Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.2001/02:102)

Herr talman! I detta ärende yrkar jag bifall till re- servation 1, även om jag självfallet står bakom samt- liga moderata reservationer. Herr talman! Det behövs ett väl fungerande ut- jämningssystem för kommuner och landsting. Kom- muner och landsting med för sina uppgifter otillräck- lig skattekraft behöver självfallet ett tillskott, men det ska ske genom statliga skattemedel och inte vara något som andra kommuner och landsting i strid med grundlagens lydelse tvingas finansiera med sin lokalt uppburna skatt. Dagens system gröper ur legitimiteten för den kommunala beskattningsrätten. I praktiken kan man säga att kommunalskatten nästan ersatts med en statskommunal skatt. Det inomkommunala utjämningssystemets saga är emellertid snart all. Alltfler inser att det är fullstän- digt orimligt till sin konstruktion. Det är en tillväx- tens fiende. Det straffar tillväxt var den än förekom- mer. I år har det illustrerats med två talande exempel. Det ena är den skenande utjämningsavgiften för Stockholms läns landsting - ett landsting som har ökande kostnader på grund av att man ska betala den vårdskuld som Socialdemokraterna lämnade efter sig men också finansiera den tillväxt man har i regionen. Kostnaderna för tillväxten finns där, och dem får man täcka. Intäkterna av tillväxten får man inte behålla. Herr talman! Arjeplog är ett annat exempel. Det är en fattig kommun i Lappland som har haft en relativ skattekraftstillväxt när etableringen av testbanor för bilföretag visade sig bli en framgång. Men den ökan- de skattekraftstillväxten får denna fattiga kommun inte behålla. Insikten om hur detta orimliga system fungerar sprider sig. Kommunstyrelsens ordförande i Arjeplog, vänsterpartisten Lestander, har t.ex. tydligt markerat att han finner dagens system felaktigt eftersom han har märkt vilka effekter det har. Vi har alla erfarit hur systemet och dess konstruktion ställer regioner och kommuner mot varandra på ett felaktigt sätt. Tyvärr sprider sig också insikten om hur systemet fungerar på annat sätt. Systemet är så uppbyggt att det i någon mening belönar passiva stagnationskommu- ner, eftersom man där alltid är garanterad minst den genomsnittliga tillväxten för landet, trots att man i det läget kanske har en betydligt svagare kostnadsut- veckling. Sedan vi senast behandlade det inomkommunala utjämningssystemet här i riksdagen har två intressanta ESO-rapporter kommenterat systemet. Professor Lars Söderström dömer ut det som ohållbart på sikt. I den nyligen utkomna rapporten Att hålla balansen anför Per Pettersson Lidbom och Fredrik Wiklund intres- santa kritiska synpunkter på hur det fungerar. Herr talman! Vi moderater framlägger våra rikt- linjer för hur ett framtida system ska vara konstruerat. Det har skett i en utförlig kommittémotion som sam- manfattas i vår reservation 6. I reservation 1 för vi fram de omedelbara nödvändiga förändringar som bör genomföras redan fr.o.m. 2002. De förslagen innebär att en relativ tillväxt ska få behållas i de kommuner där den uppstår. Vi har också lagt fram ett förslag om en spärr för utjämningsavgiften på landstingssidan, eftersom den skenande avgiften där har fått särskilt iögonenfallande verkningar. Utjämningsavgiften försöker, som jag har sagt, strypa tillväxtens förutsättningar i hela landet. Av den anledningen är dess konstruktion av sådan betydelse för tillväxten i hela landet att man omedelbart måste se över den. Herr talman! I detta betänkande behandlas en rad andra kommunala frågor som är av mycket stor bety- delse. Men de flesta av dem har den egenskapen att de redan har behandlats här i riksdagen ett flertal gånger. Därför har finansutskottet i sin redovisning av de förslagen hänvisat till de tidigare behandlade mo- tionsyrkandena i riksdagen. Det är den redovisningen som från moderat synpunkt görs i reservation 6. Låt mig däremot något kommentera reservation 5 från Folkpartiet, som avser Folkpartiets förslag om en nationell skolpeng. Från moderat håll hälsar vi med tillfredsställelse att det nu finns ytterligare ett parti här i riksdagen som föreslår att det ska införas en nationell skolpeng. Därmed, herr talman, kan man även på denna punkt vara tämligen säker på att en nationell skolpeng som ger föräldrar möjligheter att välja skola för sina barn genom en nationell finansie- ring utifrån de lokala förutsättningarna kommer att bli verklighet så småningom. Det finns dock formule- ringar i Folkpartiets reservation som gör att vi inte står bakom den, men principen om nationell skolpeng står vi ju helt bakom. Vi har framfört det förslaget under ett antal år.

Herr talman! Jag inleder mitt anförande med att yrka bifall till reservation 7. Det är en klumpreserva- tion, och det kan vara spännande att yrka bifall till den. Regeringens skrivelse om kommunerna kommer av ett borgerligt initiativ under Inger Davidsons tid som civilminister. Man ville göra en årlig tempera- turmätning på kommunsektorn. Det brukar vara in- tressant att jämföra med hur landstingen och kommu- nerna själva beskriver sin egen situation. Det kanske inte alltid harmonierar. När man läser vad Kommunförbundet och Lands- tingsförbundet skriver om t.ex. den ekonomiska situ- ationen och ser till detaljer märker man att det är en svår situation för landstingen och kommunerna. Det kommer att bli värre. Det är egentligen inte så konstigt. Den socialde- mokratiska regeringen använder ju kommunsektorn som en budgetregulator och som ett dragspel. Det var i kommunsektorn och i landstingen som man gjorde stora besparingar efter den statliga saneringspoliti- kens behov. Samtidigt som statsbidrag och skatteintäkter har ökat från 1997 och framåt har de också urholkats och försvagats genom regeringens politik. De tillskott till kommunsektorn som Socialdemokraterna berömmer sig av och som sedan 1997 också Vänsterpartiet och Miljöpartiet berömmer sig av visar sig vid en närmare analys inte ha inneburit någon förstärkning, om man tar hänsyn till andra beslut som också påverkat den kommunala ekonomin, dvs. när man letar efter netto- siffrorna. Dem hör vi väldigt lite om. I budgetproposition efter budgetproposition ges ett intryck av att kom- munsektorn vadar i pengar just på grund av att de generella och även de specificerade statsbidragen har ökat. Men man säger väldigt lite om de indragningar som man gör. Man ger med höger hand och tar med vänster hand. Statliga reformer har krävt ett ökat kommunalt an- svarstagande som inte finansieras enligt finansie- ringsprincipen. Behoven inom de obligatoriska verk- samheterna har också ökat, och underskott, löneök- ningar och prisökningar har lett till en ansträngd eko- nomi för kommunsektorn, bl.a. på grund av att de generella statsbidragen inte räknas upp utan är statis- ka. I förra veckan var det debatt om kommunkontosy- stemet. Då var det Lars Bäckström som talade för Vänsterpartiet. Han ville inte undanhålla någon del av sanningen och hävdade att regeringen, med stödparti- ernas goda minne och medverkan, har tagit tillbaka 6 miljarder av de 18 miljarder som har tillförts sedan 1997 bara på grund av Ludvikamomsen eller kom- munkontosystemet. Därefter var det bara 12 miljarder kvar. När Landstingsförbundet och Kommunförbundet sedan har gjort uträkningar för egen del av nettotill- skottets storlek märker man att regeringen och riks- dagsmajoriteten ger en bild, medan socialdemokrater, vänsterpartister och andra i Landstingsförbundet och Kommunförbundet ger en helt annan bild. Man säger nu från landstingens sida att det statliga nettotillskot- tet från 1996 t.o.m. 2001 ligger på 2 miljarder, medan Kommunförbundet i sin senaste rapport om det eko- nomiska läget räknar med en nettoförlust för kommu- nerna om 3,7 miljarder år 2005. Denna skillnad mellan vad regeringen och riks- dagsmajoriteten för ut och vad Kommunförbundet och Landstingsförbundet säger är pikant och lite pinsam och känns alldeles för valrörelsebetonad. Det här kan rimligtvis inte gå ihop. Bl.a. mitt parti driver den linjen att det i någon form måste institutionalise- ras och lagstiftas hur finansieringsprincipen ska pre- ciseras. Finansdepartementet och regeringen måste komma överens med Kommunförbundet och Lands- tingsförbundet om hur man faktiskt ska räkna. Det är det minsta man kan kräva. Vi kristdemokrater har i vår motion med anled- ning av skrivelsen angivit ett tydligt politiskt alterna- tiv. Vi fokuserar på den ideologiska grunden, på sta- tens relation till kommunsektorn, på den kommunala självstyrelsen och på den kommunala ekomin ur olika aspekter. Vi noterar att socialdemokratin inte har någon som helst ideologisk grund för kommunal självstyrelse. Det förs inte ens en diskussion om detta och görs inte ett försök att precisera vad man menar, utan kommunsektorn ses mer som ett förvaltningsor- gan som många andra - som statens förlängda arm, som man kan göra lite vad man vill med. Man kan köra över den när det passar, och när man ska försva- ra kommunal självstyrelse hänvisar man till några lagtexter som i praktiken inte betyder så mycket. Herr talman! Såvitt jag förstår stämmer Vänster- partiet in i detta. Men, Siv Holma, när man träffar vänsterpartister och socialdemokrater som företräder kommuner och landsting är det en helt annan ton i skällan. Vår politik i riksdagen för kommunsektorn är framtagen gemensamt med ledande kristdemokratiska kommun- och landstingspolitiker. Från riksdagshåll driver vi frågorna tillsammans med dem och försöker nu inom partiet arbeta så som vi vill ha det på det statliga planet när vi senare tar över makten tillsam- mans med andra borgerliga partier. Det ska vara en enighet om basics och fakta. Sedan kan man natur- ligtvis ha lite olika åsikter eftersom ansvarsaspekterna är olika. Vi tillämpar subsidiaritetsprincipen så gott vi kan. Socialdemokraterna gör det på EU-nivå, men de för- står inte riktigt att tillämpa den på lokal nivå i Sveri- ge. Vi har för kommunsektorn det som jag saknar hos regeringspartierna, nämligen en ideologisk grund för kommunalt självstyre. Vi talar om att kommunal ekonomi och kommunalt självstyre faktiskt hör ihop. Göran Persson sade vid ett tillfälle att den som är satt i skuld icke är fri. Den som är ekonomiskt beroende är inte heller fri. Vi anser att kommuner och landsting ska kunna stå på egna ben och ska ges möjligheter att göra det. Detta betyder att vi inte vill ha riktade statsbidrag utan att kommunerna ska ha generella statsbidrag. Kommunerna och landstingen vet var pengarna bäst behövs i den egna verksamheten. I stället för att på sikt minska de generella bidragen vill vi bredda skat- tebasen. Vi ser det som en rimlig konsekvens av det kommunala självstyret. Kommuner och landsting är inte instrument eller förvaltningar utan naturliga gemenskaper, som är rationella och ändamålsenliga. Det har inte att göra med någon romantisk natursyn, som vi tidigare har fått höra här i kammaren, utan det handlar om ända- målsenliga gemenskaper. Vi har på kort sikt föreslagit en förstärkning av det generella statsbidraget eftersom riksdagsmajori- tetens näringspolitik inte klarar en lågkonjunktur och att varaktigt stärka skattebasen och skatteintäkterna för kommuner och landsting. Det är ändå det som är det viktiga. Vi föreslår en generell statsbidragshöj- ning om 6,5 miljarder för år 2003 och om 5 miljarder för 2004. Vi menar att detta är ett rimligare sätt än att mer ad hoc försöka sätta in t.ex. tillfälligt sysselsätt- ningsbidrag, som inte ens Kommunförbundet och Landstingsförbundet enligt vad de skriver tror kom- mer att ha någon större verkan. De är inte speciellt nöjda med detta. Jag skulle också kunna ta upp fler saker. Vi har i fråga om utjämningssystemet bara avgivit ett särskilt yttrande. Som Lennart Hedquist sade är det i detta sammanhang fullt med frågor som har behandlats tidigare. Utjämningssystemet är en oerhört viktig och akut fråga. Vi har i flera års tid sagt att man inte bara ska utreda utan också förbereda för en omläggning syftande till en statlig utjämning, inte en inomkom- munal sådan. Vi uppfattar att den går emot grundla- gens intentioner. Vi har i vårt parti diskuterat alternativa finansie- ringsformer. Några ska ändå betala för utjämningen, och det finns flera alternativ som har tagits upp tidi- gare i utredningssammanhang osv. Vi har sagt att ett statligt system ska garantera medborgarna samma rätt till en likvärdig kommunal service till ungefär samma kostnad i hela landet. Jag vill att inte minst Center- partiet ska uppfatta att detta är vår absoluta ambition. Det handlar inte om att öka regionala klyftor eller om att tillgodose kommuner och landsting ute i landet på storstadsområdenas bekostnad.

Herr talman! Utvecklingen inom den kommunala ekonomin är en viktig aspekt av den samlade sam- hällsekonomin. Av den skrivelse som regeringen har lämnat till riksdagen och som vi nu behandlar fram- går att den positiva resultatutveckling inom den kommunala sektorn som har pågått sedan 1996 har brutits under 2001. Trots en gynnsam intäktsutveck- ling försämrades resultatet av en betydligt högre kostnadsökning under år 2001. Nettokostnaden ökade med 15 miljarder under tiden 1998-2000 men med hela 26 miljarder kronor under 2001. De stora utgiftsposterna är skolan och äldre- och handikappomsorgen, vilket är ett allvarligt observan- dum. Här kan spåras statliga åtaganden som gjorts men som inte till fullo har finansierats från statsmak- ternas sida. Än värre kommer det att bli när det åta- gande som maxtaxeförslaget innebär får fullt genom- slag. Det är i många fall underfinansierat. Bakom dessa siffror finns också stora olikheter i kostnadsbilden som understryker vikten av en effek- tiv och rättvis skatteutjämning. Det är klart att den kommunala ekonomin påver- kas av hur man från regeringen och statsmakterna ser på den kommunala verksamheten rent principiellt. Jag vill lyfta fram fyra saker som är viktiga i detta perspektiv men som majoriteten vare sig nu eller tidigare vid behandlingen har velat beakta. Det första är att principerna för statsbidragsgiv- ning och ekonomisk utjämning så långt möjligt utgår ifrån ett kommunalt självstyre. Den kommunala självstyrelsen är ett viktigt fundament för demokratin. Därför är det viktigt att statsbidragsgivningen sker utan pekpinnar, där det lämnas stort utrymme åt de enskilda kommunerna att själva bestämma över medlens användning. I den delen har vi sett förslag från regeringen som träder det kommunala självstyret för när på en rad områden. Ett sätt att stärka det kommunala självstyret är att statsbidragen till kom- munerna ges som fria medel och inte specialdestine- ras. Det andra är också en viktig princip. Det är ett rättvist och effektivt skatteutjämningssystem. Man kan säga att ett sådant utjämningssystem t.o.m. är nödvändigt för att det kommunala självstyret över huvud taget ska vara möjligt och för att vi ska nå tillväxt i hela landet. Det utjämningssystem vi har uppfyller till stora delar de krav man kan ställa på ett utjämningssystem. Där delar jag inte den hårda kritik som Lennart Hedquist riktade mot det. Men det hind- rar inte att det finns delar i systemet som har s.k. skönhetsfläckar och som behöver ses över. Vi är för att man ser över systemet. Det har vi markerat i vår motion som behandlas i betänkandet. Det tredje jag till ta upp är kommunernas skatte- bas. Det bästa sättet att både åstadkomma en högre grad av självstyre och stärka kommunernas ekonomi är att stärka kommunernas egen skattebas. Den har gröpts ur betydligt under en följd av år genom statens s.k. reformering av skattesystemet. Reformering be- tyder symboliskt förbättringar. Men för kommunernas del har det verkligen inte blivit förbättringar i det här fallet. De förändringar som har gjorts har varit till kommunernas nackdel. Kommunförbundet har i en egen skattebasutred- ning visat på det. Det finns ett antal exempel på för- slag som kan användas för att stärka kommunernas egen skattebas. Ett av dem är att ersätta dagens grundavdrag i skattesystemet med en skattereduktion. Det innebär med andra ord en rabatt direkt på skatten. Det är i likhet med vad vi från Centerpartiet har före- slagit i det förslag till skattereform som vi har lagt fram i riksdagen i syfte att sänka skatterna för låg- och normalinkomststagarna radikalt. En sådan växling till skatterabatt som vi har före- slagit skulle ge ett utfall som har sin största effekt i de kommuner som i dag har en hög skattesats. En sådan reform skulle därmed också minska omslutningen i skatteutjämningen med ca 1,4 miljarder kronor. Det är inte ett oväsentligt belopp i detta sammanhang. Vi har begärt utredning och förslag från regeringen, men utskottsmajoriteten säger nej. Varför? kan man undra. Slutligen till det fjärde, herr talman. Vi avvisar systemet med och de tankar som ligger i specialdesti- nerade statsbidrag. Det är en förmyndarmentalitet och en misstro mot folkvalda som vi inte kan ställa upp på. Systemet med de specialdestinerade bidragen bryter dessutom mot de principer som låg bakom reformen av statens bidrag till kommunerna över huvud taget. Det borde vara en självklarhet när staten vill styra att man också fullt ut finansierar det man vill ha fram, tar över ansvaret fullt och fast och för en öppen diskussion med kommunerna om syftet och vart man vill komma. Herr talman! Min fråga till majoriteten är: Varför misstror ni så de kommunalt folkvalda politikerna? Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 8. I öv- riga punkter yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Verksamheten i den kommunala sektorn, kommuner och landsting, handlar i väldigt hög utsträckning om saker som ligger människor oerhört nära i deras vardag och sådant som man ofta har behov och nytta av mer eller mindre dagligen. Det gäller alltifrån att snön försvinner från trapporna utanför huset på vintern till att barnens dagis funge- rar. Det finns självklart många andra vardagliga saker som kommuner och landsting i stort sett inte alls har med att göra. Det gäller t.ex. vilken mat man ska äta, vilka kläder man ska köpa och var mataffärerna ska ligga. Men likafullt är den kommunala verksamheten oerhört viktig för människors vardag. Det är då viktigt att kommunerna, som jag sade i den förra debatten, gör rätt saker. De ska fokusera på den kommunala kärnuppgifterna och se till att göra dem på ett bra sätt. De ska göra saker rätt. Upphand- ling är självklart ett sätt att se till att människor får välja själva vilken typ av kommunalt finansierad service de vill ha och i vilken regi den ska vara. Män- niskor måste helt enkelt få mer valuta för skattepeng- arna. Detta med att få valuta för skattepengarna tror jag är något som många politiker från olika partier gärna instämmer i. Men när man hör den nu rådande majo- riteten tala om valuta handlar det mer om olika typer av valutor. Och då menar jag inte vilken valuta som Sverige ska ha, för där är det lite svårare att komma till skott. Däremot talar man om alla de andra valu- torna som finns från staten till kommunerna. Det är Perssonpengar, Wärnerssonpengar, stor- stadspengar, lokala investeringspengar och annat. Men i grunden finns det bara helt vanliga svenska pengar, och i väldigt många fall säger människor att de andra valutorna aldrig dyker upp längst ut i verk- samheterna. Det talas mycket om Wärnerssonpengar, men man ser inga speciallärare ute i skolan. Maxtaxan är underfinansierad, och man rör till den kommunala verksamheten genom att ha väldigt mycket specialdestinerade pengar. Kommunerna får lägga ned mycket tid på att skicka ansökningar om dem. Det främsta syftet tycks vara att statsråden ska komma på bild många gånger i lokaltidningen. Folk- partiet ogillar den här typen av pengar som kommu- nerna ska skicka in ansökningar om. Det blir väldigt otydligt och godtyckligt. Det statliga inflytandet över dessa verksamheter bör i stället begränsas till att man har tydliga regelverk som är generella och användba- ra. Jag nämnde tidigare att maxtaxan är underfinansi- erad. Det ställer krav på kommunerna att plocka in pengar från andra håll för att kunna upprätthålla en kvalitet i barnomsorgen. Vi har i många fall sett att de har haft svårt att klara av det. Det förekommer en väldigt tydlig Stockholmsfixering från regeringens sida. Man är väldigt intresserad av vad som händer i Stockholm. Jag vet inte om det beror på att man inte klarar av att göra något annat än att titta ut genom fönstret från Regeringskansliet. Dagisköerna och de stora barngrupperna växer nu runtom i landet på väldigt många håll. Man hör ofta från det socialdemokratiskt styrda Göteborg om rikti- ga skräckexempel på stora barngrupper och långa dagisköer. Vårdköerna växer på många håll, dock inte i den här regionen. Skolans kvalitet har många brister. Vårdpersonal och skolpersonal tillhör dem som i mycket stor utsträckning - den största - drabbas av långtidssjukskrivningar. Det beror mycket, om än inte bara, på en bristande kapacitet som arbetsgivare från kommuners och landstings sida. Så nog finns det mycket att ta tag i ute i kommu- ner och landsting, och jag tycker att vår uppgift är att se till att man får goda ekonomiska villkor och stabila planeringsförutsättningar. Vi ska också se till att kommunalpolitiker och landstingspolitiker i relation med sina väljare kan se till att riktigt fokusera på de frågeställningar som de är ansvariga för. Av den anledningen har vi i Folkpartiet också kommit fram till att skolan, som har så stora brister, är en sådan verksamhet som behöver ha mycket tyd- liga nationella regelverk, läroplaner och även en na- tionell kvalitetskontroll. Det är oerhört viktigt att alla elever, oavsett var de bor, ska tillförsäkras en god grundutbildning. Därför har vi utöver en lång rad förslag från Folkpartiets sida om hur man ska kunna förbättra kvaliteten i undervisningen och i utbildning- en också föreslagit att man ska ha en nationell finan- siering av skolan så att alla elever kan tillförsäkras en god finansiering av sin skolgång oavsett hur rika grannar man råkar ha och oavsett om kommunalpoli- tikerna har prioriterat skolan på det sätt som vi tycker att man ska göra. Nationell likabehandling betyder raka motsatsen till lika mycket pengar per elev. Om man skulle ge lika mycket pengar per elev så skulle eleverna på intet sätt få en likabehandling, utan det kräver att man har rätt så stora skillnader i skolpeng per elev beroen- de på hur den socioekonomiska situationen ser ut och en rad andra saker. Vi har kommit fram till detta och lagt fram förslaget här. Det finns beskrivet i reserva- tion nr 5, som jag därför, herr talman, yrkar bifall till. Jag tycker att det är mycket viktigt att man skiljer på vad kommunerna ska finansiera, vad de ska hante- ra och vad de måste producera. Det är också viktigt att man har ett utjämningssystem mellan de olika kommunala ekonomierna så att det blir likvärdiga förutsättningar för människorna. Frågan om finansieringen av en viss verksamhet ska vara lokal eller nationell måste avgöras av vad som är bra för verksamheten i sig. Vi tror att det är bra för skolans verksamhet att ha en nationell finansi- ering. Man ska inte flytta fram och tillbaka på finan- sieringen av sjukvård, äldreomsorg och andra saker eller, för den delen, inte heller plocka in fastighets- skatt kommunalt eller centralt för att försöka dribbla bort korten eller för att lösa andra problem med ut- jämningssystemet. Sådana förändringar måste stå på egna meriter. Vi tycker att vissa villkor vad gäller äldreomsor- gen och annat kan motivera att man kan behöva titta på hur vi ska tillförsäkra även äldre människor en bra och väl fungerande omsorg och även rätten och möj- ligheten att flytta fram och tillbaka över kommun- gränsen även den dagen man behöver hjälp. Men sådana förändringar ska inte göras i syfte att lösa problemen med teknikaliteter i utjämningssystemet. Herr talman! Jag pratade förut om att vårdköerna växer. Produktiviteten i sjukvården steg i början på 90-talet. Sedan började den sjunka från mitten på 90- talet. Hur den ser ut nu vet vi inte, för när produkti- viteten hade sjunkit ett tag slutade man mäta den. Och det är klart - om man inte kan se ett problem därför att det inte finns beskrivet så behöver man inte heller ha någon lösning på det. Vi tycker att det är mycket viktigt att vettig statistik och uppgifter om utveck- lingen i sjukvården verkligen tas fram och görs synli- ga. Därför har vi reserverat oss till förmån för krav på att det ska tas fram statistik kring sjukvården. Herr talman! Jag har nämnt utjämningssystemet ett par gånger. Det är oerhört avgörande att man för de verksamheter som kommuner och landsting har det finansiella ansvaret för också har ett väl funge- rande utjämningssystem. Kommunalskattens nivå, hur höga avgifter man behöver ta ut eller kvaliteten i vården, skolan och barnomsorgen ska inte vara bero- ende av om man har rika eller fattiga grannar. Frågan om ifall man kan få äldreomsorg ska inte heller vara beroende av om det finns många eller få gamla i samma kommun. Detta är oerhört grundläggande för att verksamheterna ska fungera. Det nuvarande systemet har helt och hållet löpt amok. Jag förstår inte varför vi inte bara kan konsta- tera det: Det nuvarande systemet har löpt amok. Det är för krångligt, det skapar motsättningar mellan stad och land, det utjämnar inte strukturella olikheter till- räckligt bra och det innehåller faktorer som inte är kommunalt ansvar men som man utjämnar för i alla fall. Det grundar sig till viss del på icke-förklarande variabler, utan på statistiska samvariationer och det jämför storkar och barnafödande. Det tar inte hänsyn till att en hög skattekraft på grund av högre inkomst- nivå också ger högre inkomstnivåer inom kommunala verksamheter. Det tar inte hänsyn till tillväxtens kost- nader och det försvårar relationen mellan medborgare och de förtroendevalda. Jag tycker att det är dags att vi gör upp med detta och konstaterar att det är på det sättet. Vi måste ar- beta vidare med ett väl fungerande system i stället för att bita oss fast i detta. Vi anser från Folkpartiets sida att man måste utjämna inkomster och kostnader till- sammans så att man fångar upp också de extra kost- nader som tillväxt och skattekraft ger för kommuner och landsting. Det måste vara tillväxtvänligt, det måste grundas på förklarande variabler och inte på statistiska sinkaduser och det måste avse det som faktiskt är kommunalt ansvar. De borgerliga partierna har en gemensam reser- vation kring denna fråga i morgondagens betänkande om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Jag står fullständigt bakom den, och jag förutsätter att de borgerliga kollegerna i dag också står bakom det som vi gemensamt har kommit överens om måste vara grunden för en reformering av utjämningssystemet. Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reserva- tioner i finansutskottets betänkande nr 19, men jag yrkar bifall bara till reservation nr 5.

Herr talman! Jag begär replik närmast för att ut- trycka min tillfredsställelse över den mycket distinkta och klara kritik som Karin Pilsäter gav uttryck för beträffande dagens utjämningssystem. Jag tycker att den kritiken ger en bra grund för hur man ska kunna förändra det systemet så att man motverkar de fakto- rer som Karin Pilsäter med rätta lyfter fram. Det har varit lite olika hur förutseende man har varit beträffande hur utjämningssystemet skulle fun- gera, men jag upplever att det med de ganska massiva kritiska kommentarer som nu kommer från olika typer av experter och med den successiva omorien- tering som också har skett här i riksdagen finns goda förutsättningar att få ett bättre och ett väl fungerande utjämningssystem.

Herr talman! Jag förutsätter att de borgerliga par- tiernas arbete för ett reformerat utjämningssystem ska ta sitt avstamp i den gemensamma reservation som finns i riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi behöver inte här gå i polemik med statlig finansiering som inte finns med i olika budgetalternativ osv.

Herr talman! För det första vill jag säga både till Karin Pilsäter och till Lennart Hedquist att utjäm- ningssystemet inte har löpt amok. För det andra sitter det redan en parlamentarisk utredning som ska titta på detta. Ett system är ju ald- rig så bra att det inte kan bli bättre. Det finns alltså redan en kommitté som arbetar med de här frågorna. Svensk ekonomi har utvecklats bra de senaste åren. Det har lett till en god tillväxt i Sveriges kom- muner och till allt bättre möjligheter att bygga ut kommunernas service till medborgarna. Sedan 1998 har kommunerna anställt ytterligare 40 000 personer. Därtill kommer en sysselsättningsökning som följd av kommunernas växande beställningar i det privata näringslivet och alltfler entreprenader. Kommunerna har haft positiva resultat sedan 1996. Den kommunala konsumtionen som andel av bruttonationalprodukten har växt. Jag tycker att Per Landgren ändå ska notera det. Kommunsektorns inkomster från skatter och bidrag beräknas i år stiga med drygt 6 %. Ökningen är något större än 2001. För att höja kvaliteten i skolan, vården och omsorgen har nivån på statsbidragen till kommuner och lands- ting höjts med över 24 000 miljoner kronor från 1996 till 2002. Utöver detta har kommunsektorn fått ökade resurser, bl.a. genom ett särskilt statsbidrag från 2002 för att öka tillgängligheten i vården och genom det tillfälliga sysselsättningsstöd som vi nyligen besluta- de om här i riksdagen. Kommunernas ekonomiska resultat för 2001 upp- går enligt preliminära uppgifter till 11,5 miljarder kronor, vilket är en förbättring med 2,8 miljarder kronor sedan år 2000. Landstingen uppvisar ett underskott på 3,4 miljar- der kronor 2001, vilket är ett något mindre underskott än året innan. Underskotten i Stockholm och Skåne motsvarar tillsammans nästan hela landstingssektorns underskott 2001. Det är en händelse som ser ut som en tanke att både Stockholmslandstinget och Skåne- regionen leds av Moderaterna. Lennart Hedquist, skulle vi inte också kunna jämföra landstingen med varandra, och inte bara kommuner som ni har gjort i motion Fi45? I skrivelsen görs en analys av utjämningssyste- mets effekter fördelade på län. Regeringen konstate- rar att om man ser till summan av de generella stats- bidragen, inkomstutjämningen, kostnadsutjämningen och införandetilläggen är alla län mottagare av bidrag från staten, även Stockholms län. Men Stockholms län är det enda län som har en skattekraft över riksge- nomsnittet och är därför bidragsgivare till inkomstut- jämningen. Utjämningssystemet är ett av de vikti- gaste verktyg som staten har för att kommuner och landsting i hela landet ska ges likvärdiga förutsätt- ningar att bedriva sin verksamhet oberoende av invå- narnas inkomster och strukturella förhållanden. Då behövs det en utjämning av skattekraften. I skrivelsen görs också en genomgång av de olika kommunala verksamheterna. Regeringen skriver att förhållandena inom hälso- och sjukvården bl.a. kän- netecknas av en god medicinsk kvalitet men att det finns brister i tillgängligheten och svårigheter att rekrytera personal. Kommunerna kommer att behöva anställa tiotusentals personer de närmaste åren. Det beror till största delen på stora pensionsavgångar framöver. Det extra sysselsättningsstödet på 3 miljar- der kronor i år till kommuner och landsting kan an- vändas för att kunna behålla personal och till nyre- krytering av personal redan nu. De ökade resurser till äldreomsorgen som tillkommit under senare år har främst gått till de äldre med omfattande vårdbehov. Tack vare det förbättrade läget på arbetsmarkna- den fortsätter kostnaden för socialbidrag att minska. Antalet biståndshushåll och biståndsmottagare var år 2000 nästan nere på samma nivå som 1991. Utskottet anser att den årliga skrivelsen ger en bred och fyllig beskrivning av utvecklingen i kom- munsektorn. Den pekar såväl på områden med goda förhållanden i den kommunala verksamheten och ekonomin som på områden som kräver förbättringar. Det är av vikt för riksdagen att få denna återrapporte- ring och resultatinformation. Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. I betänkandet finns i år nio reservationer. Förra året var det inte mindre än 26 reservationer. Jag tack- ar reservanterna för att ni i år mer har gått in för kva- litet än kvantitet. Moderaterna vill ha förändringar av utjämnings- systemet. Det är ingen ny fråga. Utskottet vill, som tidigare, understryka den stora betydelse utjämnings- systemet har för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för landets kommuner och landsting. De förändringar som reservanterna föreslår skulle innebära ökade klyftor mellan landstingen, vilket inte är acceptabelt. Folkpartiet vill ha en utredning om att kommu- nerna ska klara sina uppgifter utan att använda kom- munala bolag. Inte heller detta är en ny fråga. Finans- utskottet ställer sig nu, liksom i höstas, bakom kon- stitutionsutskottets bedömningar och anser därutöver inte att det finns anledning att begära en sådan utred- ning som Folkpartiet förespråkar. Folkpartiet tycker inte om kommunala bolag. Därför vill Karin Pilsäter genom lagstiftning krympa kommunernas möjligheter till självbestämmande. Men från självstyrelsesyn- punkt är det en fråga för det demokratiskt valda full- mäktige att avgöra om man ska bedriva en verksam- het som är tillåten inom lagens ram i kommunalt bolag eller ej. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill att produktivitetsutvecklingen i vården blir bättre belyst. Socialutskottet redovisar att Landstingsför- bundet tillsammans med landstingen under senare år genomfört ett omfattande utvecklingsarbete för att komma till rätta med bristerna i statistiken. Lands- tingsförbundet räknar med att kunna göra produkti- vitetsmätningar med acceptabel kvalitet inom ett par år. Det är angeläget att statistiken inom hälso- och sjukvårdsområdet är sådan att den ger goda möjlig- heter att utvärdera verksamheten och ta fram bra beslutsunderlag för riksdagen och övriga ansvariga. Finansutskottet anser mot bakgrund av det omfattan- de utvecklingsarbete som pågår att riksdagen inte i dag behöver ta något initiativ i frågan. Per Landgren pratade om landstingens rapport. I rapporten Landstingens ekonomi, maj 2002 på s. 49 t.o.m. 53 görs en noggrann genomgång av produkti- vitetsmätningar och det utvecklingsarbete som nu pågår för att åstadkomma rättvisande produktivitets- mätningar. Det är ju det som har varit problemet. Statistiken har tidigare varit så undermålig att man inte har fått fram rätt siffror. Folkpartiet reserverar sig också mot lokala kli- matinvesteringsprogram. I förra årets skrivelse redo- gjorde regeringen för kommunernas miljöarbete och framhöll att kommunernas insatser verksamt bidrar till att förbättra miljötillståndet i landet och att detta sker dels genom lokalt miljöarbete, dels genom tillsyn och kontroll bl.a. med stöd av miljöbalken. Utskottet delar inte motionärernas negativa syn på de lokala investeringsprogrammen och de föreslagna klimatin- vesteringsprogrammen för 2003 och 2004. I övrigt finns det fem reservationer, en från Mode- raterna, en från Kristdemokraterna, två från Folkpar- tiet och en från Centerpartiet, som tar upp yrkanden som behandlats tidigare under detta riksdagsår. Så- som förra året har utskottet gjort en summarisk be- handling av motioner som redan har blivit avslagna av riksdagen under det här riksdagsåret. Yrkandena är identiska eller överensstämmer i hög grad med yr- kanden som riksdagen redan har behandlat. Det har inte heller enligt utskottets bedömning tillkommit nya omständigheter som ger anledning att ändra riksda- gens tidigare beslut. Herr talman! Jag vill något kommentera motion Fi45, som jag nämnde tidigare, av Gunnar Hökmark m.fl. I den motionen ägnas drygt två sidor åt att jäm- föra kommuner på ett ovederhäftigt sätt. Motionens beskrivning är inte ägnad att ge en rättvisande bild av de kommuner man namnger. Bl.a. finns min egen kommun med. Förra årets vårproposition redogjorde för arbetet med en kommunal databas. En särskild utredare hade tillkallats som i samverkan med statistikansvariga myndigheter skulle definiera, utvärdera och vidareut- veckla kvalitetsmått för berörda kommunala verk- samheter. I årets vårproposition nämner regeringen att en kommitté kommer att tillkallas under 2002 med uppgift att administrera och vidareutveckla databasen. Med den kommunala databasen blir det möjligt att jämföra kommuner med varandra på ett rationellt och tillförlitligt sätt. Kommunerna står för en femtedel av Sveriges bruttonationalprodukt. Det är av avgörande betydelse att deras pengar används effektivt. Jag ser fram emot när vi kan börja jämföra kommunerna på ett tillförlit- ligt sätt. Den moderata jämförelsen av kommuner i Fi45 är allt annat än tillförlitlig. Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag och av- slag på reservationerna. Jag vill också säga något till Agne Hansson, sär- skilt efter att ha lyssnat på Lennart Hedquist som vill ha sitt statliga utjämningssystem och även på Karin Pilsäter som framförde en kraftfull kritik, även om hon bara vill ha detta utrett. Därför tycker jag att det är väldigt klargörande att Centerpartiet så tydligt i sin motion tar avstånd från ett statligt utjämningssystem. Man gör det av två skäl. Det första skälet är det statsfinansiella - man säger t.o.m. att man inte vill medverka till att bygga in gökungar i statsbudgeten. Det andra skälet är att det i de mest expansiva regionerna måste finnas en utjäm- ning av skattekraften även nedåt. Jag är mycket nöjd med den kraftfulla skrivningen i motionen, och jag hade gärna sett att detta hade stått lite tydligare i Centerpartiets reservation. Vi är över- ens med Centerpartiet om att det är viktigt med ett långtgående kommunalt utjämningssystem.

Herr talman! Sonia Karlsson påstår att systemet inte har löpt amok. Det är klart att man kan använda sig av olika uttryck, men ett system som i grunden arbetades fram i början av 90-talet, som beslutades i mitten av 90-talet och som därefter har verkat trots att verkligheten förändrats väldigt mycket under åren har nu helt andra effekter än vad man förutsåg när det infördes. Dessutom har under de år som gått en lång rad förändringar gjorts i systemet, vilka enligt vår uppfattning inte utvecklade utan snarare invecklade det. Jag tror därför att oavsett hur man vill beskriva det hela måste vi väl vara överens om att systemet inte fungerar bra, och att det inte fungerar så som det var tänkt. Jag vill ge ett enkelt exempel på detta. Botkyrka är en kommun som jag tror att de flesta människor i landet uppfattar som en inte särskilt välbeställd kommun. Jag såg en uppgift i tidningen i morse att 26 % av barnen lever under socialbidragsnormen. Botkyrka kommun blir nettogivare in i systemet trots att där bor många fattiga människor. Vi kan ha olika synpunkter på hur man i Stock- holms läns landsting har hanterat sakerna fram till i dag. Men landstinget måste, om systemet lever vida- re, höja skatten inte bara en gång, vilket vi i Folkpar- tiet föreslår, utan man måste kontinuerligt år ut och år in höja skattesatsen för att hålla jämna steg med ut- jämningssystemet. Det måste väl vara ett systemfel, Sonia Karlsson? Sonia Karlsson måste väl hålla med om att det är ett systemfel när vissa kommuner kontinuerligt kommer att behöva höja skatten för att hänga med i utjäm- ningssystemet? Det måste väl vara ett systemfel när mycket fattiga kommuner blir bidragsgivare? Jag tror att hela saken skulle tjäna på att vi gemensamt erkände att det finns problem, och att vi sedan utifrån våra värderingar - vilka kanske inte är så skilda som det kan verka - konstruktivt arbetade för att hitta goda lösningar. Jag vet att det sitter en parlamentarisk utredning och arbetar, men den har fått väldigt snäva direktiv. Varför, Sonia Karlsson, kan vi inte komma överens om att det finns problem, och att vi måste kavla upp ärmarna lite mer för att försöka lösa dem?

Herr talman! Jag vidhåller bestämt att systemet inte har löpt amok. Däremot sade jag redan tidigare att det sitter en parlamentarisk utredning och ser över de saker som behöver förbättras och förändras. Det handlar dels om hur kommuner med befolknings- minskning drabbas, men också om de storstäder som har en kraftig befolkningsökning. När det gäller tillväxten vill jag säga att det inte är systemet som har löpt amok utan att tillväxten är så olika fördelad. Stockholms läns landsting betalar mer eftersom tillväxten har varit så kraftig i Stockholm. Man har ett kraftigt skatteunderlag och en starkt ökad tillväxt. Men det är fortfarande så att Stockholms läns landsting också får tillbaka pengar.

Herr talman! Jag har aldrig hävdat något annat än att Stockholms läns landsting får del av statsbidragen. Men jag tycker att det är ett problem att Sonia Karls- son inte vill se att den modell vi har i dag, med in- komstutjämning för sig och kostnadsutjämning för sig, inte håller ihop. Nog måste väl Sonia Karlsson tycka att det är något systemfel om ett landsting kon- tinuerligt måste höja skatten för att hänga med i sy- stemet, och inte får behålla någonting av tillväxtkraf- ten för att betala sina egna löneförhöjningar. Självklart ska vi kunna dela med oss av den ökade skattekraften i den här regionen, alltså av det som jag och mina grannar tjänar in. Men det måste vara ett systemfel när man är tvungen att höja skatten år ut och år in för att hänga med i systemet. Det måste också vara ett systemfel att mina mycket fattigare grannar hemma i Botkyrka ska bli nettobidragsgivare i systemet. Den utredning som sitter och arbetar har alldeles för snäva direktiv. Framför allt upplever jag inte att det i dag finns någon medvetenhet om att det finns betydligt större problem och betydligt större utma- ningar än att fortsätta att putsa lite grann i marginalen på detta system. Sonia Karlsson borde kunna tycka att vi måste ta tag i problemen. Medborgarna har ingen förståelse - varken på landsbygden eller i storstaden - för systemet som det ser ut i dag. Vi ska inte fortsätta att bidra till att bygga upp sådana motsättningar. Jag skulle vilja ta upp ytterligare en sak. I dag sitter Sonia Karlssons partikamrater i Sundbyberg och ägnar sig åt koncernbildningar enbart i syfte att kunna tjäna statliga skattepengar. Är det verkligen en viktig del av det kommunala självstyret att ägna sig åt bo- lagskoncernbildningar och icke-kommunal affärsdri- vande verksamhet för att den vägen få tillbaka de pengar man tycker att man inte får ut i utjämningssy- stemet? Vore det inte bättre om vi från riksdagen satte upp spelregler om att koncernbildningar och bolagsverksamhet inte ligger inom ramen för det kommunala självstyret, utan att det kommunala själv- styret ska utövas på de områden som faktiskt är kommunala uppgifter?

Herr talman! En sak ska vi göra klart, nämligen att påvisa att Stockholms läns landstings problem inte i huvudsak är utjämningssystemet. 1999 sänkte Stockholms läns landsting skatten med 40 öre. Det motsvarar ca 1 miljard. Nu saknas 1 miljard per år. Det visade sig när revisorerna tittade på landsting- ets ekonomi, och inte ville ge ansvarsfrihet för, att landstinget inte hade intäkter till sina kostnader. Man hade också gjort sådana privatiseringar som inte gav de intäkter man hade tänkt sig. Även på andra områ- den har man fått ökade kostnader. Det är inte utjämningssystemets fel att Stock- holms läns landsting har problem. I stället behöver den moderata ledningen tillsammans med de andra borgerliga partierna ta itu med problemen. Man kan heller inte säga att man inte vill följa kommunallagen om att ha balans i ekonomin och påstå att det har med utjämningssystemet att göra. Det är väl känt att ekonomin enligt kommunallagen ska vara i balans. Det är inget synnerligt skäl att låta bli detta. När det gäller kommunala bolag ligger det sedan mitten av 1850-talet inom den frivilliga verksamheten att kommunerna har rätt att ha kommunala bolag om de håller detta inom lagens ram.

Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen och även riksdagsmajoriteten har de senaste åren visat att de inte drar sig för att köra över kommuner och landsting i en rad olika frågor. Jag tänkte inskränka mig till en sak. När regering- en lägger fram sina propositioner framställer man det som att kommunerna har fått en oerhörd förstärkning genom de generella och specifika statsbidragen. I vårpropositionen finns t.ex. på första sidan en tabell över den kommunala ekonomin. Man jämför siffrorna med 1996 års siffror och kommer fram till att det 2002 handlar om nästan 30 miljarder osv. Den ton- gången fortsätter även i utskottsbetänkandet när man talar om att statsbidragen till kommuner och landsting höjts med över 24 miljarder kronor från 1996 till 2002. När man ser på Landstingsförbundet och Kom- munförbundet, där Sonia Karlssons partikamrater sitter i ledningen, är bilden en helt annan. Då talas ett helt annat sifferspråk. I Landstingens ekonomi, maj 2002 säger Landstingsförbundet att statens nettotill- skott till landstingssektorn under denna period är betydligt mindre än vad man angivit - 10 miljarder - och man kommer fram till en summa på 2 miljarder. Samma sak gäller Kommunförbundet. Herr talman! Jag vill fråga Sonia Karlsson om hon är nöjd med oenigheten i redovisningen mellan soci- aldemokraterna i Landstingsförbundet och Kommun- förbundet, för övrigt eniga sådana, å ena sidan och regeringen och riksdagsmajoriteten å andra sidan? Har båda sidor rätt? Finns det ingen sanning i siffer- materialet eller tycker Sonia Karlsson att detta är en bra tingens ordning?

Herr talman! Per Landgren, om det vore så att bara Socialdemokraterna stod bakom rapporten från Kommunförbundet och Landstingsförbundet tror jag att det skulle vara annorlunda. Nu är det ju alla partier som står bakom rapporterna från Kommunförbundet och Landstingsförbundet, så de är en form av kom- promisser, och det finns också ett förhandlingsun- derlag. När vi i finansutskottet träffar Kommunför- bundet och Landstingsförbundet är det klart att de tar upp saker som de vill ha genomförda. Det är alltså ett slags förhandlingsposition. Per Landgren fick i sitt inlägg till det att kommu- nerna hade fått ett minus på ca 3 miljarder på grund av statsbidragsökningarna. Om vi nu inte hade ökat statsbidragsnivån med 24 miljarder sedan 1996, om vi inte hade gett 9 000 miljoner extra till den särskilda handlingsplanen för sjukvården, om vi inte hade gett extra pengar till skolan, hur tror Per Landgren att det då skulle ha sett ut?

Herr talman! Det är ett fantastiskt påstående, och det är för väl att det kommer in i protokollet. Sonia Karlsson hävdar att siffermaterialet från Kommun- förbundet och Landstingsförbundet är en kompro- missprodukt. Det är ju helt otroligt. Finns det inga fakta att falla tillbaka på? Finns det ingen ordning i det här landet där kommunförbund, landstingsförbund och staten kan komma överens om hur mycket netto- tillskottet till kommunsektorn uppgår till från 1996 till 2002? Jag tycker att det är skamligt.

Herr talman! Vad jag säger är att det är självklart att det är riktiga siffror i rapporterna från kommun- förbunden och landstingsförbunden. När vi diskuterar med Kommunförbundet eller Landstingsförbundet träffar vi representanter för de politiska partierna, och de är överens om de synpunkter som presenteras för finansutskottet. Till grund för detta ligger en kom- promiss, och det tror jag att även Per Landgren inser.

Herr talman! Sonia Karlsson polemiserar mot nå- gon som tycks hävda att det inte behövs något utjäm- ningssystem. Jag förstår inte vem i kammaren som hon vänder sig till. Jag vet att Sonia Karlsson brukar anklaga oss mo- derater för att vi inte vill ha ett väl fungerande utjäm- ningssystem för kommuner och landsting, men det är ju det som vi vill ha. Hon försöker också omfatta Centerpartiet i sin kritik som är helt felaktig. Vi är överens med Centerpartiet om att det behövs ett väl fungerande utjämningsssystem. Men dagens utjämningssystem är i grunden felkonstruerat. Det är inomkommunalt, det strider mot grundlagen och det är så till den grad tillväxtfientligt att fler och fler nu börjar inse att det behövs radikala förändringar. Sonia Karlsson påstår att Stockholms läns lands- ting är nettobidragstagare i systemet. Det är ju helt felaktigt eftersom man har varit givare från början. Men hon räknar in det generella statsbidraget och kommer till denna slutsats. Ja, det var så 2000. År 2001 var det i stor sett balans. Hur man än räknar kommer Stockholms läns landsting under 2002 och framöver att vara en stor bidragsgivare till staten. Man får alltså inte behålla sin egen landstingsskatt. Däremot får man helt och hållet svara för kostnaderna för tillväxten. Systemet löper amok, Sonia Karlsson. Men jag ska låta Sonia Karlsson få tillfälle att också säga någonting positivt. Nämn den kommun i landet som Sonia Karlsson vill lyfta fram som social- demokratisk mönsterkommun! Hon kritiserar oss för att inte göra en korrekt jämförelse mellan olika kom- muner. Men nämn nu den kommun, Sonia Karlsson, som ni vill lyfta fram i valrörelsen som socialdemo- kratisk mönsterkommun!

Herr talman! Lennart Hedquist säger att modera- terna vill också ha ett utjämningssystem. Men då är det staten som ska utjämna. Skillnaderna i skattekraft ska bestå, och sedan ska staten bara pytsa ut pengar till de kommuner som ligger under medelskattekraf- ten. Tanken med det nuvarande utjämningssystemet är att tillväxten ska fördelas över landet. Det har tillsatts en kommitté som ska titta på om det finns felaktigheter och om det finns eftersläpning- ar i systemet när det gäller storstadsområdena där tillväxten är kraftig. I grunden har moderaterna hela tiden varit emot utjämningssystemet. De var emot det när vi fattade beslutet och de har motsatt sig denna långtgående utjämning över landet. När det gäller att jämföra kommuner kan inte jag utan vidare peka ut någon kommun. Vad jag sade var att det inte går att jämföra på det sättet som Modera- terna har gjort. De har jämfört min hemkommun, Borlänge och några ytterligare kommuner. Sedan säger de att de socialdemokratiskt styrda kommuner- na har högre skatt och högre arbetslöshet än alla andra. Jag kan jämföra min egen hemkommun, Motala, med Falun som är en borgerlig kommun och som ligger i samma härad som Borlänge. I Motala har vi både lägre skatt och lägre arbetslöshet än vad man har i Falun. Det är svårt att göra sådana jämförelser. Jag tycker att vi ska stilla oss tills vi har fått den kommunala databasen. Då får vi också nyckeltal som gör det möjligt att jämföra på ett tillförlitligt och rättvist sätt.

Herr talman! Nu kommer sanningens minut, Sonia Karlsson. Ni är ute i landet och klankar på Stockholm och en rad andra borgerligt styrda kommuner. Men nämn nu några socialdemokratiskt styrda kommuner som ni vill lyfta fram som mönsterkommuner! Det räcker med att ni säger att ni är både nöjda och stolta över den politik som bedrivs i den och den kommu- nen. Men hittills har vi inte kunnat få exempel på en enda socialdemokratisk kommun som ni vill lyfta fram. Jag tycker att det är fel att argumentera mot för- slag som inte finns. Sonia Karlsson säger att ett stat- ligt utjämningssystem skulle kunna fungera så att man får behålla all skattekraft över medelskattekraf- ten. Mig veterligt har ett sådant förslag aldrig pre- senterats i Sveriges riksdag. Jag förstår inte var denna polemik kommer ifrån. Ni kan väl läsa våra motioner och framföra kritik utifrån dessa. Ni gör på precis samma sätt som med utskottsutlåtandet. Ni säger att spärren för landstinget skulle drabba de övriga landstingen. Säg vilket lands- ting som skulle drabbas om vi införde den spärren! Det är ju helt finansierat i det budgetförslag som vi har lagt fram. Polemiken är ohederlig, och jag tycker att det är en skam att man skriver på det här sättet.

Herr talman! Bl.a. föreslås det att man ska minska på det generella statsbidraget, och det drabbar övriga landsting som får betala via den minskningen. Jag tycker att det är jätteintressant och jag är väl- digt glad över att Moderaterna verkligen vill ha en långtgående utjämning av skattekraften här i landet. Då kan man undra vad det är som vi är så oense om. Om Moderaterna verkligen ställer upp på en långtgå- ende utjämning av skattekraft för att alla invånare i alla landets kommuner ska kunna få en bra skola, vård och omsorg vore det ju väldigt bra. Jag betvivlar att det är detta som Lennart Hedquist menar, men nu har han sagt så. Också Lennart Hed- quist gillar en långtgående utjämning av skattekraft. Tack för det!

Herr talman! Jag har tre frågor till Sonia Karlsson, som är talesman för majoriteten. För det första: Sonia Karlsson pekade på att det under den senaste tiden hade skett en kraftig höjning av statsbidraget till kommunerna. Samtidigt har re- sultatet kraftigt försämrats för dessa kommuner, som jag nämnde i mitt anförande. Vad drar Sonia Karlsson för slutsats av det? Är det för många uppgifter som har lagts på kommunerna och som inte har finansie- rats av staten? För det andra: Varför misstror Socialdemokrater- na folkvalda kommunalpolitiker? Är man beredd att i större utsträckning ge fria medel i stället för special- destinerade statsbidrag? För det tredje: Hur ser Sonia Karlsson och Social- demokraterna på Kommunförbundets egen skattebas- utredning? Med Centerpartiets skatteförslag, som innebär en övergång från grundavdrag till skatterabatt, skulle man inte bara kunna sänka skatten för vanligt folk utan också kraftigt stärka kommunernas skattebas. Är Socialdemokraterna beredda att stärka kommunernas skattebas i stället för att öka bidragen?

Herr talman! Agne Hansson tog först upp kost- nadsökningarna. Ja, problemet är att trots att intäkter- na har ökat har också kostnaderna ökat. Till mycket stor del beror det på lönerna. Jag tror att det är väldigt viktigt att kommunerna i sina budgetar ser över kost- nadsutvecklingen och vad den beror på. Det sägs att det skulle ha att göra med att kommunerna har fått utökade uppgifter. Bl.a. diskuterades här tidigare att maxtaxan skulle vara underfinansierad, enligt en prognos som Kommunförbundet nu har tagit fram. I min egen hemkommun befarade man också att max- taxan skulle vara underfinansierad innan den genom- fördes. Men vi ser nu att den inte är underfinansierad. Det skulle ju vara konstigt om det bara skulle vara i Motala som ekonomin går ihop med maxtaxan. Jag tror ändå att det i ganska många kommuner vid års- skiftet kommer att visa sig att det går ihop. Om det skulle vara så att pengarna inte räcker till har reger- ingen redan sagt att man givetvis ska diskutera det med Kommunförbundet. Fråga nummer två var om jag misstror folkvalda politiker. Nej, jag är ju själv en av de folkvalda efter- som jag fortfarande dessutom sitter i Motala kom- munfullmäktige, så det är inte fråga om någon miss- tro. Jag skulle vilja påminna Agne Hansson om att det faktiskt var Socialdemokraterna och Centerpartiet som införde det åldersrelaterade statsbidraget 1996. Ibland har vi tyckt att det har funnits skäl att ha rikta- de bidrag. Det tyckte vi när vi när det gällde ålders- relaterade bidraget, och det tycker vi nu när det gäller det särskilda bidraget till skolan. Det utgår med 1 500 miljoner i år, och när det har kommit upp till nivån 5 000 miljoner kommer det att gå in i det generella statsbidraget. När det gäller Kommunförbundets skattebasut- redning och Centerpartiets eget förslag vill jag säga att i och med att vi nu har tagit bort 75 % av egenav- gifterna ökar kommunernas skattebas. Det har alltså skett sådana saker redan.

Herr talman! När det för det första gäller maxtax- an kan det vara så att den inte just nu visar en under- finansiering. Det kan bero på att man har försökt att tumma på kvaliteten genom att plocka in fler barn. Men på sikt talar allt för att den är underfinansierad. Det tycker jag är ett observandum av fler på den för- sta frågan. Fortsätt att fundera på den frågan, Sonja Karlsson! För det andra har de specialdestinerade bidragen ökat väldigt kraftigt. Det är klart att det är svårt för kommunerna att själva prioritera. Vi prioriterar en påse så att kommunerna själva får större utrymme att välja. Det kan naturligtvis finnas skäl att vid vissa tillfällen ha bidragen styrda, t.ex. de åldersrelaterade bidragen, men då ska man också skicka med pengar. Detta har alltså att göra med den första frågan. Den tredje frågan gäller skattebasen. Det kan vara vissa saker som gör att skattebasen stärks, men det som är viktigt med en sådan här förändring är att skattebasen stärks på ett sådant sätt att det gynnar de fattigaste kommunerna mest. Det blir alltså en skatte- utjämnande effekt, och det är väldigt viktigt. Man slår två flugor i en smäll; man stärker skattebasen och får en utjämnande effekt. Är inte det, Sonia Karlsson, en alldeles utmärkt idé om man hävdar skatteutjämning och skattesänkning för vanligt folk?

Herr talman! Jag tycker att det var bra att Agne Hansson ändå sade att det kan finnas särskilda tillfäl- len då det kan vara bra med styrda bidrag, exempelvis det åldersrelaterade bidraget eller, som jag nyss hän- visade till, de särskilda pengarna till skolan, som sedan kommer att ingå i det generella statsbidraget. Och det har givetvis också skickats med pengar. Sedan måste jag återigen säga att jag är väldigt nöjd med Centerpartiets motion, där man så tydligt tar avstånd från statlig inkomstutjämning och säger att det är väldigt viktigt att vidhålla en långtgående kommunal utjämning. Jag tycker att det är bra att vi står enade bakom detta. Centerpartiet, Socialdemo- kraterna, Vänstern och Miljöpartiet har ju stått stadigt bakom detta.

Herr talman! Jag ska börja med att instämma i det som Sonia Karlsson har sagt i sitt anförande och tacka för ett gott samarbete. Jag yrkar bifall till förslagen till beslut i betän- kandet och avslag på samtliga reservationer. Jag vill ange några viktiga förutsättningar för kommunernas och landstingens ekonomi. Mellan 1998 och 2002 har kommunernas skatteinkomster stigit med 92 miljarder. Inom samarbetets ram har Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet kunnat öka statsbidragen under samma period med 18 miljarder. Sammanlagt handlar det om 110 miljarder i mer resurser till kommunerna och landstingen i lan- det. Att skatteinkomsterna har kunnat öka beror på att sysselsättningen ökat och att arbetslösheten minskat. Under hela samarbetet har det varit en central fråga för Vänsterpartiet att stärka kommunernas möjlighe- ter att satsa på den gemensamma välfärden. Det har främst gällt nya satsningar på vården, skolan och omsorgen. Herr talman! Jag nämnde ökade statsbidrag på 18 miljarder, men det är inte hela sanningen. Kommun- kontosystemet, eller den s.k. Ludvikamomsen, har reducerat de ökade statsbidragen med ca 6 miljarder. Tar man hänsyn till detta blir ändå nettoökningen 12 miljarder. Det var mycket positivt att vi kunde göra en engångssatsning på 4 miljarder till kommunsek- torn genom att vi avskrev kommunernas momsskuld till staten år 2000. Vi är också mycket glada över att vi har kunnat komma överens om att avskaffa de kommunala momsavgifterna för Ludvikamomsen och att staten tar över finansieringen av systemet. För en vecka sedan beslutade riksdagen i stor enighet att göra detta fr.o.m. år 2003 - ett beslut som är mycket positivt för att stärka kommunernas framtida ekonomiska bas och för att få bort en rad negativa effekter i omfördelningen mellan kommunerna och mellan landstingen. Herr talman! Med det tillskott som kommunsek- torn fått under perioden och räknat med en produkti- vitetsökning på ca ½ % har kommunerna och lands- tingen i dag resurser som motsvarar den nivå som var 1990, dvs. innan den djupa ekonomiska krisen börja- de på 90-talet. Men vi är medvetna om att resurstill- skottet har behövts för att täcka ökade lönekostnader. Trots detta släpar lönerna fortfarande efter för stora kvinnogrupper inom kommuner och landsting. Vi föreslår därför en särskild satsning på 10 miljarder kronor under den kommande mandatperioden för att kunna öka kvinnornas löner och därmed minska lö- nediskrimineringen. Vi vill också att resurstillskottet på 3 miljarder till kommunsektorn, som utgick till det tillfälliga syssel- sättningsstödet år 2002, ska permanentas och gälla även de efterföljande åren. Till Agne Hansson skulle jag vilja säga att vi an- ser att om maxtaxan kostar mer än vad vi har beräk- nat i statsbidrag, ska kommunerna självklart kompen- seras för detta. Det kommer vi att arbeta för. Vi kan också konstatera att det fortfarande finns stora skillnader mellan kommuner och mellan lands- ting. Sammantaget har de mindre kommunerna, då framför allt de med gles bebyggelse, sämre ekonomi än de större kommunerna. Vi har därför drivit på och fått gehör för ökade resurser till kommuner och landsting med ekonomiska problem. Vi har också slagit vakt om den solidariska och långtgående in- komstutjämningen. När det gäller kostnadsutjämningssystemet har vi förbättrat det så att det bättre fångar upp strukturella skillnader på grund av långa avstånd. Också landsting med befolkningsminskning får bidrag för detta. Vi tycker också att det är positivt att kommuner och landsting med mycket kraftig befolkningsminsk- ning fått ett litet men dock särskilt statsbidrag. Ut- jämningssystemet kan inte fånga alla strukturella kostnadsskillnader, och därför blev det ett regionalt riktat statsbidrag för åren 2003 och 2004. I detta sammanhang är det värt att notera Center- partiets kovändning. När frågan var uppe förra året reserverade man sig med motivet att bidraget skulle ingå i utjämningssystemet. I dag talar man i en reser- vation om att bidraget för befolkningsminskning helt och hållet ska lyftas ut ur utjämningssystemet och vara ett statligt regionalpolitiskt ansvar. Herr talman! Ett stort och växande problem i kommuner och landsting är sjuktalen. Av statistiken framgår att det är kommunerna, följda av landstingen, som har de högsta sjuktalen. I det s.k. elvapunktspro- grammet för minskad ohälsa ingår därför flera sär- skilda satsningar på kommunerna. Detta program ska utvecklas vidare i den budget som läggs fram till hösten. Vi har också kunnat enas om särskilda bidrag och andra åtgärder till kommunerna för att minska antalet deltidsanställda och för rekrytering inom vår- den. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att kom- munsektorns situation totalt sett har förbättrats under perioden, men fortfarande är vi långt från den gemen- samma välfärd som Vänsterpartiet eftersträvar. Herr talman! Jag har tagit del av de borgerliga partiernas reservation om utjämningssystemet. Alla utom Centerpartiet föreslår ett statligt utjämningssy- stem. Efter att ha lyssnat på Karin Pilsäter, som upp- manar samtliga borgerliga partier att arbeta i enlighet med reservationen i Våpen, börjar jag bli bekymrad. Jag uppfattade det dessutom som en direkt uppma- ning som Lennart Hedquist instämde i att Centerpar- tiet liksom skulle komma in i den borgerliga fållan. Jag är orolig för hur Centerpartiet ska klara det soli- dariska utjämningssystemet i en eventuell borgerlig regering, och jag skulle gärna vilja höra lite mer om vad Agne Hansson anser om detta. I Moderaternas reservation förespråkar man att de kommuner och landsting som står för avdragen till inkomstutjämningssystemet ska slippa dem, och att en spärr införs för inkomstutjämning för landsting. Moderaterna säger att de kommuner som förlorar skattekraft inte ska drabbas. De får behålla sina peng- ar. Det kan ju låta vackert - Moderaterna blir alla goda gåvors givare. Men om vi synar deras förslag blir konsekvenserna något häpnadsväckande. Förutom de drygt 2,1 miljarder som går till Stock- holms läns landsting ska 75 kommuner få samman- lagt 1,35 miljarder. Räknar man ihop pengarna visar det sig att 92 % av dessa pengar går till Stockholms- området. Vän av ordning frågar sig då: Vem ska be- tala kalaset? Eftersom Moderaterna dessutom vill minska de generella statsbidragen till kommunsektorn blir svaret att det först blir en mindre statsbidragspå- se, och ur den reducerade statsbidragspåsen ska övri- ga kommuner och landsting i Sverige vara med och bidra med 3,3 miljarder till Stockholmsområdet. Är detta rättvist? Bland de 75 kommunerna får fyra kommuner mer än 1 000 kr per invånare. Danderyd får drygt 1 900 kr, Sollentuna får 1 400, Lidingö får 1 200 och Sundbyberg över 1 000 per invånare. Med Modera- ternas utjämningspolitik är det bara att gratulera alla höginkomsttagarkommuner och beklaga alla lågin- komsttagarkommunerna. Moderaterna skriver i sin motion: "Med denna förändring skulle kommunpolitiker igen upptäcka den egna skattekraften som en viktig parameter att vårda". I det har de helt rätt. Både Täby och Danderyd skulle bli ännu noggrannare med vilka det byggs för om det finns en så tydlig ekonomisk bonus för segregation. Vänsterpartiet tycker att höginkomsttagarkommuner som Täby och Danderyd inte ska tjäna på att driva en sådan politik där man stänger ute lågavlönade genom att bygga bara dyra bostadsrätter. Där går skillnaden mellan vänster och höger - mellan möjligheter för alla eller s.k. valfrihet för de rika. Herr talman! Det finns alltså tre borgerliga partier. Folkpartiet har i skrift sagt att de vill ha en utredning, men jag tycker att de i talarstolen har talat för ett statligt system. Konsekvenserna av att gå över till ett helstatligt system är att det blir en gigantisk omför- delning som uteslutande går till de delar av Sverige som har flest höginkomsttagare. Det handlar om 14 miljarder om man utgår från 2001. Omfattningen av inkomstutjämningen fortsätter att öka eftersom de regionala klyftorna växer. En annan konsekvens av att göra det statligt blir att man vill ha mer av nationell finansiering, t.ex. nationell skolpeng, nationell vårdgaranti osv. Med andra ord öppnar man för en större statlig kontroll över kommunernas utgifter i syfte att minska deras möjlighet att finansiera verksamhet över skattsedeln. Då undrar jag: Vart tog det omhuldade kommunala självstyret vägen? Jag tycker att vissa partier här talar med kluven tunga. Moderaterna hävdar att utjämningen inte ska för- svinna, men det går inte att komma ifrån att utjäm- ningsprincipen försvinner om det utgår särskilda stöd från staten till de delar av Sverige som har tätast med högavlönade. Utjämningssystemet syftar ju inte till att rädda de fattigaste kommunerna utan till att alla kommuner och landsting ska ha inkomster som om de hade ungefär samma skattekraft. Lennart Hedquist har uttryckt argumentet att ut- jämningssystemet är ett hot mot tillväxten. Det tycker inte vi. Det ger tvärtom en förutsättning för tillväxt över hela landet och minskar belastningen på Stock- holmsregionen. Rätten till en likvärdig utbildning är t.ex. en förutsättning för en långsiktig utveckling. Den rätten garanteras av utjämningssystemet och faller utan det. Möjligheten att bo och arbeta i övriga landet är en förutsättning för att Stockholms bo- stadsmarknad inte ska bryta ihop fullständigt. Alla förlorar på en utveckling där vi i onödan överger de satsningar vi har gjort på infrastruktur över hela lan- det för att i stället bli tvungna att bygga upp allt på nytt kring storstäderna. Det talas om att utjämningssystemet löper amok. Det förekommer synpunkter som att Stockholm inom ett par år kommer att få betala 25 miljarder i in- komstutjämning. Siffran är fullständigt absurd och visar bara på den fullständiga okunskap som råder om hur utjämningssystemet fungerar. Stockholm betalade drygt 3 miljarder för fem år sedan, och man betalar drygt 5 miljarder i dag. Så länge orättvisorna ökar kommer utjämningsavgiften att göra det också, men några 25 miljarder tror vi inte på. Sedan finns det saker och ting som man kan kommentera, bl.a. den här broschyren som Folkparti- et har gett ut. Den heter Sluta djävlas med stockhol- marna! Stockholm är ett rikt område och blir rikare därför att det sker en inflyttning av unga människor från övriga landet. Man räknar med att kommunerna har satsat 2-3 miljarder på varje ung människa upp till 18 år. Det finns beräkningar som visar att ungefär 5 000 personer netto flyttade till Stockholm 1999. Det andra kommuner har satsat på dessa ungdomar upp- går till kanske 15-17 miljarder, som Stockholm får att använda gratis från övriga landet. Att i det sammanhanget skapa regionala motsätt- ningar tycker jag är ohederligt, och jag vill uppmana samtliga borgerliga partier att känna ansvar för att inte dela landet med denna argumentering.

Herr talman! Det går inte att ta miste på att Siv Holma tror på det hon säger. Men vad gäller utjäm- ningssystemet och de stora klyftor som hon befarar vill jag säga att hon har fel. Siv Holma kan inte stå här med hedern i behåll och kritisera ett system som hon inte har sett! Vi har sagt, precis som man ska göra när man sit- ter i regeringsställning, vilka direktiv vi vill ha för en sådan här utredning. Det ska vara ett statligt och soli- dariskt finansierat system. Läs vår motion! Siv Holma ska inte ondgöra sig så förfärligt över detta. Jag vill fråga en annan sak. I början sade Siv Holma att hon håller med Sonia Karlsson om det hon sade i sitt anförande. Det var ett ganska svepande sätt att uttrycka samtycke. Håller då Siv Holma med So- nia Karlsson om att det siffermaterial som presente- rats av Kommunförbundet och Landstingsförbundet är en kompromissprodukt? Siv Holma talar om att det har skett en nettoökning till kommunsektorn på 12 miljarder. Varför säger då inte Siv Holmas parti- kamrater i Landstingsförbundet och Kommunförbun- det samma sak? Är detta en kompromissprodukt? Är Siv Holma nöjd med regeringens redovisning av tillförseln av generella statsbidrag till kommunsektorn? Sedan får man läsa hur Kommunförbundet och Landstingsför- bundet redovisar raka motsatsen. Siv Holma talar om 12 miljarder netto till kommunsektorn. Lyssna på vad Kommunförbundet och Landstingsförbundet säger. Har de fel?

Herr talman! Jag ska säga något när det gäller ett statligt finansierat system. Det nuvarande utjämnings- systemet är så genialt utarbetat att det ger ett tillskott till denna kaka samtidigt som dessa bidrag och avdrag så att säga avräknas från denna statsbidragspåse. Ett renodlat statligt system innebär att det utjämningssy- stem som vi nu har försvinner, och man kommer att röra sig bara inom denna statsbidragspåse. Därför kan jag ge dessa konsekvensanalyser av de principer som finns. Jag tycker att Per Landgren m.fl. kan gå hem och fundera på de analyser som vi har gjort. När det gäller de beräkningar som Per Landgren vill göra till ett motsatsförhållande mellan Lands- tingsförbundet och Kommunförbundet och regering- en, kan jag säga att jag också har tagit del av t.ex. Kommunförbundets beräkningar. Kommunförbundet säger att man just nu ligger i paritet, precis som jag sade, med den statsbidragsnivå som man hade i bör- jan av 90-talet. Sedan beror det på vilka år man tar med i sina be- räkningar. När jag har läst Kommunförbundets beräkningar har jag en klar minnesbild av att man har gjort en beräkning av sin ekonomiska situation. Jag vet att kommunernas sammanlagda ekonomiska situation är något bättre än landstingens. Och utifrån det gör man sådana beräkningar. Men i faktiska siffror gäller det som jag har sagt, dvs. ett netto på 12 miljarder.

Herr talman! En grundläggande förutsättning, Siv Holma, för att politik ska vara seriös är att det är ett seriöst underlag. Och jag kan säga att ni kan slänga er analys om vår syn på utjämningssystemet i pappers- korgen. Vi har inte lagt fram ett fullt färdigt förslag. Om vi direktivmässigt säger att vi ska ha ett statligt solidariskt finansierat system som skapar likvärdiga förutsättningar kommer det förmodligen att innebära en utjämning av skattekraften. Men det är ju inte ett mål att utjämna skattekraften. För övrigt har jag talat om, och vi har också skri- vit om det, att vi vill ändra på kommunernas skattebas etc. Var hederlig och ta med hela paketet. Åk inte ut och skräm folk nu i Norrbotten med att vi ska spalta upp Sverige i rika och fattiga osv. När det gäller det andra så är svaret mycket otill- fredsställande. Nettoökningen är ungefär som Lars Bäckström sade i förra veckan. Den skulle då vara 12 miljarder de senaste fyra åren. Siv Holma kan läsa vad Kommunförbundet och hennes egna partikamra- ter, naturligtvis tillsammans med andra partikamrater, säger i Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Är det en kompromissprodukt som Sonia Karlsson sade, eller vad säger ni? Uppenbarligen är ni inte överens. Är det inte pinsamt att Siv Holma står här och talar om nettoökning på ett sätt som kommun- och landstingssektorn inte känner igen? Det är väl ändå rimligt att man ska tala om samma faktaunder- lag? På vilken bas vill Siv Holma egentligen bedriva sin politik?

Herr talman! Centerpartiet kommer inte att få någ- ra svårigheter att hålla fast vid dessa grundprinciper. Det råder nämligen en mycket stor enighet om dem i det borgerliga lägret att det är fullständigt makalöst att höra Siv Holmas argumentering. Hon går till an- grepp mot fullständigt obefintliga väderkvarnar. Men när detta är sagt kan det ändå få sägas att da- gens inomkommunala utjämningssystem i grunden är felkonstruerat. Det inser fler och fler människor i vårt land. Men det finns partier här i riksdagen som håller fast vid det, förmodligen därför att de har varit med och konstruerat det. Men låt oss nu, Siv Holma, vara väldigt konkreta igen. Jag brukar av naturliga skäl ta upp Arjeplog i Siv Holmas eget hemlän, eftersom det är ett intressant exempel på hur felaktigt systemet slår. Det har visat sig att Arjeplogs kommun fick en relativ skatte- kraftstillväxt förra året på grund av att sysselsättning- en har ökat, och skattekraften har kommit som ett brev på posten i och med att man bl.a. har fått dessa testbanor för bilföretag. I Arjeplog finns det en väns- terpartist som kommunstyrelseordförande. Han utta- lade sig i Aktuellt, tror jag att det var, i TV för ett par veckor sedan. Han bekräftade helt och hållet den kritik mot systemet som vi har framfört från moderat håll. Han sade att när man får dessa effekter att Arje- plog inte får behålla frukterna av sin tillväxt så är systemet felkonstruerat. Och han sade dessutom, Siv Holma, att han tyckte att det var fel att ha ett utjäm- ningssystem som sätter kommuner mot kommuner och som sätter regioner mot regioner. Bättre kan ju egentligen inte kritiken mot ett inomkommunalt ut- jämningssystem framföras. Vad är det för fel på vänsterpartisten Lestanders argumentering, Siv Hol- ma?

Herr talman! Jag har faktiskt tittat lite grann på Arjeplogs bidrag utifrån inkomst- och kostnadsut- jämningssystem. Arjeplog får fortfarande mycket bidrag ur inkomstutjämningssystemet och ur kost- nadsutjämningssystemet. Som man ropar får man svar. Om man frågar ett kommunalråd om kommunen vill ha mindre pengar så är det klart att han svarar nej. Om man frågar ho- nom om kommunen vill ha mer pengar svarar han naturligtvis ja. Det är ganska självklart. Att Arjeplog ändå har kunnat ha denna positiva utveckling beror på att vi har ett solidariskt utjäm- ningssystem och också har så mycket solidaritet och bra regionalpolitik så att Arjeplog har kunnat bidra till denna utveckling med biltestverksamheten. Och jag kan förhoppningsvis också vara med och bidra till att den ska utvecklas ytterligare. Med moderat helhetspolitik när det gäller kom- munerna kommer Arjeplog, trots det som har sagts, med nuvarande konsekvenser att vara en av de större förlorarna.

Herr talman! Nej, så är det inte. Siv Holma försö- ker, i likhet med vissa andra, måla upp en nidbild av moderat politik. Det kan man möjligen göra när man kampanjar ute i landet, men man kan inte göra det här i riksdagen utan att bli motsagd. Siv Holma kan inte redovisa en enda siffra som visar att det står till på nämnda sätt gentemot t.ex. Arjeplog. Arjeplog är ett exempel på att man straffas när man får tillväxt. Tillväxtens frukt tas omedelbart om hand. Men man får behålla kostnaderna för till- växten. I år gäller det Arjeplog. För ett par år sedan gällde det Älmhult. Vidare har det gällt Malå. Men det gäller naturligtvis också kommunerna i Stock- holmsområdet, som ju har ökat sin relativa skatte- kraftstillväxt. Kostnaderna för detta har de, men när det gäller den relativa skattekraftstillväxten sker det en konfiskering. Man kan självklart alltid med siffror säga att pengarna tas från någon annanstans i landet, men så är det inte. I stället är det mer en fråga om huruvida man ska få behålla tillväxtens frukter. Det anser jag att man ska få göra i Sundbyberg, Sollentuna eller Arjeplog. Men Siv Holma vill ställa kommuner mot varandra. Det är en direkt felkonstruktion av ett ut- jämninggssystem. Det måste vara staten - sedan kan man diskutera vilken kommunal skattebas det ska vara - som ska svara för skattekraftsutjämning och kostnadsutjämning.

Herr talman! Den uppfattning som jag och majo- riteten här i riksdagen står för handlar inte om att ställa olika regioner mot varandra. I grund och botten handlar det i stället om en tydlig ideologi - om att vi behöver varandra. Vi behöver varandra på det sättet att den kommun som har låg skattekraft ska kunna vara med i ett system där kommuner med hög skatte- kraft är med och bidrar. Det resonemang som Lennart Hedquist för om tillväxten innebär faktiskt att de kommuner som har hög tillväxt alltid ska få behålla den delen, medan de kommuner som har låg tillväxt eventuellt kan få lite allmosor. Vi vill inte ha ett sådant samhälle. Vi vill inte skapa motsättningar mellan storstadsområden och övriga landet, för det är mycket olyckligt. Den politik som Moderaterna driver och konsekvenserna av denna skapar väldigt stora motsättningar.

Herr talman! Egentligen hade jag tänkt tala lite med Siv Holma om själva utjämningssystemets kon- struktion, men jag tror att det är meningslöst. Efter att ha hört Siv Holma tala om de 5 000 ungdomar som flyttar till Stockholm - ungdomar som andra betalat för och som Stockholm nu får använda - inser jag att Siv Holma inte har rört sig så värst långt från Fidel Castros Kuba. Vad Siv Holma här gör är att hon målar upp pro- blemet att människor får röra sig fritt. Hon målar upp bilden av att människor är redskap i kommunernas händer - redskap som kommunerna får använda. Jag inser att jag, i stället för att här ännu en gång försöka förklara för Siv Holma olika tekniska frågor som Siv Holma tidigare uppenbarligen totalt misslyckats med att förstå, får rekommendera till läsning på s. 188 i det betänkande som tas upp under morgondagen där det tydligt och klart på några få rader står att den diskussionen blir helt meningslös. I stället bör vi nog börja i en diskussion om de här systemen är till för människorna eller om människorna är till för syste- men. Herr talman! Enkelt och rakt kan jag säga att för en liberal är systemen till för människorna. Därför vill vi förändra systemen. Det är människan, Siv Holma, som är alltings mått!

Herr talman! Vänsterpartiets politik utgår också från människorna. Vi tycker att det är helt rätt att människor flyttar precis vart de vill. Jag har inte talat om att de inte gör det. Jag försökte förklara, men kanske på ett lite klumpigt sätt eftersom jag är känslomässigt ganska engagerad i frågan. Jag har här skriftlig information om att samhällets totala insatser för varje barn och ungdom upp till 18 års ålder är ungefär 3 miljarder - jag tänker då på alla kommunala insatser som görs. Vidare står det så här: Inte mindre än 5 800 ungdomar i åldern 18-24 år flyttade netto in till Stockholm under 1999. Den inflyttningen innebar alltså en form av subvention på bortåt 17 miljarder kronor från gles- bygdslänen. Det är en summa som kan jämföras med de avdrag som inkomstutjämningen beräknas till för t.ex. Stockholms läns landsting, dvs. dryga 4 miljar- der år 2002. Vad jag vill komma fram till är detta med solida- ritet. När det gäller solidariteten måste man se till hela landet och inte bara koncentrera sig på vad hemskt som händer i Stockholm. Vi behöver varandra - vi behöver Stockholm, och Stockholm behöver oss. Jag skulle önska att Karin Pilsäter m.fl. slog vakt om det i stället för att i den här valrörelsetemperaturen så att säga bidra till ökade motsättningar. Jag försöker bidra till att främja att vi behövs i hela landet när jag är i Norrbotten. Jag vet ju hur tongångarna går när det gäller t.ex. sådana här bro- schyrer och kampanjer från de borgerliga partierna i Stockholm som man tar del av.

Herr talman! Jag är också känslomässigt engage- rad i det här. Men vad Siv Holma gör är att hon inte bara blåser under utan också sätter en riktig eldblåsa- re bakom motsättningarna mellan stad och land. Ja, visst behöver vi varandra. Det är ju därför som vi har en utjämning och det är därför som vi tillsam- mans betalar vad skolan kostar. Människor är ingen kostnad och utbildning är ingen kostnad som ska ses utifrån att man subventionerar varandra. Siv Holma, öppna vår broschyr och läs på insidan! Där står det: Många människor flyttar hit till den här regionen. Vi som redan bor här förstår varför. Lite längre fram står det: Regeringen verkar ha ut- sett stockholmarna till sina politiska motståndare. Det är vad det handlar om. Vi måste komma bort från att man driver fram misstro och avundsamhet mot varandra - att det ses som ett problem, inte som en möjlighet, att människor fritt kan forma sin egen framtid och att de kan göra det på olika ställen. Som en liten, men viktig, del i det vill vi ha en re- formering av utjämningssystemet så att det verkligen blir grundläggande goda förutsättningar för att betala för utbildning och äldreomsorg i alla delar av vårt land. Det ska inte spela någon roll hur rika eller hur fattiga grannar man har. Men det måste också vara så att systemet gör att om folk flyttar till en region ska de som redan bor där inte behöva se detta som ett problem. Det ska inte spela någon roll ifall unga människor vill flytta t.ex. från Småland, eller från en helt annan del av vår jord, till Stockholm. Det får alltså inte vara så att deras inflyttning minskar möj- ligheterna för de barn som redan bor i regionen att få en plats i skolan. Det är ju på det viset systemet i dag fungerar. De tröskelkostnader och andra investeringskost- nader som invånartillväxten eller inkomsttillväxten ger tar systemet inte hänsyn till. Det är de motsätt- ningarna som vi vill ha bort men som Siv Holma med sin människosyn i stället blåser under. Människan, Siv Holma, är alltings mått. Människor är ingenting som man använder.

Herr talman! Jag måste säga att jag har känt mig kränkt när jag kommit till Stockholm och sett de kampanjer som politikerna med skattebetalarnas pengar har bedrivit och som handlar om hur mycket pengar som skickas ut till övriga delar av landet. Det kan vara fråga om sådana kommuner som man säger missköter sig eller som kanske har badhus etc. Man kan fråga sig vem som har satt i gång den här olyckliga debatten. Jag tycker inte att det är vi eller jag som har bidragit till den. Spottar man tillräckligt mycket på en sten blir den naturligtvis blöt. Vi ska ha ett samhälle där vi är solidariska och där de som har de största behoven ska få sina behov till- godosedda. Vi ska ett sådant finansieringssystem. Om 18-24-åringarna kan jag säga att de oftast ger en väldigt låg kostnad för Stockholms kommun. De är väldigt goda skattebetalare eftersom de arbetar. Det största problem de har är att de inte har några bostä- der. Det är väl synd att man har en så dålig bostads- politik, men där får vi hjälpas åt med ett investerings- bidrag för att få en bättre bostadsmarknad i storstä- derna.

Herr talman! Som vän av ett rättvist skatteutjäm- ningssystem är jag naturligtvis väldigt glad och smickrad över att det här diskuteras så mycket och att Centern tydligen har en viktig roll i det här systemet. Det stämmer bra, för vi tycker att det här är viktigt. Vi vill vara med och bygga upp det, vi spelar en tung roll i kommunalpolitiska sammanhang. Jag tycker att Siv Holma kan vara ganska lugn efter att ha hört Lennart Hedquist, Per Landgren och Karin Pilsäter när det gäller fortsättningen av skatte- utjämningssystemet. Vi ska ha ett skatteutjämnings- system. För Centerpartiet är det självklart. Vi ska ha en utjämning som inte bara är en utjämning med statliga pengar. Vi ska lyfta ut sådana uppgifter i systemet som kanske är statens direkta regionalpoli- tiska uppgift. Jag tror att Siv Holma kan vara väldigt lugn inför en borgerlig majoritet på det här området. Men det behövs mer än utjämning för att kommu- nerna ska ha ett bra resultat ekonomiskt i framtiden och klara sina uppgifter. Då tycker jag att det finns anledning att vara ganska orolig för den konstellation som nu finns i majoritet. Siv Holma har pratat väldigt varmt för kommunerna och hur viktigt det är med kommunala statsbidrag. Under de senaste åren har kommunernas skatteintäkter ökat väldigt kraftigt på grund av den högkonjunktur som vi har haft. Siv Holma har själv sagt att vi har ökat statsbidragen till kommunerna kraftigt, och det har vi också gjort. Men trots det har kommunernas ekonomiska resultat under det senaste året vikit av mycket kraftigt i en försäm- ring. Om Siv Holma vill kommunernas allra bästa måste jag säga att den här majoritetskonstellationen har lett alldeles åt fel håll. Det tror jag kan ge större oro för kommunernas framtid.

Herr talman! Jag är fortfarande lite orolig, även om Agne Hansson försöker lugna mig. Jag betvivlar inte alls hans ambition. Det handlar om storleksord- ningen i en konstellation, det vet vi. Men det står: Vår syn på ett starkt och renodlat skatteutjämningssystem innebär också att det börs övervägas att lyfta ut de faktorer i kostnadsutjämningen som snarast borde vara ett statligt ansvar. Om det handlar om befolkningsminskning och så- dant kan jag inte vara så negativ. Vi har fått ett sär- skilt bidrag. Vi började i ett väldigt dåligt läge för kommuner- nas ekonomi på grund av att Sverige hade befunnit sig i den ekonomiska kris under 90-talet som innebar att kommunerna fick betala väldigt mycket och stå för att det skulle bli bättre. Vad vi har gjort under den här mandatperioden är att komma, precis som jag sade i mitt anförande, i paritet med den nivå som statsbidra- gen var på i början av 90-talet före den ekonomiska krisen. Sedan kan man tycka att det inte har gått till- räckligt snabbt och att det inte är tillräckligt till vo- lym. Jag pekade på i mitt anförande att vi vill fort- sätta med de här 3 miljarderna även 2003 och 2004 och att vi också vill se till lönerna. Mycket av till- skottet har gått till att klara löneökningarna, men ändå är det en eftersläpning. Vi ser att behov finns där också. Om det visar sig att maxtaxan innebär större kost- nader menar vi att staten ska bidra, för vi hyllar fi- nansieringsprincipen.

Herr talman! Sonia Karlsson blev mig svaret skyldig när det gäller att nämna någon socialdemo- kratisk mönsterkommun, en kommun där Socialde- mokraterna haft makten länge nog för att förverkliga sin lokala politik och där man samtidigt kan säga sig vara stolt och nöjd. Hittills har Socialdemokraterna mest ägnat sig åt att klanka på borgerligt styrda kommuner, Stockholm, Nacka och Täby. Vilken är den socialdemokratiska mönsterkommunen? Sonja Karlsson antydde Motala. Jag trodde att jag möjligen hörde fel. För egen del har jag växt upp med nästan varje dag begreppet Stock- holm-Motala. Vill nu Sonia Karlsson att vi alla ska göra den jämförelsen under valrörelsen? Jag tackar i så fall för det kampanjbidraget.

Herr talman! Anledningen till att jag nämnde Motala var att Gunnar Hökmark m.fl. i motion Fi45 har räknat upp ett antal socialdemokratiska kommu- ner, bl.a. Motala, och påstått att de har hög skatt, hög arbetslöshet, allting är bara elände. Det var därför jag nämnde Motala. Sedan tog jag som ett exempel Falun eftersom man även hade nämnt Borlänge i den grup- pen. Falun är en moderatstyrd kommun där man har både högre arbetslöshet och högre skatt än vad Mo- tala har. Dessutom har Motala i dag lägre arbetslöshet än både länet och riket. Herr talman! Vad jag också sade var att det här var ett ovederhäftigt sätt av Moderaterna att jämföra kommuner. Jag ger mig inte in i ett sådant sätt att jämföra. Jag ser fram emot att vi får en kommunal databas där vi med tillförlitlighet kan göra mer ade- kvata jämförelser om vi så vill.

Herr talman! Det är viktigt att jämföra kommuner, för det kan ge upplysningar till väljarna. Socialdemo- kraterna försöker jämföra kommuner och lyfta fram t.ex. Stockholm, Nacka och Täby, som jag tror är ganska dåliga exempel. Jag tror att väljarna upplever att de är framgångsrika. De är framgångsrika också i de oberoende jämförelser som gjorts av en mängd ekonomiska tidningar. Nu kan vi kanske lämna Motala därhän, för jag tror inte heller att Motala platsar riktigt bra som mönsterkommun. Det sitter nog för starkt i med- vetande vad som hände för några år sedan i den kommunen. Men skulle Sonia Karlsson kunna nämna någon eller ett par andra socialdemokratiska mönster- kommuner så att vi vet vilka socialdemokratiska kommuner vi ska jämföra med under valrörelsen?

Herr talman! Jag skulle till Lennart Hedquist vilja säga att det som hände i Motala 1995 kanske vi ändå kan få lägga bakom oss, eftersom det gällde enskilda personer som dessutom har fått ta sitt straff och vi nu har en helt ny kommunledning. I förra veckan kunde vi se att vi hade stöd av 54 %. Förhoppningsvis kan valet visa att vi har fått tillbaka invånarnas förtroen- de, som jag tror att vi har fått. Jag tycker att de socialdemokratiskt styrda kom- munerna för en mycket bra, rättvis och solidarisk politik. Jag lämnar gärna allihopa till Lennart Hed- quist att jämföra med.

Fru talman! Jag tror också att vi ska lämna Motala bakom oss. Utvecklingen har säkert haft sin gång där. Jag tror att man kan lära av gjorda erfarenheter. Socialdemokraterna vill gärna diskutera enskilda borgerliga kommuner. Det gör vi gärna. Vi tar gärna en diskussion om Stockholm, Nacka, Täby eller nå- gon annan kommun. Men varför kan inte Sonia Karlsson namnge en enda socialdemokratisk möns- terkommun? Det tycker jag är ett fattigdomsbevis. Den frågan bör förfölja de socialdemokratiska kam- panjarbetarna under den kommande valrörelsen, så att vi får någonting att jämföra med.

Fru talman! Varför nöja sig med bara en mönster- kommun, Lennart Hedquist? Jag erbjuder ju alla socialdemokratiska kommuner att jämföra med.

Fru talman! Då handlar det om alla socialdemo- kratiska kommuner, alla kommuner där socialdemo- kraterna har haft egen majoritet. Vi har ju gjort en studie av dem. Då har vi bl.a. sett hur förhållandena är i Motala. Men jag förstår att man inte vill att vi ska jämföra med Motala och andra kommuner, Piteå eller vilka man nu vill dra fram, som man inte tycker är särskilt bra. Man är inte nöjd med och stolt över dem. Men jag vill att ni ska nämna någon socialdemokra- tisk mönsterkommun, eller ett par, som ni tycker är särskilt bra.

Fru talman! Lennart Hedquist tog upp Motala kommun, och jag jämförde med en borgerlig kom- mun, Falun. Det visade sig att Falun hade både högre arbetslöshet och högre skatt än Motala. Detta visar att Moderaternas jämförelser i motionen är fel. Det är ett felaktigt och dåligt underbyggt underlag.

Fru talman! Falu kommun har under en lång tid inte haft en entydig majoritet, utan man har haft skif- tande majoriteter och oklart styre. Jag har ju erbjudit Socialdemokraterna att namnge någon kommun där man har haft makten väldigt länge i obruten följd, och det finns ju ett stort antal sådana. Där har ni rimligen kunnat förverkliga er lokala politik. Namnge då nå- gon av dessa kommuner som mönsterkommun!