Utjämnat värde för buffertfonden vid beräkning av balanstalet

Betänkande 2009/10:SfU6

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
21 oktober 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Mindre konjunkturkänsliga pensioner (SfU6)

Skulderna i pensionssystemet är för första gången större än tillgångarna. Det beror främst på att värdet på AP-fonderna (allmänna pensionsfonderna) har sjunkit till följd av den ekonomiska krisen 2008. Pensionerna förväntas därför minska 2010. Riksdagen har nu sagt ja till ett regeringsförslag som går ut på att pensionssystemet blir mindre känsligt för svängningar på börsen. Beslutet innebär att vid uträkningen av balanstalet inom ålderspensionssystemet ska AP-fondernas värde beräknas som ett medelvärde för de tre senaste åren. I dag används marknadsvärdet för det senaste året. Balanstalet är kvoten mellan pensionssystemets totala tillgångar och skulder. Är skulderna större än tillgångarna blir balanstalet negativt, vilket påverkar den årliga omräkningen av de inkomstgrundade pensionerna. Beslutet börjar gälla den 25 november 2009 och tillämpas första gången när balanstalet fastställs för 2010.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-08-11
Justering: 2009-09-24
Trycklov till Gotab och webb: 2009-09-30
Trycklov: 2009-09-30
Trycklov: 2009-10-07
Reservationer: 3
Betänkande 2009/10:SfU6

Alla beredningar i utskottet

2009-08-11

Mindre konjunkturkänsliga pensioner (SfU6)

Skulderna i pensionssystemet är för första gången större än tillgångarna. Det beror främst på att värdet på AP-fonderna (allmänna pensionsfonderna) har sjunkit till följd av den ekonomiska krisen 2008. Pensionerna förväntas därför minska 2010. Socialförsäkringsutskottet föreslår nu att riksdagen godkänner ett regeringsförslag som går ut på att pensionssystemet blir mindre känsligt för svängningar på börsen. Förslaget innebär att vid uträkningen av balanstalet inom ålderspensionssystemet ska AP-fondernas värde beräknas som ett medelvärde för de tre senaste åren. I dag används marknadsvärdet för det senaste året. Balanstalet är kvoten mellan pensionssystemets totala tillgångar och skulder. Är skulderna större än tillgångarna blir balanstalet negativt, vilket påverkar den årliga omräkningen av de inkomstgrundade pensionerna. Förslaget föreslås börja gälla den 25 november 2009 och tillämpas första gången när balanstalet fastställs för 2010.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-10-14

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 161 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Riv upp, gör om, gör rätt. Det är slagord som kanske framför allt har kännetecknat den debatt vi har haft om FRA-lagstiftningen. Men den skulle lika gärna kunna gälla den här debatten, för när vi nu går in på en diskussion om det svenska pensionssystemet är det precis det som borde göras. Det finns så pass stora systemfel i det svenska pensionssystemet att det behöver göras om, och det behöver göras om ordentligt. Vi vet, fru talman, att välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor och män som i dag är pensionärer. Då borde det på något vis vara självklart att de har rätt till en ekonomiskt tryggad ålderdom. Men det pensionssystem vi har i dag berövar tyvärr många äldre möjligheten till ett värdigt liv, och det är därför systemet i grunden behöver förändras. Vi minns, i vart fall vi som tillhör arbetarrörelsen, hur den gamla striden om ATP-systemet växte fram och hur parollen för detta var: Gärna medalj men först en rejäl pension. Det är klart att man över tid måste förändra ett system. Det är naturligt och självklart, men frågan är med vilka utgångspunkter och mot vilken bakgrund man gör sådana förändringar. När det pensionssystem vi nu lever med infördes bröt det med de solidariska och kollektiva principer som ett pensionssystem behöver bygga på. Vi ser också hur många av dem som är unga i dag kommer att drabbas av pensionssystemet när de pensioneras själva. Jag ska säga det tydligt: Vi är för en långsiktig pensionspolitik. Vi ser gärna breda överenskommelser. Det finns ibland en misstanke om att vi skulle vilja göra precis som vi själva vill i alla lägen. Det tror jag visserligen gäller för samtliga personer och partier i denna kammare - helst skulle man vilja ha sin egen vilja igenom. Men vi är väl medvetna om att vi också behöver kompromissa med andra för att i viktiga välfärdsstrukturer få hållbara lösningar över tid. Dessa lösningar måste dock vara hållbara för de människor som berörs av systemen. Det pensionssystem vi i dag har är icke ett sådant hållbart system. Vi vet mycket väl att det är den politik som den nuvarande högerregeringen för som bär en stor del av ansvaret för att pensionärer behandlas så illa som de gör i dagens Sverige. Det finns ingen tvekan på den punkten. När man inte gör mer åt arbetslösheten skapar man problem för morgondagens pensionärer. När man gör nedskärningar i välfärden drabbar det pensionärer såväl som andra medborgare. Den orättvisa straffbeskattning av pensionärer som får fortsätta är enligt vår uppfattning skandalös. På de här områdena, att vi vill bryta med högerpolitiken, göra helt andra insatser för att ge människor rätt till arbete och skapa ett rättvist skattesystem där man inte skiljer på löntagare och pensionärer, där är vi i oppositionen överens. Fru talman! Man ska veta att pensionärerna sedan 90-talet har förlorat ungefär 40 procent i ekonomisk standard i jämförelse med löntagare. 40 procent! Det är ingen liten skillnad som man har åstadkommit, utan det är en väldigt betydande skillnad som märks för många pensionärer i deras vardag. Vi har i vår budgetmotion som vi kommer att återkomma till i en kommande debatt här i kammaren gjort en rad olika insatser för att försöka stärka pensionärernas ekonomiska situation. Men den debatt vi i dag har handlar i första hand om att man nu gör små justeringar i pensionssystemet. Låt mig därför väldigt kort säga vad systembristerna handlar om. Vi menar att den livsinkomstprincip som i dag används för intjänande av pension är orimlig. Vi menar också att det är helt orimligt att spela på börsen med pensionärernas pengar. Vi måste ha andra intjänanderegler. Vi måste sluta spela på börsen med pensionärernas pengar. Det är två grundläggande förändringar vi skulle vilja se. För det tredje, och det är det vi nu ska diskutera, är det dags att ta politiskt ansvar för hur systemet fungerar. Ni som följer debatten och har kunskap om pensionssystemets konstruktion vet att det finns en inbyggd mekanism som kallas balansering. Det är en broms i systemet som innebär att om man får in för lite pengar i systemet så sänks pensionen automatiskt - utan att det fattas några politiska beslut. Precis så är det nu. Pensionerna kommer att sänkas utan att det har fattats några politiska beslut om detta, utan att det har funnits någon majoritet för att det är precis så det ska gå till. Systemet ska reglera sig självt. Tänk vilken dröm för icke ansvarstagande politiker, system som ordnar sig själva, som reglerar sig själva. Man behöver inte ens ta ansvar. Det finns ändå ett problem för de partier som står bakom den här pensionsöverenskommelsen. Det är att nu när bromsen i systemet slår till är det snart val. Det är ju inte särskilt kul att gå till val och stå bakom en politik som sänker pensionen för pensionärerna med 400-500 kronor i månaden, vilket det handlar om. Man har då från de fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen försökt att göra något åt detta. I en mening ska jag ge er ett erkännande, det är ju att ta ett visst politiskt ansvar för systemet. På det viset är det bra. Man går in och försöker göra någonting för att rätta till problemet. Då kan vi ju diskutera vad det är som görs. Det som görs är att man helt enkelt skjuter delar av sänkningen av pensionerna på framtiden. Man försöker egentligen bara rädda ansiktet. Det handlar lite grann om det. Inför den stundande valrörelsen vill man inte att det ska vara fullt så stor effekt första året, så man gör en annan beräkningsgrund och skjuter därför balanseringen av pensionssystemet framför sig. Det blir lite bättre första året, men det blir sämre de kommande åren. Förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket, KG Scherman, har visat att en normalpensionär på grund av den här bromsfunktionen förlorar mellan 40 000 och 50 000 kronor på en femårsperiod. Det gäller faktiskt också med det förslag som vi diskuterar nu, som pensionspartierna står bakom. 40 000-50 000 kronor över fem år är 10 000 kronor om året som man ytterligare ska förlora, förutom att man är straffbeskattad, förutom att man redan innan, sedan 90-talet, har fått 40 procent sämre ekonomisk standard än löntagare. Det är inte lite dagens äldre ska behöva stå ut med. Det är inte en gång, det är inte två gånger, det är flera gånger än så som de betalar sin del och tar sin del av ansvaret för det som sägs vara en ekonomisk kris. Det är lite av ett, kan man kalla det illusionstrick som nu diskuteras. Man säger: Vi tar ansvar, vi gör en ny beräkningsgrund, vi hanterar bristerna i systemet. Men egentligen knuffar man dem bara framför sig. Det får till och med en del sämre konsekvenser än om man tar hela smällen och sänkningen av pensionerna på en gång. Låt oss anta att vi så småningom, och det tror vi väl alla ändå, kommer att få en högkonjunktur, kommer att få reallöneökningar. Vad händer då? Jo, man gör fortfarande beräkningen för pensionerna på en ekonomisk utveckling som gällde flera år tidigare. Det betyder att när reallöneökningarna tar fart för löntagare kommer pensionerna fortfarande att sänkas för pensionärer. I det läget ökar klyftan ytterligare. Det är som det indiska reptricket. Man låtsas och fejkar men lyckas egentligen inte åstadkomma någonting annat än en bluff. Och man gör det, fru talman, på ett sätt som inte riktigt är rimligt enligt demokratiska spelregler. Vår huvudsakliga kritik av detta är att det är politiskt felaktigt. Systemet behöver inte lappas och lagas utan i stället byggas om. Men man gör också detta i former som inte är särskilt självklara demokratiskt. I de direktiv som Arbetsgruppen med uppgift att vårda pensionsöverenskommelsen, som den heter, har fått läser jag innantill: Ansvaret för att förvalta pensionsreformen ligger ytterst på regeringen, men eftersom reformen vilar på en bred överenskommelse med stöd utanför regeringen finns även ett förvaltaransvar utanför regeringen. Det där är ett synnerligen tvivelaktigt sätt att uttrycka sig på - ett förvaltaransvar som placeras utanför de demokratiska institutionerna, som inte placeras på en myndighet eller någon annan som kan utöva myndighetsansvar utan på en grupp sammansatt av fem partier. Vi kommer i särskild ordning att se till att detta prövas. Jag återkommer vid ett annat tillfälle till formerna för den prövningen. Det är uppenbart att det inte är en normal demokratisk process att man överlämnar viktigt beredande av samhällsstrukturer till organ som sammansätts mer eller mindre tillfälligt på grund av att partierna har kommit överens om det. Fru talman! Jag tänker för en gångs skull kanske inte utnyttja hela min talartid, men jag vill ändå passa på att säga att vi står bakom våra reservationer och yrkar bifall till reservation nr 1. Jag tror att det är dags att inse en sak. Ska vi få ett pensionssystem som inte är perfekt för någon, som inte alla här inne kommer att tycka är precis så som de själva skulle vilja ha det, men som i vart fall är demokratiskt processat på ett rimligt sätt och som dessutom är ett system som ger människor på deras äldre dar en rimlig möjlighet till ekonomisk värdighet måste förändringar göras. Det är dags att öppet tala om att de förändringarna behöver komma till, inte bara sätta sig i slutna rum och vara trogna gamla förhandlingsuppgörelser mellan högeralliansens partier och Socialdemokraterna utan föra en öppen demokratisk debatt, utreda, diskutera och komma fram till hur ett nytt pensionssystem ska byggas och hur det ska kunna garantera en värdighet för äldre.

Anf. 162 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Regeringen har föreslagit en ändring när det gäller inkomstgrundad ålderspension för att förändra beräkningen av balanstalet, den så kallade bromsen som vi även har hört Kalle Larsson prata om här. Förändringen innebär att balanstalet nu ska beräknas som ett medelvärde av de tre senaste årens redovisade marknadsvärde för buffertfonden i stället för att som i dag utgå från marknadsvärdet vid en enda tidpunkt. Syftet är att utjämna konjunkturberoende skillnader i pensionsutbetalningarna. De flesta remissinstanser avstyrker förslaget. Miljöpartiet de gröna avstyrker propositionen av flera skäl. Vi tar, till skillnad från partierna i pensionsuppgörelsen, allvarligt på de brister i den nya konstruktionen som påpekats av flera tunga remissinstanser. Vi ställer oss positiva till ambitionen att mildra effekterna av konjunkturnedgången men menar att det finns mer effektiva åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen för pensionärerna. En höjd nivå på garantipensionen vore en mer effektiv och snabbverkande åtgärd för att förbättra den ekonomiska situationen för de pensionärer som behöver det bäst. Pensionssystemet ska följa den samhällsekonomiska utvecklingen. När inkomstutvecklingen är god får pensionärer och de som tjänar in pension ta del av den positiva utvecklingen. Det innebär att pensionärer och pensionssparare är med och bär konsekvenserna när den samhällsekonomiska utvecklingen är sämre. Det bakomliggande syftet med detta är att pensionerna ska följa inkomstutvecklingen i Sverige. Underskott ska hanteras när de uppkommer och skulder inte övervältras på framtida generationer. Det håller jag med om. Skulder ska inte vältras över på den framtida generationen. Det gäller både ekonomiska skulder och ekologiska skulder. Pensionssystemet var så konstruerat att det automatiskt skulle hantera eventuella underskott i systemet. Det var tänkt att göras med den automatiska balanseringen. Syftet med de föreslagna förändringarna i beräkningen av balanstalet är att jämna ut pensionsutbetalningarna. Visst, vi i Miljöpartiet ställer oss självklart positiva till ambitionen att mildra effekterna av konjunkturnedgången. Vi menar ändå att förslaget i propositionen är alldeles för dåligt underbyggt. Därför avstyrker vi och yrkar att förslaget ska utredas noggrannare. Vi har även tidigare föreslagit att pensionsreformen behöver ses över. Blev det som det var tänkt? Jag har även i år under den allmänna motionstiden väckt en sådan motion för att jämföra: Blev det som det var tänkt utifrån att det skulle vara stabilt, eller behöver det justeras? I Miljöpartiets reservation till dagens ärende skriver vi att regeringen bör tillsätta en utredning för att vidare utreda behovet, och utformningen, av eventuella förändringar i pensionssystemets utformning. Nu väljer fem partier, de fyra borgerliga och Socialdemokraterna, att ratta i en del av systemet. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att partierna som finns med i pensionsuppgörelsen väljer att så tydligt gå emot remissinstansernas rekommendationer. Vi anser att det är allvarliga brister i den nya konstruktionen som har påpekats av flera tunga remissinstanser, däribland Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten, Riksgälden samt Andra och Tredje AP-fonderna. Alla instanser är samstämmiga om att konsekvenserna av förslaget är otillräckligt belysta. Flera instanser, däribland Försäkringskassan som har utrett förslaget, konstaterar att det nya balanstalet har en begränsat utjämnande effekt på pensionsutbetalningarna och att det nya förslaget kan ge en låg nivå på pensionerna under en längre tid än vad som hade varit fallet med den nuvarande utformningen. Tredje AP-fonden slår fast att man i stället för att göra förändringar i balanstalet bör överväga alternativa åtgärder utanför pensionssystemet. Riksgälden och PPM med flera pekar på en ökad risk för att buffertfonderna töms. En annan invändning är att en utjämning kan påverka inkomstpensionens fördelning mellan ålderskullar, där dagens pensionärer får ut förhållandevis mer av systemet och där framtida generationer får betala priset för detta. Bromsen i pensionssystemet utformades just för att hantera en ekonomisk nedgång som den vi upplever i dag. Därför kan det knappast komma som en överraskning att bromsen nu slår till. Vid inträdet i det nya pensionssystemet lovades att det kommer att dröja mycket länge innan bromsen slår till - kanske aldrig. Trots protester från tunga remissinstanser gick regeringen vidare till riksdagen med sitt förslag om att ta medel ur AP-fonden, och riksdagen expedierade beställningen. Beslutet fattades år 2000 utan att konstruktionen av bromsen var färdig. Miljöpartiet reserverade sig den gången. Beslut fattades sedan om automatisk balansering år 2001. Jag kan inte hjälpa att jag kommer att tänka på Hasse och Tage, sketchen om Harrisburg och sannolikhetskalkyler: Det otänkbara som inte skulle kunna hända har faktiskt hänt. Bromsen har slagit till. Att i detta läge med lågkonjunktur och finansiell oro göra brådstörtade förändringar i pensionssystemet är ett kortsiktigt sätt att blidka opinionen snarare än att ta ansvar för den ekonomiska situationen för dagens och framtidens pensionärer. Pensionärerna är en utsatt grupp i det borgerligt styrda samhället även om balanstalet ändras. En förändring i balanstalet innebär att det ekonomiska tappet på kort sikt inte blir lika stort för den grupp pensionärer som har inkomstrelaterad pension eller tilläggspension. Vad är det för summor vi pratar om egentligen? Låt oss se på en person som har en pension på 12 000 kronor per månad. Om systemet hade varit kvar hade summan minskat med 460 kronor per månad. Med den föreslagna ändringen blir sänkningen 275 kronor per månad, det vill säga 2,3 procents sänkning. År 2009 ökade dock summan med 4 ½ procent. Den orättvisa beskattning som de borgerliga partierna har infört har inneburit mycket större förändringar för många pensionärer. Det skulle, som jag ser det, vara det viktigaste att rätta till, det vill säga att förändra i skattesystemet så att det blir likvärdigt mellan dem som är löntagare och dem som är pensionärer. Det är långt viktigare än att ratta i balanstalet när man ändå inte vet om det ger den effekt man önskar. Garantipensionssystemet, som beräknas utifrån konsumentprisindex, berörs inte av den balanstalsförändring som föreslås i dag. Garantipensionen kommer att bli sänkt nästa år när KPI, och därmed basbeloppet, räknas ned. För de ca 760 000 garantipensionärerna innebär det en sänkning med mellan 0,9 och 3 procent beroende på hur stor tilläggspension de har. För de allra fattigaste pensionärerna med endast garantipension innebär detta ett stort avbräck. Den orättvisa högre skatten får alla pensionärer betala. Miljöpartiet vill ha en ansvarsfull ekonomisk politik. Därför vill vi höja grundnivån i garantipensionen i stället för att satsa på ogenomtänkta tekniska förändringar i pensionssystemet. Miljöpartiets förslag ger störst effekt för dem med låg pension och även för ensamstående. Det innebär att vårt förslag särskilt gynnar kvinnor. Av samtliga individer som är över 65 år och har en inkomst under 80 000 är 80 procent kvinnor. Till detta har vi i vårt budgetalternativ lagt fram ett reformförslag om en höjd skälig levnadsnivå till 6 209 kronor per månad för ensamstående pensionärer och 5 355 kronor per månad för sammanboende, motsvarande en ökning med ca 500 kronor i månaden jämfört med den nuvarande nivån. Vi föreslår i vårt budgetalternativ också en höjd andel av bostadskostnaden från 93 till 94 procent vid beräkning av bostadstillägg för pensionärer. Dessa reformer gynnar långt fler, och mer utsatta, pensionärer än en förändring av balanstalet. Jag vill med detta yrka bifall till reservation 3 och avslag på propositionen. Vi anser att man ska ta de remissinstanser som har framfört en massiv kritik mot att ratta i en liten del av systemet på allvar. Det är bättre att vi gör en ordentlig utredning. Jag skulle välkomna att man inte sköter pensionsförhandlingarna i en egen liten grupp utanför parlamentet utan att frågorna faktiskt behandlas i Sveriges riksdag.

Anf. 163 Kurt Kvarnström (S)
Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Det här håller på att bli en bred diskussion om pensionerna, och jag hade tänkt att avgränsa mig till vad förslaget faktiskt handlar om. Förslaget handlar om att i stället för att som nu göra en avläsning den 31 december 2008 som underlag för buffertfonderna för pensionerna 2010 göra denna avläsning vid tre tillfällen. Jag tror att det i grunden är ett bra förslag. Denna fråga var väl belyst i förarbetena som fanns när pensionssystemet från början antogs. Det var en stor diskussion om detta. Är det rimligt att läsa av balanstalet vid ett tillfälle eller borde det ske vid tre tillfällen, som sker med andra delar i pensionssystemet? Man fastnade för detta. Men det finns tydligt markerat att de som var med och konstruerade systemet redan från början inte var alldeles övertygade om att det var rätt väg att gå. Det är viktigt att vi har med oss detta i den här diskussionen. Några har redan sagt att det här inte är en stor förändring i pensionssystemet. Den tid vi har levt nu med systemet har gett erfarenheter av hur det har gått. Vi behöver säkert komma tillbaka och fortsätta att diskutera en bredare del. Det är viktigt att vi får en jämnare utveckling av pensionerna. Jag är också övertygad om att jag i förlängningen inte vill ha ett system där pensionerna något år sänks. Det är viktigt att ha med sig i den fortsatta diskussionen. Enligt mitt sätt att se ska buffertfonderna fånga upp detta på ett annat sätt i framtiden. Jämnheten för alla är viktig. Naturligtvis kunde ingen när detta konstruerades förutse den situation som vi har levt i under en period. Vi vet i dag att varje arbetad timme är oerhört viktig inte bara för vårt pensionssystem utan för alla våra välfärdsförsäkringar. Jag kan i det här läget känna en stark oro nu när vi kan se att utvecklingen halkar efter i förhållande till flera länder i Europa, inte minst för pensionssystemet och även för andra delar i våra försäkringar. I den delen ligger ansvaret rätt så tungt på den regering som har fört den politiken. När det gäller beskattningen av pensionerna finns det, om man har politisk vilja, möjlighet att lindra den här effekten ordentligt om man går vidare med det förslag som vi har lagt fram till riksdagen. Det är att ta det steg som vi på den rödgröna sidan är helt överens om, att jämna ut beskattningen och göra den mer rättvis. Vårt förslag handlar om ca 400 kronor per månad till pensionärerna. Om riksdagen i den fortsatta diskussionen är beredd att anta det förslaget innebär det för pensionärerna att de inte får mindre pengar i plånboken. Den bruttopension det handlar om blir högre, men nettoeffekten blir faktiskt den som vi alla eftersträvar, att man ska kunna behålla en bra levnadsstandard och köpkraft. Jag tycker nog att det här är en väg att gå vidare på, och jag och mitt parti kommer att jobba med att jämna ut skillnaden mellan löner och pensioner. Vi tar ett steg, det som vi orkar med i vårt förslag i budgeten, men målet är att löner och pensioner ska beskattas på samma sätt. I detta anförande instämde Matilda Ernkrans, Björn Lind, Ronny Olander och Göte Wahlström (alla s).

Anf. 164 Mats G Nilsson (M)
Fru talman! I dag diskuterar vi två ärenden som rör pensionerna i Sverige. Det första ärendet, som vi lämnade utan debatt, rör införandet av en ny pensionsmyndighet. Det är enigt, och avsaknaden av politisk dramaturgi gör att det inte blir någon debatt, men det är ändock ett viktigt beslut då det kommer att underlätta för framtida informationsinsatser att det finns en part att vända sig till. Den andra frågan i sammanhanget, som egentligen är en teknisk justering av ganska begränsad karaktär, nämligen den nya värderingen av buffertfonden, föranleder en viss debatt. Vi har märkt av de tre anföranden som har varit att det kanske inte är just själva värderingsfrågan som har varit i fokus, utan det har handlat om rätt mycket andra saker. Jag tror att man ska se detta som en i grund och botten ganska liten och logisk förändring av det pensionssystem som vi har. Sedan jag började diskutera pensioner och pensionssystem i den här kammaren har jag nog varje gång från något av de två partier som befinner sig utanför pensionsöverenskommelsen fått höra att vi från de fem partierna är alldeles för stelbenta och rigida och inte vill genomföra någon förändring alls. När vi nu genomför en liten teknisk justering får vi direkt höra: Ops, ska vi ha så här bråttom? Ska vi inte utreda lite till? Det här är en fråga som man började utreda 1997, tror jag. För ungefär tolv år sedan drog man i gång arbetet med den. Om man ska utjämna mellan generationer, som någon tog upp, är ju en generationsklyfta på tre år ganska begränsad. Det här är en teknisk justering som hänger ihop med en situation som uppstår som man, och det ska öppet och ärligt sägas, inte förutsåg. Man hade 72 olika framtidsprognoser som underlag, och ingen av dessa 72 prognoser visade sig stämma med verkligheten. Det visar på att vi måste ha ett pensionssystem där vi inte ska inbilla oss att vi vet hur det kommer att se ut om 5, 10, 15, 20 år, för det vet vi inte. Det vet inte heller de främsta prognosmakarna. Vad vi ska ha är ett system som klarar av uppgång och nedgång och klarar av alla de fluktuationer som vi ser i samhällsekonomin. Det finns ibland, och det finns i någon av motionerna, en sammanblandning av samhällsekonomi och börskurser, och det är inte samma sak. Det är inte så att de här fem partierna nu har reagerat och sagt att oj, nu blir det dåliga tider, så nu måste vi göra någonting, eller att det är valår 2010. Det har vi inte förutspått. Nu måste vi ändra pensionssystemet. Det är ingen från något av de fem partierna som i något förarbete någon gång under 1990-talet eller för den sakens skull under 2000-talet har sagt att man ska ha en riskexponering gentemot börskurser - aldrig någonsin. Och det har aldrig varit en verklighetsuppfattning förfäktad av någon som står bakom vårt pensionssystem att man ska ha denna kraftfulla koppling till börsen. Det är inte en verklig beskrivning av vår samhällsekonomi att den gick ned med 40 procent förra året. Det är inte en beskrivning av dagens ekonomi att den har gått upp med 30 procent eller vad det nu är. Det handlar om börskurser, och det är inte detsamma som den samhällsekonomiska utvecklingen. Den samhällsekonomiska utvecklingen är jämnare och den är trögare. Fru talman! Det är inte ofta man talar om tröghet som något positivt, men i det här fallet är det faktiskt det. Trögheten innebär långsiktighet. Trögheten innebär förutsägbarhet, att vi vet vad det är som kommer de kommande åren. Det här är ingen universallösning som löser en mängd problem och för in en massa pengar i systemet, men det är heller inte motsatsen. Det är heller ingenting som dränerar några pengar ur systemet. Jag noterar att Gunvor G Ericson har läst remissyttranden. Det har jag också gjort, och jag har tolkat dem på samma sätt. Det finns en skepsis som där framkommer. Jag kan också nämna att det finns ett antal AP-fonder, konjunkturinstitut och andra som tycker att det här är en väldigt bra åtgärd. Men bland dem som är skeptiska är man skeptisk på lite olika sätt. Det finns de som tycker att det här går för fort. Vi har valt en remissrunda där alla har fått tycka till. Vi har haft den här diskussionen länge. Den har varit öppen, den har varit publik. Vi har haft diskussionen även i det här forumet tidigare. Och ingen hävdar i dag att det här är tekniskt svårt. Det är ju inget risktagande. Jag delar inte uppfattningen att det gör det svårare att göra framtidsprognoser. Där är vi ju redan i dag. Framtidsprognoser är svåra att göra. Det här är lite fördelningspolitik, som brukar vara populärt på vänsterkanten, men sett över tre års tid. Vi tycker inte att detta är något särskilt stort. (Applåder)

Anf. 165 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Mats G Nilsson försöker spela ned betydelsen av den här förändringen, och det ska man möjligen också göra. Det sägs inte vara någon stor förändring. Men frågan uppstår ändå varför man gör den. Vad är poängen med att fördela sänkningen av pensionerna, som finns inbyggd i systemet, över tre år i stället för på ett års sikt? Den konkreta frågan som jag egentligen har är: Varför gör man så här? Om svaret är att ni vill ha en mjukare övergång och att det inte ska slå så kraftfullt när vi har en utveckling på börsen, varför i så fall inte också fundera över den grundläggande systembristen, nämligen att den kopplingen trots allt finns? Varför går man inte in och gör något åt det verkliga problemet, nämligen att pensionerna faktiskt sänks? Eller är det så att det för Mats G Nilsson inte är ett problem att pensionerna sänks, att det bara inte ska märkas så mycket just i år eller nästa år?

Anf. 166 Mats G Nilsson (M)
Fru talman! Jag påminner den som lyssnar på det här om att Kalle Larsson representerar ett parti som vill ha sänkta pensioner i Sverige och högre skatter. Om ditt parti hade fått råda och vi hade haft kvar den indexeringsmodell som ni egentligen vill ha, hade en medelinkomstpensionär i dag haft 550 kronor mindre i pension, som ni hade velat se. Det är vettigt att komma ihåg. Därutöver hade ni velat ha högre skatt för just dessa pensionärer. Varför gör vi den här justeringen? Jo, därför att vi anser att det inte är bra att förändringen blir väldigt skarp från ett år till ett annat. Vi tycker att den trögheten i grunden är något väldigt positivt. När det gäller den grundläggande frågan med följsamheten anser vi definitivt att det är viktigt att vårt pensionssystem följer den samhällsekonomiska utvecklingen. Det är du emot, Kalle Larsson. Det är en grundförutsättning oavsett om du vill kalla det balansering eller något annat. Den enkla lösningen att bara ha följsamhetsindexering i uppgång men inte i nedgång, som du nämnde någon gång i ett tidigare replikskifte, fungerar inte. Man får välja modell. Jag har en fråga till dig, Kalle. Jag har läst er motion. Det är något som jag alltid brukar göra med stort intresse. Ni skriver: Vi kan räkna med att ha gott om resurser de närmaste tio åren. Därigenom skapas bästa möjliga produktionsförutsättning för den tid då 40-talisterna når pensionsåldern. Betyder det att Vänsterpartiet från och med nu vill ha en pensionsålder på 79 år?

Anf. 167 Kalle Larsson (V)
Fru talman! Vi har inga synpunkter på att pensionsåldern ska vara en annan än den som gäller. Därmed har jag lämnat svar på det. När Mats G Nilsson återger vår position är den inte korrekt. Vi vill inte alls ha höjd skatt för pensionärer. Vi gör tvärtom. Hade Mats G Nilsson läst vår budgetmotion också - jag förstår att man inte hinner det när man är en sådan upptagen man som Mats G Nilsson säkert är - skulle han ha sett att vi föreslår en rättvis beskattning för pensionärer och löntagare som innebär en skattesänkning för pensionärer. Det är en skattesänkning som är betydligt mer omfattande än den futtiga sänkning som regeringen gör. Dessutom är det felaktigt beskrivet att med vår politik skulle pensionerna vara sänkta i dag. Det stämmer inte. Förutom felaktig beskrivning av hur det skulle ha fungerat med vårt system lägger vi pengar på höjda garantipensioner, på bostadstillägg för pensionärer och på att återställa pensionernas värde för dem som fick pensionerna sänkta på 90-talet. Sammantaget innebär detta en ansenlig ekonomisk förstärkning för pensionärerna. Jag förstår att svaret på frågan om varför man gör så här är att det ska bli trögare. Jag fattar argumentet, men då uppstår det ju en fråga. Det blir trögare i uppgång också. Vad kommer Mats G Nilsson säga i talarstolen om han blir invald i riksdagen nästa mandatperiod när vi har en uppgång i ekonomin, när reallönerna ökar och pensionerna ändå sänks? Kommer det att kännas lika trevligt då att säga att vi ska ha en tröghet i ekonomin? Här gör man inget annat än att man skjuter på framtiden de problem som systemet har skapat. Det är vår huvudsakliga kritik. Gör något åt systembristerna i stället för att knuffa dem på framtiden, på andra sidan, bekvämt nog, ett val.

Anf. 168 Mats G Nilsson (M)
Fru talman! Nu rekommenderar jag snart Kalle Larsson att läsa Vänsterpartiets motion. Där står det helt korrekt beskrivet - men du, Kalle, har uppenbarligen inte suttit vid pennan - att detta har en ganska marginell effekt på förändringarna, för det är bara till ungefär en tiondel som buffertfonden är på tillgångssidan. Resten är på avgiftssidan. Vid en uppgång kommer jag självfallet att säga, precis som förra gången, att följsamhetsindexeringen gör att pensionärerna får ta del av välståndsutvecklingen. Vänsterpartiet förespråkade att vi skulle ha kvar ATP. Du kan lämna den uppfattningen just nu, men vi vet, Kalle, att det var ditt partis uppfattning just då. Det var den indexeringsmodell ni ville ha. Ni har aldrig tyckt om kopplingen till följsamheten. Det gör att ni hade velat se en lägre utveckling av pensionerna. Precis samma argument som gällde då kommer att gälla i framtiden. Det är intressant att du, Kalle, säger att det som står i er motion inte gäller. Det var ett ärligt tillkännagivande. När det gäller skattefrågan hade ni, även om ni inte satt i regeringsställning, inflytande i tolv år i rad. Vi hade ett socialdemokratiskt regeringsinnehav i tolv år och ni hade inflytande under de flesta av dessa år. Det påstod i alla fall din partiledare i dag. Under dessa tolv fanns det varje år förslag på att sänka skatten för pensionärerna. Jag kan upplysa dig om att inte vid ett enda tillfälle var det någon från ditt parti eller från dåvarande regeringspartiet eller från Miljöpartiet som röstade för ett sådant skattesänkningsförslag. Nu har skatten sänkts för pensionärerna två år i rad, och det är alliansregeringen som har gjort det.

Anf. 169 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag uppfattar att Mats G Nilsson slirar med historiebeskrivningen. Det Miljöpartiet kritiserar och har kritiserat är att man inte vill göra en större översyn. Blev det som man tänkt sig? Blev de incitament som man ville ha som man tänkt sig i detta pensionssystem? Det har ni avslagit, bland annat i våras när vi hade diskussioner om det i samband med att vi behandlade motionerna. Det är viktigt att ta till sig den kritik som finns från remissinstanserna. Det handlar inte bara om teknikaliteterna med tre år hit eller dit, utan det handlar också om långsiktiga effekter. Kan det vara så att effekterna kommer att kvarstå längre? Kan det betyda att det får andra effekter på längre sikt? Det är rimligt att lyssna på dessa remissinstanser. Det handlar också om vad som händer i ekonomin framöver. Det vet varken du eller jag, Mats G Nilsson. Vi håller dock med om ambitionerna att jämna ut svängningarna. Det sade jag i mitt anförande. Ni har valt att höja skatten. Det är klart att vi inte yrkade på någon sänkning av skatten förra mandatperioden eftersom det då inte var en högre skatt för pensionärer än för löntagare. Varför säger ni nej till en översyn som ser på effekterna på lite längre sikt? Det har vi också med i den motion som vi debatterar här i dag.

Anf. 170 Mats G Nilsson (M)
Fru talman! En översyn kan ibland bli en ursäkt för att slippa göra något. Det här sker väldigt öppet. Vi har denna debatt. Underlaget finns. Det går att följa räkenskaperna i pensionssystemet; det är enkelt för den som vill. Debatterna för vi här. Vi har haft ett öppet remissförfarande. Vad ska vi ha en översyn till? Vi tittar på detta hela tiden. Det utgår jag från att ni gör också. Det är inget fel eller märkligt med det. Vad gäller de långsiktiga effekterna får du gärna specificera vad risken är, Gunvor G Ericson. Återigen, vi vill ha ett pensionssystem som är så flexibelt att det klarar av såväl kraftiga uppgångar som kraftiga nedgångar. Räknar man på det förslag vi nu har och sedan räknar på framtidsprognoser som går kraftigt upp och kraftigt ned ser vi mycket tydligt att vi tar bort de höga bergen och de djupa dalarna; det blir en jämnare utveckling. Det kommer inte att skicka några skulder till framtida generationer; så ser inte förslaget ut. Därvidlag finns ingen risk. Det finns mycket statistik om detta. Nordiska rådet har tagit fram kanske den absolut bästa. Där ser man på ett antal olika framtidsscenarier vid uppgångar och nedgångar. De har kommit fram till, och det gör alla andra också, att det finns ett system som klarar av kraftiga fluktuationer i den ekonomiska utvecklingen, och det är det svenska. Där kan vi sträcka på ryggen och vara stolta, för så är det.

Anf. 171 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Vi svenskar brukar ofta vara världsbäst när vi talar om oss själva. Men även i ett system som har funnits i nio år kan det behövas förändringar. Vi stod inte bakom det systemet, men vi är beredda att diskutera utifrån den faktiska situationen här och nu. Därför försöker jag vara ödmjuk och ändå säga: Vore det inte bra med en översyn? Vad är det då vi vill titta på? Mats G Nilsson undrar om jag kan utveckla det. Jo, till exempel: Är systemet långsiktigt hållbart över generationer? Bidrar systemet till att öka klyftorna mellan kvinnors och mäns ekonomiska standard utifrån hur det ser ut i samhället i dag? Skulle systemet kunna förändras på några fler punkter så att det inte blir ett hav som stormar och en båt som åker upp och ned där passagerarna är oroliga för om de kommer att kunna lägga till i hamn och ta emot nästa generation eller inte? Det vet vi inte i dag, men jag tycker att det finns ett intresse från samtliga partier för att göra ett bättre system än det vi har. Därför tycker jag att det hade varit önskvärt om det hade funnits en ambition från er sida att göra en översyn. Man ska inte skicka skuld till kommande generationer, säger Mats G Nilsson. Vissa av remissinstanserna skriver att de ser att det finns en risk genom den här förändringen. Jag vill ta det på allvar. Därför tycker jag att det varit värdefullt om vi hade kunnat enas om en bredare översyn. Uppenbarligen går det inte här i dag. Jag skulle kanske kunna få ett svar av Mats G Nilsson om han kan tänka sig det i en framtid.

Anf. 172 Mats G Nilsson (M)
Fru talman! När vi tittar på detta, vilket vi gör med stort engagemang, följer vi verklighetsutvecklingen och tittar på om det är något som behöver förändras. Nu såg vi en sak. Efter ett antal väldigt goda år befinner vi oss nära 1,0 i balanstal, vilket man kanske inte förutsåg i tidigare prognoser. Då tittar vi på vad vi kan göra för att få jämnhet i utvecklingen. Det är det vi debatterar här i dag. Vi kommer inte att ändra det faktum att detta ska vara ett extremt långsiktigt och hållbart pensionssystem som är utvärderat på alla ledder och hela tiden utvärderas. Det lyfts alltid fram som ett internationellt exempel. Jag tillhör inte dem som säger att Sverige är bäst på en mängd saker, men i just det här fallet är det ganska entydigt att det är den svenska modellen som runt om i världen är modell för hur man åstadkommer långsiktighet. För mig låter översyn som något i brist på annat. Om man har något konkret att komma med är inga dörrar stängda.

Anf. 173 Solveig Zander (C)
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar kallar vi i dagligt tal för treåringen i balansen. Det betyder att vi ska balansera buffertfondernas uträkning på tre år. Jag börjar där Mats G Nilsson slutade. I Sverige har vi det bästa pensionssystemet i världen. Jag kan säga det utan att slå mig för bröstet. Jag var inte med och tog fram det här systemet. Verkligheten är att människor från olika länder i världen kommer till Sverige för att studera hur vi har byggt upp detta system. De fem partier som står bakom det här systemet utgjorde, när det genomfördes, 90 procent av Sveriges riksdag. Det är alltså stor enighet bakom det system vi har. Systemet bygger på att varje åldersgrupp står för sin egen pensionsutbetalning. Man skjuter alltså inte över något till en annan generation. Varje åldersgrupp delar på de pengar som finns för den åldersgruppen. Det är väldigt viktigt. Det problem vi ska lösa här i dag är att det är vid ett enda tillfälle varje år som man har räknat ut hur mycket pengar som finns. Det är problemet. Kurt Kvarnström och Mats G Nilsson har med all önskvärd tydlighet förklarat varför det blir bättre om man balanserar systemet på tre år i stället för vid ett enda tillfälle varje år. Det är viktigt. Vi slipper ryckigheten, vi förskjuter inte till någon annan och vi får en mindre känslighet. I år räknades pensionerna upp med 4 ½ procent beroende på att det den 12 december 2007 var mycket pengar i pensionssystemet. Samhällsekonomin var bra. Vad som händer nästa år är ingenting som är önskvärt för pensionärerna. Det är bättre med en jämnare uträkning och att man balanserar det som vi gör nu. Att det inte var någon snabbutredning sade Mats G Nilsson alldeles nyss. Vi har ju ärvt den här frågan av den så kallade Genomförandegruppen som bad oss som nu sitter i pensionsgruppen att vara uppmärksamma på detta och lösa problemet. Det är det vi har gjort nu. Fru talman! Jag blir något konfunderad när jag läser Vänsterpartiets förslag i frågan. De säger att de vill suspendera balanseringen. När man räknar ut värdet ska det i stället grundas på realistiska bedömningar. Jag hoppas verkligen att svenska folket hör detta. Det ska grundas på realistiska bedömningar, på önskningar om vad vi tror att vi kommer att ha för pengar i framtiden. Det system vi har i dag grundas på faktiska pengar, inte på några önskningar om hur det skulle kunna vara. Det förvånar mig att Socialdemokraterna och Miljöpartiet samarbetar om den ekonomiska politik som Vänsterpartiet för. Det är väl bara Vänsterpartiet som kan föreslå något så oansvarigt. Miljöpartiet säger att de skulle vilja höja garantipensionen i stället för att göra den här utjämningen. Det vill Centern också. Vi inte bara vill höja garantipensionen. Vi har också medverkat till och sett till att det har blivit gjort, både i år och nästa år och kommande år. Det vi har gjort för garantipensionärerna innebär att de i och med budgeten för nästa år kommer att få mellan 3 500 och 4 500 kronor mer per år i garantipension. Det är inte bara att önska. Det är att se till att saker och ting blir gjorda. Det har Centern medverkat till. Kalle Larsson säger att det här systemet inte har någon långsiktighet och att det skulle bli stabilare om vi hade ett annat system där vi politiker var med och fattade beslut om vad pensionerna skulle innebära. Om vi varje år här i Sveriges riksdag skulle bestämma hur mycket pension som pensionärerna ska få skulle det, om något, göra pensionärerna oroliga. De skulle inte kunna planera för sin framtid. Vi måste ha ett stabilt pensionssystem som vi har i dag där pensionärerna år från år vet vad de har att rätta sig efter och vilka regler som gäller. Det är det pensionssystem vi har. Det blir bättre med den balansering som vi nu har att besluta om. Jag tillstyrker förslagen i betänkandet och yrkar avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Anf. 174 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt med ett pensionssystem som människor kan lita på och som håller ekonomiskt både i bra och i dåliga tider. När en stor majoritet - vi hörde att det var 90 procent - i riksdagen på 90-talet beslutade om riktlinjerna för ett nytt pensionssystem höll det gamla på att falla sönder, vilket vi inte får glömma. Vi var i den situationen att framtida generationer inte kunde lita på att de hade ett tryggt pensionssystem. Det var många - jag satt inte i riksdagen då - från framför allt dessa fem partier som på olika sätt arbetade fram det nya pensionssystemet. Vi från Folkpartiet har hela tiden känt en väldigt stor tilltro till det nya pensionssystemet. Folkpartisten Bo Könberg spelade en väldigt viktig och aktiv roll i arbetet med det nya pensionssystemet. De viktiga inslagen var, som flera har sagt här, att det skulle vara långsiktigt hållbart, pålitligt och ligga utanför statsbudgeten utan risk för plötsliga och ogenomtänkta beslut och det skulle finnas inbyggda balanssystem så att förhållandet mellan tillgångar och skulder är hållbart. Som flera har sagt har många andra länder uppmärksammat vårt pensionssystem och bjudit in svenska politiker och tjänstemän för att de ska informera om det, och många har kommit hit på studiebesök. Vi får också säga att det har fungerat bra. Som helhet har värdet av inbetalade avgifter och buffertfondens tillgångar täckt en successiv uppräkning. I varierande takt har pensionerna räknats upp sedan systemet infördes. Numera kopplas dessutom pensionerna till lönernas utveckling i stället för till prisindex som tidigare. Detta har också lett till, det finns det statistik på, att pensionerna i det nya systemet har räknats upp med ungefär 21 procent hittills sedan systemet infördes. Om det hade varit det gamla uträkningssystemet hade det varit bara 16 procent. Pensionernas utveckling är kopplad till ekonomin och inte minst till löneökningar. Vi hade en kraftig löneökning och många människor som fick arbete i Sverige 2007. Under 2008 och 2009 har vi märkt detta på pensionerna. Vi har sett en rejäl höjning, och det finns många pensionärer som har fått en höjning av pensionen med uppåt 500 kronor i månaden under detta år. Sedan kom 2008 som på hösten i alla fall blev ett extremt år, inte minst på börsen. Vi har haft den värsta världskrisen och lågkonjunkturen i varje fall i fredstid sedan början av 30-talet och slutet av 20-talet. Man får säga att det är en tämligen unik kris. För första gången ser vi nu att förhållandet mellan tillgångar och skulder har blivit sådant att den automatiska balanseringen aktiveras. Det är just tryggheten i systemet att det inte ska betalas ut mer pengar än att systemet har en chans att hålla på sikt. Systemet är också sådant att vid kommande bättre tider kommer pensionen att räknas upp igen. Så i och för sig får man se sin pension växa igen. Men många av oss har uppmärksammat att när det blev, eller skulle kunna bli, en väldigt snabb svängning kommer naturligtvis frågan upp: Kan det kanske vara bättre med en jämnare utveckling? Det är trots allt så att det är många äldre människor med pension som har det ganska snålt med pengar, det är inte är så lätt att anpassa sig till hastiga förändringar. Då kan det också vara en klen tröst att det säkert blir bättre om något år. Både alliansen som helhet och vi i Folkpartiet är väldigt återhållsamma när det gäller att göra ingrepp i pensionssystemet. Det är min utgångspunkt. Det tror jag också gäller Socialdemokraterna. Vi vill inte ha en utveckling där man går in och gör stora ändringar i systemet varje gång som det blir oro i ekonomin. Men tillsammans med de andra partierna i pensionsgruppen har vi ändå resonerat oss fram till att, utan att svika principen om en balansering över tid, ändå slå ut effekten av denna balansering och tillämpa ett utjämnat treårsvärde. Då blir det en jämnare utveckling, men samtidigt är själva fundamentet för pensionssystemet kvar. Det blev ingen brant nedskrivning som drabbar pensionärerna nu, men det blir naturligtvis också en något långsammare uppräkning senare eftersom systemet måste vara i balans på lång sikt. Man har talat om att det med detta förslag nu blir en sänkning med ca 275 kronor för en hyfsat hög pension. Med den skattesänkning för pensionärer som har genomförts i år och som genomförs nästa år blir det för de allra flesta pensionärerna faktiskt ett litet plus och för några ungefär oförändrat nästa år. Fru talman! Det är som sagt bra med ett pensionssystem utanför statsbudgeten och ett system som innehåller ekonomiska principer för hållbarhet över lång tid. Att som till exempel Vänsterpartiet i sin reservation tro att man kan säkra pensionerna genom att höja skatten på arbete är verkligen att bedriva lotteri med framtidens pensioner. Vänsterpartiet vill höja pensionerna genom att skjuta till pengar från höjda skatter och avgifter. Det är det gamla vanliga. Det gäller både när man ska höja löner och höja pensioner. Det är bara det att de som ska få pensionerna och de som ska få lönerna måste också vara med och betala dessa skatter. Så förr eller senare blir det mer eller mindre ett nollsummesystem. Där har vi helt enkelt en skillnad i grundsyn mellan oss och Vänsterpartiet och delvis Miljöpartiet även om de inte alls har samma typ av reservation om hur ekonomisk utveckling och tillväxt sker genom arbete. Jag vill också säga här att det är bra att de partier som kom fram till pensionsöverenskommelsen och står bakom den, alltså allianspartierna och Socialdemokraterna, tar sitt samhällsansvar och hittar gemensamma lösningar som vi nu har gjort. Det är bra att vi gemensamt vårdar och utvecklar pensionsöverenskommelsen. Min och Folkpartiets utgångspunkt är som sagt fortfarande att vi ska vara återhållsamma med förändringar i systemet och att det är bra för framtidens pensionärer om de förändringar och justeringar som kanske genomförs sker med en mycket bred riksdagsmajoritet. Fru talman! Det går inte att trolla fram höga pensioner. Det bästa sättet att få säkra pensioner är dels att ha ett hållbart system, dels att det finns jobb och att många människor arbetar. Därför är en politik som skapar jobb också en politik för bättre pensioner. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 175 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Trots uppmaningar från mina kolleger om ett filibustertal i slutet av dagen tänker jag inte infria dessa förväntningar. När man som sista talare i debatten om ett ärende äntrar denna stol har de flesta argument och fakta redan ventilerats. Jag väljer att avgränsa mig till bara några punkter som enligt mitt tycke kan vara väsentliga. Jag tror att de flesta inser, till och med alla pensionärsorganisationer, att det är en styrka att Sverige har ett stabilt pensionssystem. Det stöds av fem partier i denna kammare, vilket ger ett bra politiskt underlag. Man måste komma ihåg att det också är en finansiell styrka för samhällets finanser och även en trygghet för pensionärerna i det långa loppet att vi har ett system som fungerar. Vi hörde också från Solveig Zander att det är ett föredöme för många andra länder, och man kommer hit för att titta på detta. Vi var på resa i Australien och fick höra vilka problem de hade. Det var till och med demonstrationer på gatorna när vi var där. Som framgår av betänkandet har det nya pensionssystemet inneburit en bättre utveckling av pensionerna än prisutvecklingen och tidigare pensionssystem. Alltså har det varit bättre än tidigare. Det kan man utvärdera ganska enkelt. Alliansregeringen har också hållit sig till arbetslinjen, vilket har inneburit en förstärkning speciellt av inkomstpensionen. Dessutom har vi tagit två steg och lagt fram förslag om sänkta skatter för pensionärerna. Ett av dessa förslag har vi genomfört. Vi kristdemokrater vill gärna gå vidare på den vägen eftersom det är den reala nettoinkomsten som är det viktiga, inte en hög bruttosumma. Fru talman! Betänkandet avser ett förslag om en utjämning av värdet för buffertfonderna. Jag anser, och jag tror att även mina kristdemokratiska vänner anser, att detta faktiskt borde ha införts från början. Det är väldigt ologiskt att man korresponderar en uppräkning tre år när det gäller intäktssidan men inte göra det när det gäller nedräkningen. Egentligen skulle det innebära att pensionerna året efter realt skulle höjas med det som var föregående års intäkter i systemet. Om man säger på det viset skulle man få en fullständig ryckighet. Det kan ju innebära att det efter två år med nedgångar - om konjunkturen olyckligtvis blev sådan - skulle bli två häftigt kraftiga sänkningar efter varandra. Vad vi nu gör är rimligt. Vi jämnar ut så att pensionärerna får en stabilare grund för utvecklingen av pensionerna över tid. Eftersom vi här pratar om häftiga svängningar i pensionsutbetalningarna är det viktigt att veta att det inte är sant. Trots en finansiell världskris ligger sänkningen av det totala fondvärdet från 4,2 miljarder på ungefär 5 procent. Det visar på ett väldigt stabilt system. Jag tycker att vi hos våra pensionärer ska ingjuta en trygghet kring att det faktiskt finns stabila grunder och att papperen är placerade på ett sådant sätt att värdet hålls stabilt över tid. Jag tror att det också är viktigt att framhålla att inget hållbart pensionssystem kan göra större utbetalningar än de intäkter som systemet får. Arbetet med tillsyn för eventuella förbättringar måste givetvis kontinuerligt göras för att optimera systemets funktionssätt. Alternativet är att politiker använder löpande skatteintäkter för att reglera pensionerna, vilket egentligen vore förskräckande med tanke på om det skulle bli väldigt dåliga tider länge. Det skulle inte heller kopplas till de inbetalda pensionsavgifterna. Jag ser det som allvarligt att få en sådan utveckling. En stor del av Sveriges befolkning, ungefär två miljoner människor, är för sin försörjning beroende av ett väl fungerande och tryggt pensionssystem. Det är därför viktigt att detta inte utsätts för politisk klåfingrighet eller kan göras beroende av kortsiktiga politiska manövrer. Fru talman! Jag tror att vi ska vara glada över och värna om vårt system. Jag tror också att de partier som står utanför detta önskar att de hade hoppat på tåget när det gick. Men ibland stannar även detta tåg vid perrongen. Då har man återigen möjlighet att kliva på. Med det sagda yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Anf. 176 Kurt Kvarnström (S)
Fru talman! Jag var lite sen med att trycka på knappen så jag hann inte få replik på Mats G Nilsson. Jag begärde därför två minuter som jag nu vill använda till att vara väldigt tydlig. Pensionssystemet växte fram i början av 1990-talet efter förra gången med en borgerlig regering som skapade en hel del ekonomiska bekymmer i vårt land. Vi restaurerade pensionssystemet - det vet Mats G Nilsson mycket väl - genom att sänka skatten. Mats G Nilsson torgför nu att vi under tolv år inte har sänkt skatten för den här gruppen. Men det grundavdrag vi genomförde är samma sak som att sänka skatten för de här grupperna. Också det vet Mats G Nilsson mycket väl. I en förlängning innebär det, kan jag upplysa om, att pensionerna i dag är 1,8 procent högre än de skulle ha varit utan det grundavdrag som genomfördes när vi, som sagt, på 1990-talet restaurerade efter den förra borgerliga regeringen. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-10-21
Förslagspunkter: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Suspenderade balanseringsregler

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2009/10:Sf2 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkandena 1-3.
    • Reservation 1 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s962032
    m830014
    c23006
    fp21007
    kd20004
    v02200
    mp17002
    Totalt26024065
    Ledamöternas röster
  2. Utjämnat värde för buffertfonden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:219 och avslår motionerna
    2009/10:Sf1 av Gunvor G Ericson m.fl. (mp) yrkandena 1 och 2 samt
    2009/10:Sf2 av Kalle Larsson m.fl. (v) yrkande 4.
    • Reservation 2 (v)
    • Reservation 3 (mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s980032
    m830014
    c23006
    fp20017
    kd19014
    v00220
    mp01702
    Totalt243172465
    Ledamöternas röster