. Såsom framhålls i motion T220 (nyd) bör också sådana väghållningsinsatser prioriteras som innebär att trafikens flaskhalsar elimineras. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motionerna T217 (nyd) yrkandena 3 och 4 och T220 (nyd) yrkande 1 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande kringfartsleder och trafikens flaskhalsar m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T217 yrkandena 3 och 4 och 1991/92:T220 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Ombyggnad av E 4 mellan Söderhamn och Hudiksvall (mom.44)
Kenneth Attefors (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Vidare avstyrker" och slutar med "för riksvägar" bort ha följande lydelse: Särskilda skäl talar emellertid enligt utskottets mening för att riksdagen uttalar sig till förmån för de väghållningsåtgärder som påtalas i motion T520 (nyd). Utskottet delar motionärernas uppfattning att en ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och Hudiksvall, som är ett mycket olycksdrabbat vägavsnitt, bör prioriteras och genomföras snarast möjligt. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motionsyrkandet torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och Hudiksvall att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T520 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 13 bör riksdagen över anslaget anvisa 700 milj.kr. utöver det belopp som regeringen föreslagit eller således 6 608 300 000 kr.
Drivaxel- och boggitryck
Jag motsätter mig en höjning av högsta tillåtna drivaxel- och boggitryck från nuvarande 10 ton resp. 16 ton. Om en sådan höjning inte genomförs, behövs inte heller några särskilda bärighetshöjande åtgärder.
Medelsanvisning för byggande av riksvägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 16 bör riksdagen över anslaget anvisa 500 milj.kr. mindre än det belopp som regeringen föreslagit eller således 1 056 500 000 kr.
Medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 9 bör riksdagen över anslaget anvisa 400 milj.kr. utöver det belopp som regeringen föreslagit eller således 1 437 400 000 kr.
Uppdelning av LTA-anslaget
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 8 bör anslaget delas på väg- resp. järnvägsanslag. Ansvaret för fördelningen till respektive län bör överföras från vägverket till ett sekretariat inom kommunikationsdepartementet.
Medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 14 bör riksdagen över anslaget anvisa 200 milj.kr. utöver det belopp som regeringen föreslagit eller således 1 035 700 000 kr.
Medelsanvisning för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 15 bör riksdagen över anslaget anvisa 150 milj.kr. utöver det belopp som regeringen föreslagit eller således 798 500 000 kr.
Medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande åtgärder
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 12 bör riksdagen besluta avskaffa anslaget. Det leder liksom just-in-time-transporter till en ytterligare ökning av mycket tunga vägtransporter och till ökat slitage på miljön och vägarna. Därigenom ökar också antalet trafikolyckor. Vänsterpartiets trafikpolitik innebär att anslaget inte behövs.
Finansiering av fortsatt utbyggnad av E 6 genom Bohuslän som motorväg m.m.
Jag biträder hemställan i reservation 4 (s).
Brukaravgift
Vägtransporter är förknippade med en rad kostnader för samhället utöver kostnader för byggande och underhåll av vägar. Vägtrafiken orsakar kostnader för miljöskador, sjukvård, bullerstörningar, skador på minnesmärken, energiförluster och tidsförluster på grund av trängseleffekter. Det är möjligt att de vinster företagen gör med hjälp av intensifierad transportverksamhet är större än de samhälleliga förlusterna. Det är därför rimligt att en stor del av statens inkomster från vägtrafiken går till andra ändamål än vägar. Hela problemkomplexet hur vägtrafiken skall finansieras och hur mycket behovet av transporter kan påverkas bör därför klarläggas genom en utredning. Justering av avgifter och skatter som belastar trafiken kan vara en väg men dessa måste då utformas så att den regionala balansen i samhället förbättras. Vissa delar av landet är beroende av att kostnaderna för vägtransporter inte blir orimliga. Att nu binda sig för en beskrivning i form av "raka rör" eller koppling av speciella skatter eller brukaravgifter är inte lämpligt. Yrkande 5 i motion T212 (s) och yrkandena 3 och 5 i motion T219 (m) bör därför avstyrkas.
Vägkapitalet
Som framhålls i motion T218 (v) yrkande 7 bör riksdagen uttala att vägkapitalet inte får fortsätta att minska. De snålt tilltagna förslagen till medelsanvisningar för vägväsendet i propositionen innebär att kostnaderna stiger för att nå tillbaka till den nivå på vägkapitalet som en gång fanns, eftersom skadorna på vägarna blir alltmer omfattande och därmed allt dyrare att reparera.
Ny bro över Ångermanälven
Som framhålls i motion T339 (v) bör man överge planerna på en ny bro över Ångermanälven i samband med en ny sträckning för E4 i anslutning till älven. Höga Kusten är riksintressant och har unika naturmiljöer som inte får störas genom den planerade bron. En förbättring av nuvarande sträckning av vägen är att föredra ur alla synvinklar.
Bergslagsdiagonalen
Som framhålls i motion T340 (v) bör planerna på den s.k. Bergslagsdiagonalen överges. De är ett utslag av koncentrationstänkande som inte har med regional balans att göra.
Spårvägen i Norrköping
Som framhålls i motion T332 (v) är det mycket betydelsefullt av såväl miljö- som sysselsättningsskäl att regeringen vidtar åtgärder för att stimulera kommunerna att påbörja, eller -- som i Norrköpings fall -- att fortsätta en övergång till miljövänlig kollektivtrafik. Detta sker självfallet bäst genom att ytterligare medel anslås och genom att utbyggnaden av spårvägen enligt planerna tidigareläggs.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 7, 12, 17, 19, 21--23, 25, 32, 36, 37 och 43 borde ha hemställt:
7. beträffande medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 13 samt med anledning av regeringens förslag och motion 1991/92:T212 yrkande 1 till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 6608300000 kr.,
12. beträffande drivaxel- och boggitryck att riksdagen med avslag på vad som anförs i propositionen om en ändring av högsta tillåtna drivaxel- och boggitryck till 11,5 resp. 19 ton som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. beträffande medelsanvisning för byggande av riksvägar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 16 och med anledning av regeringens förslag till Byggande av riksvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1056500000 kr.,
19. beträffande medelsanvisning för byggande av länstrafikanläggningar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 9 och med anledning av regeringens förslag till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1437400000 kr.,
21. beträffande uppdelning av LTA-anslaget att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 14 och med anledning av regeringens förslag till Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1035700000 kr.,
23. beträffande medelsanvisning för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 15 och med anledning av regeringens förslag till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 798500000 kr.,
25. beträffande medelsanvisning för särskilda bärighetshöjande åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 12 dels avslår regeringens förslag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
32. beträffande vägkapitalet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T218 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
36. beträffande ny bro över Ångermanälven att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T339 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
37. beträffande Bergslagsdiagonalen att riksdagen med anledning av motion 1991/92:T340 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
43. beträffande spårvägen i Norrköping att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T332 och med anledning av motion 1991/92:T301 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 B. Vägväsende m.m.2 Investeringsplanering4 Motionerna4 Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelnings- planer m.m.8 Utskottet12 1 Vägverkets uppgifter och organisation12 2 Vägnätet13 3 Vägväsendets finansiering14 3.1 Finansiering via de ordinarie väganslagen B1--B714 B 1. Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m.14 B 2. Drift och underhåll av statliga vägar14 B 3. Byggande av riksvägar17 B 4. Byggande av länstrafikanläggningar18 B 5. Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar19 B 6. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar19 B 7. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder20 3.2 Finansiering vid sidan av de ordinarie väganslagen B1--B720 4 Målen för vägpolitiken och investeringsplaneringens inriktning25 5 Vissa motionsyrkanden om flerårs- och fördelnings- planer m.m.35 6 Övriga frågor37 Hemställan37 Reservationer42 Meningsyttring47